Från förlagets hemsida: År 1946 flyttar Henry McAllan med sin hustru Laura till en mississippibomullsfarm i Mississippideltat. För henne är det en både främmande och skrämmande miljö. Henrys kärlek till lantlivet delas inte av Laura, som sliter hårt med att uppfostra deras två barn under sträng övervakning av sin hatiske, rasistiske svärfar. När det regnar stiger vattnet och slukar bron som leder till staden. Familjen blir strandsatt i ett hav av gyttja.

Efter krigets slut återvänder två unga män från Europa för att hjälpa till med arbetet på farmen. Jamie McAllan är raka motsatsen till sin äldre bror Henry. Han charmar sin omgivning men förföljs av plågsamma minnen från kriget. Ronsel Jackson, äldste sonen till de svarta dagverkarna som bor på farmen, återvänder från kriget som en hjälte bara för att konfronteras med ett långt farligare motstånd: den djupt rotade rasismen hos hans egna landsmän. Den osannolika vänskapen mellan de två unga männen kommer att dra in dem alla i en förgörande tragedi.

Mississippi av Hillary Jordan kom ut 2012. I original heter den Mudbound och kom ut 2006. Hillary Jordan är en amerikansk författare som tidigare arbetade som copywriter. Mudbound är hennes debutroman, och hon har publicerat en till roman – When She Woke (2011).

Jag blev intresserad av Mississippi för ett bra tag sedan. I september 2014 så vann jag den i en bloggutlottning. Sen har den blivit stående i hyllan. När det nu var min tur att välja bok i vår bokcirkel på jobbet så valde jag den här.

Mississippi är en lättläst och engagerande roman. Berättelsen är intressant och mycket levande. Historien berättas ur flera olika berättarperspektiv, med olika perspektiv och olika språkliga dräkter. Miljöbeskrivningarna genomsyrar boken och det är som jag känner leran, eländet och regnet. Personbeskrivningarna var intressanta, men jag kan inte påstå att det fanns en enda karaktär som jag kunde finna sympati med. Jag gillade verkligen slutet och tolkningsmöjlighteterna.

Under läsningen så tänker jag mycket på hur svårt att ifrågasätta det man uppfostrats att tycka om man aldrig sett något annorlunda. Det kräver mycket av en person, och det kräver kanske att man skakas om rejält. Det är inte så lätt att döma personer som uppfostras i en miljö, att fördöma att de inte kan se det andra perspektivet. Även de personerna som i Mississippi kan ses som på ytan mer ”toleranta” har makten och tolkningsföreträde och agerar så. Samtidigt så är tankarna och agerande hos personerna så långt ifrån de värderingar man själv vill ha och föra vidare till sina barn. Det är en klar styrka med boken att detta inte skrivs ut direkt, utan att man som läsare tänker vidare.

Mississippi tillhör också gruppen av böcker där jag känner att jag lär mig nya saker på vägen. Exempelvis så får man som läsare olika intressanta perspektiv på soldaterna som USA skickade in i andra världskrigets strider.

I bokcirkeln så tyckte vi alla att det var en DSC_0307lättläst och bra bok att läsa och diskutera. Vi pratade om berättarrösterna, de olika personerna (kanske mest Pappi), rasfördomar, paralleller till dagens samhälle, skillnaderna i miljöerna som beskrivs, tidsepoken och mycket mer. Ja, och så tolkningen av slutet förstås…

En kommentar till: Originaltiteln säger väldigt mycket mer om hela miljön och stämningen i boken. Så många möjliga tolkningar.

Hillary Jordan var en intressant bekantskap och jag skulle kunna tänka mig att läsa mer av henne.

Omdöme: Intressant och engagerande om rasfördomar, vänskap och familjer i Mississippi.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bloggbohemen, Kattugglan, Fiktiviteter, Enligt O, och dagarna gårBokstunder, Boktanken och Bokföring enligt Monika

Mer om boken kan du läsa här och här.
Originaltitel: Mudbound
Förlag: Månpocket
Översättare: Dorothee Sporrong

Mitt exemplar var en hyllvärmare.
Utläst 16 oktober 2015.