Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson

Bortom det lilla samhället Dalen finns ett övergivet hus. Det är det första David Flygare får veta när han återvänder till sin barndomsstad för sommaren. Tillsammans med fem vänner tillbringar David de långa sommardagarna vid huset. De solar, grillar, dricker, har sex och begår inbrott i skydd av natten. De gömmer stöldgodset i huset. Men stölderna skapar oro i det lilla samhället. Och då en ensam, gammal man dessutom försvinner börjar det koka under ytan, vad är det egentligen som pågår i Dalen?
När sommaren är över kommer det vita huset att stå för allt David och hans vänner har tagit från Dalen, och allt det som tagits från dem – det som aldrig kan komma tillbaka.

Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson kom ut i maj 2011. Christoffer Carlsson är en svensk författare som debuterade 2010 med Fallet Vincent Franke. Han är flerfaldigt prisbelönt som författare, disputerad och verksam kriminolog som medverkar i Veckans brott. Den enögda kaninen är hans andra bok, och den har dramatiserats för radio 2020.

Christoffer Carlsson är en av mina favoritförfattare och det är mer eller mindre obegripligt att jag har olästa böcker av honom i hyllan. Jag upptäckte honom i och med serien om Leo Junker, och Den enögda kaninen är en äldre bok. Jag införskaffade den 2013 när jag var på Vängåvans bokhandel på deckarbokprat med Christoffer Carlsson, Sofie Sarenbrandt och Annika Sjögren. Den hamnade i Hett i hyllan och såsmåningom i utmaningen Hett i hyllan. När jag skulle på bokretreat i Varberg tidigare i år så tog jag med den som läslektyr.

Den enögda kaninen är en välskriven roman som grep tag i mig som läsare. Känslan jag får under läsningen liknar känslan som man får när man läser skräck, känslan av att det okända kommer att bjuda på obehagliga överraskningar. Jag har sett den beskrivas som ”glesbygd noir” och det tycker jag stämmer mycket väl. Christoffer Carlsson är fantastiskt bra på att beskriva de små svenska samhällena, deras befolkning och deras natur. Han gör det med fingertoppskänsla och kärlek, samtidigt som han använder miljön till att skapa en underliggande känsla av ovisshet och obehag hos läsaren. Det är en spännande och gripande berättelse.

Det fungerar oväntat bra med att David får beskriva allt i jag-form. Det förstärker känslan av att man kanske inte vet allt, eftersom man inte vet exakt vad alla gör och varför, och det skapar obehag. Karaktärsteckningarna är bra, men det finns ingen som jag fattar sympati för. De beter sig i varierande grad illa mot varandra, men de flesta är också realistiskt tecknade.

Landsbygden och dess förutsättningar är en del av historien, på det sätt som Christoffer Carlsson verkligen behärskar. Jag har vänner som har sitt ursprung i Halland, och jag har varit där ett par gånger, vilket bidrar till att jag snabbt får en bild. Men egentligen är upplevelsen inte beroende på om man varit just i Halland, så länge man har en relation till den svenska glesbygden. Känslan av att bo ensligt och vad som skapar obehag känner jag igen från den tid under min uppväxt som vi bodde på landet.

Jag gillar de invävda musikreferenserna, även om jag inte känner igen alla. Eurythmics, David Bowie, Bruce Springsteen och några andra fladdrar förbi, men oavsett om jag känner igen dem så är jag svag för popkulturella referenser som sätter stämningen. Kanske för att jag själv förknippar vissa tider i mitt liv med olika musik, filmer mm.

Nu har jag bara en bok av Christoffer Carlsson som står oläst i hyllan, och det är hans debut. Hög tid att gripa sig an den!

Omdöme: Välskriven glesbygds noir om familj, vänskap och att komma hem.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, Läsa & Lyssna, Helena Dahlgren, Fru E:s böcker, Fiktiviteter och Lingonhjärta

Förlag: Piratförlaget
Sidor: 444
Betyg på Goodreads: 4,34 baserat på 136 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Utläst 31 januari 2020