Sthlm Grotesque av Hanna Lindberg

Från förlagets hemsida: Guldkocken är krogarnas egen Oscarsgala och alla som räknas är på plats. Även den egensinniga journalisten Solveig Berg. Kvällen slutar i kaos när en okänd gärningsman skjuter hennes chefredaktör. Solveig börjar gräva i fallet, men ju närmare sanningen hon kommer desto farligare blir det. Vem försöker tysta henne?

STHLM Grotesque av Hanna Lindberg hade recensionsdatum 23 oktober 2017. Hanna Lindberg är en svensk författare och journalist. Som digital redaktör på Bonnier Tidskrifter har hon under många år bevakat krogvärlden. Hon debuterade 2014 med STHLM Confidential, den första i serien med Solveig Berg och Lennie Lee. STHLM Grotesque är den andra boken i samma serie.

Den här boken dök upp som en överraskning från förlaget i oktober 2017. Tyvärr har jag inte läst den tidigare, och heller inte första delen i serien. Men när nu Hanna Lindberg skulle komma på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall så fick den här följa med på minisemester veckan innan. Trots att det är del två i en serie… Hanna Lindberg finns också med i min Boktolva så nu fick jag en till författare där.

STHLM Grotesque är en underhållande och lättläst deckare. Utan att exakt kunna sätta fingret på det vad som är orsaken så känns det som en typisk svensk deckare. Samtidigt så känns det nytt och fräscht med en miljö som inte är vanlig i deckare. Det märks att Hanna Lindberg kan sin sak vad gäller krogmiljön, även den som är skymd bakom en fasad.  Det är en underhållande beskrivning men samtidigt obehaglig på många sätt. Tempot är riktigt högt och bra, och det var en deckare som jag läste ut på relativt kort tid under en spavistelse.

Jag valde att börja med andra boken i en serie, och det var inga större problem att komma in i historien och de återkommande personerna. Men ibland kände jag att jag skulle fått ännu mer ut av STHLM Grotesque och karaktärernas utveckling om jag läst STHLM Confidential. I synnerhet så gäller det Lennie Lee och hans bakgrund. Egentligen så är jag inte vidare förtjust i karaktärerna, utan irriterar mig rätt rejält på dem, i synnerhet Solveig. Men de känns realistiska med alla sina fel och brister, både Solveig och Lennie.

Det finns ett bra tempo i berättelsen, och miljöskildringarna är intressanta. Miljön handlar dels om själva restaurangbranschen, och dels beskrivningarna av Stockholm. Mysteriet är OK, men det är inte det i grunden som får mig att läsa vidare.

Veckan efter träffade jag Hanna Lindberg på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall. Det var intressant att lyssna på henne, och jag blev definitivt nyfiken på nästa del i serien. För en sådan är på gång.

Omdöme: Svensk spänning med högt tempo i en fascinerande miljö.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har BoklystenBokraden, Johannas deckarhörna, Crime Garden och Malin booknerd

Mer om boken kan du läsa här eller här
Förlag: Norstedts
Sidor: 436
Betyg på Goodreads: 4,33 baserat på 1 928 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare (recensionsexemplar)
Utläst 3 november 2018.

Annonser

Veckans helgfråga v. 46: Adventskalender och snacks

Äntligen fredag. Dags för veckans helgfråga vecka 46: Har någon adventskalender? Bonusfråga: Choklad eller chips?

Nej, nu är det några år sedan vi hade en adventskalender. Vi brukade ha en med småpaket till barnen, men för två år sedan så övergick vi till adventspresenter, dvs att varje söndag i advent får barnen/ungdomarna varsin present. Det har varit saker som en pocket, en film, choklad eller annat som de kan uppskatta. Vad det blir i år är förstås än så länge en hemlighet.

Alla som känner mig vet exakt vad jag ska svara på bonusfrågan. Choklad, choklad och åter choklad!

Hett i hyllan #118

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Nu har vi kommit in på januari 2017 i den här serien. I januari fyller jag år, och då brukar det bli ett tillskott. Det året hade barnen köpt presenter helt på egen hand, och dottern hade slagit till på två böcker. Den ena var Mikael Bergstrands Dimma över Darjeeling. Jag hade precis då läst Delhis vackraste händer av samma författare, och tyckt mycket om den. Men del två står fortfarande oläst i hyllan.

Han är tillbaka på svensk mark, och på god väg att falla ner i sina gamla hjulspår igen efter den omvälvande resan till Indien och förälskelsen i skönhetssalongsföreståndarinnan Preeti. Men så ska hans bäste vän Yogi gifta sig, äntligen, med sin stora kärlek Lakshmi, och Göran beger sig åter till Indien för att hjälpa honom med förberedelserna inför den stora bröllopsfesten.

Göran följer med Yogi till Darjeeling för att inspektera den teplantage som Yogi köpt för sin svärfars pengar, och som ska bidra till finansieringen av det hela. Men den liknar inte på något sätt de vackra bilderna i säljarens prospekt, utan är i stort förfall. Så nu börjar istället jakten på lurendrejaren och kampen att återfå både pengarna och heder och ära för Yogi. De båda kumpanerna ger sig ut på en strapatsrik resa genom Indien som kommer att ställa dem på svåra prov och utmana deras vänskap.

Mörkret av Ragnar Jónasson

Från förlagets hemsida: En ung kvinna hittas död på en enslig strand. Här sökte hon skydd, men fann i stället sin grav i vågorna. En förhastad polisutredning bedömer händelsen som självmord.
Hulda Hermannsdóttir, kriminalinspektör vid Reykjavikpolisen, tvingas till en tidig pension. Men innan dess får hon möjlighet att åta sig ett sista fall. Hon vet exakt vilket hon ska välja. Och vad hon upptäcker i sin utredning är något betydligt värre än självmord. Ändå har hon svårt att få ut ens den mest elementära information i fallet. När Huldas egna kollegor försöker bromsa utredningen finns till sist bara ett sätt kvar. För att avslöja sanningen måste hon riskera sitt eget liv.

Mörkret av Ragnar Jónasson hade recensionsdag 6 oktober 2018. I original heter den Dimma och kom ut 2015. Ragnar Jónasson är en prisbelönt isländsk författare som debuterade 2009 med Fölsk nóta, den första i en serie Dark Iceland. Mörkret är hans sjunde bok och den första i serien Hidden Iceland om Hulda Hermannsdóttir. Hans böcker har sålts till 23 länder och han är en av grundarna till den isländska deckarfestivalen Iceland Noir.

Den här boken dök upp överraskande från förlaget. Sen började den synas på en del bloggar och när jag fick veta att författaren skulle komma till Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall så prioriterade jag den. Den fick följa med på minisemestern på höstlovet.

Mörkret är en mycket välskriven och lättläst nordisk deckare. Jag gillade både språket och uppbyggnaden av berättelsen. Den kändes fräsch både ur miljö och ur berättarsynpunkt, även om utgångspunkten är ett välanvänt grepp i deckare – ung kvinna hittas död på öde strand. Det har tagit mig lång tid att läsa böcker den senaste tiden, men den här läste jag ut på en dag! Språket, berättelsen och längden på boken gjorde det möjligt. Och tiden att läsa på en minisemester.

Det är en obehaglig stämning genom hela boken, en underliggande obehagskänsla vilket i deckarsammanhang faktiskt är något positivt. Berättelsen är mörk och det är verkligen inte de bästa sidorna som människorna i Mörkret visar. Mysteriet är bra uppbyggt och slutet är oväntat på så många plan. Jag var tvungen att fundera om det är ett hemskt eller ett genialiskt slut. Jag lutar åt det sistnämnda.

Hulda Hermannsdóttir är en ovanlig karaktär i deckarsammanhang, inte minst för att hon är en kvinna på väg in i pensionen. Inte många huvudkaraktärer som är det. Hon har haft ett tufft liv, och ett yrkesliv som tärt på henne, hon har slagit i glastaket många gånger. Ett mycket ovanligt grepp i den här serien är att de senare böckerna (det har kommit ut två till i serien på isländska) utspelar sig tidigare i Huldas liv, så vi backar kronologiskt. Det ska bli väldigt spännande att se om jag upplever den yngre Hulda som lika intressant.

Efter att jag läst den här boken var jag på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall där Ragnar Jónasson var en av gästerna. Det var mycket intressant att lyssna när han pratade om sitt författarskap och sina böcker. Han har ju gett ut en serie innan den här som vore spännande att läsa också. Men först hoppas jag att förlaget skyndar sig att ge ut de två följande delarna på svenska också!

Omdöme: Välskriven och lättläst isländsk deckare med ett oväntat slut
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bokmalen.nu

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Modernista
Originaltitel: Dimma
Översättare: Arvid Nordh
Sidor: 361
Betyg på Goodreads: 3,60 baserat på 980 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 24 oktober 2018.

Veckans topplista v. 46: Bokomslag: Grå

Johannas deckarhörna har skapat en serie hon kallar Veckans topplista, eftersom hon tycker Top Ten Tuesdays inlägg blir svårare och svårare. Jag deltar gärna i en sådan serie – här är veckans inlägg.

Vecka 46 är temat: Bokomslag: Grå

Här kommer några som jag hittat. Alla finns hemma hos mig men ingen av dem har jag läst. Ännu. Har ni läst någon? Vilken var bäst?

 

 

 

 

 

 

Från A till Ö: Ålder

Å – Ålder. En bok som utspelar sig för minst hundra år sedan.
Titanic, Jorden är platt, vikingaskepp, upptäckten av elden eller ännu längre tillbaka i tiden. Vilken är den bästa bok du har läst som utspelar sig för minst hundra år sedan? Notera att tidsresor från vår tid bakåt inte gills.

Först tänkte jag på Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset som är en av de bästa böcker jag läst, men den boken har fått vara med under K i den här serien. Så det får bli en annan favorit: Jerusalem av Selma Lagerlöf. Den utspelar sig under 1800-talet i när Ingemarssönerna emigrerar från Dalarna till Jerusalem. Den är delvis inspirerad av verkliga händelser 1896.

Det kom en nyutgåva förra året med det här omslaget:

En smakebit på søndag – Ögonvittnet

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Grått och regnigt ute men härligt väder för att ta det riktigt lugnt och ladda batterierna. Som jag behöver. I veckan var jag på Svenska Deckarfestivalen, fast för första gången bara som gäst. Intressant att lyssna på och fantastiskt roligt att träffa alla författare. Så många trevliga! Kul också att få fina dedikationer i böckerna som de här två. Alla finns på min Instagram.

 

Igår var en bra läsdag och så började jag på en ny bok – ett recensionsexemplar: Ögonvittnet av Anna Bågstam.

Smakbiten är inledningen av boken:

Margareta måste vara tokig. Ska Harriet börja sitt nya jobb på en söndag? Sen när arbetar civila brottsutredare på helgen? Hon läser sms:et igen.
Harriet, jag försökte ringa dig tidigare men din telefon verkar vara avstängd. Kan du komma in redan i morgon, hälsningar Margareta Bladh.
Sms:et skickades 22:37 på lördagskvällen. Antingen är hennes nya chef en arbetsnarkoman eller så är helgarbetet det normala i Skåne sedan polisens omorganisation, tänker Harriet och stoppar ner telefonen i väskan.

Wild Fire av Ann Cleeves

Från förlagets hemsida: Shetland: Welcoming. Wild. Remote.
Drawn in by the reputation of the islands, an English family move to the area, eager to give their autistic son a better life.
But when a young nanny’s body is found hanging in the barn of their home, rumours of her affair with the husband begin to spread like wild fire.
With suspicion raining down on the family, DI Jimmy Perez is called in to investigate, knowing that it will mean the return to the islands of his on-off lover and boss Willow Reeves, who will run the case.
Perez is facing the most disturbing investigation of his career. Is he ready for what is to come?

Wild Fire av Ann Cleeves kom ut i början av september 2018. På svenska heter den Vild eld och kom ut i slutet av september. Ann Cleeves är en brittisk författare som skrivit c:a 30 böcker i flera deckarserier. Mest känd i Sverige är hon för serien om Vera Stanhope och Shetlandsserien, vilka bägge har filmatiserats. Den första boken i Shetlandsserien, Raven Black, kom ut 2006. Wild Fire är den åttonde och avslutande delen i Shetlandsserien.

Jag ”upptäckte” Shetlandskvartetten när de första böckerna kommit ut. Jag läste dem och älskade dem. Ända tills den fjärde boken. Det slutet … ja, jag var arg och upprörd på författaren. Sen började hon om på serien och även om de inte når upp till nivån hos de fyra första så är de auto buy hos mig. Wild Fire är den fjärde i den andra vändan och åttonde totalt och tydligt den avslutande boken i serien. Den blev ett spontanköp vid ett besök i Stockholm och jag prioriterade den i läskön.

Wild Fire är en välskriven och lättläst brittisk deckare. Det är inget andlöst högt tempo, utan mer en långsam och väl uttänkt berättelse. Jag älskar att läsa de här böckerna på engelska, då det förstärker känslan av Shetlandsöarna för mig. En av Ann Cleeves styrkor är att ta miljön och vädret till hjälp för att få fram stämningar, och så är även fallet i Wild Fire. Jag hade förväntat mig ett tydligare eldtema eftersom miljön i de tidigare böckerna varit kopplade till titeln. Eld spelar en roll på flera sätt, men inte lika genomgående.

Berättelsen i Wild Fire handlar mycket om relationer och mänskliga egenskaper. Det är också en av Ann Cleeves styrkor – att utveckla karaktärerna och låta läsaren genom små medel dras in i en relation till karaktärerna. De blir högst levande för mig som läsare, vilket också gör att man engagerar sig i historien. Det är inte särskilt sympatiska karaktärer i Wild Fire, men realistiska och mänskliga. Jag tycker om hur Ann Cleeves låter Jimmy, Sandy och Willow landa i sina beslut och känslor. Cassie är betydligt mer osynlig i historien än tidigare böcker.

Mysteriet är inte andlöst spännande, men det är bra uppbyggt, och innehåller inga konstiga sammanträffanden. Bra detektivarbete och jag blir faktiskt överraskad av upplösningen.

Det är med kluvna känslor jag lägger i från mig den utlästa boken. Det här är som sagt var en av mina favoritserier, och det känns sorgligt att det nu är helt slut. Jag är inte odelat förtjust i Jimmy Perez och hans butterhet, men att inte läsa någon mer bok med honom i känns konstigt. En bra avslutning har ändå Ann Cleeves fått till.

Omdöme: Välskrivet brittiskt om vad som finns under ytan.
Betyg: 4

Bloggat om den svenska utgåvan har hyllan

Mer om boken kan du läsa här eller här. (svenska här eller här)
Förlag: Macmillan
Sidor: 398
Betyg på Goodreads: 4,33 baserat på 1 928 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt på Akademibokhandeln i Stockholm
Utläst 31 oktober 2018.

Veckans helgfråga v. 45: Läsning och hemligheter

Fredag och snart helg! Först blir det veckans helgfråga vecka 45: Vad läser du nu? Bonusfråga: Berätta något du tror vi inte vet om dig?
Ah – skönt med en enkel fråga 🙂
Jag läser Camino Island av John Grisham. Har inte blivit så mycket läst den här veckan pga jobb och Svenska Deckarfestivalen. I onsdags så lyssnade jag bl.a. på Pascal Engman på festivalen och blev så nyfiken på Patrioterna så jag laddade ner den på mobilen och började läsa parallellt. Återstår att se om det funkar för mig.


Har inte riktigt koll på vad jag skrivit på bloggen om mig själv. Men kanske att jag när jag bodde i USA i mitten av nittiotalet började simträna och vår ledare/coach var Jenna Johnson, som var trefaldig OS-medaljör i simning? Hon var en fantastisk lärare som lärde mig mycket. Det var en upplevelse, och la grunden till att jag än i dag simmar.

Hett i hyllan #117

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Nu har vi kommit in på januari 2017 i den här serien. Först ut var några böcker som min mor hade tänkt ge mig i julklapp, men som inte dök upp förrän i januari. Två av dem dyker upp i det här inlägget.

I vår genomgång av böcker när vi flyttade 2016 så dök min favoritserie från när jag var liten/ung upp igen – Lottaserien av Merri Vik. Det visade sig att jag hade en obruten serie så när som på två böcker, och genast så hamnade just de två på önskelistan. Min mor noterade och hittade böckerna på antikvariat. Det kan ju hända att jag läste de här när jag var ung, men just de här två exemplaren är i alla fall olästa 😉

Se dig för Lotta:

Lotta och Giggi är ensamma på landet och råkar ut för det ena efter det andra. De stöter även på farbror Urban, som inte kan hitta sin portfölj som innehåller hans senaste manuskript! Det leder till en jakt som även Lockige Fridolf hänger med på.

Efter jakten blir Lotta och Giggi bjudna på kräftskiva på pensionatet där Paul oväntat dyker upp. När han övertalat henne till en dans är det någonting som hela tiden slår honom på benet. Nu har Lotta strulat till det igen och hon skäms så hon inte vet vart hon ska ta vägen …

Lotta slår till:

En ny hösttermin hade börjat.

Uppropet var lyckligen överståndet. Jag hade svarat ja högt och tydligt, när rektorn ropat upp mitt namn, som är Marie-Sofie Månsson. Inte suttit och väntat på att han skulle säga Lotta Månsson, fastän jag alltid i vardagslag kallas för Lotta.

Det har nämligen ett par gånger hänt att jag gjort det, och då har Giggi, min bästa vän, fått ge mig en liten knuff som påminnelse.

Nu var Giggi och jag på väg till vårt klassrum, där Lockige Fridolf, vår klassföreståndare, redan stod och väntade på oss.