Innan snön faller av Helena Kubicek Boye

Från förlagets hemsida: Höstens mörker sänker sig över den mytomspunna rättspsykiatriska kliniken i Säter. Bakom byggnadernas vackra fasader sitter de brottslingar som bedöms vara för sjuka för att kunna avtjäna sitt straff i vanligt fängelse. Den nyutexaminerade psykologen Anna Varga har fått en tjänst vid kliniken i Säter, och lämnar med glädje Stockholmslivet bakom sig.
Annas glädje försvinner snabbt då hon nås av hotfulla meddelanden. Kort därefter hittas en patient död, och driven av sin nyfikenhet ger sig Anna ut på en jakt som leder henne bakåt i tiden, då gränsen för sjukt och friskt styrdes av kön och social tillhörighet. Hoten mot Anna blir allt allvarligare och det är tydligt att någon inte vill att hon ska gräva djupare. Vem kan Anna egentligen lita på? Och kommer hon någonsin att få reda på sanningen om vad som försiggår på Säter?

Innan snön faller av Helena Kubicek Boye kom ut i januari 2018. Helena Kubicek Boye är en svensk författare, psykolog och föreläsare. Hon är utbildad psykolog och gjorde sin PTP-tjänstgöring inom öppenvårdspsykiatrin i Säter. Hon har skrivit fyra fackböcker, och Innan snön faller är hennes skönlitterära debut.

Den här boken kom som en överraskning i brevlådan. Ett tag tyckte jag den var ”överallt” i mitt flöde. När jag behövde någonting lättläst efter att jag kört fast i en bok så bestämde jag mig för att prova den.

Innan snön faller är en mycket lättläst bok med snabbt tempo. Det är otroligt korta kapitel, mellan en sida och ett par-tre sidor, vilket snabbar upp läsningen. Perspektivet växlar mellan de olika personerna i boken, vilket också gör att det blir lättläst. Ur den synvinkeln så var det också precis den typ av bok som jag behövde för att komma igång med läsningen igen.

Det jag gillar mest med Innan snön faller är miljön den utspelar sig, som passar utmärkt för genren. Det är en intressant historia som är grunden, och det finns många paralleller till nutiden. Berättelsen om hur man hanterade ”obekväma kvinnor” väcker många tankar.

Innan snön faller är lättläst, men språket är för enkelt för mig. Det fungerar för att få ett driv i berättelsen, men hos mig väcker det inga känslor. Berättelsen känns ytlig, vilket jag tycker är synd på en så bra grundmiljö och historia.

Jag har svårt att relatera till karaktärerna i boken. Det är något i språket som jag gör att jag inte kommer dem nära, det är som berättelsen är ”utifrån”, vilket gör att de inte får något djup. Det kortfattade berättandet förstärker också den känslan. Sexscenerna känns inslängda som något extra, men det bekräftar bara klichéer. Det är återkommande underligt beteende av personer som ska vara professionella inom vården, och det är som om Anna inte riktigt bryr sig. Jag har svårt att ta personerna och relationerna på allvar. På det sätt Annas arbetssätt återges så känns det oprofessionellt. Å andra sidan så är ju författaren legitimerad psykolog, och vet naturligtvis hur det går till. Det kan vara så enkelt att det kortfattade berättandet, och bristen på detaljer kring behandlingarna gör att jag inte får en rättvisande bild.

Jag tycker att miljön är intressant, och det verkar som om det skulle kunna komma en uppföljare som utspelar sig på Säter? Jag är fortfarande nyfiken på Anna, och skulle kunna tänka mig att läsa om henne igen om jag fick veta mer om hur hon arbetar.

Omdöme: Lättläst men enkel spänningsroman i en fascinerande miljö
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Romeo and Juliet, Läsa & Lyssna, Vargnatts bokhylla, Boklysten, hyllan och Bokhyllan

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Bokfabriken
Sidor: 332
Betyg på Goodreads: bara två betyg satta
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 19 maj 2018.

Annonser

Helgfrågan v. 21: Författarintervju och glass

Fredag. Vart tog veckan vägen? På bloggen innebär fredag förstås Mias Helgfråga: Vilken författare skulle du vilja intervjua och vad skulle du fråga? Bonusfråga: Vilken är din favoritglass?

Jag har ju fått förmånen att inom ramen för Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall stå på scenen och intervjua författare. Det var verkligen kul! Det finns jättemånga jag skulle vilja intervjua och har faktiskt svårt att välja en… Av de utländska poppar Sharon Bolton upp, mycket för att jag läser hennes senaste bok. Jag skulle tänka efter noga vilka frågor jag skulle ställa, men mycket skulle nog handla om inspiration och skrivprocessen. Bland de svenska författarna tänker jag på Simona Ahrnstedt. Lite samma frågor men eftersom jag också beundrar hennes livsinställning så skulle jag förmodligen fråga en del där.

Favoritglass – rent generellt är det Ben & Jerrys Cookie Dough. Ska jag handla pinnglass beror det på om det är sötsuget eller svalkan jag är ute efter. Senast jag köpte pinnglass blev det Nogger.

Hett i hyllan #93

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

I Hett i hyllan har jag nu nått fram till december 2015, närmare bestämt julafton 2015. Som vanligt fick jag en härlig hög med böcker, hela nio stycken. Tyvärr ligger flera av dem olästa, så nu blir det flera inlägg på raken. Inlägg nummer fyra är det här, och det är det sista. Fyra olästa av nio böcker är inte så illa… Här är det återigen en serie som jag börjat på men inte fortsatt på. Boken är The Janus Stone av Elly Griffiths, den andra delen i serien om Ruth Galloway. Jag har läst den första, träffat Elly Griffiths (eller Dominca de Rosa som hon egentligen heter), och det finns ingen speciell orsak till att jag inte fortsatt på serien faktiskt. Mer än att det finns så väldigt många serier..

The discovery of a child’s skeleton lays bare terrible secret’s from Norwich’s past in the second gripping mystery for Dr Ruth Galloway. A must-read for fans of Val McDermid and Ann Cleeves.’The setting is enticingly atmospheric . . . a really intelligent murder story’ IndependentDr Ruth Galloway’s forensic skills are called upon when builders, demolishing an old house in Norwich, uncover the bones of a child – minus the skull – beneath a doorway. Is it some ritual sacrifice or just plain straightforward murder? Ruth links up with DCI Harry Nelson to investigate. The house was once a children’s home. Nelson traces the Catholic priest who used to run the place. He tells him that two children did go missing forty years before – a boy and a girl. They were never found. When carbon dating proves that the child’s bones predate the home and relate to a time when the house was privately owned, Ruth is drawn ever more deeply into the case. But as spring turns into summer it becomes clear that someone is desperate to put her off the scent by frightening her to death…

 

Från A till Ö: Rekommendation

R – Rekommendation. Den bok du senast blev rekommenderad.
Hade ingen sagt åt dig att läsa den här boken hade du förmodligen knappt tittat på den.

Ni som följer min blogg vet att vi varje år kör en ”Makeutmaning” där min make väljer 10 böcker som jag ska läsa på 10 månader. Eftersom han läser en del genrer som jag normalt inte väljer själv, så tycker jag den senaste boken som jag läste i just den utmaningen får anses kvala in här. Boken är Rött uppror av Pierce Brown. Tyvärr så blev det här ingen ny favorit. Min recension hittar ni här.

Så här beskrivs boken på förlagets hemsida:

Darrow tillhör de röda, en medlem av den lägsta klassen i det färgkodade samhället i framtiden. Precis om alla andra röda arbetar han i gruvorna under Mars. Övertygad om att han och hans folk gör planetens yta beboelig för kommande generationer. Det är det de sliter och offrar sina liv för, en bättre värld för sina barn.
Men Darrow och hans sort har svikits och lurats. Snart upptäcker de att Mars har varit möjligt att bo på under en lång tid. Stora städer och vackra parker finns spridda över planeten. De röda och Darrow är inget annat än slavar som tjänar en dekadent härskande klass.
Driven av hämnd och med längtan efter rättvisa offrar Darrow allt för att infiltrera det legendariska institutet, en skola för den dominerande klassen guld.
Han tvingas slåss för sitt liv och hela civilisationens framtid mot de bästa och mest brutala av samhällets framtida härskare. Han kommer att ta till alla medel för att besegra sina fiender. Även om det innebär att han måste bli en av dem för att göra det.

Veckans topplista: Mors dag – Böcker till eller om mammor

Johannas deckarhörna har skapat en serie hon kallar Veckans topplista, eftersom hon tycker Top Ten Tuesdays inlägg blir svårare och svårare. Jag deltar gärna i en sådan serie – här är veckans inlägg.

Vecka 21 är temat: Mors dag – Böcker till eller om mammor

Ja på söndag är det Mors dag. Men inte bara det – utan min fina mammas 80-årsdag 🙂

Böcker om mammor var det. De här böckerna handlar mycket om relationen mellan mödrar och deras döttrar, vilket tycks vara ett fascinerande ämne för många författare. I synnerhet när relationen på något sätt är dysfunktionell.

  1. Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron.
  2. Moderspassion av Majgull Axelsson
  3. Vilda svanar av Jung Chang
  4. Vi ses på Place de la Sorbonne av Justine Lévy
  5. Varför vara lycklig när du kan vara normal av Jeanette Winterson

Film: Mudbound

Från Moviezine: Två män återvänder hem från andra världskriget, för att arbeta på landet i Mississippi. Där bemöter de fördomar och försöker anpassa sig till ett liv efter kriget.

Mudbound är en amerikansk film från 2017 av Dee Rees med Carey MulliganJason ClarkeGarrett Hedlund, Jason Mitchell, Mary J Blige m.fl. I original har den samma titel och den är baserad på boken Mississippi av Hillary Jordan (som i original heter just Mudbound).

För knappt tre år sedan så läste jag Hillary Jordans bok Mississippi och gillade den. När jag inne hos Bokföring enligt Monika såg att den filmatiserats så blev jag nyfiken. Den fick bli mitt val av film i lördags.

Mudbound är en relativt lång film (2 h 15 min) och tempot är från början rätt långsamt. Det är många scener som är relativt mörka rent fotografiskt, och det blev lite av ett problem när man ser filmen på TV en solig vårkväll… Det var svårt att hänga med i början, och verkligen uppfatta vad som händer. Eftersom jag hade läst boken hade jag hjälp av det, men det blev stundvis rätt frustrerande.

Precis som i boken så växlade berättarperspektivet och det fanns väldigt ofta just en berättarröst som berättar någonting, medan något annat utspelade sig på skärmen. Även det var något förvirrande i början, men relativt snart fick man grepp om vem som berättar.

Det långsamma tempot filmen igenom är tyvärr inte till fördel för historien. Förmodligen var tempot inte högre i boken, men det som här ska förmedlas genom minspel och läsas mellan raderna var enklare att uppfatta i boken. Det var svårt att komma in i filmen, och det intrycket består mycket länge. Det är först i slutet som tempot gick upp och mitt intresse för filmen blev större. Det allra sista slutet gillade jag inte alls – då var bokens slut betydligt mer tänkvärt och tolkningsbart.

Skådespelarinsatserna är helt OK, men det är ingen som riktigt fastnar. Trots att det här är starka karaktärer som jag minns det från boken så väckte inte heller de tillräckligt med intresse. Pappy, som väckte så många känslor när jag läste boken, blev här för mycket en bifigur. Min favorit är Jason Mitchell som spelar Ronsel.

En sak som man i alla fall lyckats med är att göra skäl för namnet Mudbund. Hela filmen genomsyras av regn, lera och elände. Hela naturen utstrålar hopplöshet och man undrar hur någon kan få för sig att odla något alls på denna plats.

Filmen är OK, men jag rekommenderar istället att ni läser boken. Här har jag skrivit om den.

Mitt betyg: 6,5 (av 10)

Recension inne hos Bokföring enligt Monika

Mer om filmen kan du läsa här.
Originaltitel: Mudbound
Genre:
Betyg på IMDB: 7,5 baserat på 26 664 betyg
När jag såg den: 19 maj 2018
Format: Netflix
Med vem: Maken
Recension på Moviezine.

En smakebit på søndag – The Craftsman

Söndag på bloggen innebär att jag deltar En smakebit på søndag i En smakebit på søndag. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Mycket som händer och långa jobbdagar gör att jag är toktrött på kvällarna. Då gäller det att ha precis rätt bok att ta till. Tyvärr var inte Macbeth rätt just nu för mig, så efter några kvällar då jag inte ens öppnat boken så valde jag en annan, mer lättläst bok. Den läste jag ut i går. Som en händelse var jag då ner till OK/Q8 och hämtade en bok som jag beställt. Det är inte så ofta numera, men det finns vissa författare som står på autobuy. Sharon Bolton är en sådan, och när hon la ut på Facebook att hennes senaste bok The Craftsman var extra billig på Amazon så slog jag till…

Smakbiten kommer från sid 4

The cheap coffin and its bearers turn like a giant crawling insect and leave the path. As we head south towards the Glassbrook family plot, the heat on our faces is as intense and searchng as limelight in a down-at-heel musical hall. In Lancashire, this high on the moors, hot days are scarce, but the sun today seems determined to give Larry a foretaste of the temperatures waiting for him in his next place of confinement.

Under två timmar av Hanna Landahl

Från förlagets hemsida: Under två timmar är ett varmt och humoristiskt samtidsdrama med en samhällskritisk underton. Den utspelar sig i Göteborg och ställer frågan hur långt en vuxen människa egentligen är beredd att gå för att passa in, för att vara någon som betyder något. För betyder något gör man ju bara om man är en sådan som tar ansvar för sin kropp och håller den i trim, genom att satsa hårt och göra som alla andra – springa långt, snabbt och helst dagligen!  
Staffan är inte en sådan man. Han tränar inte alls faktiskt. Därför är han ansvarslös. Och dessvärre också betydelselös, , åtminstone i sina egna ögon. Någonstans bland blöjbyten, fotbollsträningar och alltför långa, grå myndighetskorridorer på Migrationsverket där han prövar asylärenden har han tappat bort sig själv och den status han en gång hade. Men nu är det dags att ändra på det. Staffan bestämmer sig, uppumpad av Håkan Hellströms musik, för att göra det alla andra gör. Han ska springa Göteborgsvarvet och han ska göra det med bravur – på under två timmar.

Under två timmar av Hanna Landahl kom ut i april 2018. Hanna Landahl är en svensk författare som debuterade 2016 med Välkommen till Himmelsta. Hon har en magisterexamen i statsvetenskap, är legitimerad gymnasielärare i samhällskunskap och har arbetat under många år med migrationsfrågor.

Jag läste Hanna Landahls debut Välkommen till Himmelsta och var imponerad av den. Därför blev jag mycket glad när jag fick ett mejl från hennes nya förlag med en fråga om jag ville läsa hennes nya bok.

Under två timmar är en mycket välskriven och tänkvärd bok. Den är också på många sätt rätt underhållande, framförallt ur ett igenkänningsperspektiv. Staffan är visserligen en bra bit yngre än jag, men det är en vass och träffande beskrivning av vardagen mitt i livet för en ”typisk” svensk familj. Dessutom lyckas Hanna Landahl sätta det ”typiskt” svenska i perspektiv mot det som borde vara lika typiskt svenskt, men som tyvärr inte är det. En styrka i bägge böckerna av Hanna Landahl är hennes kunskap om migrationsfrågor, och förmågan att väva in dem så man som läsare kan reflektera. Hon gör det på ett vardagsnära och medmänskligt sätt.

Karaktärsteckningarna är bra, men herregud vad jag vill ruska om den där Staffan. Väldigt ofta. Det självömkande har jag väldigt svårt för, samtidigt som jag tycker Hanna Landahl får fram konflikten inom Staffan vad gäller att visa känslor. Staffan och hans fru har verkligen kommit in i en negativ spiral som de bägge behöver bryta! Jag förstår hans frus reaktioner, även om de också bidrar till det negativa.

Musik är en integrerad del av historien och det gillar jag. Tyvärr så rör det sig här om en artist vars storhet jag inte förstår, och jag har ingen relation till musiken. Hade jag haft det så hade jag gillat boken ännu mer. Däremot så kan jag förstå Staffans relation till musiken och artisten.

Precis som Välkommen till Himmelsta innehåller Under två timmar en unik historia som är väl berättad. Det gillar jag som läser så mycket – ofta känner man igen både ett och annat böcker emellan. Det gör jag inte här. Det enda jag inte kan förlika mig med är slutet. Jag förstår det, men jag gillar det inte.

Jag rekommenderar Hanna Landahls böcker och ser fram mot att läsa hennes nästa bok.

Omdöme: Välskrivet och underhållande om en medelålders man, moral och etik
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Just nu just här,

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Polaris
Sidor: 282
Betyg på Goodreads: bara två betyg satta
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 12 maj 2018.

Helgfrågan v. 20: Blogg och väder

Fredag och det innebär förstås Mias helgfrågaHur länge har du haft bloggen?Bonusfråga: Vad gillar du det vackra vädret?

Härligt med enkla frågor 🙂
Första inlägget på bloggen skrev jag 8 januari 2011, så jag är inne på mitt åttonde år. Det har hänt otroligt mycket sen dess, och jag tycker det är helt fantastiskt med alla kontakter med bokbloggare, författare och förlag!

Tja, den senaste veckan har jag varit på jobbet typ hela tiden, så vissa dagar har jag inte ens haft koll på vilket fantastiskt sommarväder det varit. Förrän jag gått hem då. Och mentalt har jag definitivt inte hunnit med, det gick ju från rekordmycket snö till utslagna träd hur fort som helst.

Hett i hyllan #92

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

I Hett i hyllan har jag nu nått fram till december 2015, närmare bestämt julafton 2015. Som vanligt fick jag en härlig hög med böcker, hela nio stycken. Tyvärr ligger flera av dem olästa, så nu blir det flera inlägg på raken. Inlägg nummer tre är det här. Boken är The Cruellest Month av Louise Penny, och det är tredje boken i serien om Armand Gamache. Det är också skälet till att den fortfarande är oläst i hyllan – jag har bara läst den första delen i serien. Visserligen så gillade jag den, och varför jag inte läst del två ännu är lite oklart. Men så länge del två inte är läst blir inte del tre heller läst!

Welcome to Three Pines, where the cruelest month is about to deliver on its threat.
     It’s spring in the tiny, forgotten village; buds are on the trees and the first flowers are struggling through the newly thawed earth.  But not everything is meant to return to life. . . 
     When some villagers decide to celebrate Easter with a séance at the Old Hadley House, they are hoping to rid the town of its evil—until one of their party dies of fright.  Was this a natural death, or was the victim somehow helped along?
     Brilliant, compassionate Chief Inspector Armand Gamache of the Sûreté du Québec is called to investigate, in a case that will force him to face his own ghosts as well as those of a seemingly idyllic town where relationships are far more dangerous than they seem.