En smakebit på søndag – Mittvatten

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Efter en extremt jobbig vecka var det perfekt att tanka energi med en shopping- och umgängeshelg med mina systrar. Så mycket läst har det inte blivit, och inte heller så fanns den bok jag tänkt köpa här i Stockholm inne, så min smakbit blir från en bok som jag tänkt börja läsa idag. Ett recensionsexemplar som jag borde prioriterat långt tidigare: Mittvatten av Arne Dahl.

Smakbiten kommer från första sidan:

Trots att korridorens enda ljus knappt kunde kallas ett ljus var det väldigt tydligt. Litet, cirkulärt, i ögonhöjd på den stängda dörr som skilde honom från den andre mannen; båda tryckte sig mot den råkalla betongväggen på varsin sida om dörren, i bådas händer var skjutvapen höjda.

Annonser

Räddaren av förlorade ting av Ruth Hogan

Från förlagets hemsida: En gång var Anthony Peardew en hyllad författare, men på ålderns höst vårdar han främst sin samling av förlorade ting: brottstycken av andra människors liv. Det är saker som han under många, långa år har tagit hand om, för att gottgöra för ett löfte han en gång bröt.
När han inser att tiden håller på att springa ifrån honom lämnar han över sitt hus och alla dess omhändertagna, förlorade skatter till sin assistent Laura – den enda person han litar på kan överta ansvaret att återförena dessa ting med deras rättmätiga ägare.
Men de förlorade tingens vårdares sista önskan visar sig ha oförutsägbara återverkningar, som i sin tur leder till en rad slumpmässiga och lyckosamma möten …

Räddaren av förlorade ting av Ruth Hogan kom ut i juni 2018. I original heter den The Keeper of Lost Things och kom ut i januari 2017. Ruth Hogan är en brittisk författare som tidigare varit HR-chef inom kommunen och receptionist och skrivit på fritiden. Under en cancerbehandling började hon skriva på allvar, och resultatet blev Räddaren av förlorade ting som är hennes debutroman.

Den här boken hade jag sett på en del bloggar, bl.a. inne hos Bokföring enligt Monika som brukar gilla samma typ av böcker som jag i stort sett. När jag fick chans att låna några böcker för att läsa inför en kväll när jag skulle framträda på bokhandeln för att prata om böckerna i Låna & Läs, så var det här en av de som jag valde.

Räddaren av förlorade ting är en välskriven och lättläst feelgood. Det är en charmig och fin historia som berör som Ruth Hogan berättar. Jag gillar att berättelsen cirklar kring historierna om de små förlorade sakerna som Anthony samlat på sig. Man får som läsare på ganska få rader en känsla för flera människoöden som är tänkvärda var och en på sitt sätt. I en feelgood ska det finnas delar som får en att le och känna hopp, men också en del svärta. Båda delarna finns i Räddaren av förlorade ting.

Det finns några saker som jag inte är så förtjust i. Mitt huvudproblem är de delar som snuddar vid övernaturliga förklaringar. Jag har svårt för den typen av resonemang i verkliga livet, och även i böcker där det ska förklara saker i verkligheten (fantasy är en annan sak). Jag har också svårt för Laura till viss del, och det gör att jag har svårt att hålla fokus på berättelsen hela vägen.

Det är något schablonartade karaktärsbeskrivningar, exempelvis en person med Downs syndrom. Men det finns också en värme, som uppväger schablonerna. Jag gillar dåtidshistorien mer än nutidshistorien, men uppskattar att de vävs ihop fint på slutet.

Jag skulle gärna läsa mer av Ruth Hogan, Räddaren av förlorade ting är en lovande debut. Tydligen finns det en bok till av henne – Wisdom of Sally Red Shoes. Den vill jag läsa!

Omdöme: Fin feelgood om livets förgänglighet och slumpens betydelse.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, Endast e-böcker, hyllan, Västmanländskans bokblogg och Bina´s Books

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Lind & Co
Originaltitel: The Keeper of Lost Things
Översättare: Fredrika Spindler
Sidor: 312
Betyg på Goodreads: 3,83 baserat på 55 828 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av en vän
Utläst 22 augusti 2018.

Hett i hyllan #110

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Månaden är september, året är 2016. Av de böcker som då droppade in har vi kommit till den tredje olästa: Den ihålige direktören av Hans-Olov Öberg från Kalla kulor. Jag har läst och gillat hans serie om Benny Modigh så jag hade alla planer på att läsa den här. Som vanligt oklart varför det inte blev så… På några sajter ser det ut som det här är den sjätte boken om Micke Norell, på andra står den som del två i en serie. Någon som läst den och vet?

Skandalerna tar aldrig slut i storbanken Mercuria: banken beskylls för inblandning i pengatvätt, mutaffärer, redovisningsskandaler och generösa förmåner till ledningen. Frågan är inte om, utan när, hela ledningen ska tvingas avgå. 

Men någon hinner före byråkratin: mitt under brinnande arbetsdag hittas Mercurias ökände vd Per Oscar Hahne skjuten på sitt tjänsterum. Det står snabbt klart att det som först ser ut som ett självmord, i själva verket är ett välregisserat mord. Utredningen stöter dock på problem. När skottet hördes var Hahne ensam i sitt rum som var låst inifrån. 

Ekonomijournalisten Rosanna Klaar har flera skäl att på egen hand försöka utreda vad som hänt, några av dem högst privata. När spåren så leder henne mot Mercurias ordförande, den erkänt skicklige maktspelaren Sune Bergström, får hon oortodox hjälp från redaktionens mest svårflirtade tänkare, Micke Norell.

Från A till Ö: Whisky

W – Whisky. Vad är din smak när det kommer till böcker?
Vissa gillar whisky, andra föredrar jordgubbssaft när de sitter framför en varm brasa i sin stora herrgård (om man nu har en sådan, jag har klarat mig lika bra utan). Vilken genre i böcker är din smak?

Om man överhuvudtaget varit inne på min blogg så kommer inte det här svaret att komma som någon överraskning: Deckare!

Självklart så läser jag många andra typer av böcker, men jag känner lite extra för deckare. Och med anledning av det så vill jag påminna om Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall som i år äger rum 7-9 november. Det är en imponerande samling författare som man fått ihop i år och mer om dem kan ni läsa här.

Skuggorna ruva av Jonas Moström

Från förlagets hemsida: Det är den kallaste vintern på decennier och kylan slår hårt mot det lilla jämtländska samhället Svartviken. Byns uppskattade luciafirande står för dörren, men själva lucian, sextonåriga Ebba Lindgren, dyker inte upp till sin egen kröning. Hon lämnade hemmet för att gå de femhundra meterna till kyrkan, men kom aldrig fram.
Nya och gamla konflikter blossar upp när alla plötsligt misstänker alla. Efter fem dagar lägger polisen i Östersund ner sökandet efter Ebba. Dagen därpå hittas hennes lärare brutalt knivhuggen till döds i sitt kök.
När dagarna går utan att den lokala polisen närmar sig en lösning kallas Nathalie Svensson, Johan Axberg och de andra medlemmarna i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp in.
Det blir en svår utredning där de snabbt inser att de måste nå in i byns innersta för att ha en chans att lösa fallen.

Skuggorna ruva av Jonas Moström kom ut i september 2018. Jonas Moström är en svensk författare och läkare som debuterade 2004 med Dödens pendel, den första i hans deckarserie med kriminalkommisarie Johan Axberg och läkare Erik Jensen som utspelar sig i Sundsvall med omnejd. Himlen är alltid högre, som var den första i en serie om psyktatriker Nathalie Svensson, som utspelar sig i Uppsala/Stockholm, kom 2014. Därefter har de två serierna sammansmält till en serie. Skuggorna ruva, som är Jonas Moströms trettonde bok, är den femte boken om Nathalie Svensson, Johan Axberg och deras kollegor.

Jag har har läst alla Jonas Moströms böcker, dels för att jag är en deckarfantast, dels för att de utspelat sig i kända miljöer för mig som Sundsvall och Uppsala. När jag såg att Skuggorna ruva skulle komma i september så kom den upp på min önskelista, och förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar.

Skuggorna ruva är en lättläst deckare som i många avseenden är typiskt svensk. Såväl beskrivningen av samhället och dess strukturer som naturen och vädret poängterar det svenska. Jonas Moströms böcker brukar utspela sig i miljöer som jag väl känner till, men den här gången utspelar den sig i ett fiktivt litet samhälle i Jämtland, 10 mil norr om Östersund. Man kan känna igen sig i beskrivningen av den svenska landsbygden på vintern, men annars är igenkänningsfaktorn låg. Det är en nackdel eftersom jag brukar gilla den biten i Jonas Moströms böcker, men det är en fördel eftersom man inte behöver hitta saker som inte stämmer…

Vad gäller miljön så handlar det dels om naturen, samhällets geografi, servicefunktioner och annat. Där är miljön realistiskt beskriven. Men vad gäller samhällsstrukturer och relationer tycker jag att författaren i viss mån faller i fällan att beskriva landsortsbor som fördomsfulla, inte minst mot det okända i form av statsbor eller flyktingar. Det lilla samhället kan förvisso ha sina baksidor, men det behöver inte dominera.

Karaktärsteckningarna blir något stereotypa av invånarna i samhället, de är extrema åt antingen det ena eller andra hållet i sitt sätt. Vad gäller huvudpersonerna Johan och Nathalie så är jag aningen trött på dem, och deras tankar (mest Nathalies) men jag gillar slutet. Dessutom ligger fokus mer på karaktärerna i det lilla samhället än på relationerna i utredningsgruppen.

Att placera utredningen på en ort dit ingen av utredarna har någon koppling höjer kvaliteten och gör att boken inte hamnar i den vanliga fällan att det visar sig att mysteriet är kopplat till utredarna, som det varit i tidigare böcker i den här serien. Jag lyckas inte lista ut upplösningen i förväg trots att det fanns ledtrådar på vägen.

Skuggorna ruva är en bra bok för den som önskar en lättläst svensk deckare till julklapp. För den gör sig förmodligen bättre när det är kallt ute. Jag kommer definitivt att vilja läsa nästa bok i den här serien, även om den enligt den här artikeln mer handlar om Nathalie och Johan personligen.

Omdöme: Lättläst mysterium om relationer i ett litet svenskt samhälle
Betyg: 4-

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Lind & Co
Sidor: 423
Betyg på Goodreads: Inga betyg satta på Goodreads
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 15 september 2018.

Veckans topplista v. 38: Bokomslag – höstfärger

Johannas deckarhörna har skapat en serie hon kallar Veckans topplista, eftersom hon tycker Top Ten Tuesdays inlägg blir svårare och svårare. Jag deltar gärna i en sådan serie – här är veckans inlägg.

Vecka 37 är temat: Bokomslag: höstfärger

Jag gillar verkligen Veckans topplista men vill inleda med att be er alla andra om ursäkt att jag så sällan kommenterar inne hos er. Ska försöka göra bot och bättring men allt är väldigt hektiskt just nu… Mina egna inlägg skriver jag på helgerna och programmerar i förväg.

Bokomslag? Ja, då gäller det att kolla i bloggen då! Här kommer fem stycken. De handlar inte nödvändigtvis om hösten, utan jag har bara gått på färgen. För höstens färger är ju orange, röd, gul – ja, de flesta vackra färgerna:

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell

Från förlagets hemsida: Till formen en släktkrönika om den bortglömde författaren Jonas Gardell och hans familj. En familj som nog är bra på många sätt, men den tror inte på svaghet. Och kring sina hemligheter och icke önskvärda sanningar bygger man legender.
Men främst är Till minne av en villkorslös kärlek ett oemotståndligt kvinnoporträtt av Jonas Gardells mor, Ingegärd Rasmussen. Den excentriska frikyrkodottern, född i mitten av 1920-talet och kringskuren av sin tids alla begränsningar för kvinnor, som går till storms mot hela världen med stridsropet: jag måste vara fri!
Ingegärd lierar sig med Bertil, en framtidsman i 1900-tals Sverige, ett land i snabb förändring. Två drömmare som ska erövra världen.
När yngste sonen Jonas föds är Ingegärd nära att dö. Men när hon ligger med spädbarnet på sitt bröst och ser in i den nyföddes ögon förstår hon att för den här hjälplösa krakens skull måste hon fortsätta leva. Där och då bildar modern och sonen ett förbund som de aldrig ska bryta.

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell har recensionsdatum idag, 17 september 2018. Jonas Gardell är svensk komiker, författare, artist och dramatiker. Han debuterade som författare 1979 med diktsamlingen Den tigande talar. Mer om Jonas Gardell finns att läsa här.

Jag har tyckt mycket om de böcker jag läst av Jonas Gardell, men jag var inte helt säker på när/om jag skulle läsa Till minne av en villkorslös kärlek då jag hade uppfattat den som en biografi. Sen hörde jag Monica Gullman prata om den, när hon och jag pratade böcker i Lån & Läs på Akademibokhandeln, och då blev jag sugen på att läsa den. Förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar i formen av en e-bok.

Till minne av en villkorslös kärlek är en stark berättelse om föräldraskap – framförallt relationer mellan barn och föräldrar. Den börjar helt fantastiskt bra, och jag är mållös inför den helt unika inledningen. Berättelsen börjar på ett sådant sätt att den berör mig starkt, den är skakande. Jonas Gardell har en berättarstil som jag gillar, och som jag känner igen från det jag läst tidigare av honom.

Tyvärr så tycker jag att Till minne av en villkorslös kärlek inte håller hela vägen (alla dryga 400 sidor). Det blir för mycket på flera sätt. Framförallt så är det många omtag och ältande. Det upprepas saker, och istället för att stärka berättelsen (som upprepningar ibland kan göra) så blir det efterhand så att inget nytt tillkommer utan det refereras till samma saker om och om igen. Det gör att jag såsmåningom märker att jag skumläser vissa bitar.

Ett annat problem som jag har med boken var mycket personligt, och handlar om att tidpunkten för läsandet inte var idealt. Till minne av en villkorslös kärlek handlar mycket om Ingegärds, och delvis även Bertils, ålderdom och deras respektive insjuknande i allvarliga sjukdomar. Jag läste Till minne av en villkorslös kärlek under en period när jag behövde distraktion från en oro, och det gjorde att det snarare blev jobbigt att plocka upp boken.

Boken är intressant ur många aspekter, inte minst så finns det mycket intressant nutidshistoria inbyggd, både från Ingegärds uppväxt och från Jonas uppväxt. Det svenska samhället beskrivs mycket väl, och jag hade gärna sett mer sådant. Att jag är 60-talist som Jonas Gardell gör mig extra intresserad av perioderna han beskriver. Styckena om hur Ingegärd och Bertil hade gemensamma yrkesmässiga planer, som sedan hamnade i konflikt med deras respektive föräldraroll ger upphov till en del tankar.

I artiklarna och intervjuerna om den här boken så sägs det att det är en berättelse om mamma Ingegärd, och hennes och Jonas relation. Jag har läst att Jonas Gardell först tänkt skriva en bok om utvecklingen i Sverige från 70-talet men att under skrivandet utvecklades till en bok om hans mamma. Ingegärd står förvisso i centrum, men jag upplever att det också står en hel del om pappa Bertil, och att vissa stycken är väldigt fokuserade på Jonas själv. Och Sveriges utveckling finns där som en betydande del. Som vanligt när jag läser en biografi så undrar jag över hur vinklad berättelsen är, och hur de släktingar som är i livet uppfattar den, då den på flera punkter är rätt skarp.

Jag har många olästa böcker av Jonas Gardell som jag definitivt kommer att läsa. Det blir då extra intressant att relatera till det han i Till minne av en villkorslös kärlek skriver om sina böcker och om sin uppväxt.

Omdöme: Intressant berättelse om hur ett föräldraskap kan formas och utvecklas.
Betyg: 4-

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Norstedts
Sidor: 438
Betyg på Goodreads: 4,13 baserat på 39 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 8 september 2018.

En smakebit på søndag – The Orphan’s Tale

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Det är hektiska tider nu på många sätt, med resor, jobb och annat som tar tid. Lite för högt tempo, och definitivt för lite lästid. Igår hann jag i alla fall läsa ut deckaren av Jonas Moström som jag började på förra helgen, och så smått börja på nästa bok. Det var hög tid att börja på septembers månads bok i Makeutmaningen (trots alla recensionsexemplar). Valet föll på The Orphan´s Tale av Pam Jenoff som handlar om sextonåriga Noa och utspelar sig till att börja med under andra världskriget. På svenska heter den Cirkusflickan och kom ut i somras. Maken köpte den i USA förra sommaren, så jag läser den på engelska.

Smakbiten kommer från sid 14:

No, they do not notice me. I see them, though, the soldiers on leave and the mothers and wives who come each day to scan the platform hopefully for a son or husband before leaving alone. You can always tell the ones who are trying to flee. They try to look normal, as if just going on vacation. But their clothes are too tight from the layers padded underneath and bags so full they threaten to burst at any second. They do not make eye contact, but hustle their children along with pale, strained faces.

Under ytan av Gilly Macmillan

Från förlagets hemsida: Vännerna Noah och Abdi har alltid gått sida vid sida. En sen natt när Noah hittas medvetslös, flytande i en kanal, förändras allt. Vad som först tycks vara ett skämt som gått snett förvandlas till en öppen strid. Noah är född i Storbritannien, Abdi är flykting från Somalia. Och Bristol håller på att kollapsa av sociala spänningar.
Polisen Jim Clemo vill försäkra sig om att Noah – som befinner sig i koma – verkligen råkat ut för en olycka. Men Abdi vägrar berätta vad som har hänt. När kriminalreportern Emma Zhang, som också är Jim Clemos före detta älskare, söker upp Noahs föräldrar kommer också stadens rasism upp till ytan.
Två familjer slåss nu för sina söner – och för sanningen. Ingen av dem förstår ännu hur långt de kommer att gå, vilka demoner de kommer att konfrontera, och vilken smärta de ska behöva utstå.

Under ytan av Gilly MacMillan hade recensionsdatum 3 augusti 2018. I original heter den Odd Child Out och kom ut 2017. Gilly Macmillan är en brittisk författare som debuterade 2015 med Bränd himmel, den första delen i serien om Jim Clemo. Under ytan är andra delen i samma serie.

Efter att ha läst Bränd himmel av Gilly MacMillan så hade jag satt upp bevakning på hennes nästa bok. När jag såg den här på engelska i en bokhandel var det mycket nära att den fick följa med mig hem. Men så blev det inte. När den svenska översättningen kom från förlaget fick den hög läsprioritet.

Under ytan är en mycket välskriven berättelse med en stark närvaro. Det är något med Gilly MacMillans sätt att skriva och behandla berättarperspektiv som gör att berättelsen kommer väldigt nära. Det känner jag igen från Bränd himmel och det är främst det som gör att jag tycker väldigt mycket om hennes böcker. Under ytan är inte en thriller eller deckare i så hög grad som ett starkt drama. Den handlar om relationer, känslor, rasmotsättningar, segregation och flyktingars situation i dagens samhälle. Om allt detta skriver hon engagerat. Men väntar man sig en traditionell deckare/thriller så finns risk att man blir besviken.

Karaktärerna är intressanta och jag känner med dem. Karaktärerna ändras efterhand, eller läsarens bild ändras i alla fall. Likaså ändras bilden av relationerna mellan karaktärerna. Jag har lättast att känna med Abdis syster Sofia, medan jag har klart svårast med Nohas berättarröst (varför kan jag inte säga utan att spoila). Det här är ju del två i en serie, där jag läst och tyckt mycket om del ett, men jag inser att jag inte minns allt som hände karaktärerna. I synnerhet har jag glömt Emma Zhangs roll i förra boken.

Under ytan är en mycket stark berättelse, även om den inte väcker fullt så starka känslor hos mig som Bränd himmel gjorde. Helt klart är att det här är en författare som nu kommer att vara auto-buy för mig, oavsett om det är en del till i samma serie, eller om hon skriver något annat. För er som inte läst Gilly Macmillan än rekommenderar jag att ni omedelbart gör det.

Omdöme: Stark berättelse om utsatthet, segregation och relationer
Betyg: 4+

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Modernista
Originaltitel: Odd Child Out
Översättare: Åsa Brolin
Sidor: 318
Betyg på Goodreads: 3,76 baserat på 4902 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 19 augusti 2018.

Helgfrågan v. 37: Nya författare och förkylningstider

Fredag och dags för Mias helgfråga: Tror du vi bloggare kan hjälpa nya författare att bli uppmärksammade? Bonusfråga: Har du något tips i dessa förkylningstider?

Ja, det tror jag absolut! Mer än vad man kanske tror ibland… Jag får ofta förfrågningar från författare men det blir sällan att jag nappar och det beror mycket på att jag inte har tid att läsa alla böcker. Tyvärr har jag också blivit bränd när jag läst böcker av författare som ger ut själva och skulle behövt ha professionella lektörer och redigerare. Det finns förstås gyllene undantag, men i en strid ström av böcker så har jag börjat prioritera de som kommer från förlag. Förmodligen missar jag en del guldkorn. Men det är ju också många nya författare hos förlagen

och det brukar vara extra spännande.

Bonusfrågan då. Nej, ingen dunderkur. Men sömn är det första jag tänker på. För egen del är jag mycket mer mottaglig när jag har sömnbrist, och ibland när jag känner de första symptomen så brukar jag kunna ”sova bort” det värsta. Det gjorde jag i tisdags när jag faktiskt fick gå hem från jobbet, och sen sov jag… Men ibland så hjälper ju inte det heller, det är redan kört.