En smakebit på søndag – I Let You Go

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av Mari på Flukten fra virkeligheten. Smakbitarna hittar ni här.

Ännu en vecka där jag mer eller mindre slocknat på soffan på kvällen. Utom i onsdags när jag var på en fantastisk Bokens Afton med Elin Olofsson, Caroline Eriksson och Simona Ahrnstedt. Härliga kvinnor alla tre. Om jag orkar ska jag skriva mer om det, men ni kan läsa lite på Simonas blogg. Där hittar ni också ett foto hon tog på oss två 😀

Jag har mer eller mindre sträckläst Kristina Ohlssons Sjuka själar. Igår läster jag ut den och så började jag på en ny bok – svårt att veta vad man ska ta i bakboksmälla. Det blev I Let You Go av Clare Mackintosh. Tack vare en vän har jag upptäckt att vårt bibliotek tagit in en hel del av de deckare jag varit nyfiken på, så nu kan jag läsa och spara bokhylleutrymme. Den här stod på min önskelista, men nu lånade jag den istället.

Smakbiten kommer från prologen

It happens in a heartbeat; the feeling of space by her side as he runs towards home, seeking out the warmth of the hall, with its porch-light glow. Milk; bisquit; twenty minutes of television; fish-fingers for tea. The routine they have fallen into so quickly, barely halfway through that first term at school.

Kvinnoalfabetet – bokstaven R

I Enligt Os kvinnoalfabet har turen kommit till bokstaven R.

Efter att förra veckan har brottats med Q känns det här som en simpel match. Tror jag.

1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på R.

Jag har i stort sett alla böcker i Kathy Reichs serie om Temperance Brennan, och jag tror det är sjutton böcker. Även om serien tappat lite så är jag fortfarande svag för den. Och med så många böcker får hon nog räknas till favoriterna.

Vilken kvinna på R, död eller levande, tycker du borde få mer uppmärksamhet?

Rosa Parks är visserligen redan välkänd men det skadar väl inte att vi påminns om henne och vad hennes agerande ledde till. Oavsett om det numera inte anses vara en spontan händelse.

Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på R vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?

En av mina favoritartister är Robin Beck. Fantastisk röst och en stor scenpersonlighet. Vi såg henne faktiskt live i Nora av alla ställen.

Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på R har du ännu inte utforskat?

En författare som står på min ”att-läsa-lista” sen en tid tillbaka är Rainbow Rowell.

Bokbloggsjerka 29 januari – 1 februari: Slutet på en bok

I veckans bokbloggsjerka skriver Annika: Har du någonsin läst en bok där det har hänt någonting som du inte alls hade väntat dig eller som du absolut inte tyckte om?

Svar ja. Mer än en gång var min första tanke, men så lätt att komma på det var det inte. Så kom jag på det.

Sista boken i den s.k. Shetlandskvartetten av Ann Cleeves – Blå gryning (Blue Lightning). Jag var så upprörd och arg på författaren när jag hade läst ut den boken att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Hur vågade hon ha ett sådant slut? Sen kom det fler böcker i samma serie (trots att det var en kvartett), och jag har nästan förlåtit henne. Eller nej, det har jag ju inte. Men jag fortsätter ändå läsa hennes böcker.

Gånglåt av Elin Olofsson

Från förlagets hemsida: Den kända sångerskan och låtskrivaren Sonia ”Salida” Sallström åker till sin gamla släktgård i Gärningsberg i Jämtland för att skriva sin självbiografi. Med sig har hon Harpan, sin unge assistent, som hon lovat en sommar i paradiset. På gården väntar Gun-Britt, Sonias syster, som driver servering och loppis och tycker att hela världen borde skärpa sig. Inte minst Sonia. Där finns också Jenny, Gun-Britts dotter, som lovat hjälpa sin moster med boken men som hela tiden sneglar oroligt mot stugan uppe vid berget. Dessutom finns det björn på trakten, som gräver i gårdagens sopor. Det blir en sommar av lust och olust, i takt och otakt till tidens egen gånglåt.

Gånglåt av Elin Olofsson har recensionsdatum i dag, 28 januari 2016. Elin Olofsson är en svensk författare och journalist från Jämtland som debuterade 2013 med Då tänker jag på Sigrid. Gånglåt är hennes tredje roman.

Jag har läst Elin Olofssons två tidigare böcker (Då tänker jag på Sigrid och Till flickorna i sjön) och verkligen tyckt om dem. Så när jag fick frågan om jag ville Gånglåt från förlaget blev jag verkligen lycklig, för den stod på min läslista.

Gånglåt är en vacker och vemodig svensk betraktelse.  Elin Olofsson har ett rent fantastiskt språk. Det är vackert, men inte svulstigt. Exakt men ändå broderar hon ut. Gånglåt är Sverige ut i fingerspetsarna och Elin Olofsson är en modern svensk landsbygdsskildrare. Den svenska glesbygden skildras med ömhet men utan försköningar. Om jag skulle välja en bok för att beskriva Sverige och det svenska så är det Gånglåt.

Karaktärerna i Gånglåt är ett kapitel för sig. Det är Elin Olofsson starkaste bok vad gäller karaktärerna, det känns som om jag kommer dem närmrare än jag gjort med karaktärerna i de två tidigare böckerna. Min favorit är Gun-Britt. Hon är kantig och den typiska ”kärringen”. Men hon är också den som vill få ihop familjen, hon är ärlig, hon ställer på sitt vis upp för de andra. Hennes ilska är naturlig och kanalen som krävs för att hon ska kunna vara sig själv. Alla karaktärerna är otroligt levande, och jag har mött dem alla. De kommer att leva med mig länge.

Gånglåt tog rätt lång tid att läsa, men det berodde mest på att jag kände mig tvungen att läsa korta bitar i taget, för att helt kunna ta in språket och berättelsen. Mot slutet av läsningen fick jag tårar i ögonen. För det får man ibland av livet självt.

Kommer jag att läsa mer av Elin Olofsson? Tror ni förstår att jag knappt kan vänta på nästa bok 🙂

Omdöme: Vemodigt, ärligt och finstämt om livet i svensk glesbygd
Betyg: 5

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Wahlström och Widstrand

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 14 januari 2015.

Rent-a-Claus av Johan Ring

Från förlagets hemsida: Svårt att hitta tomte till julafton? Går det inte längre att lura barnen med att pappa behöver köpa tidningen?
Nu finns lösningen på det problemet.
Nu finns Rent-A-Claus.
Hyr en jultomte.
Släpp in honom.
Lita på oss.

Rent-A-Claus av Johan Ring är en novell som kom ut 2015. Johan Ring är en svensk författare som har publicerat ett flertal skräcknoveller. Våren 2015 kom första romanen, Fyra Minuter.

Den här novellen kom gratis i e-pubformat från Swedish Zombie. Jag borde förstås läst den innan jul, men så blev det inte. utan det blev januariläsning. Jag brukar inte läsa så mycket skräck, det är för jobbigt helt enkelt, så det var nog anledningen till att jag tvekade lite.

Rent-A-Claus är en välskriven novell där författaren visar att man inte behöver så många sidor på sig för att bygga upp en stämning. Den är välskriven och jag dras från början med i beskrivningen av julen och allt som hör därtill.

Stämningen byggs upp på ett effektivt sätt och jag blir spänd. Men tyvärr så blir jag faktiskt inte skrämd av slutet, utan ler mer åt det. Samtidigt som jag inser att om det på något sätt spelade på mina egna fobier så skulle jag tycka att det var obehagligt.

Jag som inte läser mycket skräck är imponerad av vad Johan Ring har åstadkommit i novellformatet och skulle kunna tänka mig att läsa mer av honom. Möjligen kanske jag ska hålla mig till novellformatet vad gäller skräck…

Omdöme: Välskriven novell om julen och vem man egentligen kan lita på.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, C R M Nilsson, Endast E-böcker och I Elinas hylla

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Swedish Zombie

Mitt exemplar var en e-bok jag laddat ner gratis.
Utläst 9 januari 2016.

Topp Tio Tisdag: Tio författare jag läst en bok av men vill läsa fler av

I veckans Top Ten Tuesday har The Broke and the Bookish valt följande tema: Freebie Week! Pick a topic near and dear to your heart! Something you wished was on our official list!

Håhåjaja – beslutsångest! Men när det var Freebie tidigare så hade Monika valt Författare jag bara läst en bok av men vill läsa mer av. Så den snor jag förstås! Det finns så många så jag bestämde mig för att lista författare som faktiskt skrivit mer än en bok. I några fall har jag t.o.m. ytterligare böcker så det skulle bara vara att plocka ur hyllan. När jag gjorde listan insåg jag att den kunde dessutom blivit ännu längre.

1. Louise Penny
2. Elly Griffiths
3. Gard Sveen
4. Tove Alsterdal
5. Liane Moriarty
6. Ida Løkås
7. Samuel Bjørk
8. Jørgen Brekke
9. Lisa Unger
10. Jessica Schiefauer

Snövit ska dö av Nele Neuhaus

Från förlagets hemsida: En grå och regnig novemberdag finner några byggarbetare skelettet efter en ung flicka på den gamla övergivna militärflygplatsen utanför Frankfurt. Kort därefter blir en kvinna nedknuffad från en gångbro vid motorvägen inte långt därifrån. Kriminalpoliserna Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein upptäcker snart att spåren efter de båda händelserna pekar åt samma håll, och deras efterforskningar leder till det förflutna. Mer än tio år tidigare försvann två tonårsflickor, Laura och Stefanie, i den pittoreska lilla byn Altenhain. Trots bristen på säkra bevis pekades Stefanies tjugoårige pojkvän Tobias ut som förövare och dömdes till fängelse. Nu är han ute och har återvänt till sitt barndomshem. Där möts han av bybornas fientlighet och misstänksamma blickar – och kanske mer än så. Kvinnan som knuffades från bron visar sig nämligen ha en koppling till Tobias. Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein försöker bringa klarhet i överfallet, men hindras av en mur av tystnad. När ännu en flicka försvinner i Altenheim börjar en häxjakt i byn.

Snövit ska dö av Nele Neuhaus hade recensionsdatum 5 januari 2016. I original heter den Schneewittchen muss sterben och är den fjärde delen i serien Bodenstein & Kirchhoff, men den första som översatts till svenska. Nele Neuhaus är en tysk författare som debuterade 2005 med Unter Haien. Hon gav ut sina tre första böcker på eget förlag. Hon är mest känd för sin kriminalserie och har nu sålt över 5 miljoner böcker i 25 länder.

Efter att ha läst om den här boken på flera olika bloggar så insåg jag att den här måste jag läsa. Förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar.

Snövit ska dö är en riktigt bra kriminalroman. Den är välskriven och spännande, med en intrig som tar nya vägar hela tiden, och vem exakt som är skyldig till vad och hur, det tar hela boken innan man lyckas få reda på. Möjligen kan upplösningen tyckas lite omständlig, men på det hela ett bra hantverk. På en del sätt är det en polisdeckare, men jag tycker också den rör sig i gränslandet till pusseldeckaren, genom att den utspelar sig på en mindre ort, där man som läsare hela tiden misstänker att lösningen finns i den lilla gruppen av människor.

Nele Neuhaus är även bra på att bygga karaktärer. De bägge huvudpersonerna i polisgruppen är intressanta människor, och deras privatliv får ta en stor del av boken, men på ett intressant sätt. Tobias, Amelie och några av de andra  i Altenhain lär man också känna på ett ingående sätt, och de utvecklas snabbt till människor. Jag gillar hennes sätt att beskriva tankar, men dialogen haltar ibland. Där hade lite mer noggrann redigering varit välgörande.

Det är sällan jag läser böcker från Tyskland, och jag tror aldrig jag läst en deckare därifrån. Jag gillar att det är en ny miljö, även om lilla Antheim på sätt och vis kunnat ligga någon annanstans i norra Europa

Det är lite tråkigt att inte ha kunnat läsa den här serien från början. Även om man lär känna Pia och Oliver och det finns referenser till tidigare händelser hade jag gärna sett dem utvecklas. Nu hoppas jag bara att man fortsätter översätta kommande böcker i seren.

Jag ser fram mot att läsa fler böcker av Nele Neuhaus och jag vill definitivt fortsätta följa den här serien.

Omdöme: Välskriven tysk deckare om förräderi, lojalitet och lögner.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Mias bokhörna, och dagarna går,  Booze’n’Books och Vargnatts bokhylla

Mer om boken kan du läsa här och här.
Originaltitel: Schneewittchen muss sterben
Förlag: Albert Bonniers förlag
Översättare: Christine Bredenkamp

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 22 januari 2016.

En smakebit på søndag – Mitt hjärta går på

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar hittar ni här.

En tjänsteresa och rätt mycket på jobbet den här veckan har gjort mig otroligt trött så det har inte blivit vare sig mycket bloggande, kommenterande på andra bloggar eller läst. Lägg därtill lite födelsedagsfirande och andra åtaganden så försvann veckan i ett huj.

I går började jag i alla fall på en ny bok, ett recensionsexemplar. Nämligen Mitt hjärta går på av Christoffer Holst. Den fick jag upp ögonen för efter att ha sett den på diverse bloggar förstås. Den handlar om Chavve och Pontus, och beskrivs som en romantisk komedi berättad ur två unga killars perspektiv.

Smakbiten kommer från sid 10

Fyrverkerierna är vackra från Mosebacke. Det är där många samlats m natten. Jag och mamma gick dit en nyårsafton när jag var liten och vi var på besök i Stockholm. Jag minns att jag försökte fotografera dem, men att det inte gick. Alla färger blev till svarta fyrkanter i kameran. Mamma förklarade att det berodde på att verkligheten är så vacker att den inte kan fångas på film.

PS. Om jag inte är inne hos er som har blogspot-bloggar och kommenterar kan det bero på att jag som har wordpress inte kan göra det. Någon bugg som beror på inställningarna. Om ni ger möjligheten att kommentera med Namn och Website så fungerar det, men att kommentera som wordpress fungerar inte.

Kvinnoalfabetet – bokstaven Q

Då var det dags för bokstaven Q i Enligt Os kvinnoalfabet.

Vojne, vojne, jag hade ju hoppats slippa det här! Jaja, det är väl bara att göra ett tappert försök.

1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på Q.
Den här går jag helt bet på. Ingen kvinnlig favoritförfattare med Q i för- eller efternamn.

2. Berätta om ett kulturellt verk som innehåller ett ord på Q och som är skapat av och/eller har en kvinna i huvudrollen.
Under många år så quiltade jag mycket, och så läser jag mycket. Lyckan var gjord när jag hittade en serie som handlade om quiltar och ett gäng quiltande kvinnor i Elm Creek av Jennifer Chiaverini. Jag har flera av dem i hyllan, och den första i serien heter The Quilter’s Apprentice.

3. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på Q vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Här tar jag en sångerska som jag gärna lyssnade på förr i tiden – Suzi Quatro.

4. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på Q, eller med ett Q i namnet eller kanske titeln på något hon skapat, som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.
Under många år så slukade och älskade jag Victoria Holts böcker. En av mina absoluta favoriter handlade om Marie Antoinette och hette The Queen’s Confession. Och då gillar jag varken biografier eller historiska romaner 😉

Bokbloggsjerka 22-25 januari: Film baserad på bok

I veckans bokbloggsfråga frågar Annika: I stället vill jag veta vilken bok/vilka böcker du tycker är bäst som är baserad/e på tv/film. Det är även möjligt att vända på den här frågan: tv/film -> bok/böcker. Du väljer själv vilken variant du vill svara på.

Hon ställer också en fråga om utmaningar under året, men den passar jag på då jag skrivit om utmaningar flera gånger tidigare.

Jag har aningens svårt att bestämma mig hur jag ska tolka frågan. Ska filmen vara bra, ska boken vara bra, ska filmen vara bättre än boken… I vanlig ordning velar jag så det blir tre exempel.

Korrigering: Nu läser jag frågan igen och ser att det var böcker som baserats på film. Det kommer jag inte alls på någon. Jag har läst en Star Warsbok, men det var mer en fortsättning på filmerna… Så mina felaktiga svar får stå 🙂

Atonement är en vacker film. Den såg jag innan jag visste det var en bok av Ian McEwan, och jag har ännu inte läst boken fast den står i hyllan.

Cloud Atlas är en fascinerande film som jag inte heller visste baserades på en bok av David Mitchell. Men där har jag senare läst boken som var intressant på ett annat sätt.

Det är mer regel än undantag att jag tycker boken är bättre än filmen. Men filmatiseringarna av Hungerspelstrilogin tycker jag är riktigt bra. Och bättre än böckerna…