Herravälde av Elin Olofsson

Från förlagets hemsida: Det är försommar 1921 när Alice måste kliva in som direktör i sin makes ställe. Efter hans slaganfall upptäcker hon att allt är ett luftslott. Ingen går att lita på – allra minst hon själv. Rollen hon fostrats till spricker sönder och lusten till Halvard, den man hon gav upp, vill bara inte dö. Så kommer Thomasine, som efter ett möte med mästermålaren Anders Zorn bestämt sig för att bli konstnär. Kan hennes tvivelaktiga förflutna vara Alice till hjälp? Samtidigt säljer pigan Brita uppgifter om sin arbetsgivare till tidningsmannen Gustaf. Deras relation påverkar till slut riksdagsvalet.
Det är året då kvinnor för första gången får rösta men männen fortfarande har makten över allt. Herravälde handlar om tre kvinnors kamp för frihet.

Herravälde av Elin Olofsson kom ut 8 augusti 2019. Elin Olofsson är en svensk författare som bor i Offerdal i Jämtland, där hon också växte upp. Hon debuterade 2013 med Då tänker jag på Sigrid. Hon tilldelades Länstidningens kulturpris 2016 och Krokoms kommuns kulturpris 2017. I september 2019 tilldelades hon Region Jämtland Härjedalens arbetsstipendium i litteratur. Herravälde är hennes femte bok.

I början av 2013 fick jag låna en bok av en bokvän som hon rekommenderade starkt. Det var Elin Olofssons Då tänker jag på Sigrid. Jag fastnade för tonen och språket i berättelsen, och anade att det här kunde bli en av mina favoritförfattare. Jag har läst alla Elins böcker, och jag tycker hon är en av de bästa svenska nutidsförfattarna. Så när jag fick Herravälde av ovan nämnda bokvän blev jag mycket glad.

Herravälde är en välskriven roman med kvinnor och den svenska landsbygden i fokus. Elin Olofssons språk är rent, finstämt och går rätt in i hjärtat. Det finns inga onödiga utsvävningar, ofta är det kortfattat men mitt i prick. Rätt in i handlingen, rätt in i känslorna. Elin Olofsson har en alldeles speciell förmåga att ge röst åt kvinnor av alla de slag. Verkliga kvinnor som står mitt i vardagen. Kvinnoperspektivet, karaktärerna och språket i Herravälde är det som bygger boken.

Jag är ju generellt inte den som alltid gillar en historisk roman. Att Herravälde ändå tilltalar mig beror på att även om förutsättningarna, miljöerna och situationerna är specifika för tidsepoken, så är kvinnorna i boken tidlösa. De är formade av sin omgivning och sina förutsättningar men det finns en kärna som jag kan känna igen mig i. Elin Olofsson är bra på att sätta saker i ett sammanhang, att länka ihop världshändelser och samhällsfenomen med vardagssituationer. Karaktärsteckningarna är bra och levande rätt igenom. Men jag är något kluven till hur berättelsen utvecklar sig och slutet på boken.

Trots att det finns mycket som gör att jag tycker om Herravälde är det också något som gör att jag inte fastnar till 100% i berättelsen. Så fort jag plockar upp boken så tycker jag om det jag läser och njuter inte minst av språket, men läsandet blir ändå hackigt och inte fullt absorberande. Jag har funderat på varför det blev så, och tror att det mest berodde på perioden jag läste boken. Livet runt omkring var besvärligt och Herravälde förmådde inte nå in i bruset. Att jag drar den slutsatsen beror på att jag läste de sista 100 sidorna i lugn och ro runt omkring mig (både mentalt och fysiskt), och då blev det sträckläsning. Jag hade velat tycka ännu mer om Herravälde.

Jag lyssnade på Elin när hon besökte Höstbokfestivalen här i stan och då avslöjade hon att hon håller på med en sjätte bok. Tyvärr så dröjer det mer än ett år innan den kommer. Så jag muttrar mitt mantra ”Den som väntar på något gott…”.  Det som gläder mig extra är att Herravälde tagits väl emot av läsarna. Förhoppningsvis gör detta att fler får upptäcka en av de bästa svenska författarna vi har just nu.

Omdöme: Finstämt och välskrivet om kvinnor mitt i livet i en omvälvande tidsepok.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Just nu – just här, Jessicas bokhylla, Enligt O, Lyrans noblesser, och dagarna går, Bokstunder och Fiktiviteter

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Wahlström & Widstrand
Sidor: 396
Betyg på Goodreads: 4,14 baserat på 42 betyg
Hur jag fick tag på den: Present från en vän
Utläst 20 augusti 2019.

3 kommentarer

  1. Åh, så intressant. Jag läser hellre nutid än historia men den här vill jag inte missa. Jag har kommit att bli väldigt förtjust i Olofssons berättelser, de lever kvar länge i mig.

    Gilla

  2. Jag läste en bok av Elin Olofsson förra året, eller kanske till och med 2017. Hon skriver bra men jag har lite svårt för den typen av berättelser! Jag har dock sett att det är många som har läst denna.

    Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.