Vänförfrågan av Laura Marshall

Från förlagets hemsida: ”Du har fått en vänförfrågan från Maria Weston.”
Mejlet från Facebook gör Louise Williams bestört och illamående. Maria Weston har varit försvunnen i över 25 år. Senast hon sågs var på avgångsklassernas avslutningsfest 1989. Sedan den kvällen har hon varken setts till eller hörts av och alla befarar att hon är död. Louise har levt hela sitt vuxna liv med känslan av att hon bär skulden till Marias mystiska försvinnande. Nu är Maria tillbaka – eller? Louise tvekar först men nyfikenheten tar överhand och hon bekräftar vänförfrågan och klickar sig in på Maria Westons profilsida. Det blir början på en mardröm.

Vänförfrågan av Laura Marshall kom ut 8 oktober 2018. I original heter den Friend Request och kom ut 2017. Laura Marshall är en engelsk författare som studerade engelska på universitetet innan hon anmälde sig till en kurs i romanskrivande. Vänförfrågan är hennes debutroman som har sålts i över 300 000 exemplar och getts ut i fler än femton länder.

Det kom ett mejl från förlaget med en fråga om jag ville läsa Vänförfrågan. Trots en gigantisk läshög så tackade ja, och nu när jag behövde något som jag trodde kunde vara lättläst fick den gå före i kön.

Vänfrågan är en lättläst bladvändare med högt tempo. I tider när så många lever genom sociala medier så känns den väldigt modern. Historien bygger på att man kan vara i stort sett anonym på nätet, skapa sina egna alias, och man kan aldrig vara säker på vem som står bakom. Jag som kört fast i flera böcker den senaste tiden, och har svårt att fokusera på en bok, drogs med och läste rätt snabbt och intensivt. Vill du ha en bladvändare att sträckläsa så är Vänförfrågan rätt bok.

Spänningen bygger på att Louise inte vet, att hon bara gissar. Stundvis blir jag irriterad på henne, hon dras med av sin egen skräck såpass att hon inte tar ett steg bakåt och faktiskt undersöker lite mer vem som står bakom. Men varför hon agerar så får delvis sin förklaring mot slutet av boken. Mer kan jag inte säga om historien.

Språket är relativt enkelt och det är i stort sett jag-formen rakt igenom. Karaktärsteckningarna är ganska schablonartade, och ytliga. Dock är tempot i Vänfrågan så att jag kan bortse från de svagheterna. Det är ingen thriller med något speciellt djup, utan just en fartfylld historia, som man kan behöva ibland. Det som lever kvar är just känslan av att vara förföljd och vilket skydd nätet kan ge för personer som har ont uppsåt.

Omdöme: Lättläst bladvändare i modern tappning
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Bokmysan

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Nona förlag
Originaltitel: Friend Request
Översättare: Ingela Jernberg
Sidor: 361
Betyg på Goodreads: 3,83 baserat på 23 476 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 24 oktober 2018.

Annonser

En smakebit på søndag – Vänförfrågan

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Det finns så lite ork för läsning på vardagarna så just nu är det de här helgerna när jag inte har något speciellt inbokat som det blir läst. Oftast blir det ”byte av bok” på lördagar eller söndagar. Igår läste jag ut Kindred (förra veckans smakbit kom från den) och började på ett recensionsexemplar: Vänförfrågan av Laura Marshall.

Smakbiten är de första raderna i boken:

Mejlet dimper ned i min inkorg som en odetonerad bomb: Maria Weston vill bli vän med dig på Facebook.
För ett ögonblick missar jag referensen till Facebook och ser bara ”Maria Weston vill bli vän med dig”. Instinktivt stänger jag ner laptoppen. Det känns som en svamp har fastnat i halsen på mig, en svamp som suger upp vatten och sväller och täpper igenom så att jag får kämpa för att få luft. Jag försöker andras djupt, försöker återta kontrollen över mig själv. Jag kanske såg fel. Jag måste ha sett fel för det här kan bara inte hända.

Det som göms i snö av Carin Gerhardsen

Från förlagets hemsida: Ett otroget kärlekspar sätter sig i bilen för att hitta en avskild mötesplats. En ung, vilsen kvinna får oväntat lift av en främling. En man kör för fort på de snötäckta vägarna. Alla inblandade har passerat samma ravin. Men bara en har kört någon av vägen, bara en har lämnat någon att dö.  
Från att inte ha känt till varandra knyts de samman av en eskalerande våldsspiral, och fastän ingen av dem känner till hela bilden är det ändå någon som vet tillräckligt för att berätta historien.    

Det som göms i snö av Carin Gerhardsen kom ut 29 september 2018. Carin Gerhardsen är en svensk deckarförfattare som är mest känd för Hammarbyserien som sålt i mer än tre miljoner exemplar. Hon debuterade 2008 med Pepparkakshuset, den första boken i serien. Det som göms i snö är hennes nionde bok, och en fristående psykologisk thriller.

Jag har läst alla böcker i Hammarbyserien, och den är en av mina favoritserier. Ett extra plus också till en författare som ”vågar” avsluta en serie i tid! När jag såg att Carin Gerhardsen skulle komma ut med en ny bok så visste jag omgående att jag ville läsa den. Förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar.

Det som göms i snö är en riktigt välskriven psykologisk thriller. Den är spännande och Carin Gerhardsen förmår verkligen att bygga upp stämningen. Boken har relativt korta kapitel, och trots att jag ständigt är trött så gick Det som göms i snö bra att läsa i korta stycken varje kväll. Det är en speciell ton i berättandet, mer skriftspråk än talspråk. Bitvis stör det lite, men när jag läst klart så får även det greppet sin förklaring.

Berättelsen är bra och invecklad. Inte för svårt för att hänga med som läsare, men tillräckligt invecklad för att man ska bli överraskad. Att det dessutom finns en ”berättelse i berättelsen” är något som tilltalar mig. Mer tänker jag inte avslöja, eftersom det är en del av charmen med boken. Att det är olika personer som berättar om samma händelser ur olika perspektiv, är en del av spänningen, och något att fundera på som läsare.

Carin Gerhardsen har ett intressant persongalleri, där alla karaktärerna känns levande, även om de inte alltid är lätta att förstå sig på. Till slut är det Sandra som jag känner mest för, men generellt så är kvinnoporträtten bra.

Jag hoppas Carin Gerhardsen fortsätter skriva spänningsromaner, och jag väntar ivrigt på att få läsa mer av henne.

Omdöme: Välskriven psykologisk thriller med starkt persongalleri
Betyg: 4+

Bloggat om boken har hyllan, boktok73, Mias bokhörna, Bokraden, och dagarna går, Boklysten och Romeo and Juliet

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Bookmark
Sidor: 366
Betyg på Goodreads: 3,85 baserat på 39 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 6 oktober 2018.

Mittvatten av Arne Dahl

Från förlagets hemsida: Sam Berger är misstänkt för ett mord han inte har begått, och partnern Molly Blom ligger i koma. Han flyr till skärgården och väntar på direktiv från Säpos högste chef. Ett terrordåd hotar Stockholm och en jagad mördare – som nu har kidnappat en flicka – kan gå fri. Är Berger lösningen eller en del av problemet?

Mittvatten av Arne Dahl hade recensionsdatum 31 augusti 2018. Arne Dahl är den pseudonym under vilken författaren Jan Arnald gett ut 11 böcker i deckarserien om A-gruppen och 4 deckare om gruppen Opcop. Mittvatten är den tredje i en serie om Sam Berger och Molly Blom. Den första, Utmarker, kom 2016.

Som deckarläsare borde jag förstås ha läst mer av Arne Dahl, men det var först med den första i den här serien, Utmarker, som jag verkligen upptäckte hans författarskap. Även andra delen, Inland, har jag läst, och blev glad när jag kunde få den tredje delen från förlaget. Den gick som följetong i tidningen, och jag hade sett att det förekom ett lokalt ortsnamn.

Mittvatten är en välskriven deckare, med hög språklig kvalitet. Den här serien är något att sätta i händerna på de som pratar föraktfullt om deckare och kritiserar just språket. Arne Dahl kan skriva deckare med spänning, men han förmår också måla med språkets hjälp. I de tidigare delarna i serien har jag kunnat uppskatta just de språkliga vindlingarna och liknelserna, men när jag läste Mittvatten var jag för trött. Texten krävde ett fokus som jag inte hade i början, vilket gjorde att första halvan kändes tungläst. Det var först när jag en lördag kunde fokusera och sträckläsa som jag förmådde uppskatta boken och läsningen flöt.

Det är inte bara språkligt avancerat, det är också en bok fylld av referenser, inte minst litterära sådana. I synnerhet hade det varit en fördel att veta mer, och kanske ha läst, James Joyes Ulysses. Alla referenser var inte klara för mig, och då är jag ändå ganska beläst.

Mittvatten är den tredje delen i en serie, och även om det finns en del hänvisningar till tidigare historier, så får man den inte serverad. Det kan vara en fördel, men för mig var det här en nackdel, då jag inte fullt kom ihåg hela historien i Utmarker och Inland. Det gjorde att det tog tid för mig att ta mig in i historien. De tre böckerna utspelar sig i direkt följd tidsmässigt, så de bör med fördel läsas så också – i tät följd.

Historien är spännande – Arne Dahl vet hur man bygger en spänningsroman – men det var först i andra halvan av boken som jag verkligen tyckte att det tog fart. Då rätades mina frågetecken ut och jag fick ihop historien. Mittvatten ska läsas som en ”god historia”, för den är på många sätt fullständigt osannolik.

Ett av skälen till att jag ville läsa den var att jag trodde den skulle utspela sig i mitten av Sverige, dvs i Sundsvallstrakten. Det gjorde den tyvärr inte…

Mitt intryck är att det här är den sista boken i en serie, men jag hittar inga uppgifter om det är det eller inte. Kommer det ytterligare en bok i serien så kommer jag i alla fall att vilja läsa den.

Omdöme: Välskriven spänningsroman med språkliga vindlingar
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Mysterierna

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Albert Bonnier förlag
Sidor: 384
Betyg på Goodreads: 3,7 baserat på 53 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 29 september 2018

Skuggorna ruva av Jonas Moström

Från förlagets hemsida: Det är den kallaste vintern på decennier och kylan slår hårt mot det lilla jämtländska samhället Svartviken. Byns uppskattade luciafirande står för dörren, men själva lucian, sextonåriga Ebba Lindgren, dyker inte upp till sin egen kröning. Hon lämnade hemmet för att gå de femhundra meterna till kyrkan, men kom aldrig fram.
Nya och gamla konflikter blossar upp när alla plötsligt misstänker alla. Efter fem dagar lägger polisen i Östersund ner sökandet efter Ebba. Dagen därpå hittas hennes lärare brutalt knivhuggen till döds i sitt kök.
När dagarna går utan att den lokala polisen närmar sig en lösning kallas Nathalie Svensson, Johan Axberg och de andra medlemmarna i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp in.
Det blir en svår utredning där de snabbt inser att de måste nå in i byns innersta för att ha en chans att lösa fallen.

Skuggorna ruva av Jonas Moström kom ut i september 2018. Jonas Moström är en svensk författare och läkare som debuterade 2004 med Dödens pendel, den första i hans deckarserie med kriminalkommisarie Johan Axberg och läkare Erik Jensen som utspelar sig i Sundsvall med omnejd. Himlen är alltid högre, som var den första i en serie om psyktatriker Nathalie Svensson, som utspelar sig i Uppsala/Stockholm, kom 2014. Därefter har de två serierna sammansmält till en serie. Skuggorna ruva, som är Jonas Moströms trettonde bok, är den femte boken om Nathalie Svensson, Johan Axberg och deras kollegor.

Jag har har läst alla Jonas Moströms böcker, dels för att jag är en deckarfantast, dels för att de utspelat sig i kända miljöer för mig som Sundsvall och Uppsala. När jag såg att Skuggorna ruva skulle komma i september så kom den upp på min önskelista, och förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar.

Skuggorna ruva är en lättläst deckare som i många avseenden är typiskt svensk. Såväl beskrivningen av samhället och dess strukturer som naturen och vädret poängterar det svenska. Jonas Moströms böcker brukar utspela sig i miljöer som jag väl känner till, men den här gången utspelar den sig i ett fiktivt litet samhälle i Jämtland, 10 mil norr om Östersund. Man kan känna igen sig i beskrivningen av den svenska landsbygden på vintern, men annars är igenkänningsfaktorn låg. Det är en nackdel eftersom jag brukar gilla den biten i Jonas Moströms böcker, men det är en fördel eftersom man inte behöver hitta saker som inte stämmer…

Vad gäller miljön så handlar det dels om naturen, samhällets geografi, servicefunktioner och annat. Där är miljön realistiskt beskriven. Men vad gäller samhällsstrukturer och relationer tycker jag att författaren i viss mån faller i fällan att beskriva landsortsbor som fördomsfulla, inte minst mot det okända i form av statsbor eller flyktingar. Det lilla samhället kan förvisso ha sina baksidor, men det behöver inte dominera.

Karaktärsteckningarna blir något stereotypa av invånarna i samhället, de är extrema åt antingen det ena eller andra hållet i sitt sätt. Vad gäller huvudpersonerna Johan och Nathalie så är jag aningen trött på dem, och deras tankar (mest Nathalies) men jag gillar slutet. Dessutom ligger fokus mer på karaktärerna i det lilla samhället än på relationerna i utredningsgruppen.

Att placera utredningen på en ort dit ingen av utredarna har någon koppling höjer kvaliteten och gör att boken inte hamnar i den vanliga fällan att det visar sig att mysteriet är kopplat till utredarna, som det varit i tidigare böcker i den här serien. Jag lyckas inte lista ut upplösningen i förväg trots att det fanns ledtrådar på vägen.

Skuggorna ruva är en bra bok för den som önskar en lättläst svensk deckare till julklapp. För den gör sig förmodligen bättre när det är kallt ute. Jag kommer definitivt att vilja läsa nästa bok i den här serien, även om den enligt den här artikeln mer handlar om Nathalie och Johan personligen.

Omdöme: Lättläst mysterium om relationer i ett litet svenskt samhälle
Betyg: 4-

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Lind & Co
Sidor: 423
Betyg på Goodreads: Inga betyg satta på Goodreads
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 15 september 2018.

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell

Från förlagets hemsida: Till formen en släktkrönika om den bortglömde författaren Jonas Gardell och hans familj. En familj som nog är bra på många sätt, men den tror inte på svaghet. Och kring sina hemligheter och icke önskvärda sanningar bygger man legender.
Men främst är Till minne av en villkorslös kärlek ett oemotståndligt kvinnoporträtt av Jonas Gardells mor, Ingegärd Rasmussen. Den excentriska frikyrkodottern, född i mitten av 1920-talet och kringskuren av sin tids alla begränsningar för kvinnor, som går till storms mot hela världen med stridsropet: jag måste vara fri!
Ingegärd lierar sig med Bertil, en framtidsman i 1900-tals Sverige, ett land i snabb förändring. Två drömmare som ska erövra världen.
När yngste sonen Jonas föds är Ingegärd nära att dö. Men när hon ligger med spädbarnet på sitt bröst och ser in i den nyföddes ögon förstår hon att för den här hjälplösa krakens skull måste hon fortsätta leva. Där och då bildar modern och sonen ett förbund som de aldrig ska bryta.

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell har recensionsdatum idag, 17 september 2018. Jonas Gardell är svensk komiker, författare, artist och dramatiker. Han debuterade som författare 1979 med diktsamlingen Den tigande talar. Mer om Jonas Gardell finns att läsa här.

Jag har tyckt mycket om de böcker jag läst av Jonas Gardell, men jag var inte helt säker på när/om jag skulle läsa Till minne av en villkorslös kärlek då jag hade uppfattat den som en biografi. Sen hörde jag Monica Gullman prata om den, när hon och jag pratade böcker i Lån & Läs på Akademibokhandeln, och då blev jag sugen på att läsa den. Förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar i formen av en e-bok.

Till minne av en villkorslös kärlek är en stark berättelse om föräldraskap – framförallt relationer mellan barn och föräldrar. Den börjar helt fantastiskt bra, och jag är mållös inför den helt unika inledningen. Berättelsen börjar på ett sådant sätt att den berör mig starkt, den är skakande. Jonas Gardell har en berättarstil som jag gillar, och som jag känner igen från det jag läst tidigare av honom.

Tyvärr så tycker jag att Till minne av en villkorslös kärlek inte håller hela vägen (alla dryga 400 sidor). Det blir för mycket på flera sätt. Framförallt så är det många omtag och ältande. Det upprepas saker, och istället för att stärka berättelsen (som upprepningar ibland kan göra) så blir det efterhand så att inget nytt tillkommer utan det refereras till samma saker om och om igen. Det gör att jag såsmåningom märker att jag skumläser vissa bitar.

Ett annat problem som jag har med boken var mycket personligt, och handlar om att tidpunkten för läsandet inte var idealt. Till minne av en villkorslös kärlek handlar mycket om Ingegärds, och delvis även Bertils, ålderdom och deras respektive insjuknande i allvarliga sjukdomar. Jag läste Till minne av en villkorslös kärlek under en period när jag behövde distraktion från en oro, och det gjorde att det snarare blev jobbigt att plocka upp boken.

Boken är intressant ur många aspekter, inte minst så finns det mycket intressant nutidshistoria inbyggd, både från Ingegärds uppväxt och från Jonas uppväxt. Det svenska samhället beskrivs mycket väl, och jag hade gärna sett mer sådant. Att jag är 60-talist som Jonas Gardell gör mig extra intresserad av perioderna han beskriver. Styckena om hur Ingegärd och Bertil hade gemensamma yrkesmässiga planer, som sedan hamnade i konflikt med deras respektive föräldraroll ger upphov till en del tankar.

I artiklarna och intervjuerna om den här boken så sägs det att det är en berättelse om mamma Ingegärd, och hennes och Jonas relation. Jag har läst att Jonas Gardell först tänkt skriva en bok om utvecklingen i Sverige från 70-talet men att under skrivandet utvecklades till en bok om hans mamma. Ingegärd står förvisso i centrum, men jag upplever att det också står en hel del om pappa Bertil, och att vissa stycken är väldigt fokuserade på Jonas själv. Och Sveriges utveckling finns där som en betydande del. Som vanligt när jag läser en biografi så undrar jag över hur vinklad berättelsen är, och hur de släktingar som är i livet uppfattar den, då den på flera punkter är rätt skarp.

Jag har många olästa böcker av Jonas Gardell som jag definitivt kommer att läsa. Det blir då extra intressant att relatera till det han i Till minne av en villkorslös kärlek skriver om sina böcker och om sin uppväxt.

Omdöme: Intressant berättelse om hur ett föräldraskap kan formas och utvecklas.
Betyg: 4-

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Norstedts
Sidor: 438
Betyg på Goodreads: 4,13 baserat på 39 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 8 september 2018.

Under ytan av Gilly Macmillan

Från förlagets hemsida: Vännerna Noah och Abdi har alltid gått sida vid sida. En sen natt när Noah hittas medvetslös, flytande i en kanal, förändras allt. Vad som först tycks vara ett skämt som gått snett förvandlas till en öppen strid. Noah är född i Storbritannien, Abdi är flykting från Somalia. Och Bristol håller på att kollapsa av sociala spänningar.
Polisen Jim Clemo vill försäkra sig om att Noah – som befinner sig i koma – verkligen råkat ut för en olycka. Men Abdi vägrar berätta vad som har hänt. När kriminalreportern Emma Zhang, som också är Jim Clemos före detta älskare, söker upp Noahs föräldrar kommer också stadens rasism upp till ytan.
Två familjer slåss nu för sina söner – och för sanningen. Ingen av dem förstår ännu hur långt de kommer att gå, vilka demoner de kommer att konfrontera, och vilken smärta de ska behöva utstå.

Under ytan av Gilly MacMillan hade recensionsdatum 3 augusti 2018. I original heter den Odd Child Out och kom ut 2017. Gilly Macmillan är en brittisk författare som debuterade 2015 med Bränd himmel, den första delen i serien om Jim Clemo. Under ytan är andra delen i samma serie.

Efter att ha läst Bränd himmel av Gilly MacMillan så hade jag satt upp bevakning på hennes nästa bok. När jag såg den här på engelska i en bokhandel var det mycket nära att den fick följa med mig hem. Men så blev det inte. När den svenska översättningen kom från förlaget fick den hög läsprioritet.

Under ytan är en mycket välskriven berättelse med en stark närvaro. Det är något med Gilly MacMillans sätt att skriva och behandla berättarperspektiv som gör att berättelsen kommer väldigt nära. Det känner jag igen från Bränd himmel och det är främst det som gör att jag tycker väldigt mycket om hennes böcker. Under ytan är inte en thriller eller deckare i så hög grad som ett starkt drama. Den handlar om relationer, känslor, rasmotsättningar, segregation och flyktingars situation i dagens samhälle. Om allt detta skriver hon engagerat. Men väntar man sig en traditionell deckare/thriller så finns risk att man blir besviken.

Karaktärerna är intressanta och jag känner med dem. Karaktärerna ändras efterhand, eller läsarens bild ändras i alla fall. Likaså ändras bilden av relationerna mellan karaktärerna. Jag har lättast att känna med Abdis syster Sofia, medan jag har klart svårast med Nohas berättarröst (varför kan jag inte säga utan att spoila). Det här är ju del två i en serie, där jag läst och tyckt mycket om del ett, men jag inser att jag inte minns allt som hände karaktärerna. I synnerhet har jag glömt Emma Zhangs roll i förra boken.

Under ytan är en mycket stark berättelse, även om den inte väcker fullt så starka känslor hos mig som Bränd himmel gjorde. Helt klart är att det här är en författare som nu kommer att vara auto-buy för mig, oavsett om det är en del till i samma serie, eller om hon skriver något annat. För er som inte läst Gilly Macmillan än rekommenderar jag att ni omedelbart gör det.

Omdöme: Stark berättelse om utsatthet, segregation och relationer
Betyg: 4+

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Modernista
Originaltitel: Odd Child Out
Översättare: Åsa Brolin
Sidor: 318
Betyg på Goodreads: 3,76 baserat på 4902 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 19 augusti 2018.

Den tyska flickan av Armando Lucas Correa

Från förlagets hemsida: Innan allt förändrades levde unga Hannah Rosenthal ett sorglöst liv. Men nu, 1939, är Berlins gator draperade med röd-vit-svarta flaggor, hennes familjs ägodelar fraktas bort, och de är inte längre välkomna på platser som tidigare känts som hemma. Hannah och hennes bästa vän, Leo Martin, sluter en pakt: vad framtiden än har i sitt sköte, så ska de möta den tillsammans.
Nytt hopp anländer när familjerna Rosenthal och Martin lyckas få visum till Kuba och avseglar med den transatlantiska lyxångaren SS St. Louis mot Havanna. Men snart börjar det gå illavarslande rykten om Kuba. Från ena dagen till nästa verkar det fartyg som varit deras räddning förvandlas till deras undergång.
Sjuttiofem år senare, i New York, får tolvåriga Anna Rosen ett egendomligt paket från en okänd släkting på Kuba. Anna och hennes mamma beslutar sig för att resa till Havanna för att ta reda på sanningen om familjens mystiska och tragiska förflutna.

Den tyska flickan av Armando Lucas Correa kom ut i maj 2017. I original heter den The German Girl och kom ut 2016. Armando Lucas Correa är en amerikansk författare och journalist, född i Kuba. Den tyska flickan är hans debutroman.

Den här boken dök överraskande upp i posten förra året. Trots att den verkade lockande var det inte förrän nu jag kom mig för att läsa den. Armando Lucas Correa ingår också i min Boktolva 2018.

Den tyska flickan är en fascinerande och på många sätt en fruktansvärd historia. I grunden ligger en verklig händelse, om båten SS St Louis som fylld med flyktingar från Tyskland vägrades tillträde till flera länder, och till slut vände om tillbaka. Det här var en för mig helt okänd händelse, och den förtjänar att lyftas till ljuset. Det är ett grymt exempel på vad bristen på medmänsklighet kan göra, och tyvärr kan man dra paralleller till vad som händer i nutid.

I början av boken så går läsandet trögt, då jag stör mig på några saker. Det främsta är berättarrösterna, som jag tycker känns för lika och för naiva. Jag har svårt att skilja på Anna och Hannah. Jagformen fungerar inte heller så bra. Men efterhand så slukas jag upp av historien och även berättarrösterna känns mer och mer rimliga relaterat till ålder och kön. Karaktärerna växer med berättelsen.

Berättelsen i Den tyska flickan trollbinder mig till slut, och efter att jag läst ut den så kan jag inte sluta fundera på den. I huvudsak rör det naturligtvis grunden, passagerarnas tragiska öde, men också karaktärernas personliga öden är fascinerande. Tyvärr så känns det som att författaren försöker klämma in lite väl mycket i samma bok, när han också väver in Kubas nutidshistoria. Det blir mycket att ta in och det blir lite väl översiktligt bitvis.

Den tyska flickan är en tänkvärd bok och jag skulle kunna tänkak mig att läsa mer av Armando Lucas Correa.

Omdöme: En fascinerande och på vissa sätt skrämmande historia om brist på medmänsklighet.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, Johannas deckarhörna, Mest Lenas godsaker, Den läsande kaninen, Endast E-böcker och Just nu – just här.

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Louise Bäckelin förlag
Originaltitel: The German Girl
Översättare: Jessica Hallén
Sidor: 342
Betyg på Goodreads: 3,81 baserat på 13 662 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Avslutad: 14 augusti 2018.

Berättelsen om Sverige – Texter om vår demokrati av Patrik Lundberg

Från förlagets hemsida: I Sverige brukar det informellt talas om tre statsmakter. De två första är regeringen och riksdagen, den tredje är massmedia. Men det finns fler. Vår demokrati består av så mycket mer än valet vart fjärde år. Det är snarare dagarna, månaderna, åren däremellan som spelar roll.
Utanförskap finns överallt, landet är segregerat. Samtidigt har det aldrig funnits så många möjligheter att påverka. Berättelsen om Sverige består av tankeväckande och inspirerande texter och vi får möta personer som på ett eller annat sätt försöker förändra.
Patrik Lundberg tar med läsaren på en resa genom Sverige i dag. Från fotbollsklubbar till flyktingar, från Flashback till skolbibliotek, från feminister till nationalister.
Berättelsen om Sverige är läsning för alla, både för de som känner sig inkluderade i majoritetssamhället och de som inte gör det.

Berättelsen om Sverige: Texter om vår demokrati av Patrik Lundberg kom ut 22 augusti 2018. Patrik Lundberg är en svensk författare, journalist och föreläsare som debuterade 2013 med Gul utanpå. Han är kolumnist på Aftonbladet och vice ordförande Sveriges Författarförbund.

Jag fick ett mejl från förlaget med en fråga om jag ville läsa den här boken. Jag har tidigare läst Gul utanpå av Patrik Lundberg (då och det var något i beskrivningen som gjorde mig intresserad av Berättelsen om Sverige. Kanske är det så enkelt som att dottern är förstagångsväljare, och sonen engagerar sig politiskt.

Berättelsen om Sverige: Texter om vår demokrati är en oerhört intressant och extremt viktig bok att läsa i dagens Sverige. Målgruppen är Unga vuxna, men den håller för en mycket större målgrupp. Den är lättläst och har en bra blandning av texter av olika typer.

Det är svårt att beskriva innehållet i några få ord men det finns en del att säga om framställningen. Framförallt så uppskattade jag sakligheten i Berättelsen om Sverige. I dagens debatt så är det många känslor och påståenden, men här är det just saklighet och fakta som står i fokus. Patrik Lundberg använder inte texten för att trumma in ett politiskt budskap som har någon viss inriktning, utan går tillbaka till det basala om människors lika möjligheter i en demokrati. Trots att Berättelsen om Sverige inte innehåller några nyheter för mig, inte minst för att jag arbetar inom statlig förvaltning, så är det mycket tänkvärt.

Berättelsen om Sverige: Texter om vår demokrati handlar om hur man kan påverka sin egen framtid, hur man påverkar samhället vi lever i. Det är så lätt att glömma grunden vi står på – demokratin – och de oändliga möjligheter det här ger oss. Det borde idag vara en bok som alla läser. Den är aktuell nu inför valet, men är viktig att läsa närsomhelst. Inte minst för ungdomar.

Omdöme: Lättläst och mycket tänkvärt om demokrati och det svenska samhället
Betyg: 4+

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: raben & sjögren
Sidor: 139
Betyg på Goodreads: 4,0 baserat på 3 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 2 september 2018.

Mot en mörkgrön kuliss av Daniel Waluszewski

Från förlagets hemsida: Som son till en skogsbonde låter sig Holger Flygt förföras av stadens locktoner. Han tar värv som uppköpare för ett av de stora skogsbolagen och märker snart att hans verbala förmåga gör honom som klippt och skuren för jobbet. Utrustad med brännvin och klingande guldmynt kuskar han runt i byarna och köper skogsmark av ovetande bönder. Hans framgångar leder till ett raskt inträde i stadens societet och när han förälskar sig i den unga kvinnan, Maria, är hans lycka gjord. Skogsbolagens allt sämre rykte efter den famösa Baggbölerättegången får dock Holger att börja grubbla över framgångarnas baksida och när han på nära håll tvingas uthärda en fattigbondes misär sätts hans moral på prov. Strax därpå avlider fadern i kolera, något som får familjen att splittras och Holgers bröder att slåss om att bli husbonde. Holger å sin sida försöker desperat att freda sin mor som hamnar i kläm när bröderna träter om vem som ska få ta över gården. De allt svårare samvetskvalen plågar Holger när Maria plötsligt en dag försvinner. Holger börja nysta i sin kärestas liv och det visar sig snart att hon inte är den hon utgett sig för. Skakad upptäcker Holger att han befinner sig mitt i en maktkamp som utspelar sig med den ständigt närvarande barrskogen som mörkgrön kuliss.  

Mot en mörkgrön kuliss av Daniel Waluszewski kom ut 26 maj 2018. Daniel Waluszewski är en svensk författare som arbetar som tjänsteman inom regeringskansliet. Han debuterade 2012 med Med en blick över axeln. Mot en mörkgrön kuliss är hans andra bok.

Hösten 2012 blev jag kontaktad av Daniel Waluszewski som undrade om jag ville läsa hans bok Med en blick över axeln. Det tackade jag ja till, och jag gillade boken- min recension finns här. Nu blev jag igen kontaktad av författaren, och sa ja till att läsa hans nya bok. Det finns en speciell lockelse att läsa om Sundsvall och den närliggande regionen, även i format av en historisk roman – en genre som annars inte är riktigt min grej.

Mot en mörkgrön kuliss är en bra och välskriven historisk roman. Normalt så brukar historiska romaner inte vara något som jag uppskattar, men i och med att den här utspelar sig i Sundsvall och regionen så blir jag intresserad. För att uppskatta den här så tror jag att man bör vara relativt intresserad av skogsindustrin och dess utveckling, och de norrländska förutsättningarna. Ur det perspektivet är den intressant. Språket är anpassat till epoken, det är på något sätt gammaldags, fast ändå modernt.

Historien kring Holger och Maria innehåller ett spänningsmoment, där man som läsare ska undra vad som hänt Maria. Trots detta så upplever jag inte berättelsen som särskilt spännande, det är inte ”vad som hänt” som driver mitt läsande, utan snarare intresset för karaktärerna. I grunden är Mot en mörkgrön kuliss en mycket tragisk berättelse, och där finns det något som berör mig.

Den karaktär som man mest får känna är Holger, de övriga tycker jag inte man kommer så nära. Jag är rätt förtjust i när man blandar in verkliga personer i berättelsen, som i det här fallet träpatronen Fredrik Bünsow. Varje dag på väg till jobbet går jag förbi Bünsowska tjärnen (ni som följer mig på Instagram har sett bilder därifrån) och det område där villan låg. Det och alla beskrivningar från Sundsvall på 1800-talet och regionen ger det lilla extra för mig i läsningen.

Personligen så tycker jag mer om Med en blick över axeln, vilket jag tror beror på ett mer personligt anslag i berättandet. Men jag läser gärna fler böcker av Daniel Waluszewski i framtiden.

Omdöme: Tragisk historisk roman om sågverk, skogsbruk och träpatroner.
Betyg: 4-

Jag har inte hittat någon annan som bloggat om boken.

Du kan läsa mer om boken här eller här.
Förlag: Bokförlaget mormor
Sidor: 266
Betyg på Goodreads: Boken är inte inlagd på Goodreads.
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från författaren
Utläst 21 juli 2018.