Den tyska flickan av Armando Lucas Correa

Från förlagets hemsida: Innan allt förändrades levde unga Hannah Rosenthal ett sorglöst liv. Men nu, 1939, är Berlins gator draperade med röd-vit-svarta flaggor, hennes familjs ägodelar fraktas bort, och de är inte längre välkomna på platser som tidigare känts som hemma. Hannah och hennes bästa vän, Leo Martin, sluter en pakt: vad framtiden än har i sitt sköte, så ska de möta den tillsammans.
Nytt hopp anländer när familjerna Rosenthal och Martin lyckas få visum till Kuba och avseglar med den transatlantiska lyxångaren SS St. Louis mot Havanna. Men snart börjar det gå illavarslande rykten om Kuba. Från ena dagen till nästa verkar det fartyg som varit deras räddning förvandlas till deras undergång.
Sjuttiofem år senare, i New York, får tolvåriga Anna Rosen ett egendomligt paket från en okänd släkting på Kuba. Anna och hennes mamma beslutar sig för att resa till Havanna för att ta reda på sanningen om familjens mystiska och tragiska förflutna.

Den tyska flickan av Armando Lucas Correa kom ut i maj 2017. I original heter den The German Girl och kom ut 2016. Armando Lucas Correa är en amerikansk författare och journalist, född i Kuba. Den tyska flickan är hans debutroman.

Den här boken dök överraskande upp i posten förra året. Trots att den verkade lockande var det inte förrän nu jag kom mig för att läsa den. Armando Lucas Correa ingår också i min Boktolva 2018.

Den tyska flickan är en fascinerande och på många sätt en fruktansvärd historia. I grunden ligger en verklig händelse, om båten SS St Louis som fylld med flyktingar från Tyskland vägrades tillträde till flera länder, och till slut vände om tillbaka. Det här var en för mig helt okänd händelse, och den förtjänar att lyftas till ljuset. Det är ett grymt exempel på vad bristen på medmänsklighet kan göra, och tyvärr kan man dra paralleller till vad som händer i nutid.

I början av boken så går läsandet trögt, då jag stör mig på några saker. Det främsta är berättarrösterna, som jag tycker känns för lika och för naiva. Jag har svårt att skilja på Anna och Hannah. Jagformen fungerar inte heller så bra. Men efterhand så slukas jag upp av historien och även berättarrösterna känns mer och mer rimliga relaterat till ålder och kön. Karaktärerna växer med berättelsen.

Berättelsen i Den tyska flickan trollbinder mig till slut, och efter att jag läst ut den så kan jag inte sluta fundera på den. I huvudsak rör det naturligtvis grunden, passagerarnas tragiska öde, men också karaktärernas personliga öden är fascinerande. Tyvärr så känns det som att författaren försöker klämma in lite väl mycket i samma bok, när han också väver in Kubas nutidshistoria. Det blir mycket att ta in och det blir lite väl översiktligt bitvis.

Den tyska flickan är en tänkvärd bok och jag skulle kunna tänkak mig att läsa mer av Armando Lucas Correa.

Omdöme: En fascinerande och på vissa sätt skrämmande historia om brist på medmänsklighet.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, Johannas deckarhörna, Mest Lenas godsaker, Den läsande kaninen, Endast E-böcker och Just nu – just här.

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Louise Bäckelin förlag
Originaltitel: The German Girl
Översättare: Jessica Hallén
Sidor: 342
Betyg på Goodreads: 3,81 baserat på 13 662 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Avslutad: 14 augusti 2018.

Annonser

Kvinna 22 av Melanie Gideon

Från förlagets hemsida: Alice Buckle är 44 år och har på ytan allt man kan önska sig. En sympatisk man, två barn och ett fint hus i San Francisco. Men mitt-i-livet-krisen är ett faktum och sprickan mellan henne och maken blir allt större. Vännerna, Facebook och Twitter blir en tillflykt från tystnaden som breder ut sig mellan dem.
En dag får hon ett mejl från en forskare som undrar om hon vill delta i en anonym undersökning om äktenskap. Av ren tristess tackar hon ja. Hon får alias ”kvinna 22” och allt hon behöver göra är att svara så sanningsenligt som möjligt på forskarens frågor. Alice upptäcker snart hur befriande det är att få skriva om sitt liv och sina minnen. Om sina innersta tankar, känslor och hemligheter. Men när hon inser att hon attraheras av den mystiska ”forskare 101” undrar hon vad hon egentligen har gett sig in på …

Kvinna 22 av Melanie Gideon hade recensionsdatum 11 juni 2014. I original heter den Wife 22 och kom ut 2008. Melanie Gideon är en amerikansk författare, journalist och manusförfattare. Hon har gett ut två romaner och en memoar. Kvinna 22 är hennes debutroman.

Kvinna 22 är en lättläst och modern bok. Jag hade egentligen inte så stor koll på vilken sorts bok det var, men hade nog väntat mig någon form av feelgood. Det skulle jag inte säga att det är, det är inte en bok som enkelt att kategorisera. Först var jag skeptisk. Den är skriven i jagform och jag var inte säker på att jag skulle gilla rösten. Dessutom så skulle det (enligt baksidestexten) kanske handla om otrohet? Det tog ett tag för mig att komma in i boken, men jag tyckte berättelsen utvecklades positivt och på sätt och vis var den rätt charmig.

Att boken är lättläst beror delvis på att den till stora delar är korta meddelanden mellan olika personer på bl.a. messenger och via mejl. Jag gillade att författaren i den formen lyckades bygga en historia och ge läsaren en bild av karaktärerna. I grunden tycker jag boken främst handlar om kommunikation – hur man kommunicerar och vad det innebär. Det är stort fokus på olika kommunikationsformer i dagens samhälle, vilket innebär andra sätt att kommunicerar, och då gäller det att inte glömma innehållet.

Jag var inte särskilt förtjust i någon av karaktärerna men det hindrade inte läsandet. Trots att jag gillade hur boken utvecklades och efterhand hade nöje av läsningen så tycker jag historien är orealistisk.

Jag kommer förmodligen inte att leta upp någon mer bok av Melanie Gideon om jag inte ser någon väldigt positiv recension

Omdöme: Lättläst men orealistik berättelse om ett äktenskap
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Västmanländskans bokblogg och Bloggbohemen

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Månpocket
Originaltitel: Wife 22
Översättare: Katarina Jansson
Sidor: 430
Betyg på Goodreads: 3,51 baserat på 2 444 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare. Present från dottern.
Utläst 24 juli 2018.

Kod 400 av Sophie Divry

Från förlaget: En morgon finner bibliotekarien en läsare som blivit inlåst över natten i bibliotekets källare. Hon inleder ett enkelriktat samtal som snart svämmar över av frustration, iakttagelser och ångest. Men även om hon klagar högt på Deweys orubbliga klassificeringssystem, utstrålar svadan framför allt en lidelsefull och ovillkorlig kärlek till böcker.
En liten bok om de känsloskatter och drömmar som göms i sinnet på en medelålders lantsortsbibliotekarie. Kod 400 ger röst åt den tysta och anonyma bibliotekarie vi alla känner, i en bitterljuv monolog där besvikelser alltid balanseras upp av hopp och av en evig tro på skönheten i det skrivna ordet.

Kod 400 av Sophie Divry kom ut på svenska september 2012 2010. I original heter den La cote 400 och kom ut. Sophie Divry är en fransk författare och journalist som debuterade med La cote 400.

Kod 400 förekom på en del bloggar när den kom ut 2012. Jag lockades, önskade mig den och fick den i julklapp. Men så blev det en hyllvärmare, vilket ni kan se i Hett i hyllan #21. Sophie Divry har också länge funnits i min Boktolva. Nu behövde jag en bok jag kunde läsa ut på en dag, och då passade den här bra.

Kod 400 är en mycket kort underfundigt skriven… ja, är det en roman eller är det en novell? Gränsfall. Men jag räknar det som en bok i alla fall. Hela boken är en monolog, och jag tycker den är mycket skickligt uppbyggd och välskriven. Man kan tycka att en monolog på 90 sidor skulle bli tjatigt, men jag är mest fascinerad över allt som Sophie Divry lyckas få fram om bibliotekarien som är huvudpersonen, den hon talar till och andra i bibliotekariens närhet. Jag läser korta bitar av den åt gången för att få med mig allt. Tankarna går hit och dit och man får gradvis veta allt mer, och i några fall så lyckas hon på dessa få sidor gradvis ändra min syn på de personer som beskrivs. Sen är den alldeles lagom lång – en längre berättelse i det här formatet tror jag inte hade fungerat lika bra.

Givetvis så är det lite extra roligt för mig, som har gott om bibliotekarier i släkten, att läsa en bok om Dewey decimalsystem. För på så vis är jag nog nördig nog att tycka det är underhållande och intressant. Kopplingen till litteratur och läsning, ”god” och ”dålig” litteratur, olika sätt att närma sig läsandet är också något som bidrar till den positiva upplevelsen av boken.

Någon mer bok av Sophie Divry verkar inte finnas översatt och jag tänker inte ge mig på något på franska…

Omdöme: Underhållande berättelse om en bibliotekaries liv skriven i monologform
Betyg: 4

Bloggat om boken har Bokdamen, Eli läser och skriver, Books ABC, A Room of My Own, Lyrans Noblesser och Ugglan & Boken

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Sekwa
Originaltitel: La cote 400
Översättare: Marianne Öjerskog
Sidor: 93
Betyg på Goodreads: 3,2 baserat på 2152 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Utläst 21 juli 2018.

En smakebit på søndag – Den tyska flickan

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Den här helgen har vårt årliga augustibesök till Höga kusten för att gästa vänner ägt rum. Vilsamt och trevligt som vanligt, och ett bra sätt att ladda batterierna. Innan vi åkte läste jag ut Hjerteknuser och kunde börja på en ny bok. Det blev en som legat i läshögen länge nu och som ingår i min Boktolva – Den tyska flickan av Armando Lucas Correa.

Smakbiten kommer från sid 79:

Det fanns morgnar när jag vaknade och det kändes som om jag inte kunde andas, dagar då jag anade en tragedi som ständigt nalkades och hjärtat började bulta vilt. Sedan tycktes det, väldigt hastigt och plötsligt, stanna helt och hållet. Levde jag fortfarande? En av de där dagarna var en tisdag. Jag hatade tisdagar. De borde raderats ur almanackan. Så snart vi kom till Khuba skulle Leo och jag tillkännage: ”Inga fler tisdagar”.

Samarbete med fluga och andra noveller av Lydia Davis

Från förlagets hemsida: I sin fjärde novellsamling, Samarbete med fluga, spänner Lydia Davis bågen i noveller som antar alla upptänkliga former, från sociologiska studier till kortfattade dikter. Hon berör ämnen som våra fem sinnen, fjärdeklassares brevskrivningsförmåga, vad som är god smak och tropiska oväder. Begreppet sömnlöshet ger hon en ny innebörd och hon låter oss möta Kafka när han våndas i köket. Hon funderar över hur långt man bör gå för att rädda livet på en fjärilslarv, redogör för ett samlag, åker buss, resonerar kring vad som egentligen är äktenskaplig trohet och avslöjar hemligheterna bakom ett långt och lyckligt liv. Här är inte en novell den andra lik, men i dem alla utmanar Lydia Davis vår syn på världen genom att se bortom våra fördomar mot en bisarr sanning till vår förtjusning och förvåning.

Samarbete med fluga och andra noveller kom ut på svenska 2012. I original heter den Varieties of Disturbance och kom ut 2007. Lydia Davis är en amerikansk prisbelönt författare, framförallt känd för sina noveller. Hon är även översättare från franska.

Samarbete med fluga och andra noveller fick jag i present av en vän tillsammans med en bunt andra böcker (se här i Hett i hyllan). 2017 hade jag satt Lydia Davis i Boktolvan och började läsa en bit i boken. Jag hade svårt att förstå mig på novellerna, och la ifrån mig boken. Nu under sommaren bestämde jag mig för att göra ett nytt försök då jag hade kvar Lydia Davis i Boktolvan även 2018.

Samarbete med fluga och andra noveller är en samling berättelser som inte liknar någonting annat jag läst. Och tyvärr är det inte positivt. Lydia Davis är, läser jag efteråt, en författare som är känd för att experimentera med former utöver det vanliga. Hon är en av de främsta användarna av s.k. ”Flash Fiction”. Det fungerar inte alls för mig – jag fattar verkligen ingenting av hennes noveller.

En novell för mig ska fånga min uppmärksamhet på ganska kort tid, hålla uppmärksamheten, och gärna överraska. Eller ha ett fängslande språk. Novellerna i den här boken tycker jag rätt igenom är tråkiga, de talar inte alls till mig. Om de talar till läsaren, så förstår jag att de kan upplevas starkt. Men det här var inte alls en bok för mig.

Vad gäller experimenterandet med formen så är det uppenbarligen inte heller något för mig – kanske jag är för fyrkantig. En av novellerna består av mycket korta meningar och sen en stor mängd fotnötter där allt förklaras i detalj. I en annan novell beskrivs i detalj ur ett språkligt och grammatiskt perspektiv ett antal brev som en klass barn skriver. De beskrivs verkligen in i minsta detalj. Andra noveller är bara en mening. Här är två exempel på två noveller. För mig är det inte noveller, mer lyrik. Och den andra är förstås lite underfundig:

Idé till en kort dokumentärfilm: Representanter för olika livsmedelstillverkare försöker öppna sina egna förpackningar.

Samarbete med fluga: Jag skrev det där ordet på papperet, men han lade till apostrofen.

Efter två försök beslutade jag mig för att ge upp boken, och då hade jag läst 91 sidor av 281. Ja, fast en del sidor är då bara en mening…

Omdöme: Noveller där författaren experimenterar med formen
Betyg: 1

Bloggat om boken har Kulturloggen och Bokmania

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Sekwa
Originaltitel: Varieties of disturbance
Översättare: Malin Bylund Westfelt
Sidor: 281 (jag läste 91)
Betyg på Goodreads: 3,81 baserat på 1 831 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Avslutad: 21 juli 2018.

Världens lyckligaste kvinna av Jessica Knoll

Från förlagets hemsida: Hennes perfekta liv är en fullkomlig lögn…
Som high school-elev vid prestigefyllda Bradley School fick Ani FaNelli utstå en chockerande, offentlig förnedring efter en serie omskakande och brutala händelser. Något som väckte ett desperat behov av en ny identitet.
I dag har hon ett glamouröst jobb på The Women’s Magazine i New York, en dyr garderob och en snygg framgångsrik fästman – hon är så nära att leva det perfekta liv hon arbetat så hårt för att förverkliga.
Men tonårens förnedring är inte Anis enda sår. Hennes förflutna rymmer också en smärtsam hemlighet. Något som fortsätter att hemsöka henne, som hotar att komma upp till ytan och förstöra allt.
Vad händer om Ani bryter sin tystnad: Skulle det till sist kunna befria henne – eller bara slå allt hon kämpat för i spillror?

Världens lyckligaste kvinna av Jessica Knoll hade recensionsdatum 31 augusti 2016. I original heter den Luckiest Girl Alive och kom ut 2015. Jessica Knoll är en amerikansk författare som tidigare arbetat som redaktör, bl.a. vid Cosmopolitan. Hon debuterade med Världens lyckligaste kvinna och hennes andra bok, The Favorite Sister, kom ut 2018.

Världens lyckligaste kvinna kom överraskande med posten från förlaget men har hunnit bli en hyllvärmare hos mig. I min ambition att beta av en del författare på min Boktolva så valde jag den här som sommarläsning.

Världens lyckligaste kvinna är en välskriven tragisk berättelse om pressen att vara perfekt. Den saluförs som en spänningsroman och psykologisk thriller, och det får mig att fundera över vad som är egentligen definierar en spänningsroman/thriller. Jag upplever inte Världens lyckligaste kvinna som någon nagelbitare, även om läsningen drivs av att man vill veta mer exakt vad som hänt TifAni när hon var ung. Det är ett tragiskt drama, och TifAni har verkligen en skev och hemsk självbild, redan innan händelserna som förändrade hennes liv. Hon verkar otrevlig, men verkar också vilja framställa sig själv som det. Som läsare är det bara hennes egen syn på sig själv vi får ta del av.

Jag gillar Jessica Knolls sätt att bygga upp historien. Världens lyckligaste kvinna är välskriven och kräver uppmärksamhet av läsaren, men är ändå lättläst. Ingenting är riktigt som man tänkt sig, och det gäller att ha koll på detaljerna. Det är lite för ”vanligt” tema, och jag saknar den där riktiga originaliteten som gör att boken sticker ut från mängden. Alla karaktärer får man lära känna genom Anis ögon, och det gör att det är en relativt vinklad berättelse, vilket man inser efterhand. Ingen karaktär är sympatisk, alla har sin egen agenda och sina egna negativa sidor.

En fundering kring titeln – Världens lyckligaste kvinna och Luckiest Girl Alive har lite olika betydelser och betonar olika delar av romanen.

Jessica Knoll har kommit ut med en roman till, och jag skulle kunna tänka mig att läsa den också.

Omdöme: Välskrivet tragiskt drama om självbild och självförtroende
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, Booze´n´Books, Läsa & Lyssna, Boken är tankens barn, hyllan och Johannas deckarhörna

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Modernista
Originaltitel: Luckiest Girl Alive
Översättare: Eva Mazetti-Nissen
Sidor: 350
Betyg på Goodreads: 3,49 baserat på 114 161 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 19 juli 2018

Prästens lilla flicka av Susan Casserfelt

Från förlagets hemsida: 16-åriga Josefin kommer aldrig hem efter sin sånglektion. En skallgång med frivilliga söker efter den kände Modotränarens dotter. Situationen försvåras ytterligare av den snöstorm som lamslår Höga kusten.
Fallet med den försvunna flickan sätter polisstyrkan i Örnsköldsvik på prov. Den oerfarna polisaspiranten Kajsa Nordin upptäcker att ju djupare hon gräver i fallet, desto fler hemligheter verkar det finnas kvar att upptäcka.
Samtidigt dras den kända konstnären Zeta på Mariatorget i Stockholm in i dramat när en ung, utlandsfödd man ringer på hos henne. Mannen är på flykt, men från vad? Den excentriska Zeta, just hemkommen från New York i ett desperat försök att rädda sin dalande stjärna, behöver verkligen inte ytterligare ett problem.
Vad har hänt Josefin – och vad döljer Prästens lilla flicka?

Prästens lilla flicka av Susan Casserfelt kom först ut 2013 på eget förlag. Det är den första delen i Höga Kusten serien. Del ett och två i serien har senare kommit ut som pocket på Mima förlag. Susan Casserfelt är en svensk författare och journalist som debuterade med Prästens lilla flicka. 

Jag hade noterat den här serien eftersom den utspelar sig i Örnsköldsvik. Dessutom hade jag stött på författaren på evenemang här i stan. När böckerna kom ut på Mima förlag så fick jag både del ett och två överraskande med posten. Jag satte upp Susan Casserfelt i Boktolvan och nu när jag skulle ut och resa passade pocket bra.

Prästens lilla flicka är en välskriven och mycket lättläst bladvändare. Av någon anledning så hade jag inte så höga förväntningar, och därför är det extra roligt att skriva att Prästens lilla flicka överträffade mina förväntningar med råge. Visserligen läste jag den på semestern, men den var en bok som var svår att lägga i från sig. Oerhört spännande, även om temat är mycket obehagligt. Sen är det slutet. Där vet jag faktiskt inte vad jag ska tycka. Och det kan ju vara bra ibland.

Karaktärerna i Prästens lilla flicka är intressanta på flera sätt. Jag gillar polisen Kajsa, hur hennes tankar och funderingar beskrivs, och vad det innebär för henne att komma tillbaka till barndomsmiljön. Det är en karaktär jag gärna skulle läsa mer om. De andra poliserna är lite för schablonartade Zeta är svår att få grepp om, hon är minst sagt underlig. Sten-Åke är extremt obehaglig, och hans fru Gunvor är som en skuggfigur genom hela boken ända till slutet. Visserligen stämmer det med karaktären, men jag hade gärna läst ännu mer om henne.

Jag ska inte sticka under stol med att en del av charmen med den här boken handlar om miljön för min del. Jag har vistats en hel del i Örnsköldsvik med omnejd, tillräckligt för att känna igen det mesta som nämns i boken. I boken så åker Kajsa och hennes kollega ut till Skeppsmalen, och den vägen har vi åkt många gånger då en god vän har sommarstuga där ute. Jag tycker också om Ö-vik som stad, och läser gärna en bok som utspelar sig där. Det handlar också om att författaren låter hockey spela en stor roll i boken, precis som det gör i Ö-vik.

En liten sak som jag undrar över är att en av personerna funderar på att gå ner till ”Mittuniversitetets campus” och sätta sig. Nu är jag inte helt säker på när boken ska utspela sig, men jag trodde det var ungefär när boken är skriven, och Mittuniversitetets campus i Ö-vik las ner 2007. Det finns viss forskning kvar, men det som är för studenter hör till Umeå universitet. Men det kan ju hända att boken ska utspela sig tidigare och jag missat det.

Jag är mycket nyfiken på nästa bok i serien, Den tatuerade cirkeln, och som en händelse så står den faktiskt i hyllan och väntar.

Omdöme: Spännande bladvändare som utspelar sig i Ö-vik
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Annikas litteratur- och kulturblogg, Mias bokhörna, Mysterierna, Bokraden, Kajsas bokblogg och Mest Lenas Godsaker

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Mima förlag
Sidor: 377
Betyg på Goodreads: 3,3 baserat på 67 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 8 juli 2018.

En smakebit på søndag – Kvinna 22

Söndag på bloggen innebär att jag deltar En smakebit på søndag i En smakebit på søndag. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Söndag, sommar och semester fortfarande. Diverse projekt pågår hemma, och så måste man ju iväg ibland och svalka sig. Men igår och idag så har det regnat – underbart ljuvligt och behövligt. Igår åskade det också, och vi var utan ström i drygt en och en halv timme. Även i läsningen har jag avslutat några böcker som jag tidigare börjat på. Ja, en gav jag upp helt och hållet, det händer inte så ofta. Idag börjar jag på ny bok – en hyllvärmare som jag fått av dottern: Kvinna 22 av Melanie Gideon. Författaren är med i min Boktolva 22.

Smakbiten kommer från sid 8:

Jag förlitar mig på Peter. Vi står varandra nära, särskilt i frågor om personvård. Vi har en deal. Hans ansvarsområde är mitt hår. Han talar om för mig när mina rötter börjar synas så jag kan boka tid hos min frisör Lisa. Och i utbyte tar jag ansvar för hans odör. Så han inte utsöndrar någon. Av okänd anledning kan tolvåriga killar inte lukta sig till sin egen underarmsstank. Han passerar med lyfta armar varje morgon och viftar i förbifarten en armhåla åt mitt håll, så att jag får ett luktprov. ”Duscha” säger jag nästan alltid. Vi sällsynta tillfällen ljuger jag och säger ”du behöver ingen dusch”. En pojke bör ju ändå lukta som en pojke.

Sargad av Flynn Berry

Från förlagets hemsida: Nora tar tåget från London till sin syster på den engelska landsbygden. Men den mysiga helgen som hon förväntat sig förvandlas till en mardröm när hon hittar Rachel brutalt knivmördad i sitt hus. Polisens frågor väcker minnen av den okände man som attackerade Rachel för femton år sedan. Är han tillbaka?
Nora tror att hon vet allt om sin syster, men när hon börjar göra egna efterforskningar visar det sig att Rachel har många hemligheter.

Sargad av Flynn Berry kom ut 21 augusti 2017. I original heter den Under the Harrow och kom ut 2017. Flynn Berry är en amerikansk författare, och Sargad är hennes debutroman.

Sargad dök överraskande upp från förlaget hösten 2017. Den blev inte läst då, men jag satte upp Flynn Berry på Boktolvan. Eftersom jag läst en positiv recension inne hos Bokföring enligt Monika så blev den mitt val när jag ville ha något spännande och något från Boktolvan.

Sargad är en av de obehagligaste psykologiska thrillers jag läst på senaste tiden. I början kommer jag lite på kant med boken, då det återigen är en bok i jag-form. Men mycket snart så inser jag att det är precis det som gör boken så innerligt otäck. Jag tycker verkligen inte om huvudpersonen, Nora. Hon känns opålitlig, oförutsägbar och rätt otrevlig. Eftersom känslan blir att som att man befinner sig inne i Noras huvud, så vet man inte vad som är sanning och vad som är lögn. Det är hennes bild av hela skeendet, och man får läsa rätt mycket mellan raderna, vilket är ett plus. Hela känslan i Sargad är att något är galet, och man ser sig över axeln hela tiden. Vem kan man egentligen lita på? Vad har hänt på riktigt?

Karaktärsteckningen i Sargad är inte så utförlig, det är mest Nora man får en bild av. Övriga karaktärer framstår så som hon tolkar dem, och blir aldrig riktigt verkliga. På ett sätt är det en nackdel, på ett annat sätt så förstärker det spänningen. Miljön är brittisk, liksom vädret, vilket alltid är ett plus för mig som älskar den typen av miljö.

Det enda jag inte är så förtjust i är slutet på Sargad. Här tycker jag att författaren tar en enkel utväg, och att twisten inte stämmer med den stämning som byggts upp.

Jag kan definitivt tänka mig att läsa mer av Flynn Berry. Tydligen kommer hon med en ny bok i år, A Double Life.

Omdöme: Obehaglig psykologisk thriller där man inte vet vem man kan lita på.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, Fru E:s böcker, Beas bokhylla, Bokraden och Läsa & Lyssna

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Louise Bäckelin förlag
Originaltitel: Under the Harrow
Översättare: Rebecca Alsberg
Sidor: 236
Betyg på Goodreads: 3,42 baserat på 8 197 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 5 juli 2018.

En smakebit på søndag – Prästens lilla flicka

Söndag på bloggen innebär att jag deltar En smakebit på søndag i En smakebit på søndag. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Äntligen semester! På pappret började jag på torsdagen, men jag var tvungen att jobba en del både torsdag och fredag. Men fredag vid lunch kan man säga att den verkligen började! Jag befinner mig med familjen hos svärmor i Örebro, en sommartradition och riktig semester. Vi har anpassat aktiviteterna efter vädret, som pendlat mellan 32 grader och 14. Det har blivit mycket läst i familjen – jag är inne på min fjärde bok sen jag kom hit – Prästens lilla flicka av Susan Casserfelt. Den har stått i min hylla ett tag och är med i min boktolva. Den utspelar sig i Ö-vik, så det är nästan på hemmaplan.

Smakbiten kommer från sid 21

”Du där, vad heter du?”
Erik vände sig mot den välkända hockeyprofilen.
”Erik Karlsson” svarade han och ångrade sig genast. ”Men jag tror nog att Kajsa här kan ge er adekvat hjälp.”
Wallbäcks blick sa allt. Han tänkte inte ägna den yngre kvinnan någon mer tid.
”Erik, lyssna nu på mig. Min dotter hade musiklektion på Nolaskolan i går, men kom aldrig hem. Vår dotter … ” Tåget drog tungt in luft. ”Något liknande har helt enkelt aldrig hänt.”
”Jag förstår” svarade Erik, ”vad sa ni att hon heter?”
”Josefin Wallbäck.”
”Och hur gammal är Josefin?”
”Hon är sexton år. Bara barnet.”