• Lästa böcker per år
    • Läst 2011
    • Läst 2012
    • Läst 2013
    • Läst 2014
    • Läst 2015
    • Läst 2016
    • Läst 2017
    • Läst 2018
  • Mina utmaningar
    • En världsomsegling på 366 dagar
  • Om Lotten
  • Recensioner

Lottens Bokblogg

~ Lottens tankar och funderingar om berättande i litteratur och film

Lottens Bokblogg

Category Archives: Boktolva

Boktolva 2018

03 onsdag Jan 2018

Posted by Lottens Bokblogg in Allmänt, Boktolva

≈ 3 kommentarer

För sjätte året i rad tänkte jag vara med i Boktolvan som ursprungligen dök upp hos Enligt O. Årets bild har jag snott lånat från Bokföring enligt Monika. I den här utmaningen så väljer jag att inte lista exakta böcker utan bara författare. Det är författare jag inte läst tidigare men gärna vill läsa något av. Flera finns olästa i hyllan, men inte alla. Listan är lång, men då kanske jag har chans att läsa tolv av dem 😉

Aravind Adiga
Flynn Berry
Pierce Brown
Susan Casserfelt
Armando Lucas Correa
Mason Cross
Lydia Davis
Sophie Divry
Johan Ehn
Richard Flanagan
Emily Fridlund
Neil Gaiman
Sissel-Jo Gauzan
Melanie Gideon
Kati Hiekkapelto
Anna Jakobsson Lund
Magnus Jonsson
Jessica Knoll
Hanna Lindberg
Merethe Lindström
Margaret Mazzantini
Stephanie Meyer
Anders de la Motte
Anne Rambach
Jarle Sten Olsen
Felicia Stenroth
Sarah Waters
Elizabeth Wein
Eli Åhman Owetz

Annonser

Summering av Boktolva 2017

27 onsdag Dec 2017

Posted by Lottens Bokblogg in Allmänt, Boktolva

≈ 1 kommentar

boktolva2017För femte året i rad har jag deltagit i en utmaning som kallas ”Boktolvan” (idén kom ursprungligen från Enligt O) och nu är det dags för en summering. Året är inte riktigt slut, men jag det blir inte några fler böcker lästa av författare i den här utmaningen.

Som tidigare år så listade jag rätt många författare att välja från – på det sättet så minimerar jag risken att utmaningen dämpar min läslust. Det var väldigt segt i år och jag gick i land sent. Det beror inte på utmaningen utan bristande läslust och tid.  Det blev tretton av författarna som jag listat. Egentligen så har jag börjat på en bok av en fjortonde författare, Lydia Davis, men eftersom jag totalt kört fast i den men inte beslutat om jag ska ge upp den eller inte så räknas inte den har jag bestämt mig för.

Aravind Adiga
Elisabeth Akteus Rex
Elisabeth Andersson – Lyckostarnas klubb. Januari 2017.
Peo Bengtsson
Jenny Colgan – Det lilla bageriet på strandpromenaden. April 2017.
Lydia Davis
Sophie Divry
Jan-Erik Fjell – Tysteren. April 2017.
Richard Flanagan
Neil Gaiman
Péter Gárdo
Sissel-Jo Gauzan
Melanie Gideon
Alf R Jacobsen – Kongens nei. Maj 2017.
Jessica Knoll
Hanna Landahl – Välkommen till Himmelsta. Januari 2017.
Harper Lee – To Kill a Mockingbird. December 2017.
Merethe Lindström
Margaret Mazzantini
Tara McKinley
Stephanie Meyer
Anders de la Motte
Christopher Paolini – Eragon. Maj 2017.
Lynda La Plante – Tennison. Juni 2017
Nicholas Searle – Den gode lögnaren. Juni 2017.
Claire Sandy – Snöfall, mirakel och frusna hjärtan. November 2017.
Jean-Philipp Sendker – Konsten att höra hjärtslag. Mars 2017.
Jarle Sten Olsen
Felicia Stenroth
Elin Säfström – En väktares bekännelser. Februari 2017. Visheten vaknar. September 2017.
Sarah Waters
Jan Wong – Red China Blues. Februari 2017.

Årets boktolva har bara resulterat i en ny favoritförfattare – Elin Säfström – som jag hann med två böcker av. Elisabeth Andersson, Jan-Erik Fjell och Hanna Landahl kommer jag förmodligen också att läsa mer av för de var ändå positiva överraskningar. Christopher Paolini och Nicholas Searle tror jag också det kan bli fler av, eftersom det finns fler böcker av dem här hemma, men de kommer inte att hamna längst upp på läslistan.

Den här varianten av Boktolva funkar för mig – nya författare men en längre lista än tolv som jag kan välja fritt från. Några av årets författare får hoppa över till 2018. Men mer om det efter nyår.

To Kill a Mockingbird av Harper Lee

20 onsdag Dec 2017

Posted by Lottens Bokblogg in Allmänt, Böcker på engelska, Betyg 3, Boktolva, Recensioner

≈ 4 kommentarer

Från det svenska förlagets hemsida: Lilla nioåriga Scout växer upp i amerikanska Södern i en loj småstadsidyll, när ohyggliga och dramatiska händelser vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat tar sig an försvaret, men hatet och indignationen i det lilla samhället växer som en lavin.
Inför Scouts oskuldsfulla ögon omstörtas den sömniga lilla staden och hon blir seende: hennes berättelse blir till en anklagelse, som ingen av oss undslipper.

To Kill a Mockingbird av Harper Lee kom ut 1960. I svensk översättning heter den Dödssynden och kom ut 1960. 2015 gavs en nyöversättning ut. Dödssynden vann Pulitzerpriset 1961 och anses vara en modern klassiker. Harper Lee var en amerikansk författare som publicerat två böcker – Dödssynden och Ställ ut en väktare som kom 2015, strax innan hennes död 2016.

Det är inte ofta jag numera läser böcker som anses vara klassiker, men To Kill a Mockingbird har jag varit nyfiken på ett tag. När vi var i Salt Lake City 2015 inhandlade jag den, men den lyckades (trots att jag satte upp den i Boktolvan redan förra året) bli en hyllvärmare. Men mitt i läsningen av recensionsexemplar kände jag ett behov av att läsa något helt annat.

To Kill a Mockingbird är en tänkvärd skildring av rasism, fördomar och ett litet samhälles villkor. Det är i mångt och mycket ett tidsdokument, i språk och uppbyggnad. Tyvärr är temat med fördomar och rasism lika aktuellt nu som då. Språkligt så upplever jag den som omständig, och det är en hel del ord och ordvändningar som jag får tänka på. Normalt så brukar jag inte ha problem med att läsa böcker på engelska, men här så tappar jag då och då tråden, och ibland så känns det som om det är språket. Nu vet jag inte hur en flicka på den tiden i USA pratade men det känns inte naturligt med ordvalen i hennes tankar.

I berättelsen låter Harper Lee den unga flickan Scout vara berättarrösten. På ett sätt så gillar jag det, eftersom det låter läsaren dra egna slutsatser utan att Scout egentligen tar ställning. Hon berättar historien som hon ser den, och det innebär också att hon har sina fördomar och föreställningar. På ett annat sätt så gillar jag det inte, det blir många röriga trådar, och jag får inte ihop allting. Det blir långa redogörelser av detaljer i Scouts liv, bl.a. från skolan, som jag inte tycker tjänar till att förstärka historien utan bara blir ointressanta.

Det är några karaktärer som jag tycker beskrivs väl, och det är pappan Atticus Finch och brodern Jem. En del andra karaktärer får man en känsla för, men andra framstår som mycket schablonartade (vilket skulle kunna vara ett grepp, att just Scout får dem att framstå så). Atticus Finch är den verkliga hjälten, inte bara sitt rättvisetänk och ambition att behandla alla lika, utan också i sitt sätt att uppfostra barnen, vilket framstår som mycket progressivt. Utöver rasism så finns här också en hel del saker att fundera över jämställdhet. Men inte ens Atticus är perfekt, han anser t.ex. att kvinnor inte skulle klara att sitta i en jury, de skulle prata för mycket…

Jag upplever To Kill a Mockingbird som ojämn. Vissa delar, i synnerhet när pappan Atticus Finch får stå i centrum, är väldigt bra och jag läser med iver. I andra delar så kör jag helt fast och har svårt att läsa mer än ett par sidor åt gången. To Kill a Mockingbird är inte många sidor men tog mig väldigt lång tid att läsa. Samtidigt kan jag uppskatta och förstå vilken betydelse en bok som den här hade när den kom, och fortfarande kan ha.

Omdöme: Tankeväckande, men trögläst om fördomar
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, Ms Hisingen och Bokgalleriet

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Grand Central Publishing
Sidor: 376
Betyg på Goodreads: 4,26 baserat på 3 424 063 betyg
Hur jag fick tag på den: Från bokhyllan. Inköpt 2015 i Salt Lake City.
Utläst 18 december 2017.

Snöfall, mirakel och frusna hjärtan av Claire Sandy

29 onsdag Nov 2017

Posted by Lottens Bokblogg in Allmänt, Böcker på svenska, Betyg 3, Boktolva, Recensioner

≈ 7 kommentarer

Från förlagets hemsida: Det har gått sexton år sedan Asta lämnade Irland med ett krossat hjärta och ett barn i magen. Tillsammans med dottern Kitty trivs hon bra med livet i London men när hennes chef, den snygga tidningsmogulen Conan, vill att hon undersöker en gråtande madonnastaty i sin gamla hemby tvingas hon tillbaka till sin hemby Tobercree.
Det som skulle bli en snabbvisit blir plötsligt något helt annat när en vinterstorm sveper in över Irland. Och samtidigt som Asta måste lösa mysteriet med madonnan och återknyta kontakten med sin excentriska familj, dyker den mystiske Jake upp. Att något klickar mellan dem är uppenbart, men går det verkligen att tina upp ett hjärta som varit fruset i så många år?

Snöfall, mirakel och frusna hjärtan av Claire Sandy hade recensionsdatum 1 november 2016. I original heter den Snowed in for Christmas och kom ut 2015. Claire Sandy är pseudonym för den brittiska författaren Bernie Strachan som  har skrivit flera böcker i romcom-genren under flera olika namn.  Hon debuterade 2004 med The Reluctant Landlady.

Efter att ha läst Johannes Auyurus bok behövde jag något lätt. Claire Sandy hade jag satt upp i Boktolvan, där jag också behövde läsa en bok, så därför valde jag Snöfall, mirakel och frusna hjärtan som dottern fick i julklapp förra året.

Snöfall, mirakel och frusna hjärtan är en lättläst bok som passar i jultid. I början av boken så gillar jag den riktigt mycket – i synnerhet så gillar jag relationen mellan Asta och Kitty. Men allt eftersom läsningen fortskrider så dyker det upp en del saker som stör mig och drar ner intrycket väsentligt. Boken är mycket lättläst, men språket är inte alls särskilt bra. Det som också stör är användningen av rätt så grova ord, som att man slentrianmässigt använder ”slinka” som tilltal. Jag vet inte om det är ett sätt att visa att det här är en naturlig och enkel familj, men det landar inte väl hos mig.

I feelgood så ska det vara kemi mellan personerna, och tyvärr så saknar jag det. Asta tänker mycket på sex i samband med Jake, men jag har svårt att tro på vare sig hennes förälskelse i Jake eller i Conan, det är bara ord. Det finns också en grundton i deras jargong som delvis hänger ihop med orden, och delvis är en relationsbeskrivning. Hon återkommer till att hon gillar att bli dominerad av Jake. Hennes handlingar motsäger visserligen det, men hennes tankar och ord visar på den tendesen. Och sen kommer vi till det största problemet. Feelgood kan visserligen innehålla mörker, men i Astas bakgrund finns en dramatisk och tragisk händelse, som jag tycker författaren behandlar vårdslöst och utan förståelse. Så lätt skakar man inte av sig en sådan sak, och beskrivningen av det lämnar en mycket sur eftersmak.

Vad tycker jag då om med boken? Jo, det finns bikaraktärer som jag gillar, som Rory, Oona, Kitty och Ma t.ex. Jag gillar att familjen innehåller många starka kvinnor. Beskrivningen av den irländska landsbygden och småsamhället är ganska bra, och vintervädret gör sitt till för att det ska bli bra stämning.

Tveksamt om jag kommer att välja Claire Sandy igen om jag ska ha feelgood, när det finns Lucy Dillon exempelvis.

Omdöme: Lättläst och vintrig irländsk feelgood
Betyg: 3

Bloggat om boken har hyllan, med näsan i en bok, Bina’s Books och Feelgoodbiblioteket

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Printz Publishing
Originaltitel: Snowed in for Christmas
Översättare: Ann Margret Forsström
Sidor: 376
Betyg på Goodreads: 3,65 baserat på 139 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånade av dottern.
Utläst  november 2017.

En smakebit på søndag – Snöfall, mirakel och frusna hjärtan

26 söndag Nov 2017

Posted by Lottens Bokblogg in Allmänt, Boktolva, En smakebit på søndag

≈ 10 kommentarer

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Faktiskt en riktigt normal vecka, som avrundats med en totalt oplanerad helg. Väldigt skönt, för nu är det dags för två mycket intensiva veckor med resor. Igår hann vi med att simma, handla lite, baka lussekatter och faktiskt så hann jag både färglägga och läsa. Dock hann jag inte läsa ut boken jag håller på med, men det räknar jag med hinna idag. Det är Snöfall, mirakel och frusna hjärtan av Claire Sandy som dottern fick i julklapp förra året. Julig feelgood. Det är också en författare på min Boktolva.

Smakbiten kommer från sid 241:

De fladdrande lågorna fungerade som en magnet och drog alla närmare. Familjemedlemmarna bildade en gyllene cirkel, en snöglob mitt i det karga vinterlandskapet. Peg drog fram sin picknickstol nära brasan. Gerry balanserade tafatt på en jättelik kudde. Oona satt med korslagda ben och försökte pilla ut en bakad potatis ur elden.
Skenet från brasan värmde deras ansikten. Det här är mina människor, tänkte Asta och märkte hur känslorna vällde upp inom henne. Nedräkningen var plågsam. Det jär skulle bli ett lyckligt minne, men bara det – ett minne som hon kunde ta fram när hon fortsatte sitt liv i London.

Den gode lögnaren av Nicholas Searle

24 lördag Jun 2017

Posted by Lottens Bokblogg in Allmänt, Böcker på svenska, Betyg 4, Boktolva, Recensioner, Recensionsexemplar

≈ 4 kommentarer

Från förlagets hemsida: Han är en man som har ljugit i hela sitt liv. Svindlaren Roy Courtnay, drygt åttio år gammal, bor i en engelsk förort och står inför sitt livs största kupp: Han ska förföra den rika änkan Betty, som han fått kontakt med via en dejtingsida, för att lura åt sig hennes pengar.
Men vem är Roy Courtnay? Vad har han tvingats gå igenom för att klara av att leva med alla sina lögner? Och varför tycks Betty vara så villig att bli hans nästa offer?
Steg för steg börjar historien nystas upp, i en psykologisk thriller som tar sin början i Berlin 1938 och sträcker sig över nästan ett sekel, en tid med inslag av ofattbar ondska, kraftfullt motstånd och anmärkningsvärd godhet.

Den gode lögnaren av Nicholas Searle kom ut i 2016. I original heter den The Good Liar och kom ut 2016. Nicholas Searle är en brittisk kriminalförfattare som arbetat med säkerhetsfrågor som statstjänsteman. Den gode lögnaren är hans debutroman.

Den här boken dök upp som ett överraskningsexemplar från förlaget. Lite senare under hösten blev den nominerad till Svenska Deckarakademins pris för bästa till svenska översatta kriminalroman. Nicholas Searle hamnade också på min Boktolva 2017.

Den gode lögnaren är en spännande och riktigt bra thriller. Jag visste verkligen inte alls vad den här skulle handla om och hade nästan inga förväntningar, vilket visade sig vara riktigt bra. Intrigen överraskade mig och den var betylidgt bättre än väntat. Redan från början fastnade jag i berättelsen, och fann den ovanligt lättläst. Tyvärr så var det en svacka i mitten, sen tog den fart igen, för att landa i ett slut som jag tyckte var ett antiklimax.

Tidshopp är otroligt vanliga i spänningsromaner (och även andra genrer) och det fungerar olika bra. I Den gode lögnaren är tidshoppen till olika tidsåldrar, knutet till vad som händer i nutid snarare än kronologiska. Det gör att man som läsare inte förrän i slutet har en komplett bild av Roy och Betty. Jag gillar greppet, och tycker Nicholas Searle behärskar det.

Karaktärsteckningen är inte den bästa. Roy är en högst osympatisk karaktär, och det finns egentligen ingen som jag riktigt gillar, inte ens Betty. Man behöver ju inte gilla karaktärerna men jag engagerar mig inte i personerna i berättelsen, utan bara vad som händer personerna. Nutidstråden är den tråkigaste, och beskrivningen av åldrande är inte särskild bra, bara deprimerande.

Jag skulle nog kunna tänka mig att läsa mer av Nicholas Searle, även om jag tror att mitt positiva intryck av Den gode lögnaren i hög grad baseras på överraskning och låga förväntningar.

Omdöme: Intressant och invecklad historia om förräderi, lögner och bedrägeri.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Mest Lenas godsaker och Beas bokhylla

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: The Good Liar
Förlag: Louise Bäckelin förlag
Översättare: Boel Unnerstad
Sidor: 320

Mitt exemplar var ett överraskningsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 17 juni 2017.

Tennison av Lynda La Plante

14 onsdag Jun 2017

Posted by Lottens Bokblogg in Allmänt, Böcker på svenska, Betyg 3, Boktolva, Recensioner, Recensionsexemplar

≈ 5 kommentarer

Från förlagets hemsida: I Tennison skildrar Lynda La Plante – författaren bakom den brittiska kriminalserien Prime Suspect [I mördarens spår] – än en gång huvudpersonen Jane Tennison: den här gången som nyutexaminerad polis i problemdistriktet Hackney i östra London.
Året är 1973 och i den manschauvinistiska polismiljön tvingas Tennison snabbt lära sig hantera chockerande situationer utan någon som helst hjälp eller sympati från sina överordnade. Snart blir hon involverad i sitt första mordfall: en ung, heroinberoende kvinna har hittats död. Strypt.
Brittiska Prime Suspect är en av de mest innovativa kriminal-TV-serierna någonsin. För sin realism och råa ton, men mest för huvudpersonen Jane Tennison, en av de första kvinnliga TV-deckarlegenderna (spelad av Helen Mirren).
Även Tennison har nu adapterats för en TV-serie – med manus av Lynda La Plante själv – och kommer att premiärvisas i brittisk TV under hösten 2016.

Tennison av Lynda La Plante hade recensionsdatum 29 oktober 2016. Lynda La Plante är en brittisk författare, manusförfattare och skådespelerska. Hon debuterade 1987 med The Legacy. 1991 kom den första delen i hennes TV-serie Prime Suspect (I mördarens spår) som gick i sju säsonger. På svensk TV har även hennes TV-serie om Anna Travis sänts.

Den här boken dök upp som en överraskning från förlaget i höstas. Trots att jag sett och gillat serien så hade jag inte noterat boken. Tyvärr hamnade den i den alltför stora högen av olästa böcker. Jag satte upp Lynda La Plante i Boktolvan, och nu när jag var sugen på en deckare av bladvändarkaraktär så bestämde jag mig för att prova den här.

Tennison är en deckare som utspelas på 70-talet, innan Jane Tennison blir den som hon är i TV-serien. Den ger en slags bakgrundsbeskrivning av hennes karaktär och miljön. 70-talsreferenserna duggar tätt, allt från kläder till musik vidare till politik. Det här är ett årtionde som jag gillar att läsa om och det är en av behållningarna med boken, i synnerhet musiken där en av de återkommande låtarna är en favorit hos mig (dock med en annan artist). En annan är beskrivningen av vardagen för kvinnorna inom poliskåren. Den är minst sagt tuff, och en jargong och behandling som kan klassas som sexuella trakasserier är vardagen. Ibland vill jag bara skaka om karaktärerna, och fråga hur de står ut. Men samtidigt kan jag förstå det – kostnaden för individen kan bli för stor, det skulle innebära slutet på deras karriär.

Tyvärr så är det något som gör att jag inte riktigt kommer överens med Tennison. JAg vill så gärna tycka om den, men lyckas inte. Jag kommer aldrig riktigt in i boken, och den är rejält tjock (inte minst för att vara en deckare). Det är som om beskrivningarna hela tiden är utifrån, jag kommer inte karaktärerna in på livet. Jag upplever språket som något stolpigt, men framför allt så innehåller det för många förklaringar hur personer känner och tycker. Efter en replik så beskrivs gärna hur den som lyssnat tolkat den och reagerar på den. Det blir för mycket och för segt för min smak. Därför blir det inte en bladvändare.

Mysteriet, eller kanske man ska säga mysterierna, är inte det som driver handlingen framåt i Tennison. Det är visserligen en detaljerad beskrivning av hårt polisarbete, men spänningsfaktorn är inte hög.

Jag är ganska säker på att en filmatisering av Tennison skulle fungera utmärkt, eftersom det jag inte tycker fungera i boken inte skulle överleva till en filmatisering. Jag noterar att den fysiska beskrivningen av Jane Tennison i boken inte stämmer med Helen Mirren som spelar henne i Prime Suspect. Tennison är redan filmatiserad, så det återstår att se när den kommer till svensk TV. Tyvärr så hittar jag en del recensioner av den som är minst sagt negativa.

Om jag någon gång ska läsa mer av Lynda La Plante så tror jag att jag ska göra det på engelska istället.

Omdöme: Lite för detaljerat om en ung kvinnlig polis i en tuff polismiljö på 70-talet
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Mest Lenas godsaker och Bokdamen

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: Tennison
Förlag: Modernista
Översättare: Carla Wiberg
Sidor: 527

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det.
Utläst 6 juni 2017.

En smakebit på søndag – Tennison

04 söndag Jun 2017

Posted by Lottens Bokblogg in Allmänt, Boktolva, En smakebit på søndag

≈ 16 kommentarer

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar har inte kommit upp än.

Långhelg igen då, även om det inte riktigt känns så än. I går var det tvättstuga och städning. Idag ska vi vara matchvärdar och sälja fika på fotbollsmatch, vilket förstås ska förbredas. Men sen kanske det kan bli tid för slappande. Och läsning.

Nu är det juni, och oavsett väder så hävdar jag att det är sommar. Vilket innebär att jag vill plocka fritt bland böcker när jag väljer läsning. Jag har ett sug efter en riktig deckare, en bladvändare, och har gjort några försök nu. Häromdagen så letade jag i högen och tänkte jag skulle prova en bok som stått sen förra året när den kom från förlaget: Tennison av Lynda La Plante. Jag har ju sett TV-serien för många år sen som handlar om Jane Tennison med Helen Mirren i huvudrollen. Den här boken utspelar sig före den serien – på 70-talet.

Smakbiten kommer från sid 14.

Inspektör Harris med sina trettion års erfarenhet, som han ständigt påminde alla om, var en förhärdad polis av den gamla skolan som tyckte den nyligen genomförda sammanslagningen av den kvinnliga poliskåren med den manliga var ”rena jävla skandalen”.
Jane var säker på att han som vanligt skulle ge henne en någon långtråkig uppgift. Oftast fick hon sitta i sambandsrummet och ta emot telefonsamtal och skicka patrullerande kollegor på utryckningar via radio. Även när hon fick vara med och patrullera blev hon förbigången – eller till och med ignorerad – om det hände något intressant.

Kongens nei av Alf R Jacobsen

27 lördag Maj 2017

Posted by Lottens Bokblogg in Allmänt, Böcker på norska, Betyg 3, Boktolva, Recensioner

≈ 2 kommentarer

Från Goodreads: I oppfølgeren til Alf R. Jacobsens Krysseren Blücher følger vi det dramatiske hendelsesforløpet som fulgte etter de fremmede styrkenes inntog i Oslo. Forfatterens litterære fortellergrep belyser de begivenhetsrike dagene fra både tysk og norsk side, og lar leseren ta del i nye aspekter ved Kong Haakons kategoriske NEI, flukten gjennom Østerdalen mot Vestlandet og Molde, og konsekvensene av avgjørelsene som ble tatt.
Senkningen av krysseren Blücher i morgentimene 9. april 1940 innledet et kappløp uten sidestykke i nyere norsk historie. Hitlers dristige plan om en rask okkupasjon av Norge hadde mislyktes, og i et forsøk på å unngå et tilbakeslag i Oslo iverksatte der Führer og hans medsammensvorne en kynisk kriseplan: Kongefamilien og regjeringen skulle tvinges til kapitulasjon gjennom morderiske anslag av Nazi-Tysklands elitestyrker. I en forrykende skildring med basis i nye og tidligere ubrukte kilder beskriver forfatteren Alf R. Jacobsen kongen og regjeringens flukt fra Oslo – forfulgt av topptrente fallskjermjegere og bombefly. Kongens nei forteller om kong Haakons og kronprins Olavs ranke holdning i de mørkeste timene da mange ville gi opp. Boken gir også den første beskrivelsen av Hitlers elitesoldater i fallskjermjegerbataljonen, som fikk sin ilddåp i Norge

Kongens Nei av Alf R Jacobsen kom ut 2011. Alf R Jacobsen är en norsk författare och journalist. Han debuterade 1982 med thrillern Stalins gull. Han har skrivit flera böcker som utspelar sig i norsk finansmiljö, samt faktaböcker om andra världskriget. Flera av böckerna har filmatiserats. Kongens nei är den andra boken i en serie om den tyska ockupationen av Norge 1940.

Jag brukar säga att jag inte är speciellt historieintresserad, men det finns några perioder som jag intresserar mig mycket för. Den tyska ockupationen av Norge under andra världskriget är en sådan. När jag läste en smakbit från Kongens nei i En smakebit på søndag för många år sedan så åkte den upp på ”nyfiken-på-listan”. Vid ett besök i Oslo hösten 2014 så köpte jag den spontant på flygplatsen. Sen blev den ändå stående i bokhyllan. I höstas så skrev jag om den i Hett i hyllan, och satte upp den på min Boktolva 2017. Boken filmatiserades förra året, och när den kom till Sundsvall så gick vi och såg den (som jag skrivit om här). Efteråt så insåg jag att om jag skulle få boken läst så var det lika bra att göra det nu.

Kongens nei är en intressant och mycket detaljerad beskrivning av händelserna 8-10 april 1940 (plus lite efter) i Norge, som inkluderar både en beskrivning av händelserna på den tyska sidan och på den norska. Det är bra tempo i historien, och Kongens nei är ett bevis på att en berättelse om verkliga händelser kan vara lika rafflande som en helt påhittad thriller.

Det var många aktörer inblandade, och boken är full av namn på personer, varav flera bara förekommer mycket kort. Det gör att jag har svårt att hänga med ibland. Faktum är att jag tror jag hade haft svårt att ta mig igenom boken om jag inte nyss hade sett filmen, jag hade helt gått vilse bland alla personer! Genom filmen hade jag en översiktilig bild av huvudpersonerna och av händelseförloppet.

En sak som jag desperat saknar är kartor! Nu är väl detta en bok för en norsk publik men jag undrar om ens alla norrmän har en sådan lokalkännedom om regionen kring Oslo. På några ställen finns det kartor, och då har jag genast betydligt lättare att följa med i händelserna.

Beskrivningen har en tydlig tonvikt på att lyfta fram kungen som handlingskraftig, medan beskrivningen av den norska regeringen är inte nådig. De beskrivs som panikslagna, ostrukturerade och handlingsförlamade. Det är också på deras passivitet och oförmåga att se hotet som skulden läggs på för att tyskarna mer eller mindre bara kunde marschera in obehindrat. Det förklarar för mig en hel del kring de andra skildringar jag sett och läst kring den norska motståndsrörelsen.

Så här i efterhand kan jag reflektera över skillnader mellan bok och film. I filmen lyfts det tyska sändebudet som betydligt viktigare och mer sympatisk än i boken. I boken förekommer också en hel del krigsscener som underligt nog var väldigt sparsamt förekommande i filmen. En av hjältarna i filmen hittar jag inte alls i boken (men han kan ha varit med, det var ju som sagt var många namn).

Min norska är ju mer eller mindre flytande när det gäller läsning och jag brukar numera sällan ha problem att läsa böcker på norska (bokmål i alla fall). Jag har inga större problem här heller, men ibland så blir det lite detaljerat om strider. Ett helt nytt ord lärde jag mig på kuppen: mitraljøs.

Jag är imponerad över den research som författaren lagt ner, vilket blir speciellt uppenbart av att han hittat tidigare okända källor. Om jag nu hade varit mer intresserad av den här genren hade jag kunnat tänka mig att läsa mer av Alf R Jacobsen. Lite nyfiken är jag på hur hans deckare är…

Omdöme: Välbeskrivet med en stor detaljrikedom om tyskarnas invasion av Norge
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Bokbloggberit och Bokelskerinnen

Mer information kan du läsa här.
Förlag: Vega forlag

Mitt exemplar var en hyllvärmare.
Utläst 23 maj 2017.

Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan

03 onsdag Maj 2017

Posted by Lottens Bokblogg in Allmänt, Böcker på svenska, Betyg 3, Boktolva, Recensioner

≈ 7 kommentarer

Från förlagets hemsida: Polly hade allt: jobb, bostad och pojkvän. En konkurs senare är hon alldeles ensam och när hon flyttar till ett rum ovanpå ett nedlagt bageri i en fiskeby återupptar hon sitt största intresse. Snart sprids doften av hennes nybakade bröd över strandpromenaden. Givmilt delar hon det med en skadad lunnefågelunge och de nyfunna vännerna, fiskaren Tarnie och hans besättning. Pollys buttra hyresvärdinna driver ortens bageri, men hennes bröd blir sämre för varje år som går, och hon känner sig hotad när allt fler föredrar Pollys bröd. Fast besluten att nå dit hon vill utan att trampa på någons tår tar Polly små men lyckosamma steg framåt. Och när hon får kontakt med den hemlighetsfulle biodlaren Huck och hans stormrike vän Reuben tar ett nytt kapitel i hennes liv sin början.  

Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan kom ut i september 2015. I original heter den Little Beach Street Bakery och kom ut 2014. Jenny Colgan är en brittisk författare som debuterade 2000 med Amanda’s Wedding. Hon har gett ut 23 romaner inom genren ”romantisk komedi”, men även skrivit barnböcker och science fiction, bl.a. Doktor Who-berättelser. 

Det lilla bageriet på strandpromenaden förekom flitigt på bloggar ett tag, och jag noterade den som intressant. När det var dags att handla julklappar 2016 så insåg jag att den skulle förmodligen passa bra för dottern som då fick den i julklapp. När jag efter att jag läst ut Häxan kände behov av något annat än deckare så plockade jag den ur dotterns hylla. Jenny Colgan stod också på min Boktovla.

Det lilla bageriet på strandpromenaden är lättläst feelgood på gränsen till chick lit. När jag började läsa den så hade jag mycket stort behov av feelgood, och den passade verkligen mitt läshumör. Jag tyckte den var mycket bra första halvan, men sen tappade jag gradvis intresset för Polly. Ja, faktiskt blev jag (som ofta i chick lit) rätt irriterad på henne och hennes velande. Jag förstod egentligen aldrig riktigt vad hon såg hos karlarna som hon attraherades av. För mig var det noll kemi i relationerna som beskrivs. Jag tror att det berodde på att Det lilla bageriet på strandpromenaden innehöll lite för många schabloner, inte minst i beskrivningarna av människorna.

Det låter som jag inte alls gillade boken men det fanns bra saker. Den stora fördelen var lättsamheten, trots bitvis ganska sorgliga händelser. Beskrvningarna av miljön i Cornwall gör att jag riktigt kan känna vattnet och vinden. Sen har vi bakandet. Trots att jag inte är någon stor brödätare så blev jag otroligt sugen på bröd, det vattnades i munnen. Ett extra plus för min läsning blev också referenser till gruppen The Waterboys som vi lyssnade en hel del på en period. När jag läst klart boken satte jag faktiskt på Fisherman’s Blues.

Jenny Colgan har skrivit många böcker, och fler om Polly och hennes vänner. Ska jag läsa någon mer? Tja, det beror nog på om någon annan i familjen fastnar för den här boken och vill läsa fler. Fast hennes senaste bok handlar visst om en bokhandel, och det brukar ju alltid vara speciellt.

Omdöme: Lättsamt och schabloniserat om kärlek, naturen och brödbak
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, C R M Nilsson, Mias bokhörna, och dagarna går, hyllan, och Endast E-böcker

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: Little Beach Street Bakery
Förlag: Massolit
Översättare: Birgitta Karlström
Sidor: 402

Mitt exemplar lånade jag av dottern.
Utläst 20 april 2017.

← Older posts

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 302 andra följare

Läser just nu

Goodreads

Kategorimoln

30 dagar med böcker Allmänt A till Ö Barn- och ungdomsböcker Barnen läser Betyg 1 Betyg 2 Betyg 3 Betyg 4 Betyg 5 Biografier Bloggstafett Bokalfabet Bokbloggsjerka Bokbloggsprat Bokbyte Bokcirkel på jobbet Bokens Afton Bokomslag Bokryggspoesi Boktolva Booked Böcker på danska Böcker på engelska Böcker på norska Böcker på svenska Deckarfestivalen e-bok Enkät En smakebit på søndag Favoriter i repris Filmbetyg 3 Filmbetyg 4 Filmbetyg 5 Författarfemman Helgfrågan Hett i hyllan Hyllvärmare Kaosutmaning Kvinnoalfabetet Makeutmaning Movie Monday Musik Månadens bok Nordisk läsutmaning Noveller Nya bokförvärv Recensioner Recensionsexemplar Resor Sommarlov med Kulturkollo Stadsbesök Summeringar TAG Teater Temamånader Tematrio Topp Tio Tisdag Tre på tre TV och film Tävlingar Utlottning Utmaning Veckans bokbloggsfråga Veckans topplista

Betygskriterier

5: En helhetsupplevelse som absorberar mig. Du måste läsa den!
5-: En bok som har nästan allt, rekommenderas mycket starkt.
4+: En verkligt läsvärd bok, rekommenderas starkt
4: En riktigt bra bok, rekommenderas
4-: En bra bok som jag uppskattade
3+: Lite mer än OK, glimrar till ibland
3: En helt OK bok
3-: På gränsen, men ganska OK.
2: Inte i min smak men jag läste ut den tillslut.
1: Inte alls min smak så jag gav upp den.

Senaste kommentarer

bokdamen på Helgfråga v 17: Bokklubbar och…
Hanneles bokparadis på Helgfråga v 17: Bokklubbar och…
Villa Frejas bokblog… på Helgfråga v 17: Bokklubbar och…
Fröken Christina på Hett i hyllan #89
Lena på Hett i hyllan #89

Bloggens facebooksida

Bloggens facebooksida

Instagrambilder

Nytt jobb, nya ovanor. Blir test av karaktären när min nya chef har en förkärlek för tårtor 😊

Följ mig på Twitter

Mina teets

RSS Bokföring enligt Monika

  • Ytterligare en i brevlådan 27 april, 2018

RSS C R M Nilsson

  • Psykologen av Martin Falkman 27 april, 2018

RSS Johannas deckarhörna

  • Kvinnan i fönstret av A J Finn 26 april, 2018

RSS Mias bokhörna

  • Helgfråga v. 17 26 april, 2018

RSS Boklysten

  • Helgfrågan vecka 17 26 april, 2018

RSS Annikas litteratur- och kulturblogg

  • Assar Anderssons filmraket – del 14 4 augusti, 2017

RSS Barnboksbloggen

  • Är du en konstdetektiv? 26 april, 2018

Bloggstatistik

  • 349,697 träffar
Litteratur
Lysekil - Boka boende
Litteratur bloggar

Kalender

april 2018
M T O T F L S
« Mar    
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
30  

Populära inlägg & sidor

  • Hett i hyllan #89
  • Topp Tio Tisdag: Tio norska författare jag rekommenderar
  • Förr eller senare exploderar jag av John Green
  • "En man som heter Ove" av Fredrik Backman
  • Helgfråga v 17: Bokklubbar och rea
  • Topp Tio Tisdag: Tio böcker att läsa i en bokcirkel
  • När hundarna kommer av Jessica Schiefauer
  • Sveriges 100 bästa böcker
  • Tio svenska moderna favoritförfattare
  • De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

Arkiv

  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • augusti 2011
  • juli 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011
  • januari 2011
Annonser

Blogga med WordPress.com.

Avbryt