Ready Player One av Ernest Cline

Från webben: A world at stake. A quest for the ultimate prize. Are you ready? It’s the year 2044, and the real world has become an ugly place. We’re out of oil. We’ve wrecked the climate. Famine, poverty, and disease are widespread. Like most of humanity, Wade Watts escapes this depressing reality by spending his waking hours jacked into the OASIS, a sprawling virtual utopia where you can be anything you want to be, where you can live and play and fall in love on any of ten thousand planets. And like most of humanity, Wade is obsessed by the ultimate lottery ticket that lies concealed within this alternate reality: OASIS founder James Halliday, who dies with no heir, has promised that control of the OASIS – and his massive fortune – will go to the person who can solve the riddles he has left scattered throughout his creation. For years, millions have struggled fruitlessly to attain this prize, knowing only that the riddles are based in the culture of the late twentieth century. And then Wade stumbles onto the key to the first puzzle. Suddenly, he finds himself pitted against thousands of competitors in a desperate race to claim the ultimate prize, a chase that soon takes on terrifying real-world dimensions – and that will leave both Wade and his world profoundly changed.

Ready Player One av Ernest Cline kom ut 2011. Ernest Cline är en amerikansk författare och manusförfattare som även tävlat i ”National Poetry Slam”. Ready Player One är hans debutroman, och den har även filmatiserats.

Det här är den första boken som jag läser i Makeutmaningen 2018-2019. Att den blev augusti månads bok beror på att jag har en aning om att filmen snart kommer att hitta hem till oss.

Ready Player One är en fascinerande och väldigt spännande bok. Den liknar ingenting annat jag läst. Jag måste säga att jag var mycket förvånad över att jag gillade den så mycket, då den till ”det yttre” hade en del som talade emot den. För det första hade jag fördomsfullt inga högre förväntningar på en bok som utspelar sig i hög grad i en virtuell värld. Sen är den skriven på ett sätt som normalt brukar göra att jag får taggarna utåt. Det är jag-form och den innehåller sida upp och sida ned med ytterst detaljerade beskrivningar av miljöer som i huvudsak är virtuella.

Vad är det då som gör den så bra? De detaljerade beskrivningarna fungerar utmärkt eftersom de ger mig en tydlig bild av spelen (som jag inte känner till hälften), miljöerna och händelserna. Det är så ingående beskrivet att jag får påminna mig om att det inte ens i boken är den verkliga omgivningen, utan något virtuellt. Trots att jag har begränsad kunskap om spel, så räcker min erfarenhet och kunskap för att jag ska kunna förstå vad det rör sig om, exempelvis när olika typer av spel beskrivs i facktermer. Sen ska jag inte sticka under stol med att dominansen av 80-talets popkultur gör en hel del för att jag ska gilla boken. 80-talet är ju mitt tonårsårtionde. Det finns en hel del av musiken och filmerna som jag inte känner till, men boken lockar till att leta information, vilket jag då och då gör. Inte minst efter läsningen, då jag hamnar på de mest nördiga sajterna.

Boken är relativt välskriven, men det är framförallt spänningen och tempot som gör att jag inte kan sluta läsa. Jag sträckläste, vilket inte är vanligt att jag gör med böcker i den genren. Ernest Cline har verkligen lyckats bygga en spännande historia.

Jag gillar hur karaktärerna i boken utvecklas, i synnerhet Wade/Parzival. Det är förhållandevis få karaktärer, och de flesta möter Wade bara i den virtuella världen. Där kan ju alla vara jämlika, man behöver inte ha en avatar som ser ut och agerar som man gör i verkliga världen, vilket ger intressanta reflektioner kring fördomar om kön/etnicitet och andra faktorer. Boken innehåller väldigt få kvinnliga karaktärer, och även om de som finns upplevs som starka och jämbördiga, så är det en svaghet.

En annan svaghet är att det är alldeles för lite om den verkliga dystopiska världen. Jag förstår att det hela handlar om att man (Wade) vill fly från verkligheten, men det hade varit intressant att få veta mer om den. Det hade gett mera djup till historien.

Eftersom Ernest Clines andra bok, Armada, hittat hem till oss kan det hända att jag läser den såsmåningom. Beroende på vad maken tycker om den. Filmen har vi inskaffat så den kommer vi att se mycket snart.

Omdöme: Otroligt spännande virtuellt 80-talsinfluerat äventyr.
Betyg: 5-

Bloggat om boken har Bokbabblaren, Carolina läser, Tickmick´s Bokblogg och Bokhyllad

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Arrow Books
Sidor: 372
Betyg på Goodreads: 4,29 baserat på 617 120 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av maken.
Utläst 2 augusti 2018.

Annonser

Snap av Belinda Bauer

Från Goodreads: On a stifling summer’s day, eleven-year-old Jack and his two sisters sit in their broken-down car, waiting for their mother to come back and rescue them. Jack’s in charge, she said. I won’t be long.
But she doesn’t come back. She never comes back. And life as the children know it is changed for ever.
Three years later, mum-to-be Catherine wakes to find a knife beside her bed, and a note that says: I could have killed you.
Meanwhile Jack is still in charge – of his sisters, of supporting them all, of making sure nobody knows they’re alone in the house, and – quite suddenly – of finding out the truth about what happened to his mother.
But the truth can be a dangerous thing . . .

Snap av Belinda Bauer kom ut i maj 2018. Belinda Bauer är en brittisk författare som tidigare arbetat som journalist och manusförfattare till pjäser. Hon debuterade 2010 med Blacklands och Snap är hennes åttonde bok.

Belinda Bauer är en s.k. ”auto-buy-författare” för mig. När hon kommer ut med en ny bok kan jag inte hålla mig. När vi var i Uppsala sista helgen i maj blev det som vanligt ett besök i Uppsala English Bookshop. Då låg den här boken där, helt oemotståndligt. Och högt i läshögen hamnade den.

Snap är en lättläst och välskriven psykologisk thriller. Jag tycker om Belinda Bauers språk, läsningen flyter obehindrat och jag njuter av det brittiska. Belinda Bauers styrka är det outtalade, det som skapar obehaglig stämning. Mer än en gång så går det rysningar av hennes beskrivningar. Snap är en obehaglig berättelse. Det är också på många sätt en mycket sorglig bok. Jack och hans familj gör det ont i hjärtat att läsa om, men också några av poliserna är på sätt och vis sorgliga personer.

Jag sträckläste Snap mer eller mindre, men ändå så tycker jag att den saknar det där lilla extra som Belinda Bauers första böcker innehöll. I mitt tycke är det här en av hennes svagare böcker, det känns stundvis som om den är ihoprafsad snabbt. Men det är ändå en bra bok.

Karaktärsteckningarna är intressanta och välgjorda. Ingen av personerna är särskilt sympatiska, men det jag gillar är att personerna utvecklas på oväntade sätt. De jag ogillar i början gillar jag mer på slutet och vice versa. Vad gäller mysteriet så är det inga större överraskningar som presenteras men Belinda Bauer lämnar ledtrådar om detaljer i berättelsen på ett sätt som är skickligt (och som jag i alla fall missar).

Det finns några saker som stör mig lite. Redan i början så tänker Jack att pappan minsann skulle haft en telefon med sig när han var ute och åkte bil. Men händelsen utspelar sig 1998. Nu vet jag inte hur mycket före man var i Storbritannien men när vi skaffade mobil 1999 så var vi hyfsat tidiga. Långt ifrån alla hade det, och jag upplever Jacks familj som fattiga. (Edit: Efter kommentar här så får jag redigera min uppfattning. Vi var nog inte tidiga. Dock undrar jag om det var i ”var mans hand” 1998 i England. Jag hittade statistik på nätet som säger att det var 20 % i Storbritannien som då hade mobil.) En annan sak är att samhället som det hela utspelar sig beskrivs som relativt litet, och den lokala polisen känner till familjerna och var de bor. Borde inte någon ha reagerat på barnens situation? Att de inte går i skolan?

Tyvärr har Belinda Bauers senaste böcker inte helt fallit mig i smaken men ändå så kommer hennes nästa bok säkert att flytta in hos oss såsmåningom.

Omdöme: Välskrivet med en obehaglig underton om hur en familj går under.
Betyg: 4-

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Transworld
Sidor: 335
Betyg på Goodreads: 4.31 baserat på 298 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt på Uppsala English Bookshop
Utläst 9 juni 2018.

The Craftsman av Sharon Bolton

Från förlagets hemsida: Devoted father or merciless killer?
His secrets are buried with him.
Florence Lovelady’s career was made when she convicted coffin-maker Larry Glassbrook of a series of child murders 30 years ago. Like something from our worst nightmares the victims were buried…ALIVE.
Larry confessed to the crimes; it was an open and shut case. But now he’s dead, and events from the past start to repeat themselves.
Did she get it wrong all those years ago? 
Or is there something much darker at play?

The Craftsman av Sharon Bolton kom ut i maj 2018. Sharon Bolton är en brittisk författare som 2008 debuterade med Sacrifice. För den svenska publiken blev hon känd för sin serie om Lacey Flint. The Craftsman är hennes elfte bok, och är fristående. Den kommer ut på svenska i oktober i år under titeln Hantverkaren.

Sharon Bolton tillhör de författare som numera är ”auto-buy” för min del då hon är en av mina favoritdeckarförfattare. Naturligtvis hade jag spanat in den här, och när hon själv la ut på Facebook att den var billig på Amazon så slog jag till. Trots alla recensionsexemplar fick den hyfsad prioritet i läslistan.

The Craftsman är en välskriven deckare med en väl uppbyggd historia. Sharon Bolton är en författare som i mitt tycke vet hur man ska hålla läsaren uppmärksam och visa att en deckare inte (som många verkar tro) har låg språklig kvalitet. Även om jag gillade serien om Lacey Flint så tycker jag att hon kommer mer till sin rätt i de fristående romanerna där hon får utveckla nya karaktärer. Det finns inte återkommande fysiska beskrivningar av karaktärerna som det gjorde i serien. Överhuvudtaget så innehåller The Craftsman många intressanta karaktärer, även om jag inte kan påstå att jag egentligen tycker någon är särskilt sympatisk. Ja, rätt många är direkt osympatiska.

Berättelsen börjar i nutid, men har en grund i en historia på 80-talet. I boken hoppar berättelsen mellan de två tidsåldrarna. Ett mycket vanligt grepp i deckare, och något uttjatat, men Sharon Bolton klarar det bra. Det kan möjligen bero på att just 80-talet betydde en hel del för mig och alla tidsreferenser fungerar bra. De är t.o.m. till fördel för berättelsen. Det är också intressant att läsa om hur det är att vara kvinna inom polisväsendet då.

Miljön är den brittiska landsbygden, ett mindre samhälle med alla dess för- och nackdelar, där alla tycks känna varandra. Miljöbeskrivningarna är bra, och man får en känsla för miljön och människorna. Brottshistorien innehåller en hel del grymma element och jag kan knappt läsa om ungdomarna som begravs levande (eftersom det ingår i beskrivningen av boken kan det knappast vara en spoiler) – det är en av de värsta mardrömmarna jag kan tänka mig.

I berättelsen finns vissa inslag som jag inte alls är förtjust i, utan att jag här vill avslöja vilka inslag det är. Tyvärr blir de mer och mer framträdande mot slutet, vilket gör att jag inte är så förtjust i slutet. De tar också bort fokuset från vad jag tycker är styrkorna i boken, som mycket handlar om föräldraskap och vad du gör för dina barn.

Jag ser förstås fram mot nästa bok av Sharon Bolton. Men innan dess så hoppas jag få gå på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall i höst där hon ska vara en av gästerna!!!

Omdöme: Välskriven och obehaglig berättelse om mörker och ondska.
Betyg: 4+

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Trapeze
Sidor: 216
Betyg på Goodreads: 4,38 baserat på 355 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt på Amazon
Utläst 27 maj 2018.

En smakebit på søndag – The Craftsman

Söndag på bloggen innebär att jag deltar En smakebit på søndag i En smakebit på søndag. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Mycket som händer och långa jobbdagar gör att jag är toktrött på kvällarna. Då gäller det att ha precis rätt bok att ta till. Tyvärr var inte Macbeth rätt just nu för mig, så efter några kvällar då jag inte ens öppnat boken så valde jag en annan, mer lättläst bok. Den läste jag ut i går. Som en händelse var jag då ner till OK/Q8 och hämtade en bok som jag beställt. Det är inte så ofta numera, men det finns vissa författare som står på autobuy. Sharon Bolton är en sådan, och när hon la ut på Facebook att hennes senaste bok The Craftsman var extra billig på Amazon så slog jag till…

Smakbiten kommer från sid 4

The cheap coffin and its bearers turn like a giant crawling insect and leave the path. As we head south towards the Glassbrook family plot, the heat on our faces is as intense and searchng as limelight in a down-at-heel musical hall. In Lancashire, this high on the moors, hot days are scarce, but the sun today seems determined to give Larry a foretaste of the temperatures waiting for him in his next place of confinement.

Little Fires Everywhere av Celeste Ng

Från Goodreads: In Shaker Heights, a placid, progressive suburb of Cleveland, everything is meticulously planned – from the layout of the winding roads, to the colours of the houses, to the successful lives its residents will go on to lead. And no one embodies this spirit more than Elena Richardson, whose guiding principle is playing by the rules.
Enter Mia Warren – an enigmatic artist and single mother – who arrives in this idyllic bubble with her teenage daughter Pearl, and rents a house from the Richardsons. Soon Mia and Pearl become more than just tenants: all four Richardson children are drawn to the alluring mother-daughter pair. But Mia carries with her a mysterious past, and a disregard for the rules that threatens to upend this carefully ordered community.
When the Richardsons’ friends attempt to adopt a Chinese-American baby, a custody battle erupts that dramatically divides the town and puts Mia and Mrs. Richardson on opposing sides. Suspicious of Mia and her motives, Mrs. Richardson becomes determined to uncover the secrets in Mia’s past. But her obsession will come at unexpected and devastating costs to her own family – and Mia’s.

Little Fires Everywhere av Celeste Ng kom ut 2017. Celeste Ng är en amerikansk författare som debuterade 2014 med Everything I Never Told You. Little Fires Everywhere håller på att filmatiseras som en miniserie med bl.a. Reese Witherspoon. Bägge böckerna har vunnit flera utmärkelser.

Jag är ingen lätt person att spontanköpa böcker till, och de flesta går strikt efter min önskelista. Då blir det extra roligt när någon vågar leta böcker som de tror ska passa mig, och det är böcker jag inte hört talas om. Little Fires Everywhere hade jag inte hört talas om förrän maken gav den till mig i födelsedagspresent. Det gjorde mig nyfiken!

Little Fires Everywhere är en välskriven och lättläst berättelse. Den är ingen nagelbitande bladvändare som jag snabbläste, men så snart jag plockade upp den så fastnade jag och läste rätt många sidor åt gången. Celeste Ng är en riktigt bra historieberättare, som låter händelserna ta tid, men har lagom balans i detaljerna och förmår att låta alla trådar löpa ihop mot slutet. Jag gillar både själva historien och uppbyggnaden av den.

Karaktärsteckningarna i Little Fires Everywhere är bra, och även om alla karaktärer inte är sympatiska, så är de definitivt mänskliga. Boken växer allt eftersom historien växer och när jag lägger ifrån mig boken inser jag att karaktärerna kommit mig nära. Det är som att lämna gamla bekanta bakom sig, och även nu efter avslutad läsning är det karaktärer som lever kvar för mig. Lite särskilt känner jag för Pearl och Moody, där jag också tycker kärnan och ursprunget till händelserna ligger.

I grunden handlar allt om hur små handlingar kan få stora och avgörande konsekvenser. Olika val i en persons liv kan få konsekvenser långt utanför den personens närmaste krets. Jag funderar också efter avslutad läsning vad jag tycker om både Mias och Eleans (Richardsons) val. De är helt klart förståeliga och mänskliga, men får stora konsekvenser. Mer ska jag inte skriva om själva historien, det skulle förstöra läsandet.

Jag har läst någonstans att den här boken kommer ut på svenska rätt snart, men jag hittar ingen information om det som jag kan länka till. Någon som vet? Jag hoppas det så även ni som inte läser på engelska får chans att läsa den här pärlan. Själv är jag sugen på att läsa mer av Celeste Ng. Och konstaterar att maken uppenbarligen klarar att köpa böcker till mig!

Omdöme: Välskriven och skickligt berättad historia om små vals stora konsekvenser
Betyg: 4+

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Little Brown
Sidor: 336
Betyg på Goodreads: 4,17 baserat på 137 791 betyg
Hur jag fick tag på den: Födelsedagspresent av maken.
Utläst 14 april 2018.

En smakebit på søndag – Little Fires Everywhere

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Den här veckan har varit… speciell på många vis. Med helgen har jag ett mål: Vila rejält och få slut på den här eländiga förkylningen med en envis hosta som nu går in på tredje veckan. Länge sen jag var med om en förkylning som gjort mig så slut. En helg när jag laddar batterierna innebär förstås en hel del läsande. I går läste jag ut Judasvaggan av Caroline Engvall – recension kommer i veckan. Efter det behövde jag verklighetsflykt och läser därför Ensam i Paris och andra historier av Jojo Moyes. Jag har bara några sidor kvar i den så smakbiten väljer jag från boken jag tänker börja på sen: Little Fires Everywhere av Celeste Ng. Den fick jag av maken överraskande på min födelsedag – fantastiskt när han hittar nya böcker åt mig! Nu såg jag att Reese Witherspoon har köpt rättigheterna att filmatisera den.

Smakbiten är de första raderna i boken:

Everyone in Shaker Heights was talking about it that summer: how Isabelle, the last of the Richardson children, had finally gone around the bend and burned the house down. All spring the gossip had been about little Mirabelle McCullough – or, depending which side you were on, May Ling Chow – and now, at last, there was something new and sensational to discuss.

 

Force of Nature av Jane Harper

Från Goodreads: Five women go on a hike. Only four return. Jane Harper, the New York Times bestselling author of The Dry, asks: How well do you really know the people you work with?
When five colleagues are forced to go on a corporate retreat in the wilderness, they reluctantly pick up their backpacks and start walking down the muddy path.
But one of the women doesn’t come out of the woods. And each of her companions tells a slightly different story about what happened.
Federal Police Agent Aaron Falk has a keen interest in the whereabouts of the missing hiker. In an investigation that takes him deep into isolated forest, Falk discovers secrets lurking in the mountains, and a tangled web of personal and professional friendship, suspicion, and betrayal among the hikers. But did that lead to murder?

Force of Nature av Jane Harper kom ut i Australien 2017, och i Europa i januari 2018. På svenska heter den Falska vänner och kommer ut senare under 2018. Jane Harper är en brittisk journalist och författare som levt större delen av sitt liv i Australien. Hon debuterade 2016 med The Dry som är den första i serien om Aaron Falk. Force of Nature är del två i samma serie.

Jag gillade verkligen Jane Harpers första bok, The Dry, och när jag såg att hon skulle komma med en ny bok hamnade den på önskelistan. Det stod att den skulle komma i februari, men vid ett besök över dagen i Stockholm så kikade jag in på Akademibokhandeln. Och där stod den! Genast inhandlades den och jag började läsa den samma dag…

Force of Nature är en välskriven och spännande deckare. Jag gillar verkligen Jane Harpers sätt att skriva, hon utnyttjar språket fint för att bygga stämningar. Kapitlen är alldeles lagom korta och avslutas så att jag hela tiden tänker ”bara ett till”. Vi får följa två tidslinjer, dels en som är ”nutid” som följer Aaron Falk och hans kollega från den stund när Alice rapporteras som saknad. Den andra tidslinjen följer personerna varit på retreaten från det ögonblick den börjar. För varje sak som Falk och de andra poliserna upptäcker får man sen veta vad som egentligen känt. Jag tycker Jane Harper lyckas med det greppet, även om jag är betydligt mer förtjust i de styckena som är nutid med Aaron. Ibland i dåtidsstyckena blir jag mest irriterad på personerna.

Redan i The Dry så lärde man som läsare känna Aaron Falk till en viss gräns. I Force of Nature får man veta lite till, men jag hade gärna sett att en större del av boken handlat om Aaron. Jag ska inte avslöja så mycket om mysteriet, men det är bra uppbyggt. En av de stora behållningarna i bägge böckerna är beskrivningarna av naturen. Dels används den som en förstärkare av spänningen, dels är beskrivningarna så att man kan känna att man verkligen är på plats och upplever variationen i den fantastiska naturen i Australien.

Force of Nature har inte samma nerv som The Dry, men även en något mindre bra bok av Jane Harper är fortfarande väldigt bra!

Även om Force of Nature inte var en fullpoängare som The Dry så längtar jag redan efter del tre. Jag följer Jane Harper på Instagram och häromdagen publicerade hon bilder från en resa hon gjorde för att rekognosera miljöer runt Birdsville i Australien som är en liten ort med ca 120 invånare. Från bilderna såg det lovande ut som miljö i en bok!

Omdöme: Välskriven spänningsroman som utspelar sig i den fantastiska australiensiska naturen
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Boktok73

Mer om boken kan du läsa här.
Förlag: Little, Brown
Sidor: 377
Betyg på Goodreads: 4,02 baserat på 6080 betyg
Hur jag fick tag på den: Helt ny inhandlad på Akademibokhandeln i Stockholm.
Utläst 7 februari 2018.

Hett i hyllan #77

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

I april 2015 var jag och min man i Salt Lake City en vecka och gick bl.a. på basket. Resan var en födelsedagspresent till honom. Naturligtvis så besökte vi den fantastiska bokhandeln Barnes and Noble och tillbringade många timmar där. Sju böcker följde med mig hem, och faktiskt är det bara en som jag inte läst ännu. Lite stolt över det är jag.  Den olästa är The Pearl That Broke Its Shell av Nadja Hashimi. Med tanke på att den kommer ut på svenska i april i år så borde jag verkligen prioritera läsningen av den! Jag har ju också läst De förklädda flickorna i Kabul, så jag tror jag kommer att kunna få ut ännu mer av läsningen av den här.

Här är den svenska beskrivningen:

Rahima lever i Kabul med sina systrar och deras oberäknelige och drogberoende far. Deras liv är hårt styrt eftersom de inte får vistas utomhus utan en manlig släkting. När fadern inte är tillgänglig kan de alltså inte gå till skolan eller handla mat. Deras enda möjlighet är att låta Rahina bli en bacha posh, det vill säga att hon klär sig som en ung pojke och kan ta ansvar för sina systrar. I samband med sin ökade frihet får Rahima höra historien om Shekiba, hennes gammelfaster, som periodvis också fick leva som man.
Men allt förändras när Rahima och hennes systrar hastigt gifts bort och Rahima blir fjärde hustru till Abdul Khaliq. Nu när hon vet vilken frihet männen har kan hon omöjligt anpassa sig till sitt nya liv.

 

Three Wishes av Liane Moriarty

Från det svenska förlagets hemsida: Trillingarna Kettle har som av en slump spelat huvudrollerna i offentliga små uppträden hela sina liv. Den här kvällen är det en helt makalöst galen scen de ställer till med när en champagnesprudlande födelsedagsmiddag slutar i ett praktfullt gräl och en ambulans som i ilfart måste bege sig till sjukhuset.
   Vem var det som satte igång bråket denna gång? Var det Cat: vars liv, sedan kvällen hemma framför tv:n då Dan fick för sig att bekänna sin otrohet, varit ett enda kaos? Var det Lyn: den på ytan så framgångsrika perfekta systern med eget företag och lyckligt äktenskap? Eller var det Gemma: det dagdrömmande yrvädret som inte kan behålla en hemlighet för sig själv? Oavsett vem av de tre systrarna det var så innebär denna födelsedagsmiddag att deras liv ställs på sin spets, att de tvingas omvärdera sin kärlek till varandra och till människorna i sin närhet.

Three Wishes av Liane Moriarity kom ut 2003. På svenska kom den ut 2016 med titeln Tre önskningar. Liane Moriarty är en australiensisk författare som tidigare arbetat inom reklambranschen. Hon har gett ut sju romaner och tre barnböcker., och Three Wishes är hennes debutroman. Hennes svenska genombrott kom med Öppnas i händelse av min död 2015.

Jag läste Öppnas i händelse av min död när den kom ut och blev väldigt förtjust. I somras läste jag två till böcker av Liane Moriarity och konstaterade att jag ville läsa ännu fler. Två av hennes böcker hittade hem till mig i julas och jag började läsa den här under jullovet.

Three Wishes är en lättläst berättelse med fokus på familj och syskonrelationer. Det är en välskriven bok, och jag gillar upplägget som jag vid det här laget tycker är ”typiskt Moriarity”. Först får man reda på något dramatiskt, utan exakt veta vad det är, utan man får utomståendes syn på det. Sen går hon tillbaka i tiden och sakta byggs historien upp, och i slutänden var det inte riktigt som man trodde. I Three Wishes så inleds varje del med en utomståendes röst, en kort berättelse från någon som någon gång iakttagit de tre systrarna under deras liv och påverkats. Det greppet tycker jag mycket om. Överhuvudtaget så är jag förtjust i Liane Moriaritys berättarstil och det är den som gör att jag återvänder till hennes böcker. Three Wishes är hennes debut och det märks att hon sedan dess utvecklats som författare, men jag tycker ändå den håller bra kvalitet.

Jag tycker det är svårt att kategorisera Liane Moriaritys böcker. Det är inte feelgood för det är en hel del svärta. Three Wishes är på många sätt sorglig, eftersom det är en realistisk beskrivning av människor och deras liv. Jag gillar hur man får reda på mer och mer om personerna i boken, och trots att man efterhand får en tydligare bild av deras fel och brister så gillar jag dem mer och mer. När jag läst ut boken så känns det som att jag lämnat vänner.

Liane Moriarity är ju en australiensisk författare och hennes böcker utspelar sig i Australien. Jag har lite svårt att vänja mig vid skillnaderna i årstiderna. Den här boken utspelar sig nära jul, vilket innebär värme och sol… En reflektion är också att hennes böcker ofta handlar om välbeställda människor, vilket gör att det känns som om det skulle kunna vara i vilket välbeställt land som helst.

Nu har jag Truly Madly Guilty oläst i hyllan och det skulle inte förvåna mig om den blir läst någon gång under året

Omdöme: Lättläst om människor, familjer och syskonrelationer
Betyg: 4

Bloggat om den svenska översättningen av boken har Bokstugan, Bina´s Books och och dagarna går. Bloggat om den engelska utgåvan har Ms Hisingen.

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Penguin
Sidor: 376
Betyg på Goodreads: 3,77 baserat på 4507 betyg
Hur jag fick tag på den: Julklapp 2017 av maken.
Utläst: 3 januari 2018.

To Kill a Mockingbird av Harper Lee

Från det svenska förlagets hemsida: Lilla nioåriga Scout växer upp i amerikanska Södern i en loj småstadsidyll, när ohyggliga och dramatiska händelser vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat tar sig an försvaret, men hatet och indignationen i det lilla samhället växer som en lavin.
Inför Scouts oskuldsfulla ögon omstörtas den sömniga lilla staden och hon blir seende: hennes berättelse blir till en anklagelse, som ingen av oss undslipper.

To Kill a Mockingbird av Harper Lee kom ut 1960. I svensk översättning heter den Dödssynden och kom ut 1960. 2015 gavs en nyöversättning ut. Dödssynden vann Pulitzerpriset 1961 och anses vara en modern klassiker. Harper Lee var en amerikansk författare som publicerat två böcker – Dödssynden och Ställ ut en väktare som kom 2015, strax innan hennes död 2016.

Det är inte ofta jag numera läser böcker som anses vara klassiker, men To Kill a Mockingbird har jag varit nyfiken på ett tag. När vi var i Salt Lake City 2015 inhandlade jag den, men den lyckades (trots att jag satte upp den i Boktolvan redan förra året) bli en hyllvärmare. Men mitt i läsningen av recensionsexemplar kände jag ett behov av att läsa något helt annat.

To Kill a Mockingbird är en tänkvärd skildring av rasism, fördomar och ett litet samhälles villkor. Det är i mångt och mycket ett tidsdokument, i språk och uppbyggnad. Tyvärr är temat med fördomar och rasism lika aktuellt nu som då. Språkligt så upplever jag den som omständig, och det är en hel del ord och ordvändningar som jag får tänka på. Normalt så brukar jag inte ha problem med att läsa böcker på engelska, men här så tappar jag då och då tråden, och ibland så känns det som om det är språket. Nu vet jag inte hur en flicka på den tiden i USA pratade men det känns inte naturligt med ordvalen i hennes tankar.

I berättelsen låter Harper Lee den unga flickan Scout vara berättarrösten. På ett sätt så gillar jag det, eftersom det låter läsaren dra egna slutsatser utan att Scout egentligen tar ställning. Hon berättar historien som hon ser den, och det innebär också att hon har sina fördomar och föreställningar. På ett annat sätt så gillar jag det inte, det blir många röriga trådar, och jag får inte ihop allting. Det blir långa redogörelser av detaljer i Scouts liv, bl.a. från skolan, som jag inte tycker tjänar till att förstärka historien utan bara blir ointressanta.

Det är några karaktärer som jag tycker beskrivs väl, och det är pappan Atticus Finch och brodern Jem. En del andra karaktärer får man en känsla för, men andra framstår som mycket schablonartade (vilket skulle kunna vara ett grepp, att just Scout får dem att framstå så). Atticus Finch är den verkliga hjälten, inte bara sitt rättvisetänk och ambition att behandla alla lika, utan också i sitt sätt att uppfostra barnen, vilket framstår som mycket progressivt. Utöver rasism så finns här också en hel del saker att fundera över jämställdhet. Men inte ens Atticus är perfekt, han anser t.ex. att kvinnor inte skulle klara att sitta i en jury, de skulle prata för mycket…

Jag upplever To Kill a Mockingbird som ojämn. Vissa delar, i synnerhet när pappan Atticus Finch får stå i centrum, är väldigt bra och jag läser med iver. I andra delar så kör jag helt fast och har svårt att läsa mer än ett par sidor åt gången. To Kill a Mockingbird är inte många sidor men tog mig väldigt lång tid att läsa. Samtidigt kan jag uppskatta och förstå vilken betydelse en bok som den här hade när den kom, och fortfarande kan ha.

Omdöme: Tankeväckande, men trögläst om fördomar
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, Ms Hisingen och Bokgalleriet

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Grand Central Publishing
Sidor: 376
Betyg på Goodreads: 4,26 baserat på 3 424 063 betyg
Hur jag fick tag på den: Från bokhyllan. Inköpt 2015 i Salt Lake City.
Utläst 18 december 2017.