Hett i hyllan #43

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi börjar närma oss slutet av 2013 nu, nämligen julafton 2013. Jag hade i september samma år läst Child 44 av Tom Rob Smith och verkligen gillat den. Upp på önskelistan åkte del 2, The Secret Speech, och del 3, Agent 6. Till jul fick jag av maken Agent 6. Om jag minns rätt så var den enkla anledningen att han inte fått tag på del 2. Jag kan avslöja att den såsmåningom hittade hem till oss. Men ändå så står bägge delarna olästa i hyllan vilket är mycket underligt med tanke på hur bra Child 44 var.

Former Soviet Secret Service agent Leo Demidov has built himself a new life as a civilian with his wife Raisa, and their two teenage daughters, Elena and Zoya. The Soviet Union is a country trying to reassert itself after the murderous excesses of Stalin and the chaos of the following years, and as the Cold War continues powers inside Russia seek to topple their great enemy, the United States of America. Communist allies within the United States will prove vital players in this game of intrigue and revolution. Raisa and their two daughters travel to the United States on a diplomatic mission, but a horrifying tragedy destroys everything Leo and Raisa have built. Leo must get to the States somehow and find out what happened. Exiled from the Soviet Union and separated from his family, Leo’s quest takes him through the stark wilderness of Afghanistan, reawakening all his old instincts and forcing him to confront his demons. But whatever it costs, wherever he must go, he will find Agent 6.

The Girls av Lisa Jewell

Från det svenska förlagets hemsida: Du bor vid en pittoresk gemensam park, en oas i Londons storstadsbuller, där dina barn kan springa fritt, in och ut i de andra husen. Du har känt dina grannar i åratal, och du litar på dem.
Du tror att dina barn är säkra. Men är de verkligen det?
Midsommarkväll: en trettonårig flicka hittas medvetslös i ett mörkt hörn av den gemensamma trädgården. Vad hände egentligen med henne? Och vem är ansvarig?

The Girls av Lisa Jewell kom ut 2015. På svenska heter den Flickorna i trädgården och kom ut 2016. Lisa Jewell är en brittisk författare som bl.a. arbetade som PR-assistent och receptionist innan hon 1998 debuterade som författare med Ralph’s party. Hon har totalt gett ut fjorton romaner.

Jag har tidigare läst Syskonmakaren av Lisa Jewell och även om jag tyckte den var bra så hade jag inga direkta planer på att läsa mer av henne. Men så blev Flickorna i trädgården vald i vår bokcirkel, och då lånade jag den på engelska av en av medlemmarna i bokcirkeln (som hade den sen tidigare). Den fick följa med på resan till Gran Canaria och jag läste ut den på den långa flygresan dit.

The Girls är en välskriven och suggestiv berättelse med en stark psykologisk spänning. Ett problem för mig är att boken svajar mellan olika genrer och det är svårt att veta vad man ska tycka. Det är inte feelgood eftersom det mörka och obehagliga genomsyrar hela boken. Det är heller inte en genuin deckare eller thriller. Den verkar ha ambitionen att vara spännande och bitvis så ger den en stark obehagskänsla i sin vardagsspänning. Men samtidigt så levererar den inte den spänning som krävs för mig att bli intresserad, och slutet blir bara ett enda stort ”jaså” vad gäller spänningsmomentet.

Karaktärerna i The Girls är intressanta, men den enda jag kan känna någon som  helst empati med är Pip. Det är intressant hur Lisa Jewell skickligt bygger upp starka bilder, som plötsligt raseras genom ett annat perspektiv. Det ger en dimension till hur man utifrån kan se på en familj, medan internt så pågår något helt annat. Ett exempel är min bild av Adeles hem, som helt förändras när det blir Adele själv som beskriver det.

Jag tyckte det var en fördel att läsa boken på engelska, och jag tror att det intensiva läsandet på flygplanet gjorde sitt till för att boken lästes i ett sträck. Samtidigt så kan jag inte påstå att historien i grunden intresserade mig. Jag kan tänka mig att läsa mer av Lisa Jewell men det är inget jag kommer att prioritera.

Omdöme: Suggestiv berättelse om familjekonstellationer sedda inifrån och utifrån.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Enligt O, hyllan, Mias bokhörna, Bina’s Books,

Mer om boken kan du läsa här eller här (den engelska här)
Förlag: (mitt exemplar)
Sidor: 416

Mitt exemplar lånade jag av en vän.
Utläst 31 mars 2017.

The Dry (Hetta) av Jane Harper

Från det svenska förlagets hemsida: Australien härjas av en svår torka och invånarna i den lilla avfolkningsorten Kiewarra tvingas dagligen fatta desperata beslut på grund av vattenbristen. Under mystiska omständigheter tar Luke Hadler livet av sin familj och sedan sig själv. Poliskommissarie Aaron Falk kommer tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att närvara vid begravningen. Luke var hans bäste vän, men de delade även en mörk hemlighet.
Under århundradets värsta torka börjar Falk ifrågasätta vad som verkligen hände med Luke. Han bär på en bestämd känsla av att något inte stämmer – men ju mer han nystar i fallet, desto mer börjar gamla sår att blöda. Sedan länge begravda lögner tar sig upp till ytan, och Falk tvingas konfronteras med sina egna värsta minnen.

The Dry av Jane Harper kom ut 2016. På svenska kommer den i maj 2017, under namnet Hetta. Jane Harper är en brittisk journalist och författare som levt större delen av sitt liv i Australien. The Dry är hennes debutroman och redan manuset är prisbelönt.

När jag i Top Ten Tuesday skulle göra en lista på böcker jag såg fram mot 2017 och surfade runt så stötte jag på The Dry. Eftersom jag har en förkärlek för Australien och det här dessutom lät mycket spännande så åkter den upp på min önskelista. Vid ett besök i Stockholm så stod den i bokhandeln bland nyheter på engelska och jag kunde inte låta bli att inköpa den som present till mig själv.

The Dry är en riktigt bra spänningsroman helt i min smak. Jag gillar språket, där Jane Harper med liknelser och små antydningar bygger upp en fantastisk stämning. Läsandet flyter utan att jag hakar upp mig på någonting, den är lättläst samtidigt som jag njuter av läsningen. Efter att ha haft trögt med läsningen så blev det här en bok som jag verkligen längtade efter att läsa när jag kom hem.

Ända sedan vi var i Australien 1991 så har jag fascinerats av det landet, dess blandning av karghet och lummighet, australiensarnas mentalitet, ja allt. Och naturligtvis så bidrar det till att jag uppskattar The Dry, för det är en mycket målande beskrivning av en trakt ”in the middle of nowhere” under en torrperiod. Skrämmande bara det. Man känner nästan sanden knastra mellan tänderna. Sen lyckas Jane Harper använda miljön för att bygga upp spänningen mellan karaktärerna.

Även karaktärerna lyckas Jane Harper med. Oavsett om det är en levande huvudperson (som Aaron), en bikaraktär eller en avliden så lär man gradvis känna personerna, samtidigt som det efterhand visar sig att allt inte är som det verkar på ytan.

Mysteriet sker i två tidsperioder, och jo, det finns kursiva stycken (för er som irriterar er på sånt) för dåtiden. Fast det är ändå så bra gjort, för det handlar mer om känslor, och hur karaktärerna är. Som läsare får man också veta mer än Aaron, men det tycker jag snarare tillför något till läsningen. Jag upplevde The Dry som en bladvändare, och kunde alls inte lista ut alla vändningarna. Det är många trådar men allt kommer ihop så snyggt utan att kännas krystat.

Jag fick lite samma känsla som när jag läste Belinda Bauers första, att det här är en författare med potential att bli en favorit för mig bland deckarförfattare. På Goodreads så är det här angivet som den första boken i en serie, vilket verkar lovande. Oavsett om det blir fler böcker om Aaron eller inte så kommer jag att spana efter nästa bok av Jane Harper.

Omdöme: Välskriven bladvändare i en fascinerande miljö.
Betyg: 5

Mer om boken på svenska kan du läsa här och här, och den engelska här och här.
Förlag (mitt exemplar): Little Brown

Mitt exemplar var relativt nyköpt.
Utläst 14 mars 2017.

En smakebit på søndag – The Dry

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkligheten. Veckans smakbitar har inte kommit upp än, men jag kör ändå. (Nu finns de här)

Barnen har haft sportlov läslov den här veckan, och det är inte utan man varit lite avundsjuk. Men en dag ledigt lyckades jag få till, och en långhelg är aldrig fel. Så mycket lästid har det inte blivit, det finns ju annat att göra också. Som att gå på Lisa Ekdahlkonsert i fredags. Och hjälpa dottern organisera sina saker. Eller se på Mellofinalen förstås (min favorit var Wiktoria). Men det har blivit en del läst. Jag läste ut Syndafloder av Kristina Ohlsson (recension kommer på onsdag) och istället för att ta en måste-bok så tog jag en längtans-bok: The Dry av Jane Harper. Jag har redan hunnit halvvägs, och kan avslöja att så långt så gillar jag vad jag läser. På svenska kommer den snart som Hetta, och på norska heter den Tørke.

Smakbiten kommer från andra sidan i boken:

First on the scene, the flies swarmed contentendly in the heat as the blood pooled black over tiles and carpet. Outside, washing hung still on the rotary line, bone dry and stiff from the sun. A child’s scooter lay abandoned on the stepping stone path. Just one human heart beat within a kilometer radius of the farm.
So nothing reacted when deep inside the house, the baby started crying.

Red China Blues av Jan Wong

Från Goodreads: Jan Wong, a Canadian of Chinese descent, went to China as a starry-eyed Maoist in 1972 at the height of the Cultural Revolution. A true believer–and one of only two Westerners permitted to enroll at Beijing University–her education included wielding a pneumatic drill at the Number One Machine Tool Factory. In the name of the Revolution, she renounced rock & roll, hauled pig manure in the paddy fields, and turned in a fellow student who sought her help in getting to the United States. She also met and married the only American draft dodger from the Vietnam War to seek asylum in China.

Red China Blues: My Long March from Mao to Now av Jan Wong kom ut 1996. Jan Wong är en kanadenisk journalist av kinesiskt ursprung. Hon har gett ut fem biografiska böcker, varav Red China Blues är den första.

Den här boken läste jag om inne hos C R M Nilsson, och tyckte det lät som en bok för min make så han fick den i present. Mycket riktigt så tyckte han den var bra – tillräckligt bra för att hamna i Makeutmaningen. Den fick bli februari månads bok.

Red China Blues är en mycket intressant och personlig biografi. Den är också välskriven, och det känns som om detta är författarens egna ord och betraktelser. Jag är mycket förtjust i den stundvis självironiska tonen när Jan Wong beskriver sitt unga jag.

Men för mig krävde den väldigt mycket uppmärksamhet i läsningen. Var jag det minsta trött så missade jag detaljerna, för i varje stycke finns intressanta detaljer. Eftersom jag i februari var trött nästan hela tiden så läste jag den här boken i omgångar under nästan hela månaden. I början av boken, när Jan Wong kommer till Kina så upplevde jag den som lättläst, men i mitten så tyckte jag den var mindre intressant, för att mot slutet ta sig igen. Ett problem för mig var att det var oändligt många namn, som jag hade svårt att komma ihåg. Möjligen kan det delvis bero på att jag är ovan vid den kinesiska namnsättningen, men mest tror jag det beror på att Jan Wong berättar så många historier i historien.

Red China Blues väcker många funderingar och jag tycker jag lär mig mycket. Även om jag efter att ha läst en del andra böcker, samt följt händelserna under 80-talet i media tycker mig kunna en del, så får man här en mer detaljerad och personlig kunskap.

Efter att jag läst boken så googlade jag en del på Jan Wong, och upptäckte att hon är en kontroversiell journalist. Det påverkar ändå inte mitt intryck av att Red China Blues är en läsvärd biografi. Och jag brukar minst sagt vara kräsen på den punkten. Hon har också skrivit fler böcker, både om Kina och om hur hon behandlades senare i livet av bl.a. sin arbetsgivare.

Omdöme: Välskriven biografi om idealism och fanatism
Betyg: 4-

Bloggat om boken har C R M Nilsson och MS Hisingen

Mer om boken kan du läsa här eller här.

Mitt exemplar lånade jag av maken.
Utläst 21 februari 2017.

Bokbloggsjerka 10-13 mars: Böcker på andra språk

I veckans bokbloggsjerka skriver Annika: Veckans fråga kommer från ett inlägg jag läste på Quora häromdagen med titeln ”What was the last book you read, which wasn’t originally written in your native language?”.För min del var det The Cutting Season av Atticka Locke som jag kommer att skriva allt om inom kort. Skriv gärna dina tankar om böcker på svenska i förhållande till andra språk. Vad ligger dig varmast om hjärtat, vad föredrar du och varför etc. Skriv så kort eller långt du vill och du är välkommen att spåna fritt i eller kring ämnet. Sidospår är mer än välkomna 😉

Jag håller just nu på att läsa The Dry av Jane Harper men den senaste hela boken jag läste på ett annat språk än svenska var Red China Blues av Jan Wong. 

Korrektion: Jag läste frågan slarvigt. Jag läste Fyrtio dagar utan skugga av Olivier Truc efter det, och den skrevs på franska… Tänkte inte så när jag läste frågan faktiskt.

Sen var det sidospåren. För naturligtvis kan jag inte låta bli sådana.

Jag läser regelbundet böcker på engelska och norska, och på bägge språken läser jag flytande. Med det menar jag att jag läser utan att tänka att det är på ett annat språk, att jag inte översätter i huvudet. Jag läser också sporadiskt på danska, men där har jag inte fått upp farten än. En gång i tiden så läste jag även böcker på franska och tyska men när det nu börjar bli mer än tjugo år sen sist, så vågar jag inte påstå att jag skulle klara det längre. Språkkunskaper är en färskvara och kräver träning.

Anledningen att jag läser på andra språk än svenska är många. Jag började rätt tidigt (på den tiden var det tidigt), tror jag läste min första bok på engelska när jag var tretton. Det var en aktiv strategi från mina föräldrar, och min pappa var väldigt tydlig med att han ville att jag skulle läsa på andra språk. När jag var nio så flyttade han till Norge och i och med det så kom relativt snart även de norska böckerna in, fast det var först i tjugoårsåldern som jag verkligen tog tag i det. Läsningen av engelska böcker tog fart på riktigt under de perioder jag bodde i England respektive USA, då var ju allt på engelska och man tänkte på engelska. Det handlar mycket om träning, träning, vilket jag även märker på barnen hemma, de läser bägge böcker på engelska. Sonen går på Engelska skolan, vilket innebär att han får väldigt mycket träning och kan läsa rätt avancerade böcker.

Varför läser jag på andra språk? Delvis för att jag älskar språk, och att lära mig nya uttryck och ord. Jag får tillgång till en större mängd böcker och författarskap. Jag gillar att få tillgång till originalformuleringarna, utan att gå genom en översättare. Sen är jag nog mindre kritisk när jag läser på ett annat språk än svenska, jag förmår bättre njuta av vissa böcker utan att störa mig på språket. När jag läser på norska så blir det också ett sätt att komma närmare min norska familj, och när jag läser på engelska så längtar jag tillbaka till de miljöerna.

The Princess Diarist av Carrie Fisher

Från Goodreads: The Princess Diarist is Carrie Fisher’s intimate, hilarious and revealing recollection of what happened behind the scenes on one of the most famous film sets of all time, the first Star Wars movie.
When Carrie Fisher recently discovered the journals she kept during the filming of the first Star Wars movie, she was astonished to see what they had preserved—plaintive love poems, unbridled musings with youthful naiveté, and a vulnerability that she barely recognized. Today, her fame as an author, actress, and pop-culture icon is indisputable, but in 1977, Carrie Fisher was just a (sort-of) regular teenager.
With these excerpts from her handwritten notebooks, The Princess Diarist is Fisher’s intimate and revealing recollection of what happened on one of the most famous film sets of all time—and what developed behind the scenes. And today, as she reprises her most iconic role for the latest Star Wars trilogy, Fisher also ponders the joys and insanity of celebrity, and the absurdity of a life spawned by Hollywood royalty, only to be surpassed by her own outer-space royalty. Laugh-out-loud hilarious and endlessly quotable, The Princess Diarist brims with the candor and introspection of a diary while offering shrewd insight into the type of stardom that few will ever experience.

The Princess Diarist av Carrie Fisher kom ut i oktober 2016. Carrie Fisher är en amerikansk skådespelerska och författare. Som skådespelerska var hon mest känd för sin roll som Princess Leia i Star Warsfilmerna. Hon har skrivit fyra romaner, flera biografier och pjäser. Hon pratade offentligt om såväl sin bipolära sjukdom som drogmissbruk. Hon avled 27 december 2016.

Min historia med Star Wars började först för ca 10 år sedan när barnen upptäckte Star Wars. Sedan dess har jag sett filmerna flera gånger, diskuterat Star Wars i alla möjliga former och varit passiv inhämtare av den kunskap resten av familjen besitter. Men jag har aldrig varit ett ”die-hard-fan”. Ändå så kunde jag inte motstå den här boken i SF Bokhandeln. Att jag dessutom sällan läser biografier gör det underligare. Men Carrie Fisher är en person som intresserar mig, i synnerhet hennes karriär i en mansdominerad värld.

The Princess Diarist är en annorlunda biografi som i stort behandlar en liten del av Carrie Fishers liv, nämligen några av de saker som hände under inspelningen av Star Wars. Tyvärr så blev jag i vissa delar besviken på boken, jag hade betydligt större förhoppningar på den. Jag hade fått för mig att den skulle handla mer om Carrie själv och lyfta hennes styrkor och svagheter, kanske t.o.m. vara feministisk. Tyvärr så tycker jag att det blir precis tvärtom. Men med tanke på att jag är en ovan biografiläsare och brukar sällan hitta biografier som intresserar mig så är detta ändå i stort en intressant biografi. Det finns en sarkastisk ton och en stor självdistans som tilltalar mig.

För er som inte läser media så kommer här en spoilervarning.

I stort sett hela boken cirkulerar om det som Carrie beskriver som ”Carrison”, dvs hennes affär med Harrison Ford under inspelningen. Det är en relativt kort affär och inget som kommit fram tidigare. Hennes berättelse är att hon hittar gamla dagboksanteckningar som får henne att minnas hur hon kände då. För mig räcker inte det för en hel bok.

Boken är uppbyggt på ett annorlunda sätt. Först ges en bakgrund/introduktion. Sen kommer hennes dagboksanteckningar och sen avrundas det med reflektioner kring att hantera fans. Jag upplever strukturen som intressant, men också hoppig. När jag väl vant mig vid anteckningarna (som är ohyggligt långt från hur jag som 19-åring skrev dagbok!) så blir det litterärt intressant. Det är också en sorglig historia om en vilsen 19-åring, och hennes beskrivning av sina manliga kollegors beteende ger mig ont i magen. Det stör mig också att hon i efterhand försöker ursäkta. Det hon lyckas med är att  genom indirekta beskrivningar få fram stämningar på ett skickligt sätt.

Jag hade önskat att det hade handlat mer om hennes upplevelser av att vara kvinna i en mansdominerad värld, och hur hon hanterat sitt kändisskap. I vissa delar berör hon det och då intresserar det.

Efter att jag läst boken så googlade jag och hittade information om att hon skrivit två biografier tidigare: Shockaholic och Wishful Drinking. Kanske de skulle vara något för mig.

Omdöme: Tragisk biografi om en ung kvinnas förhållande till en äldre man.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Feministbiblioteket och Fiktiviteter

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Bantam Press

Mitt exemplar var helt nyinköpt på SF-bokhandeln i Stockholm.
Utläst 19 februari 2017.

Before the Fall av Noah Hawley

Från Goodreads: On a foggy summer night, eleven people–ten privileged, one down-on-his-luck painter–depart Martha’s Vineyard headed for New York. Sixteen minutes later, the unthinkable happens: the passengers disappear into the ocean. The only survivors are Scott Burroughs–the painter–and a four-year-old boy, who is now the last remaining member of a wealthy and powerful media mogul’s family. With chapters weaving between the aftermath of the tragedy and the backstories of the passengers and crew members–including a Wall Street titan and his wife, a Texan-born party boy just in from London, a young woman questioning her path in life, and a career pilot–the mystery surrounding the crash heightens. As the passengers’ intrigues unravel, odd coincidences point to a conspiracy: Was it merely dumb chance that so many influential people perished? Or was something far more sinister at work? Events soon threaten to spiral out of control in an escalating storm of media outrage and accusations–all while the reader draws closer and closer to uncovering the truth.
The fragile relationship between Scott and the young boy glows at the heart of this novel, raising questions of fate, human nature, and the inextricable ties that bind us together.

Before the Fall av Noah Fawley kom ut i maj 2016. Den kommer ut på svenska i mars 2017 med titeln Före fallet. Noah Hawley är en amerikansk film- och TV-producent, manusförfattare, kompositör och författare. Han har bl.a. skrivit och producerat TV-serien Bones som är en TV-version av Kathy Reichs böcker. Han debuterade som författare 1998 med The Conspiracy of Tall Men. Before the Fall är hans femte roman.

När vi var i London våren 2013 så köpte jag ett antal böcker av för mig okända författare som såg intressanta ut. The Good Father av Noah Hawley var en av dem, och det visade sig vara ett riktigt lyckokast. Vad jag tyckte kan du läsa här. När jag såg att Before the Fall skulle komma ut och läste synopsis så hamnade den överst på min önskelista. Till min födelsedag hittade den hem till mig och jag började omedelbart läsa.

Before the Fall är en intressant och välskriven bok där historien träder fram på ett snyggt sätt. Jag gillar sättet som Noah Fawley har strukturerat kapitlen där man gradvis får lära känna de som om omkommit i kraschen, omväxlande med kapitel som handlar om Scott Burroughs och om utredningen som görs. Jag är svag för sådana berättartekniska strukturer, och Noah Fawley lyckas i alla fall leda mig vilse några gånger i ”vad hände egentligen”. Karaktärerna i Before the Fall är intressanta och vältecknade, men det är svårt att hitta någon helt sympatisk.

Men ändå så lever Before the Fall inte upp till mina extremt höga förväntningar. Den är lättläst och välskriven och jag vill veta vad som hänt, men ändå tar det mig rätt lång tid att läsa den. Den höll mig inte fängslad. Den är inte tillräckligt spännande i detaljerna och Noah Fawley ger sig ut på en del sidospår i berättandet som jag har svårt för. Vart han egentligen vill komma, och om han har någon sensmoral vet jag inte.

Jag tyckte The Good Father var betydligt starkare, den väckte så många tankar hos mig om skuld och föräldraskap. Men jag kommer definitivt att hålla utkik efter fler böcker av Noah Fawley.

Omdöme: Välskriven thriller om åtaganden, ärlighet och lögner.
Betyg: 4

Mer om boken kan du läsa här och här (den svenska här).
Förlag: Hodder & Stoughton

Mitt exemplar var en helt ny födelsedagspresent från min mor.
Utläst 30 januari 2017.

En smakebit på søndag: The Princess Diarist

Söndag på blogen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar hittar ni här.

Den här veckan har det inte blivit så mycket läst (som vanligt?), det har varit mycket annat som krävt uppmärksamhet. Torsdag-fredag hade vi personaldagar och åkte till Stockholm på studiebesök. Efter avslutat besök så stannade jag några timmar extra. Som en händelse så hamnade jag både på SF-bokhandeln och Akademibokhandeln. Jag antar att det kan klassas som någon form av beroendebeteende, men ja, jag inhandlade några böcker. En av dem började jag läsa direkt (för Red China Blues passar inte i alla lägen): The Princess Diarist av Carrie Fisher. Jag brukar ju inte läsa biografier, det brukar inte alls locka, men dels så är jag intresserad av henne som person, och dels så är det ju ändå en koppling till Star Wars.

Smakbiten kommer från sid 34

The hairstyle that was chosen would impact how everyone – every filmgoing human – would envision me for the rest of my life. (And probably even beyond – it’s hard to imagine any TV obituary not using a photo of that cute little round-faced girl with goofy buns on either side of her inexperienced head.) My life had started, all right. Here I was crossing its threshold in a long white virginal robe with the hair of a seventeen-century Dutch school matron.

The Beautiful Dead av Belinda Bauer

Från Goodreads: There’s no safety in numbers . . .
Eve Singer needs death. With her career as a TV crime reporter flagging, she’ll do anything to satisfy her ghoulish audience.
The killer needs death too. He even advertises his macabre public performances, where he hopes to show the whole world the beauty of dying.
When he contacts Eve, she welcomes the chance to be first with the news from every gory scene. Until she realizes that the killer has two obsessions.
One is public murder.
And the other one is her . . .

The Beautiful Dead av Belinda Bauer kom ut i november 2016. Belinda Bauer är en brittisk författare som tidigare arbetat som journalist och manusförfattare till pjäser. Hon debuterade 2010 med Blacklands och The Beautiful Dead är hennes sjunde bok. I maj 2017 kommer den svenska översättningen, De vackra döda.

Ända sedan jag läste Belinda Bauers första bok har hennes böcker stått på min ”auto-buy-lista”. Kommer det en ny bok så köper jag den. Därför blev jag överlycklig när jag hittade den här vid ett besök i Stockholm kort efter att den kommit ut.

The Beautiful Dead är en lättläst och välskriven deckare. Det är bra tempo hela boken igenom, och historien har sina poänger. The Beautiful Dead saknar dock något unikt. Historien känns för mig, som läser och ser många deckare/thrillers, vagt bekant. Den är smått obehaglig, men jag blir aldrig riktigt rädd. Mördaren är en obehaglig karaktär och många av beskrivningarna är detaljerade och groteska. Ändå så känner jag mig inte äcklad som i en del andra fall, för jag blir inte helt berörd. Det kan handla om att historien är konstruerad och blir på det sättet overklig.

Jag tycker om Belinda Bauers sätt att skriva och jag har en svaghet för det brittiska såväl vad gäller språk som miljö. Och miljöer är något som Belinda Bauer fortsätter att vara bra på att beskriva. Det blir inte långtråkigt, men ändå väldigt tydligt. Återkommande i hennes böcker är att hon använder väder och vind för att förstärka karaktärernas känslor och miljön de befinner sig i, och det är hon mycket bra på.

Trots att jag inte tycker The Beautiful Dead höjer sig över mängden så kommer jag att fortsätta att hålla utkik efter Belinda Bauers böcker.

Omdöme: Brittisk deckare om besatthet, utsatthet och att vilja synas till varje pris
Betyg: 4-

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Bantam Press

Mitt exemplar var nyinköpt på Akademibokhandeln i Stockholm.
Utläst 3 december 2016.