My Lady Jane av Cynthia Hand, Brodi Ashton och Jodi Medows

Från Goodreads: The comical, fantastical, romantical, (not) entirely true story of Lady Jane Grey. In My Lady Jane, coauthors Cynthia Hand, Brodi Ashton, and Jodi Meadows have created a one-of-a-kind fantasy in the tradition of The Princess Bride, featuring a reluctant king, an even more reluctant queen, a noble steed, and only a passing resemblance to actual history—because sometimes history needs a little help.
At sixteen, Lady Jane Grey is about to be married off to a stranger and caught up in a conspiracy to rob her cousin, King Edward, of his throne. But those trifling problems aren’t for Jane to worry about. Jane is about to become the Queen of England.

My Lady Jane av Cynthia Hand, Brodi Ashton och Jodi Meadows kom ut 2016. Det är den första i en serie, The Lady Janies, som är alternativa återberättelser av kända ”Janes” i historien. Cynthia Hand är en ungdomsboksförfattare som bl.a. är känd för sin serie Unearthly. Brodi Ashton och Jodi Meadows är också ungdomsboksförfattare som givit ut böcker tidigare.

När vi var i Salt Lake City i somras så köpte min man flera böcker, varav en var My Lady Jane. Vi har bägge intresserat oss för Lady Jane Greys öde sen vi för många år sedan var i London och såg The Execution of Lady Jane Grey av Paul Delaroche på National Gallery. Vi har läst både fakta och skönlitterära berättelser om unga Lady Jane Grey som var Englands drottning i nio dagar innan hon halshöggs. My Lady Jane kom i Makeutmaningen och blev september månads bok.

My Lady Jane är en lättläst, underhållande och charmig bok men en underlig blandning av olika genres. Det är en ungdomsbok, den är historisk, den är romance, den är fantasy och den har ett stort mått av glimten i ögat. I början hade jag svårt att komma in i den, jag hade trott något annat och var alldeles för trött för att förstå mig på den minst sagt bisarra historien. Sen kom helgen, och jag kunde ägna mig mer åt boken, och då dröjde det inte länge innan jag var fast. Jag läste den med ett stort leende på läpparna och läsningen flög fram.

Även om My Lady Jane baseras på Lady Jane Greys öde, så är det minst sagt en fri tolkning, eller närmare bestämt en omskrivning av historien. Jane i boken är en riktig bokmal, hon går ingenstans utan en bok, och redan där så gillar jag henne! Överhuvudtaget så gillar jag flera av huvudpersonerna, eftersom de beskrivs med humor och självironi.

Det är svårt att skriva om historien utan att avslöja för mycket, men det finns alltså rejäla element av fantasy och magi. Dessutom så är det här charmig romance, där man efterhand blir övertygad om att det ska sluta lyckligt. Men med tanke på den verkliga historiebakgrunden är det inte säkert. Jag är imponerad över hur författarna lyckats väva in de historiska elementen, med kontroverserna och striden om tronen som ägde rum, för de finns där.

My Lady Jane passar säkert inte alla, och jag var först tveksam. Men tillslut blev jag verkligen charmad av den. Lite sugen är jag på att läsa de andra delarna, men eftersom jag inte kan den verkliga historien om Jane Eire eller Calamity Jane så är jag inte helt säker.

Omdöme: Lättläst och charmig romantisk fantasy
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Tickmicks bokblogg

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Harper Teen
Sidor: 491
Betyg på Goodreads: 4,12 baserat på 16 115 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånade den av maken som köpte den i Salt Lake City i somras.
Utläst 10 september 2017.

Annonser

Lilac Girls av Martha Hall Kelly

Från Goodreads: New York socialite Caroline Ferriday has her hands full with her post at the French consulate and a new love on the horizon. But Caroline’s world is forever changed when Hitler’s army invades Poland in September 1939—and then sets its sights on France.
 An ocean away from Caroline, Kasia Kuzmerick, a Polish teenager, senses her carefree youth disappearing as she is drawn deeper into her role as courier for the underground resistance movement. In a tense atmosphere of watchful eyes and suspecting neighbors, one false move can have dire consequences.
 For the ambitious young German doctor, Herta Oberheuser, an ad for a government medical position seems her ticket out of a desolate life. Once hired, though, she finds herself trapped in a male-dominated realm of Nazi secrets and power.
 The lives of these three women are set on a collision course when the unthinkable happens and Kasia is sent to Ravensbrück, the notorious Nazi concentration camp for women. Their stories cross continents—from New York to Paris, Germany, and Poland—as Caroline and Kasia strive to bring justice to those whom history has forgotten.

Lilac Girls av Martha Hall Kelly kom ut i april 2016. Den är inte översatt till svenska, men finns däremot på norska. Martha Hall Kelly är en amerikansk författare som tidigare arbetat som copywriter. Lilac Girls, som är hennes debutroman, baseras på verkliga händelser, vilket man kan läsa mer om på hennes hemsida.

Min make inhandlade Lilac Girls när vi var i Denver i somras, och läste den under vår resa. Den hamnade i Makeutmaningen och blev augusti månads bok.

Lilac Girls är en välskriven och tänkvärd bok. Av någon anledning tog det mig tid att komma in i boken, och läsningen lossnade först efter drygt halva boken, då jag bara ville läsa mer. Möjligen berodde detta på språket, då det bitvis var komplicerat och på tok för ordrikt, i synnerhet de stycken som handlar om Caroline. Martha Hall Kelly lyckas verkligen med de tre olika berättarrösterna. Det är inte bara berättelserna som skiljer, utan ordval, meningsbyggnad och värderingar blir olika – det är tre olika karaktärer som kommer till tals.

Det är svårt att ta in bitar av Lilac Girls, att människor kan bete sig så grymt. I synnerhet då det tydligt framgår att historien baseras på verkliga händelser. Herta är så osympatisk att jag inte vet vart jag ska vända mig när jag läser hennes berättelse. Jag kan tycka att det är lite synd att författaren inte vågar sig på att borra lite djupare i Hertas bevekelsegrunder, det är så lätt att avfärda henne som ett undantag och något extremt, trots att vi vet att som hon agerar inte är unikt.

Lilac Girls har ett mycket viktigt tema, och alla berättelser som handlar om den grymma behandlingen av olika grupper av människor under andra världskriget är viktiga. Vi får ju inte glömma! Lilac Girls har dessutom fokus på kvinnorna (i Ravensbruck) och berättelsen är helt ur deras perspektiv, vilket jag uppfattar inte är så vanligt i berättelser om andra världskriget. Martha Hall Kelly verkar ha lagt en enorm vikt vid att göra grundlig ”research”.

Jag brukar säga att omslagen inte spelar någon roll för mig, men i det här fallet gjorde det det. Jag noterade omslaget då min make köpte boken och läste den (då ser man ju omslaget utifrån) och drog några förhastade slutsatser om vad Lilac Girls skulle handla om. Det gjorde att jag väntade på att saker skulle hända som aldrig hände, vilket blev något av en besvikelse.

Lilac Girls var faktiskt lite av en utmaning för mig, då jag sällan läser historiska böcker, och inte precis brukar välja böcker som utspelar sig under andra världskriget. Dessutom så tog den ett tag att vänja sig vid. Men när jag väl kom in i den så tyckte jag om den.

Lilac Girls är Martha Hall Kellys debutroman så det är svårt att säga om det blir något mer läst av henne. Enligt hennes hemsida håller hon på med två ”prequels” till Lilac Girls.

Omdöme: Välskriven men något trögstartad roman om grymhet, vänskap och lojalitet.
Betyg: 4

Jag har inte hittat några svenska recensioner av boken.

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Ballantine Books
Sidor: 483
Betyg på Goodreads: 4,31 baserat på 58 521 betyg
Hur jag fick tag på den: Mitt exemplar lånade jag av maken som köpt den i Denver.
Utläst 21 augusti 2017.

En smakebit på søndag – My Lady Jane

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar hittar ni här.

Då sitter vi på tåget på väg hem från en helg med många roliga möten, med gamla och nya vänner. Vi har varit på 50+50-årsfest i Västerås – tema schlager – och dansat till långt in på natten. Klockan 2 kom vi till hotellet och man är ju bokstavligen inte 20 längre, så den här dagen är något seg. Vi får se hur mycket jag orkar läsa på tåget utan att somna. Jag håller fortfarande på med Vi mot er av Fredrik Backman, men tänkte ta smakbiten från boken jag tänkte ta härnäst. Den heter My Lady Jane och är en ungdomsbok. Det syftar på Lady Jane Grey, som var drottning i nio dagar innan hon avrättades. Jag har läst om henne förut, men det här är tydligen en fantasiversion. Den är en bok i min Makeutmaning.

Smakbiten kommer från första sidan:

You may think you know the story. It goes like this: once upon a time, there was a sixteen-year-old girl named Jane Grey, who was forces to marry a complete stranger (Lord Gulidford or Gilfors or Giffors-something-or-other), and shortly thereafret found herself ruler of a country. She was queen for nine days. The she literally lost her head.
Yes, it’s a tradgedy, if you consider the disangegment of one’s head from one’s body tragic. (We are merely narrators, and would hate to make assumptions as to what the reader would find tragic.)
We have a different tale to tell.

The Travelers av Chris Pavone

Från Goodreads: Meet Will Rhodes: travel writer, recently married, barely solvent, his idealism rapidly giving way to disillusionment and the worry that he’s living the wrong life. Then one night in Argentina a beautiful woman makes him an offer he can’t refuse. Soon Will’s bad choices – and dark secrets – take him across Europe, from a Bordeaux chateau to a midnight raid in Paris, from a Dublin dive-bar to a mega-yacht in the Mediterranean and an isolated cabin perched on the cliffs of Iceland.
As Will is drawn further into a tangled web of international intrigue, it becomes clear that the network of deception ensnaring him is part of an immense and deadly conspiracy with terrifying global implications – and that the people closest to him may pose the greatest threat of all.

The Travelers av Chris Pavone kom ut 2016. Den är inte översatt till svenska. Chris Pavone är en amerikansk författare med en mångårig bakgrund i förlagsbranschen. Han var bl.a. spökskrivare innan han debuterade 2012 med The Expats, som är översatt till 20 språk. The Travelers är hans tredje bok.

The Travelers valdes till sommarens bok i bokcirkeln som jag är med i. Jag hade inte tidigare hört talas om vare sig författare eller böcker.

The Travelers är en thriller med många tvister och bra tempo. Den är annorlunda än någonting jag läst tidigare. Det är svårt att sätta ord på vad jag upplever som unikt, men jag tycker författaren har lyckats få till något eget i uppbyggnad av historien. Nu ska sägas att även om jag läser mycket spänningslitteratur så läser jag sällan rena thrillers numera, så det kan hända att det finns liknande historier. Den som jag tycker den mest liknar är Slutet av kedjan av Fredrik T Ohlson.

The Travelers är en lättläst bok, men det tog ändå rätt lång tid att läsa. Dels så är den relativt många sidor, och den hade vunnit på att vara betydligt kortare. Dels var det också så att även om jag upplevde den som lättläst och det gick fort när jag väl läste så var det ingen bok jag längtade efter att läsa vidare, så jag gjorde mycket ”emellan”.

Det går inte att säga så mycket om handlingen, utan risk för spoilers. Så det får bli kort. Jag gillade historien och alla turer hit och dit men allt var (naturligtvis) helt osannolikt. Framförallt så upplevde jag det som osannolikt att man skulle kunna dölja saker för vänner och familj på det sättet som några av personerna i boken gör. På sätt och vis var boken som en film, uppbyggd i scener. Jag hade inga problem att visualiera varje ”scen” i boken, inte minst utifrån actionfilmer.

The Travelers var en intressant läsupplevelse men jag tvivlar på att jag kommer att läsa något mer av Chris Pavone.

Vad vi tyckte i bokcirkeln får jag komplettera med när vi haft vårt möte.

Omdöme: Osannolikt invecklad men lättläst thriller.
Betyg: 3+

Jag hittar ingen svensk bloggare som bloggat om boken.

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Faber Faber
Sidor: 433
Betyg på Goodreads: 3,6 baserat på 3731 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånade på biblioteket
Utläst: 12 augusti 2017

Winter av Marissa Meyer

Från Goodreads: Princess Winter is admired by the Lunar people for her grace and kindness, and despite the scars that mark her face, her beauty is said to be even more breathtaking than that of her stepmother, Queen Levana.
Winter despises her stepmother, and knows Levana won’t approve of her feelings for her childhood friend–the handsome palace guard, Jacin. But Winter isn’t as weak as Levana believes her to be and she’s been undermining her stepmother’s wishes for years. Together with the cyborg mechanic, Cinder, and her allies, Winter might even have the power to launch a revolution and win a war that’s been raging for far too long.

Winter av Marissa Meyer kom ut 2015. Det är den fjärde och avslutande delen i The Lunar Chronicles (Månkrönikan). Marissa Meyer är en amerikansk författare som debuterade 2012 med Cinder, första delen i Månkrönikan. Hon har tidigare arbetat som bl.a. redaktör och korrekturläsare och skrivit fanfiction.

När jag läste Cinder 2012 så blev jag mycket positivt överraskad och bestämde mig genast för att läsa de övriga delarna i serien. Det visade sig inte vara så lätt. Del två, Scarlet, kom ut 2013. Men sen bytte man svenskt förlag, så det dröjde till 2015 innan del tre, Cress, kom ut. Sen dess har dottern och jag väntat på del fyra, Winter. I slutet av våren så mejlade jag förlaget med en fråga om de tänkte ge ut den på svenska, och fick ett nekande svar. Då tog vi skeden i vacker hand och köpte den på engelska (åt dottern) i Salt Lake City på vår USA-resa. Och nu har vi bägge läst den!

Winter är en välskriven ungdomsroman, och en värdig avslutning på Månkrönikan. Jag är djupt fascinerad av Marissa Meyers förmåga att ta traditionella sagor (Askungen, Rödluvan, Rapunzel och Snövit) och omsätta dem till en helt annan miljö, en modern sci-fi/fantasyvärld (nej, jag vet inte exakt hur jag ska kategorisera den här världen…). Tre av sagorna har jag inbillat mig att jag har haft rätt bra koll på, men såsmåningom insett att det inte är originalen utan moderna barnvänliga tappningar som Disneys. Winter är en bra bit från Disneys variant av Snövit kan man säga! Flera gånger så kollar vi upp hur sagorna egentligen är.

Winter är den fjärde och sista delen i själva Månkrönikan, och det är en rejäl tegelsten. I mitt tycke hade den kunnat vara ett antal sidor kortare, en bit i mitten så tycker jag det är en del upprepningar och nästan lite långtråkigt. Men som tur är så är inte den sista biten det minsta tråkigt. Och jag gillar verkligen slutet! Jag gillar också humorn i boken.

Fokus i Winter borde vara just prinsessan Winter, men Marissa Meyer ägnar minst lika mycket tid åt Cinder, Scarlet och Cress för att knyta ihop hela berättelsen. Det lider boken en del av, men eftersom min absoluta favorit av de fyra är Cinder, så är jag inte speciellt ledsen för det. Som tur är så får också Iko också vara med!

Man kan säkert ha synpunkter på kvinnorna och männens roller i den här serien, men jämfört med de traditionella varianterna på sagorna så skapar Marissa Meyer kvinnliga karaktärer som i mångt och mycket är de drivande i kampen. I synnerhet då Cinder och Scarlet.

Winter är som sagt var den avslutande delen, men det finns två till böcker om det här universumet: Fairest och Stars Above. Eftersom Fairest finns i dotterns bokhylla redan så blir nog den läst såsmåningom.

Omdöme: Välskriven ungdomsfantasy skickligt baserat på en klassisk saga
Betyg: 4+
(kommentar: 17-åriga dottern håller med om att det är en verkligt bra bok)

Bloggat om boken har Fridas bokhylla, C R M Nilsson, Boktycke och Ewelinas bokblogg

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Feiwel and Friends
Sidor: 823
Betyg på Goodreads: 4,49 baserat på 111 206 betyg
Hur jag fick tag på den: Mitt exemplar lånade jag av dottern som fick den i Salt Lake City.
Utläst 30 juli 2017.

Room av Emma Donoghue

Från Goodreads: To five-year-old Jack, Room is the entire world. It is where he was born and grew up; it’s where he lives with his Ma as they learn and read and eat and sleep and play. At night, his Ma shuts him safely in the wardrobe, where he is meant to be asleep when Old Nick visits. 
Room is home to Jack, but to Ma, it is the prison where Old Nick has held her captive for seven years. Through determination, ingenuity, and fierce motherly love, Ma has created a life for Jack. But she knows it’s not enough…not for her or for him. She devises a bold escape plan, one that relies on her young son’s bravery and a lot of luck. What she does not realize is just how unprepared she is for the plan to actually work. 

Room av Emma Donoghue kom ut 2010. Den utgavs först i Sverige under namnet Inlåsta. I samband med att filmen släpptes 2016 kom en nyutgåva med titeln Room. Emma Donoghue är en irländsk-kanadensisk historiker och författare som debuterade 1994 med Stir Fry. Hon har skrivit romaner, noveller, pjäser och filmmanus, bl.a. till filmatiseringen av Room.

I december 2016 så såg vi en bra film – Room. Så bra att jag satte betyg 5 på den. Jag visste då att den var baserad på en bok, men tänkte att jag nog ändå inte skulle läsa den. Men när jag såg boken i Barnes and Noble i Salt Lake City så kunde jag ändå inte motstå den.

Room är en väldigt speciell historia, och det speglar Emma Donoghue i språket och uppbyggnaden av berättelsen. Vi får hela berättelsen genom Jacks ögon. Han är fem år och har vuxit upp i rummet som är hela hans värld. Det gör hans språk begränsat och speciellt, för alla delar i rummet har namn och egenskaper. Jag upplevde språket som jobbigt, det tog en bra stund innan jag vande mig, och det förstörde upplevelsen en del. Vad som ännu mer förstörde, var att jag sett filmen innan. Min bild av personerna och deras egenskaper blandades ihop med karaktärerna i filmen, och jag kom även ihåg skillnader mellan film och bok. Det gjorde också att jag såg inte upplevde händelserna enbart genom Jack.

Room väckte många funderingar hos mig. I synnerhet är det Jacks mamma som jag tänker på. Hon är en komplex blandning av en stark person och kanske i viss mån också en egoistisk person. Det är svårt att beskriva utan att spoila en del av handlingen. Jag tycker boken är betydligt bättre i andra delen. Den blir mer komplex, och relationen mellan Jack och hans mamma sätts i ett annat perspektiv i brytningen mot miljön.

Jag hade gärna velat läsa Room samtidigt som någon annan, t.ex. i en bokcirkel, för att kunna diskutera den utan att förstöra handlingen. Room är en unik bok och trots att den till det yttre verkar anspela på verkliga händelser så går den på djupet och blir inte sensationslysten.

När jag höll på att läsa Room dök Emma Donoghues Miraklet upp som en överraskning i posten. Den hoppas jag kunna läsa utan att det dröjer alltför länge.

Omdöme: Om föräldraskap och obegriplig grymhet i ett unikt berättarperspektiv.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Att leva loppan, Vargnatts bokhylla, Mias bokhörna och Enligt O

Mer om boken kan du läsa här eller här. (svenska: här eller här)
Förlag: Little, Brown and Company
Sidor: 321
Betyg på Goodreads: 4,03 baserat på 556 175 betyg
Hur jag fick tag på den: Mitt exemplar var nyinköpt i Salt Lake City.
Utläst 26 juli 2017.

The Whistler av John Grisham

Från författarens hemsida: We expect our judges to be honest and wise. Their integrity and impartiality are the bedrock of the entire judicial system. We trust them to ensure fair trials, to protect the rights of all litigants, to punish those who do wrong, and to oversee the orderly and efficient flow of justice.
But what happens when a judge bends the law or takes a bribe? It’s rare, but it happens.
Lacy Stoltz is an investigator for the Florida Board on Judicial Conduct. She is a lawyer, not a cop, and it is her job to respond to complaints dealing with judicial misconduct. After nine years with the Board, she knows that most problems are caused by incompetence, not corruption. 
But a corruption case eventually crosses her desk. A previously disbarred lawyer is back in business with a new identity. He now goes by the name Greg Myers, and he claims to know of a Florida judge who has stolen more money than all other crooked judges combined. And not just crooked judges in Florida. All judges, from all states, and throughout U.S. history.
What’s the source of the ill-gotten gains? It seems the judge was secretly involved with the construction of a large casino on Native American land. The Coast Mafia financed the casino and is now helping itself to a sizable skim of each month’s cash. The judge is getting a cut and looking the other way. It’s a sweet deal: Everyone is making money.
But now Greg wants to put a stop to it. His only client is a person who knows the truth and wants to blow the whistle and collect millions under Florida law. Greg files a complaint with the Board on Judicial Conduct, and the case is assigned to Lacy Stoltz, who immediately suspects that this one could be dangerous.
Dangerous is one thing. Deadly is something else.

The Whistler av John Grisham kom ut i oktober 2016. Den kommer ut på svenska i november 2017 med titeln Visselblåsaren. John Grisham är en amerikansk författare som debuterade 1989 med A Time to Kill. The Whistler är hans trettioförsta roman, och han har dessutom gett ut faktaböcker, noveller och ungdomsböcker.

John Grisham tillhör mina favoritförfattare vilket avspeglas i vår bokhylla, där han är en av de författare vi har flest böcker av. Allra helst vill jag läsa hans böcker på engelska. Jag har någorlunda konsekvent läst alla hans böcker (jag trodde jag läst alla, tills jag började med Hett i Hyllan…). Men den förra jag läste – Gray Mountain – gjorde mig besviken så jag tappade lite lusten. Men när vi var i USA kunde jag ju inte låta bli att köpa hans näst senaste, dvs den senaste som kommit i pocket.

The Whistler är en riktig Grishambok, extremt lättläst, spännande och underhållande. Det är skönt att igen möta John Grisham i fin form. Det här är snabb och basal underhållning, och inte någon exceptionell bok. Jag har mer än en gång konstaterat att mina krav när jag läser engelska är annorlunda än när jag läser på svenska. Inte nödvändigtvis lägre krav, men jag noterar andra saker. Jag tror inte att jag hade gillat The Whistler lika mycket på svenska. Att läsa på engelska, och i synnerhet precis när man är på väg hem från USA där boken utspelar sig gör den bättre. Den passade just efter en resa där vi passerade kasinon och indianreservat.

Språket är enkelt och lättläst. Jag gillade att boken var skriven i tredje person, det gjorde den mer spännande, mer osäkert om någon skulle försvinna ur historien. Nackdelen blev att det kändes bitivis lite för mycket utifrån, lite för ”kliniskt” skrivet. Jag kände inte att jag kom personerna in på livet. De är mer där för att driva historien framåt än att framkalla sympati.

Eftersom jag inte har någon direktkunskap om det amerikanska rättssystemet blir det omöjligt att säga huruvida historien är realistisk eller inte. Eller om ens grunden är realistisk. Men köper man ramen så är det en spännande berättelse.

Jag kommer nu att försöka komma i fatt i mitt Grishamläsande och hoppas att jag hittar någon mer bra bok av honom i olästhögen.

Omdöme: Lättläst amerikansk underhållning med bra driv
Betyg: 4

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Random House
Sidor: 374
Betyg på Goodreads: 3,87 baserat på 38 670 betyg
Hur jag fick tag på den: Mitt exemplar var nyinköpt i Salt Lake City.
Utläst: 22 juli 2017

The Woman in Cabin 10 av Ruth Ware

Från Bokus: This was meant to be the perfect trip. The Northern Lights. A luxury press launch on a boutique cruise ship. A chance for travel journalist Lo Blacklock to recover from a traumatic break-in that has left her on the verge of collapse, and to work out what she wants from her relationship. Except things don’t go as planned. Woken in the night by screams, Lo rushes to her window to see a body thrown overboard from the next door cabin. But the records show that no-one ever checked into that cabin, and no passengers are missing from the boat. Exhausted, emotional and increasingly desperate, Lo has to face the fact that she may have made a terrible mistake. Or she is trapped on a boat with a murderer – and she is the sole witness…

The Woman in Cabin 10 av Ruth Ware kom ut 2016. Ruth Ware är en engelsk författare som debuterade 2015 med In a Dark, Dark Wood, vilken också nyligen kommit ut på svenska.

Ruth Ware har stått på min nyfiken-på-lista nu ett tag, och då främst den här boken, trots att det inte är hennes första bok. Så jag kunde inte motstå den när den fanns på erbjudande i Barnes and Noble i Salt Lake City. Jag började läsa den i Las Vegas, och läste ut den på flygresan hem.

The Woman in Cabin 10 är en välskriven thriller, med en framförallt psykologisk spänning. Den har också ett mått av pusseldeckare, eftersom brottet (om det nu är ett brott?) begås på en båt och Lo har ett begränsat antal misstänkta. Men vem kan hon lita på är den stora frågan? Los psykiska instablitet och den lilla miljön skapar en nästan klaustrofobisk känsla hela boken. Tanken med att någon ser ett mord och inte blir trodd är ju inte ny i deckargenren, och jag tycker inte att The Woman in Cabin 10 ger ett nytt och unikt sätt att se på det.

Jag hade förväntat mig betydligt högre tempo i berättelsen, mer en deckare än en psyklogisk thriller. När det är stort fokus på Lo och hennes ständiga känsla av att vara förföljd och hotad, så tappar jag intresset i viss mån. Det gör boken stundvis lite mer trögläst än vad jag hade förväntat mig (och ja, jag hade väldigt höga förväntningar). Mysteriet är bra uppbyggt, det finns några snygga twister här och var, och jag blir stundvis överraskad. Men inte trollbunden. Sen ska det sägas att det är mycket möjligt att författaren också har intentionen att sätta fingret på problemet att kvinnors oro kan avfärdas som att de är ”hysteriska”.

Personerna i The Woman in Cabin 10 är relativt stereotypiska, med givna karaktärsdrag. Och mängden alkohol alla konsumerar, inte minst Lo, är förvånansvärd. Det är svårt att uppbåda någon sympati för någon av dem.

Något som hade gått mig helt förbi innan jag började läsa boken var den nordiska kopplingen. Nästan alla på båten är från något skandinaviskt land, och det pratas både norska och svenska. Det ger ett extra plus och ett och annat leenden. Man kan inte låta bli att undra om författaren åkt Hurtigrutten. Det finns något enstaka namn och uttryck där jag tycker författaren missat i det skandinaviska, men på det stora hela är det bra.

Trots att The Woman in Cabin 10 inte levde upp till mina väldigt höga förväntningar så kan jag nog tänka mig att läsa mer av Ruth Ware.

Omdöme: Psykologisk klaustrofobisk thriller med nordisk anknytning
Betyg: 4-

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Scout Press
Sidor: 340
Betyg på Goodreads: 3,67 beräknat på 105 014 betyg
Hur jag fick tag på den: Mitt exemplar var nyinköpt i Salt Lake City.
Utläst: 19 juli 2017

What Alice Forgot av Liane Moriarty

Från Goodreads: Alice Love is twenty-nine, crazy about her husband, and pregnant with her first child.
So imagine Alice’s surprise when she comes to on the floor of a gym and is whisked off to the hospital where she discovers the honeymoon is truly over — she’s getting divorced, she has three kids and she’s actually 39 years old. Alice must reconstruct the events of a lost decade, and find out whether it’s possible to reconstruct her life at the same time. She has to figure out why her sister hardly talks to her, and how is it that she’s become one of those super skinny moms with really expensive clothes.
Ultimately, Alice must discover whether forgetting is a blessing or a curse, and whether it’s possible to start over. 

What Alice Forgot av Liane Moriarty kom ut 2010. Den finns inte översatt till svenska. Liane Moriarty är en australiensisk författare som tidigare arbetat inom reklambranschen. Hon debuterade 2004 med romanen Three Wishes och har gett ut sju romaner och tre barnböcker. What Alice Forgot är hennes fjärde bok. Det finns planer på filmatisering och Jennifer Aniston har nämnts som huvudrollsinnehavare.

På vägen till USA så läste jag Stora små lögner av Liane Moriarty och var sugen på att läsa mer av henne. I Tattered Cover Bookstore i Denver så såg jag hennes Truly Madly Guilty men tyckte inte att det var befogat att köpa en inbunden bok. Så det fick bli What Alice Forgot istället.

What Alice Forgot är en typisk bok av Liane Moriarty. Den innehåller mycket om relationer, med en gräns mot feelgood, men den innehåller också en form av mysterium som gör att man vänder blad. I det här fallet är det inget mysterium som gränsar mot deckare, utan helt enkelt vad som hänt med Alice under de tio åren som är försvunna ur hennes minne. Hur blev hon en sån ”bitch” och fanatisk, och hur kommer det sig att hennes lyckliga äktenskap fallit i bitar? Det är en historia som intresserar. Jag gillar också avrundningen i sista kapitlet, även om upplösningen på sätt och vis är lite av ett antiklimax.

Liane Moriarity är en mästare på att teckna ett förortsliv. Personerna är i högsta grad verkliga, och med det har de också en hel del drag som inte är vidare sympatiska. Relationerna tecknas väl och det är intressant att fundera över hur relationer ändras över tid.

What Alice Forgot väcker en hel del tankar, i synnerhet kring hur minnet fungerar. För mig fungerar inte alls minnet som det gör för Alice i boken. Det finns ingen chans att jag skulle ha så tydliga och klara minnen av vad som hände för tio år sedan, hur jag kände och detaljer i minnen. Något mer minns jag från tiden när jag var gravid med första barnet, men inte alls som Alice. Det gör historien mer orealistisk för mig, men den är ändå intressant och jag funderar en hel del på hur jag själv ändrats sen barnen var små eller sen innan de föddes.

Liane Moriarity tillhör nu en av mina favoritförfattare, och lyckligtvis kan jag nu se fram mot att läsa fyra till böcker av henne – de har nu hamnat på min önskelista!

Omdöme: Intressant och underhållande om minnen och tidens gång.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Enligt O och Ms Hisingen

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Berkley
Sidor: 459
Betyg på Goodreads: 4,05 baserat på 203 687 betyg.
Hur jag fick tag på den: Mitt exemplar var nyinköpt i Denver.
Utläst 16 juli 2017.

Theft av B K Loren

Från författarens hemsida: Willa Robbins is a master tracker working to reintroduce the Mexican wolf, North America’s most endangered mammal, to the American Southwest. But when Colorado police recruit her to find her own brother, Zeb, a confessed murderer, she knows skill alone will not sustain her. Willa is thrown back into the past, surfacing memories of a childhood full of intense love, desperate mistakes, and gentle remorse. Trekking through exquisite New Mexico and Colorado landscapes, with Zeb two steps ahead and the police two steps behind, Willa must wrangle her desire to reunite with her brother and her own guilt about their violent past.

Theft av BK Loren kom ut 2012. BK Loren är en amerikansk prisbelönt författare som framförallt skrivit noveller och essäer. Hon har haft en mängd olika jobb för att få tid för att skriva. Theft är hennes första roman, och den håller på att bli film, till vilken BK Loren själv skriver manus. Hennes hemsida finns här.

Theft hittade jag i en bokhandel i centrala Boulder. Eftersom jag gillar att läsa böcker som knyter an till stället vi befinner oss på när vi reser, och Theft utspelar sig i Colorado, så köpte jag den och började läsa.

Theft är en välskriven tunn (ca 200 sidor) roman med en alldeles speciell stämning. En styrka med boken är miljöskildringarna, både vad gäller natur, fauna och djuren. Närheten till naturen präglar männinskorna i Theft. De lever ett enkelt liv, anpassar sig till naturen, men plågas också av att inte passa in. Miljön spelar stor roll och jag tror den här skulle passa för att bli film, då skulle känslorna kunna komma fram genom starka bilder.

Theft är mycket välskriven, men språket är intensivt och ”tätt”, och jag tyckte bitvis att den var svårläst. Inte så att orden i sig var svåra att förstå, utan mer för att varje ord och mening hade någon betydelse. Trots det angelägna temat så upplevde jag den som trög att komma in i. Jag avbröt t.o.m. läsandet ett tag för att läsa en annan bok. För mig var den här boken annorlunda och speciell, men ändå på något sätt vacker i både språk och tankar.

BK Loren verkar inte ha skrivit någon mer skönlitterär bok, och även om hon gör det lär jag inte läsa fler böcker av henne. Trots skönheten och styrkan i boken var den inte riktigt min typ av bok.

Omdöme: Välskriven och intensiv om ett naturnära liv.
Betyg: 3+

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Counterpoint
Sidor: 206
Betyg på Goodreads 4,02.

Mitt exemplar var nyinköpt i Boulder.
Utläst 10 juli 2017.