Summering av utmaningar 2014

Året rullar med raketfart mot sitt slut och innan jag börjar se fram mot bokåret 2015 ska 2014 summeras. Genom bokbloggandet har jag introducerats till läsutmaningar som nu ska summeras eftersom de avslutats under 2014. Totalt har det blivit fyra stycken utmaningar. Jag har redan börjat på en ny Makeutmaning som löper 2014-2015 och det kan nog bli så att det blir ytterligare en Boktolva, en Kaosutmaning och en Tre på tre under 2015.

Makeutmaningen 2013-2014 gick ut på att maken valde 10 böcker som han läst och gillat som jag ska läsa på 10 månader (augusti-maj). Den slutförde jag som planerat, med en bok i månaden. En summering hittar du här.

Boktolva 2014 pågick januari-december. Från en relativt lång lista på författare ska jag läsa minst 12 författare (som jag inte läst tidigare). Jag läste 15 nya författare och hittade flera nya favoriter. En summering hittar du här.

Tre på tre 2014 är en utmaning där man läser tre böcker på tre månader. I år valde jag temat 3 x Varg Veum och läste tre hyllvärmare i Gunnar Staalesens serie om Varg Veum. Efter den tredje boken så var jag rätt säker på att det inte blir fler böcker lästa i just den serien! En summering hittar du här.

Kaosutmaningen 2.0 som pågått januari-december 2014 har jag inte summerat tidigare så inlägget får avslutas med en summering av den. Den går ut på att man ska läsa minst 20 böcker av 40 enligt en förutbestämd lista. Jag slutförde den redan i april men fortsatte att ticka av böcker. Totalt så blev det 35 av 40 böcker.

1. Läs en bok som har en hbtq-huvudperson. Klart. Kaninhjärta av Christin Ljungqvist
2. Läs en bok med en månad i titeln. Klart. Bära leggings i januari av Sara Stille
3. Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare. Klart. Dagar av skum av Boris Vian
4. Läs en bok med frukt i titeln.
5. Läs en bok vars omslag är mestadels grön. Klart. Livet efter dig av Jojo Moyes
6. Läs en bok med ett tvillingpar på omslaget.
7. Läs en fristående bok. Klart. Mina drömmars land av Manne Fagerlind
8. Läs en bok skriven av ett författarpar. Klart. Dirigenten från Sankt Petersburg av Camilla Grebe och Paul Leander-Engström
9. Läs en bok med en fyr på omslaget. Klart. Fyren mellan haven av M L Stedman
10. Läs en bok som har över 500 sidor. Klart. Slutet på kedjan av Fredrik T Olsson
11. Läs en bok som kommer på film under 2014 eller 2015. Klart. Innan jag somnar av S J Watson
12. Läs en bok av en debutförfattare. Klart: Paradisträdgården av Amy Waldman
13. Läs en bok först publicerad före år 1900. Klart. Ringaren i Notre Dame av Victor Hugo.
14. Läs en bok skriven/publicerad under pseudonym. Klart. Till min bror av Anna Frise Rapp
15. Läs en bok vars omslag är mestadels gul. Klart. Husband, missing av Polly Williams
16. Läs en bok av en asiatisk författare. Klart. Vilda svanar. Tre döttrar av Kina av Jung Chang
17. Läs en bok som handlar om att resa. Klart. Stenens väktare av David Eddings.
18. Läs en bok skriven av en Nobelpristagare. Klart. Tiggarflickan av Alice Munro
19. Läs en bok vars originaltitel är på svenska. Klart. Märkta för livet av Emelie Schepp
20. Läs en bok med en av de fyra elementen på omslaget. Klart. I maktens skugga av Viveca Sten
21. Läs sista boken i en trilogi/serie. Klart. Revolt av Suzanne Collins
22. Läs en bok med ett eller flera personnamn i titeln. Klart. Boel och Oscar av Josefine Sundström
23. Läs en bok med marint tema på omslaget. Klart. The Lifeboat av Charlotte Rogan
24. Läs en bok om krig. Klart. Tjuvarnas stad av David Benioff
25. Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag. Klart. Dosan – Helga Gregorius berättelse av Helena Sigander
26. Läs en bok med fler än två huvudpersoner. Klart. Weirdo av Cathi Unsworth
27. Läs en novellsamling. Klart. Brasilien berättar: Ljud av steg
28. Läs en svensk bok med titel på annat språk.
29. Läs en bok du blivit tipsad om på en bokblogg. Klart. Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
30. Läs en lånad bok. Klart Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg
31. Läs en bok med ett djur i titeln. Klart. The Curious Incident of the Dog in the Night-timeav Mark Haddon
32. Läs en bok vars författare har bokstaven S i både för- och efternamn. Klart. Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson
33. Läs en bok som inte utspelar sig i stadsmiljö. Klart. Svarthuset av Peter May
34. Läs en bok först publicerad år 2000.
35. Läs en bok med en bok på omslaget. Klart Pojken som läste Jules Verne av Almudena Grandes
36. Läs första boken i en trilogi/serie. Klart Det lockande stålet av Joe Abercrombie
37. Läs ett seriealbum.
38. Läs en bok på annat språk än svenska. Klart. Blodtåke av Thomas Enger
39. Läs en August-vinnare. Klart Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek av Lena Andersson
40. Läs en bok med mat på omslaget. Klart. Äta kakan och ha den kvar av Kristin Emilsson

 

 

 

Tre på tre 2014 – Summering av utmaningen

Jag gillar utmaningar men den här hösten har min lästid minskat dramatiskt så inför 2015 ska jag vara mer restriktiv. En av mina favoritutmaningar är Pocketlovers Tre på tre, den håller en lagom ambitionsnivå och tidsomfattning. Man väljer själv tre böcker som man ska läsa på tre månader, september-november.

Det här var tredje året jag hakade på. Första året valde jag tema Asien, och förra året tema Frankrike. I år så valde jag 3 x Varg Veum. Tanken var att jag på så sätt skulle beta av tre hyllvärmare i samma serie. I efterhand så undrar jag om det var ett så klokt beslut. Det finns ändå skäl till att jag inte kastat mig över den här serien, och det blev rätt tungt trots att böckerna inte är tjocka. Om jag är med nästa år så tror jag att jag ska välja mer som jag gjorde första året, så det blir variation på böckerna.

Mina tre böcker i utmaningen och vad jag tyckte om dem sammanfattar jag nedan.

September: Din til døden av Gunnar Staalesen.
Utdrag ur recensionen: Varg Veum är typiskt för genren, med de korta meningarna kryddade med Vargs uttryck och förmåga att använda ord. Jag gillar Varg och hans jargong men en sak som till slut står mig upp i halsen är alla dessa liknelser. Jag vet inte hur många gånger ordet ”som” används. Det finns nästan ingen beskrivning som inte ska liknas vid något annat. Särskilt tydligt är det i början av boken.
Jag gillar Bergenmiljön i böckerna och tänker ofta under läsningen på att det här är den Bergenmiljön som jag själv upplevde under slutet av 70-talet när min pappa just flyttat dit.
Omdöme: Hårdkokt norsk 70-tals deckare, fylld med liknelser, om kärlek, otrohet och svek.
Betyg: 3+

Oktober: Tornerose sov i hundre år  av Gunnar Staalesen.
Utdrag ur recensionen:
Genren ”hårdkokt privatdetektiv” som dricker, har otur i kärlek och ska vara känslig innerst inne är inte riktigt min genre. Men antingen har jag vant mig vid stilen i serien om Varg Veum eller så har den här en bättre grundhistoria.
Det är bra driv i storyn, det går framåt hela tiden. Trots att jag sett filmatiseringen så tycker jag att Tornerose sov i hundre år var rätt spännande. I alla fall OK.
[…] så tycker jag att att Varg (eller är det författaren?) har en underlig kvinnosyn. Det är väldigt mycket bröst när en kvinnlig karaktär ska beskrivas. Det första intrycket utgår hela tiden från det kroppsliga
Omdöme: Norsk hårdkokt deckare om olycka, åtrå och missbruk med alltför många liknelser.
Betyg: 3+

November: Falne engler  av Gunnar Staalesen.
Utdrag ur recensionen:
Mitt största problem med boken är kvinnosynen som får mig att nästan vilja kräkas. När Varg och Jakob är ute och ”festar” så betraktar de kvinnor. Sida upp och sida ner så beskrivs kvinnor utifrån deras bröst och andra delar av kropparna. […]. Sorry – jag får inte ihop det och det gör historien bara jobbig.
Serien om Varg Veum utspelar sig i Bergen, vilket är en miljö som jag tillbringade mycket tid i när jag växte upp eftersom min pappa bodde där. Det gör att jag underhålls av beskrvningarna av de områden där jag rört mig, som t.ex. Minde och Åsane.
Omdöme: Norsk kriminalroman med unken kvinnosyn om gamla synder och ofattbart svek.
Betyg: 2-

Nu är inte ”hårdkokt deckare” min typ av genre, men i början så gillar jag Vargs kommentarer och jargong. Men efter tre böcker så klarar jag inte ens det, men det är mest beroende på att många av hans kommentarer övergår från att vara rent självironiska till att handla om andra människor. Jag gillar 70- och 80-talsmiljöerna, och Bergen är en av mina favoritstäder. Språket innehåller på tok för många liknelser, och lämnar för lite till läsaren. Spänningsmomenten kan inte kompensera för det och för den underliga synen på kvinnor.

I recensionen av Falne engler så skrev jag att jag nu gör slut med den här serien. Inga inköp av flera böcker. Bara filmerna. Jag tror jag kan hålla det löftet. Ganska länge i alla fall…

Falne engler av Gunnar Staalesen

En gammal klasskamrat till Varg Veum, Jan Petter Olsen, dör och Varg går på begravningen. Där träffar han några kamrater från ungdomen som han inte sett på många år. Han börjar umgås lite med en av dem, Jakob Aasen, som har problem i sitt äktenskap. Hans fru, Rebecca, var Vargs stora ungdomskärlek, och när Jakob ber Varg prata med Rebecca för att se om de kan lappa ihop sitt äktenskap blir det jobbigt. När Varg och Jakob är ute och roar sig så träffar de andra vänner från ungdomen.  Gemensam nämnare är musiken och några av dem har spelat i samma band. Efter en fest hittar Varg en av dem mördad, och när det visar sig att ytterligare två ur samma band nyligen dött så misstänker Varg att någon är ute efter bandmedlemmarna. Men ska han lyckas övertyga polisen om detta, eller får han jaga en mördare på egen hand?

Falne engler av Gunnar Staalesen kom ut 1989. Det är den åttonde boken i serien om Varg Veum. Gunnar Staalesen är en norsk författare som främst är känd i Sverige för sina kriminalromaner. I serien om Varg Veum har han gett ut 19 böcker, den senaste i oktober 2014. Flera av böckerna, bl.a. Falne engler, har filmatiserats.

Gunnar Staalesens trilogi om Bergen tillhör de bästa serier jag läst, och under årens lopp har jag varit nyfiken på hans serie om Varg Veum. Såpass nyfiken så en del böcker ur serien hittat vägen till min bokhylla där de blivit stående. I utmaningen Tre på Tre så valde jag att beta av de tre jag fortfarande hade olästa.

Falne engler kommer att bli den sista boken jag läser i serien av Varg Veum. I alla fall på väldigt väldigt länge. Det här är en bok som jag hade mycket svårt att ta mig igenom och hade den inte ingått i en utmaning så hade jag avbrutit läsandet. Jag får inte alls ihop det med att det här är samma författare som skrivit en av mina favoritserier.

Mitt största problem med boken är kvinnosynen som får mig att nästan vilja kräkas. När Varg och Jakob är ute och ”festar” så betraktar de kvinnor. Sida upp och sida ner så beskrivs kvinnor utifrån deras bröst och andra delar av kropparna. Fyrtioåriga gubbar som sitter och suktar över en tjugoårig tjej på scenen och verkar tro att hon skulle åtgälda känslorna. Feminister får sin släng av sleven och beskrivs som karikatyrer. Varg behandlar kvinnor som objekt, och tror att alla vill ligga med honom. Fast mot slutet av boken ska han framställas som en sympatisk gentleman. Sorry – jag får inte ihop det och det gör historien bara jobbig. Ett tag funderar jag på om jag skulle vara mer förlåtande för att boken har några år på nacken, men 1989… nej, det är inte tillräckligt länge sedan! Inte ens när den unkna kvinnosynen på något sätt blir en del av ”gåtan” så köper jag det.

I mina tidigare recensioner har jag kommenterat alla dessa liknelser i beskrivningar av personer, natur osv. Det är rätt många liknelser i Falne engler, i alla fall för många för min smak, men möjligen är det färre än i tidigare böcker.

Falne engler är en kriminalroman och med det epitetet så har jag vissa förväntningar på att den ska vara spännande. Men icke. Kanske beror det på att över halvvägs in i boken så handlar det fortfarande bara om Varg, hans ungdomskamrater och deras unkna kvinnosyn. Först en bit senare tar det lite fart, men inte tillräckligt för att jag ska fastna i historien.

Serien om Varg Veum utspelar sig i Bergen, vilket är en miljö som jag tillbringade mycket tid i när jag växte upp eftersom min pappa bodde där. Det gör att jag underhålls av beskrvningarna av de områden där jag rört mig, som t.ex. Minde och Åsane. Beskrivningen av Åsane som ”Hver gang jeg kom til toppen av Åsaveien og skuet utover Midtbygda, fikk jeg det for meg at jeg egentlig burde snakke svensk. Her handlet de i EPA og IKEA, og bebyggelsen så ut som om den lå i en forstad til  Göteborg” får mig att dra på smilbanden och se Åsane på 80-talet framför mig.

Falne engler tillhör en av de böcker som filmatiserats och som vi såg i sommar. Om den kan ni läsa här. Jag får knappt ihop historierna, det är väldigt mycket som skiljer, inte minst i symboliken kring ”Falne engler”. Nu är jag svag för skådespelaren som spelar Varg, men det är inte det enda skälet till att jag rekommenderar filmatiseringen framför boken. Själv gör jag nu slut med bokserien, men kommer att fortsätta se fler filmer i serien.

Omdöme: Norsk kriminalroman med unken kvinnosyn om gamla synder och ofattbart svek.
Betyg: 2

Mer om boken kan man läsa här
Förlag: Gyldendal

Mitt exemplar var en hyllvärmare
Utläst 30 november 2014

Tornerose sov i hundre år av Gunnar Staalesen

Privatdetektiven Varg Veum beger sig till Köpenhamn för att leta efter den unga flickan Lisa. Han hittar henne i Hundehuset, där hon missbrukar och säljer sin kropp. När han levererar henne hem till hennes föräldrar så stöter han på grannarna. De anklagar Lisa för att ha dragit ner deras son Peter i fördärvet. Peter har försvunnit och de ber Varg Veum leta efter honom. Varg lyckas lokalisera Peter till ett hotell, men när han tar sig in i rummet så hittar han Peter brutalt mördad. Trots att polisen börjar utreda kan Varg inte släppa fallet.

Tornerose sov i hundre år av Gunnar Staalesen kom ut 1980 och är den tredje boken i serien om privatdetektiven Varg Veum. Gunnar Staalesen är en norsk författare som främst är känd för sina kriminalromaner. I serien om Varg Veum har han gett ut 19 böcker, den senaste i oktober 2014. Flera av böckerna, bl.a. Tornerose sov i hundre år, har filmatiserats.

Tornerose sov i hundre år inhandlade jag 2011 i Bergen med tanken att jag skulle läsa böckerna i serien om Varg Veum från början. Den blev stående i hyllan, men nu valde jag den och två till som min Tre på tre utmaning 2014.

Jag har hittills läst fyra böcker i serien, och jag tycker att Tornerose sov i hundre år är den hittills bästa. Genren ”hårdkokt privatdetektiv” som dricker, har otur i kärlek och ska vara känslig innerst inne är inte riktigt min genre. Men antingen har jag vant mig vid stilen i serien om Varg Veum eller så har den här en bättre grundhistoria.

Det är bra driv i storyn, det går framåt hela tiden. Trots att jag sett filmatiseringen så tycker jag att Tornerose sov i hundre år var rätt spännande. I alla fall OK. Detaljerna skiljer sig en del mellan boken och filmatiseringen men en hel del känner jag igen. På något sätt är stämningen densamma.

När jag läste Din til døden höll jag på att bli tokig på alla liknelser. Det är väldigt många liknelser i den här boken också, författaren verkar inte kunna hålla sig från ordet ”som” särskilt länge. Det är faktiskt inte nödvändigt för att läsaren ska kunna skapa sig en bild! Men återigen, det är lite färre i Tornerose sov i hundre år.

Däremot så tycker jag att att Varg (eller är det författaren?) har en underlig kvinnosyn. Det är väldigt mycket bröst när en kvinnlig karaktär ska beskrivas. Det första intrycket utgår hela tiden från det kroppsliga. Även om det inte görs någon värdering i att Varg fördömer någon typ av utseende, så är det verkligt störande att det är just brösten som får definiera kvinnorna.

Minst en till bok i serien planerar jag att läsa, den sista i Tre på tre.

Omdöme: Norsk hårdkokt deckare om olycka, åtrå och missbruk med alltför många liknelser.
Betyg: 3+

Mer om boken kan du läsa här.
Förlag: Gyldendal

Mitt exemplar var en hyllvärmare.
Utläst 19 oktober 2014.

Din til døden av Gunnar Staalesen

En dag får privatdetektiven Varg Veum ett ovanligt besök på sitt kontor. Det är 8-årigeRoar som vill anlita honom. Några ungdomar som trakasserar folk i bostadsområdet har tagit Roars cykel och han vill att Varg tar tillbaka den. Varg konfronterar gängets ledare, Joker, och tar tillbaka cykeln. Efteråt så pratar han med Roars mamma, Wenche, som är nyseparerad från maken Jonas. Några dagar senare står Wenche anklagad för mordet på sin exman och Varg, som är övertygad om att Wenche är oskyldig, dras in i utredningen för att leta bevis som ska fria henne.

Din til døden av Gunnar Staalesen kom ut 1979. Det är den andra boken i serien om privatdetektiven Varg Veum i Bergen. Den filmatiserades 2008. Gunnar Staalesen är en norsk författare och dramatiker som debuterade 1969 med Uskyldstider. För den svenska publiken är han mest känd för sin serie om Varg Veum.

För många år sedan fick jag två böcker i Varg Veum serien av min pappa. Vid ett besök i Bergen 2011 fick jag för mig att jag skulle inhandla de första böckerna i serien. Jag kom mig bara för att läsa den första, Bukken i havresekken, de andra blev liggande. I årets Tre på tre utmaning så bestämde jag mig för temat 3 x Varg Veum och först ut är Din til døden.

Varg Veum är en hårdkokt privatdetektiv, ensam suktar han efter kärleken, sörjer sitt brustna äktenskap och tar sig en akvavit. Språket i böckerna om Varg Veum är typiskt för genren, med de korta meningarna kryddade med Vargs uttryck och förmåga att använda ord. Jag gillar Varg och hans jargong men en sak som till slut står mig upp i halsen är alla dessa liknelser. Jag vet inte hur många gånger ordet ”som” används. Det finns nästan ingen beskrivning som inte ska liknas vid något annat. Särskilt tydligt är det i början av boken. Boken känns trög och seg i början, dels beroende på liknelserna, dels beroende på att jag bara orkar läsa korta stycken, men efter ungefär halva boken så tar historien fart och jag blir mer intresserad.

Jag gillar Bergenmiljön i böckerna och tänker ofta under läsningen på att det här är den Bergenmiljön som jag själv upplevde under slutet av 70-talet när min pappa just flyttat dit. Det är tydligt att boken utspelar sig på 70-talet, jag ler lite extra när den nyinredda lägenheten i orange, grönt, brunt beskrivs, eller kläderna i samma färgställning och det typiska 70-talssnittet kommer in. Några mobiler finns förstås inte, och Varg får leta upp en telefonkiosk. Tänk vad gammaldags det känns numera!

I det här fallet såg jag filmen först, och irriterar mig på det som skiljer. I grunden är det samma historia, men det är rätt mycket som har ändrats i miljöerna och händelserna. Vilken historia som är bäst vet jag inte, men höghusmiljön i böckerna tillför något. Det är i alla fall ingen nackdel att se Trond Espen Seim (skådespelaren som spelar Varg) framför sig under läsningen trots att han kanske inte helt stämmer med böckernas Varg.

Det är en deckare och naturligtvis så borde man då säga något om ”mysteriet” eller spänningsfaktorn. Och den är faktiskt inte särskilt stor. Men så har jag ju som sagt var sett filmen också, så jag kanske är lite för kritisk.

Nästa bok i serien, Tornerose sov i hundre år, kommer jag att läsa i oktober som nästa bok i Tre på tre utmaningen.

Omdöme: Hårdkokt norsk 70-tals deckare, fylld med liknelser, om kärlek, otrohet och svek.
Betyg: 3+

Mitt exemplar var en hyllvärmare.
Utläst 27 september 2014.

 

En smakebit på søndag – Din til døden

Helg. Trött, tröttare, tröttast SOVA! Helgen har varit barnfri, mycket underligt, då barnen är på scouttävling. Här hemma så har vi försökt klara oss utan dem. Fika på stan, besök i bokhandel, takeawaymat och The Lunchbox på DVD igår. Idag blir det nog mest praktiska göromål innan jag ska åka och hämta dem.

På bloggen är det En smakebit på søndag i regi av Flukten fra virkeligheten. Det har blivit lite läst den här veckan pga jobb och tröttheten men igår läste jag ut I skymningen sjunger koltrasten av Linda Olsson, så idag är det ny bok som gäller. Tänkte gripa mig an första boken i utmaningen Tre på tre. Jag har valt temat 3 x Varg Veum och först ut är i september är Din til døden. Det är den andra boken i Gunnar Staalesens serie om privatdetektiven Varg Veum i Bergen och den kom ut 1979. Den har stått i min hylla sen 2011, jag köpte den i intentionen att läsa serien från början, men jag kom den gången inte längre än att jag läste den första delen, Bukken til havresekken.

Smakbiten kommer från första sidan:

Han stod midt på gulvet og så seg undrende omkring. Han kunne vel være en åtte-ni år gammel. Han var kledd i en slitt, blå boblejakke og dongeribukser med lapper på knærne. På hodet hadde han en grå topplue, men da jeg kom til syne, rev han den av. Håret under var sidt og glatt og nesten hvitt. Han hadde store blå øyne og en halvåpen, engstelig munn der en plutselig gråt lå på lur hele tiden.
Jeg sa: ”Hallo.”
Han svelgte tungt og så på meg.
Jeg sa ”Hvis det er til tannlegen du skal, så er det kontoret ved siden av.”
Han rystet på hodet. ”Jeg skal til…” begynte han og nikket mot døren. På den riflede glassruten stod det, speilvendt, at her holdt V. Veum, privat etterforsker, til.
Han så sjenert på meg. ”Er du virkelig en skikkelig – detektiv?”
Jeg smilte. ”Skikkelig og skikkelig. Kom inn her og sett deg ned.”

Tre på tre för tredje gången

För tredje året i rad så hänger jag på Pocketlovers utmaning Tre på tre. En av de bästa utmaningarna i bokbloggarvärlden i mitt tycke.

Man väljer tre böcker i ett tema som man sedan läser på tre månader (september, oktober och november),

Första året så var mitt tema Asien och andra året Frankrike. I år så har jag funderat fram och tillbaka, och kikat på mina hyllvärmare. Till slut landade jag i ett tema som inspirerats av våra filmkvällar den här sommaren nämligen:

Tema: 3 x Varg Veum

Jag ska alltså läsa tre böcker av Gunnar Staalesen om Varg Veum. Tre böcker står redan i hyllan så det blir de jag ska läsa:

1. Din til døden
2. Tornerose sov i hundre år
3. Falne engler

Tre på tre 2013 – Summering av utmaning

Jag gillar utmaningar men så här mot slutet av året så känns det att det är skillnad på utmaningar och utmaningar. De flesta motiverar mig, men några stressar mig. För andra året i rad har jag hakat på Pocketlovers Tre på tre och den tillhör de som motiverar. På tre månader ska man läsa tre böcker inom ett tema som man själv väljer.

Jag läste en bok i månaden, september-november, och mitt tema i år var Frankrike. Förra året valde jag Asien och den här typen av tema tror jag passar mig, det blir variation på böckerna. Det fanns gemensamma saker mellan böckerna, som jag uppfattade som ”typiskt franskt” och som jag inte är säker på är min grej.

Mina tre böcker i utmaningen och vad jag tyckte om dem sammanfattar jag nedan.

September: Vi ses på Place de la Sorbonne av Justine Lévy. Det var en mycket tunn bok som jag tyckte var finstämd och rätt sorglig. Den är helt uppbyggd som en monolog om en vuxen dotters förhållande till sin mamma, och är tydligen i viss mån självbiografisk. Min recension hittar ni här.
Omdöme: Finstämt franskt om ett komplicerat mor-dotterförhållande.
Betyg: 4

Oktober: En dag till skänks av Anna Gavalda. En ännu tunnare bok, som handlar om en dag som fyra vuxna syskon tillbringar tillsammans. Den var lätt i tonen, men jag irriterade mig över en del saker, och förstod inte poängen. Min recension hittar ni här.
Omdöme: Fransk korthistoria utan större poänger om relationerna mellan fyra syskon
Betyg: 3

November: Drömbokhandeln av Laurence Cossé. En tjockare bok men lättläst. Jag gillade det annorlunda berättarupplägget, och de funderingar den väckte kring ”god litteratur”. Men mot slutet så tappade den i tempo och mystiken rann ut i sanden. Min recension hittar ni här.
Omdöme: Franskt om god litteratur, avundsjuka och vänskap.
Betyg: 4-

Drömbokhandeln av Laurence Cossé [Tre på tre]

Tre personer i olika delar av Frankrike råkar ut för obehagliga händelser. En man, en enstöring med kända alkoholproblem, kommer svårt medtagen utstapplande från skogen. Vad som egentligen hänt vill han inte avslöja. En flerbarnsmor kör av vägen på ett oförklarligt sätt och skadas allvarligt. En man slutar gå sin vanliga morgonpromenad och verkar rädd för något.
I Paris har Francesca och Ivan öppnat bokhandeln Au Bon Roman med en speciell inriktning. De säljer bara bra romaner. Francesca är en arvtagerska med italienskt påbrå som brinner för litteratur. Ivan har arbetat i bokhandlar tidigare, och älskar böcker. En topphemlig kommitté hjälper dem att välja ut de allra främsta mästerverken. Konceptet visar sig vara oerhört provocerande och väcker stor uppmärksamhet i media. De får också motta hot som snart eskalerar.

Drömbokhandeln av Laurence Cossé kom ut 2012 på svenska. På franska heter den Au Bon Roman och kom ut 2009. Laurence Cossé är en fransk författare som tidigare arbetat som journalist, litteraturkritiker och radioproducent. Hon debuterade 1981 med Les Chambres du Sud och har skrivit ett tiotal romaner, en novellsamling och en teaterpjäs.

Drömbokhandeln är november månads val i min Tre på tre utmaning med tema Frankrike.

Den här boken är – förstås – väldigt fransk. Den utspelar sig i Paris till större delen så den franska miljön, det franska kulturlivet och inte minst den franska mentaliteten är mycket tydlig. Men det finns också något mer. Det är en språkdräkt och en stämning som jag uppfattar som väldigt fransk. Meningarna är inte extremt korta, men det finns något korthugget i den. Stundvis uppskattar jag det, men stundvis så tilltalar det inte alls.

Boken är lättläst, vilket gör att trots att den är drygt 450 sidor så läser jag den snabbt. En del kritiker har tydligen kommenterat ”det olinjära berättandet” som något negativt, men jag tycker det tillför en hel del till berättelsen. Boken är lite kluven, det finns en ambition att skapa en form av spänningsmoment som så småningom utvecklas till resonemang om god litteratur och vänskap. Spänningen försvinner mer eller mindre tycker jag.

Innan jag började läsa så var jag lite fundersam kring att det här var en bok med många litterära referenser till ”god litteratur”. Det är det, men det faktum att jag inte känner till särskilt många av böckerna hindrar mig inte i läsandet, det krävs inte av läsaren. Däremot tror jag det är en fördel om man tycker om litteratur, tycker om att läsa.

Berättarperspektivet förbryllade mig. För det första är det ett annorlunda grepp. För det andra vet man inte vem som berättar. Vem det är får man inte reda på förrän alldeles i slutet av boken, och när man väl fått det så fick i alla fall inte jag ihop det med vad man tidigare fått reda på om den personen. Vad säger ni som läst den?

Temat kring ”god litteratur” känns som alltid aktuellt. För inte så länge sedan blossade det upp en debatt kring detta på svenska bloggar, om man kan prata om god litteratur och vem som i så fall kan avgöra. Jag tycker egentligen att begreppet är oväsentligt, jag är mer inne på att det är viktigt att man läser mycket och gärna på ett sätt som gör att man får olika infallsvinklar. Men likafullt kan jag förstå Francescas och Ivans ambitioner. Visserligen engagerar begreppet, men skulle känslorna ha svallat så här höga i verkliga livet? Inte i Sverige i alla fall tror jag.

Omdöme: Franskt om god litteratur, avundsjuka och vänskap.
Betyg: 4-

Några andra som bloggat om boken är Bokmania, Fiktiviteter, Bokmalen, Bokparet, Läsresan och Bokslukarbloggen.

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Mitt exemplar fick jag julen 2012 av svärmor.

En dag till skänks av Anna Gavalda [Tre på tre]

Syskonen Garance, Lola och Simon åker tillsammans för att delta i ett bröllop. Med på färden är också Simons fru Carine som systrarna gillar att driva med. När de väl kommer fram så har de tre syskonen inte alls lust att delta utan rymmer iväg. De åker till sin bror Vincent som jobbar på ett slott i närheten. De tillbringar en dag tillsammans, då de bara kan vara syskon och njuta som barn.

En dag till skänks av Anna Gavalda som kom ut 2010 på svenska. På franska heter den L’Échappée belle och kom ut 2009. Anna Gavalda är en fransk författare som debuterade med en novellsamling 1999. Hon har sedan dess publicerat flera böcker, och i Frankrike har de sålts i flera miljoner exemplar.

Anna Gavalda har jag varit nyfiken på ett tag, då jag hört mycket gott om henne. När jag vann den här boken i en tävling hos Tidningsida så blev jag glad, men av någon anledning blev den stående i hyllan. Den här månaden fick den ingå i min Tre på tre utmaning.

En dag till skänks är liten och tunn, endast 150 glest skrivna sidor. Hela stämningen är väldigt fransk, och det är en bok som man ska läsa med viss eftertänksamhet. Det finns en grundton som jag gillar, och den känns ”lätt” men ändå finns det en del saker som gör att jag inte är så förtjust i den som jag trodde jag skulle vara.

Berättarjaget – Garnace – är ganska irriterande egentligen, och mitt intryck av de fyra syskonen är rätt osympatiskt. Nu kanske jag inte kan förstå syskonnärhet som kommer sig av att man växt upp nära och är i samma ålder, men jag tycker de är rätt elaka mot sin omgivning. Möjligen förstärks detta av att jag inte är så förtjust i berättarformen, med jaget.

Bitvis är det lite för många referenser till fransk samtidskultur för att jag ska kunna hänga med, det blir mer uppräkningar, jag får inte de rätta associationerna. Men i grunden är nog mitt största problem att boken på det stora hela inte ger mig några speciella känslor, och jag förstår inte syftet med historien överhuvudtaget.

Omdöme: Fransk korthistoria utan större poänger om relationerna mellan fyra syskon
Betyg: 3

Några andra som bloggat om boken är Tidningsida, Pocketpinglorna, Klok som en bok, Bokmärkt, Böckerx3, Mimmiemariesböcker,  Vargnatts bokhylla och Feelgoodbibliotekarien.

Boken verkar vara slutsåld även om den står som produkt hos finns att köpa på Adlibris.

Mitt exemplar stod i hyllan. Jag vann den förra året i en tävling hos Tidningsida. Tack igen 🙂