Privatdetektiven Varg Veum beger sig till Köpenhamn för att leta efter den unga flickan torneroseLisa. Han hittar henne i Hundehuset, där hon missbrukar och säljer sin kropp. När han levererar henne hem till hennes föräldrar så stöter han på grannarna. De anklagar Lisa för att ha dragit ner deras son Peter i fördärvet. Peter har försvunnit och de ber Varg Veum leta efter honom. Varg lyckas lokalisera Peter till ett hotell, men när han tar sig in i rummet så hittar han Peter brutalt mördad. Trots att polisen börjar utreda kan Varg inte släppa fallet.

Tornerose sov i hundre år av Gunnar Staalesen kom ut 1980 och är den tredje boken i serien om privatdetektiven Varg Veum. Gunnar Staalesen är en norsk författare som främst är känd för sina kriminalromaner. I serien om Varg Veum har han gett ut 19 böcker, den senaste i oktober 2014. Flera av böckerna, bl.a. Tornerose sov i hundre år, har filmatiserats.

Tornerose sov i hundre år inhandlade jag 2011 i Bergen med tanken att jag skulle läsa böckerna i serien om Varg Veum från början. Den blev stående i hyllan, men nu valde jag den och två till som min Tre på tre utmaning 2014.

Jag har hittills läst fyra böcker i serien, och jag tycker att Tornerose sov i hundre år är den hittills bästa. Genren ”hårdkokt privatdetektiv” som dricker, har otur i kärlek och ska vara känslig innerst inne är inte riktigt min genre. Men antingen har jag vant mig vid stilen i serien om Varg Veum eller så har den här en bättre grundhistoria.

Det är bra driv i storyn, det går framåt hela tiden. Trots att jag sett filmatiseringen så tycker jag att Tornerose sov i hundre år var rätt spännande. I alla fall OK. Detaljerna skiljer sig en del mellan boken och filmatiseringen men en hel del känner jag igen. På något sätt är stämningen densamma.

När jag läste Din til døden höll jag på att bli tokig på alla liknelser. Det är väldigt många liknelser i den här boken också, författaren verkar inte kunna hålla sig från ordet ”som” särskilt länge. Det är faktiskt inte nödvändigt för att läsaren ska kunna skapa sig en bild! Men återigen, det är lite färre i Tornerose sov i hundre år.

Däremot så tycker jag att att Varg (eller är det författaren?) har en underlig kvinnosyn. Det är väldigt mycket bröst när en kvinnlig karaktär ska beskrivas. Det första intrycket utgår hela tiden från det kroppsliga. Även om det inte görs någon värdering i att Varg fördömer någon typ av utseende, så är det verkligt störande att det är just brösten som får definiera kvinnorna.

Minst en till bok i serien planerar jag att läsa, den sista i Tre på tre.

Omdöme: Norsk hårdkokt deckare om olycka, åtrå och missbruk med alltför många liknelser.
Betyg: 3+

Mer om boken kan du läsa här.
Förlag: Gyldendal

Mitt exemplar var en hyllvärmare.
Utläst 19 oktober 2014.