ensmakebitHelg. Trött, tröttare, tröttast SOVA! Helgen har varit barnfri, mycket underligt, då barnen är på scouttävling. Här hemma så har vi försökt klara oss utan dem. Fika på stan, besök i bokhandel, takeawaymat och The Lunchbox på DVD igår. Idag blir det nog mest praktiska göromål innan jag ska åka och hämta dem.

På bloggen är det En smakebit på søndag i regi av Flukten fra virkeligheten. Det har blivit lite läst den här veckan pga jobb och tröttheten men igår läste jag ut I skymningen sjunger koltrasten av Linda Olsson, så idag är det ny bok som gäller. Tänkte gripa mig an första boken i utmaningen Tre på tre. Jag har valt temat 3 x Varg Veum och först ut är i september är Din til døden. Det är den andra boken i Gunnar Staalesens serie om privatdetektiven Varg Veum i Bergen och den kom ut 1979. Den har stått i min hylla sen 2011, jag köpte den i intentionen att läsa serien från början, men jag kom den gången inte längre än att jag läste den första delen, Bukken til havresekken.

Smakbiten kommer från första sidan:

Han stod midt på gulvet og så seg undrende omkring. Han kunne vel være en åtte-ni dintilår gammel. Han var kledd i en slitt, blå boblejakke og dongeribukser med lapper på knærne. På hodet hadde han en grå topplue, men da jeg kom til syne, rev han den av. Håret under var sidt og glatt og nesten hvitt. Han hadde store blå øyne og en halvåpen, engstelig munn der en plutselig gråt lå på lur hele tiden.
Jeg sa: ”Hallo.”
Han svelgte tungt og så på meg.
Jeg sa ”Hvis det er til tannlegen du skal, så er det kontoret ved siden av.”
Han rystet på hodet. ”Jeg skal til…” begynte han og nikket mot døren. På den riflede glassruten stod det, speilvendt, at her holdt V. Veum, privat etterforsker, til.
Han så sjenert på meg. ”Er du virkelig en skikkelig – detektiv?”
Jeg smilte. ”Skikkelig og skikkelig. Kom inn her og sett deg ned.”