Boknörd i USA – Boulder/Denver

För er som följer mig på Instagram (lottengl) så kommer det inte som någon överraskning när jag berättar att vi inledde sommarledigheten med en riktig långresa – tre veckor i USA. Huvudorsaken var att vi besökte vänner som bott där i ett år, men vi passade också på att åka runt. Både maken och jag har bott i USA under perioder i början av 90-talet, och vi har också besökt USA som turister och gjort rundresor. Men mer om det i senare inlägg.

Fokus nu är det bokrelaterade. När vi är ute och reser går vi förstås gärna i bokhandlar, och jag brukar också då passa på att spana lite efter svenska böcker i hyllorna.

Vår resa började med en vecka i Boulder hos våra vänner, och under den veckan gjorde vi också ett kort besök i Denver. Det här inlägget handlar om det bokrelaterade vi upplevde då. Lite film/TV-relaterat kommer med också.

I centrala Boulder fanns en jättemysig bokhandel som t.o.m. hade egna t-shirts:

På hyllorna kunde man hitta en del svensk litteratur, t.ex. Henning Mankell och Jonas Jonasson (den sistnämnda under personalens rekommendationer).

 

Fredrik Backmans böcker var väl synliga och A Man Called Ove fanns på bestsellerlistan:

Det fanns en hel del lockande böcker, men det var bara en som fick följa med mig hem. Jag brukar försöka köpa någon som utspelar sig i den trakten där jag är, och valet föll på Theft av B K Loren – en helt okänd författare och bok. Den läste jag på resan och recension kommer.

Bokrelaterat kan man också säga att det här lilla biblioteket var som vi hittade utanför ett hus i grannskapet där vi bodde. Det var på fjärde juli och mycket folk i rörelse så jag gick aldrig fram och tittade närmare.

Efter att jag hade lagt ut bilder på Instagram från Boulder så uppmärksammade Monika (från Bokföring enligt Monika) mig på att det var platsen där TV-serien Mork & Mindy utspelade sig. Efter lite googlande så insåg vi att huset som förekommer i serien fanns ganska centralt, så nästa gång vi var till downtown parkerade vi i närheten och gick förbi.

Mer TV-relaterat. En av våra favoritserier är Gilmore Girls och i en fanstore (The Lunchbox) så hittade jag en mugg jag inte kunde motstå:

 

En av dagarna så åkte vi till Denver för ett kort besök. Det innefattade ett besök i en mycket välsorterad och trevlig bokhandel som låg centralt: The Tattered Cover Bookstore. De hade förstås också ett café där vi kunde fika medan vi funderade över vad vi skulle köpa.

Jag brukar mest kolla i deckarhyllan där de flesta svenska författare återfinns men här föll ögonen på en bok av annan svensk författare: Simona Ahrnstedt.

Samma bokhandel hade en mindre filial på stationen. Där fanns Björnstad som rekommenderad av personalen.

Det blev en del inhandlat och nedan kan ni se mina inköp. En fin vattenflaska (kom väl tillhands i värmen) och två böcker som jag läste på resan: Midnight at the Bright Ideas Bookstore av Matthew Sullivan och What Alice Forgot av Liane Moriarty. Den förstnämnda utspelar sig i Denver, i just de kvarter vi gick i vid vårt besök. Boken var också signerad av författaren.

Det blev också en del bokmärken inhandlade men de kommer i en annat inlägg. Avslutar med en bild som inte alls har med böcker att göra. Den är från Rocky Mountains, en punkt strax under 12 000 m.ö.h.

Stora små lögner av Liane Moriarty

Från förlagets hemsida: Vid en första anblick framstår den prydliga villaförorten Pirriwee som en välmående och sömnig idyll.
Men under ytan kokar det.
Madeline och Celeste är grannar och bästa vänner. De har barn i samma förskoleklass och tar alla tillfällen de får att prata om livet på favoritcaféet. Madeline har händerna fulla med sin tonårsdotter, som plötsligt tycks föredra sin pappa och yogafrälsta styvmamma framför henne (hur är det möjligt??). Men hon kan inte låta bli att samtidigt kasta sig in i intrigerandet mellan olika fraktioner av föräldrar på skolan. Förortens okrönta skönhetsdrottning Celeste backar förstås upp Madeline, men har verkat mer virrig än vanligt på sistone – kanske inte så konstigt med två helvilda tvillingpojkar där hemma och en man som ständigt är på resande fot. Eller finns det något som Celeste inte berättar?
När den unga ensamma mamman Jane flyttar in i området möts hon av kyliga blickar från de andra förskolemammorna och blir misstagen för att vara femårige Ziggys barnflicka. Madeline och Celeste tar dock Jane under sina vingar, och står på hennes sida när stämningen blir allt mer hätsk efter att Ziggy blivit anklagad för mobbning. Temperaturen på skolgårdar och villagator skruvas upp för att nå sin våldsamma kulmen under skolans årliga föräldrakväll …

Stora små lögner av Liane Moriarty kom ut 2016. I original heter den Big Little Lies och kom ut 2014. Liane Moriarty är en australiensisk författare som tidigare arbetat inom reklambranschen. Hon debuterade 2004 med romanen Three Wishes och har gett ut sju romaner och tre barnböcker. Stora små lögner är hennes sjätte bok, och har nyligen blivit miniserie på TV.

När jag läste Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarity blev jag mycket förtjust och tänkte att jag skulle läsa fler av hennes böcker. Men det har inte blivit av ändå. Nu när Big Little Lies har blivit TV-serie som jag gärna vill se bestämde jag mig för att det var dags. Jag laddade ner den på plattan och läste på vår långa flygresa till USA.

Stora små lögner är en spännande och underhållande bok. Liane Moriarity är mycket skicklig på att bygga upp en historia som håller spänningen uppe. Genom små ledtrådar så tror jag hela tiden att jag vet vad som ska hända, bara för att nästa sekund bli överraskad. Jag gillar verkligen draget med att avsluta kapitlen med någon form av intervjusvar när de som varit närvarande vid familjekvällen på skolan intervjuas av någon om vad som hänt. Stora små lögner är snyggt uppbyggd och det finns inte någon stund under läsningen som jag inte blir nyfiken. Men språket imponerar inte, det är relativt enkelt, men det är möjligt att jag kunde översett med det i högre grad om jag läst på engelska.

Trots att jag läst Öppnas i händelse av min död så hade jag för mig att det här skulle vara feelgood, men det är ju inte riktigt det, vilket gjorde att det tog lite tid att ställa om. Det är inte heller en deckare utan det är något mittemellan. Eller feelgood med spänningsinslag?

Karaktärerna i Stora små lögner bygger i hög grad på schabloner. Både kvinnorna och männen är som karikatyrer på sig själva. Det gör att jag har svårt att gilla någon eller fästa mig vid någon, de tjänar snarare till att bli delar i att dra historien vidare än att kännas som levande personer. Ska bli mycket intressant att se TV-serien ur den aspekten! Inte ens Jane kan jag tycka är särskilt intressant, och hennes historia lämnar en sur eftersmak. Det är dock intressant att se hur fasaderna som alla i boken bygger upp har realistiska och mycket tänkvärda orsaker.

Det kommer definitivt att bli fler böcker av Liane Moriarity lästa. I själva verket har jag redan läst en till när jag skriver den här recensionen…

Omdöme: Snyggt uppbyggd historia i gränslandet mellan feelgood och deckare
Betyg: 4

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Bokblomma, Ewelinas bokblogg, Feministbiblioteket och Just här Just nu

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: Big Little Lies
Förlag: Albert Bonniers
Översättare: Anna Henriksson
Sidor: 418 (e-boken)

Mitt exemplar var en e-bok lånad på biblioteket.
Utläst: 30 juni 2017

Juni 2017

Lästa böcker:

Antal lästa böcker: 6
Antal sidor: 2230

Juni
34. Lynda La Plante, Tennison, 527 sidor, Betyg: 3+
35. Ewa Klingberg, Manglade dukar och vikta servetter, 358 sidor, Betyg: 4+
36. Anna Roos, Spel, 220 sidor, Betyg: 4
37. Nicholas Searle, Den gode lögnaren, 320 sidor, Betyg: 4
38. Ann Cleeves, Cold Earth, 387 sidor, Betyg: 4-
39. Liane Moriarty, Stora små lögner, 418 sidor

Språk som jag läst på: Svenska: 5, Engelska: 1
Originalspråk: Svenska: 2, Engelska: 4

Ursprungsland: Sverige: 2, Storbritannien: 4

Kvinnliga författare: 5
Manliga författare: 1
Författare jag inte läst tidigare: 4

Boktolva: 2 (Lynda La Plante och Nicholas Searle)

Recensionsexemplar: 4
Hemifrån – hyllvärmare: 1
Hemifrån – ganska eller helt ny: 0
Lånad på e-lib: 1
Lånad på biblioteket: 0
Lånad av vän: 0
Lånad på jobbet: 0

Inbunden/storpocket/pocket/e-bok/PDF: 4/1/0/1/0

Deckare/spänning/thriller: 4
Skräck: 0
Drama: 1
Feelgood: 1
Romance: 0
Biografi: 0
Fantasy: 0
Science fiction: 0
Non-fiction: 0
Pjäs: 0

Månadens bästa: Manglade dukar och vikta servetter
Månadens mest spännande: Stora små lögner
Månadens överraskning: Manglade dukar och vikta servetter
Månadens besvikelse: Tennison

Kommentarer:

• Månadens bästa: En perfekt feelgood
• Månadens mest spännande: Ingen deckare, men ändå den boken som jag mest undrade över slutet på.
• Månadens överraskning: Glatt överraskad över att hitta en så bra feelgood
• Månadens besvikelse: Inte ett dugg spännande
• Allmänt: Ingen måste-läsning men ändå tid att läsa en del böcker som blivit liggande.

Avslutade filmer och TV-serier:

• Allied. Ganska ordinär och förutsägbar spionfilm. Brad Pitt något bättre än väntat. Betyg: 5,5/10
• Manchester by the sea. Recension här. Betyg: 8,0/10
• Minioner. Småtrevlig tecknad film, men inget särskilt. Betyg: 4,5/10.
• Collateral Beauty. Recension kommer eventuellt senare.
• Guardians of the Galaxy 2. Recension kommer eventuellt senare.
• Skam, säsong 4. Recension kommer eventuellt senare.
• Gilmore Girls, säsong 1. Recension kommer eventuellt senare.
• Den fördömde, säsong 1. OK serie, men inte särskilt spännande. Betyg: 5,5/10

Bästa film: Manchester by the Sea.
Bästa serie: Gilmore Girls, säsong 1

 

Helgfrågan v. 29: Att skriva blogginlägg om lästa böcker

Idag är allt snurrigt men jag inser att det måste vara fredag och dags för helgfrågan. Vi har jetlag efter vår USA-resa och det är svårt att veta vad som är upp eller ner. I onsdags kl 3 lokal tid i Las Vegas påbörjade vi vår hemresa. Då var klockan 12 på dagen i Sverige. Vi kom hem strax efter klockan 14 på torsdagen, alltså drygt ett dygn senare. Sen lyckades vi hålla oss vakna till halv nio på kvällen. Nu är jag uppe men det känns som om detta kommer att bli en förvirrad dag. Mycket förvirrad.

Men nu var det inte det inlägget skulle handla om utan Mias helgfråga: Jag har en rejäl hög med böcker att blogga om, samt några ljudböcker och högen växer. Vad gör ni när det blir så? Eller tillhör ni den ordentliga som bloggar om böckerna direkt. I så fall får ni gärna tipsa mig. Bonusfråga: Läser du något bra nu?

Nej, jag skriver inte om böckerna direkt. Jag måste få lite distans för att kunna skriva om dem. Men så fort jag läst ut en bok så skapar jag ett utkast till inlägg där jag skriver mina omedelbara intryck i form av stödord och enstaka meningar. Är jag på resande fot skriver jag i anteckningsbok. Annars så kommer jag aldrig ihåg vad jag hade tänkt skriva! Sen betar jag av formuleringarna efterhand. Ibland har jag legat en månad efter med att publicera inläggen. Just nu har jag en bunt inlägg som jag borde skriva om böckerna jag läst på semestern. Bara hjärnan vill vara med så. Kanske blir det något skrivet senare idag.

Boken jag läser är Whistler av John Grisham som jag köpte i USA. Den är rätt bra, och framförallt är den precis vad jag förväntar mig av John Grisham…

Bloggpaus

Nu blir det sommarlov här på bloggen några veckor. Jag har inte förprogrammerat inlägg så det kommer med all sannolikhet att vara tyst här till någon gång i slutet av juli. Det kan nog hända att det blir viss aktivitet på mitt Instagramkonto om allt fungerar som det ska. Men här på bloggen säger jag Trevlig sommar och på återseende senare.

 

Topp Tio Tisdag: De bästa böckerna jag läst så långt 2017

I veckans Top Ten Tuesday har The Broke and the Bookish satt temat till: Best Books You’ve Read In 2017 So Far (break it down however you want — by genre, strictly 2017 releases, whatever!)

Det här temat har fördelen att jag kan gå tillbaka och se vilka betyg jag satt på böckerna. Fast det är ju ingen exakt vetenskap ändå. 1:an fick en 5:a, 2-5 fick en 5- och 6-10 är ett urval av de som fick 4+.

10. En väktares bekännelser av Elin Säfström
9. De mörkermärkta av Mattias Leivinger och Johannes Pinter
8. Jag ska hitta dig av Pernilla Ericson
7. Fixaren av Gabriella Ullberg Westin.
6. Manglade dukar och vikta servetter av Eva Klingberg
5. Syndafloder av Kristina Ohlsson
4. Den tunna blå linjen av Christoffer Carlsson
3. Ärren vi bär av Caroline Engvall
2. Häxan av Camilla Läckberg
1. The Dry av Jane Harper

Cold Earth (Mörk jord) av Ann Cleeves

Från det svenska förlagets hemsida: Under den mörka vintern på Shetlandsöarna framkallar det häftiga regnet ett jordskred. Våldsamma vattenmassor och lervälling spridersig över vägen från Lerwick till Sumburgh ochut mot havet. När Jimmy Perez kör till en väns begravning får han syn på en stuga som förstörts av vattenmassorna. Han utgår först från att stugan är övergiven, men när han stiger in hittar han en död kropp: en mörkhårig kvinna i röd klänning. Jimmy, som får intrycket attden döda kvinnan precis som han själv har rötter i medelhavsområdet, blir som besatt av att ta reda på vem hon var. Så småningom kommer det fram att kvinnan sannolikt blivit mördad och att hon var död redan innan jordskredet nådde huset. Jimmy Perez är beredd att göra allt för att ta reda på hennes identitet– och hur hon dött.

Cold Earth av Ann Cleeves kom ut 2016. På svenska heter den Mörk jord och kom ut i maj 2017. Cold Earth är den sjunde delen i Ann Cleeves Shetlandsserie, varav den första, Raven Black, kom ut 2006. Ann Cleeves är en brittisk författare som skrivit c:a 30 böcker i flera deckarserier. Mest känd i Sverige är hon för serien om Vera Stanhope och Shetlandsserien, vilka bägge har filmatiserats.

Från början så var Shetlandsserien en kvartett och jag älskade de böckerna. Ända tills slutet av den fjärde. Sällan har jag varit så arg på en författare. Det var med blandade känslor jag tog emot beskedet att det skulle bli fler böcker i serien. Även om de inte är så bra som de första fyra så är de ändå såpass bra att jag läser dem så fort de kommer ut. På engelska. Cold Earth fick jag i födelsedagspresent och jag förstår ärligt inte varför den blivit liggande till nu.

Cold Earth är en lättläst deckare i lugnt Shetlandstempo. Den här serien handlar inte om mysterierna, det handlar om personerna (Jimmy Perez och hans kollegor/vänner) och framförallt handlar det om Shetlandsöarna, både miljön och mentaliteten. Jag förväntade mig ett lugnt tempo, och ingen bladvändare, och det var vad jag fick. Det är i stort en ganska medelmåttig bok, men jag charmas av språket och miljön.

Miljöskildringarna är verkligen fantastiska i Cold Earth, man förflyttas till en miljö där vädrets växlande förutsättningar styr. Jag känner mig både blöt och kall och imponerad av kraften i vädret. Mysteriet däremot är inget att hurra för, och upplösningen tycker jag är underlig.

Jag gillar i stort huvudpersonerna, men ärligt talat börjar jag bli lite less på Jimmy Perez. Vad är charmen med honom egentligen? Han är butter och inåtvänd mest hela tiden, och tänker mer på sig själv än andra. I den här boken är han heller inte den som leder och kommer med genombrotten. Jag gillar att Sandy får ta mer plats, och att han utvecklats. Magnus Tait vars begravning boken inleder med var ju en av huvudpersonerna i den första boken, Raven Black, och jag gillar hur historien knyts ihop.

En sak som jag funderar på när jag läser är Cassies ålder. Cassie har ju funnits med sen första boken, men hon beskrivs ändå som väldigt ung, ungefär som hon precis börjat skolan. Raven Black kom ut 2006 så rimligen borde det gått 10 år? Kan Cassie vara 12-13 år? Inte alla som sätter sig och leker med Lego, eller bara accepterar att ignoreras?

Jag kommer att fortsätta läsa den här serien, för jag gissar att det kommer en till bok som har ”Fire” i titeln? (de tre sista heter Dead Water, Thin Air och Cold Earth så ett element fattas). Definitivt på engelska, för en del av charmen är det brittiska inklusive språket.

Omdöme: Lättläst och lugnt om Shetlandsöarna.
Betyg: 4-

Bloggat om boken (den svenska) har Johannas deckarhörna

Mer om boken kan du läsa här, här, här elller här
Förlag: Macmillan
Sidor: 387

Mitt exemplar var en födelsedagspresent i januari.
Utläst 25 juni 2017.

Bokbloggsjerka 23-26 juni: Flest böcker av..

Det är så lätt att jag glömmer bokbloggsjerkan om jag inte gör den på fredagen. Men det sträcker sig ju över hela helgen. I veckans Bokbloggsjerka frågar Annika: Vilken författare förekommer mest i din bokhylla?

Med bokprogrammet Collectorz.com så är ju detta en baggis. Viktigt är dock vad ”din bokhylla”. Vi delar ju bokhyllor jag och maken. Så det får bli två svar 😉 Sen vi efter flytten plockade upp och rensade bland våra ungdomsböcker och då också registrerade dem så ändrades svaret.

Ska jag gå på vilken författare jag har flest böcker av så är det Merri Vik. Jag äger 31 böcker i Lotta-serien.

Går vi på gemensam samling av böcker så blir svaret John Grisham. Av honom har vi också 31 böcker (maken har 3, jag har 28).

Den gode lögnaren av Nicholas Searle

Från förlagets hemsida: Han är en man som har ljugit i hela sitt liv. Svindlaren Roy Courtnay, drygt åttio år gammal, bor i en engelsk förort och står inför sitt livs största kupp: Han ska förföra den rika änkan Betty, som han fått kontakt med via en dejtingsida, för att lura åt sig hennes pengar.
Men vem är Roy Courtnay? Vad har han tvingats gå igenom för att klara av att leva med alla sina lögner? Och varför tycks Betty vara så villig att bli hans nästa offer?
Steg för steg börjar historien nystas upp, i en psykologisk thriller som tar sin början i Berlin 1938 och sträcker sig över nästan ett sekel, en tid med inslag av ofattbar ondska, kraftfullt motstånd och anmärkningsvärd godhet.

Den gode lögnaren av Nicholas Searle kom ut i 2016. I original heter den The Good Liar och kom ut 2016. Nicholas Searle är en brittisk kriminalförfattare som arbetat med säkerhetsfrågor som statstjänsteman. Den gode lögnaren är hans debutroman.

Den här boken dök upp som ett överraskningsexemplar från förlaget. Lite senare under hösten blev den nominerad till Svenska Deckarakademins pris för bästa till svenska översatta kriminalroman. Nicholas Searle hamnade också på min Boktolva 2017.

Den gode lögnaren är en spännande och riktigt bra thriller. Jag visste verkligen inte alls vad den här skulle handla om och hade nästan inga förväntningar, vilket visade sig vara riktigt bra. Intrigen överraskade mig och den var betylidgt bättre än väntat. Redan från början fastnade jag i berättelsen, och fann den ovanligt lättläst. Tyvärr så var det en svacka i mitten, sen tog den fart igen, för att landa i ett slut som jag tyckte var ett antiklimax.

Tidshopp är otroligt vanliga i spänningsromaner (och även andra genrer) och det fungerar olika bra. I Den gode lögnaren är tidshoppen till olika tidsåldrar, knutet till vad som händer i nutid snarare än kronologiska. Det gör att man som läsare inte förrän i slutet har en komplett bild av Roy och Betty. Jag gillar greppet, och tycker Nicholas Searle behärskar det.

Karaktärsteckningen är inte den bästa. Roy är en högst osympatisk karaktär, och det finns egentligen ingen som jag riktigt gillar, inte ens Betty. Man behöver ju inte gilla karaktärerna men jag engagerar mig inte i personerna i berättelsen, utan bara vad som händer personerna. Nutidstråden är den tråkigaste, och beskrivningen av åldrande är inte särskild bra, bara deprimerande.

Jag skulle nog kunna tänka mig att läsa mer av Nicholas Searle, även om jag tror att mitt positiva intryck av Den gode lögnaren i hög grad baseras på överraskning och låga förväntningar.

Omdöme: Intressant och invecklad historia om förräderi, lögner och bedrägeri.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Mest Lenas godsaker och Beas bokhylla

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: The Good Liar
Förlag: Louise Bäckelin förlag
Översättare: Boel Unnerstad
Sidor: 320

Mitt exemplar var ett överraskningsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 17 juni 2017.

Helgfrågan v. 25: Tröglästa böcker

I veckans helgfråga frågar Mia: Vad gör du när du råkar ut för en trögläst bok? Gärna exempel på en sådan. Bonusfråga: Hur firar du midsommar? 

Tja, det beror på hur trögläst och hur jag fått tag på boken. Är det ett recensionsexemplar som jag bett om så kämpar jag mig igenom boken, även om det tar tid. Är det en bok i Makeutmaningen likaså. Annars beror det på. Om den är extremt trögläst och inte tilltalar mig alls så ger jag upp. Känner jag att det mer beror på att jag är trött, stressad och att det kanske kan bli bättre så fortsätter jag läsa och hoppas på att det blir bättre. Har ingen lust att ge exempel, det är ju så individuellt och jag gillar inte ”negativ reklam”.

Bonusfrågan: Inte alls.
Vi har köpt god mat (utan midsommartema) som vi ska äta. Som en extra lördag. När barnen var små brukade vi försöka åka någonstans där det var firande, men vi har aldrig riktigt fått någon entusiasm i vår familj för den här högtiden. Ingen av oss kommer med några traditioner och det finns inget tryck från den närmsta familjen. En skön tredagarshelg helt enkelt.