50 frågor

Segt nu på bloggfronten. Då finns det bara en lösning – enkäter. Den här enkäten hittade jag inne hos Monika för länge sedan…

1. Vem litar du på?
Min man. Och ett antal till personer.

2. Var skulle du vilja vara just nu?
Jag trivs bra där jag är.

3. Favoritstad?
London

4. Vilket är ditt favoritnummer?
Eh, det har jag inget!

5. Vad var det senaste du åt?
Frukt igår kväll.

6. Om du var en krita, vilken färg skulle du vara då?
Av alla underliga frågor… Men svaret är alltid Blå.

7. Hur är vädret just nu?
Mulet och kyligt.

8. Vem var den senaste personen du pratade i telefon med?
Oj, förmodligen någon på jobbet. Det är mest där jag ringer. Eller kör Skype for business då.

9. Vad är det första du ser hos det motsatta könet?
Ser? Leendet? Egentligen är det humorn, om man nu kan se det.

10. Vad har du för skostorlek?
39-40.

11. Favorit tv-program?
Det finns många. Big Bang Theory är ett program som ligger bra till.

12. Har du några syskon?
Fyra halvsyskon: två systrar och två bröder.

13. Längd?
165 cm.

14. Hårfärg?
Brunt och grått i original, men jag färgar det ibland så det blir lite blondare som förr i tiden.

15. Ögonfärg?
Blå

16. Använder du kontaktlinser?
Nej.

17. Favorithögtid?
Jul. Älskar presenter och att vara med familjen.

18. Favoritmånad?
Av alla konstiga frågor… Juli? Då får jag alltid mest läst i alla fall.

19. Har du gråtit någon gång utan anledning?
Det finns alltid en anledning. Men ibland så kan den vara knepigare att sätta ord på.

20. Vilken var den senaste filmen du såg?
Så ock på jorden i lördags. Recension i måndags på bloggen.

21. Favoritdag på året?
Juldagen. Ingen stress, hela dagen ägnas åt böcker, filmer och att bara vara till.

22. Är du för blyg för att fråga ut någon på dejt?
Ingen aning. Maken och jag firar 30 år i år så det var ett tag sen 😀

23. Kan du stå på huvudet (utan att luta dig mot en vägg)?
Nej.

24. Kramar eller kyssar?
Kramar.

25. Choklad eller vanilj?
Choklad om den är mörk. Men Kesella vanilj är oslagbart till frukt.

26. Har du tatueringar?
Nej.

27. Vad lyssnar du på just nu?
Ingenting. Men sist jag lyssnade på något var igår kväll, då jag lyssnade på en spellista min man gjort på Spotify.

28. Är du kär i någon kändis?
Nej.

29. Vilka böcker läser du just nu?
Krokas av Elin Olofsson. Jag drar medvetet ut på läsningen för att njuta längre.

30. Piercingar?
Nej. Jag hade hål i öronen i några månader i tidiga tonåren, men de fick växa igen.

31. Favoritfilmer?
Romantiska komedier eller action.

32. Favoritsport?
Simning. Ska jag titta på en sport så ligger basket bäst till.

33. Vad gör du just nu?
Svarar på konstiga frågor.

34. Smöriga, naturella eller saltade popcorn?
Saltade.

35. Hundar eller katter?
Hundar.

36. Favoritblomma?
Blåklocka.

37. Har du blivit påkommen med att göra något du inte får göra?
Inte som jag minns, men det har säkert hänt.

38. Har du en bästa kompis av det motsatta könet?
Många nära och uppskattade kompisar av det motsatta könet, men min bästa vän är min man.

39. Har du älskat någon någon gång?
Ja.

40. Vem vill du träffa just nu?
Mina vänner och släktingar som bor långt härifrån.

41. Är du fortfarande vän med folk från skolan?
Inte så att vi umgås, men jag har sporadisk kontakt med vänner från skolan.

42. Hur imponerar man på dig om man är kille?
Humor funkar alltid. Gärna lite knäpp. Och att stå för sina åsikter. Fast det gäller både killar och tjejer.

43. Gillar du att flyga flygplan?
Nej.

44. Höger- eller vänsterhänt?
Höger.

45. Hur många kuddar sover du med?
En.

46. Saknar du någon?
Min pappa.

47. Lyssnar på radio?
Nej. Eller nja, i bilen ibland. Fast vi åker sällan bil.

48. Bästa beslutet du har gjort i år?
Vårt gemensamma beslut att resa till USA kanske?

49. Sämsta beslutet i år?
Ta på mig för mycket på jobbet.

50. Din senaste nerladdade app?
Inte helt säker. Kanske Spotify? Eller ReInsta? Det var några veckor sedan.

Tja, det kanske inte var så givande. Men ett inlägg blev det 🙂

Annonser

Veckans topplista: Höstkänsla

Johannas deckarhörna har skapat en serie hon kallar Veckans topplista, eftersom hon tycker Top Ten Tuesdays inlägg blir svårare och svårare. Jag kan hålla med henne, och hoppar gärna på det här.

Vecka 38 är det ”Höstkänsla”. Jotack, det finns det en del just nu. Träden har fått färg, luften är kylig och på jobbet är det full fart.

Men nu var det böcker det handlar om. Rejält knepigt tema!

1. Mörkögda augustinatt av Maria Lang. Augusti är kanske en sommarmånad, men just i den här boken kände man också den annalkande hösten.
2. Blacklands av Belinda Bauer. Regn, rusk och brittisk höst rättigenom.
3. Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarity. När jag läste den här irriterades jag av författarens beskrivning av att påsken ligger på hösten. Tills jag insåg att den utspelas i Australien…
4. Oktober är den kallaste månaden av Christoffer Carlsson. Oktober är i alla fall en höstmånad.
5. Stormen av Frode Granhus. Hela storyn baseras på att det är rejält höstväder. Det blir också en hommage till Frode Granhus, som avled bara 52 år gammal tidigare i veckan.

Film: Så ock på jorden

Titel: Så ock på jorden
Originaltitel: Så ock på jorden
Regissör: Kay Pollak
Manus: Carin Pollak, Kay Pollak
Skådespelare:  Frida Hallgren, Jakob Oftebro, Lennart Jähkel, Niklas Falk m.fl.
Utgivningsår: 2015
Produktionsland: Sverige
Genre: Drama
Premiär i Sverige på bio: 4 september 2015
Utgiven i Sverige på DVD: 14 december 2015
Vi (maken, dottern och jag) såg den på DVD 16 september 2017.

Från Discshop: Livet går vidare för människorna i den lilla norrländska byn Ljusåker efter att deras körledare, den världsberömde dirigenten Daniel Daréus, lämnat dem. Kvar finns hans livs kärlek Lena (Frida Hallgren), som väntar hans barn. Lena älskar egentligen svängig folkrock och country, men under stor tvekan tackar hon ändå ja till att ta hand om musiken i byns folktomma kyrka. Det blir startskottet för en kedja av händelser som väcker upp människors lust och längtan. Samtidigt är hennes arbetsmetoder starkt provocerande för etablissemanget och vänner av ordning.

Vi har sett Kay Pollaks film Så som i himmelen flera gånger, eftersom det är en stark och fin film. Senaste gången vi såg den, förra året, så upplevde jag den dock som lite teatralisk och gammaldags. Men ändå berörande och fin. Däremot har vi inte tidigare sett uppföljaren, Så ock på jorden. Men nu har vi alltså gjort det.

Jag är kluven till Så ock på jorden. Det är en tunn story och känns mest som man försökt mjölka ur succén Så som i himmelen. Allting är extra allt, och mer än en gång så vrider jag mig i soffan när skådespelarna spelar över rejält. Lennart Jähkel är ju som han är och jag tycker ofta det blir för mycket, men även Frida Hallgren är lätt hyper i den här filmen. Lena kan inte vara en lätt karaktär att spela, hennes känslor är verkligen ”all over the place”, hon tycks oförmögen att vara annat än hyperaktivt glad eller deprimerat ledsen. Det är också som en karikatyr på norrländsk landsbygd, där det börjar med snöstorm och fortsätter med det inskränkta lilla samhället där ingen kan gå ur sina roller.

Men trots detta så händer något i andra halvan av filmen. Jag blir starkt berörd och får tårar i ögonen (och ni som läser bloggen vet att det inte händer så ofta). Vackert är det också. Styrkan i filmen är det sorgliga, medan glädjescenerna blir för mycket ”extra allt”.

Frida Hallgren och Lennart Jähkel tillhör inte mina favoriter, men både de och den övriga uppsättningen känns som gamla bekanta från den förra filmen, och man kan acceptera deras drag. De blir som en familj. Jag gillar Jakob Oftebro, även det jag sett förut av honom (t.ex. Max Manus) men hela den delen av berättelsen är överflödig. Filmen hade varit betydligt starkare om Lena hade fått visa att hon klarar sig själv och kan stå på egna ben och lyckas.

Omdöme: Norrländskt drama med överspelad glädje och starka känslor.
Filmbetyg: 5,0 av 10

På IMDB får filmen betyg 4,7 baserat på 516 betyg.
På Filmtipset får filmen betyget 2 baserat på 266 betyg.

Recension finns på Aftonbladet, GP, och Moviezine

En smakebit på søndag – Krokas

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar har inte kommit upp ännu. httar ni här.

Veckan som gått var intensiv och den kommande veckan blir ännu värre. Då gäller det att komma ihåg att andas. Inte så lätt för det finns en del att göra på helgerna, som tidig tvättstuga idag… Men förhoppningsvis kan jag hinna läsa en del också. Igår gick jag ner på stan för bokhandelns Höstboksfestival. Målet var främst att lyssna på Elin Olofsson, som pratade om sina böcker. Alltid lika intressant och trevligt. Med mig därifrån fick jag också hennes nya bok, signerad och allt.

Som av en händelse så läste jag ut Stora stygga vargen igår och då unnade jag mig att börja på Krokas. Den utspelar sig i Krokom 1949, dit den tyska kvinnan Uli Hartmann kommer. Hon är på jakt efter Elsa Pettersson, och med sig har hon en bunt brev.

Här kommer en smakbit från de första raderna i boken:

Perrongen var kall under fötterna. Skorna var hennes enda par och de hade så tunna sulo. Kappan däremot var varm och hon hade suttit med den på hela resan, så nu var hon blöt av svett under armarna.
Uli tittade mot stationshuset för att se om det fanns något hotell i närheten, men hon såg inget. Hon skulle bli tvungen att fråga någon.

 

My Lady Jane av Cynthia Hand, Brodi Ashton och Jodi Medows

Från Goodreads: The comical, fantastical, romantical, (not) entirely true story of Lady Jane Grey. In My Lady Jane, coauthors Cynthia Hand, Brodi Ashton, and Jodi Meadows have created a one-of-a-kind fantasy in the tradition of The Princess Bride, featuring a reluctant king, an even more reluctant queen, a noble steed, and only a passing resemblance to actual history—because sometimes history needs a little help.
At sixteen, Lady Jane Grey is about to be married off to a stranger and caught up in a conspiracy to rob her cousin, King Edward, of his throne. But those trifling problems aren’t for Jane to worry about. Jane is about to become the Queen of England.

My Lady Jane av Cynthia Hand, Brodi Ashton och Jodi Meadows kom ut 2016. Det är den första i en serie, The Lady Janies, som är alternativa återberättelser av kända ”Janes” i historien. Cynthia Hand är en ungdomsboksförfattare som bl.a. är känd för sin serie Unearthly. Brodi Ashton och Jodi Meadows är också ungdomsboksförfattare som givit ut böcker tidigare.

När vi var i Salt Lake City i somras så köpte min man flera böcker, varav en var My Lady Jane. Vi har bägge intresserat oss för Lady Jane Greys öde sen vi för många år sedan var i London och såg The Execution of Lady Jane Grey av Paul Delaroche på National Gallery. Vi har läst både fakta och skönlitterära berättelser om unga Lady Jane Grey som var Englands drottning i nio dagar innan hon halshöggs. My Lady Jane kom i Makeutmaningen och blev september månads bok.

My Lady Jane är en lättläst, underhållande och charmig bok men en underlig blandning av olika genres. Det är en ungdomsbok, den är historisk, den är romance, den är fantasy och den har ett stort mått av glimten i ögat. I början hade jag svårt att komma in i den, jag hade trott något annat och var alldeles för trött för att förstå mig på den minst sagt bisarra historien. Sen kom helgen, och jag kunde ägna mig mer åt boken, och då dröjde det inte länge innan jag var fast. Jag läste den med ett stort leende på läpparna och läsningen flög fram.

Även om My Lady Jane baseras på Lady Jane Greys öde, så är det minst sagt en fri tolkning, eller närmare bestämt en omskrivning av historien. Jane i boken är en riktig bokmal, hon går ingenstans utan en bok, och redan där så gillar jag henne! Överhuvudtaget så gillar jag flera av huvudpersonerna, eftersom de beskrivs med humor och självironi.

Det är svårt att skriva om historien utan att avslöja för mycket, men det finns alltså rejäla element av fantasy och magi. Dessutom så är det här charmig romance, där man efterhand blir övertygad om att det ska sluta lyckligt. Men med tanke på den verkliga historiebakgrunden är det inte säkert. Jag är imponerad över hur författarna lyckats väva in de historiska elementen, med kontroverserna och striden om tronen som ägde rum, för de finns där.

My Lady Jane passar säkert inte alla, och jag var först tveksam. Men tillslut blev jag verkligen charmad av den. Lite sugen är jag på att läsa de andra delarna, men eftersom jag inte kan den verkliga historien om Jane Eire eller Calamity Jane så är jag inte helt säker.

Omdöme: Lättläst och charmig romantisk fantasy
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Tickmicks bokblogg

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Harper Teen
Sidor: 491
Betyg på Goodreads: 4,12 baserat på 16 115 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånade den av maken som köpte den i Salt Lake City i somras.
Utläst 10 september 2017.

Helgfrågan v. 37: Bokliga event att se fram mot

Först måste jag bara be om ursäkt att jag inte är runt mer på bloggar och läser och kommenterar. Livet snurrar helt enkelt för fort just nu. Men jag hoppas ha lite ro att surfa runt i helgen. Och apropå helg, det är ju dags för Mias Helgfråga: Vad gillar du för bokligt event?

Någon bokmässa blir det inte men det hindrar inte att jag har bokliga event att se fram mot. Det är Stenstadsdagarna nu och det innebär att det är Höstbokfestival i regi av Vängåvans bokhandel morgon. Jag ska dit förstås, och främsta skälet är att träffa och lyssna på Elin Olofsson, en av mina favoritförfattare, som jag hoppas ska prata om sin nya bok, Krokas.

I november (8-10) så går Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall av stapeln. Det är femte!!! året i rad som den körs. Jag har klivit av styrelsen men nog har jag tänkt ge mig dit. Den hålls på Quality Hotel i Sundsvall, och jag bor typ två minuter därifrån 🙂 Sen jobbar jag ju dagtid, men man har alltid kvällarna.

Det är mycket spännande på agendan – hela programmet hittar ni här

Egentligen ser jag fram mot allt, men några av mina favoritförfattare, som Belinda Bauer, Christoffer Carlsson, Lone Theils, Caroline Eriksson, Jonas Moström och Gabriella Ullberg Westin kommer. Fantastiskt duktiga Kerstin Bergman tillkännager de böcker som Svenska Deckarakademin nominerat för årets priser. Det blir seminarier, tävlingar, filmvisning – ja programmet är späckat för oss deckarfantaster.

Hett i hyllan #58

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

I de två senaste inläggen i den här serien har jag skrivit om böcker jag fick som tack för att jag och dottern stod i bokhandeln inför rean 2014 och presenterade böcker. Men jag hade missat att det flyttade hem en bok till mig inför reakvällen som aldrig blev läst (det var tre böcker som jag fick inför kvällen, och två av dem läste jag och rekommenderade): Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs. Den var vanligt förekommande på bloggar när den kom ut vilket väckte mitt intresse. Och lite nyfiken är jag nog fortfarande. Någon som läst den?

En ödslig ö. Ett övergivet barnhem. Och en samling märkliga fotografier. Sextonårige Jacob tror inte längre på de historier hans farfar brukade berätta för honom.

Skrönorna om barnen med märkliga förmågor är bedrägliga minnen från hans farfars barndom, och samlingen med sepiatonade fotografier är såklart bara ett av farfars alla påhitt. Men omständigheterna kring farfaderns död tar Jacob till en avlägsen ö utanför Wales kust och till de fallfärdiga ruinerna av Miss Peregrines hem för underliga barn.

Bland dess övergivna rum och ekande korridorer kan Jacob inte motstå en djupdykning i sin farfars förflutna och snart inser han att barnen i huset kan ha funnits i verkligheten. Att de måste ha varit mer än bara märkliga – kanske till och med farliga – och att de inte skeppades iväg till en enslig ö helt utan anledning. Men framförallt står det klart: De underliga barnen kan fortfarande vara vid liv.

Visheten vaknar av Elin Säfström

Från förlagets hemsida: Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, vättar och älvor. De flesta människor ser dem inte – tack vare Tilda. Det är nämligen hennes ansvar att rådare och människor hålls ifrån varandra. Det är svårt nog i vanliga fall, utan att trollen springer omkring på stan och beter sig som huliganer. Det visar sig att deras stora högtid, Vishetens dag, närmar sig och det går rykten om att den innefattar en förfärlig rit. Tilda måste se till att ingen skadas samtidigt som hon försöker få ordning på känslorna för Hakim och rädda sin vänskap med Imane. Ingenting blir lättare av att en attraktiv vittra behöver Tildas hjälp och att relationen till Natta börjar bli oväntat komplicerad.

Visheten vaknar av Elin Säfström har recensionsdatum idag, 13 september 2017. Elin Säfström är en svensk författare och programmerare med stort språkintresse. Hon debuterade 2016 med En väktares bekännelser, den första i serien om Tilda. Visheten vaknar är den andra boken i serien.

Det var med viss tveksamhet jag bestämde mig för att läsa En väktares bekännelser av Elin Säfström, för det lät ju inte alls som en bok för mig, fylld med tomtar, troll och andra varelser. Men jag föll pladask! När jag såg att det skulle komma en uppföljare hamnade den högt på önskelistan. Förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar. Tusen tack!

Visheten vaknar är en välskriven ungdomsroman, skriven med glimten i ögat. Den gör mig på gott humör! Det här är en roman jag gärna skulle sätta i händerna på någon som ser ner på ungdomslitteratur, för att bevisa hur fel de har. Elin Säfström har verkligen lyckats med sin huvudkaraktär, Tilda. Tilda är träffsäker i sina reflektioner och hon sätter den humoristiska tonen i berättelsen med sin självironi. Men ibland blir det lite väl mycket av den egencentrerade tonåringen, allt utgår från hennes problem och ibland skapar hon problem där de inte finns. Som en äkta tonåring förvisso, men i läsningen kan det bli lite mycket.

Den här gången var jag mer beredd på vad jag skulle möta i form av väktare, troll och andra magiska varelser mitt i storstaden Stockholm. Det är liksom i En väktares bekännelser riktigt bra gjort. Jag är svag för böcker med blandning av en verklig miljö och det magiska mitt i det verkliga, som i Engelsforstrilogin, där det magiska bara är synligt för vissa och har andra förklaringar för de som inte ”ser” magin. I En väktares bekännelser var den kombinationen klockren. I Visheten vaknar tycker jag magin får ta överhanden, och det blir stundvis alltför långa beskrivningar, i synnerhet av trollens värld. Det är ju en smaksak vilken balans man tycker är den bästa, och för många läsare tror jag det här passar utmärkt.

Det ska tilläggas att innan jag hann läsa Visheten vaknar hade den 17-åriga dottern, som läst och gillat En väktares bekännelser, snott boken. Hon plöjde den på en eftermiddag och gillade den enormt mycket. Värt att säga eftersom hon också är närmare den målgrupp som förlaget satt till 12-15 år.

Jag gillar den här serien, och ser fram mot fler böcker om Tilda och hennes familj. Inte minst med cliffhangern på slutet i den här boken.

Omdöme: Välskriven ungdomsfantasy med humor
Betyg: 4

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Lilla Piratförlaget / Gilla böcker
Sidor: 319
Betyg på Goodreads: För få betyg satta ännu.
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget. Tack Christina för det!
Utläst 26 augusti 2017.

Veckans topplista: Bokomslag på temat blått

Johannas deckarhörna har skapat en serie hon kallar Veckans topplista, eftersom hon tycker Top Ten Tuesdays inlägg blir svårare och svårare. Jag kan hålla med henne, och hoppar gärna på det här.

Vecka 36 är det ”Bokomslag på temat blått” som är temat.

Hjälp vad svårt. Jag brukar ju aldrig komma ihåg sånt. Trots att blått är min favoritfärg 😉 Nu får jag ta bloggen till hjälp.

1. Vi mot er av Golnaz Hashemzadeh Bonde

2. Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan

3. Fixaren av Gabriella Ullberg Westin (alla böcker i den serien är blå!)

4. Flickorna på Englandsbåten av Lone Theils.

5. En enda risk av Simona Ahrnstedt

Film: Moonlight

Titel: Moonlight
Originaltitel: Moonlight
Regissör: Barry Jenkins
Manus: Barry Jenkins (manus), Tarell Alvin McCraney (historia) 
Skådespelare:  Mahershala Ali, Shariff Earp, Duan Sanderson m.fl.
Utgivningsår: 2017
Produktionsland: USA
Genre: Drama
Premiär i Sverige på bio: 10 febuari 2017
Utgiven i Sverige på DVD: 3 juli 2017
Vi (maken, dottern, sonen och jag) såg den på DVD 9 september 2017.

Från Discshop: Moonlight är ett intimt porträtt av en ung mans liv från barndomen till vuxen ålder, när han växer upp i ett tufft område utanför Miami. Filmen följer hans kamp om att finna sin plats i denna värld. Det är en tidlös historia om mänsklig kontakt och om de ögonblick och krafter som formar våra liv och gör oss till dem vi är.

Vi hade tänkt se Moonlight på bio när den gick, den lät som en film vi skulle gilla, men vi kom aldrig iväg. Jag klickade hem den samtidigt som jag köpte filmer till sonens födelsedag.

Moonlight är en lugn och känslofylld film. Den är inte helt enkel att skriva något om för jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Å ena sidan så levde den inte upp till mina höga förväntningar. Å andra sidan så är det en film som väcker en hel del tankar och känslor. Det tar ett bra tag innan jag vänjer mig vid det långsamma tempot, det är lite för utdraget för min smak.

Jag är inte så förtjust i när det ska filmas konstnärligt. Alldeles i början är det några scener där kameran åker runt runt så jag blir alldeles snurrig, och en scen där Little springer och det blir som ett epileptiskt flimmer. Sådant gillar jag inte. Men efterhand så vänjer jag mig vid filmningen och de intensiva långa scenerna där allt hänger på skådespelarnas uttryck blir bättre och bättre.

Det är många riktigt bra skådespelarinsatser i Moonlight, men jag måste erkänna att jag inte känner igen en enda av dem sen tidigare. Det kan vara jag som inte har koll men det handlar också om att skådespelarna verkligen blir karaktärerna de spelar, man glömmer att det handlar om en fiktiv historia.

Moonlight är uppdelad i tre olika berättelser som utspelar sig i tre olika skeden i huvudpersonens (Little/Chiron/Black) liv. Det är långa tidsglapp emellan och mycket av det som hänt mellan dessa tider får man läsa mellan raderna för att förstå. Min favorit är den sista delen, i vuxen ålder. Då berörs jag mycket starkt av flera scener, i synnerhet en dialogscen med mamman och den allra sista episoden. I den första delen så berörs jag i synnerhet av komplexiteten i förhållandet mellan Juan och huvudpersonen.

Jag hade läst innan att Moonlight handlar om en homosexuell man, och jag hade förväntat mig mer fokus på det. Visserligen så ligger det mer eller mindre under ytan hela filmen, men det är samtidigt andra teman, som att göra sig fri från arv och miljö, att anpassa sig eller inte passa in, som är mer framträdande.

Jag kan rekommendera Moonlight om man vill ha en känslosam film trots att den inte levde upp till mina höga förväntningar.

Omdöme: Stillsamt och känslosamt om en ung mans uppväxt i en hård miljö
Filmbetyg: 7,5 av 10

På IMDB får filmen betyg 7,5 baserat på 158 145 betyg.
På Filmtipset får filmen betyget 5 baserat på 989 betyg.

Recension finns på Moviezine och SVT