The Orphan´s Tale av Pam Jenoff

Från Goodreads: Sixteen-year-old Noa has been cast out in disgrace after becoming pregnant by a Nazi soldier and being forced to give up her baby. She lives above a small rail station, which she cleans in order to earn her keep… When Noa discovers a boxcar containing dozens of Jewish infants bound for a concentration camp, she is reminded of the child that was taken from her. And in a moment that will change the course of her life, she snatches one of the babies and flees into the snowy night. 
Noa finds refuge with a German circus, but she must learn the flying trapeze act so she can blend in undetected, spurning the resentment of the lead aerialist, Astrid. At first rivals, Noa and Astrid soon forge a powerful bond. But as the facade that protects them proves increasingly tenuous, Noa and Astrid must decide whether their friendship is enough to save one another—or if the secrets that burn betweenthem will destroy everything.

The Orphan´s Tale av Pam Jenoff kom ut 2017. På svenska heter den Cirkusflickan och kom ut i juni 2018. Pam Jenoff är en amerikansk författare som bl.a. arbetat vid Utrikesdepartementet med frågor som rör Förintelsen. Hon debuterade 2007 med The Kommandant’s Girl. The Orphan´s Tale är hennes tionde bok.

Jag hade inte hört talas om The Orphan´s Tale förrän maken köpte den. Den hamnade i Makeutmaningen och blev oktober månads bok.

The Orphan´s Tale är en fin berättelse om starka kvinnor berättad med känsla och omtanke. Jag är kluven både till språket och till själva historien, men efterhand så dras jag in i berättelsen. Det är en historia som inte liknar något jag tidigare läst, fast den känns ändå inte helt unik. Det som framförallt är unikt är cirkusmiljön. Språket är något för ”fattigt” för min smak i den bemärkelsen att författaren inte utnyttjar språket fullt ut för att förstärka berättelsen, men eftersom jag läste på engelska så fungerade det ändå.

Det tog ett tag innan jag fastnade för karaktärerna, men när jag läst ut boken så märkte jag att både Noa och Astrid hade berört mig och fastnat. Det är två i grunden mycket starka kvinnor och Pat Jenoff förmår att förmedla deras historia. Fakta i berättelsen känns underbyggt, vad gäller såväl cirkusmiljön som situationen för judar under den här perioden. Det är svårt att greppa det stora steg som Noa gör, från att aldrig ha kastat sig i en trapets, till att kunna uppträda på cirkus. Det känns lite för mycket som ett sammanträffande att hon har den begåvningen.

Jag hade ingen aning om att Pam Jenoff skrivit så många böcker. Till svenska verkar det finnas två översatta? Även om hon inte är en ny favoritförfattare så skulle jag kunna tänka mig att läsa mer av henne.

Omdöme: Finstämd berättelse om starka kvinnor under andra världskriget
Betyg: 4-

Bloggat om den svenska översättningen har Boklysten och Bina’s Books

Mer om boken kan du läsa här eller här. (svenska här eller här)
Förlag: Mira Books
Sidor: 342
Betyg på Goodreads: 4,01 baserat på 36 032 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av maken
Utläst 23 september 2018.

Annonser

En smakebit på søndag – Kindred

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Otroligt intensiv vecka, där jag dessutom varit hemifrån i tre dygn i jobbet. Vi avslutade med vår årshögtid och efterföljande fest (bild finns på Instagram). Hur trevlig avslutning som helst med många fantastiska människor men på tok för lite sömn har det blivit. Idag hoppas jag på sömn och vila. Läst har det inte heller blivit så mycket och jag läser fortfarande Pappaklausulen. Men smakbiten får komma från den bok jag hoppas börja på här näst: Kindred av Octavia E Butler. Det blir oktober månads bok i Makeutmaningen.

Smakbiten är från bokens början:

I lost an arm on my last trip home. My left arm.
And I lost about a year of my life and much of the comfort and security I had not valued until it was gone. When the police released Kevin, he came to the hospital and stayed with me so that I would know I hadn´t lost him too. 

En smakebit på søndag – The Orphan’s Tale

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Det är hektiska tider nu på många sätt, med resor, jobb och annat som tar tid. Lite för högt tempo, och definitivt för lite lästid. Igår hann jag i alla fall läsa ut deckaren av Jonas Moström som jag började på förra helgen, och så smått börja på nästa bok. Det var hög tid att börja på septembers månads bok i Makeutmaningen (trots alla recensionsexemplar). Valet föll på The Orphan´s Tale av Pam Jenoff som handlar om sextonåriga Noa och utspelar sig till att börja med under andra världskriget. På svenska heter den Cirkusflickan och kom ut i somras. Maken köpte den i USA förra sommaren, så jag läser den på engelska.

Smakbiten kommer från sid 14:

No, they do not notice me. I see them, though, the soldiers on leave and the mothers and wives who come each day to scan the platform hopefully for a son or husband before leaving alone. You can always tell the ones who are trying to flee. They try to look normal, as if just going on vacation. But their clothes are too tight from the layers padded underneath and bags so full they threaten to burst at any second. They do not make eye contact, but hustle their children along with pale, strained faces.

Ready Player One av Ernest Cline

Från webben: A world at stake. A quest for the ultimate prize. Are you ready? It’s the year 2044, and the real world has become an ugly place. We’re out of oil. We’ve wrecked the climate. Famine, poverty, and disease are widespread. Like most of humanity, Wade Watts escapes this depressing reality by spending his waking hours jacked into the OASIS, a sprawling virtual utopia where you can be anything you want to be, where you can live and play and fall in love on any of ten thousand planets. And like most of humanity, Wade is obsessed by the ultimate lottery ticket that lies concealed within this alternate reality: OASIS founder James Halliday, who dies with no heir, has promised that control of the OASIS – and his massive fortune – will go to the person who can solve the riddles he has left scattered throughout his creation. For years, millions have struggled fruitlessly to attain this prize, knowing only that the riddles are based in the culture of the late twentieth century. And then Wade stumbles onto the key to the first puzzle. Suddenly, he finds himself pitted against thousands of competitors in a desperate race to claim the ultimate prize, a chase that soon takes on terrifying real-world dimensions – and that will leave both Wade and his world profoundly changed.

Ready Player One av Ernest Cline kom ut 2011. Ernest Cline är en amerikansk författare och manusförfattare som även tävlat i ”National Poetry Slam”. Ready Player One är hans debutroman, och den har även filmatiserats.

Det här är den första boken som jag läser i Makeutmaningen 2018-2019. Att den blev augusti månads bok beror på att jag har en aning om att filmen snart kommer att hitta hem till oss.

Ready Player One är en fascinerande och väldigt spännande bok. Den liknar ingenting annat jag läst. Jag måste säga att jag var mycket förvånad över att jag gillade den så mycket, då den till ”det yttre” hade en del som talade emot den. För det första hade jag fördomsfullt inga högre förväntningar på en bok som utspelar sig i hög grad i en virtuell värld. Sen är den skriven på ett sätt som normalt brukar göra att jag får taggarna utåt. Det är jag-form och den innehåller sida upp och sida ned med ytterst detaljerade beskrivningar av miljöer som i huvudsak är virtuella.

Vad är det då som gör den så bra? De detaljerade beskrivningarna fungerar utmärkt eftersom de ger mig en tydlig bild av spelen (som jag inte känner till hälften), miljöerna och händelserna. Det är så ingående beskrivet att jag får påminna mig om att det inte ens i boken är den verkliga omgivningen, utan något virtuellt. Trots att jag har begränsad kunskap om spel, så räcker min erfarenhet och kunskap för att jag ska kunna förstå vad det rör sig om, exempelvis när olika typer av spel beskrivs i facktermer. Sen ska jag inte sticka under stol med att dominansen av 80-talets popkultur gör en hel del för att jag ska gilla boken. 80-talet är ju mitt tonårsårtionde. Det finns en hel del av musiken och filmerna som jag inte känner till, men boken lockar till att leta information, vilket jag då och då gör. Inte minst efter läsningen, då jag hamnar på de mest nördiga sajterna.

Boken är relativt välskriven, men det är framförallt spänningen och tempot som gör att jag inte kan sluta läsa. Jag sträckläste, vilket inte är vanligt att jag gör med böcker i den genren. Ernest Cline har verkligen lyckats bygga en spännande historia.

Jag gillar hur karaktärerna i boken utvecklas, i synnerhet Wade/Parzival. Det är förhållandevis få karaktärer, och de flesta möter Wade bara i den virtuella världen. Där kan ju alla vara jämlika, man behöver inte ha en avatar som ser ut och agerar som man gör i verkliga världen, vilket ger intressanta reflektioner kring fördomar om kön/etnicitet och andra faktorer. Boken innehåller väldigt få kvinnliga karaktärer, och även om de som finns upplevs som starka och jämbördiga, så är det en svaghet.

En annan svaghet är att det är alldeles för lite om den verkliga dystopiska världen. Jag förstår att det hela handlar om att man (Wade) vill fly från verkligheten, men det hade varit intressant att få veta mer om den. Det hade gett mera djup till historien.

Eftersom Ernest Clines andra bok, Armada, hittat hem till oss kan det hända att jag läser den såsmåningom. Beroende på vad maken tycker om den. Filmen har vi inskaffat så den kommer vi att se mycket snart.

Omdöme: Otroligt spännande virtuellt 80-talsinfluerat äventyr.
Betyg: 5-

Bloggat om boken har Bokbabblaren, Carolina läser, Tickmick´s Bokblogg och Bokhyllad

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Arrow Books
Sidor: 372
Betyg på Goodreads: 4,29 baserat på 617 120 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av maken.
Utläst 2 augusti 2018.

Makeutmaning 2017-2018 slutförd (till slut…)

För sjätte (!) året i rad har vi kört en Makeutmaning. Det innebär att min make väljer ut 10 böcker som jag inte läst tidigare, men som han läst och gillat. De ska jag läsa på tio månader.

Första gången var augusti 2012 – maj 2013, andra gången augusti 2013 – maj 2014, tredje gången augusti 2014 – maj 2015, fjärde gången augusti 2015 – maj 2016 och femte gången augusti 2016 – maj 2017. Den här gången var det (förstås) augusti 2017 – maj 2018 som gällde.

Tyvärr blev det inte som tänkt – jag lyckades inte läsa alla tio böckerna på tio månader. Men i juli i år läste jag till slut ut den tionde boken.

Augusti 2017
Martha Hall Kelly, Lilac Girls
Omdöme: Välskriven men något trögstartad roman om grymhet, vänskap och lojalitet.
Betyg: 4

September 2017:
Cynthia Hand, Brodi Ashton och Jodi Meadows, My Lady Jane
Omdöme: Lättläst och charmig romantisk fantasy
Betyg: 4+

Oktober 2017:
Nicholas Sparks, The Notebook
Omdöme: Finstämt om kärlek och åldrande
Betyg: 4-

November 2017:
Michael Crichton, Dragon Teeth
Omdöme: Lättläst och spännande historisk fiktion från USA.
Betyg: 4+

December 2017:
Bernard Cornwell, Det sista kungadömet
Omdöme: Lättläst och lärorikt om vikingar och engelsmän.
Betyg: 4-

Januari 2018:
John Steinbeck, Buss på villovägar
Omdöme: En lättläst betraktelse av människans natur, med en underlig syn på mäns våld mot kvinnor
Betyg: 3+

Februari 2018:
Elizabeth Wein, Kodnamn Verity
Omdöme: Ungdomsroman om vänskap och att skenet bedrar.
Betyg: 3+

Mars 2018:
Dan Brown, Inferno
Omdöme: Omfattande thriller med ett spännande tema, men som ibland mer liknar en guidebok.
Betyg: 4-

April 2018:
Pierce Brown, Rött uppror
Omdöme: Dystopi fylld av action, intriger och våld, med en relativt trög början.
Betyg: 3+

Juli 2018:
George R R Martin, Drakarnas dans
Omdöme: Extremt detaljerad berättelse om en annan värld, fylld av konflikter och misstänksamhet.
Betyg: 3-

• Jag har haft svårt att orka läsa i samma takt som tidigare, och vissa månader har det känts som att jag inte hinner läsa allt jag velat. På det sättet är Makeutmaningen lite negativ. Men samtidigt finns det en hel del positivt också.
• Mina favoriter var Dragon Teeth av Michael Crichton och My Lady Jane av Cynthia Hand, Brodi Ashton och Jodi Meadows.
• Jag trodde jag skulle tycka mer om Lilac Girls av Martha Hall Kelly och The Notebook av Nicholas Sparks. De var bra bägge, men jag trodde de skulle komma i topp.
• Positivt överraskad blev jag av Dragon Teeth av Michael Crichton och My Lady Jane av Cynthia Hand, Brodi Ashton och Jodi Meadows. Att jag skulle gilla historisk fiktion och ungdomsfantasy av ett annorlunda slag hade jag inte väntat mig. Även Det sista kungadömet av Bernard Cornwell överraskade positivt.
• Minst överraskad blev jag av Inferno av Dan Brown. Dels så hade vi sett filmen, dels så använder han liknande koncept varje år.
• Jobbigast att läsa var Drakarnas dans av George R R Martin, och den var också den som jag tyckte minst om.
• Och jag säger som förra året: Jag tycker väldigt mycket om den här utmaningen. Den breddar mitt läsande och vi får många diskussioner här hemma! Jag har fått nästa års utmaning, och den ser lite annorlunda ut.

Makeutmaning 2018-2019

För er som följer mig så känner ni igen det här med ”Makeutmaning”. För sjunde året (!!!)  i rad blir det en Makeutmaning. Som jag skrivit förut (se taggen Makeutmaning) så går den ut på att min make väljer ut 10 böcker som han läst och gillat. De ska dessutom finnas i våra hyllor. Dessa ska jag läsa under 10 månader, i den här upplagan augusti 2018 – maj 2019.

Här kommer de böcker som ingår i årets utmaning. Den snällaste hittills påstår maken. Men lite utmaning ska det ju vara också, och jag tror det ligger i att vi inte går på samma saker när vi tycker böcker är lättlästa. Här är böckerna:

• Victoria Aveyard, Röd drottning.
• Octavia E Butler. Kindred.
• Ernest Cline. Ready Player One.
• Ken Follett. Den eviga elden.
• Kristen Hannah. The Nightingale.
• Pam Jenoff. The Orphan´s Tale.
• Sarah J Maas. Glastronen.
• Audrey Magee. Löftet.
• Sabaa Tahir. An Ember in the Ashes.
• Nicola Yoon. Everything, Everything.

Jag har faktiskt redan startat och läst augusti månads bok. Att jag valde den berodde på att filmen snart kommer på DVD…

Drakarnas dans av George R R Martin

Från förlagets hemsida: De sju konungarikenas framtid är osäker. Det jäser överallt i Västeros. I öster regerar Daenerys Targaryen, hennes många fiender är villiga att riskera allt för att oskadliggöra henne och hennes tre drakar. Men en ung man beger sig frivilligt iväg för att söka upp henne av helt andra skäl. Samtidigt tvingas Tyrion Lannister att fly med ett pris på sitt huvud, och det märkliga sällskap som blir hans allierade är inte vad de utger sig för att vara.
Intriger och förräderi, maktspel och ond bråd död är ständigt närvarande. Fredlösa och präster, riddare och soldater, ädlingar och slavar, ingen går säker, ingen slipper undan. Många kommer att gå under, andra växer sig starkare i skuggan av mörkret. I tider av omvälvande förändring för ödets vindar och kampen om tronen dem samman till den mäktigaste dansen på liv och död som någonsin skådats.

Drakarnas dans av George R R Martin kom ut på svenska 2012. I original heter den A Dance With Dragons och kom ut 2011. George R R Martin är en amerikansk fantasyförfattare som förutom sin populära serie A Song of Ice and Fire skrivit manus till TV och film. Han har även givit ut ett antal noveller.

Samtliga delar av den berömda serien Sagan om is och eld har ingått i Makeutmaningen, så det var ingen överraskning att den hittills sista delen skulle dyka upp också. Jag började läsa den i januari, som brukar vara en bra läsmånad, men fick ge upp då jag inte orkade så långt. Sen gjorde jag ett till försök under våren. När det var maj så insåg jag att jag inte skulle orka, och med andra ord inte skulle kunna slutföra Makeutmaningen inom 10 månader. Men skam den som ger sig. I juli så började jag på ungefär sid 250 (där jag tidigare avslutat) och lyckades ta mig igenom alla dryga 1000 sidorna.

Drakarnas dans är en omfattande och oerhört detaljrik berättelse. Min upplevelse av boken färgas förmodligen rätt starkt av att jag körde fast två gånger. I grunden så tycker jag att historien är bra, men den drunknar helt i detaljer. Det är bisarrt många personer och platser att hålla reda på, långt fler än jag klarar av. Detaljnivån är extrem, varenda del i berättelsen innehåller detaljerade beskrivningar av miljöerna och de olika banden mellan personerna. Det är först när jag börjar strunta i att ens försöka förstå hur allt hänger ihop som läsningen börjar flyta. Trots att jag missar en hel del av detaljerna så kan jag ändå följa med i huvuddragen i historien, och ha ett visst utbyte av den. Det är en intressant värld som George R R Martin byggt upp, och det är noggrant gjort. När man läser en bok såpass länge som dryga 700 sidor tar så kommer man in i världen.

En sak som jag gillar är George R R Martins sätt att använda olika POVs (berättarperspektiv). Det skapar ett visst driv i berättandet, och ger olika perspektiv till vad som händer. Bok fyra och fem har olika POVs under samma tidsperiod. Jag är precis som tidigare förtjust i Daenerys berättelse, där jag också tycker att detaljnivån är något lägre, och jag kan hänga med. Även Jon Snows berättelse är intressant. Det jag inte gillar är att i den här boken inför George R R Martin även flera POVs som inte är ”de vanliga”, har annorlunda rubriker och som det tar ett tag innan man förstår. Den här boken utspelar sig parallellt med bok nummer fyra, men eftersom jag minns alltför lite av den påverkar det inte läsandet varken positivt eller negativt.

George R R Martin är känd för att inte ha några hämningar att ”ta livet” av karaktärer, och även om jag är sur på honom för att några favoriter försvinner från berättelsen, så tycker jag ändå att det skapar en spänning – att man som läsare aldrig vet riktigt vad man ska vänta sig.

Nu har det inte kommit några fler delar i den här serien, så det lär dröja innan jag läser något mer av George R R Martin. Om jag någonsin gör det. Däremot har vi börjat se serien igen. Den är så mycket bättre än böckerna! (och ja, jag vet det är en hädelse att skriva så…)

Omdöme: Extremt detaljerad berättelse om en annan värld, fylld av konflikter och misstänksamhet.
Betyg: 3-

Bloggat om boken har Fantastiska berättelser och Zellys bokhylla

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Månpocket
Originaltitel: A Dance With Dragons
Översättare: Louise Thulin, Molle Kammert Sjölander, Ylva Spångberg
Sidor: 1062
Betyg på Goodreads: 4,32 baserat på 464 146 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av dottern.
Utläst 16 juli 2018.

En smakebit på søndag – Drakarnas dans

Söndag på bloggen innebär att jag deltar En smakebit på søndag i En smakebit på søndag. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Söndag, semester och högsommar. Vi både slappar, gör utflykter och startar hemmaprojekt vi inte orkat med det senaste året. Och läser förstås. Allihopa. Hos svärmor plöjde jag fyra böcker, och sen tog jag mig an en tegelsten. Trots att det är juli så har jag en bok kvar i Makeutmaningen. Jag försökte mig på den två gånger i vintras men körde fast. Det är den femte delen i George R R Martins serie: Drakarnas dans. Nu är mitt mål att läsa klart den i juli, vi får se hur det går. Hittills bättre än i vintras i alla fall…

Smakbiten kommer från sid 510:

Bran förstod inte så han frågade syskonen Reed. ”Tycker du om att läsa böcker, Bran?” frågade Jojen.
”Vissa böcker. Jag tycker om berättelser om strider. Min syster Sansa tycker om kärleksberättelser, men sådana är löjliga.”
”En läsare lever tusen liv innan han dör”, sa Jojen. ”Den som aldrig läser lever bara ett. Skogens sångare hade inga böcker. Inget bläck, inget pergament, inget skriftspråk. I stället hade de träden, framför allt ödesträden. När de dog gick de upp i träet, i blad och gren och rot , och träden minns. Alla deras sånger och trollformler, berättelser och böner, allt de visste om denna världen. Mästarna vet att berätta att ödesträden är helgade åt de gamla gudarna. När sångarna dör går de upp i gudaskapet.”

Rött uppror av Pierce Brown

Från förlagets hemsida: Darrow tillhör de röda, en medlem av den lägsta klassen i det färgkodade samhället i framtiden. Precis om alla andra röda arbetar han i gruvorna under Mars. Övertygad om att han och hans folk gör planetens yta beboelig för kommande generationer. Det är det de sliter och offrar sina liv för, en bättre värld för sina barn.
Men Darrow och hans sort har svikits och lurats. Snart upptäcker de att Mars har varit möjligt att bo på under en lång tid. Stora städer och vackra parker finns spridda över planeten. De röda och Darrow är inget annat än slavar som tjänar en dekadent härskande klass.
Driven av hämnd och med längtan efter rättvisa offrar Darrow allt för att infiltrera det legendariska institutet, en skola för den dominerande klassen guld.
Han tvingas slåss för sitt liv och hela civilisationens framtid mot de bästa och mest brutala av samhällets framtida härskare. Han kommer att ta till alla medel för att besegra sina fiender. Även om det innebär att han måste bli en av dem för att göra det.

Rött uppror av Pierce Brown hade recensionsdatum 9 februari 2015. I original heter den Red Rising och kom ut 2014. Pierce Brown är en amerikansk författare som tidigare varit bl.a. chef för sociala medier på ett nystartat högteknologiskt företag och medhjälpare på en senators valkampanj. Rött uppror är hans debut, och den första i en trilogi.

Rött uppror är en bok som jag har väldigt svårt att komma in i. Mitt största problem med Rött uppror är språket, som ibland är irriterande banalt. Jag har svårt för jag-formen i vissa böcker, och Rött uppror är en sådan bok. I början så överöses man som läsare med nya begrepp och benämningar (dessutom gärna med stor bokstav som egennamn). Hela konceptet för boken är att allt utspelar sig i en framtidsvärld, och det är som om Pierce Brown vill klämma in alla förklaringar för läsaren alldeles i början. Han verkar dessutom ha bestämt sig för att komplicera det mesta. Det är så mycket så jag har svårt att komma in i boken, jag får inga bilder av vad som händer eller av hur världen/Mars ser ut. Kartan i början (som kopplar till senare delen av boken) hjälper inte på långa vägar.

Men så en bit in i boken så vänder det. Antalet begrepp minskar, historien tar fart, och det blir en bra balans mellan action och strategi. ”Spelet” (eller vad man nu ska kalla det) är spännande. Karaktärerna byggs också upp, och de och deras roller blir mer intressanta. Vissa vändningar i historien överraskar mig rejält. Sen är jag svag för greppet att blanda in mytologi och gudar i berättelsen! Våldet är dock rejält rått i Rött uppror, och ibland går det över gränsen. Samtidigt är det en del av beskrivningen av den här världen, där man inte längre ser hur rått och brutalt det är.

Det är en rätt intressant värld som Pierce Brown bygger upp, både rent tekniskt och mänskligt. I grunden handlar det förstås om makt och hur man kan lura andra. Jag kan inte låta bli att tycka att han snott rätt friskt från andra dystopier, som Hungerspelen och Divergentserien. Och en del Flugornas herre.

Trots den mycket sega inledningen och språket så är helhetsintrycket relativt bra. Men någon större lust att läsa del två, som dessutom inte fått lika bra omdöme, har jag inte (nu).

Omdöme: Dystopi fylld av action, intriger och våld, med en relativt trög början.
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Fridas bokhylla, Litteraturkvalster, Carolina läser, Bokhyllan, Bokhuset, Läsfåtöljens bokblogg och Boktycke

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Norstedts
Originaltitel: Red Rising
Översättare: Patrik Hammarsten
Sidor: 388
Betyg på Goodreads: 4,26 baserat på 155 397 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av maken
Utläst 29 april 2018.

En smakebit på søndag – Rött uppror

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Sista (hela) veckan på mitt gamla jobb har varit minst sagt intensiv, och jag har inte sovit bra. Som det ser ut nu så kommer hela maj att bli minst lika intensiv jobbmässigt. Kul men utmanande. Det gör att jag är extremt trött på kvällarna, och det är klart att det går ut över läsandet. Med andra ord så blir det en smakbit ur samma bok som förra söndagen – Rött uppror av Pierce Brown. Jag har förhoppningar om att hinna läsa ut den i helgen, men har inte valt ny bok än.

Smakbiten kommer från s 228.

”Livet är den mest effektiva skola som någonsin har skapats. Förr fick barn sitta med huvudet böjt och läsa böcker. Det kunde ta åratal innan något fastnade. ” Han knackar sig på huvudet. ”Men nu har vi småprogram och plattor, och Guld låter de lägre Färgerna sköta forskningen åt oss. Vi behöver inte läsa kemi eller fysik. Vi låter datorer och andra ta hand om det. Men vi måste studera den mänskliga naturen. Om vi ska kunna härska måste vi studera politik, psykologi och beteendevetenskap – hur desperata människor reagerar på varandra, hur grupper bildas, hur arméer fungerar, hur sakar rasar samman och varför. Det går bara att lära sig här.”