My Lady Jane av Cynthia Hand, Brodi Ashton och Jodi Medows

Från Goodreads: The comical, fantastical, romantical, (not) entirely true story of Lady Jane Grey. In My Lady Jane, coauthors Cynthia Hand, Brodi Ashton, and Jodi Meadows have created a one-of-a-kind fantasy in the tradition of The Princess Bride, featuring a reluctant king, an even more reluctant queen, a noble steed, and only a passing resemblance to actual history—because sometimes history needs a little help.
At sixteen, Lady Jane Grey is about to be married off to a stranger and caught up in a conspiracy to rob her cousin, King Edward, of his throne. But those trifling problems aren’t for Jane to worry about. Jane is about to become the Queen of England.

My Lady Jane av Cynthia Hand, Brodi Ashton och Jodi Meadows kom ut 2016. Det är den första i en serie, The Lady Janies, som är alternativa återberättelser av kända ”Janes” i historien. Cynthia Hand är en ungdomsboksförfattare som bl.a. är känd för sin serie Unearthly. Brodi Ashton och Jodi Meadows är också ungdomsboksförfattare som givit ut böcker tidigare.

När vi var i Salt Lake City i somras så köpte min man flera böcker, varav en var My Lady Jane. Vi har bägge intresserat oss för Lady Jane Greys öde sen vi för många år sedan var i London och såg The Execution of Lady Jane Grey av Paul Delaroche på National Gallery. Vi har läst både fakta och skönlitterära berättelser om unga Lady Jane Grey som var Englands drottning i nio dagar innan hon halshöggs. My Lady Jane kom i Makeutmaningen och blev september månads bok.

My Lady Jane är en lättläst, underhållande och charmig bok men en underlig blandning av olika genres. Det är en ungdomsbok, den är historisk, den är romance, den är fantasy och den har ett stort mått av glimten i ögat. I början hade jag svårt att komma in i den, jag hade trott något annat och var alldeles för trött för att förstå mig på den minst sagt bisarra historien. Sen kom helgen, och jag kunde ägna mig mer åt boken, och då dröjde det inte länge innan jag var fast. Jag läste den med ett stort leende på läpparna och läsningen flög fram.

Även om My Lady Jane baseras på Lady Jane Greys öde, så är det minst sagt en fri tolkning, eller närmare bestämt en omskrivning av historien. Jane i boken är en riktig bokmal, hon går ingenstans utan en bok, och redan där så gillar jag henne! Överhuvudtaget så gillar jag flera av huvudpersonerna, eftersom de beskrivs med humor och självironi.

Det är svårt att skriva om historien utan att avslöja för mycket, men det finns alltså rejäla element av fantasy och magi. Dessutom så är det här charmig romance, där man efterhand blir övertygad om att det ska sluta lyckligt. Men med tanke på den verkliga historiebakgrunden är det inte säkert. Jag är imponerad över hur författarna lyckats väva in de historiska elementen, med kontroverserna och striden om tronen som ägde rum, för de finns där.

My Lady Jane passar säkert inte alla, och jag var först tveksam. Men tillslut blev jag verkligen charmad av den. Lite sugen är jag på att läsa de andra delarna, men eftersom jag inte kan den verkliga historien om Jane Eire eller Calamity Jane så är jag inte helt säker.

Omdöme: Lättläst och charmig romantisk fantasy
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Tickmicks bokblogg

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Harper Teen
Sidor: 491
Betyg på Goodreads: 4,12 baserat på 16 115 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånade den av maken som köpte den i Salt Lake City i somras.
Utläst 10 september 2017.

Annonser

Lilac Girls av Martha Hall Kelly

Från Goodreads: New York socialite Caroline Ferriday has her hands full with her post at the French consulate and a new love on the horizon. But Caroline’s world is forever changed when Hitler’s army invades Poland in September 1939—and then sets its sights on France.
 An ocean away from Caroline, Kasia Kuzmerick, a Polish teenager, senses her carefree youth disappearing as she is drawn deeper into her role as courier for the underground resistance movement. In a tense atmosphere of watchful eyes and suspecting neighbors, one false move can have dire consequences.
 For the ambitious young German doctor, Herta Oberheuser, an ad for a government medical position seems her ticket out of a desolate life. Once hired, though, she finds herself trapped in a male-dominated realm of Nazi secrets and power.
 The lives of these three women are set on a collision course when the unthinkable happens and Kasia is sent to Ravensbrück, the notorious Nazi concentration camp for women. Their stories cross continents—from New York to Paris, Germany, and Poland—as Caroline and Kasia strive to bring justice to those whom history has forgotten.

Lilac Girls av Martha Hall Kelly kom ut i april 2016. Den är inte översatt till svenska, men finns däremot på norska. Martha Hall Kelly är en amerikansk författare som tidigare arbetat som copywriter. Lilac Girls, som är hennes debutroman, baseras på verkliga händelser, vilket man kan läsa mer om på hennes hemsida.

Min make inhandlade Lilac Girls när vi var i Denver i somras, och läste den under vår resa. Den hamnade i Makeutmaningen och blev augusti månads bok.

Lilac Girls är en välskriven och tänkvärd bok. Av någon anledning tog det mig tid att komma in i boken, och läsningen lossnade först efter drygt halva boken, då jag bara ville läsa mer. Möjligen berodde detta på språket, då det bitvis var komplicerat och på tok för ordrikt, i synnerhet de stycken som handlar om Caroline. Martha Hall Kelly lyckas verkligen med de tre olika berättarrösterna. Det är inte bara berättelserna som skiljer, utan ordval, meningsbyggnad och värderingar blir olika – det är tre olika karaktärer som kommer till tals.

Det är svårt att ta in bitar av Lilac Girls, att människor kan bete sig så grymt. I synnerhet då det tydligt framgår att historien baseras på verkliga händelser. Herta är så osympatisk att jag inte vet vart jag ska vända mig när jag läser hennes berättelse. Jag kan tycka att det är lite synd att författaren inte vågar sig på att borra lite djupare i Hertas bevekelsegrunder, det är så lätt att avfärda henne som ett undantag och något extremt, trots att vi vet att som hon agerar inte är unikt.

Lilac Girls har ett mycket viktigt tema, och alla berättelser som handlar om den grymma behandlingen av olika grupper av människor under andra världskriget är viktiga. Vi får ju inte glömma! Lilac Girls har dessutom fokus på kvinnorna (i Ravensbruck) och berättelsen är helt ur deras perspektiv, vilket jag uppfattar inte är så vanligt i berättelser om andra världskriget. Martha Hall Kelly verkar ha lagt en enorm vikt vid att göra grundlig ”research”.

Jag brukar säga att omslagen inte spelar någon roll för mig, men i det här fallet gjorde det det. Jag noterade omslaget då min make köpte boken och läste den (då ser man ju omslaget utifrån) och drog några förhastade slutsatser om vad Lilac Girls skulle handla om. Det gjorde att jag väntade på att saker skulle hända som aldrig hände, vilket blev något av en besvikelse.

Lilac Girls var faktiskt lite av en utmaning för mig, då jag sällan läser historiska böcker, och inte precis brukar välja böcker som utspelar sig under andra världskriget. Dessutom så tog den ett tag att vänja sig vid. Men när jag väl kom in i den så tyckte jag om den.

Lilac Girls är Martha Hall Kellys debutroman så det är svårt att säga om det blir något mer läst av henne. Enligt hennes hemsida håller hon på med två ”prequels” till Lilac Girls.

Omdöme: Välskriven men något trögstartad roman om grymhet, vänskap och lojalitet.
Betyg: 4

Jag har inte hittat några svenska recensioner av boken.

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Ballantine Books
Sidor: 483
Betyg på Goodreads: 4,31 baserat på 58 521 betyg
Hur jag fick tag på den: Mitt exemplar lånade jag av maken som köpt den i Denver.
Utläst 21 augusti 2017.

En smakebit på søndag – My Lady Jane

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar hittar ni här.

Då sitter vi på tåget på väg hem från en helg med många roliga möten, med gamla och nya vänner. Vi har varit på 50+50-årsfest i Västerås – tema schlager – och dansat till långt in på natten. Klockan 2 kom vi till hotellet och man är ju bokstavligen inte 20 längre, så den här dagen är något seg. Vi får se hur mycket jag orkar läsa på tåget utan att somna. Jag håller fortfarande på med Vi mot er av Fredrik Backman, men tänkte ta smakbiten från boken jag tänkte ta härnäst. Den heter My Lady Jane och är en ungdomsbok. Det syftar på Lady Jane Grey, som var drottning i nio dagar innan hon avrättades. Jag har läst om henne förut, men det här är tydligen en fantasiversion. Den är en bok i min Makeutmaning.

Smakbiten kommer från första sidan:

You may think you know the story. It goes like this: once upon a time, there was a sixteen-year-old girl named Jane Grey, who was forces to marry a complete stranger (Lord Gulidford or Gilfors or Giffors-something-or-other), and shortly thereafret found herself ruler of a country. She was queen for nine days. The she literally lost her head.
Yes, it’s a tradgedy, if you consider the disangegment of one’s head from one’s body tragic. (We are merely narrators, and would hate to make assumptions as to what the reader would find tragic.)
We have a different tale to tell.

En smakebit på søndag – Lilac Girls

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar hittar ni här.

Så skönt att Mari är igång med smakbitarna. Då börjar vi komma in i rutinerna igen. En upplevelserik sommar har det varit. I måndags var det dags för jobbet igen, och veckan har varit ovanligt intensiv med aktiviteter varje dag. I går utnyttjade jag min 50-årspresent från jobbet: Biljetter till Jill Johnsons konsert på Skulebergets naturscen. Fantastisk konsert, även om det småregnade lite då och då. För en smakbit kan ni kolla på mitt instagramkonto.

I går kväll började jag på en ny bok – augusti månads bok i Makeutmaningen: Lilac Girls av Martha Hall Kelly. Den låg på topplistorna i USA och den är översatt till norska (Syrinpikene) men jag har inte hittat något om översättning till svenska. Den utspelar sig under andra världskriget och ska vara baserat på verkliga personer. Mer om boken kan ni läsa här.

Smakbiten kommer från sid 19:

 M. Bernard emerged from the kitchen. The portholed kitchen door swung closed behind him, flapped open and shut a few times, and then stood still. He walked to the center of the dining room. Had he been crying?
”Excusez-moi, ladies and gentlemen.”
Someone tapped a glass with a spoon, and the room quieted.
”I have just heard from a reliable source… ” M. Bernard took a breath, his chest expanding like leather fireplace bellows. ”We have it on good authority that…”
He paused, overcome from a moment, then went on.
”Adolf Hitler has invaded Poland.”

Makeutmaning 2017-2018

För er som följer mig så känner ni igen det här med ”Makeutmaning”. För sjätte året (!!!)  i rad blir det en Makeutmaning. Som jag skrivit förut (se taggen Makeutmaning) så går den ut på att min make väljer ut 10 böcker som han läst och gillat. De ska dessutom finnas i våra hyllor. Dessa ska jag läsa under 10 månader, i den här upplagan augusti 2017 – maj 2018.

Här kommer de böcker som ingår i årets utmaning. Det har varit lite tufft för maken att välja böcker men jag tycker han varit rätt snäll. Ingen faktabok och ingen Gabaldon;-). Men lite utmaning ska det ju vara också. Här är böckerna:

• Dan Brown, Inferno
• Pierce Brown, Rött uppror
• Bernard Cornwell, Det sista kungadömet
• Michael Crichton, Dragon Teeth
• Martha Hall Kelly, Lilac Girls,
• Cynthia Hand, Brodi Ashton och Jodi Meadows, My Lady Jane
• George R R Martin, A Dance With Dragons
• Nicholas Sparks, The Notebook
• John Steinbeck, Buss på villovägar
• Elizabeth Wein, Kodnamn Verity

Så snart jag betat av några recensionsexemplar så ska jag ge mig i kast med augusti månads bok…

Makeutmaning 2016/2017 slutförd

För femte (!) året i rad har vi kört en Makeutmaning. Det innebär att min make väljer ut 10 böcker som jag inte läst tidigare, men som han läst och gillat. De ska jag läsa på tio månader.

Första gången var augusti 2012 – maj 2013, andra gången augusti 2013 – maj 2014, tredje gången augusti 2014 – maj 2015 och fjärde gången augusti 2015 – maj 2016. Den här gången var det (förstås) augusti 2016 – maj 2017 som gällde.

Augusti 2016
Anthony Doerr, Ljuset vi inte ser
Omdöme: Fin berättelse om att göra rätt eller fel eller bara vara mänsklig.
Betyg: 4

September 2016:
Siri Pettersen, Odinsbarn
Omdöme: Välskriven nordisk fantasy om utanförskap och att få vara sig själv
Betyg: 4+

Oktober 2016:
Meredith Russo, Om jag var din tjej
Omdöme: Välskriven och viktig bok om att vara transperson
Betyg: 4+

November 2016:
Kass Morgan, The 100
Omdöme: Lättläst dystopisk ungdomsroman om dolda agendor, vänskap och kärlek.
Betyg: 4

December 2016:
David Safier, Ung i ghettot
Omdöme: Lättläst men oengagerande ungdomsbok om ett stycke viktig och berörande historia.
Betyg: 3+

Januari 2017:
Diana Gabaldon, Slända i bärnsten
Omdöme: Tungläst tegelsten om maktkamp, krig och kärlek.
Betyg: 3+

Februari 2017:
Jan Wong, Red China Blues
Omdöme: Välskriven biografi om idealism och fanatism
Betyg: 4-

Mars 2017:
Jan-Philipp Sendker, Konsten att höra hjärtslag
Omdöme: Finstämd berättelse om kärlek, trohet och familj.
Betyg: 4-

April 2017:
George R R Martin, Kråkornas fest
Omdöme: Detaljerade beskrivningar av intriger, maktspel och lögner i en fantasyvärld.
Betyg: 3+

Maj 2017:
Christopher Paolini, Eragon
Omdöme: Lättläst men något oengagerande ungdomsfantasy
Betyg: 3+

• Det har varit tungt för mig att läsa generellt under flera månader i höstas och vintras, och ibland upplevde jag att Makeutmaningsböckerna tog orimligt mycket av min läsork och tid. Vilket förstås också påverkade min upplevelse.
• Det här året så överraskades jag både positivt och negativt. Böcker jag var lätt skeptisk till var lättare och bättre än jag trodde, medan böcker jag sett fram mot inte var så bra som jag hoppats.
• Mina favoriter var Odinsbarn och Om jag var din tjej. Odinsbarn tillhör de som jag blev väldigt positivt överraskad av.
• Jag trodde jag skulle tycka mer om Ljuset vi inte ser, Ung i ghettot och Konsten att höra hjärtslag än vad jag gjorde. Red China Blues hade jag också hoppats aningen mer på, trots att det inte var min typ av bok.
• Positivt överraskad blev jag av Odinsbarn och The 100. Där tror jag definitivt att jag kommer att läsa fler böcker såsmåningom. Eragon var mer lättläst än jag befarade.
• Minst överraskad blev jag av Slända i bärnsten och Kråkornas fest, men de ingår ju i serier som jag läst de tidigare i. Ärligt talat så har jag svårt att förstå att Diana Gabaldons böcker blivit en sådan succé…
• Och jag säger som förra året: Jag tycker väldigt mycket om den här utmaningen. Den breddar mitt läsande och vi får många diskussioner här hemma! Men nu pratar vi om att inför nästa år ha något färre böcker i utmaningen. Vi får se…

Eragon av Christopher Paolini

Från förlagets hemsida: ”Jag ser mäktiga krafterna i vårt land kämpa om kontrollen över din vilja och ditt öde. Oräkneliga är de möjliga framtider som väntar dig men bara en kan bringa dig lycka och fred. Akta dig för att tappa bort din egen väg, för du är en av de få som är verkligt fri att välja sitt eget öde.”
Den fattige bondpojken Eragons liv förändras helt när han en dag hittar en vacker blå sten som visar sig vara ett drakägg. Ägget kläcks och drakungen Saphira och Eragon blir i vänner i hemlighet. Från den dagen knyts deras öden för alltid till varandra.

Eragon av Christopher Paolini kom ut på svenska 2005. I original heter den också Eragon och kom ut 2002. Christopher Paolini är en amerikansk författare som var bara 15 år när han skrev Eragon, den första boken i serien Arvtagaren. Han gick inte i skolan utan utbildades av sina föräldrar, som bägge var författare. Eragon gavs först ut på föräldrarnas förlag, men blev senare uppköpt av Random House och blev en internationell succé. Christopher Paolini var då 19 år. Totalt består serien av fyra böcker. Eragon är också filmatiserad.

Efter att ha läst Ärren vi bär av Caroline Engvall hade jag ett stort behov av att läsa något helt fiktivt, långt från verkligheten. Då passade det bra att plocka upp den sista boken i Makeutmaningen 2016/2017, nämligen Eragon av Christopher Paolini. Jag är sist ut i familjen att läsa den.

Eragon är mycket lättläst fantasy och en skön verklighetsflykt. Jag brukar ha problem med persongalleriet i fantasy som brukar kunna vara.. tja, rikligt. I Eragon är det lagom med karaktärer för att jag ska kunna hänga med. Plus också förstås för kartan i början av boken, även om den kunde varit något mer detaljerad.

Det är väldigt detaljerade beskrivningar av utseenden och miljöer. Lite för detaljerat för min smak, men man får i alla fall en bild av om det är överdådigt, ödsligt, torrt, fuktigt, hotande osv. Men lite färre beskrivande ord hade varit passande. Det tråkar ut med alla detaljer.

Eragon är en ungdomsbok skriven av en femtonåring och det kan förklara att jag upplever språket som lite torftigt (fast många ungdomar kan skriva målande) och hela historien naiv. Det är också något som gör att jag har svårt att känna med Eragon. Jag berörs inte riktigt av hans öde och är inte speciellt nyfiken på hur historien ska utveckla sig.

Men trots mina invändningar så var de över 500 sidorna förvånansvärt lättlästa och den blev den verklighetsflykt jag hade väntat mig. Om nästa bok i serien är lika lättläst skulle jag nog kunna tänka mig att läsa den. Men prioriterat är det inte.

Omdöme: Lättläst men något oengagerande ungdomsfantasy
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika och Bokparadiset

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Bonnier Carlsén
Sidor: 519

Mitt exemplar lånade jag av sonen.
Utläst 16 maj 2017.

Kråkornas fest av George R R Martin

OBS! Innehåller spoilers!

Från förlagets hemsida: Efter århundraden av bittra strider råder nu en osäker vapenvila. Robb Stark, Joffrey Baratheon, Renly Baratheon och Balon Greyjoy är alla döda och Joffreys blott åttaårige bror Tommen regerar i Kungshamn under överinseende av sin mor, den maktgalna Cersei Lannister som har många liv på sitt samvete.
Men kampen om makten över de sju konungarikena är inte slut. Stannis Baratheon har farit till Muren, på Järnöarna smider huset Greyjoy nya planer, i Dornien vill huset Martell hämnas prins Oberyns död, medan Brienne, jungfrun av Tarth, beger sig iväg på det omöjliga uppdraget att söka efter Sansa Stark. Och över havet kommer envisa rykten om att draklordens dotter fortfarande lever.
Tiden är kommen för de visa och de ärelystna, för de starka och de svekfulla, för ädlingar och ofrälse, för magiker och mördare, för de rättrogna och de fredlösa. De mänskliga asätarna är inte sena att samlas och nya intriger uppstår och farliga allianser bildas när krafter från det förflutna dyker upp igen i spåren efter strider och kaos, beredda att än en gång ta upp kampen om järntronen.
Till kråkornas fest är många inbjudna men bara ett fåtal överlever.

Kråkornas fest av George R R Martin kom ut på svenska 2012. I original heter den A Feast for Crows och kom ut 2005. George R R Martin är en amerikansk fantasyförfattare som förutom sin populära serie A Song of Ice and Fire skrivit manus till TV och film. Han har även givit ut ett antal noveller.

Jag är den enda i familjen som inte läst George R R Martins böcker på egen hand, och det kompenseras i den s.k. Makeutmaningen. Ända sedan starten så har det alla år utom ett ingått en bok i den här serien. I 2016/2017 års utmaning ingår bok nummer fyra, och den fick bli april månads val. Den fick följa med på läsplattan på semestern, och jag började läsa den där, för att sedan fortsätta i den fysiska mycket omfattande boken när vi kom hem.

Kråkornas fest är fantasy där författaren frossar i detaljerna. Det är oändligt många karaktärer, och det är alltid omöjligt att veta om man stött på dem förut eller inte, förutom ett begränsat antal huvudkaraktärer. Dessutom har George R R Martin en förkärlek för att i detalj beskriva allt, från skepp till sköldar till olika slag och intriger. Det är inte riktigt min grej, för jag förmår helt enkelt inte hålla reda på allt, och det gör mig frustrerad och orolig.

Till att börja med gick läsningen av Kråkornas fest trögt, men när jag gav upp att försöka förstå detaljerna och helt enkelt skummade vissa delar så flöt läsningen betydligt bättre, även om jag kan tycka det var synd. Kanske jag missade något väsentligt, men jag tyckte att jag kunde följa med någorlunda i huvudkaraktärernas berättelser. Att läsa på läsplattan var heller ingen hit, där saknades kartorna och det var svårt att bläddra fram och tillbaka till släktträden.

George R R Martin är bra på det här med olika POVs, att få olika vinklar, och olika personligheter att framträda. Bäst i den här boken gillar jag nog Sams berättelse. Cerseis och Sansas är också någorlunda enkla att följa. Det finns karaktärer jag saknar, men vad jag förstår så utspelar sig bok fem i serien under samma period men med andra POVs. Sen får jag upprepa min åsikt att genom att jag sett första säsongen av Game of Thrones så hjälper det mig i att få en bild av karaktärerna. Det blir skillnad med helt nya karaktärer.

En fördel med Kråkornas fest är att det inte är detaljerade beskrivningar av slag utan att det är mer politiska intriger. Det är också förhållandevis lite ”fantasy” om man tänker sig magiska inslag eller främmande varelser.

När jag läste Kråkornas fest så tänkte jag då och då att jag inte står ut med en bok till i serien. Men det är klart, det är ju bara en bok kvar. Av de som kommit ut. Men jag ser inte direkt fram mot den.

Omdöme: Detaljerade beskrivningar av intriger, maktspel och lögner i en fantasyvärld.
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Fantastiska berättelser, Maddes bokblogg och Beas bokhylla

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: A Feast for Crows
Förlag: Forum
Översättare: Louise Thulin
Antal sidor: 683

Mitt exemplar lånade jag av maken (började med e-bok lånad på biblioteket).
Utläst 14 april 2017.

En smakebit på søndag- Kråkornas fest

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar har inte kommit upp än.

För er som följer mig på Instagram kommer det inte som någon överraskning om jag säger att jag i fredags återkom fråm en underbar vecka med semester på Gran Canaria med min man (min 50-årspresent från honom). Vi har bott på ett fint hotell och bara tagit det lugnt. I vår värld innebär det att vi läst. Och läst och läst. Jag hann med fem böcker, och att börja på den sjätte! Solstolar är verkligen utmärkta platser för läsning.

Den boken jag började på mot slutet av resan är en tegelsten som är april månads bok i Makeutmaningen – Kråkornas fest av George R R Martin. På sätt och vis hade det varit bra om jag börjat på den tidigare, men samtidigt så var det skönt att ägna semestern åt att sluka deckare.

Smakbiten kommer från sid 229

”Dräparen.” Dareon dök upp vid hans sda och tycktes inte märka hur Sam led. ”En ljuvlig natt för en gångs skull. Se, stjärnorna tittar fram. Vi kanske till och med får se månen. Det värsta är kanske över.”
”Nej.” Sam torkade sig om näsan och pekade mot söder med ett tjockt finger där mörkret tätnade. ”Där”, sa han. I samma stund syntes en blixt, plötslig, tyst och bländande. För en kort sekund glödde molnen långt borta, likt berg ovanpå berg, purpurlila, röda och gula, högre än världen. ”Det värsta är inte över, det värsta har bara börjat och det finns inga lyckliga slut.”
”Vid alla gudar!” utbrast Dareon och skrattade. ”Du är så feg, Dräparen.”

Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker

Från förlagets hemsida: Tin Win är framgångsrik advokat i New York. Han kommer ursprungligen från Burma men hans amerikanska familj, hustru och två barn, vet nästan ingenting om hans uppväxt och bakgrund.
En dag strax efter att dottern Julia avlagt sin juridikexamen försvinner han utan ett ord. Familjen tvingas till slut acceptera att spåren slutar i Bangkok. Fyra år senare hittar Julia ett fyrtio år gammalt kärleksbrev som hennes far skrivit till en okänd kvinna i en by i Burma.
Hos Julia tänds åter hoppet och hon bestämmer sig för att söka upp kvinnan i brevet. När Julia kommer till den lilla byn bland bergen hamnar hon i en främmande värld. I byns tehus lär hon känna en man som berättar en märklig historia om den blinde pojken och flickan med de missbildade fötterna, om det som står skrivet i stjärnorna och om kärlek som övervinner allt.

Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker kom ut 2014. I original heter den Das Herzenhören och kom ut 2002. 2012 kom den ut på engelska som The Art of Hearing Heartbeats. Jan-Philipp Sendker är en tysk författare och journalist som varit korrespondent för Stern i Amerika och Asien. Han debuterade 2000 med Cracks in the Great Wall, som handlar om Kina. Konsten att höra hjärtslag är hans skönlitterära debut.

När Konsten att höra hjärtslag kom ut blev den en ”snackis” och jag har många vänner som läst den och rekommenderat den. Samtidigt så har jag ryggat lite för överorden som använts. Men även maken har läst den och därför hamnade den i min Makeutmaning. Den fick bli mars månads bok, då jag kände att jag hade rätt lite lästid, och trodde det här skulle vara en bok som skulle vara relativt lättläst för mig.

Konsten att höra hjärtslag är en fin historia som berättas med en varm och intensiv ton. Den är lättläst, samtidigt som den bitvis kräver viss eftertanke och koncentration. Jag tycker om tonen i berättandet, det finns en respekt och en genuin berättarröst. Lite är det som att läsa en historia från en traditionell berättartradition, det liknar de berättelser som går från generation till generation och ska sluta i någon form av sedelärande slutsats (den typen av historier finns också invävda i berättandet).

Styrkan med Konsten att höra hjärtslag tycker jag är de intressanta miljöerna och kulturen. Jag tror aldrig jag läst en bok som utspelar sig i Burma. Hur realistiskt det är kan jag inte säga, men jag kan i alla fall inte hitta några störande schabloner. De livsöden som beskrivs är gripande och intressanta, men själva kärlekshistorien upplever jag som överdriven.

Innan jag läste boken hade jag hört/läst om vilken fantastisk läsupplevelse den varit för andra, men riktigt så kände inte jag. En varm och fin berättelse som sagt var, men ingenting som berörde mig till tårar (eller skratt). Mot slutet av boken tyckte jag t.o.m. att det blev lite väl mycket av allt. I grunden har jag faktiskt svårt att tro på förutbestämd kärlek.

Jan-Philipp Sendker har skrivit en uppföljare, Hjärtats innersta röst, och han har nyss kommit ut med en tredje bok, Viskande skuggor. Den nya låter intressant, och kanske att jag någon gång vill läsa mer av honom.

Omdöme: Finstämd berättelse om kärlek, trohet och familj.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Bokhyllan, Bloggbohemen, Beas bokhylla, Boklysten och Zellys bokhylla

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: The Art of Hearing Heartbeats
Förlag: Forum
Översättare: Lena Torndahl

Mitt exemplar lånade jag av maken.
Utläst 23 mars 2017.