En kvinnas övertygelse av Meg Wolitzer

Från förlagets hemsida: Att beundras av någon vi själva ser upp till – är inte det vad vi alla längtar efter? Att personligen lyftas till skyarna och pekas ut som oersättliga? Speciellt om det leder till att vi får tillträde till en helt ny och spännande värld …
När den nyblivna collegestudenten Greer Kadetsky hör den karismatiska Faith Frank tala för första gången tänds en dröm i henne som hon inte ens visste att hon bar på. Faith är en välkänd feministisk ikon och Greers syn på sin egen framtid får plötsligt helt nya dimensioner. Föga anar hon vad de nya vägarna kommer att bjuda på för överraskningar, och hur det kommer att förändra hennes egen bild av sig själv.

En kvinnas övertygelse av Meg Wolitzer hade recensionsdatum 30 oktober 2018. I original heter den The Female Persuasion och kom ut 2018. Meg Wolitzer är en prisbelönt amerikansk författare som debuterade 1982 med Sleepwalking. En kvinnas övertygelse är hennes tolfte roman. En av hennes mer kända romaner är The Wife (Hustrun) som nyligen filmatiserats med Glenn Close i huvudrollen.

Jag fick ett mejl från förlaget med en fråga om jag ville läsa den här boken. Eftersom jag lagt märke till The Wife så var jag nyfiken på författaren och tackade ja.

En kvinnas övertygelse är en feminsistisk bok om makt, inflytande och kvinnors vänskap. Boken är lättläst så när jag väl läser den så går den fort att läsa, men i mångt och mycket så känns det som en enda lång monolog. Detta trots att det är olika personer som står i fokus i olika stycken i boken. Det gör att läsningen går lite trögt och berättelsen aldrig griper tag.

Efter avslutad läsning så funderar jag på vad egentligen sensmoralen är. Det är en beskrivning av en ung kvinnas liv som känns realistisk. Men ingen av personerna i Greers liv lever egentligen upp till förväntningarna, alla sviker på något sätt. Även hon själv. Det är en rätt deprimerande bild av en kvinnas liv.

Jag gillar ansatsen och temat, men boken förmår aldrig fånga mig. Bitvis är det som en enda lång uppräkning av händelser och vad personer säger. Ibland så tycker jag hon försöker fånga in för mycket, för många saker om personerna, så detaljnivån blir för hög. Sen plötsligt så är det viktiga händelser som bara springs förbi. Händelser som jag hade velat veta mer om och som gett mer djup till texten. Flera av karaktärerna är intressanta, allra mest Faith. Jag blir nyfiken på vad som egentligen drivit henne genom livet (trots att man även får ”lyssna” på henne), och hur det blev som det blev.

Eftersom jag sen jag läste den här har sett filmen Hustrun (The Wife) så är jag fortfarande nyfiken på den boken. Men samtidigt var En kvinnas övertygelse inte en bok i min smak. Tydligen ska En kvinnas övertygelse bli film med Nicole Kidman. Det kan nog bli bra!

Omdöme: Feministisk berättelse om mentorskap och vänskap som aldrig riktigt griper tag
Betyg: 3

Bloggat om boken har C R M Nilsson, Hermia says och Bina´s Books

Mer om boken kan du läsa här eller här
Förlag: Bookmark
Originaltitel: The Female Persuasion
Översättare: Thomas Andersson
Sidor: 484
Betyg på Goodreads: 3,63 baserat på 25 397 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 8 februari 2019.

Annonser

Francesca av Lina Bengtsdotter

Från förlagets hemsida: Kriminalinspektör Charlie Lager är mitt uppe i en komplicerad utredning i Stockholm när hon får höra talas om tonårsflickan Francesca som för snart trettio år sedan försvann från trakten där hon själv växte upp. Något i det gamla olösta fallet påverkar Charlie och snart plågas hon också av märkliga drömmar om sin mamma Betty och diffusa minnen från uppväxten. Vad betyder drömmarna? Finns det en koppling mellan dem och Francesca?
När vännen Susanne ber om hjälp för att reda upp sitt liv bestämmer sig Charlie för att resa tillbaka till Gullspång. Med sig bär hon mardrömmarna från barndomen och de obesvarade frågorna kring Francescas försvinnande. Men hon upptäcker snart att inte alla i bygden uppskattar att hon börjar gräva i fallet.

Francesca av Lina Bengtsdotter hade recensionsdatum 26 september 2018. Lina Bengtsdotter är en svensk författare som är uppvuxen i Gullspång och bor numera i Stockholm. Hon är utbildad lärare i svenska och psykologi och har publicerat en rad noveller i tidningar i Sverige och Norden. Hon debuterade 2017 med Annabelle, den första i serien om Charlie Lager. Francesca är den andra boken i samma serie.

Jag läste Annabelle när den kom 2017, och tyckte den var riktigt bra så jag hade planerat att läsa Francesca. Så fick jag en fråga om jag kunde tänka mig att intervjua Lina Bengtsdotter på ett besök i Sundsvall. Jag tackade ja och började sedan läsa Francesca.

Francesca är en mycket välskriven och lättläst bladvändare. Läsningen flyter obehindrat, jag gillar både språk och uppbyggnad av historien. Faktum är att jag läste ut boken på två dagar – jag kunde helt enkelt inte låta bli den! Lina Bengtsdotter har en fin berättarröst, och förmår att använda ”hemvändartemat” på bästa sätt. Det finns ett underliggande vemod och ett budskap. Historien är spännande och jag kan inte i förväg förutse vad som ska hända och hur den ska sluta.

Såväl karaktärerna som miljön är väl beskrivna. Karaktärerna är intressanta, och vid avslutad läsning så känns det som att lämna gamla bekanta. Charlie är fortsatt komplex men ju mer man ”lär känna” henne desto mer förstår man som läsare. Det lilla samhället Gullspång tecknas med värme och kärlek, och miljön vävs samman med karaktärerna. 

När jag läste Annabelle så tyckte jag Annabelle fick stå tillbaka för Charlie i historien. Det är inte fallet i Francesca på samma sätt, här går historierna ihop på ett mer jämbördigt sätt. Att de överhuvudtaget går ihop kan man ha åsikter om, men faktum är att det inte störde mig så mycket som det brukar kunna göra.

Inför intervjun av Lina så funderade jag mycket på Annabelle och Francesca och förstås huvudpersonen Charlie. Jag tycker böckerna genomsyras av ett engagemang för utsatta unga tjejer. Tjejer som inte faller in i den givna ramen, som går sin egen väg, och som för det får ta stryk av omgivningen. Tjejer som mår psykiskt dåligt och har svårt att komma tillrätta med sig själva. Det engagemanget återkommer i böckerna och märks också hos Lina som person. Ett tips – håll utkik i böckerna efter ett tatuerat semikolon som är en symbol för stöd till människor som antingen gått igenom en svår depression, lider av ångest eller självmordstankar,

Det var roligt att intervjua Lina, och det framgick att hon skriver på en tredje bok i serien. Hon berättade en del om innehållet – men det tänker jag inte avslöja här. Att den kommer upp på måste-läsa-listan för nästa år är däremot givet!

Omdöme: Lättläst och välskrivet om utsatthet och utanförskap
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Kapprakt, Fru Es böcker, Feministbiblioteket, Olivias deckarhylla, Ewelinas bokblogg och Nilmas bokhylla

Mer om boken kan du läsa här eller här
Förlag: Forum
Sidor: 379
Betyg på Goodreads: 3,75 baserat på 115 betyg
Hur jag fick tag på den: Fick den av en vän
Utläst 26 januari 2019.

Iskalla ögonblick: Tio skärgårdberättelser av Viveca Sten

Från förlagets hemsida: Viveca Stens bästsäljande deckarserie har satt Sandhamn och Stockholms skärgård på kartan och fått miljoner läsare att följa Nora Lindes och Thomas Andreassons äventyr. Men hur gick det egentligen till när Nora och Thomas lärde känna varandra? Hur kom det sig att Nora fick ärva den legendariska Brandska villan? Vilka hemligheter döljer sig i havsbandet för en oskyldig seglare och är det verkligen säkert att fira midsommar i skärgården?
Här skildrar Viveca Sten i en samling minideckare – både nyskrivna och tidigare publicerade – på ett nytt sätt de karaktärer som fängslat läsare i mer än trettio länder. Samtidigt som stämningen förtätas får vi lära känna fler individer som rör sig i skärgården liksom helt nya sidor av huvudpersonerna i Morden i Sandhamn. 

Iskalla ögonblick: Tio skärgårdsberättelser av Viveca Sten kom ut 27 oktober 2017. Viveca Sten är en svensk författare som debuterade 2008 med I de lugnaste vatten som var den första boken i serien Morden i Sandhamn. Hon tillhör nu de storsäljande svenska deckarförfattarna, och serien har också filmatiserats. Iskalla ögonblick är en novellsamling med berättelser knutna till serien Morden i Sandhamn.

Jag har läst alla romaner i serien Morden i Sandhamn, och gillar den serien. Den här novellsamlingen hade jag inte läst så jag önskade mig den i julklapp 2018. Fick den av dottern och började läsa den under mellandagarna, och fortsatte under januari då och då ”mellan böcker”.

Iskalla ögonblick är en lättläst och underhållande novellsamling för den som läst serien Morden i Sandhamn och är nyfiken på och vill veta mer om karaktärerna. För att fullt ut tillgodogöra sig detaljerna behöver men känna karaktärerna rätt väl, annars är det förmodligen svårt att följa med och förstå sammanhanget.

Som alltid i en novellsamling så är nivån blandat och behållningen av berättelserna varierar. Några av historierna känner jag igen väldigt väl, men kan inte avgöra om det kommer sig av att de mer eller mindre antytts, eller om det varit en del av filmatiseringen av Morden i Sandhamn. En sådan är den om Signe och fynden man gör på stranden. En del känns rätt poänglösa, medan andra har ”twister” som jag gillar. De som jag upplever som poänglösa ska förmodligen ge en ”ny” sida till någon karaktär.

Iskalla ögonblick hade jag velat läsa när jag hade serien mer aktuell, nu går en del av poängerna förmodligen förlorade för mig, och ibland har jag svårt att placera in bikaraktärerna. Det är en lättläst novellsamling, men lämnar inget bestående minne.

Jag har nyligen sett att Viveca Sten håller på att skriva en till del i serien Morden i Sandhamn och den ser jag fram mot väldigt mycket att läsa. Kanske jag då också kommer att ha novellerna i färskt minne.

Omdöme: Lättläst novellsamling för den som vill veta mer om karaktärerna i Morden i Sandhamn
Betyg: 3

Bloggat om boken har Bokstunder och Johannas deckarhörna

Mer om boken kan du läsa här eller här
Förlag: Forum
Sidor: 334
Betyg på Goodreads: 3,53 baserat på 55 betyg
Hur jag fick tag på den: Julklapp från dottern
Utläst 26 januari 2019.

Slaget om Troja av Theodor Kallifatides

Från förlagets hemsida: När bomberna faller över den grekiska byn under andra världskriget tar lärarinnan med sig skolbarnen till en skyddande grotta. Där berättar hon för dem om ett annat krig – om hur grekerna belägrade Troja. Eller med Homeros ord: hur akajerna belägrade Ilion. 
”Fröken, varför var akajerna så grymma? Varför skulle de ge sig på trojanernas fruar och döttrar?” frågar en flicka. ”Inte för att njuta i kvinnornas famn, utan för att förödmjuka deras män. Så gjorde man då och så gör man än idag”, svarar fröken. 
Dag efter dag berättar hon om hur akajerna lider av törst, värme och hemlängtan och hur motståndarna möts – här mot här, man mot man. Huvuden flyger, hjälmar klyvs, blodet rinner.
Och allting hade börjat när prins Paris från Troja blev förälskad i akajernas kung Menelaos hustru, den vackra Helena, som rymde med honom till Troja. Nu står Helena vid stadsmuren för att se när förföraren Paris och den bedragne maken Menelaos ska mötas i strid. Hur det än slutar blir det hon som förlorar.

Slaget om Troja av Theodor Kallifatides kom ut 28 september 2018. Theodor Kallifatides är en svensk författare född i Grekland som gett ut ett trettiotal skönlitterära verk. Han är mångfaldigt prisbelönad för sitt författarskap. Parallellt med sitt författarskap har han medarbetat i tidningar och översatt andras verk. 2000 utnämndes han av svenska regeringen till professor ”för ett storartat författarskap”.

Theodor Kallifatides tillhör mina favoritförfattare, och grekisk mytologi var länge ett stort intresse. Det vet 16-åriga sonen, och så hade han själv precis läst Odyssén och önskat sig Illiaden i present. Det kan nog ha inspirerat honom att ge den här boken till mig.

Slaget om Troja är en mycket välskriven bok med ett oerhört vackert och finstämt språk. Jag tycker om Theodor Kallifatides sätt att skriva, med en fantastisk fingertoppskänsla för nyanser i det svenska språket. Ändå så har jag problem med att ta till mig Slaget om Troja och det beror på de två parallella berättelserna. Berättelsen om Grekland berör mig på många plan men till min fasa, med tanke på mitt intresse för grekisk mytologi, så inser jag att den återberättade berättelsen från Illiaden inte alls intresserar mig, utan framstår som rätt obegriplig. Detta till trots att det finns flera paralleller mellan berättelserna. Men den ena upplever jag som djupt personlig, medan den andra är just bara en återberättad berättelse.

Texten är uppbyggd med två parallella spår. Det ena spåret är den där den unga pojken lyssnar till lärarinnan som berättar en fängslande historia. Den delen utspelar sig under Tysklands ockupation av Grekland under andra världskriget och handlar också om byn där pojken och lärarinnan bor. Där lär jag mig fakta samtidigt som jag på samma sätt som i andra böcker av Theodor Kallifatides njuter av hans personliga ton och berörs av människornas öde. Det andra spåret är berättelsen som lärarinnan berättar, som är Illiaden i en ”enklare” version. Det är en lovvärd ansats, men den fungerar inte för mig. Återberättad på det här sättet framstår den som en enda lång uppräkning av obegripliga slag. Trots de 200 sidorna så tar det lång tid för mig att läsa Slaget om Troja. Jag är inte säker på att Illiadhistorien egentligen tjänar på att göras mer lättillgänglig, även om jag tycker intentionen är lovvärd.

Jag kommer givetvis att läsa mer av Theodor Kallifatides, och det finns en hel del olästa böcker i hyllan.

Omdöme: Välskrivet men något tungläst i en berättelse från Illiaden sammanvävt med en ung pojkes uppväxt i ett ockuperat Tyskland.
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Kulturbloggen, och dagarna går och Enligt O

Mer om boken kan du läsa här eller här
Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidor: 200
Betyg på Goodreads: 3,56 baserat på 73 betyg
Hur jag fick tag på den: Julklapp från sonen
Utläst 23 januari 2019.

Löftet av Audrey Magee

Från förlagets hemsida: Tyskland 1943: I desperat behov av permission från skyttegravarna ingår den tyske soldaten Peter Faber äktenskap med en kvinna han aldrig har träffat. Hon i sin tur lovas änkepension om han dör.
Under tio dagar firar de smekmånad i Berlin, och överraskas av den passion som uppstår dem emellan. När de skiljs åt är det med en gemensam dröm om framtiden och ett löfte att vänta på varandra. Men väntan blir lång och kriget sätter sina spår.

Löftet av Audrey Magee kom ut i januari 2016. I original heter den The Undertaking och kom ut 2014. Audrey Magee är en irländsk författare och journalist som skrivit för The Observer, The Guardian och The Irish Times. Löftet är hennes debutroman.

Jag hade inte noterat den här boken innan den flyttade hem till oss. Det är makens bok, och uppenbarligen så gillade han den eftersom den dök upp i Makeutmaningen. Det blev januari månads bok.

Löftet är en berättelse som på många sätt avspeglar det sämsta hos människorna. Själva historien är fruktansvärd på så många plan. Förutom att den visar hur hemskt krig är så är det också framträdande hur enkelt det är för människan att skapa hierarkier och se ner på andra. I början av läsningen så irriterar jag mig på det naiva och stolpiga språket, men efterhand så inser jag att den enkelheten också gör att det blir svårt att släppa boken. Å ena sidan så tycker jag om boken trots språket och berättarstilen. Å andra sidan tycker jag om boken eftersom språket på ett unikt sätt förstärker intrycket. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska tycka. Men Löftet lever kvar i mina tankar efter att jag läst ut den.

Jag är inte en person som dras till böcker med historier som utspelar sig under andra världskriget. Det skrivs så många böcker i den genren. Inledningsvis var jag skeptisk till Löftet pga just det. Men Audrey Magee lyckas skriva en unik historia.

Berättelsen cirklar kring två karaktärer – Peter och Katharina – och det är deras berättarröster vi omväxlande får möta. Jag gillade styckena om Katharina bättre. Det berodde på att det är där det tydligast framgår hur man som individ inte ser att man behandlar andra illa. Katharinas familj sympatiserar med nazisterna och får fördelar av det, men får också ta konsekvenserna. Man skulle tycka illa om både Katharina och hennes familj men Audrey Magee lyckas naket och enkelt beskriva förutsättningarna utan att moralisera. Peters berättelse innehåller många svåra val och är fylld av krigsscener. De beskrivs ur ett underligt perspektiv, och är svåra att hänga med i.

Löftet är Audrey Magees enda roman hittills, men jag skulle kunna tänka mig att läsa mer av henne.

Omdöme: Skakande berättelse om människors grymhet
Betyg: 4

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Boklysten, Ylva kort och gott, Mest Lenas godsaker, Mias bokhörna och Lyrans noblesser

Mer om boken kan du läsa här
Förlag: Lind & Co
Originaltitel: The Undertaking
Översättare: Ylva Mörk
Sidor: 372
Betyg på Goodreads: 3,73 baserat på 2 508 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av maken
Utläst 15 januari 2019.

Stormskörd av Mattias Leivinger och Johannes Pinter

Från förlagets hemsida: I en sjuksäng ligger polisinspektör Iris Riverdal försänkt i djup medvetslöshet. En pistolkula ligger begravd innanför hjässbenet, ändå återhämtar hon sig förvånansvärt väl.
I väntan på hennes uppvaknande söker kollegorna vid Stockholmspolisen febrilt svaret på vem den mystiske förövaren är. Han som låg bakom mordvågen i Stockholm och till slut dog i ett eldhav i Swedenborgskyrkan.
Samtidigt anländer två män till Stockholm för att slutföra det märkliga uppdraget. Med sig har de ett mardrömslikt vapen som dödar såväl kropp som själ. De överlevande samlar sig för slutstrid, för sin frihet eller undergång.
Alla har de sina speciella intressen i Iris. Men vem är vän och vem är fiende i det spel där hon plötsligt blivit centralpjäsen?

Stormskörd av Mattias Leivinger och Johannes Pinter hade recensionsdatum 30 januari 2019. Mattias Leivinger är en svensk författare, samtalsterapeut och bibliotekarie. Han debuterade skönlitterärt 2014 med den surrealistiska äventyrsberättelsen Freudland. Johannes Pinter är en svensk författare, regissör, manusförfattare och redigerare. Han har tidigare skrivit bl a nordiska väsen-fyllda Vackra kyrkor jag besökt och vampyrromanen 1007, samt barnspökboken Lille Gasten och den stora spökdagen. Deras första gemensamma bok var De mörkermärkta, den första i serien om Iris Riverdal och de andra.

Jag läste den första delen i den här serien, De mörkermärkta, och var förvånad över hur mycket jag gillade den (Betyg 4+), med tanke på att jag var tveksam om det skulle vara min typ av bok. När nu del två kom ut så blev jag glad när förlaget kunde tänka sig att skicka ett recensionsexemplar.

Stormskörd är en välskriven berättelse med högt tempo och starkt driv. Boken ser tjock ut, men den är bara drygt 400 sidor. Den är lättläst, och när läsningen tar fart så är den en riktig bladvändare. Stormskörd är svårklassificerad – den är polisroman men den är också skräck och övernaturligt. Den blandningen fascinerar mig men gör mig också lite förvirrad.

Jag har väldigt svårt att komma in i berättelsen utan att riktigt veta varför. Till att börja med så blir jag överväldigad av alla personer och händelser, som i mångt och mycket är referenser till De mörkermärkta. Tyvärr har jag glömt alldeles för mycket från den för att hänga med i svängarna. Jag kommer inte in i berättelsen, och vissa stycken är det för mycket mystik för min smak. Det är också stundvis väldigt ordrikt och många målande adjektiv som inte behövs. Trots detta så är boken lättläst, men det är först efter nästan 200 sidor som mitt läsande verkligen tar fart och jag är helt fast. De sista dryga 200 sidorna sträckläste jag på en förmiddag.

Trots den tröga början så tycker jag att Mattias Leivinger och Johannes Pinter även den här gången lyckas dra med mig som läsare i en virvel av helt osannolika händelser i en mycket skickligt vävd historia. Blandningen mellan polisroman och skräck med övernaturliga inslag har mig fast.

Karaktärerna i Stormskörd är minst sagt märkliga. Och ytterst obehagliga. Fascinerande att man ens kan tänka ut karaktärer som exempelvis Mondi och de Groot och på något sätt lyckas få fram karaktärsdrag, och inte bara endimensionell ondska. I Stormskörd framkommer ännu tydligare kopplingar till DDR som är intressanta. Poliserna (utom Iris) är mer ”vanliga” och jag gillar dem mer och mer.

Det här ska bli en trilogi och det ska bli mycket intressant att se hur författarna lyckas väva ihop alla trådar till ett avslut. Jag är i alla fall nyfiken och ser fram mot något riktigt dramatiskt.

Omdöme: Polisroman med inslag av skräck och det övernaturliga.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Just nu just här och Kapprakt

Mer om boken kan du läsa här eller här
Förlag: Piratförlaget
Sidor: 464
Betyg på Goodreads: Bara 3 betyg satta.
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 2 februari 2019.

Från och med du av Mhairi McFarlane

Från förlagets hemsida: Sökes: Trevlig man för intelligenta konversationer och ögonblick som tagna ur kärleksromaner.
Finnes: Historisk expert med ett gigantiskt hårsvall och ett ibland oanständigt språk.
Trots att Anna Alessis dejter ofta visar sig vara knäppskallar kunde hon inte vara lyckligare. Hon är 30+, har ett jobb hon älskar, och livet är bättre än hon vågat hoppas på. Men så har det inte alltid varit, och hon skulle helst glömma de jobbiga skolåren som hackkyckling.
Så när James Fraser – killen som låg bakom Annas sista förödmjukelse i skolan – dyker upp i hennes liv igen vänds allt upp och ner. Men James verkar annorlunda nu. Han är artig. Mogen. Till och med rolig. Människor kan väl förändras? Så varför känner Anna att hon är en idiot som litar på honom?

Från och med du av Mhairi McFarlane kom ut i juni 2015. I original heter den Here´s Looking at You och kom ut 2013 . Mhairi McFarlane är en brittisk författare, född i Skottland som tidigare arbetat som reporter. Hon har gett ut fyra romaner och debuterade 2012 med You had me at hello. Från och med du är hennes andra roman.

När vi var på resa till Berlin kände jag att jag behövde något lättläst och okomplicerat. Dottern hade med sig den här och feelgood är ju aldrig fel.

Från och med du är bra feelgood som innehåller de rätta komponenterna. Det är kärlek mellan vuxna människor, som inte är helt okomplicerad, det är en hel del svärta och inte minst är det humor. Det gillar jag. Även karaktärsteckningarna är bra. Man får berättelsen både ur Annas och James perspektiv och de känns som verkliga människor med verkliga problem och känslor. Att Anna är en professionell yrkeskvinna och det hon gör till vardags får vara en integrerad del av handlingen är ett plus. Jag gillar också Annas vänner, och deras jargong som har en härlig humor. Beskrivningen av katten Luther ger en extra charm till berättelsen.

Trots att jag gillar Från och med du och tycker det är feelgood så är det något som ”skaver”, något som inte känns rätt, men jag har svårt att sätta ord på det. Det är något i hur Anna först ser det som hände i tonåren som fullständigt katastrofalt och livsavgörande, och sedan kan hon plötsligt överse med det. Eller se James som en annan person. Jag hänger inte med i hur hennes känslor ändras. Eller så har det med beskrivningen av Anna att göra, att det blir så mycket fokus på hur ful hon var tidigare, och hur vacker hon är nu.

Det kan helt enkelt ha att göra med att jag först när jag började läsa Från och med du så var jag på rätt humör, men sen tappade jag intresset. Vissa delar av boken känns som transportsträckor, och jag läste rätt fort och ytligt.

I mina ögon var You had me at hello bättre än Från och med du. Men jag skulle kunna tänka mig att ge Mhairi McFarlane en ny chans och läsa något mer av henne.

Omdöme: Feelgood om att falla för grupptryck och att få en andra chans.
Betyg: 3+

Bloggat om boken har C R M Nilsson, Midnatts ord, Fantastiska berättelser, Feministbiblioteket och Carolina läser

Mer om boken kan du läsa här eller här
Förlag: Harper Collins Nordic
Originaltitel: Here´s looking at you
Översättare: Hanna Williamsson
Sidor: 396
Betyg på Goodreads: 3,82 baserat på 1 724 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av dottern
Utläst 9 januari 2019.

Skendöda av Louise Boije av Gennäs

Från förlagets hemsida: Vad är du villig att betala för makten över ditt eget liv?
Sara har bestämt sig för att återvända till Stockholm från Örebro, trots de märkliga och traumatiska händelser som präglat hennes första höst i huvudstaden. Mer på sin vakt än någonsin byter hon till ett jobb inom konsultbranschen och flyttar till en ny stadsdel i hopp om att de ansiktslösa förföljarna ska lämna henne i fred.
Men den mardrömslika utpressningen tar snart vid där den slutade. Omgiven av finansvärldens korruption och maktspel måste Sara ställa sig frågan: finns det överhuvudtaget någon hon kan lita på?

Skendöda av Louise Boije af Gennäs gavs ut 17 september 2018. Louise Boije av Gennäs är en svensk författare, journalist och dramatiker. Hon debuterade 1991 med Ta vad man vill ha och har kommit ut med tolv böcker. Skendöda är hennes tolfte bok och den andra i Motståndstrilogin.

I början av januari läste jag Blodlokan, den första boken i Motståndstrilogin, som jag gillade väldigt mycket. Blev glad när förlaget kunde tänka sig att skicka Skendöda som recensionsexemplar och den fick priroitet i läshögen.

Skendöda är en mycket välskriven thriller i högt tempo rätt igenom. Det är en riktig bladvändare, och det finns inte en sekund som jag tappar fokus i läsningen. Under läsningen så dras jag in fullständigt i historien, jag låter mig övertygas och glömmer totalt hur osannolika vissa delar är. Händelserna är hemska och fullständigt obegripliga. Berättelsen är så stark att jag t.o.m. får tårar i ögonen när jag läser slutet på boken. Blandningen, precis som i Blodloka, av Saras berättelse och autentiska citat från tidningsartiklar gör att det känns som om det är en verklig historia som berättas. Detta trots att jag har erfarenhet av hur vinklad bilden i media kan bli av olika skäl som inte har att göra med vad som är sant eller inte.

Jag tycker om karaktärerna även om de kanske inte alltid går att förstå sig på. Det är tydligt att det är de starka kvinnorna som står i fokus i berättelsen och som är kärnan för motståndet. Men vem kan man lita på? Varenda person som dyker upp i berättelsen misstror jag på ett eller annat sätt. Kan man ens lita på de som står på Saras sida? Eller på Sara? Den här misstron mot allt och alla gör att läsningen blir obehaglig på så många plan. Som det kan vara i en bra thriller.

Ytterligare ett plus är att delar av berättelsen utspelar sig i Örebro, som jag känner rätt väl till eftersom maken är därifrån och vi besöker stan minst en gång om året.

Jag tror den här trilogin fungerar bäst om man läser böckerna relativt tätt inpå varandra så man inte hinner glömma. Som tur är för oss läsare så kommer den avslutande delen, Verkanseld, redan i vår.

Omdöme: Välskriven bladvändare som gör att du misstror hela mänskligheten
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Boklysten, Crimegarden, Malinbooknerd, och dagarna går, hyllan och Zellys bokhylla

Mer om boken kan du läsa här eller här
Förlag: Bookmark
Sidor: 472
Betyg på Goodreads: 3,75 baserat på 76 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 20 januari 2019.

Bränn alla mina brev av Alex Schulman

Från förlagets hemsida: Tre tidsperspektiv. Två generationer. En hemlighet.
Efter ett uppslitande gräl inser Alex att han bär på en vrede, ett odefinierbart mörker. Besatt av att ta reda på dess ursprung följer han ledtrådar som tar honom tillbaka till sommaren 1932 och vintern 1988, och de ödesdigra händelser som kom att förändra allt.

Bränn alla mina brev av Alex Schulman kom ut 12 november 2018. Alex Schulman är en svensk författare, bloggare och programledare som debuterade 2009 med Skynda att älska. 

Jag hade inte läst någon bok av Alex Schulman och det jag tidigare läst av hans kolumner har inte lockat mig. Men när jag fick ett mejl från förlaget om Bränn alla mina brev blev jag så pass lockad att jag tackade ja.

Bränn alla mina brev är en välskriven och intressant historia. Den är mycket vackert skriven, och berör mig som läsare. Jag skulle kategorisera den som biografi, men det är samtidigt en roman. Jag är mer förtjust i den här typen av ”biografi/roman” än rena biografier. Bränn alla mina brev var en fin läsupplevelse, och den var mycket bättre än jag hade förväntat mig. Alex Shulman förmår förmedla känslor och samtidigt sätta dem i ett sammanhang, vilket gör Bränn alla mina brev till en form av tidsdokument.

Berättelsen handlar om tre i svensk nutidshistoria mycket kända personer – Sven Stolpe, Karin Stolpe och Olof Lagercrantz. Ingen av dem är längre i livet. Bränn alla mina brev verkat ha baserats mycket på brev och dagböcker från dessa tre personer, vilket jag inser först efter ett tag. Samtidigt har Alex Schulman tagit ut svängarna en del vad gäller de tre huvudpersonerna, vilket för mig är tudelat. Å ena sidan så gör det berättelsen bättre och mer lättläst, å andra sidan så gillar jag inte när man tillskriver verkliga personer känslor. Det är en stark och sorglig passionerad kärlekshistoria, och några riktigt tragiska livsöden men jag funderar över de demoniska egenskaper som Sven Stople tillskrivs. Jag tycker mycket om Karin Stolpe och hade gärna sett att hon förmått att välja efter sitt hjärta. Samtidigt gör hennes val inte henne mindre stark.

Jag förstår inte riktigt den drivkraft till att skriva den här berättelsen som Alex Schulman lyfter i början. På vilket sätt hjälper det här honom att hantera sitt temprament? Att ens föräldrars beteenden har stor påverkan på barnen är förstås sant, men hur går man vidare efter att man konstaterat det? Och var befinner sig Alex mamma i det här? Jag undrar också hur den här berättelsen återges i den Lagerkrantzka familjen. I Bränn alla mina brev framställs det som om det handlar om en kärlek för livet, men Olof Lagercrantz gifte sig ganska snart efter detta, 1939.

Bränn alla mina brev utspelar sig till relativt stor del i Sigtuna, vid Sigtunastiftelsen. Jag var där på ett internat i somras och gick runt i omgivningarna, vilket jag tror är ett av skälen till att jag inte har några problem att se berättelsen i ”bilder”.

Jag har fått ett helt annat intryck av Alex Schulmans skrivande och är nu mer benägen att läsa mer av honom.

Omdöme: Vackert och tragiskt om kärlek, ägandeskap och ensamhet.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Enligt O, och dagarna går, Romeo and Juliet och Olivias deckarhylla

Mer om boken kan du läsa här eller här
Förlag: Bookmark
Sidor: 274
Betyg på Goodreads: 3,66 baserat på 74 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 29 december 2018.

Floden av Markus Lutteman

Från förlagets hemsida: Något döljer sig i tystnaden.
Fyra personer färdas tillsammans längs en mörk flod. De känner inte varandra, vet inte var de befinner sig eller vart de är på väg.
När hemligheterna börjar röjas och de äntligen förstår var de hamnat inser de att det kan vara för sent att ta sig därifrån.

Floden av Markus Lutteman har recensionsdatum idag, 15 januari 2019. Markus Lutteman är en svensk författare och journalist. Han debuterade 2007 med El Choco, om svensken Jonas Anderssons tid i ett bolivianskt fängelse. Hans första skönlitterära bok, Blodmåne, kom 2016. Han har bl.a. skrivit fyra böcker med Mons Kallentoft i Herkulesserien. Totalt har hans böcker sålt över en miljon exemplar. Floden är hans tionde bok.

Jag har inte läst något tidigare av Markus Lutteman mer än den första delen i Herkulesserien som han skrivit med Mons Kallentoft, Zack. Det kom ett mejl från förlaget med en fråga om jag ville läsa Floden. Jag var lite osäker först, eftersom det kändes som om den kunde ligga utanför min bekvämlighetszon, men bestämde mig sen för att tacka ja.

Floden är en välskriven och lättläst roman. Rent genremässigt är den svår att placera. Existentiell roman? Psykologisk thriller? Skräck? Ja, oavsett vad det är så är det en mycket speciell bok och en av de obehagligaste jag läst på länge. Den har en suggestiv ton som går genom märg och ben. Trots att den ytligt sett är en historia tvärtemot vad jag brukar gilla, och den innehåller mycket som går emot vad jag tror på, så dras jag med. Hela historien är så skickligt uppbyggd att jag har svårt att slita mig.

Det är svårt att egentligen beskriva vad Floden handlar om utan att avslöja för mycket, och jag tror läsupplevelsen mycket hänger just på överraskningsmomentet. Förvänta er något speciellt. Det är karaktärer som är annorlunda, det är en väldigt extrem miljö. Floden är en historia med många undertoner, och jag funderar fortfarande på den, några veckor efter avslutad läsning. Floden är välskriven, men allt som förklaras hade inte behövt förklaras. Det skulle inte förvåna mig om Floden såsmåningom blir film – det är lätt att se berättelsen som sekvenser i en film.

Jag kan tänka mig att det här är en bok som man antingen fängslas av, eller inte alls gillar. Vad som gör att jag fastnade i den på ett helt oväntat sätt trots att det finns en hel del jag inte gillar kan jag inte riktigt sätta ord på.

Utifrån hur Floden är skriven och uppbyggd skulle jag kunna tänka mig att läsa mer av Markus Lutteman.

Omdöme: Vansinnigt obehagligt om våra val här i livet
Betyg: 4

Mer om boken kan du läsa här eller här
Förlag: Bookmark
Sidor: 245
Betyg på Goodreads: Endast 3 betyg satta.
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 30 december 2018.