Röd drottning av Victoria Aveyard

Från förlagets hemsida: I sjuttonåriga Mare Barrows värld är samhället inte uppdelat efter klass, religion, ras eller kön, utan efter blod. De silverblodiga – de silvriga – är supermänniskor med häpnadsväckande förmågor, som regerar över de vanliga röda och använder dem som soldater, arbetare och tjänare.
Mare hör till den röda delen av befolkningen och ser inga tecken på att den världsordning hon växt upp med någonsin kommer att rubbas. Men när hon genom en ödets nyck börjar arbeta som tjänare vid det kungliga Solpalatset förändrats allt. Till sin egen och hovfolkets stora förvåning upptäcker Mare att hon själv besitter en unik och dödlig förmåga, trots sitt röda blod.
Kung Tiberias inser snart att Mare utgör ett hot mot den maktbalans hans rike vilar på. Men medan han smider en plan för att oskadliggöra Mare ser hon en möjlighet att krossa silverregimen inifrån – och öppna dörren till en ny värld. Samtidigt har hennes hjärta börjat dra henne åt helt fel håll…

Röd drottning av Victoria Aveyard hade recensionsdag 10 september 2015. I original heter den Red Queen och kom ut 2015. Victoria Aveyard är en amerikansk författare och manusförfattare. Hon har en examen i Writing for Film & Television från University of Southern California’s School of Cinematic Arts. Röd drottning är hennes debut, och den första i en serie på fyra böcker.

Fantasyböcker upptäcker jag sällan på egen hand, och det här är inget undantag. Maken läste Röd drottning och gillade den så mycket att den hamnade i Makeutmaningen där den blev november månads bok.

Röd drottning är en lättläst och rätt underhållande fantasybok. Victoria Aveyard har lyckats bygga en fascinerande värld, på ett målande sätt som gör att jag undrar om hon haft en filmatisering i åtanke. Det är många spektakulära scener som jag tror skulle göra sig bra som film. Tyvärr blir det lite mycket fokus på just ”action” och händelserna, och för lite fokus på den värld som Victoria Aveyard har skapat. Språket flyter bra, men i jag-formen känns Mare naiv och det förstärker det egocentriska i hennes karaktär.

Karaktärerna är något schablonartade uppbyggda, och jag blir inte särskilt förvånad över de som visar sig vara falskare än vad man kunde tro. De riktigt intressanta personerna tycker jag man finner bland bikaraktärerna, t.ex. Julian. Världen som Victoria Aveyard byggt är intressant, och jag blir nyfiken på att veta mer om hur världen blev som den blev, och varför människorna är så segregerade. Jag tolkar det (framförallt från det som Julian berättar) som att berättelsen utspelar sig på jorden, där något dramatiskt hänt som förändrat alla förutsättningar. Röd drottning är som en blandning av dystopi, fantasy och science fiction.

Mitt problem med Röd drottning är att jag saknar det riktigt unika. Trots att jag inte läser så väldigt mycket fantasy så känns det här som en bok som är en blandning av flera andra – Divergentserien, Rött upprorserien, Hungerspelen – osv osv. Nu tog jag några av de mer kända serierna jag läst. Det är samma, eller i alla fall liknande, recept med olika samhällsklasser där hjältinnan kommer från den lägre klassen men visar sig ha oanade egenskaper. Hon blir en symbol för upproret. Det finns unga män som är (oförklarligt) dragna till henne. Ja, jag skulle kunna göra listan längre. Det gör att boken inte ”står ut” bland andra, och jag kommer nog att blanda ihop den med andra såsmåningom. Det som jag saknar är också djupet i förklaringar kring varför världen ser ut som den gör, och varför vi har rödblodiga och silverblodiga. Men det kanske kommer i senare delar.

Jag skulle kunna tänka mig att läsa nästa del i den här serien, för att se vad som händer med karaktärerna och världen, men jag kommer inte att kasta mig över den.

Omdöme: Lättläst och underhållande fantasy i en intressant uppbyggd värld.
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Zellys bokhylla, Bokhuset, Nilmas bokhylla, Fridas bokhylla, Vargnatts bokhylla, Bokfrossa, Bokpandan, Bokstund, Carolina läser och Enligt O

Mer om boken kan du läsa här eller här
Förlag: Modernista
Originaltitel: Red Queen
Översättare: Katarina Falk
Sidor: 379
Betyg på Goodreads: 4,07 baserat på 406 006 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av maken
Utläst 25 november 2018.

Annonser

Vaxade juveler och brända hjärtan av Ewa Klingberg

Från förlagets hemsida: Snön faller tät över den småländska bygden och julen närmar sig med stormsteg. Marika försöker på bästa vis få in känslan av jul i sin lilla hyresstuga. Den nyinköpta adventsljusstaken sprider ett stämningsfullt ljus, men när det kommer till att baka pepparkakor blir det bara brända hjärtan. De får Marika att reflektera över sitt liv och det hon har lämnat bakom sig: dottern och kärleken. Vad gör hon egentligen hemma i Sverige? Efter många år som anställd i hotellbranschen världen över har hon på grund av sin hopplösa stolthet hamnat djupt inne i en småländsk skog och arbetar som kyrkvaktmästare. Från att ha vistats i miljöer med vajande palmer och paraplyförsedda cocktails tar Marika hand om växter och putsar ljusstakar.
Under en middag med nya vänner leder samtalet till 1800-talet, till en vaxblekares dotter som för att rädda sin familj från fattighuset tar lagen i egna händer och startar en imponerande affärsrörelse.

Vaxade juveler och brända hjärtan av Ewa Klingberg kom ut i oktober 2018. Det är den tredje delen i Huskvarnaserien. Ewa Klingberg är en svensk författare om tidigare har arbetat som lärare. Hon skriver romaner såväl som noveller för veckopressen samt är medarbetare i tidningen Släkthistoria. Hon driver även bloggen Holavedsbrudar. Den första boken i Huskvarnaserien, Manglade dukar och vikta servetter kom 2016 och tidigare i år kom Lånat silver och krossat glas.

Vaxade juveler och brända hjärtan är en mycket välskriven och lättläst feelgood. Det är en mjuk och fin berättelse men med en historia som inte är helt sockersöt utan berör. Precis som feelgood ska vara i mina ögon! Jag sträckläste Vaxade juveler och brända hjärtan och njöt av läsningen! Den utspelar sig också i jultider, och det var inte helt fel att få lite julstämning i mörka november.

Jag brukar säga att historiska romaner inte är ”min grej”, och det brukar det faktiskt inte vara. Så därför brukar jag undvika den genren. Men i Ewa Klingbergs böcker så är den historiska delen ett plus. I Vaxade juveler och brända hjärtan så skulle jag gå så långt som att säga att det är den delen jag gillar bäst.

En styrka med hela den här serien är karaktärsteckningarna av starka självständiga kvinnor, som bryter mot fördomar och samhällsstrukturer. De funderar ofta över hur deras agerande ska landa, men går efter sin övertygelse. I den här boken framstår Marika som mycket osäker i det mesta, och det kan vara en bidragande orsak till att jag gillar Karolinas berättelser mer. Berättelsen om vaxblekningen känns helt unik, och jag är nyfiken på om det finns en verklig historia bakom. Just det faktum att de historiska delarna handlar om kvinnor som bryter normer tror jag också är en bidragande del till mitt positiva intryck trots mina ”fördomar” mot historiska romaner.

I år kom Ewa Klingberg med två böcker i den här serien, och jag hoppas det inte dröjer länge till nästa bok. För det här är verkligen bra feelgood!

Omdöme: Välskriven feelgood med en intressant och berörande historia
Betyg: 4+

Bloggat om boken har och dagarna går, Västmanländskans bokblogg och Johannas deckarhörna

Mer om boken kan du läsa här eller här
Förlag: Historiska media
Sidor: 344
Betyg på Goodreads: 3,73 baserat på 15 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst 18 november 2018.

Sthlm Grotesque av Hanna Lindberg

Från förlagets hemsida: Guldkocken är krogarnas egen Oscarsgala och alla som räknas är på plats. Även den egensinniga journalisten Solveig Berg. Kvällen slutar i kaos när en okänd gärningsman skjuter hennes chefredaktör. Solveig börjar gräva i fallet, men ju närmare sanningen hon kommer desto farligare blir det. Vem försöker tysta henne?

STHLM Grotesque av Hanna Lindberg hade recensionsdatum 23 oktober 2017. Hanna Lindberg är en svensk författare och journalist. Som digital redaktör på Bonnier Tidskrifter har hon under många år bevakat krogvärlden. Hon debuterade 2014 med STHLM Confidential, den första i serien med Solveig Berg och Lennie Lee. STHLM Grotesque är den andra boken i samma serie.

Den här boken dök upp som en överraskning från förlaget i oktober 2017. Tyvärr har jag inte läst den tidigare, och heller inte första delen i serien. Men när nu Hanna Lindberg skulle komma på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall så fick den här följa med på minisemester veckan innan. Trots att det är del två i en serie… Hanna Lindberg finns också med i min Boktolva så nu fick jag en till författare där.

STHLM Grotesque är en underhållande och lättläst deckare. Utan att exakt kunna sätta fingret på det vad som är orsaken så känns det som en typisk svensk deckare. Samtidigt så känns det nytt och fräscht med en miljö som inte är vanlig i deckare. Det märks att Hanna Lindberg kan sin sak vad gäller krogmiljön, även den som är skymd bakom en fasad.  Det är en underhållande beskrivning men samtidigt obehaglig på många sätt. Tempot är riktigt högt och bra, och det var en deckare som jag läste ut på relativt kort tid under en spavistelse.

Jag valde att börja med andra boken i en serie, och det var inga större problem att komma in i historien och de återkommande personerna. Men ibland kände jag att jag skulle fått ännu mer ut av STHLM Grotesque och karaktärernas utveckling om jag läst STHLM Confidential. I synnerhet så gäller det Lennie Lee och hans bakgrund. Egentligen så är jag inte vidare förtjust i karaktärerna, utan irriterar mig rätt rejält på dem, i synnerhet Solveig. Men de känns realistiska med alla sina fel och brister, både Solveig och Lennie.

Det finns ett bra tempo i berättelsen, och miljöskildringarna är intressanta. Miljön handlar dels om själva restaurangbranschen, och dels beskrivningarna av Stockholm. Mysteriet är OK, men det är inte det i grunden som får mig att läsa vidare.

Veckan efter träffade jag Hanna Lindberg på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall. Det var intressant att lyssna på henne, och jag blev definitivt nyfiken på nästa del i serien. För en sådan är på gång.

Omdöme: Svensk spänning med högt tempo i en fascinerande miljö.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Boklysten, Bokraden, Johannas deckarhörna, Crime Garden och Malin booknerd

Mer om boken kan du läsa här eller här
Förlag: Norstedts
Sidor: 436
Betyg på Goodreads: 4,33 baserat på 1 928 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare (recensionsexemplar)
Utläst 3 november 2018.

Mörkret av Ragnar Jónasson

Från förlagets hemsida: En ung kvinna hittas död på en enslig strand. Här sökte hon skydd, men fann i stället sin grav i vågorna. En förhastad polisutredning bedömer händelsen som självmord.
Hulda Hermannsdóttir, kriminalinspektör vid Reykjavikpolisen, tvingas till en tidig pension. Men innan dess får hon möjlighet att åta sig ett sista fall. Hon vet exakt vilket hon ska välja. Och vad hon upptäcker i sin utredning är något betydligt värre än självmord. Ändå har hon svårt att få ut ens den mest elementära information i fallet. När Huldas egna kollegor försöker bromsa utredningen finns till sist bara ett sätt kvar. För att avslöja sanningen måste hon riskera sitt eget liv.

Mörkret av Ragnar Jónasson hade recensionsdag 6 oktober 2018. I original heter den Dimma och kom ut 2015. Ragnar Jónasson är en prisbelönt isländsk författare som debuterade 2009 med Fölsk nóta, den första i en serie Dark Iceland. Mörkret är hans sjunde bok och den första i serien Hidden Iceland om Hulda Hermannsdóttir. Hans böcker har sålts till 23 länder och han är en av grundarna till den isländska deckarfestivalen Iceland Noir.

Den här boken dök upp överraskande från förlaget. Sen började den synas på en del bloggar och när jag fick veta att författaren skulle komma till Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall så prioriterade jag den. Den fick följa med på minisemestern på höstlovet.

Mörkret är en mycket välskriven och lättläst nordisk deckare. Jag gillade både språket och uppbyggnaden av berättelsen. Den kändes fräsch både ur miljö och ur berättarsynpunkt, även om utgångspunkten är ett välanvänt grepp i deckare – ung kvinna hittas död på öde strand. Det har tagit mig lång tid att läsa böcker den senaste tiden, men den här läste jag ut på en dag! Språket, berättelsen och längden på boken gjorde det möjligt. Och tiden att läsa på en minisemester.

Det är en obehaglig stämning genom hela boken, en underliggande obehagskänsla vilket i deckarsammanhang faktiskt är något positivt. Berättelsen är mörk och det är verkligen inte de bästa sidorna som människorna i Mörkret visar. Mysteriet är bra uppbyggt och slutet är oväntat på så många plan. Jag var tvungen att fundera om det är ett hemskt eller ett genialiskt slut. Jag lutar åt det sistnämnda.

Hulda Hermannsdóttir är en ovanlig karaktär i deckarsammanhang, inte minst för att hon är en kvinna på väg in i pensionen. Inte många huvudkaraktärer som är det. Hon har haft ett tufft liv, och ett yrkesliv som tärt på henne, hon har slagit i glastaket många gånger. Ett mycket ovanligt grepp i den här serien är att de senare böckerna (det har kommit ut två till i serien på isländska) utspelar sig tidigare i Huldas liv, så vi backar kronologiskt. Det ska bli väldigt spännande att se om jag upplever den yngre Hulda som lika intressant.

Efter att jag läst den här boken var jag på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall där Ragnar Jónasson var en av gästerna. Det var mycket intressant att lyssna när han pratade om sitt författarskap och sina böcker. Han har ju gett ut en serie innan den här som vore spännande att läsa också. Men först hoppas jag att förlaget skyndar sig att ge ut de två följande delarna på svenska också!

Omdöme: Välskriven och lättläst isländsk deckare med ett oväntat slut
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bokmalen.nu

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Modernista
Originaltitel: Dimma
Översättare: Arvid Nordh
Sidor: 361
Betyg på Goodreads: 3,60 baserat på 980 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 24 oktober 2018.

Vänförfrågan av Laura Marshall

Från förlagets hemsida: ”Du har fått en vänförfrågan från Maria Weston.”
Mejlet från Facebook gör Louise Williams bestört och illamående. Maria Weston har varit försvunnen i över 25 år. Senast hon sågs var på avgångsklassernas avslutningsfest 1989. Sedan den kvällen har hon varken setts till eller hörts av och alla befarar att hon är död. Louise har levt hela sitt vuxna liv med känslan av att hon bär skulden till Marias mystiska försvinnande. Nu är Maria tillbaka – eller? Louise tvekar först men nyfikenheten tar överhand och hon bekräftar vänförfrågan och klickar sig in på Maria Westons profilsida. Det blir början på en mardröm.

Vänförfrågan av Laura Marshall kom ut 8 oktober 2018. I original heter den Friend Request och kom ut 2017. Laura Marshall är en engelsk författare som studerade engelska på universitetet innan hon anmälde sig till en kurs i romanskrivande. Vänförfrågan är hennes debutroman som har sålts i över 300 000 exemplar och getts ut i fler än femton länder.

Det kom ett mejl från förlaget med en fråga om jag ville läsa Vänförfrågan. Trots en gigantisk läshög så tackade ja, och nu när jag behövde något som jag trodde kunde vara lättläst fick den gå före i kön.

Vänfrågan är en lättläst bladvändare med högt tempo. I tider när så många lever genom sociala medier så känns den väldigt modern. Historien bygger på att man kan vara i stort sett anonym på nätet, skapa sina egna alias, och man kan aldrig vara säker på vem som står bakom. Jag som kört fast i flera böcker den senaste tiden, och har svårt att fokusera på en bok, drogs med och läste rätt snabbt och intensivt. Vill du ha en bladvändare att sträckläsa så är Vänförfrågan rätt bok.

Spänningen bygger på att Louise inte vet, att hon bara gissar. Stundvis blir jag irriterad på henne, hon dras med av sin egen skräck såpass att hon inte tar ett steg bakåt och faktiskt undersöker lite mer vem som står bakom. Men varför hon agerar så får delvis sin förklaring mot slutet av boken. Mer kan jag inte säga om historien.

Språket är relativt enkelt och det är i stort sett jag-formen rakt igenom. Karaktärsteckningarna är ganska schablonartade, och ytliga. Dock är tempot i Vänfrågan så att jag kan bortse från de svagheterna. Det är ingen thriller med något speciellt djup, utan just en fartfylld historia, som man kan behöva ibland. Det som lever kvar är just känslan av att vara förföljd och vilket skydd nätet kan ge för personer som har ont uppsåt.

Omdöme: Lättläst bladvändare i modern tappning
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Bokmysan

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Nona förlag
Originaltitel: Friend Request
Översättare: Ingela Jernberg
Sidor: 361
Betyg på Goodreads: 3,83 baserat på 23 476 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 24 oktober 2018.

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri

från förlagets hemsida: En pappa återvänder till Sverige för att hälsa på familjen som han en gång övergav. Hans dotter är gravid med fel man, hans neurotiske son har fått egna barn och vill att pappan som nu är farfar ska ta hand om sig själv. Pappaklausulen måste omförhandlas. Men går det? Inte utan krig. 

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri hade recensionsdatum 31 augusti 2018. Jonas Hassen Khemiri är en svensk författare och dramatiker vars prisnominerade böcker översatts till ett femtontal språk. Flera av hans böcker är prisbelönta, bl.a. belönades Allt jag inte minns 2015 med Augustpriset. Han debuterade 2003 med Ett öga rött.

Jag har läst två böcker av Jonas Hassen Khemiri (Jag ringer mina bröder och Allt jag inte minns). Bägge gjorde stort intryck på mig, och när jag såg att han kommit med en ny bok så ville jag läsa den. I samband med den kvällen på Akademibokhandeln när jag pratade böcker så fick jag möjlighet att låna Pappaklausulen.

Pappaklausulen är en välskriven bok med ett helt unikt språk. Den är både sorglig och vacker på samma sätt. Jonas Hassen Khemiri har ett speciellt sätt att skriva, och jag tror att hur man mottar det är helt avgörande för om man tycker om hans böcker eller inte. Jag är djupt imponerad av att man kan skriva en hel bok utan namn på personerna och ändå få fram karaktärerna. Tänkvärt! Det är heller inget problem att hålla reda på vem som är vem, eftersom alla beskrivs genomgående på samma vis. Jonas Hassen Khemiri är en mästare på att genom sitt språk fånga detaljer och samtidigt måla den stora bilden.

Jag hade lite svårt att komma in i Pappaklausulen till att börja med, och det var först när jag kunde ha lite mer fokus på boken som jag kände att jag riktigt kom in i den. Då nästan sträckläste jag. Det är på sätt och vis en sorglig historia om hur föräldrar och barn kan missförstå varandra och glida isär. Samtidigt finns det något vackert i den, ett underliggande stråk av hopp. Den är mycket gripande, jag blir djupt berörd. Det kan också bero på att det här är något jag ofta funderar på – relationerna föräldrar-barn och vilken betydelse det har.

Genom att låta personerna i boken ”berätta” om samma händelser, som de ofta upplever på helt olika sätt, så växer karaktärerna fram. Karaktärsteckningarna är speciella men det känns som om man lär känna personerna, i alla fall deras känslor och reaktioner. Samtidigt så överraskas man ibland. Även barnen får egna kapitel och de är underhållande, inte minst fyraåringens klarsynta iakttagelser.

Jonas Hassen Khemiri lyckas beskriva vardagen för en urban modern småbarnsfamilj väl. Allt från könsroller och krav på att leva miljövänligt till den krassa vardagen med all stress. Här ryms både humor och tragik. En del ler jag igenkännande åt, även om det nu är många år sedan man stod mitt upp i det.

Jag kommer definitivt att vilja läsa mer av Jonas Hassen Khemiri. Efter tre böcker så kan jag säga att han är en av mina favoritförfattare.

Omdöme: Gripande berättelse om föräldrar-barn med ett helt unikt språk.
Betyg: 5-

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, hyllan, Feministbiblioteket och Bokdivisionen

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidor: 365
Betyg på Goodreads: 4,07 baserat på 235 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av en vän
Utläst 14 oktober 2018.

Det som göms i snö av Carin Gerhardsen

Från förlagets hemsida: Ett otroget kärlekspar sätter sig i bilen för att hitta en avskild mötesplats. En ung, vilsen kvinna får oväntat lift av en främling. En man kör för fort på de snötäckta vägarna. Alla inblandade har passerat samma ravin. Men bara en har kört någon av vägen, bara en har lämnat någon att dö.  
Från att inte ha känt till varandra knyts de samman av en eskalerande våldsspiral, och fastän ingen av dem känner till hela bilden är det ändå någon som vet tillräckligt för att berätta historien.    

Det som göms i snö av Carin Gerhardsen kom ut 29 september 2018. Carin Gerhardsen är en svensk deckarförfattare som är mest känd för Hammarbyserien som sålt i mer än tre miljoner exemplar. Hon debuterade 2008 med Pepparkakshuset, den första boken i serien. Det som göms i snö är hennes nionde bok, och en fristående psykologisk thriller.

Jag har läst alla böcker i Hammarbyserien, och den är en av mina favoritserier. Ett extra plus också till en författare som ”vågar” avsluta en serie i tid! När jag såg att Carin Gerhardsen skulle komma ut med en ny bok så visste jag omgående att jag ville läsa den. Förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar.

Det som göms i snö är en riktigt välskriven psykologisk thriller. Den är spännande och Carin Gerhardsen förmår verkligen att bygga upp stämningen. Boken har relativt korta kapitel, och trots att jag ständigt är trött så gick Det som göms i snö bra att läsa i korta stycken varje kväll. Det är en speciell ton i berättandet, mer skriftspråk än talspråk. Bitvis stör det lite, men när jag läst klart så får även det greppet sin förklaring.

Berättelsen är bra och invecklad. Inte för svårt för att hänga med som läsare, men tillräckligt invecklad för att man ska bli överraskad. Att det dessutom finns en ”berättelse i berättelsen” är något som tilltalar mig. Mer tänker jag inte avslöja, eftersom det är en del av charmen med boken. Att det är olika personer som berättar om samma händelser ur olika perspektiv, är en del av spänningen, och något att fundera på som läsare.

Carin Gerhardsen har ett intressant persongalleri, där alla karaktärerna känns levande, även om de inte alltid är lätta att förstå sig på. Till slut är det Sandra som jag känner mest för, men generellt så är kvinnoporträtten bra.

Jag hoppas Carin Gerhardsen fortsätter skriva spänningsromaner, och jag väntar ivrigt på att få läsa mer av henne.

Omdöme: Välskriven psykologisk thriller med starkt persongalleri
Betyg: 4+

Bloggat om boken har hyllan, boktok73, Mias bokhörna, Bokraden, och dagarna går, Boklysten och Romeo and Juliet

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Bookmark
Sidor: 366
Betyg på Goodreads: 3,85 baserat på 39 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 6 oktober 2018.

Sömnernas sömn av Elin Säfström

Från förlagets hemsida: Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, älvor och andra väsen, men de flesta människor ser dem inte. Och det är Tildas jobb att se till att det fortsätter så. Men det är inte så lätt, när det är dags för tomteting, och stan svämmar över av berusade tomtar. En morgon hittas flera ihjälbitna getter på Skansen. Både Tilda och de trollfientliga tomtarna är övertygade om att det är ett troll som varit framme. Tomtar och troll ställs mot varandra och konflikten trappas upp, samtidigt som fler döda djur dyker upp, i oväntade konstellationer. Vem är det som dödar djuren och varför?

Sömnernas sömn av Elin Säfstrand hade recensionsdag 12 september 2018. Elin Säfström är en svensk författare och programmerare med stort språkintresse. Hon debuterade 2016 med En väktares bekännelser, den första i serien om Tilda. Sömnernas sömn är den tredje boken i serien.

Jag var lite tveksam innan jag läste del ett i den här serien, men jag föll ju pladask. Det var självklart att jag ville läsa tredje delen, och förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar.

Sömnernas sömn är en välskriven ungdomsroman som träffar precis rätt. När jag plockade upp den här boken så hade jag haft trögt med läsningen ett tag, tröttheten hade tagit överhanden och vad jag än läste så orkade jag inte riktigt bli engagerade. Men Sömnernas sömn var precis vad jag behövde och jag sträckläste den på kort tid!

Sömnernas sömn är lättsam, humoristisk och spännande. Elin Säfström lyckas verkligen att sy ihop fantasyvärlden med den verkliga världen. Det finns mycket tänkvärt i Sömnernas sömn om utanförskap och vad ”vi och de” kan få för dramatiska konsekvenser. Temat är tyvärr aktuellare än någonsin. Samtidigt så är berättelsen också hoppfull, det finns stöd och vänner om man bara har ett öppet sinne.

Jag gillar huvudpersonen Tilda, och framförallt gillar jag hennes tonläge. Hon är så ironisk att jag sitter och småskrattar. Hennes vardag är en blandning av vanliga tonårsproblem och lite mer extrema fantasyrelaterade problem. Fast i grunden handlar problemen om samma sak – upplevelsen av att vara ensam, att behöva ta ansvar för saker man inte är redo för och relationer till vänner och familj. Sen förmår hon ibland inte se längre än näsan räcker, men så är det för alla ibland. Överhuvudtaget tycker jag Elin Säfström lyckas med karaktärsteckningen.

Sömnernas sömn är också spännande, men det är inte bara det som gör att jag sträckläser. Det är också önskan att få veta hur det ska gå för Tilda och hennes vänner.

Nu ser jag fram mot nästa del i den här serien – hoppas den kommer snart! För det blir väl fler delar så säg? Snälla…! Och har ni den här serien oupptäckt är det hög tid att ni börjar läsa den.

Omdöme: Humoristiskt och tänkvärd fantasy med tomtar och troll.
Betyg: 5-

Bloggat om boken har Mest Lenas godsaker, Zellys bokhylla och Boklysten

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Gilla böcker/Lilla Piratförlaget
Sidor: 314
Betyg på Goodreads: 4,29 baserat på 14 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 30 september 2018.

Mittvatten av Arne Dahl

Från förlagets hemsida: Sam Berger är misstänkt för ett mord han inte har begått, och partnern Molly Blom ligger i koma. Han flyr till skärgården och väntar på direktiv från Säpos högste chef. Ett terrordåd hotar Stockholm och en jagad mördare – som nu har kidnappat en flicka – kan gå fri. Är Berger lösningen eller en del av problemet?

Mittvatten av Arne Dahl hade recensionsdatum 31 augusti 2018. Arne Dahl är den pseudonym under vilken författaren Jan Arnald gett ut 11 böcker i deckarserien om A-gruppen och 4 deckare om gruppen Opcop. Mittvatten är den tredje i en serie om Sam Berger och Molly Blom. Den första, Utmarker, kom 2016.

Som deckarläsare borde jag förstås ha läst mer av Arne Dahl, men det var först med den första i den här serien, Utmarker, som jag verkligen upptäckte hans författarskap. Även andra delen, Inland, har jag läst, och blev glad när jag kunde få den tredje delen från förlaget. Den gick som följetong i tidningen, och jag hade sett att det förekom ett lokalt ortsnamn.

Mittvatten är en välskriven deckare, med hög språklig kvalitet. Den här serien är något att sätta i händerna på de som pratar föraktfullt om deckare och kritiserar just språket. Arne Dahl kan skriva deckare med spänning, men han förmår också måla med språkets hjälp. I de tidigare delarna i serien har jag kunnat uppskatta just de språkliga vindlingarna och liknelserna, men när jag läste Mittvatten var jag för trött. Texten krävde ett fokus som jag inte hade i början, vilket gjorde att första halvan kändes tungläst. Det var först när jag en lördag kunde fokusera och sträckläsa som jag förmådde uppskatta boken och läsningen flöt.

Det är inte bara språkligt avancerat, det är också en bok fylld av referenser, inte minst litterära sådana. I synnerhet hade det varit en fördel att veta mer, och kanske ha läst, James Joyes Ulysses. Alla referenser var inte klara för mig, och då är jag ändå ganska beläst.

Mittvatten är den tredje delen i en serie, och även om det finns en del hänvisningar till tidigare historier, så får man den inte serverad. Det kan vara en fördel, men för mig var det här en nackdel, då jag inte fullt kom ihåg hela historien i Utmarker och Inland. Det gjorde att det tog tid för mig att ta mig in i historien. De tre böckerna utspelar sig i direkt följd tidsmässigt, så de bör med fördel läsas så också – i tät följd.

Historien är spännande – Arne Dahl vet hur man bygger en spänningsroman – men det var först i andra halvan av boken som jag verkligen tyckte att det tog fart. Då rätades mina frågetecken ut och jag fick ihop historien. Mittvatten ska läsas som en ”god historia”, för den är på många sätt fullständigt osannolik.

Ett av skälen till att jag ville läsa den var att jag trodde den skulle utspela sig i mitten av Sverige, dvs i Sundsvallstrakten. Det gjorde den tyvärr inte…

Mitt intryck är att det här är den sista boken i en serie, men jag hittar inga uppgifter om det är det eller inte. Kommer det ytterligare en bok i serien så kommer jag i alla fall att vilja läsa den.

Omdöme: Välskriven spänningsroman med språkliga vindlingar
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Mysterierna

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Albert Bonnier förlag
Sidor: 384
Betyg på Goodreads: 3,7 baserat på 53 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 29 september 2018

Blå av Maja Lunde

Från förlagets hemsida: 2017: Signe är snart sjuttio, men skräms inte av havet. Hon seglar ensam bort från sin barndomsbygd i Norge för att konfrontera mannen som hon en gång älskade. Det är bara hon, båten som heter ”Blå” och en märklig last.
2041: David tycker att han är för ung för att vara far, ändå har han blivit ensam med sin lilla dotter. De två är på flykt genom ett Sydeuropa som är drabbat av torka, där nord står mot syd, och där vattnet inte längre räcker till oss alla. Allt förändras den dag då de upptäcker en segelbåt i en övergiven trädgård långt inne i landet.

Blå av Maja Lunde kom ut i maj 2018. I original heter den Blå och kom ut 2017. Det är den andra delen i den s.k. Klimatkvartetten. Maja Lunde är en norsk författare som har skrivit manus för film och tv, och givit ut flera böcker för barn och ungdom, bland annat serien Världens bästa gäng och Battle. Hennes första bok för vuxna, Binas historia som också är del ett i Klimatkvartetten, kom ut på svenska 2016.

Även den här boken fick jag chans att låna inför att jag skulle prata på en Låna & Läs kväll på Akademibokhandeln. Jag hade sett den och blivit nyfiken, men visste inte så mycket om den.

Blå är en ytterst fascinerande och berörande berättelse. Maja Lunde har ett sätt att skriva som gör att läsningen flyter lätt, samtidigt som det finns mycket att reflektera över – både utifrån innehållet och utifrån hur hon strukturellt bygger sin historia. Det är lätt att tröttna i medieflödet på klimatfrågan, att bli blasé eller bli deprimerad. Därför är en bok som Blå extra viktig. Den innehåller mycket som är tänkvärt om jordens klimat, men Maja Lunde undviker i mitt tycke varje antydan till moralpredikan eller skuldbeläggande. Det är en ”tänk om” historia som lever kvar i mig långt efter att jag läst ut boken.

Maja Lunde är bra på att få fram stämningar och känslor genom sitt sätt att skriva. Berättelsen om Signe känns ända in i märgen som kall och blöt, medan berättelsen om David känns varm och torr, det är som om man som läsare lever sig in i känslan. Karaktärsbeskrivningarna är intressanta och de förstärker känslan av den tid de lever i. Berättelsen om Signe är något mer omständlig och ordrik, så ibland känner jag att jag tappar fokus. Berättelsen om David upplever jag som enklare att läsa, samtidigt som den berör mig starkare, inte minst för att Davids band till sin dotter Lou är en viktig komponent.

Jag har nu lust att läsa Binas historia, medan jag samtidigt ser fram mot nästa del i den här serien av fristående böcker. Återigen en norsk författare som levererar.

Omdöme: Berörande och starkt om hur vårt klimat påverkar oss och vi påverkar klimatet
Betyg: 5-

Bloggat om boken har Breakfast bookclub, hyllan och och dagarna går

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Natur & Kultur
Originaltitel: Blå
Översättare: Lotta Eklund
Sidor: 355
Betyg på Goodreads: 3,74 baserat på 667 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av en vän.
Utläst 29 augusti 2018.