Kulturkollos utmaning: Mina hobbyer

Det var länge sedan nu jag var med i Kulturkollos veckoutmaning, men den här veckan kändes det lämpligt. Frågan är: Ägnar du dig åt någon hobby, vad är det och hur började ditt intresse för just den hobbyn? Finns det någon hobby du inte testat än (eller i alla fall inte håller på med nu), men är sugen på att utforska?

Jag är en sådan där person som ständigt har någon hobby på gång, men är inte särskilt trogen. Jag går också ”all in” och inhandlar typ allt som finns inom den genren. Under årens lopp så har jag ägnat mig åt kalligrafi, virkning, stickning, klädsömnad, quiltning och pärlandet. Hela släkten har tavlor jag textat, virkade dukar, quiltalster osv. Jag har sålt quiltprodukter och smycken. När vi flyttade nu gjorde jag mig av med garner och tyger, men behöll pärlorna och de bästa quilttygerna.

De första hobbyerna minns jag inte hur jag kom in på faktiskt. Men quiltningen minns jag. Vi hade precis flyttat till ny ort, vi kände inga personer. Jag anmälde mig till en kurs på Medborgarskolan i quiltning och började sen surfa på nätet. Strax därefter så kom första barnet, och när jag var föräldraledig fortsatte jag att quilta, och det blev bara mer och mer. Pärlandet började med att jag hälsade på en vän i Stockholm, och på kvällen så visade hon mig pärlande och vi pärlade tillsammans. Sen var jag fast.

Just nu tar bloggen och läsandet det mesta av min fritid men det som jag fortfarande gör är att pärla. Jag har också kvar min säljsajt, den hittar ni här. Glanssmycken.se

Just nu så har jag inte något nytt jag är sugen på.  Däremot är jag sugen på att ta upp quiltningen igen, och pärla mer. Det var länge sedan nu jag quiltade något men det har jag lust att ta upp igen. Även om jag när jag var som mest insatt gjorde hyfsat avancerade saker så finns det mycket att lära. Vet inte om det räknas som hobby direkt, men jag skulle också vilja komma tillbaka till simningen. Just nu är det svårt med ryggen, men det är mitt mål.

Tillägg: Kom just på att jag ju har en hobby till, ganska nyfunnen. Och det är målarböcker för vuxna (eller vad man nu ska kalla det)!

Kunde inte låta bli att rota i bildarkivet. Här kommer några bilder. Rätt många faktiskt… Bilder på smycken hittar ni på glanssmycken.se. Ibland lägger jag också ut bilder på Instagram.

Kläder. 

 

QuiltprodukterRyggsäckar

Babyquilt

Duk

Dockskåpstäcke

Underlägg

Kuddfodral

Överkast

Och så några stickade tröjor

Kulturkollos utmaning: Mitt 90-tal

Veckans utmaning på Kulturkollo var mer eller mindre oemotståndlig i mina ögon,. Det handlar om 90-talet!: Tänker du tillbaka på 90-talet med ljuv nostalgi? Eller var det mest ett jobbigt årtionde du helst vill glömma? Berlinmuren hade fallit, Sovjetunionen löstes upp. TV4 och ZTV startade sina sändningar och vi fick Windows95, hemdator och modem.

När jag tittar tillbaka på mitt 90-tal så är det nog ett av de mest händelserika trots allt. Så här kommer det en del. Och ja – det blir rätt personligt. 90-talet för mig handlade mycket om mina vänner och resandet. Det var intensivt och många funderingar hade jag om vilka vägval jag skulle göra. Datorerna blev en helt naturlig del av vardagen, från att jag bara använde dem för beräkningar till att vara en kommunikationskanal. Jag såg mycket film, och läste förstås både böcker och lyssnade på musik. Men det är ändå inte det jag främst tänker på när jag tänker 90-tal.

När 90-talet inleddes så skulle jag just fylla 23 och hade kommit en bit i mina doktorandstudier. Det var väl mer eller mindre det jag pysslade med de första tre åren. Nedan en bild från min disputationsfest – jag och älskade pappa.

Efter den tiden så hände det stora saker – 1994 så åkte jag till USA, närmare bestämt Knoxville, Tennessee där jag jobbade under ca 1,5 år. Det var en vistelse som betydde mycket för mig och som på många sätt var lärorik. Min man (då pojkvän) kom såsmåningom också till USA, men till Nevada. Och ja – USA är rejält stort. Det blev många brev, telefonsamtal och faktiskt en del kommunikation via en väldigt basal form av chatt som hette Talk. Men vi träffades också, och passade på att förlova oss. Nedan en bild från campus i Knoxville.

90-talet var överhuvudtaget resandets tid i vårt liv. 1991 var vi i Australien och 1992 USA. Vi hann också med Spanien 1990 och 1998, Storbritannien 1994, Frankrike 1991 och 1998, en roadtrip ner i Europa 1997 (Tyskland, Österrike, Frankrike)  osv. Bilden nedan är från Australien – det var en helt fantastisk resa!

Strasbourg 1997:

1996 återvände jag från USA till Sverige, och såsmåningom kom även min fästman tillbaka, vi hade bägge fått jobb. Vi jobbade i Stockholm och bodde i Uppsala. Jobben var tidsbegränsade och vi började söka fasta jobb över hela landet.

Och 1999, alldeles på sluttampen av det här årtiondet så hamnade vi här i Sundsvall. Och här är vi än, snart 18 år senare. Årtiondet avslutades också på ett mycket speciellt sätt efter några års försök. Så här såg jag nämligen ut på julen 1999:

 

Kan ni placera de här citaten rätt?

Som kanske framgått på bloggen så fyllder jag jämna år i år och det uppmärksammades i fredags på jobbet av mina fina kollegor med tårta och en massa presenter. Dessutom hade de satt ihop ett quiz med citat från TV-serier. Egentligen är jag usel på citat men de var snälla nog att också ge mig ytterligare små ledtrådar när jag inte kunde omedelbart. För skojs skull kommer detta quiz här.  Alla dessa TV-serier har jag sett och de flsta av dem har jag skrivit om på bloggen.

Hur många kan ni utan att googla? 

1. Damn good coffee.
2. Your joy will turn to ashes in your mouth.
3. NN1: ”You’re a drunk!” NN2: ”The Joan of Arc would be a drunk too if she was married to you.”
4. If it was physically possible to make love to a hot beverage, this would be the one.
5. There is a good way to break up with someone, and it doesn’t… involve…a post-it!
6. Democracy is so overrated.
7. Oh I knew he was arrogant but this! this!… oh… wow
8. Patients see us as gods or they see us as monsters. But the fact is, we’re just people.
9. We were on a break
10. When you look annoyed all the time, people think that you’re busy.
11. I’m serious. I-I missed something once before, I won’t.. I can’t let that happen again.

De två sista citaten kom på en av presenterna – en fin tygkasse där det fanns smått och gott i presentväg:

12. 

13.

Några få klarade jag direkt men andra tog lite längre tid. Två tog väldigt mycket tid. Lite hjälp hade jag av vilka som gjort frågorna också. Förutom att jag har sett alla då (allt från ett avsnitt till hela serien).

Bästautmaningen – Nordiska TV-serier

Jag försöker sålla bland utmaningar så jag har inte tidigare hakat på Lyrans Bästautmaning. Men den här veckan kunde jag inte låta bli. Så här skriver Lyran: Jag har under de senaste veckorna plöjt den mkt populära norska ungdomsserien SKAM. Själv är jag inta alls odelat förtjust och vissa delar oroar mig rejält. Men inspiration till veckans tema fick jag. för jag har sett många bra TV-serier från Norden. Berätta om den allra bästa nordiska TV-serie du sett!

Det här är ju ett av mina favoritteman. Maken och jag delar en förkärlek för norska och danska TV-serier och jag har hur många favoriter som helst. SKAM är en av dem. Men nu tänker jag förstås inte ta den. Valet står mellan två serier och jag kan faktiskt inte låta bli att nämna bägge.

• Mordkommissionen. En dansk serie från början av 2000-talet som i original heter Rejseholdet. Ohyggligt bra serie om en grupp poliser som reser runt i Danmark och assisterar den lokala polisen i svåra fall. Det här var den serie som fick mig att rejält fastna för danska serier och den är än i dag svårslagen.
• Himmelblå. En norsk serie som hade premiär 2009 i Sverige. Inte det minsta åt deckarhållet utan en dramaserie som utspelar på Ylvingen på norska västkusten, dit Marit från Oslo flyttar med sina två barn och sin vän Kim. Maken och jag tyckte så mycket om första säsongen att vi vid ett besök i Norge samma sommar köpte säsong 2 och 3 och sträcksåg den.

I det är inlägget har jag listat fler norska och danska TV-serier.

Kulturkollos utmaning: Något att längta efter

(bild från Kulturkollo)

Nu hakar jag på Kulturkollos tisdagsutmaning igen. Den här veckan lyder uppgiften: Vilka 3 kulturella upplevelser under 2017 längtar du efter?

Utan inbördes ordning och utan att orda så mycket om vad kultur är eller inte så listar jag här tre upplevelser:

1. Böcker måste finnas med på listan. Svårigheten är att välja bara en. Men jag säger ändå Kristina Ohlssons nya bok Syndafloder. Förväntningarna är i alla fall höga hos mig.
2. Musik får vara med också. Vi har faktiskt redan två konserter inplanerade. I slutet av februari drar jag med maken på konsert med Stiftelsen och Takida (de turnerar ju tillsammans). Bara några veckor senare ska vi gå med dottern på Lisa Ekdahl, hon fick biljetterna i julklapp.
3. Sen blir det lite mera böcker. Eller författare. Jag hoppas att även i år få ihop schemat så jag kan gå och lyssna på några av eventen på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall i november. Det är liksom en hösttradition vid det här laget som jag ser fram mot.

Boktolva 2017

För femte året i rad tänkte jag vara med i Boktolvan som ursprungligen dök upp hos Enligt O. Årets bild har jag snott lånat från Bokföring enligt Monika. I den här utmaningen så väljer jag att inte lista exakta böcker utan bara författare. Det är författare jag inte läst tidigare men gärna vill läsa något av. Flera finns olästa i hyllan, men inte alla. Listan är lång, men då kanske jag har chans att läsa tolv av dem 😉

Aravind Adiga
Elisabeth Akteus Rex
Elisabeth Andersson
Peo Bengtsson
Jenny Coglan
Lydia Davis
Sophie Divry
Jan-Erik Fjell
Richard Flanagan
Neil Gaiman
Péter Gárdo
Sissel-Jo Gauzan
Melanie Gideon
Alf R Jacobsen
Jessica Knoll
Hanna Landahl
Harper Lee
Merethe Lindström
Margaret Mazzantini
Tara McKinley
Stephanie Meyer
Anders de la Motte
Christopher Paolini
Lynda La Plante
Nicholas Searle
Claire Sandy
Jean-Philipp Sendker
Jarle Sten Olsen
Felicia Stenroth
Elin Säfström
Sarah Waters
Jan Wong

En världsomsegling på 366 dagar – summering av utmaning

I början av 2016 hoppade jag på en slags utmaning inne hos Johannas deckarhörna: En världsomsegling på 366 dagar. Jag skriver ”en slags” för det var inget specifikt mål för mig, mer ett slags sätt att synliggöra mitt läsande. Man räknar de länder som böckerna utspelar sig, men utesluter Sverige, England och USA.

Så här blev det för mig. Jag valde att bara inkludera faktiska länder i vår värld, inga fantasiplatser eller andra planeter.

EUROPA (exkl. Sverige och Storbritannien)

Danmark
Flickorna på Englandsbåten av Lone Theils (delar av)

Finland
Ljus ljus ljus av Vilja-Tuulia Huotarinen

Frankrike:
Främlingen av Diana Gabaldon (kort bit på slutet)
Ben, ute i världen av Doris Lessing (kort bit i mitten)
Alla dessa hemligheter av Annika Estassy (drygt halva)
Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr
Och sen Paulette av Barbara Constantine

Italien
Min fantastiska väninna av Elina Ferrante

Norge:
Midnattssol av Jo Nesbø
Uglen av Samuel Bjørk
Ildmannen av Torkil Damhaug
Monster av Jörgen Jaeger
Helvete åpent av Gard Sveen
Biter av lykke av Anne Ch Østby

Polen
Ung i ghettot av David Safier

Spanien
En syster i mitt hus av Linda Olsson

Tyskland:
Snövit ska dö av Nele Neuhaus
Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr

NORDAMERIKA (exkl. USA)

Kanada:
Alla mina vänner är superhjältar av Andrew Kaufman
Vi av Kim Thùy (delar av)

SYDAMERIKA

Brasilien
Ben, ute i världen av Doris Lessing

ASIEN

Hongkong
Vanishing games av Roger Hobbs

Vietnam
Vi av Kim Thùy (delar av)

Afghanistan
De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg

Summeringen är som följer. Eftersom jag läser mycket norskt kanske jag borde tagit bort dessa också. Inklusive de norska böckerna har det blivit 21 böcker av mina 70. Inget imponerande resultat. Mer frustrerande. Fast jag känner också att jag trivs med att läsa brittiskt, och jag trivs med att läsa recensionsexemplar (och många av dem utspelar sig i Sverige, USA eller Storbritannien). Jag skulle kunna tänka mig att läsa mer från andra världsdelar, men det ska finnas nöje i det utan att bli krav. Intressant kartläggning, men inget som jag kommer att fortsätta med.

Boktolva 2016

För femte året i rad har jag deltagit i en utmaning som kallas ”Boktolvan” och nu är det dags för en summering. Året är inte riktigt slut, men jag tror det inte blir några fler böcker lästa av författare i den här utmaningen.

Som tidigare år så listade jag rätt många författare att välja från – på det sättet så minimerar jag risken att utmaningen dämpar min läslust. I år var det segare än någonsin tidigare, ett tag undrade jag om jag skulle nå målet. Det beror inte på utmaningen utan bristande läslust och tid. Men till slut gick jag i mål. Det blev tretton av författarna som jag listat. Dock så läste jag aldrig klart en av böckerna, så den kanske inte räknas?

Aravind Adiga
Elisabeth Akteus Rex
Peo Bengtsson
Barbara Constantine – och sen Paulette. Oktober 2016.
Torkil Damhaug – Ildmannen. Augusti 2016.
Lydia Davis
Sophie Divry
Eva Dozzi – Jävla John (delar av). Oktober 2016.
Jan-Erik Fjell
Richard Flanagan
Diana Gabaldon – Främlingen. Januari 2016.
Neil Gaiman
Robert Galbraith
Sissel-Jo Gauzan
Melanie Gideon
Emma Granholm – Simon & Sophie. Mars 2016.
Nadja Hashimi
Andrew Kaufman – Alla mina vänner är superhjältar. Januari 2016.
Jonas Karlsson – God Jul. December 2016.
Anna Karolina – Stöld av babian. September 2016.
Harper Lee
Merethe Lindström
Scott Lynch – Locke Lamoras lögner. Maj 2016.
Clare Mackintosh – I Let You Go. Februari 2016.
Tara McKinley
Anders de la Motte
Rainbow Rowell – Eleanor & Park. Mars 2016.
Jarle Sten Olsen
Felicia Stenroth
Akli Tajder
Sarah Waters
Andy Weir – Ensam på Mars. Februari 2016.
Rick Yancey – Den femte vågen. Juli 2016.

Jag har inte hittat några nya favoritförfattare i år, men det är några som jag kan tänka mig att läsa mer av vid tillfälle: Barbara Constantine, Torkil Damhaug, Emma Granholm, Jonas Karlsson, Ana Karolina och Rainbow Rowell. Dessutom vet jag att jag kommer att läsa mer av Diana Gabaldon eftersom bok två i den serien är med i Makeutmaningen i år.

Utmaningen är en av de bästa jag vet, eftersom det alltid finns ”nya” författare jag vill läsa. Några av årets kommer att flytta över till 2017. Vilka tänker jag inte avslöja än.

Kulturkollos utmaning: Italien

I veckans utmaning är uppgiften: Så, veckans utmaning blir alltså att tipsa om något Italienskt. Det kan vara en bok man läst och tyckt om, en favoriträtt, ett smultronställe som inte så många andra upptäckt eller en gammal Eros Ramasotti-låt. Det går också lika bra att bara skriva om ens bästa italienska bok, även om det skulle råka vara något många andra också har läst så är våra upplevelser alltid olika och därför kan det ju ändå vara roligt att läsa. Det går även finfint att skriva om en svensk film som utspelar sig i Italien, en engelsk låt som handlar om Italien eller kanske ett minne från en semesterresa till Sicilien. Kort sagt ska veckans bidrag bara på något sätt handla om Italien.

Vi börjar med böcker. Eller bok. För det är (alltför) få av mina favoritböcker som skrivits av italienska författare. Men en bok som jag läste för många år sedan, och minns som en verklig upplevelse var Rosens namn av Umberto Eco. Den kom ut 1983 på svenska och jag läste den inte så långt därefter.

Annars är Italien för mig fantastiska kulturupplevelser och god mat. Jag har varit där fyra gånger (plus att jag rest igenom på väg hem från Grekland). Första gången var jag bara tre år, så det kan vi nog lämna därhän. Likaså en endagstur till Vendig när jag var på språkresa i Österrike. Sen var jag och maken där (i Sienna och Rom) på 90-talet. Senaste gången jag var där var förra sommaren när vi drog iväg hela familjen en vecka till Rom. Förutom att det var tokvarmt (förstås) hela tiden(37 grader i skuggan…) så fick vi några riktiga fina upplevelser. Jag skrev ett inlägg som ni kan se här som handlar om att vara boktokig i Rom.

Det är riktigt mäktigt att vandra runt i ruinerna och bland alla sevärdheter och tänka sig alla de människor som levde och verkade där. Colosseum, Forum Romanum, Piazza Navona, Pantheon osv osv. Den här gången var Forum Romanum den häftigaste upplevelsen, för vi ”hängde på låset” på morgonen, och vandrade runt i skuggan med endast ett fåtal andra turister. Nedan är en bild från Colosseum.

När man ändå är inne på Colosseum och trakterna däromkring så kan jag rekommendera filmen Prinsessa på vift med bl.a. Audrey Hepburn. Den är från 1953 men när vi såg om den förra året så tyckte jag den var klart sevärd. Om inte annat så som ett tidsdokument, och som en sightseeing från Rom!

Jag är överhuvudtaget förtjust i maten – den här gången var höjdpunkten Gnocchi L’Arrabiata på en lite mindre restaurang i Trastevere. Samma restaurang som förekommer i boken The Fatal Touch av Conor Fitzgerald som jag läste under resan!

Så – det får räcka den här gången. Nu blev jag ju sugen på ett återbesök!

Kulturkollos utmaning: Ett stort mysterium

I veckans utmaning hos Kulturkollo är frågan: Vilket är ditt favoritmysterium, verkligt eller fiktivt, och vem löste det (om det över huvud taget blev löst…)?

För en deckarnörd som jag är det här faktiskt svårare än man kan tro. Om jag gillar en deckare eller inte beror på så otroligt mycket mer än bara själva mysteriet så jag har svårt att identfiera ett mysterium som min favorit.

Men så tråkigt svar kan jag ju inte skriva. Istället så plockar jag två mysterier.

I den fiktiva världen så har jag en svaghet för pusseldeckare, där mysteriet står i centrum. Och pusseldeckarnas okrönta drottning är trots allt Agatha Christie. Och hur jag än vrider och vänder på det så är den bok som jag är mest imponerad av hennes Mordet på Orientexpressen. Mästerligt uppbyggd!

Men i verkliga livet så är jag inte alls intresserad av mord och andra brott. Faktum är att jag tycker genren True Crime är väldigt obehaglig på ett felaktigt sätt, och när jag läser om verkliga mord så funderar jag aldrig på mysteriet, eftersom det enda jag kan tänka på är människorna som det drabbat.

Men det finns ju många andra typer av mysterier och ett som fascinerat mig ända sen gymnasietiden är Knossos, det mytomspunna palatset på Kreta. Hur var det uppbyggt, var det en handelsplats, hade det religiös betydelse, vilka bodde där, vad gjorde de, varför övergavs det? Frågorna finns i massor, och svaren är få, vilket kittlar fantasin. Arthur Evans återuppbyggde palatset på ett sätt som senare kritiserats, men oavsett detta så är det bl.a. blandningen av ruiner och återuppbyggda delar som skapar en del av känslan. Det är en helt fantastisk plats att besöka, och det sätter igång min fantasi som få andra ställen. Jag har varit där två gånger, och min farbror har publicerat artiklar om Knossos. Bilden nedan är från vårt besök där 2010.