Året är visserligen inte slut men här kommer en summering av en utmaning som jag misstänker att jag inte kommer att komma längre i. Dessutom har jag faktiskt nått målet jag hade satt upp. Utmaningen heter ”Vi möts igen” och jag beskrev den så här 4 januari 2019:

Inne hos Monika har jag sett att hon har en utmaning där hon tar upp författare som hon tillfälligt ”tappat bort” under rubriken Vi möts igen. I år författare som det är minst tre år sedan hon läste.

Jag har under året upptäckt att jag har olästa böcker av författare som jag läst av tidigare och gillat. Det vill jag reparera. Jag vill också komma ifatt i att ha färre hyllvärmare (som jag listat i Hett i hyllan) och det här blir ett led i det projektet.

Så trots att jag vill dra ner på utmaningarna gör jag en egen version av Vi möts igen 2019. Målet är minst fem lästa böcker under 2019, vilket är en nivå som känns överkomlig. Jag listar en ”bruttolista” som jag kan plocka författare från. Samtliga har jag olästa böcker av hemma. En del är inte superlänge sedan jag läste något av men de får ändå. Jag har olästa böcker i hyllan av favoritförfattare, och så kan det ju inte få vara.

Här är de författare jag listade och de böcker jag läst av de författarna i år:

Jag har alltså läst 9 böcker, och betat av 9 författare. Så på det sättet har jag nått målet. Problemet är bara att i 5 av fallen så är det nya böcker av dessa författare jag läst, så jag har inte betat av hyllvärmare som jag också tänkt göra!

I de flesta fallen kan jag konstatera att jag vill läsa mer, och att jag inte riktigt förstår varför jag inte fortsatt läsa böcker av dem. Elif Shafak skriver helt fantastiska böcker, och Christoffer Carlsson håller alltid hög kvalitet. Den som står längst ner på listan att läsa flera av är Peter Robinson, den serien börjar jag tröttna på. Alice Munros bok gillade jag inte heller, vilket förvånade mig mycket.

Jag kommer att ha en hyllvärmarutmaning 2020 och försöka läsa favoritförfattare, men den kommer att se annorlunda ut än 2019 års utmaning.