Kongens nei av Alf R Jacobsen

Från Goodreads: I oppfølgeren til Alf R. Jacobsens Krysseren Blücher følger vi det dramatiske hendelsesforløpet som fulgte etter de fremmede styrkenes inntog i Oslo. Forfatterens litterære fortellergrep belyser de begivenhetsrike dagene fra både tysk og norsk side, og lar leseren ta del i nye aspekter ved Kong Haakons kategoriske NEI, flukten gjennom Østerdalen mot Vestlandet og Molde, og konsekvensene av avgjørelsene som ble tatt.
Senkningen av krysseren Blücher i morgentimene 9. april 1940 innledet et kappløp uten sidestykke i nyere norsk historie. Hitlers dristige plan om en rask okkupasjon av Norge hadde mislyktes, og i et forsøk på å unngå et tilbakeslag i Oslo iverksatte der Führer og hans medsammensvorne en kynisk kriseplan: Kongefamilien og regjeringen skulle tvinges til kapitulasjon gjennom morderiske anslag av Nazi-Tysklands elitestyrker. I en forrykende skildring med basis i nye og tidligere ubrukte kilder beskriver forfatteren Alf R. Jacobsen kongen og regjeringens flukt fra Oslo – forfulgt av topptrente fallskjermjegere og bombefly. Kongens nei forteller om kong Haakons og kronprins Olavs ranke holdning i de mørkeste timene da mange ville gi opp. Boken gir også den første beskrivelsen av Hitlers elitesoldater i fallskjermjegerbataljonen, som fikk sin ilddåp i Norge

Kongens Nei av Alf R Jacobsen kom ut 2011. Alf R Jacobsen är en norsk författare och journalist. Han debuterade 1982 med thrillern Stalins gull. Han har skrivit flera böcker som utspelar sig i norsk finansmiljö, samt faktaböcker om andra världskriget. Flera av böckerna har filmatiserats. Kongens nei är den andra boken i en serie om den tyska ockupationen av Norge 1940.

Jag brukar säga att jag inte är speciellt historieintresserad, men det finns några perioder som jag intresserar mig mycket för. Den tyska ockupationen av Norge under andra världskriget är en sådan. När jag läste en smakbit från Kongens nei i En smakebit på søndag för många år sedan så åkte den upp på ”nyfiken-på-listan”. Vid ett besök i Oslo hösten 2014 så köpte jag den spontant på flygplatsen. Sen blev den ändå stående i bokhyllan. I höstas så skrev jag om den i Hett i hyllan, och satte upp den på min Boktolva 2017. Boken filmatiserades förra året, och när den kom till Sundsvall så gick vi och såg den (som jag skrivit om här). Efteråt så insåg jag att om jag skulle få boken läst så var det lika bra att göra det nu.

Kongens nei är en intressant och mycket detaljerad beskrivning av händelserna 8-10 april 1940 (plus lite efter) i Norge, som inkluderar både en beskrivning av händelserna på den tyska sidan och på den norska. Det är bra tempo i historien, och Kongens nei är ett bevis på att en berättelse om verkliga händelser kan vara lika rafflande som en helt påhittad thriller.

Det var många aktörer inblandade, och boken är full av namn på personer, varav flera bara förekommer mycket kort. Det gör att jag har svårt att hänga med ibland. Faktum är att jag tror jag hade haft svårt att ta mig igenom boken om jag inte nyss hade sett filmen, jag hade helt gått vilse bland alla personer! Genom filmen hade jag en översiktilig bild av huvudpersonerna och av händelseförloppet.

En sak som jag desperat saknar är kartor! Nu är väl detta en bok för en norsk publik men jag undrar om ens alla norrmän har en sådan lokalkännedom om regionen kring Oslo. På några ställen finns det kartor, och då har jag genast betydligt lättare att följa med i händelserna.

Beskrivningen har en tydlig tonvikt på att lyfta fram kungen som handlingskraftig, medan beskrivningen av den norska regeringen är inte nådig. De beskrivs som panikslagna, ostrukturerade och handlingsförlamade. Det är också på deras passivitet och oförmåga att se hotet som skulden läggs på för att tyskarna mer eller mindre bara kunde marschera in obehindrat. Det förklarar för mig en hel del kring de andra skildringar jag sett och läst kring den norska motståndsrörelsen.

Så här i efterhand kan jag reflektera över skillnader mellan bok och film. I filmen lyfts det tyska sändebudet som betydligt viktigare och mer sympatisk än i boken. I boken förekommer också en hel del krigsscener som underligt nog var väldigt sparsamt förekommande i filmen. En av hjältarna i filmen hittar jag inte alls i boken (men han kan ha varit med, det var ju som sagt var många namn).

Min norska är ju mer eller mindre flytande när det gäller läsning och jag brukar numera sällan ha problem att läsa böcker på norska (bokmål i alla fall). Jag har inga större problem här heller, men ibland så blir det lite detaljerat om strider. Ett helt nytt ord lärde jag mig på kuppen: mitraljøs.

Jag är imponerad över den research som författaren lagt ner, vilket blir speciellt uppenbart av att han hittat tidigare okända källor. Om jag nu hade varit mer intresserad av den här genren hade jag kunnat tänka mig att läsa mer av Alf R Jacobsen. Lite nyfiken är jag på hur hans deckare är…

Omdöme: Välbeskrivet med en stor detaljrikedom om tyskarnas invasion av Norge
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Bokbloggberit och Bokelskerinnen

Mer information kan du läsa här.
Förlag: Vega forlag

Mitt exemplar var en hyllvärmare.
Utläst 23 maj 2017.

Annonser

En smakebit på søndag – Kongens nei

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar hittar ni här.

Maj. Det är mycket nu. På många plan. Men idag ska jag få en av mina födelsedagspresenter från i januari, nämligen en dag på spa med goda vänner. Så det känns bra.

Förra söndagen var jag med son och make på bio, vi såg den norska filmen Kungens val (recension kommer). Det är historiska händelser, men filmen baseras på den version som presenteras i boken Kongens nei av Alf R Jacobsen. Den boken läste jag om i En smakebit på søndag för flera år sedan, och blev så sugen så jag köpte den i Oslo hösten 2014. Men den blev en hyllvärmare. Egentligen har jag typ en miljon recensionsexemplar att läsa, men när vi nu sett filmen blev jag inspirerad att läsa boken. Den handlar alltså om Tysklands invasion av Norge, i synnerhet händelserna 10 april 1940. Jag läser sällan historiska böcker men just den här tiden i Norge intresserar mig.

Smakbiten kommer från sid 31:

Statsminister Johan Nygaardsvold hadde personlig påtatt seg å forklare kong Haakon hvorfor det var nødvendig å dra, og monarken forsto straks alvoret. Adjutant Ording og tjenerstaben ble satt til å pakke det mest nødvendige, mens kongen selv ringte Skaugum for å orientere kronprinsen, som for lengst var blitt alarmert av sin adjuntant, venn og sportslærer, major Nikolai Ramm Østgaard. 
”Det var verken tid eller sted for å diskutere,” fortalte han til Jo Benkow i boken Olav – menneske og monark. ”Min far tok seg riktignok tid til å vurdere situasjonene. Men etter å ha tenkt seg om bestemte han seg raskt.”
Han la til i intervjuet: ”Far tok seg alltid tid til å tenke seg om. Det er nok en medvirkende årsak til at han i alle viktige situasjoner gjorde det som seinere viste seg å vere riktig. Å ta seg tid til å bruke hodet er ikke det samme som tidsspille.”

Tysteren av Jan-Erik Fjell

Från Bokus: New York, 1960-tal. En ung man tas upp i den ökända maffiafamiljen Locatelli och får sitt första uppdrag: att avrätta en angivare. I nutidens Fredrikstad i Norge hittas stadens rikaste man mördad, ett dåd som vid första anblicken verkar ha ekonomiska motiv.
I Jan-Erik Fjells hyllade deckardebut flätas två parallella historier samman till en tät och överraskande berättelse. I centrum står Anton Brekke från kriminalpolisen som kallas in för att lösa fallet. Han är orädd och oförskämd, svag för kvinnor och har dessutom en hemlig last: poker. Med hjälp av den ivrige polisstudenten Magnus börjar han nysta i de trådar som till slut leder dem fram till den oväntade upplösningen.

Tysteren av Jan-Erik Fjell kom ut 2010. I svensk översättning heter den Angivaren och kom ut i mars 2017. Jan-Erik Fjell är en norsk författare med utbildning inom IT och administration. Han debuterade 2009 med Pus. 2010 fick han, som den yngsta författaren någonsin, Bokhandlerprisen för Tysteren, den första i serien om Anton Brekke. Han har hittills gett ut fem böcker i serien.

Den här boken köpte jag under höstlovet 2014 när vi var till Oslo för att hälsa på mina syskon. Naturligtvis passade jag på att köpa en bunt norska böcker som jag läst om på nätet eller som lockade i bokhandeln. Tyvärr blev den här stående i bokhyllan och det var först nu när den skulle komma på svenska som jag kände att jag borde ta itu med den. Så den fick följa med på vår semester på Gran Canaria. Jan-Erik Fjell står dessutom på min Boktolva.

Tysteren är välskrivet och lättläst norskt krim. Språket flyter bra, inte en enda gång stannar jag upp i läsningen, och jag sträckläste boken på två dagar (i solstolen). Det är en spännande historia Jan-Erik Fjell målar upp och jag tycker han lyckas bra med det något utslitna greppet att ha två historier i olika tidsåldrar. Historien är såpass spännande och väl uppbyggd att jag inte lyckades lista ut hur det låg till förrän alldeles mot slutet, och det är ett bra betyg för en deckare.

Det går inflation i poliser som har personliga problem och Anton Brekke är en av dem. På det hela taget är jag lite skeptisk till Anton Brekke som karaktär, det är svårt att säga om han är en mansgris eller inte, om han är otrevlig eller om han bara är brutalt ärlig. Mansgrisdelen gillar jag i alla fall inte. Hans personliga problem är i alla fall beskedliga jämfört med vad som numera är standarden i polisromaner. Tysteren innehåller en hel del karaktärer som jag gärna skulle läsa mer om, och det är alltid lovande för en serie.

Samtidigt som jag höll på att läsa den här boken så åkte några arbetskamrater till Trondheim och jag la in en beställning på del två i den här serien, Skyggerom. Eftersom den kommer på svenska redan i höst så måste jag skynda mig att läsa den…

Omdöme: Lättläst och välskriven norsk krim
Betyg: 4

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna (den svenska översättningen), Bokelskerinnen och Krimbloggeren

Mer om boken kan ni läsa här, här och här.
Förlag: Juritzen (mitt exemplar) – den svenska har kommit ut på Harper Collins Nordic
Sidor: 383

Mitt exemplar var en hyllvärmare.
Utläst 5 april 2017.

Törst av Jo Nesbø

Från förlagets hemsida: En person hittas mördad i sitt hem. Kroppen är tömd på blod och polisen upptäcker bitmärken på halsen. Kan det handla om vampyrism – ett mycket omdiskuterat begrepp inom psykiatrin. Före detta utredaren Harry Hole övertalas att hjälpa till med fallet. Han vet bättre än många andra vad vissa människor är kapabla till, och flera av kriminalhistoriens värsta seriemördare var väl diagnostiserade som just vampyrister?
Men Harry har ett eget motiv för att hjälpa polisen – att fånga mannen som kom undan. Jaktinstinkten väcks till liv och återigen tvingas Harry offra något av sig själv i jakten på den gäckande mördaren.

Törst av Jo Nesbø hade recensionsdatum 21 mars 2017.  I original heter den Tørst och kom ut samtidigt i Norge som i Sverige. Jo Nesbø är en norsk författare som är mest känd för sin deckarserie om Harry Hole, men han har också skrivit fristående spänningsromaner och ungdomsböcker. Törst är den elfte boken om Harry Hole.

När jag för många år sedan började läsa serien om Harry Hole blev jag inte omedelbart frälst. Men efterhand tyckte jag mer och mer om den, och numera så står en Harry Hole bok definitivt på ”auto-read”. Den tionde boken i serien, Polis, tyckte jag var fantastiskt bra. Men jag trodde nog också det skulle vara den sista, och blev lite förvånad över att det skulle komma en ny. Jag ville gärna läsa den och blev verkligen glad över att få ett recensionsexemplar från förlaget.

Törst är en mycket lättläst och välskriven norsk deckare/krim. Jo Nesbø förnekar sig inte, han är en mycket skicklig författare. Jag gillar hur Törst är uppbyggd, och hur olika karaktärer får komma till tals på ett sätt som driver berättelsen framåt. Jag var som sagt var lite tveksam till en fortsättning på Polis, men jag gillar den ”nya” Harry Hole som fått sin Rakel. Törst innehåller många snygga vändningar, och Jo Nesbø har lyckats komplettera det gamla galleriet av karaktärer med ett antal nya intressanta personligheter.

Så till det som störde mig. I den första delen av boken finns ett antal mycket sexistiska schabloner som nästan gjorde att jag la ifrån mig boken ett tag. Den typen av grepp i en karaktärsbeskrivning irriterar mig mycket. Karriärkvinnorna i boken beskrivs raljerande och elakt vilket jag har mycket svårt att förstå. De mest stötande beskrivningarna finns alldeles i början, sedan försvinner de.

Det andra som drar ner betyget är att boken bitvis är alldeles för långrandig och innehåller för många ”filosofiska” förklaringar. Karaktärerna har långa utläggningar, i synnerhet psykologerna, där de ska förklara saker för kollegor och läsarna. De förklaringarna hade kunnat redigerats rejält för att hålla uppe tempot. Sen är det där med vampyrism lite för underligt och bisarrt för mig.

Trots mina invändningar är lyckas Jo Nesbø hålla mitt intresse i nästan 600 sidor och jag kunde inte sluta läsa på kvällarna. Fick upp ett läsintresse och läsflyt och bara det är gott betyg.

Jag brukar inte reagera på omslag, men det här förstår jag inte. Det norska omslaget förstår jag relaterat till boken. Kan någon kanske ge mig en tolkning?

Lite tveksam är jag till om det ska vara fler Harry Hole böcker. Samtidigt så finns det ingen tvekan om att om det kommer en ny så kommer jag definitivt att vilja läsa den.

Omdöme: Välskriven norsk deckare med bisarra inslag.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Romeo and Juliet

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: Tørst
Förlag: Albert Bonniers förlag
Översättare: Per Olaisen

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tusen tack för det!
Utläst 29 mars 2017.

Bokbloggsjerka 10-13 mars: Böcker på andra språk

I veckans bokbloggsjerka skriver Annika: Veckans fråga kommer från ett inlägg jag läste på Quora häromdagen med titeln ”What was the last book you read, which wasn’t originally written in your native language?”.För min del var det The Cutting Season av Atticka Locke som jag kommer att skriva allt om inom kort. Skriv gärna dina tankar om böcker på svenska i förhållande till andra språk. Vad ligger dig varmast om hjärtat, vad föredrar du och varför etc. Skriv så kort eller långt du vill och du är välkommen att spåna fritt i eller kring ämnet. Sidospår är mer än välkomna 😉

Jag håller just nu på att läsa The Dry av Jane Harper men den senaste hela boken jag läste på ett annat språk än svenska var Red China Blues av Jan Wong. 

Korrektion: Jag läste frågan slarvigt. Jag läste Fyrtio dagar utan skugga av Olivier Truc efter det, och den skrevs på franska… Tänkte inte så när jag läste frågan faktiskt.

Sen var det sidospåren. För naturligtvis kan jag inte låta bli sådana.

Jag läser regelbundet böcker på engelska och norska, och på bägge språken läser jag flytande. Med det menar jag att jag läser utan att tänka att det är på ett annat språk, att jag inte översätter i huvudet. Jag läser också sporadiskt på danska, men där har jag inte fått upp farten än. En gång i tiden så läste jag även böcker på franska och tyska men när det nu börjar bli mer än tjugo år sen sist, så vågar jag inte påstå att jag skulle klara det längre. Språkkunskaper är en färskvara och kräver träning.

Anledningen att jag läser på andra språk än svenska är många. Jag började rätt tidigt (på den tiden var det tidigt), tror jag läste min första bok på engelska när jag var tretton. Det var en aktiv strategi från mina föräldrar, och min pappa var väldigt tydlig med att han ville att jag skulle läsa på andra språk. När jag var nio så flyttade han till Norge och i och med det så kom relativt snart även de norska böckerna in, fast det var först i tjugoårsåldern som jag verkligen tog tag i det. Läsningen av engelska böcker tog fart på riktigt under de perioder jag bodde i England respektive USA, då var ju allt på engelska och man tänkte på engelska. Det handlar mycket om träning, träning, vilket jag även märker på barnen hemma, de läser bägge böcker på engelska. Sonen går på Engelska skolan, vilket innebär att han får väldigt mycket träning och kan läsa rätt avancerade böcker.

Varför läser jag på andra språk? Delvis för att jag älskar språk, och att lära mig nya uttryck och ord. Jag får tillgång till en större mängd böcker och författarskap. Jag gillar att få tillgång till originalformuleringarna, utan att gå genom en översättare. Sen är jag nog mindre kritisk när jag läser på ett annat språk än svenska, jag förmår bättre njuta av vissa böcker utan att störa mig på språket. När jag läser på norska så blir det också ett sätt att komma närmare min norska familj, och när jag läser på engelska så längtar jag tillbaka till de miljöerna.

Topp Tio Tisdag: Tio norska böcker som jag vill läsa

I veckans Top Ten Tuesday har The Broke and the Bookish satt temat till: FREEBIE — your choice. I september 2015 när det här temat var aktuellt så listade jag tio norska böcker jag vill läsa. Nu gör jag det enkelt för mig och gör en sådan lista igen och den får vara en påminnelse till mig själv. Alla är faktiskt inte samma. Men några är det…

1. Blod i dans av Gard Sveen. Den enda som inte står i hyllan, men som jag gärna skulle vilja införskaffa. Har läst de två första i serien.
2. Hestekrefter av Lars Mytting. Står oläst i hyllan. Har läst en av honom tidigare.
3. Felicia forsvant av Jørn Lier Horst. Står oläst i hyllan. Del två i en serie där jag läst del ett.
4. Kureren av Kjell Ola Dahl. Står oläst i hyllan. Spontaninköp i somras, ingen författare jag läst tidigare.
5. Av jord er du kommet av Chris Tvedt. Står i hyllan. Har läst en bok av honom tidigare.
6. Våpenskjold av Thomas Enger. Står i hyllan. Del fyra om Henning Juul. Har läst de tre första.
7. Tysteren av Jan-Erik Fjell. Står i hyllan och har gjort så länge. Nu kommer den ju på svenska, men jag vill läsa den på norska!
8. Pappa er et postkort av Ida Løkås. Har läst en bok av henne, Det fine som flyter forbi, och det gav mersmak.
9. Kongens nei av Alf R Jacobsen. Står i hyllan. Bygger på verkliga händelser och boken är nu filmatiserad.
10. Steady av Jarle Sten Olsen. Står i hyllan. Har inte läst något av honom tidigare.

Helvete åpent av Gard Sveen

Från förlagets hemsida: Politietterforsker Tommy Bergmann finner en prostituert jente hardt skadet i en leilighet i Oslo. Deomfattende skadene har urovekkende likhetstrekk med en rekke drap som ble tilstått av læreren Anders Rask for flere år siden. Men Rask sitter innelåst på psykiatrisk sikkerhetsavdeling – han kan ikke stå bak.
Moren til en av de drepte jentene leser om saken. Hun er sikker på at datterens gamle lærer eruskyldig dømt – og hun vet hvem morderen er. Eller er alt bare fantasi? Uansett hvor overbevist hun er, kan hun likevel ikke si noe. For da vil hennes egen hemmelighet fra da datteren forsvant i 1988, bli avslørt.

Helvete åpent av Gard Sveen kom ut 2015. Gard Sveen är en norsk författare som debuterade 2013 med Den siste pilegrimen, den första i serien om Tommy Bergmann, som vann Rivertonpriset 2013 och Glasnyckeln 2014. Den svenska översättningen nominerades till Svenska Deckarakademins pris 2016. Helvete åpent är den andra delen i serien om Tommy Bergmann.

Helvete åpent är en mycket välskriven och genomtänkt spänningsroman. Den är ytterst mörk och tung, hela boken igenom. Trots att jag läser flytande på norska så tog det mig rätt lång tid att läsa den. Dels för att jag inte hade tid att ägna mig åt den som jag borde, dels för att den var såpass mörk att det inte gick att läsa för mycket på en gång. Men trots det mörka så njöt jag av läsningen, då berättelsen är väl uttänkt och språket en njutning.

Helvete åpent är en helt annan berättelse än Den siste pilegrimen, men jag tycker ändå jag känner igen berättarstilen och språkdräkten. Gard Sveen var en av gästerna på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall och jag pratade med honom efteråt om hans böcker, vilket var mycket intressant. Både då, och tidigare på scenen, berättade han om processen som ledde fram till beslutet att skriva en annan sorts berättelse. Hur mycket jag än gillade Den siste pilegrimen så tror jag det var ett klokt beslut.

Mitt största problem med boken är att jag inte gillar vare sig Tommy eller den nya karaktären Susanne. De är högst verkliga och realistiska men den typen av personer som jag har svårt för i verkliga livet. Deras inställning till andra människor och värderingar är något jag inte delar. Inte för att jag bara vill läsa om personer som jag uppskattar, men det blir för mycket i Helvete åpent. Det smyger sig in många fördomsfulla kommentarer som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till. Är det ett medvetet sätt att bygga karaktärer eller inte? Gard Sveen pratade också om hur han medvetet skapat en huvudkaraktär som har just de värsta drag man kan tänka sig, som exempelvis att han kvinnomisshandlar och tar till våld. Mörkret i Helvete åpent handlar bl.a. om karaktärerna, för i den här boken hittar man inga genomonda eller genomgoda karaktärer. Det enda man hittar är karaktärer som man inte kan lita på vad de är.

Även om Tommy Bergmann denna gång endast vistas i Norge så finns det en hel del kopplingar till Sverige som kommer fram efterhand, och det är ett plus. Om jag ska döma av titeln på nästa bok eller hur Helvete åpent slutar så tror jag kopplingen kommer att finnas i nästa bok också. Mer tänker jag inte skriva här.

Egentligen hade jag velat läsa tredje boken, Blod i dans, direkt. Den hamnade på önskelistan till julen, men visade sig något svår att få tag på i Sverige.

Omdöme: Välskriven norsk krim om människors djupaste mörker.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Bokbloggsgeir, Tine sin blogg, BokelskerJane och Betraktninger

Mer om boken kan du läsa här.
Förlag: Vigmostad & Bjørke

Mitt exemplar köpte jag i Trondheim i somras.
Utläst 15 november 2016.

Biter av Lykke av Anne Ch Østby

Från förlagets hemsida:
Kjære gode venn – Kan jeg fortsatt kalle deg det?
Stemplene på brevet fikk deg til å lure, men du har allerede skjønt hvem det er fra, ikke sant? Frimerker med kannibalklubber og papegøyefisk kan bare komme fra Kat. En stemme fra en fortid for lenge siden, et fellesskap vi hadde en gang. Tror du det er mulig å finne det igjen? Vil du forlate kalde Norge en gang for alle? Bytte ut isskrape og Fjordlandmiddag med palmesus og azurblått hav?
Idet brevene fra Fiji kommer, åpner de en dør til en annen verden for Sina, Lisbeth, Maya og Ingrid – venninnene som ble igjen i hjembyen den gangen den livlige og ukonvensjonelle Kat dro ut i den store verden. Sina har levd for sønnen sin, Maya for lærergjerningen, Lisbeth for andres blikk og Ingrid for seg selv. Nå nærmer de seg pensjonsalderen. Kat er blitt enke og eneeier av en kakaoplantasje på Fiji, og inviterer venninnene fra den gang til å danne et kollektiv der sammen med henne. Tør de følge drømmen?

Biter av lykke av Anne Ch Østby kom ut i september 2016. Anne Ch. Østby är en norsk författare och journalist som gett ut flera romaner för vuxna och ungdomar, bl.a. Kjærlighetsgata och Forbannet velsignet. Hon har bott flera år utomlands, bl.a. på Fiji.

Efter att jag en vecka kommenterat på ett inlägg i En smakebit på søndag så fick jag ett mejl från Font förlag som undrade om jag var intresserad av ett exemplar av Biter av lykke. Självklart var jag det, och det känns väldigt spännande att ha fått sitt första norska recensionsexemplar (en gång tidigare har en norsk författare skickat två böcker till mig).

Biter av lykke är en finstämd välskriven bok om vänskap. Berättelsen berör mig och medan jag läser så känns det som om jag lär känna dessa kvinnor. Jag kommer på mig att i vardagen tänka på dem som personer jag känner och det är ett högt betyg till en bok. Jag läser lite mer noggrannt när jag läser på norska än på svenska, och det är till fördel här.

Jag tycker om historien som berättas, det finns ett driv, trots att styrkan ligger i vardagsbetraktelserna. Berättarperspektivet växlar mellan de fyra norska kvinnorna, och däremellan Ateca, som arbetar hos Kat. Just Atecas betraktelser tycker jag ger en extra dimension. Jag gillade hur berättarrösterna gick i varandra. Det finns en hel del lokala ord i berättelsen, men som tur var också en ordlista i slutet.

Under läsningen av Biter av lykke slår det mig hur ovanligt det är att läsa en bok där det är fyra 66-67-åriga kvinnor som är i centrum, och får bli så genom hela boken. Jag blir glad av det, och beskrivningen av deras tankar och känslor ger mig hopp för ålderdomen.

Jag skulle gärna läsa mer av den här författaren. Sen önskar jag att Biter av lykke även blir översatt till svenska så jag kan rekommendera den till fler i min närhet 🙂

Omdöme: Finstämt om vänskap mellan äldre kvinnor.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Ellikkens bokhylle och Trine sin blogg

Mer om boken kan du läsa här.
Förlag: Font Forlag

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 26 november 2016.

En smakebit på søndag – Biter av lykke

Söndag och jag tänkte delta i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar har inte kommit upp än, men jag hoppas ni hittar dem här senare.

Den här helgen har vi utnyttjat att ni numera bor mycket närmare centrum. I fredags firade maken och jag 29 år tillsammans med en trevlig middag på Bishops Arms.

Och igår var vi nere på Lyslördag. Loa Falkman sjöng Stad i ljus, och all julbelysning tändes. Kan verkligen behövas så här i novembermörkret.

Jag har några sidor kvar i boken som jag håller på med, The 100 av Kass Morgan. Men jag hoppas läsa ut den idag, och då ska jag börja med Biter av lykke av Anne Ch. Østby. Den har hittat hem till mig tack vare En smakebit på søndag. Efter att jag kommenterat en smakbit från den boken så fick jag ett mejl från förlaget där de undrade om jag vill ha ett recensionsexemplar. Det ville jag, och så fick jag mitt livs första recensionsexemplar på norska!

Så här beskrivs boken: Idet brevene fra Fiji kommer, åpner de en dør til en annen verden for Sina, Lisbeth, Maya og Ingrid – venninnene som ble igjen i hjembyen den gangen den livlige og ukonvensjonelle Kat dro ut i den store verden. Sina har levd for sønnen sin, Maya for lærergjerningen, Lisbeth for andres blikk og Ingrid for seg selv. Nå nærmer de seg pensjonsalderen. Kat er blitt enke og eneeier av en kakaoplantasje på Fiji, og inviterer venninnene fra den gang til å danne et kollektiv der sammen med henne. Tør de følge drømmen?

Smakbiten kommer från första sidan: 

Kjære gode venn – Kan jeg fortsatt kalle deg det?
Stemplene på brevet fikk deg til å lure, men du har allerede skjønt hvem det er fra, ikke sant? Frimerker med kannibalklubber og papegøyefisk kan bare komme fra Kat. En stemme fra en fortid for lenge siden, et fellesskap vi hadde en gang. Tror du det er mulig å finne det igjen?

En smakebit på søndag – Helvete åpent

Söndag på bloggen och jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar hittar du här.

Det har gått trögt med läsandet den här veckan av olika skäl men i fredags fick jag i alla fall börja på en ny bok. Jag hade hoppats hinna läsa igår men så blev det inte, livet kom i vägen. Boken jag har börjat på är av en författare som faktiskt ska komma till Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall på onsdag och jag hoppas verkligen jag orkar/hinner lyssna på honom då. Författaren jag pratar om är den norska författaren Gard Sveen och boken är Helvete åpent, som är hans andra bok i serien om Tommy Bergmann. I Sverige har bara den första, Den siste pilgrimmen, kommit ut, men den här köpte jag i Trondheim i somras.

Smakbiten är från första sidan i boken

Skikkelsen i veikanten ble stående urørlig og se rett framfor seg, inn i sluddet, selv hunden hans sto som fastfrosset og stirret på de to lyssøylene fra bilens frontlykter, sluddet som for mot bakken, som om verden ikke var annet enn en snøkule og ingen ondskap fanns. Selv mange år etterpå fantiserte Tommy om att han akkurat da, i den lille lomma av tid, hade åpnet bildøra og løpt den andre veien, tilbake til byen, løpt til han ikke hadde mer pust igjen.