Hjerteknuser av Geir Tangen

Från förlagets hemsida: Journalisten Viljar Ravn Gudmundsson og politietterforsker Lotte Skeisvoll har akkurat begynt å komme seg etter saken med seriemorderen som kalte seg selv Maestro, idet en ny kriminalsak ryster dem begge. I et av Haugesunds finere villastrøk blir en ung jente funnet drept etter en fest. Nærmere undersøkelser avdekker et mye tyngre ungdomsmiljø enn noen hadde kunnet forestille seg, en dødelig cocktail av høyreekstremisme, eksperimentell sex og narkotika. Og midt i dette: Viljars egen 17 år gamle sønn. For en usikker ungdom er avstanden mellom himmel og helvete farlig kort, og hvert nye skritt et potensielt feilsteg.

Hjerteknuser av Geir Tangen kom ut 2017. Den svenska översättningen är planerad att komma ut i februari 2019. Geir Tangen är en norsk författare, bokbloggare (Bokbloggeir) och gymnasielärare. Han har tidigare arbetat som frilansjournalist för tidningar, radio och tv. Han debuterade 2016 med Maestro som är den första delen i serien om Viljar Ravn och Lotte Skeisvoll, där Hjerteknuser är den andra delen.

Jag läser ju mer än gärna norsk krim, och eftersom Geir Tangen också är bokbloggare hade jag koll på att han skulle ge ut en deckarserie. I februari i år så läste jag den svenska översättningen av hans första bok, Maestro, och blev mycket förtjust (min recension finns här). När vi var på väg hem från Norge i somras så hittade jag del två i pocket på flygplatsen på Oslo – det var ju då bara ett givet köp! Och jag kunde inte låta bli att läsa den ganska omgående.

Hjerteknuser är en välskriven och lättläst deckare. Den har alla de komponenter som en bra deckare ska ha – ett bra mysterium, flyt i historien, bra kapitellängd som sätter tempot och bra karaktärsbeskrivningar. Precis som i Maestro så använder Geir Tangen sin kunskap om samtida norsk krim, fast på ett annat sätt än i Maestro. En hel del uppfattar jag, men jag tror att en del referenser kan gå mig förbi eftersom min kunskap inte är lika stor (eller så är mitt minne inte lika bra?). Hjerteknuser är en bra andrabok i en serie, men når inte upp till samma nivå som Maestro. Det spelar inte så stor roll, för den är ju bra! Om man kan uttala sig redan efter två böcker, så är det här en av mina favoritserier just nu.

Karaktärsteckningarna är bra, främst av Viljar och Lotte. På ett realistiskt sätt plockar Geir Tangen upp de trådarna som lämnades i slutet av Maestro, och lika realistiska känns Viljars och Lottes sätt att hantera händelserna. Dynamiken i ungdomsgänget är väl beskriven. Vad gäller mysteriet så är det ett bra och klurigt, där jag definitivt inte lyckades lista ut allt i förväg. Men tyvärr så är det lite för många sammanträffanden i historien. Ett av dem syns ju redan i baksidestexten – att Viljars son Alexander står mitt i detta. Helt kan jag inte utesluta att det också är en blinkning åt ett av de vanligaste dragen i moderna deckare, men även om det skulle vara så så är det till nackdel för min upplevelse av Hjerteknuser.

En tredje avslutande del i serien är på gång och den ska jag givetvis läsa. Förmodligen på norska… I november i år kommer Geir Tangen till Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall och då hoppas jag verkligen få chans att lyssna på honom också!

Omdöme: Välskriven norsk krim med blinkningar till genren
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bjørnebok, Tine sin blogg och My criminal mind

Du kan läsa mer om boken här eller här.
Förlag: Gyldendal
Sidor: 414
Betyg på Goodreads: 3,44 baserat på 77 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt i Norge
Utläst 9 augusti 2018.

Annonser

Bjørnen av Gard Sveen

Från förlagets hemsida: Høsten 2016: Den spiondømte Arvid Storholt blir drept hjemme i huset sitt. Storholt var kjent som Norges største spion og ble arrestert i 1987. Storholt ble tilbudt betydelig strafferabatt om han hjalp den norske sikkerhetstjenesten med opplysninger om en annen sovjetisk spion som ble kalt Bjørnen. 
Politietterforsker Tommy Bergmann blir sendt på en labyrintisk jakt i sporene etter den kalde krigen – en som vil lede ham til den største spionen Norge har hatt, mannen som kom seg unna: Bjørnen.

Bjørnen av Gard Sveen kom ut våren 2018. Gard Sveen är en norsk författare som debuterade 2013 med Den siste pilegrimen, den första i serien om Tommy Bergmann, som vann Rivertonpriset 2013 och Glasnyckeln 2014. Den svenska översättningen nominerades till Svenska Deckarakademins pris 2016. Bjørnen är den fjärde delen i serien om Tommy Bergmann.

Gard Sveen tillhör mina favoriter bland norska krimförfattare och en ny bok av honom är autobuy. Jag trodde hans förra bok, Blod i dans, var den sista i serien, så jag blev glad när jag såg att det kommit en ny! Under sommarresan till Kristiansand var den här ett måste att inhandla trots att den endast fanns som inbunden, och jag började (nästan) omedelbart läsa den.

Bjørnen är en spännande och mycket välskriven deckare. I serien om Tommy Bergmann så har böckerna gradvis blivit mörkare och mörkare, men i Bjørnen tycker jag Gard Sveen är mer tillbaka till stämningen i den första boken, Den siste pilegrimen. Det är både språk, stämning och tema – spionage – som liknar. Men ändå så är språket och stämningen i Bjørnen speciell. I början har jag lite svårt för en av huvudpersonerna, Christel, som jag upplevde som en konstig person. Men efterhand så blev både karaktärerna och berättelsen mer och mer intressanta, och jag sträckläste Bjørnen. Upplägget, som i sig är vanligt, med två olika historier tycker jag fungerar alldeles utmärkt. Att den ena utspelar sig på 70-talet är förstås ingen nackdel.

Temat är intressant, och här märks Gard Sveens bakgrund som statsvetare och tjänsteman på departement (seniorrådgivare på Försvarsdepartementet). Det är ingen tvekan om att han här är på hemmaplan, samtidigt som han använder sin fantasi att sätta historien i rullning. Det är en intressant del av Norges historia även detta tidsmässigt. Naturligtvis ligger liknelserna med Arne Treholt nära tillhands, men det är inget som stör. Spionromaner brukar inte vara mina favoriter, men den här vinklingen gillar jag.

Jag tycker det är ett utmärkt drag att förflytta Tommy Bergmann flera år framåt i tiden från historien i Blod i dans. Det gör förändringarna trovärdiga, och utan att man får veta detaljerna förstår man att mycket har hänt med honom. Det är en annorlunda men ändå samma person, en mognare och inte lika trasig. Jag gillar den utvecklingen. I övrigt finns det flera intressanta karaktärer, även om jag som sagt var har lite svårt för Christel i början.

Berättelsen är intressant i sig och jag upplever också Bjørnen som spännande, även om det inte är en extrem bladvändare.

Alltså jag förstår inte varför inte Gard Sveens böcker översätts till svenska. Nu är det inget problem för mig, men ändå. De verkar däremot vara översatta till engelska! Själv hoppas jag på fler böcker av honom att läsa förstås.

Omdöme: Välskrivet och spännande om spionage i Norge
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bjørnebok och Tine sin blogg

Mer om boken kan du läsa här .
Förlag: Cappelen Damm
Sidor: 335
Betyg på Goodreads: 3,82 baserat på 11 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt i Kristiansand.
Utläst 30 juli 2018.

Våpenskjold av Thomas Enger

Från webben: En gammel hemmelighet. Et mørkt kapittel. Noen som er villig til å gå over lik. Dypt i de svenske skoger, på høstjaktens første dag, blir en eldre mann skutt og drept. Det var ikke et vådeskudd.Småbarnsmoren Hedda Hellberg skulle til Italia i tre uker for å pleie sine sår etter farens død. Hun dukker aldri opp på hotellet. Alle spor etter Hedda slutter på Gardermoen. Journalisten Nora Klemetsen kjente Hedda som ung, og involverer seg personlig i Heddas sak, hun kan ikke tro at Hedda har forlatt mann og barn frivillig. Enda mer gåtefullt blir det da Heddas navn dukker opp i forbindelse med drapet i Sverige.Henning Juuls liv dreier seg bare om én ting: å finne svaret på hvem som tente på bygården der hans og Noras lille sønn Jonas omkom. Sporene Henning følger, dukker opp i saken Nora jobber med, og snart befinner de seg begge på farlig grunn. Noen er villig til å drepe for å beskytte sin hemmelighet, en hemmelighet som har forgreininger til et mørkt kapittel i europeisk historie.

Våpenskjold av Thomas Enger kom ut 2014. Thomas Enger är en norsk journalist, kompositör och författare som debuterade 2009 med Skinndød, den första boken i serien om Henning Juul. Det är fem böcker i serien, och de två första har kommit ut på svenska. Våpenskjold är den fjärde i serien.

Det här är en serie som jag läste den första boken i på svenska. Jag tyckte den var så bra, så jag fortsatte läsa serien på norska, vilket kanske var bra, då bara de två första böckerna är översatta. Jag hade två olästa (del 4 och del 5) och i en ambition att beta av hyllvärmare så tog jag med Våpenskjold på vår resa till Norge i somras.

Våpenskjold är en lättläst deckare. Tyvärr så upplever jag att historien är rätt tunn, det är inte så mycket substans. Eftersom det var ett tag sen jag läste del 3 så hade jag glömt en hel del av den röda tråden och de återkommande personerna, men det var tack och lov så att det visade sig enkelt att plocka upp, och jag kom fort in i boken.

Berättelsen i Våpenskjold är inte särskilt spännande för en van deckarläsare, men det finns andra saker som gör att mitt intresse hålls uppe. Framförallt är det personerna som intresserar mig, jag tycker Thomas Enger har fångat mitt intresse för personerna i den här historien, i synnerhet Henning Juul. Henning är inte fullt så ”trasig” som jag minns honom, även om sonens död är ständigt närvarande och han är dumdristig. Det är om honom jag vill läsa. Nora framträder tydligare än vad jag minns henne.

Våpenskjold är lite för enkel för min smak, men såpass lättläst att jag definitivt kommer att läsa del fem som står i hyllan. Vill ju också veta hur berättelsen sys ihop till slut. Sen har Thomas Enger och Jørn Lier Horst kommit ut med en gemensam bok, Nullpunkt, som låg högt på listorna i Norge. Hade den inte varit så dyr och tung hade den fått följa med mig hem…

Omdöme: Lättläst enkel norsk krim om oförätter och hämnd.
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Bokbloggeir och BokBloggBerit

Mer om boken kan du läsa här .
Förlag: Gyldendal
Sidor: 390
Betyg på Goodreads: 3,96 baserat på 423 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare.
Utläst 27 juli 2018.

En smakebit på søndag – Hjerteknuser

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Sista söndagen på semestern – tänk att man alltid vill att den ska räcka längre… Det blev mycket läst i juli, får se hur augusti blir. Som jag skrev i fredags så är mitt mål att läsa minst en bok på engelska och en på norska per månad. Får se hur länge jag orkar det, men i augusti blir det så i alla fall. Jag har läst en på engelska, och läser nu en på norska. Det är Hjerteknuser av Geir Tangen, hans andra bok och uppföljaren till Maestro. Han skrev själv som kommentar här på bloggen att den kommer på svenska i februari. Jag kunde inte vänta. Det finns många spännande stycken men jag tar ett som handlar om en annan bok jag gillar.

Tankene streifet inom en boktittel han hadde sett i butikkstativet hos Norli i Haraldsgata. Den usynlige mannen fra Salem. Terje hade skumlest baksideteksten. En historie om en mann som ikke skulle finnes. En mann som tilsynelatende hadde gått ut av tiden, men som fremdeles beveget seg i skyggene.
– Det burde stått Haugesund, ikke Salem, tenkte Terje Nitter og vendte ryggen til byen som lå på vent i morgendisen.

En smakebit på søndag – Bjørnen

Söndag på bloggen innebär att jag deltar En smakebit på søndag i En smakebit på søndag. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Idag är vi på väg hem efter en hel vecka hos släkten i Kristiansand i Norge. Mycket bad i havet, aktiviteter och umgänge. Det har inte blivit så enormt mycket läst, men jag har passat på att läsa norska böcker. Och utöka min samling av norska böcker… En av de jag inte kunde motstå var en helt ny bok av Gard Sveen: Bjørnen. Den började jag läsa igår, och hoppas orka läsa nu på resan en del. Det är krim och fjärde boken om Tommy Bergmann.

Smakbiten är de första raderna i boken:

Arvid Storholt sto i loftsstua da det ringte på nede. En følelse av plutselig sykdom kom over ham, som om han begynte å få feber. Ringte på nå? Så langt fra folk? 
Han studerte armbandsuret, og tenkte at han burde ha kvittet seg med det for lengst. Det minte ham om ting han ikke lenger ønsket å huske.
Dørklokka ringte enda en gang, langt der nede i første etasje.

Små bitar av lycka av Anne Østby

I mitt Instagramflöde dök det upp en bok som jag blev glad över att den översatts till svenska: Små bitar av lycka av Anne Østby. I slutet av 2016 blev jag kontaktad av ett norskt förlag som undrade om jag ville ha ett recensionsexemplar av Biter av lykke. Jag kunde inte motstå den, och tyckte mycket om den. Min recension avslutade jag med orden: Jag skulle gärna läsa mer av den här författaren. Sen önskar jag att Biter av lykke även blir översatt till svenska så jag kan rekommendera den till fler i min närhet 🙂

Så här beskrivs den på det svenska förlagets hemsida:

Jag har planterat mina fötter djupt i jorden här på Fiji, och jag tänker stanna här till min sista solnedgång. Kom och håll mig sällskap? Lämna allt som inte fungerade bakom er!
När Sina, Maya, Ingrid och Lisbeth får varsitt brev med samma fråga, är svaret självklart. Deras gamla gymnasievän Kat, Kat, den äventyrliga, Kat som flydde till Söderhavet så snart de tagit examen har skickat en inbjudan som man bara får en gång i livet: kom och bo hos mig på min kakaoplantage på Fiji. Kom och tillbringa dagarna med att äta choklad och pladdra som tonåringar igen, fria från män, bekymmer och kyla. Kom och bli gammal i paradiset, tillsammans, som systrar. Vem kan säga nej till det?
Nu i sextioåren har vännerna accepterat den lott de blivit tilldelade i livet. Sina är ensam förälder med pengabekymmer, försiktiga Maya känner hur hon håller på att tappa greppet om världen, Ingrid är den eviga ensamvargen, Lisbeth har det på ytan perfekta livet och så Kat, som nyligen blivit änka. Kvinnorna försöker anpassa sig till sitt nya liv tillsammans, och över dem vakar Ateca, Kats hushållerska, som ofta känner kvinnorna bättre än de känner sig själva.
Omgivna av en azurblå ocean, kakaoträd och en lokal kultur som är fascinerande och underbart främmande, börjar vännerna hitta en ny mening i tillvaron: de ska starta chokladtillverkning: bitterljuva små bitar av lycka.

Så här skrev jag när jag recenserade den norska utgåvan 7 december 2016:

Biter av lykke av Anne Ch Østby kom ut i september 2016. Anne Ch. Østby är en norsk författare och journalist som gett ut flera romaner för vuxna och ungdomar, bl.a. Kjærlighetsgata och Forbannet velsignet. Hon har bott flera år utomlands, bl.a. på Fiji.

Efter att jag en vecka kommenterat på ett inlägg i En smakebit på søndag så fick jag ett mejl från Font förlag som undrade om jag var intresserad av ett exemplar av Biter av lykke. Självklart var jag det, och det känns väldigt spännande att ha fått sitt första norska recensionsexemplar (en gång tidigare har en norsk författare skickat två böcker till mig).

Biter av lykke är en finstämd välskriven bok om vänskap. Berättelsen berör mig och medan jag läser så känns det som om jag lär känna dessa kvinnor. Jag kommer på mig att i vardagen tänka på dem som personer jag känner och det är ett högt betyg till en bok. Jag läser lite mer noggrannt när jag läser på norska än på svenska, och det är till fördel här.

Jag tycker om historien som berättas, det finns ett driv, trots att styrkan ligger i vardagsbetraktelserna. Berättarperspektivet växlar mellan de fyra norska kvinnorna, och däremellan Ateca, som arbetar hos Kat. Just Atecas betraktelser tycker jag ger en extra dimension. Jag gillade hur berättarrösterna gick i varandra. Det finns en hel del lokala ord i berättelsen, men som tur var också en ordlista i slutet.

Under läsningen av Biter av lykke slår det mig hur ovanligt det är att läsa en bok där det är fyra 66-67-åriga kvinnor som är i centrum, och får bli så genom hela boken. Jag blir glad av det, och beskrivningen av deras tankar och känslor ger mig hopp för ålderdomen.

Jag skulle gärna läsa mer av den här författaren. Sen önskar jag att Biter av lykke även blir översatt till svenska så jag kan rekommendera den till fler i min närhet 🙂

Omdöme: Finstämt om vänskap mellan äldre kvinnor.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Ellikkens bokhylle och Trine sin blogg

Mer om boken kan du läsa här.
Förlag: Font Forlag

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 26 november 2016.

Hett i hyllan #94

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Med det här inlägget så passerar vi nu in i 2016. I januari fyller jag år, och då brukar det trilla in en del böcker. 2016 var det inte så många, men likafullt så hamnar den första boken i Hett i hyllan: Av jord er du kommet av Chris Tvedt. Jag har läst en bok av Chris Tvedt – Dødens sirkel – som jag gillade mycket. Därför hamnade den här på min önskelista. Men läst är det fortfarande inte. Det börjar bli lite pinsamt med alla olästa böcker på norska. Nog dags att göra något åt det.

I en skogsbygd på østlandet blir en gammel mann regelrett henrettet. KRIPOS-etterforsker Edvard Matre finner ingen spor etter morderen. I Oslo gir myndighetene etter for press og åpner en massegrav med pasienter fra Gaustad Sykehus. I Bergen blir en ung kvinne funnet drept og en annen ligger i koma. Mye tyder på at begge har vært utsatt for samme gjerningsmann. Edvard Matre blir sendt tilbake til byen han forlot for mange år siden for å finne en mulig seriemorder. Men Edvard og teamet hans står uten spor. Presset for å finne morderen før han slår til på nytt, er stort. Det hjelper heller ikke at Edvard får beskjed om at en av dem som ble funnet i massegraven på Gaustad er hans egen mor. Så vidt Edvard vet, døde foreldrene hans i en ulykke for mange år siden og ble begravd side om side på en kirkegård i Bergen. Edvard Matre er vant til ikke å vite hvem morderen er. Nå vet han plutselig ikke hvem han selv er heller. Men etter hvert som etterforskningen skrider frem skal han få lære mer om seg selv og hvor han kommer fra, enn han setter pris på.

Kureren (Täcknamn: Hilde) av Kjell Ola Dahl

Från den svenska upplagans hemsida: Ett speciellt judiskt armband dyker upp på en auktion. En kvinna känner igen armbandet, som en gång varit i hennes ägo, och bestämmer sig för att stoppa auktionen. Hon kommer dock aldrig att få tillgång till hela den fruktansvärda historia som armbandet är en del av – den som läsaren till slut får klarhet i.
1942 blir den judiska kuriren Ester med täcknamnet Hilde förrådd och undgår med nöd och näppe att arresteras av Gestapo genom att fly till Sverige. I Stockholm möter hon motståndshjälten Gerhard Falkum. De är redan bekanta från Oslo. Han har flytt från tyskarnas misstankar om att han skulle ha dödat sin fru Åse. Esters bästa vän.
Strax därpå omkommer Gerhard i en brand. Men så, 1967, efter att ha varit dödförklarad i ett kvarts sekel, dyker han upp på nytt. Han vill återuppta kontakten med dottern som han fick med Åse. Men varför nu, nästan tjugofem år senare?
Krigets händelser griper tag i Ester på nytt. Hon tvingas gräva i det förflutna och plocka fram färdigheter som hon inte har använt på mycket, mycket länge.

Kureren av Kjell Ola Dahl kom ut 2015. Den kom ut på svenska 12 mars 2018 med titeln Täcknamn: Hilde. Kjell Ola Dahl är en norsk författare som debuterade 1993 med Dødens investeringer som var den första i en serie. Kureren är hans femtonde skönlitterära bok och har belönats med Rivertonpriset.

Täcknamn: Hilde kom från förlaget och jag blev lockad att läsa den. Men innan jag skulle börja så tänkte jag att jag skulle kolla vad den norska boken jag hade av samma författare hette även om jag visste att det inte var samma titel. Men det visade sig vara samma bok! När jag ser en bok som vunnit Rivertonpriset så är det nästan alltid auto-buy och så även den här gången för några år sedan när vi var i Norge. Efter lite velande så bestämde jag mig för att läsa den norska utgåvan.

Kureren är en välskriven och lättläst norsk krim. Jag brukar inte ha några problem att läsa norska flytande, och det har jag väl inte den här gången heller, men den är lite knepigare än den brukar vara. Det vore intressant att veta vad en norsk läsare tycker om Kjell Ola Dahls språk. Den första halvan av boken är otroligt bra, och jag mer eller mindre sträckläser. Men sen är det som den tappar i tempo. Det blir mycket smygande, spionerande på varandra, mycket underförstått och det blir upprepningar. Inte heller är jag så förtjust slutet.

Den språkliga uppbyggnaden i Kureren är rätt speciell. Det är korta meningar, ibland bara enstaka ord. Det är något som jag normalt har mycket svårt för, men på något sätt flyter berättelsen ändå. Kanske det fungerar bättre för mig på norska. Eller så beror det på meningarna emellan enordsmeningarna, som binder berättelsen.

En av styrkorna med Kureren är beskrivningen av den tidsålder då den utspelar sig. Det är tre parallella spår, i olika tidsåldrar – 1942, 1967 och 2015 – och det är främst den på 40-talet som är intressant. Just Norge under krigsåren är en historisk period som intresserar mig och som jag läst en del om. Här får jag en ny inblick i motståndsrörelsen och hur det är att vara jude i Norge under den här tiden.

Karaktärsteckningarna i Kureren är bra. Jag reflekterar över att det egentligen inte finns någon karaktär som är särskilt sympatisk. Tvärtom finns det många obehagliga. Som läsare ska man förmodligen tycka Gerhard är den obehagligaste, men jag tycker Sverre är värre, på ett krypande och falskt sätt.

Jag skulle nog kunna tänka mig att läsa mer av Kjell Ola Dahl, men har ingen bok oläst i hyllan av just honom.

Omdöme: Välskriven norsk krim i en intressant historisk tid
Betyg: 4

Bloggat om den svenska översättningen har Villa Freja, Bokhyllan, Zellys bokhylla och Boklysten
Bloggat om den norska boken har Bokbloggberit och Min bok och maleblogg

Mer om den svenska översättningen av boken kan du läsa här eller här. Den norska här.
Förlag: Gyldendal
Sidor: 387
Betyg på Goodreads: 3,48 baserat på 80 betyg
Hur jag fick tag på den: Inköpt i Trondheim sommaren 2016.
Utläst 28 mars 2018.

En smakebit på søndag – Kureren (Täcknamn: Hilde)

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Flera dagar av den här veckan ”försvann” pga en hemsk migränliknande huvudvärk. Det går ju heller inte att läsa då, men när huvudvärken började lätta så lyckades jag läsa ut boken jag höll på med och skulle äntligen få välja en ny. Jag hade bestämt mig för Täcknamn: Hilde av Kjell Ola Dahl som dykt upp som recensionsexemplar. Jag visste att jag hade en bok av honom som jag köpte för två år sedan i Norge, så för säkerhets skull kollade jag i bokhyllan. Och jo, det visade sig vara samma. På norska heter den Kureren och jag valde till slut att läsa den på norska.

Först de två olika omslagen. Vilket gillar ni bäst?

Smakbiten kommer ur den norska upplagan, sid 34:

Endelig nede. Hun løper mot utgangsdøren och river den opp.
En svart bil står parkert vid fortauet. En mann i hirduniform røyker på en sigarett og lener seg mot panseret til bilen. Ester oppdager det litt for sent. Det er ikke smart å snu nå. Hun fortsetter rett fram. Trekker pusten dypt. Svinger til venstre. Klar til å passere bilen og mannen i uniform. Da ser hun ned på en svart, blank støvel som henger i luften foran henne og sperrer veien. 
Hun stanser.

Blod i dans av Gard Sveen

Från Goodreads: En forsvunnet tenåring, en død seriemorder og en mystisk sekt – Tommy Bergmann står overfor sin vanskeligste sak.
Seriemorderen Jon-Olav Farberg blir funnet brent til døde rett etter at trettenårige Amanda forsvinner.
Tommy Bergmann er den eneste som er sikker på at Farberg er i live, og blir derfor uglesett av kolleger og ledelse ved Oslo politidistrikt. Sporene peker mot Litauen og en sekt fra tsartiden som mener at en morder kan frelses ved å lemleste en ungjente født i Værens tegn. Som Amanda. Eller Mathea, datteren til Bergmanns etterforskerpartner, Susanne Bech.
I Oslos horestrøk finner Susanne et kassettopptak av Amanda på et tomt hotellrom, leid av en mystisk kvinne. På speilet står det med leppestift: «Hun skal frelse ham»

Blod i dans av Gard Sveen kom ut 2016. Gard Sveen är en norsk författare som debuterade 2013 med Den siste pilegrimen, den första i serien om Tommy Bergmann, som vann Rivertonpriset 2013 och Glasnyckeln 2014. Den svenska översättningen nominerades till Svenska Deckarakademins pris 2016. Blod i dans är den tredje delen i serien om Tommy Bergmann.

Jag har läst både Den sista pilegrimen och Helvete åpent (del 2) i den här serien. När jag hade läst Helvete åpent hade jag lust att läsa Blod i dans direkt (eftersom den också är en direkt fortsättning), men den var svår att få tag på. Den har stått på min önskelista i över ett år, och nu när jag fick den av min mamma i julklapp började jag läsa den nästan direkt.

Blod i dans är lättläst norsk krim. Lättläst i språk och uppbyggnad – en bladvändare. Men inte helt lättläst i stämningen. Gard Sveens böcker är mörka. Synen på mänskligheten är mörk och det finns få ljusglimtar. Det är bitvist brutalt och rått, han backar inte för att gräva i människors mörkaste delare. Blod i dans är inte en bok för någon som vill ha lättläst cosy crime. Jag är fascinerad av hur Gard Sveen lyckas beskriva så väl vad som kan föregå i huvudet på personer som uppenbart har problem och någon form av psykisk störning. När jag träffade honom på Svenska Deckarfestivalen 2016 var det just en av sakerna vi pratade om.

I de tidigare böckerna i serien har jag haft svårt för Tommy som karaktär, han är en bitter och obehaglig kvinnomisshandlare. Men i den här boken står hans personlighet inte i fokus på samma sätt, och jag upplever honom lite enklare att läsa om. I förra boken tyckte jag inte heller om Susanne, men även hon känns enklare att förhålla sig till. Jag hade problem med deras fördomsfullhet men i Blod i dans så tar Susanne tydligt ställning mot sin mammas främlingsfientlighet, vilket jag inte får ihop med min tidigare bild av henne.

Trots att det är över ett år sedan jag läste Helvete åpent så har jag inga problem med att följa med i historien som tar vid direkt efter, och det känns inte som för många upprepningar. Jag ska inte avslöja något om själva berättelsen, men när jag läst färdigt så tycker jag det är några trådar som jag inte riktigt får ihop. Eller så är det jag som inte förstår… Som exempel så kan jag nämna tråden om den svenska diktaren Fröding.

Jag skulle gärna läsa mer av Gard Sveen men vad jag förstår så var det här sista boken i serien och jag kan inte hitta uppgifter om någon ny bok på gång.

Omdöme: Lättläst men oerhört mörk norsk krim
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Geir Tangen och My Criminal Mind

Mer om boken kan du läsa här .
Förlag: Vigmostad Bjørke
Sidor: 317
Betyg på Goodreads: 3,38 baserat på 32 betyg
Hur jag fick tag på den: Helt ny. Julklapp från min mor 2017.
Utläst 28 december 2017.