Gutten som elsket rådyr av Samuel Bjørk

Från förlagets hemsida: Det er jul. En eldre mann sitter i bilen sin på vei over fjellet. Han får plutselig øye på noe i mørket der fremme, og får med nød og neppe stoppet. I snødrevet foran ham står en liten gutt. Blå på leppene. Med et rådyrhorn på hodet.
Fjorten år senere blir en ung jente funnet død i et fjellvann, ikke langt unna. Jenta er kledd som en ballettdanser. Ved bredden står et fotoapparat. I lyngen ved vannkanten ligger en side fra barneboka Brødrene Løvehjerte.
Mia Krüger jages fortsatt av tvillingsøsterens død. Holger Munch har vært ute i permisjon for å ta seg av datteren. Sammen dras de inn i denne merkelige og intrikate saken, fast bestemt på å finne en snarlig løsning. Men lite vet de.
Om hva som snart skal møte dem.

Gutten som elsket rådyr av Samuel Bjørk kom ut 2018. Samuel Bjørk är en pseudonym för Frode Sander Øien, en norsk författare och musiker som debuterade som författare 2001. Gutten som elsket rådyr är den tredje delen i serien om Mia Krüger och Holger Munch, där den första, Det henger en engel alene i skogen (2013) blev en internationell succé.

Jag har läst båda de tidigare delarna i den här serien, och verkligen gillat dem. Så fort jag såg att det kommit en ny del så åkte den upp på önskelistan. Jag fick den i julklapp av maken, och läste den redan under mellandagarna.

Gutten som elsket rådyr är en lättläst och välskriven norsk krim. Det är en extremt obehaglig historia som man undrar hur någon ens kan fundera ut. Det är i mångt och mycket en ”klassisk” deckare, men ändå med ett modernt snitt. I grunden finns ett polisarbete som är väl beskrivet, och jag gillar verkligen hur författaren beskriver de olika medlemmarna i specialgruppen. När jag läser Samuel Bjørks böcker så flyger läsningen och jag glömmer helt att jag läser på ett annat språk än mitt modersmål svenska. Jag gillar hur storyn utvecklas och snabbt flyger fram över sidorna.

Som det ska vara när man läser en tredje del i en serie så har jag vid det här laget fått en relation till karaktärerna och jag gillar hur de utvecklas i böckerna i serien. Mia har mognat, och hon är inte längre samma person som vi mötte som läsare i Det henger en engel i skogen. Utvecklingen beskrivs på ett naturligt och realistiskt sätt som gör att jag tror på den. Ska man säga något kritiskt om Gutten som elsket rådyr så är det att karaktärerna kommer på tok för nära berättelsen och är för involverade. Den trenden i deckargenren gillar jag inte generellt, även om det inte här stör läsflytet eftersom jag gillar karaktärerna och skrivsättet så ligger det ändå i bakhuvudet.

För det mesta brukar jag inte kommentera framsidorna på böcker. Men den här framsidan är verkligen grotesk. Det är t.o.m. svårt att titta på den…

Det här är samma åsikter som jag har haft om tidigare böcker i den här serien, en serie som jag ändå tycker är riktigt bra. Det känns som om det är den sista boken i serien, men jag hittar ingen sådan information. Jag kommer definitivt att spana efter fler böcker av ”Samuel Bjørk” oavsett om det är den här serien eller något annat.

Omdöme: Välskrivet och oerhört obehagligt om galenskap, besatthet och brutalitet
Betyg: 4

Bloggat om boken har Bjørnebok, Tine sin blogg, Artemisias Verden och Min bok och maleblogg

Mer om boken kan du läsa här 
Förlag: Vigmostad Bjørke
Sidor: 444
Betyg på Goodreads: 3,70 baserat på 354 betyg
Hur jag fick tag på den: Ny julklapp från min make
Utläst 28 december 2018.

Annonser

Død manns tango av Geir Tangen

Från förlagets hemsida: Journalist Viljar Ravn Gudmundsson og politietterforsker Lotte Skeisvoll befinner seg i sine livs verste mareritt. Den stille vestlandsbyen Haugesund rives opp fra sensommerdvalen av en rekke grusomme dødsfall. Noen har ønsket å se disse menneskene lide, mennesker som en gang delte en ungdom sammen. Samtidig føler Lotte at morderen også nærmer seg henne. På samme tid må Viljar og Lotte ta et helt umulig valg: Innrømme at de sto bak drapet på nynazisten Geirmund Bakken samme vår, eller la en hjemvendt fremmedkriger ta straffen for det de selv har gjort.

Død manns tango av Geir Tangen kom ut i oktober 2018. Geir Tangen är en norsk författare, bokbloggare (Bokbloggeir) och gymnasielärare. Han har tidigare arbetat som frilansjournalist för tidningar, radio och tv. Han debuterade 2016 med Maestro som är den första delen i serien om Viljar Ravn och Lotte Skeisvoll, där Død manns tango är den tredje och avslutande delen.

Jag läste den första delen i den här serien i den svenska översättningen. Den tyckte jag var så bra att jag köpte och läste den andra delen på norska i somras. Geir Tangen var en av gästerna på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall i november, och då fick jag jag chans att lyssna på honom och prata en stund efteråt med honom. Eftersom han är bokbloggare så kände jag till honom redan innan han gav ut sin första bok. Några veckor efteråt så kom den tredje delen av boken som en överraskning på posten med en fin dedikation!

Død manns tango är en mycket spännande och välskriven deckare. Jag njöt av språket och berättelsen är uppbyggd precis som jag vill ha den i en deckare. Det är en tajt historia med en hög spänningsgrad från första sidan till den sista. En riktig bladvändare som var svår att släppa. Det har inte hänt så ofta det här året, men det här var en bok jag gärna återkom till även trötta kvällar. Den är uppbyggd enligt alla tänkbara klichéer från deckargenren men trots att det är så uppenbart är det här en otroligt bra deckare. Geir Tangen förmår att gå bakom klichéerna och skapa karaktärer som berör.

I Maestro så var det åtskilliga blinkningar till verk av olika deckarförfattare, både norska och svenska, vilket var en av styrkorna. I Død manns tango används den försupna polisen, den ensamma kvinnliga utredaren, den otrevliga poliskollegan, den hämndslystna brutala mördaren med en personlig vendetta. Det känns mer som det är strukturen och karaktärstyperna som är blinkningen till deckargenren. Jag kan dock ha missat en del litterära referenser (utom den till George Orwells 1984 som framgår redan av baksidestexten). Vissa av komponenterna som används brukar jag reta mig på i andra böcker, men här tycker jag hela serien håller ihop på ett sätt som gör att jag köper en del ”sammanträffanden”.

Jag gillar Geir Tangens sätt att skriva, det fanns en del liknelser som fick mig att dra på smilbanden, men inte överdrivet mycket. En del humor tycker jag är bra i en deckare. Historien och karaktärerna berörde mig. Kanske beror det på att jag lärt känna Lotte och Viljar, men det är som att återse bekanta, som man nu förstår och tycker om trots bra och dåliga drag. Karaktärsteckningarna är överhuvudtaget bra, och i den här sista boken så är det flera av de andra återkommande karaktärerna som jag tycker man lär känna på ett annat sätt. En liten tår letade sig fram på slutet och knuten i magen efter avslutad läsning… Mer tänker jag inte säga om historien för att inte spoila.

En del deckarförfattare drar ut på sina serier i det oändliga. Geir Tangen hade egentligen bara tänkt skriva en bok om de här karaktärerna men det blev tre. En serie som jag tycker är en av de bästa just nu i norsk krim. Trots att det alltid är sorgligt att läsa sista boken i en bra serie, så tycker jag det också är bra att det är just sista delen, att serien får ett avslut. Förhoppningsvis får vi läsa mer av Geir Tangen ändå. För er som inte läser på norska kan jag lugna er med att den andra delen kommer ut på svenska i vår, och förhoppningsvis även den här såsmåningom.

Omdöme: Välskriven bladvändare om hämnd och ensamhet
Betyg: 5-

Bloggat om boken har My criminal mind, Tine sin blogg, Bjørnebok, och ebokhyllami

Mer om boken kan du läsa här 
Förlag: Gyldendal
Sidor: 390
Betyg på Goodreads: 4,14 baserat på 7 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från författaren
Utläst 7 december 2018.

En smakebit på søndag – Død manns tango

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Det här är en hemmahelg, och det är precis vad jag behövde. Bara vara med familjen! Igår så ägnade vi en del tid åt att baka, lussebullar, pepparkaka och saffranskaka. Dottern och jag gick en sväng till Erikshjälpen och handlade. Idag börjar vi med tvättstuga, men jag hoppas orka göra lite annat också, som att läsa.

I fredags kväll så fick jag dessutom börja på en ny bok: Død manns tango av Geir Tangen som är tredje boken i hans serie som börjar med Maestro. Geir Tangen var på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall i början av november och efter det så kom den här boken i posten med den här fina dedikationen.

Jag har sett fram mot den här boken eftersom jag verkligen gillat hans två tidigare böcker så givetvis fick den prioritet i läshögen. Den första läste jag på svenska, men sen kunde jag inte vänta på översättningen på den andra utan läste den på norska. Den andra delen (Ett krossat hjärta) kommer f.ö. på svenska i vår.

Smakbiten kommer från sid 10

Den døde mannen likte ikke tango, men danse kunne han. Bevegelsene var ikke like smidige lenger, men til å være død var han oppsiktvekkende sprek og snartenkt. Det finns døde mennesker i alle tenklige utgaver. De steindøde. De for lengst begravde. Eller slike som han selv, de levende døde. Mennesker som bærer på døden hugget i granitt, men som fremdeles tar seg en og annan spasertur blant de levende.

Hjerteknuser av Geir Tangen

Från förlagets hemsida: Journalisten Viljar Ravn Gudmundsson og politietterforsker Lotte Skeisvoll har akkurat begynt å komme seg etter saken med seriemorderen som kalte seg selv Maestro, idet en ny kriminalsak ryster dem begge. I et av Haugesunds finere villastrøk blir en ung jente funnet drept etter en fest. Nærmere undersøkelser avdekker et mye tyngre ungdomsmiljø enn noen hadde kunnet forestille seg, en dødelig cocktail av høyreekstremisme, eksperimentell sex og narkotika. Og midt i dette: Viljars egen 17 år gamle sønn. For en usikker ungdom er avstanden mellom himmel og helvete farlig kort, og hvert nye skritt et potensielt feilsteg.

Hjerteknuser av Geir Tangen kom ut 2017. Den svenska översättningen är planerad att komma ut i februari 2019. Geir Tangen är en norsk författare, bokbloggare (Bokbloggeir) och gymnasielärare. Han har tidigare arbetat som frilansjournalist för tidningar, radio och tv. Han debuterade 2016 med Maestro som är den första delen i serien om Viljar Ravn och Lotte Skeisvoll, där Hjerteknuser är den andra delen.

Jag läser ju mer än gärna norsk krim, och eftersom Geir Tangen också är bokbloggare hade jag koll på att han skulle ge ut en deckarserie. I februari i år så läste jag den svenska översättningen av hans första bok, Maestro, och blev mycket förtjust (min recension finns här). När vi var på väg hem från Norge i somras så hittade jag del två i pocket på flygplatsen på Oslo – det var ju då bara ett givet köp! Och jag kunde inte låta bli att läsa den ganska omgående.

Hjerteknuser är en välskriven och lättläst deckare. Den har alla de komponenter som en bra deckare ska ha – ett bra mysterium, flyt i historien, bra kapitellängd som sätter tempot och bra karaktärsbeskrivningar. Precis som i Maestro så använder Geir Tangen sin kunskap om samtida norsk krim, fast på ett annat sätt än i Maestro. En hel del uppfattar jag, men jag tror att en del referenser kan gå mig förbi eftersom min kunskap inte är lika stor (eller så är mitt minne inte lika bra?). Hjerteknuser är en bra andrabok i en serie, men når inte upp till samma nivå som Maestro. Det spelar inte så stor roll, för den är ju bra! Om man kan uttala sig redan efter två böcker, så är det här en av mina favoritserier just nu.

Karaktärsteckningarna är bra, främst av Viljar och Lotte. På ett realistiskt sätt plockar Geir Tangen upp de trådarna som lämnades i slutet av Maestro, och lika realistiska känns Viljars och Lottes sätt att hantera händelserna. Dynamiken i ungdomsgänget är väl beskriven. Vad gäller mysteriet så är det ett bra och klurigt, där jag definitivt inte lyckades lista ut allt i förväg. Men tyvärr så är det lite för många sammanträffanden i historien. Ett av dem syns ju redan i baksidestexten – att Viljars son Alexander står mitt i detta. Helt kan jag inte utesluta att det också är en blinkning åt ett av de vanligaste dragen i moderna deckare, men även om det skulle vara så så är det till nackdel för min upplevelse av Hjerteknuser.

En tredje avslutande del i serien är på gång och den ska jag givetvis läsa. Förmodligen på norska… I november i år kommer Geir Tangen till Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall och då hoppas jag verkligen få chans att lyssna på honom också!

Omdöme: Välskriven norsk krim med blinkningar till genren
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bjørnebok, Tine sin blogg och My criminal mind

Du kan läsa mer om boken här eller här.
Förlag: Gyldendal
Sidor: 414
Betyg på Goodreads: 3,44 baserat på 77 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt i Norge
Utläst 9 augusti 2018.

Bjørnen av Gard Sveen

Från förlagets hemsida: Høsten 2016: Den spiondømte Arvid Storholt blir drept hjemme i huset sitt. Storholt var kjent som Norges største spion og ble arrestert i 1987. Storholt ble tilbudt betydelig strafferabatt om han hjalp den norske sikkerhetstjenesten med opplysninger om en annen sovjetisk spion som ble kalt Bjørnen. 
Politietterforsker Tommy Bergmann blir sendt på en labyrintisk jakt i sporene etter den kalde krigen – en som vil lede ham til den største spionen Norge har hatt, mannen som kom seg unna: Bjørnen.

Bjørnen av Gard Sveen kom ut våren 2018. Gard Sveen är en norsk författare som debuterade 2013 med Den siste pilegrimen, den första i serien om Tommy Bergmann, som vann Rivertonpriset 2013 och Glasnyckeln 2014. Den svenska översättningen nominerades till Svenska Deckarakademins pris 2016. Bjørnen är den fjärde delen i serien om Tommy Bergmann.

Gard Sveen tillhör mina favoriter bland norska krimförfattare och en ny bok av honom är autobuy. Jag trodde hans förra bok, Blod i dans, var den sista i serien, så jag blev glad när jag såg att det kommit en ny! Under sommarresan till Kristiansand var den här ett måste att inhandla trots att den endast fanns som inbunden, och jag började (nästan) omedelbart läsa den.

Bjørnen är en spännande och mycket välskriven deckare. I serien om Tommy Bergmann så har böckerna gradvis blivit mörkare och mörkare, men i Bjørnen tycker jag Gard Sveen är mer tillbaka till stämningen i den första boken, Den siste pilegrimen. Det är både språk, stämning och tema – spionage – som liknar. Men ändå så är språket och stämningen i Bjørnen speciell. I början har jag lite svårt för en av huvudpersonerna, Christel, som jag upplevde som en konstig person. Men efterhand så blev både karaktärerna och berättelsen mer och mer intressanta, och jag sträckläste Bjørnen. Upplägget, som i sig är vanligt, med två olika historier tycker jag fungerar alldeles utmärkt. Att den ena utspelar sig på 70-talet är förstås ingen nackdel.

Temat är intressant, och här märks Gard Sveens bakgrund som statsvetare och tjänsteman på departement (seniorrådgivare på Försvarsdepartementet). Det är ingen tvekan om att han här är på hemmaplan, samtidigt som han använder sin fantasi att sätta historien i rullning. Det är en intressant del av Norges historia även detta tidsmässigt. Naturligtvis ligger liknelserna med Arne Treholt nära tillhands, men det är inget som stör. Spionromaner brukar inte vara mina favoriter, men den här vinklingen gillar jag.

Jag tycker det är ett utmärkt drag att förflytta Tommy Bergmann flera år framåt i tiden från historien i Blod i dans. Det gör förändringarna trovärdiga, och utan att man får veta detaljerna förstår man att mycket har hänt med honom. Det är en annorlunda men ändå samma person, en mognare och inte lika trasig. Jag gillar den utvecklingen. I övrigt finns det flera intressanta karaktärer, även om jag som sagt var har lite svårt för Christel i början.

Berättelsen är intressant i sig och jag upplever också Bjørnen som spännande, även om det inte är en extrem bladvändare.

Alltså jag förstår inte varför inte Gard Sveens böcker översätts till svenska. Nu är det inget problem för mig, men ändå. De verkar däremot vara översatta till engelska! Själv hoppas jag på fler böcker av honom att läsa förstås.

Omdöme: Välskrivet och spännande om spionage i Norge
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bjørnebok och Tine sin blogg

Mer om boken kan du läsa här .
Förlag: Cappelen Damm
Sidor: 335
Betyg på Goodreads: 3,82 baserat på 11 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt i Kristiansand.
Utläst 30 juli 2018.

Våpenskjold av Thomas Enger

Från webben: En gammel hemmelighet. Et mørkt kapittel. Noen som er villig til å gå over lik. Dypt i de svenske skoger, på høstjaktens første dag, blir en eldre mann skutt og drept. Det var ikke et vådeskudd.Småbarnsmoren Hedda Hellberg skulle til Italia i tre uker for å pleie sine sår etter farens død. Hun dukker aldri opp på hotellet. Alle spor etter Hedda slutter på Gardermoen. Journalisten Nora Klemetsen kjente Hedda som ung, og involverer seg personlig i Heddas sak, hun kan ikke tro at Hedda har forlatt mann og barn frivillig. Enda mer gåtefullt blir det da Heddas navn dukker opp i forbindelse med drapet i Sverige.Henning Juuls liv dreier seg bare om én ting: å finne svaret på hvem som tente på bygården der hans og Noras lille sønn Jonas omkom. Sporene Henning følger, dukker opp i saken Nora jobber med, og snart befinner de seg begge på farlig grunn. Noen er villig til å drepe for å beskytte sin hemmelighet, en hemmelighet som har forgreininger til et mørkt kapittel i europeisk historie.

Våpenskjold av Thomas Enger kom ut 2014. Thomas Enger är en norsk journalist, kompositör och författare som debuterade 2009 med Skinndød, den första boken i serien om Henning Juul. Det är fem böcker i serien, och de två första har kommit ut på svenska. Våpenskjold är den fjärde i serien.

Det här är en serie som jag läste den första boken i på svenska. Jag tyckte den var så bra, så jag fortsatte läsa serien på norska, vilket kanske var bra, då bara de två första böckerna är översatta. Jag hade två olästa (del 4 och del 5) och i en ambition att beta av hyllvärmare så tog jag med Våpenskjold på vår resa till Norge i somras.

Våpenskjold är en lättläst deckare. Tyvärr så upplever jag att historien är rätt tunn, det är inte så mycket substans. Eftersom det var ett tag sen jag läste del 3 så hade jag glömt en hel del av den röda tråden och de återkommande personerna, men det var tack och lov så att det visade sig enkelt att plocka upp, och jag kom fort in i boken.

Berättelsen i Våpenskjold är inte särskilt spännande för en van deckarläsare, men det finns andra saker som gör att mitt intresse hålls uppe. Framförallt är det personerna som intresserar mig, jag tycker Thomas Enger har fångat mitt intresse för personerna i den här historien, i synnerhet Henning Juul. Henning är inte fullt så ”trasig” som jag minns honom, även om sonens död är ständigt närvarande och han är dumdristig. Det är om honom jag vill läsa. Nora framträder tydligare än vad jag minns henne.

Våpenskjold är lite för enkel för min smak, men såpass lättläst att jag definitivt kommer att läsa del fem som står i hyllan. Vill ju också veta hur berättelsen sys ihop till slut. Sen har Thomas Enger och Jørn Lier Horst kommit ut med en gemensam bok, Nullpunkt, som låg högt på listorna i Norge. Hade den inte varit så dyr och tung hade den fått följa med mig hem…

Omdöme: Lättläst enkel norsk krim om oförätter och hämnd.
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Bokbloggeir och BokBloggBerit

Mer om boken kan du läsa här .
Förlag: Gyldendal
Sidor: 390
Betyg på Goodreads: 3,96 baserat på 423 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare.
Utläst 27 juli 2018.

En smakebit på søndag – Hjerteknuser

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Sista söndagen på semestern – tänk att man alltid vill att den ska räcka längre… Det blev mycket läst i juli, får se hur augusti blir. Som jag skrev i fredags så är mitt mål att läsa minst en bok på engelska och en på norska per månad. Får se hur länge jag orkar det, men i augusti blir det så i alla fall. Jag har läst en på engelska, och läser nu en på norska. Det är Hjerteknuser av Geir Tangen, hans andra bok och uppföljaren till Maestro. Han skrev själv som kommentar här på bloggen att den kommer på svenska i februari. Jag kunde inte vänta. Det finns många spännande stycken men jag tar ett som handlar om en annan bok jag gillar.

Tankene streifet inom en boktittel han hadde sett i butikkstativet hos Norli i Haraldsgata. Den usynlige mannen fra Salem. Terje hade skumlest baksideteksten. En historie om en mann som ikke skulle finnes. En mann som tilsynelatende hadde gått ut av tiden, men som fremdeles beveget seg i skyggene.
– Det burde stått Haugesund, ikke Salem, tenkte Terje Nitter og vendte ryggen til byen som lå på vent i morgendisen.

En smakebit på søndag – Bjørnen

Söndag på bloggen innebär att jag deltar En smakebit på søndag i En smakebit på søndag. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Idag är vi på väg hem efter en hel vecka hos släkten i Kristiansand i Norge. Mycket bad i havet, aktiviteter och umgänge. Det har inte blivit så enormt mycket läst, men jag har passat på att läsa norska böcker. Och utöka min samling av norska böcker… En av de jag inte kunde motstå var en helt ny bok av Gard Sveen: Bjørnen. Den började jag läsa igår, och hoppas orka läsa nu på resan en del. Det är krim och fjärde boken om Tommy Bergmann.

Smakbiten är de första raderna i boken:

Arvid Storholt sto i loftsstua da det ringte på nede. En følelse av plutselig sykdom kom over ham, som om han begynte å få feber. Ringte på nå? Så langt fra folk? 
Han studerte armbandsuret, og tenkte at han burde ha kvittet seg med det for lengst. Det minte ham om ting han ikke lenger ønsket å huske.
Dørklokka ringte enda en gang, langt der nede i første etasje.

Små bitar av lycka av Anne Østby

I mitt Instagramflöde dök det upp en bok som jag blev glad över att den översatts till svenska: Små bitar av lycka av Anne Østby. I slutet av 2016 blev jag kontaktad av ett norskt förlag som undrade om jag ville ha ett recensionsexemplar av Biter av lykke. Jag kunde inte motstå den, och tyckte mycket om den. Min recension avslutade jag med orden: Jag skulle gärna läsa mer av den här författaren. Sen önskar jag att Biter av lykke även blir översatt till svenska så jag kan rekommendera den till fler i min närhet 🙂

Så här beskrivs den på det svenska förlagets hemsida:

Jag har planterat mina fötter djupt i jorden här på Fiji, och jag tänker stanna här till min sista solnedgång. Kom och håll mig sällskap? Lämna allt som inte fungerade bakom er!
När Sina, Maya, Ingrid och Lisbeth får varsitt brev med samma fråga, är svaret självklart. Deras gamla gymnasievän Kat, Kat, den äventyrliga, Kat som flydde till Söderhavet så snart de tagit examen har skickat en inbjudan som man bara får en gång i livet: kom och bo hos mig på min kakaoplantage på Fiji. Kom och tillbringa dagarna med att äta choklad och pladdra som tonåringar igen, fria från män, bekymmer och kyla. Kom och bli gammal i paradiset, tillsammans, som systrar. Vem kan säga nej till det?
Nu i sextioåren har vännerna accepterat den lott de blivit tilldelade i livet. Sina är ensam förälder med pengabekymmer, försiktiga Maya känner hur hon håller på att tappa greppet om världen, Ingrid är den eviga ensamvargen, Lisbeth har det på ytan perfekta livet och så Kat, som nyligen blivit änka. Kvinnorna försöker anpassa sig till sitt nya liv tillsammans, och över dem vakar Ateca, Kats hushållerska, som ofta känner kvinnorna bättre än de känner sig själva.
Omgivna av en azurblå ocean, kakaoträd och en lokal kultur som är fascinerande och underbart främmande, börjar vännerna hitta en ny mening i tillvaron: de ska starta chokladtillverkning: bitterljuva små bitar av lycka.

Så här skrev jag när jag recenserade den norska utgåvan 7 december 2016:

Biter av lykke av Anne Ch Østby kom ut i september 2016. Anne Ch. Østby är en norsk författare och journalist som gett ut flera romaner för vuxna och ungdomar, bl.a. Kjærlighetsgata och Forbannet velsignet. Hon har bott flera år utomlands, bl.a. på Fiji.

Efter att jag en vecka kommenterat på ett inlägg i En smakebit på søndag så fick jag ett mejl från Font förlag som undrade om jag var intresserad av ett exemplar av Biter av lykke. Självklart var jag det, och det känns väldigt spännande att ha fått sitt första norska recensionsexemplar (en gång tidigare har en norsk författare skickat två böcker till mig).

Biter av lykke är en finstämd välskriven bok om vänskap. Berättelsen berör mig och medan jag läser så känns det som om jag lär känna dessa kvinnor. Jag kommer på mig att i vardagen tänka på dem som personer jag känner och det är ett högt betyg till en bok. Jag läser lite mer noggrannt när jag läser på norska än på svenska, och det är till fördel här.

Jag tycker om historien som berättas, det finns ett driv, trots att styrkan ligger i vardagsbetraktelserna. Berättarperspektivet växlar mellan de fyra norska kvinnorna, och däremellan Ateca, som arbetar hos Kat. Just Atecas betraktelser tycker jag ger en extra dimension. Jag gillade hur berättarrösterna gick i varandra. Det finns en hel del lokala ord i berättelsen, men som tur var också en ordlista i slutet.

Under läsningen av Biter av lykke slår det mig hur ovanligt det är att läsa en bok där det är fyra 66-67-åriga kvinnor som är i centrum, och får bli så genom hela boken. Jag blir glad av det, och beskrivningen av deras tankar och känslor ger mig hopp för ålderdomen.

Jag skulle gärna läsa mer av den här författaren. Sen önskar jag att Biter av lykke även blir översatt till svenska så jag kan rekommendera den till fler i min närhet 🙂

Omdöme: Finstämt om vänskap mellan äldre kvinnor.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Ellikkens bokhylle och Trine sin blogg

Mer om boken kan du läsa här.
Förlag: Font Forlag

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 26 november 2016.

Hett i hyllan #94

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Med det här inlägget så passerar vi nu in i 2016. I januari fyller jag år, och då brukar det trilla in en del böcker. 2016 var det inte så många, men likafullt så hamnar den första boken i Hett i hyllan: Av jord er du kommet av Chris Tvedt. Jag har läst en bok av Chris Tvedt – Dødens sirkel – som jag gillade mycket. Därför hamnade den här på min önskelista. Men läst är det fortfarande inte. Det börjar bli lite pinsamt med alla olästa böcker på norska. Nog dags att göra något åt det.

I en skogsbygd på østlandet blir en gammel mann regelrett henrettet. KRIPOS-etterforsker Edvard Matre finner ingen spor etter morderen. I Oslo gir myndighetene etter for press og åpner en massegrav med pasienter fra Gaustad Sykehus. I Bergen blir en ung kvinne funnet drept og en annen ligger i koma. Mye tyder på at begge har vært utsatt for samme gjerningsmann. Edvard Matre blir sendt tilbake til byen han forlot for mange år siden for å finne en mulig seriemorder. Men Edvard og teamet hans står uten spor. Presset for å finne morderen før han slår til på nytt, er stort. Det hjelper heller ikke at Edvard får beskjed om at en av dem som ble funnet i massegraven på Gaustad er hans egen mor. Så vidt Edvard vet, døde foreldrene hans i en ulykke for mange år siden og ble begravd side om side på en kirkegård i Bergen. Edvard Matre er vant til ikke å vite hvem morderen er. Nå vet han plutselig ikke hvem han selv er heller. Men etter hvert som etterforskningen skrider frem skal han få lære mer om seg selv og hvor han kommer fra, enn han setter pris på.