The Whistler av John Grisham

Från författarens hemsida: We expect our judges to be honest and wise. Their integrity and impartiality are the bedrock of the entire judicial system. We trust them to ensure fair trials, to protect the rights of all litigants, to punish those who do wrong, and to oversee the orderly and efficient flow of justice.
But what happens when a judge bends the law or takes a bribe? It’s rare, but it happens.
Lacy Stoltz is an investigator for the Florida Board on Judicial Conduct. She is a lawyer, not a cop, and it is her job to respond to complaints dealing with judicial misconduct. After nine years with the Board, she knows that most problems are caused by incompetence, not corruption. 
But a corruption case eventually crosses her desk. A previously disbarred lawyer is back in business with a new identity. He now goes by the name Greg Myers, and he claims to know of a Florida judge who has stolen more money than all other crooked judges combined. And not just crooked judges in Florida. All judges, from all states, and throughout U.S. history.
What’s the source of the ill-gotten gains? It seems the judge was secretly involved with the construction of a large casino on Native American land. The Coast Mafia financed the casino and is now helping itself to a sizable skim of each month’s cash. The judge is getting a cut and looking the other way. It’s a sweet deal: Everyone is making money.
But now Greg wants to put a stop to it. His only client is a person who knows the truth and wants to blow the whistle and collect millions under Florida law. Greg files a complaint with the Board on Judicial Conduct, and the case is assigned to Lacy Stoltz, who immediately suspects that this one could be dangerous.
Dangerous is one thing. Deadly is something else.

The Whistler av John Grisham kom ut i oktober 2016. Den kommer ut på svenska i november 2017 med titeln Visselblåsaren. John Grisham är en amerikansk författare som debuterade 1989 med A Time to Kill. The Whistler är hans trettioförsta roman, och han har dessutom gett ut faktaböcker, noveller och ungdomsböcker.

John Grisham tillhör mina favoritförfattare vilket avspeglas i vår bokhylla, där han är en av de författare vi har flest böcker av. Allra helst vill jag läsa hans böcker på engelska. Jag har någorlunda konsekvent läst alla hans böcker (jag trodde jag läst alla, tills jag började med Hett i Hyllan…). Men den förra jag läste – Gray Mountain – gjorde mig besviken så jag tappade lite lusten. Men när vi var i USA kunde jag ju inte låta bli att köpa hans näst senaste, dvs den senaste som kommit i pocket.

The Whistler är en riktig Grishambok, extremt lättläst, spännande och underhållande. Det är skönt att igen möta John Grisham i fin form. Det här är snabb och basal underhållning, och inte någon exceptionell bok. Jag har mer än en gång konstaterat att mina krav när jag läser engelska är annorlunda än när jag läser på svenska. Inte nödvändigtvis lägre krav, men jag noterar andra saker. Jag tror inte att jag hade gillat The Whistler lika mycket på svenska. Att läsa på engelska, och i synnerhet precis när man är på väg hem från USA där boken utspelar sig gör den bättre. Den passade just efter en resa där vi passerade kasinon och indianreservat.

Språket är enkelt och lättläst. Jag gillade att boken var skriven i tredje person, det gjorde den mer spännande, mer osäkert om någon skulle försvinna ur historien. Nackdelen blev att det kändes bitivis lite för mycket utifrån, lite för ”kliniskt” skrivet. Jag kände inte att jag kom personerna in på livet. De är mer där för att driva historien framåt än att framkalla sympati.

Eftersom jag inte har någon direktkunskap om det amerikanska rättssystemet blir det omöjligt att säga huruvida historien är realistisk eller inte. Eller om ens grunden är realistisk. Men köper man ramen så är det en spännande berättelse.

Jag kommer nu att försöka komma i fatt i mitt Grishamläsande och hoppas att jag hittar någon mer bra bok av honom i olästhögen.

Omdöme: Lättläst amerikansk underhållning med bra driv
Betyg: 4

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Random House
Sidor: 374
Betyg på Goodreads: 3,87 baserat på 38 670 betyg
Hur jag fick tag på den: Mitt exemplar var nyinköpt i Salt Lake City.
Utläst: 22 juli 2017

Den blå poetens kärlek av Lone Theils

Från förlagets hemsida: Den världsberömde diktaren, nobelpristagaren Manash Ishmail har under sin flykt från Iran skilts från sin hustru Amina. Nu är hon spårlöst försvunnen. Han har vägrat helt att ge intervjuer, men när Globalt tar kontakt säger han ok på ett villkor – Nora Sand ska göra intervjun. När de träffas får Nora snabbt klart för sig att han vill ha hennes hjälp att hitta Amina, som senast synts till i London.
Jakten på Amina leder Nora till dolda platser, där illegala flyktingar håller sig gömda på flykt från myndigheterna. Nora kastas med fara för sitt eget liv in i en mörk värld där vissa människoliv är mycket mindre värda än andra. Samtidigt blir hennes romans med Andreas allt mer komplicerad.

Den blå poetens kärlek av Lone Theils har recensionsdatum idag, 14 augusti 2017. I original heter den Den blå digters kone och kom ut 2016.  Lone Theils är en dansk författare som har arbetat både som skrivande journalist och i TV och radio. Hon debuterade som författare 2015 med Pigerne fra Englandsbåten (Flickorna på Englandsbåten).

Jag läste den första i den här serien, Flickorna på Englandsbåten, när den kom ut och tyckte den var riktigt bra. Så jag blev extra glad när förlaget skickade mig ett recensionsexemplar av den här boken.

Den blå poetens kärlek är en välskriven deckare och intressant deckare. Lone Theils styrka är att historierna i hennes böcker känns väl underbyggda. Det är tydligt att hon kan sin sak, och hon förmår använda det för att skapa intresse och spänning i deckarformatet. Det här är den andra boken i en serie som jag tror kan hålla för flera delar till.

Jag upplever inte Den blå poetens kärlek som en bladvändare, där man andfått vänder blad, men den förmår definitivt att hålla uppe mitt intresse utan problem – jag läste ut den på drygt ett dygn. ”Mysteriet” intresserar mig och väcker funderingar. Efter genomförd läsning så återvänder jag också till den flera gånger i tanken, och funderar på det som Nora upptäcker, och det som Manash m.fl. får uppleva. Fungerar verkligen flyktinghanteringen och förläggningarna på det viset i Storbritannien (egentligen har jag en mer konkret fundering, men är lite rädd att spoila handlingen)? Hela historien känns dessutom högaktuell.

Böckernas Nora har en del gemensamt med författaren, vad gäller profession och länder hon verkat i. Nora framstår som en kompetent och duktig person, om än lite velig ibland. Trots de kärleksbekymmer hon har, så framstår hon som befriande ”normal” i jämförelse med de huvudpersoner som annars befolkar i synnerhet skandinaviska deckare nu förtiden… Jag gillar Nora! Överhuvudtaget så tycker jag att Lone Theils lyckas mycket bra med sin karaktärsteckning, det är verkliga personer vi möter. Hon lyckas också beskriva personerna, samtidigt som man som läsare vill veta mer.

Jag ser fram emot kommande delar i den här serien. Lone Theils skriver bra och jag vill väldigt gärna läsa mer om Nora.

Omdöme: Välskriven dansk deckare med aktuellt tema
Betyg: 4

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: Den blå digters kone
Förlag: Norstedts
Översättare: Margareta Järnebrand
Sidor: 326
Betyg på Goodreads: 3,76 baserat på 62 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst: 5 augusti 2017

Och blomstren dö av Rebecka Edgren Aldén

Från förlagets hemsida: Gloria följer med sin nye pojkvän Adam till hans familjs skärgårdshus för några lugna dagar i värmen. De har helt olika bakgrund, men båda har minnen från ön Adam har alltid semestrat på Ekudden, medan Gloria tillbringade ett par somrar på ön i tidiga tonåren då hennes mamma hyrde ett hus med sitt feministiska kollektiv.
Hon känner sig inte helt välkommen på Ekudden, och redan första kvällen kommer hon på kant med Adams familj. Det är också något märkligt med stämningen bland öns bofasta. De är uppdelade i två läger som inte talar med varandra. Under sina promenader på ön får hon dessutom känslan av att vara iakttagen.
Allt detta väcker obehagliga minnen och frågor. Vad är det hennes mamma velat dölja under alla år? Och vad hände egentligen den där sista sommaren på ön när 16-årige Jimmy dog? En dag går Gloria förbi kollektivhuset, som stått övergivet i tjugo år. Där gör hon en fasansfull upptäckt, som hon snart förstår har med hennes förflutna att göra.

Och blomstren dö av Rebecka Edgren Aldén har recensionsdatum idag, 14 augusti 2017. Rebecka Edgren Aldén är konceptansvarig och chef över kreativa studion på Bonnier Tidskrifter, och har tidigare arbetat på Damernas Värld, Mama och Family Living. 2009 kom Skriet från kärnfamiljen som hon skrev med Tinni Ernsjöö Rappe. Hennes debutroman, Den åttonde dödssynden, kom ut 2015.

När Den åttonde dödssynden kom ut 2015 så läste jag den och var mycket imponerad. I slutet av min recension skrev jag så här: Jag ser fram mot nästa bok av Rebecka Edgren Aldén, och hoppas att hon väljer att skriva mer i den här genren, gärna ”stand alones”. Det var Minette Walters styrka en gång i tiden och jag tror det kan bli Rebecka Edgren Aldéns också. När jag nu såg att Rebecka Edgren Aldén skulle komma ut med en ny psykologisk thriller som inte var en fortsättning på den förra så blev jag riktigt glad och förväntansfull. Förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar.

Och blomstren dö är en välskriven och nagelbitande spännande psykologisk thriller. Rebecka Edgren Aldén är mycket bra på att bygga upp en stark psykologisk stämning, vilket gör att jag som läsare hela tiden sitter på helspänn. Och blomstren dö utspelar sig i en svensk lantlig miljö och allting andas svensk sommar och svensk ödebygd. Och inte på ett positivt sätt. Beskrivningarna av vädret, naturen och människorna som befolkar bygden bidrar till spänningen på ett mycket skickligt sätt. Jag råkade läsa boken under ungefär den tidsperiod som den utspelar sig (början av augusti) och även om vädret den här sommaren inte stämde överens så kände jag så väl igen väderskiftningarna och naturen.

Som av en händelse så var det här den tredje deckaren jag läste på kort tid där ”hemvändartrenden” spelar stor roll. Gloria återvänder till sin hembygd och i och med det sätts en del i rullning. Jag har lite svårt att köpa det här med förträngda minnen och folk som går och döljer saker så länge. Men det är kanske så att det kan hända på det viset.

Jag blir också lite frustrerad över Gloria som stannar så länge i den miljön hon känner sig förföljd i. Även om inte allt är logiskt här i världen, så förstår jag inte heller riktigt vad som blir tvingande för henne. Ett spår handlar om Glorias uppväxt med sin mamma. De korta tillbakablickarna och berättelsen om det feministiska kollektivet var starka, och jag hade gärna velat läsa mer om den tiden.

Jag sträckläste verkligen boken (på ett dygn) vilket å ena sidan är ett gott betyg till boken. Men å andra sidan gjorde det nog att det blev lite för mycket mot slutet, lite för mycket spänning, lite för mycket irritation över beteenden, och kanske t.o.m. lite ”slarvläsning”.  Därför upplevde jag slutet (eller förklaringarna) som ett antiklimax.

Barnen noterade den här boken och vi diskuterade titeln. De tyckte det saknades något, att det var en grammatisk konstig titel. I boken framgår varifrån titeln kommer, men jag är inte helt säker på att jag greppar kopplingen till handlingen. Någon som funderat mer på det?

Det är inget tvivel om att jag vill läsa mer av Rebecka Edgren Aldén och allra helst vill jag läsa mer i den här genren – den psykologiska thrillern – där hon är en av de starkaste svenska författarna.

Omdöme: Psykologisk klaustrofobisk thriller i svenskt sommarlandskap
Betyg: 4

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Norstedts
Sidor: 310
Betyg på Goodreads: Bara två betyg satta.
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget. Tack för det.
Utläst: 3 augusti 2017

The Woman in Cabin 10 av Ruth Ware

Från Bokus: This was meant to be the perfect trip. The Northern Lights. A luxury press launch on a boutique cruise ship. A chance for travel journalist Lo Blacklock to recover from a traumatic break-in that has left her on the verge of collapse, and to work out what she wants from her relationship. Except things don’t go as planned. Woken in the night by screams, Lo rushes to her window to see a body thrown overboard from the next door cabin. But the records show that no-one ever checked into that cabin, and no passengers are missing from the boat. Exhausted, emotional and increasingly desperate, Lo has to face the fact that she may have made a terrible mistake. Or she is trapped on a boat with a murderer – and she is the sole witness…

The Woman in Cabin 10 av Ruth Ware kom ut 2016. Ruth Ware är en engelsk författare som debuterade 2015 med In a Dark, Dark Wood, vilken också nyligen kommit ut på svenska.

Ruth Ware har stått på min nyfiken-på-lista nu ett tag, och då främst den här boken, trots att det inte är hennes första bok. Så jag kunde inte motstå den när den fanns på erbjudande i Barnes and Noble i Salt Lake City. Jag började läsa den i Las Vegas, och läste ut den på flygresan hem.

The Woman in Cabin 10 är en välskriven thriller, med en framförallt psykologisk spänning. Den har också ett mått av pusseldeckare, eftersom brottet (om det nu är ett brott?) begås på en båt och Lo har ett begränsat antal misstänkta. Men vem kan hon lita på är den stora frågan? Los psykiska instablitet och den lilla miljön skapar en nästan klaustrofobisk känsla hela boken. Tanken med att någon ser ett mord och inte blir trodd är ju inte ny i deckargenren, och jag tycker inte att The Woman in Cabin 10 ger ett nytt och unikt sätt att se på det.

Jag hade förväntat mig betydligt högre tempo i berättelsen, mer en deckare än en psyklogisk thriller. När det är stort fokus på Lo och hennes ständiga känsla av att vara förföljd och hotad, så tappar jag intresset i viss mån. Det gör boken stundvis lite mer trögläst än vad jag hade förväntat mig (och ja, jag hade väldigt höga förväntningar). Mysteriet är bra uppbyggt, det finns några snygga twister här och var, och jag blir stundvis överraskad. Men inte trollbunden. Sen ska det sägas att det är mycket möjligt att författaren också har intentionen att sätta fingret på problemet att kvinnors oro kan avfärdas som att de är ”hysteriska”.

Personerna i The Woman in Cabin 10 är relativt stereotypiska, med givna karaktärsdrag. Och mängden alkohol alla konsumerar, inte minst Lo, är förvånansvärd. Det är svårt att uppbåda någon sympati för någon av dem.

Något som hade gått mig helt förbi innan jag började läsa boken var den nordiska kopplingen. Nästan alla på båten är från något skandinaviskt land, och det pratas både norska och svenska. Det ger ett extra plus och ett och annat leenden. Man kan inte låta bli att undra om författaren åkt Hurtigrutten. Det finns något enstaka namn och uttryck där jag tycker författaren missat i det skandinaviska, men på det stora hela är det bra.

Trots att The Woman in Cabin 10 inte levde upp till mina väldigt höga förväntningar så kan jag nog tänka mig att läsa mer av Ruth Ware.

Omdöme: Psykologisk klaustrofobisk thriller med nordisk anknytning
Betyg: 4-

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Scout Press
Sidor: 340
Betyg på Goodreads: 3,67 beräknat på 105 014 betyg
Hur jag fick tag på den: Mitt exemplar var nyinköpt i Salt Lake City.
Utläst: 19 juli 2017

What Alice Forgot av Liane Moriarty

Från Goodreads: Alice Love is twenty-nine, crazy about her husband, and pregnant with her first child.
So imagine Alice’s surprise when she comes to on the floor of a gym and is whisked off to the hospital where she discovers the honeymoon is truly over — she’s getting divorced, she has three kids and she’s actually 39 years old. Alice must reconstruct the events of a lost decade, and find out whether it’s possible to reconstruct her life at the same time. She has to figure out why her sister hardly talks to her, and how is it that she’s become one of those super skinny moms with really expensive clothes.
Ultimately, Alice must discover whether forgetting is a blessing or a curse, and whether it’s possible to start over. 

What Alice Forgot av Liane Moriarty kom ut 2010. Den finns inte översatt till svenska. Liane Moriarty är en australiensisk författare som tidigare arbetat inom reklambranschen. Hon debuterade 2004 med romanen Three Wishes och har gett ut sju romaner och tre barnböcker. What Alice Forgot är hennes fjärde bok. Det finns planer på filmatisering och Jennifer Aniston har nämnts som huvudrollsinnehavare.

På vägen till USA så läste jag Stora små lögner av Liane Moriarty och var sugen på att läsa mer av henne. I Tattered Cover Bookstore i Denver så såg jag hennes Truly Madly Guilty men tyckte inte att det var befogat att köpa en inbunden bok. Så det fick bli What Alice Forgot istället.

What Alice Forgot är en typisk bok av Liane Moriarty. Den innehåller mycket om relationer, med en gräns mot feelgood, men den innehåller också en form av mysterium som gör att man vänder blad. I det här fallet är det inget mysterium som gränsar mot deckare, utan helt enkelt vad som hänt med Alice under de tio åren som är försvunna ur hennes minne. Hur blev hon en sån ”bitch” och fanatisk, och hur kommer det sig att hennes lyckliga äktenskap fallit i bitar? Det är en historia som intresserar. Jag gillar också avrundningen i sista kapitlet, även om upplösningen på sätt och vis är lite av ett antiklimax.

Liane Moriarity är en mästare på att teckna ett förortsliv. Personerna är i högsta grad verkliga, och med det har de också en hel del drag som inte är vidare sympatiska. Relationerna tecknas väl och det är intressant att fundera över hur relationer ändras över tid.

What Alice Forgot väcker en hel del tankar, i synnerhet kring hur minnet fungerar. För mig fungerar inte alls minnet som det gör för Alice i boken. Det finns ingen chans att jag skulle ha så tydliga och klara minnen av vad som hände för tio år sedan, hur jag kände och detaljer i minnen. Något mer minns jag från tiden när jag var gravid med första barnet, men inte alls som Alice. Det gör historien mer orealistisk för mig, men den är ändå intressant och jag funderar en hel del på hur jag själv ändrats sen barnen var små eller sen innan de föddes.

Liane Moriarity tillhör nu en av mina favoritförfattare, och lyckligtvis kan jag nu se fram mot att läsa fyra till böcker av henne – de har nu hamnat på min önskelista!

Omdöme: Intressant och underhållande om minnen och tidens gång.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Enligt O och Ms Hisingen

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Berkley
Sidor: 459
Betyg på Goodreads: 4,05 baserat på 203 687 betyg.
Hur jag fick tag på den: Mitt exemplar var nyinköpt i Denver.
Utläst 16 juli 2017.

Annabelle av Lina Bengtsdotter

Från förlagets hemsida: En varm sommarnatt försvinner sjuttonåriga Annabelle från det lilla samhället Gullspång, på gränsen mellan Västergötland och Värmland. Hennes föräldrar är utom sig av oro, lokalpolisen står handfallen och Missing people letar förgäves. 
Kriminalinspektör Charlie Lager skickas dit tillsammans med sin kollega. Hon är utredare vid Nationella operativa avdelningen, en skicklig polis som i arbetet funnit de rutiner som hennes kaotiska inre behöver. Hon värjer sig, vill inte åka, men gör till slut som alltid: följer order. Det blir en resa bakåt i tiden. Hon tvingas återvända till platsen hon lämnade när hon var fjorton, ett förflutet och en barndom som hon gjort sitt bästa för att fly från. Väl där väcks minnena till liv. Av att växa upp där valmöjligheterna är få och drömmen om att ge sig av stark. Av mamman, som var allt det som Charlie är rädd för att bli, alkoholiserad och sjuk.
Medan hon försöker få fram sanningen om vem Annabelle var och vad som hänt henne, gör Charlie skrämmande upptäckter om sin bakgrund. Och hon tvingas möta sitt värsta minne: den gången hon lät en annan människa dö.

Annabelle av Lina Bengtsdotter hade recensionsdatum 27 juni 2017. Lina Bengtsdotter är en svensk författare som är uppvuxen i Gullspång och bor numera i Stockholm. Hon är utbildad lärare i svenska och psykologi och har publicerat en rad noveller i tidningar i Sverige och Norden. Annabelle är hennes debutroman.

Jag får tyvärr erkänna att den här boken först gick ”under radarn”. Det var först när det började dyka upp positiva recensioner på diverse bloggar som jag började bli riktigt nyfiken. Förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar.

Annabelle är en mycket välskriven och imponerande debut. Det märks att författaren är en van skribent, här finns inga nybörjarmisstag. Berättelsen flyter väl och jag gillar språket. Centralt i en deckare är förstås mysteriet, och här är jag lika imponerad. Historien håller ihop från början till slut, och det finns flera trådar som växer ihop till en helhet.

Trots att mysteriet är snyggt uppbyggt med många bottnar så upplever jag inte detta som en bladvändare i den bemärkelse att jag ”hetsläser”. För mig är det en deckare där orden har betydelse, och den vinner på att man bromsar in lite och funderar över de olika lagren i historien. Sen ska tilläggas att jag på många sätt gillar slutet.

Gullspång framstår som ett praktexempel på en ort i svensk landsbygd som håller på att avfolkas, där människorna är fast i sina relationer till varandra, och där jobben sakta försvinner. Det är smutsigt, det är hopplöst men ändå finns det en stolthet hos människorna. Det är väl beskrivet och miljön blir en stark komponent i berättelsen. Kulturkrocken mellan stockholmarna och den lokala befolkningen bidrar också till att driva historien framåt.

I början kommer jag lite på kant med Charlie som huvudperson. Alltså, hon är välbeskriven och intressant för historien, men hon liknar alltför många andra kvinnliga poliser i svenska deckare. Inget riktat mot just den här boken, men jag är lite less på alla trasiga kvinnor och män som på något sätt missbrukar (sex, alkohol, droger eller vad det nu är) som huvudpersoner i svenska deckare. Som tur är så får man ändå efterhand mer förståelse för henne, även om hon inte är så snäll mot de som bryr sig om henne. Jag hade gärna läst lite mer om Annabelle, nu kommer hon i skymundan av Charlie och hennes berättelse.

Flera svenska deckare jag läst den senaste tiden handlar just om ”hemvändare” och förträngda minnen av hemska händelser. Undrar varför? Slumpen?

Jag vill definitivt läsa mer av Lina Bengtsdotter, men även om jag gillade Charlie Lager som huvudperson så behöver det inte nödvändigtvis bli en serie för att jag ska läsa mer. Om nu nästa bok också handlar om Charlie, hoppas jag att själva mysteriet blir frånkopplat från henne.

Omdöme: Imponerande debut om ånger, svek och vänskap.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Just nu just här, och dagarna går, Boktanken, Booze’n’books, Läsa & Lyssna, Fru Es böcker och hyllan

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Forum
Sidor: 314
Betyg på Goodreads: 3,64 beräknat på 61 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst: 2 augusti 2017

Midnight at the Bright Ideas Bookstore av Matthew J Sullivan

Från Goodreads: When a bookshop patron commits suicide, it’s his favorite store clerk who must unravel the puzzle he left behind in this fiendishly clever debut novel from an award-winning short story writer.
Lydia Smith lives her life hiding in plain sight. A clerk at the Bright Ideas bookstore, she keeps a meticulously crafted existence among her beloved books, eccentric colleagues, and the BookFrogs—the lost and lonely regulars who spend every day marauding the store’s overwhelmed shelves.
But when Joey McGinty, a young, beguiling BookFrog, kills himself in the bookstore’s back room, Lydia’s life comes unglued. Always Joey’s favorite bookseller, Lydia has been bequeathed his meager worldly possessions. Trinkets and books; the detritus of a lonely, uncared for man. But when Lydia flips through his books she finds them defaced in ways both disturbing and inexplicable. They reveal the psyche of a young man on the verge of an emotional reckoning. And they seem to contain a hidden message. What did Joey know? And what does it have to do with Lydia?
As Lydia untangles the mystery of Joey’s suicide, she unearths a long buried memory from her own violent childhood. Details from that one bloody night begin to circle back. Her distant father returns to the fold, along with an obsessive local cop, and the Hammerman, a murderer who came into Lydia’s life long ago and, as she soon discovers, never completely left.

Midnight at the Bright Ideas Bookstore av Matthew J Sullivan kom ut i juni 2017. Matthew Sullivan har examina från University of San Francisco och University of Idaho. Hans skrivande är prisbelönt och han har undervisat i skrivande och litteratur i USA och Polen. Han har också arbetat i bokhandlar, bl.a. i Tattered Cover Book Store i Denver.

Ett antal signerade exemplar av den här boken stod framme i Tattered Cover Bookstore i Denver när vi besökte den i slutet av en dag i Denver i början av juli. Jag gillar att köpa böcker som utspelar sig där jag är, och det här var en deckare som utspelar sig i en bokhandel och i Denver. Jag kunde helt enkelt inte motstå den och började läsa den genast.

Midnight at the Bright Ideas Bookstore är en intressant och välskriven spänningsroman. Den utspelar sig i Colorado, i huvudsak i centrala Denver, men även uppe i bergen. För mig som just besökt centrala Denver och även varit i Rocky Mountains så höjde detta läsupplevelsen väsentligt, jag kände igen många ställen och kunde få en omdelbar bild av hur det såg ut. Miljöbeskrivningarna är bra, såväl de som rör känslan av att röra sig i ett område, som de handfasta som gäller väderlek. De bidrar också till stämningen i boken.

Boken växlar mellan nutid och dåtid (Lydias barndom i huvudsak), och trots att det är ett vanligt grepp så gör Matthew Sullivan det bra. Det är dåtidshistorien som intresserar mig mest, samtidigt som jag gillar miljön i nutidshistorien bättre.

Huvudpersonen Lydia jobbar i en indiebokhandel och är en boknörd av äkta snitt, liksom hennes kollegor. Det tillför en charm till Midnight at the Bright Ideas Bookstore, där detaljerna tillför en hel del till stämningen och historien. Jag gillar Lydia, hon känns verklig med sina förträngda minnen och problem med relationer.

Så är det mysteriet. Det här är inte en högtempothriller utan en psykologiskt spännande berättelse som bygger på att en bild sakta byggs upp av vad som hänt, och ledtrådarna kommer efterhand. Jag tycker det är riktigt bra uppbyggt, även om man nog skulle kunna ha synpunkter på hur trådarna i slutet löper ihop lite väl snyggt. Joeys meddelanden känns lite för konstruerade, och onödiga, det blir för mig aldrig klart varför han inte kommunicerar mer direkt. Men å andra sidan så är det svårt att få grepp om vad som driver Joey, hur världsfrånvänd han är, och det blir som en gåta i gåtan. Det är i grunden en hemsk historia, som blir ännu hemskare eftersom den påminner om en del om verkliga brottsfall. Mer vill jag inte skriva utan att ”spoila” handlingen.

Jag skulle definitivt kunna tänka mig att läsa mer av Matthew Sullivan, men vad jag kan se verkar detta vara hans första roman. Det höga betyget jag ger har förstås delvis att göra med att intrycket höjdes av den välkända miljön.

Omdöme: Psykologisk spänningsroman för boknördar.
Betyg: 4+

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Scribner
Sidor: 326

Mitt exemplar var nyinköpt i Tattered Cover Bookstore i Denver.
Utläst 6 juli 2017.

Trogen intill döden av Jonas Moström

Från förlagets hemsida: En augustimorgon hittas den tjugofemårige landslagsstjärnan i fotboll, Henrik Borg, död i sängen i sin sommarstuga utanför Ystad. Det mesta tyder på att det är ett naturligt dödsfall, men en detalj förbryllar polisen: på Henrik Borgs bröst, under hans knäppta händer, ligger en blå ros.
Inom en vecka, men på helt andra ställen i Sverige, påträffas ytterligare två dödsfall under likadana omständigheter: en fyrtiosjuårig pilot i Kiruna och en ung kvinnlig dansare i Göteborg.
Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp, GMP, kallas in, och psykiatrikern Nathalie Svensson avbryter sin semester för att delta i arbetet. Hennes kollega, kriminalkommissarie Johan Axberg, tvekar däremot till en början – han har fullt sjå med sitt privatliv. Men ett telefonsamtal får honom att trots allt ansluta till gruppen.
En intensiv jakt på en oförutsägbar seriemördare tar sin början. Hur begås morden? Vad är motivet? Och framför allt: Var kommer han – eller hon – att slå till nästa gång?

Trogen intill döden av Jonas Moström hade recensiondatum 3 juli 2017. Jonas Moström är en svensk författare och läkare som debuterade 2004 med Dödens pendel, den första i hans deckarserie med kriminalkommisarie Johan Axberg och läkare Erik Jensen som utspelar sig i Sundsvall med omnejd. Himlen är alltid högre, som var den första i en serie om psyktatriker Nathalie Svensson, som utspelar sig i Uppsala/Stockholm, kom 2014. Därefter har de två serierna sammansmält till en serie. Trogen intill döden, som är Jonas Moströms tolfte bok, är den fjärde boken om Nathalie Svensson, Johan Axberg och de andra i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp.

Jag har troget läst alla Jonas Moströms böcker, och uppskattat dem, mycket pga miljön. Hans första serie utspelar sig i Sundsvall, där jag bor nu, och den andra serien i Uppsala där jag är uppväxt. Att läsa om kända miljöer tycker jag har en speciell charm. Jag blev mycket glad när jag även i år fick ett recensionsexemplar från förlaget av hans senaste bok.

Trogen intill döden är en ytterst lättläst deckare av klassiskt svenskt snitt. Jag läste ut den på en dag, varav en hel del tillbringades i solstolen på balkongen. Det är så en sådan här deckare ska läsas – som avkoppling. Trogen intill döden är välskriven, och på det sättet en av Moströms bättre. Miljöskildringarna, som brukar vara lite väl detaljerade, är färre vilket får upp tempot. Men för mig är det också på ett sätt en nackdel. En anledning till att jag tycker om Moströms deckare är Sundsvalls och Uppsalaanknytningen. Med undantag för den del som utspelas i Östersund samt några Uppsalascener så skulle Trogen intill döden kunna utspelas varsomhelst, de andra orterna tycks ha valts mer eller mindre slumpmässigt. Jag är ofta i Östersund, så den delen uppskattar jag, men det blir inte samma leende på läpparna av igenkänning.

I Trogen intill döden är det främst Nathalie och Johan som är huvudpersonerna, samt Nathalies chef i viss mån. Jag är rätt less på Johan, han är alldeles för egoistisk för min smak, och tyvärr så börjar jag tröttna på Nathalie också. Karaktärerna behöver utvecklas mer, det känns som den delen går på rutin, efter en given mall. En nackdel med Trogen intill döden är också att mysteriet kommer alltför nära några av huvudpersonerna – en sjuka som tycks drabba nästan alla svenska deckarförfattare.

Jonas Moström är läkare, och arbetar som sådan parallellt med författarskapet. I Trogen intill döden så drar han nytta av det och det är en styrka i boken. Det märks att han funderat över etiska dilemman inom vården, och har kunskap om vardagen för läkare och patienter. Att väva in det i berättelsen gör han snyggt. ”Mysteriet” är intressant och slutet tål att tänkas på.

Trogen intill döden är en passande sommardeckare att läsas i en solstol nära dig. Jag ser i vanlig ordning fram mot nästa bok av Jonas Moström.

Omdöme: Lättläst sommardeckare med etiska frågeställningar i fokus
Betyg: 4-

Bloggat om boken har och dagarna går och Läsa och lyssna.

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Lind & Co
Sidor: 409

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 23 juli 2017.

Stora små lögner av Liane Moriarty

Från förlagets hemsida: Vid en första anblick framstår den prydliga villaförorten Pirriwee som en välmående och sömnig idyll.
Men under ytan kokar det.
Madeline och Celeste är grannar och bästa vänner. De har barn i samma förskoleklass och tar alla tillfällen de får att prata om livet på favoritcaféet. Madeline har händerna fulla med sin tonårsdotter, som plötsligt tycks föredra sin pappa och yogafrälsta styvmamma framför henne (hur är det möjligt??). Men hon kan inte låta bli att samtidigt kasta sig in i intrigerandet mellan olika fraktioner av föräldrar på skolan. Förortens okrönta skönhetsdrottning Celeste backar förstås upp Madeline, men har verkat mer virrig än vanligt på sistone – kanske inte så konstigt med två helvilda tvillingpojkar där hemma och en man som ständigt är på resande fot. Eller finns det något som Celeste inte berättar?
När den unga ensamma mamman Jane flyttar in i området möts hon av kyliga blickar från de andra förskolemammorna och blir misstagen för att vara femårige Ziggys barnflicka. Madeline och Celeste tar dock Jane under sina vingar, och står på hennes sida när stämningen blir allt mer hätsk efter att Ziggy blivit anklagad för mobbning. Temperaturen på skolgårdar och villagator skruvas upp för att nå sin våldsamma kulmen under skolans årliga föräldrakväll …

Stora små lögner av Liane Moriarty kom ut 2016. I original heter den Big Little Lies och kom ut 2014. Liane Moriarty är en australiensisk författare som tidigare arbetat inom reklambranschen. Hon debuterade 2004 med romanen Three Wishes och har gett ut sju romaner och tre barnböcker. Stora små lögner är hennes sjätte bok, och har nyligen blivit miniserie på TV.

När jag läste Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarity blev jag mycket förtjust och tänkte att jag skulle läsa fler av hennes böcker. Men det har inte blivit av ändå. Nu när Big Little Lies har blivit TV-serie som jag gärna vill se bestämde jag mig för att det var dags. Jag laddade ner den på plattan och läste på vår långa flygresa till USA.

Stora små lögner är en spännande och underhållande bok. Liane Moriarity är mycket skicklig på att bygga upp en historia som håller spänningen uppe. Genom små ledtrådar så tror jag hela tiden att jag vet vad som ska hända, bara för att nästa sekund bli överraskad. Jag gillar verkligen draget med att avsluta kapitlen med någon form av intervjusvar när de som varit närvarande vid familjekvällen på skolan intervjuas av någon om vad som hänt. Stora små lögner är snyggt uppbyggd och det finns inte någon stund under läsningen som jag inte blir nyfiken. Men språket imponerar inte, det är relativt enkelt, men det är möjligt att jag kunde översett med det i högre grad om jag läst på engelska.

Trots att jag läst Öppnas i händelse av min död så hade jag för mig att det här skulle vara feelgood, men det är ju inte riktigt det, vilket gjorde att det tog lite tid att ställa om. Det är inte heller en deckare utan det är något mittemellan. Eller feelgood med spänningsinslag?

Karaktärerna i Stora små lögner bygger i hög grad på schabloner. Både kvinnorna och männen är som karikatyrer på sig själva. Det gör att jag har svårt att gilla någon eller fästa mig vid någon, de tjänar snarare till att bli delar i att dra historien vidare än att kännas som levande personer. Ska bli mycket intressant att se TV-serien ur den aspekten! Inte ens Jane kan jag tycka är särskilt intressant, och hennes historia lämnar en sur eftersmak. Det är dock intressant att se hur fasaderna som alla i boken bygger upp har realistiska och mycket tänkvärda orsaker.

Det kommer definitivt att bli fler böcker av Liane Moriarity lästa. I själva verket har jag redan läst en till när jag skriver den här recensionen…

Omdöme: Snyggt uppbyggd historia i gränslandet mellan feelgood och deckare
Betyg: 4

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Bokblomma, Ewelinas bokblogg, Feministbiblioteket och Just här Just nu

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: Big Little Lies
Förlag: Albert Bonniers
Översättare: Anna Henriksson
Sidor: 418 (e-boken)

Mitt exemplar var en e-bok lånad på biblioteket.
Utläst: 30 juni 2017

Cold Earth (Mörk jord) av Ann Cleeves

Från det svenska förlagets hemsida: Under den mörka vintern på Shetlandsöarna framkallar det häftiga regnet ett jordskred. Våldsamma vattenmassor och lervälling spridersig över vägen från Lerwick till Sumburgh ochut mot havet. När Jimmy Perez kör till en väns begravning får han syn på en stuga som förstörts av vattenmassorna. Han utgår först från att stugan är övergiven, men när han stiger in hittar han en död kropp: en mörkhårig kvinna i röd klänning. Jimmy, som får intrycket attden döda kvinnan precis som han själv har rötter i medelhavsområdet, blir som besatt av att ta reda på vem hon var. Så småningom kommer det fram att kvinnan sannolikt blivit mördad och att hon var död redan innan jordskredet nådde huset. Jimmy Perez är beredd att göra allt för att ta reda på hennes identitet– och hur hon dött.

Cold Earth av Ann Cleeves kom ut 2016. På svenska heter den Mörk jord och kom ut i maj 2017. Cold Earth är den sjunde delen i Ann Cleeves Shetlandsserie, varav den första, Raven Black, kom ut 2006. Ann Cleeves är en brittisk författare som skrivit c:a 30 böcker i flera deckarserier. Mest känd i Sverige är hon för serien om Vera Stanhope och Shetlandsserien, vilka bägge har filmatiserats.

Från början så var Shetlandsserien en kvartett och jag älskade de böckerna. Ända tills slutet av den fjärde. Sällan har jag varit så arg på en författare. Det var med blandade känslor jag tog emot beskedet att det skulle bli fler böcker i serien. Även om de inte är så bra som de första fyra så är de ändå såpass bra att jag läser dem så fort de kommer ut. På engelska. Cold Earth fick jag i födelsedagspresent och jag förstår ärligt inte varför den blivit liggande till nu.

Cold Earth är en lättläst deckare i lugnt Shetlandstempo. Den här serien handlar inte om mysterierna, det handlar om personerna (Jimmy Perez och hans kollegor/vänner) och framförallt handlar det om Shetlandsöarna, både miljön och mentaliteten. Jag förväntade mig ett lugnt tempo, och ingen bladvändare, och det var vad jag fick. Det är i stort en ganska medelmåttig bok, men jag charmas av språket och miljön.

Miljöskildringarna är verkligen fantastiska i Cold Earth, man förflyttas till en miljö där vädrets växlande förutsättningar styr. Jag känner mig både blöt och kall och imponerad av kraften i vädret. Mysteriet däremot är inget att hurra för, och upplösningen tycker jag är underlig.

Jag gillar i stort huvudpersonerna, men ärligt talat börjar jag bli lite less på Jimmy Perez. Vad är charmen med honom egentligen? Han är butter och inåtvänd mest hela tiden, och tänker mer på sig själv än andra. I den här boken är han heller inte den som leder och kommer med genombrotten. Jag gillar att Sandy får ta mer plats, och att han utvecklats. Magnus Tait vars begravning boken inleder med var ju en av huvudpersonerna i den första boken, Raven Black, och jag gillar hur historien knyts ihop.

En sak som jag funderar på när jag läser är Cassies ålder. Cassie har ju funnits med sen första boken, men hon beskrivs ändå som väldigt ung, ungefär som hon precis börjat skolan. Raven Black kom ut 2006 så rimligen borde det gått 10 år? Kan Cassie vara 12-13 år? Inte alla som sätter sig och leker med Lego, eller bara accepterar att ignoreras?

Jag kommer att fortsätta läsa den här serien, för jag gissar att det kommer en till bok som har ”Fire” i titeln? (de tre sista heter Dead Water, Thin Air och Cold Earth så ett element fattas). Definitivt på engelska, för en del av charmen är det brittiska inklusive språket.

Omdöme: Lättläst och lugnt om Shetlandsöarna.
Betyg: 4-

Bloggat om boken (den svenska) har Johannas deckarhörna

Mer om boken kan du läsa här, här, här elller här
Förlag: Macmillan
Sidor: 387

Mitt exemplar var en födelsedagspresent i januari.
Utläst 25 juni 2017.