Skuggorna ruva av Jonas Moström

Från förlagets hemsida: Det är den kallaste vintern på decennier och kylan slår hårt mot det lilla jämtländska samhället Svartviken. Byns uppskattade luciafirande står för dörren, men själva lucian, sextonåriga Ebba Lindgren, dyker inte upp till sin egen kröning. Hon lämnade hemmet för att gå de femhundra meterna till kyrkan, men kom aldrig fram.
Nya och gamla konflikter blossar upp när alla plötsligt misstänker alla. Efter fem dagar lägger polisen i Östersund ner sökandet efter Ebba. Dagen därpå hittas hennes lärare brutalt knivhuggen till döds i sitt kök.
När dagarna går utan att den lokala polisen närmar sig en lösning kallas Nathalie Svensson, Johan Axberg och de andra medlemmarna i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp in.
Det blir en svår utredning där de snabbt inser att de måste nå in i byns innersta för att ha en chans att lösa fallen.

Skuggorna ruva av Jonas Moström kom ut i september 2018. Jonas Moström är en svensk författare och läkare som debuterade 2004 med Dödens pendel, den första i hans deckarserie med kriminalkommisarie Johan Axberg och läkare Erik Jensen som utspelar sig i Sundsvall med omnejd. Himlen är alltid högre, som var den första i en serie om psyktatriker Nathalie Svensson, som utspelar sig i Uppsala/Stockholm, kom 2014. Därefter har de två serierna sammansmält till en serie. Skuggorna ruva, som är Jonas Moströms trettonde bok, är den femte boken om Nathalie Svensson, Johan Axberg och deras kollegor.

Jag har har läst alla Jonas Moströms böcker, dels för att jag är en deckarfantast, dels för att de utspelat sig i kända miljöer för mig som Sundsvall och Uppsala. När jag såg att Skuggorna ruva skulle komma i september så kom den upp på min önskelista, och förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar.

Skuggorna ruva är en lättläst deckare som i många avseenden är typiskt svensk. Såväl beskrivningen av samhället och dess strukturer som naturen och vädret poängterar det svenska. Jonas Moströms böcker brukar utspela sig i miljöer som jag väl känner till, men den här gången utspelar den sig i ett fiktivt litet samhälle i Jämtland, 10 mil norr om Östersund. Man kan känna igen sig i beskrivningen av den svenska landsbygden på vintern, men annars är igenkänningsfaktorn låg. Det är en nackdel eftersom jag brukar gilla den biten i Jonas Moströms böcker, men det är en fördel eftersom man inte behöver hitta saker som inte stämmer…

Vad gäller miljön så handlar det dels om naturen, samhällets geografi, servicefunktioner och annat. Där är miljön realistiskt beskriven. Men vad gäller samhällsstrukturer och relationer tycker jag att författaren i viss mån faller i fällan att beskriva landsortsbor som fördomsfulla, inte minst mot det okända i form av statsbor eller flyktingar. Det lilla samhället kan förvisso ha sina baksidor, men det behöver inte dominera.

Karaktärsteckningarna blir något stereotypa av invånarna i samhället, de är extrema åt antingen det ena eller andra hållet i sitt sätt. Vad gäller huvudpersonerna Johan och Nathalie så är jag aningen trött på dem, och deras tankar (mest Nathalies) men jag gillar slutet. Dessutom ligger fokus mer på karaktärerna i det lilla samhället än på relationerna i utredningsgruppen.

Att placera utredningen på en ort dit ingen av utredarna har någon koppling höjer kvaliteten och gör att boken inte hamnar i den vanliga fällan att det visar sig att mysteriet är kopplat till utredarna, som det varit i tidigare böcker i den här serien. Jag lyckas inte lista ut upplösningen i förväg trots att det fanns ledtrådar på vägen.

Skuggorna ruva är en bra bok för den som önskar en lättläst svensk deckare till julklapp. För den gör sig förmodligen bättre när det är kallt ute. Jag kommer definitivt att vilja läsa nästa bok i den här serien, även om den enligt den här artikeln mer handlar om Nathalie och Johan personligen.

Omdöme: Lättläst mysterium om relationer i ett litet svenskt samhälle
Betyg: 4-

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Lind & Co
Sidor: 423
Betyg på Goodreads: Inga betyg satta på Goodreads
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 15 september 2018.

Annonser

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell

Från förlagets hemsida: Till formen en släktkrönika om den bortglömde författaren Jonas Gardell och hans familj. En familj som nog är bra på många sätt, men den tror inte på svaghet. Och kring sina hemligheter och icke önskvärda sanningar bygger man legender.
Men främst är Till minne av en villkorslös kärlek ett oemotståndligt kvinnoporträtt av Jonas Gardells mor, Ingegärd Rasmussen. Den excentriska frikyrkodottern, född i mitten av 1920-talet och kringskuren av sin tids alla begränsningar för kvinnor, som går till storms mot hela världen med stridsropet: jag måste vara fri!
Ingegärd lierar sig med Bertil, en framtidsman i 1900-tals Sverige, ett land i snabb förändring. Två drömmare som ska erövra världen.
När yngste sonen Jonas föds är Ingegärd nära att dö. Men när hon ligger med spädbarnet på sitt bröst och ser in i den nyföddes ögon förstår hon att för den här hjälplösa krakens skull måste hon fortsätta leva. Där och då bildar modern och sonen ett förbund som de aldrig ska bryta.

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell har recensionsdatum idag, 17 september 2018. Jonas Gardell är svensk komiker, författare, artist och dramatiker. Han debuterade som författare 1979 med diktsamlingen Den tigande talar. Mer om Jonas Gardell finns att läsa här.

Jag har tyckt mycket om de böcker jag läst av Jonas Gardell, men jag var inte helt säker på när/om jag skulle läsa Till minne av en villkorslös kärlek då jag hade uppfattat den som en biografi. Sen hörde jag Monica Gullman prata om den, när hon och jag pratade böcker i Lån & Läs på Akademibokhandeln, och då blev jag sugen på att läsa den. Förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar i formen av en e-bok.

Till minne av en villkorslös kärlek är en stark berättelse om föräldraskap – framförallt relationer mellan barn och föräldrar. Den börjar helt fantastiskt bra, och jag är mållös inför den helt unika inledningen. Berättelsen börjar på ett sådant sätt att den berör mig starkt, den är skakande. Jonas Gardell har en berättarstil som jag gillar, och som jag känner igen från det jag läst tidigare av honom.

Tyvärr så tycker jag att Till minne av en villkorslös kärlek inte håller hela vägen (alla dryga 400 sidor). Det blir för mycket på flera sätt. Framförallt så är det många omtag och ältande. Det upprepas saker, och istället för att stärka berättelsen (som upprepningar ibland kan göra) så blir det efterhand så att inget nytt tillkommer utan det refereras till samma saker om och om igen. Det gör att jag såsmåningom märker att jag skumläser vissa bitar.

Ett annat problem som jag har med boken var mycket personligt, och handlar om att tidpunkten för läsandet inte var idealt. Till minne av en villkorslös kärlek handlar mycket om Ingegärds, och delvis även Bertils, ålderdom och deras respektive insjuknande i allvarliga sjukdomar. Jag läste Till minne av en villkorslös kärlek under en period när jag behövde distraktion från en oro, och det gjorde att det snarare blev jobbigt att plocka upp boken.

Boken är intressant ur många aspekter, inte minst så finns det mycket intressant nutidshistoria inbyggd, både från Ingegärds uppväxt och från Jonas uppväxt. Det svenska samhället beskrivs mycket väl, och jag hade gärna sett mer sådant. Att jag är 60-talist som Jonas Gardell gör mig extra intresserad av perioderna han beskriver. Styckena om hur Ingegärd och Bertil hade gemensamma yrkesmässiga planer, som sedan hamnade i konflikt med deras respektive föräldraroll ger upphov till en del tankar.

I artiklarna och intervjuerna om den här boken så sägs det att det är en berättelse om mamma Ingegärd, och hennes och Jonas relation. Jag har läst att Jonas Gardell först tänkt skriva en bok om utvecklingen i Sverige från 70-talet men att under skrivandet utvecklades till en bok om hans mamma. Ingegärd står förvisso i centrum, men jag upplever att det också står en hel del om pappa Bertil, och att vissa stycken är väldigt fokuserade på Jonas själv. Och Sveriges utveckling finns där som en betydande del. Som vanligt när jag läser en biografi så undrar jag över hur vinklad berättelsen är, och hur de släktingar som är i livet uppfattar den, då den på flera punkter är rätt skarp.

Jag har många olästa böcker av Jonas Gardell som jag definitivt kommer att läsa. Det blir då extra intressant att relatera till det han i Till minne av en villkorslös kärlek skriver om sina böcker och om sin uppväxt.

Omdöme: Intressant berättelse om hur ett föräldraskap kan formas och utvecklas.
Betyg: 4-

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Norstedts
Sidor: 438
Betyg på Goodreads: 4,13 baserat på 39 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 8 september 2018.

Under ytan av Gilly Macmillan

Från förlagets hemsida: Vännerna Noah och Abdi har alltid gått sida vid sida. En sen natt när Noah hittas medvetslös, flytande i en kanal, förändras allt. Vad som först tycks vara ett skämt som gått snett förvandlas till en öppen strid. Noah är född i Storbritannien, Abdi är flykting från Somalia. Och Bristol håller på att kollapsa av sociala spänningar.
Polisen Jim Clemo vill försäkra sig om att Noah – som befinner sig i koma – verkligen råkat ut för en olycka. Men Abdi vägrar berätta vad som har hänt. När kriminalreportern Emma Zhang, som också är Jim Clemos före detta älskare, söker upp Noahs föräldrar kommer också stadens rasism upp till ytan.
Två familjer slåss nu för sina söner – och för sanningen. Ingen av dem förstår ännu hur långt de kommer att gå, vilka demoner de kommer att konfrontera, och vilken smärta de ska behöva utstå.

Under ytan av Gilly MacMillan hade recensionsdatum 3 augusti 2018. I original heter den Odd Child Out och kom ut 2017. Gilly Macmillan är en brittisk författare som debuterade 2015 med Bränd himmel, den första delen i serien om Jim Clemo. Under ytan är andra delen i samma serie.

Efter att ha läst Bränd himmel av Gilly MacMillan så hade jag satt upp bevakning på hennes nästa bok. När jag såg den här på engelska i en bokhandel var det mycket nära att den fick följa med mig hem. Men så blev det inte. När den svenska översättningen kom från förlaget fick den hög läsprioritet.

Under ytan är en mycket välskriven berättelse med en stark närvaro. Det är något med Gilly MacMillans sätt att skriva och behandla berättarperspektiv som gör att berättelsen kommer väldigt nära. Det känner jag igen från Bränd himmel och det är främst det som gör att jag tycker väldigt mycket om hennes böcker. Under ytan är inte en thriller eller deckare i så hög grad som ett starkt drama. Den handlar om relationer, känslor, rasmotsättningar, segregation och flyktingars situation i dagens samhälle. Om allt detta skriver hon engagerat. Men väntar man sig en traditionell deckare/thriller så finns risk att man blir besviken.

Karaktärerna är intressanta och jag känner med dem. Karaktärerna ändras efterhand, eller läsarens bild ändras i alla fall. Likaså ändras bilden av relationerna mellan karaktärerna. Jag har lättast att känna med Abdis syster Sofia, medan jag har klart svårast med Nohas berättarröst (varför kan jag inte säga utan att spoila). Det här är ju del två i en serie, där jag läst och tyckt mycket om del ett, men jag inser att jag inte minns allt som hände karaktärerna. I synnerhet har jag glömt Emma Zhangs roll i förra boken.

Under ytan är en mycket stark berättelse, även om den inte väcker fullt så starka känslor hos mig som Bränd himmel gjorde. Helt klart är att det här är en författare som nu kommer att vara auto-buy för mig, oavsett om det är en del till i samma serie, eller om hon skriver något annat. För er som inte läst Gilly Macmillan än rekommenderar jag att ni omedelbart gör det.

Omdöme: Stark berättelse om utsatthet, segregation och relationer
Betyg: 4+

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Modernista
Originaltitel: Odd Child Out
Översättare: Åsa Brolin
Sidor: 318
Betyg på Goodreads: 3,76 baserat på 4902 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 19 augusti 2018.

Den tyska flickan av Armando Lucas Correa

Från förlagets hemsida: Innan allt förändrades levde unga Hannah Rosenthal ett sorglöst liv. Men nu, 1939, är Berlins gator draperade med röd-vit-svarta flaggor, hennes familjs ägodelar fraktas bort, och de är inte längre välkomna på platser som tidigare känts som hemma. Hannah och hennes bästa vän, Leo Martin, sluter en pakt: vad framtiden än har i sitt sköte, så ska de möta den tillsammans.
Nytt hopp anländer när familjerna Rosenthal och Martin lyckas få visum till Kuba och avseglar med den transatlantiska lyxångaren SS St. Louis mot Havanna. Men snart börjar det gå illavarslande rykten om Kuba. Från ena dagen till nästa verkar det fartyg som varit deras räddning förvandlas till deras undergång.
Sjuttiofem år senare, i New York, får tolvåriga Anna Rosen ett egendomligt paket från en okänd släkting på Kuba. Anna och hennes mamma beslutar sig för att resa till Havanna för att ta reda på sanningen om familjens mystiska och tragiska förflutna.

Den tyska flickan av Armando Lucas Correa kom ut i maj 2017. I original heter den The German Girl och kom ut 2016. Armando Lucas Correa är en amerikansk författare och journalist, född i Kuba. Den tyska flickan är hans debutroman.

Den här boken dök överraskande upp i posten förra året. Trots att den verkade lockande var det inte förrän nu jag kom mig för att läsa den. Armando Lucas Correa ingår också i min Boktolva 2018.

Den tyska flickan är en fascinerande och på många sätt en fruktansvärd historia. I grunden ligger en verklig händelse, om båten SS St Louis som fylld med flyktingar från Tyskland vägrades tillträde till flera länder, och till slut vände om tillbaka. Det här var en för mig helt okänd händelse, och den förtjänar att lyftas till ljuset. Det är ett grymt exempel på vad bristen på medmänsklighet kan göra, och tyvärr kan man dra paralleller till vad som händer i nutid.

I början av boken så går läsandet trögt, då jag stör mig på några saker. Det främsta är berättarrösterna, som jag tycker känns för lika och för naiva. Jag har svårt att skilja på Anna och Hannah. Jagformen fungerar inte heller så bra. Men efterhand så slukas jag upp av historien och även berättarrösterna känns mer och mer rimliga relaterat till ålder och kön. Karaktärerna växer med berättelsen.

Berättelsen i Den tyska flickan trollbinder mig till slut, och efter att jag läst ut den så kan jag inte sluta fundera på den. I huvudsak rör det naturligtvis grunden, passagerarnas tragiska öde, men också karaktärernas personliga öden är fascinerande. Tyvärr så känns det som att författaren försöker klämma in lite väl mycket i samma bok, när han också väver in Kubas nutidshistoria. Det blir mycket att ta in och det blir lite väl översiktligt bitvis.

Den tyska flickan är en tänkvärd bok och jag skulle kunna tänkak mig att läsa mer av Armando Lucas Correa.

Omdöme: En fascinerande och på vissa sätt skrämmande historia om brist på medmänsklighet.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, Johannas deckarhörna, Mest Lenas godsaker, Den läsande kaninen, Endast E-böcker och Just nu – just här.

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Louise Bäckelin förlag
Originaltitel: The German Girl
Översättare: Jessica Hallén
Sidor: 342
Betyg på Goodreads: 3,81 baserat på 13 662 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Avslutad: 14 augusti 2018.

Berättelsen om Sverige – Texter om vår demokrati av Patrik Lundberg

Från förlagets hemsida: I Sverige brukar det informellt talas om tre statsmakter. De två första är regeringen och riksdagen, den tredje är massmedia. Men det finns fler. Vår demokrati består av så mycket mer än valet vart fjärde år. Det är snarare dagarna, månaderna, åren däremellan som spelar roll.
Utanförskap finns överallt, landet är segregerat. Samtidigt har det aldrig funnits så många möjligheter att påverka. Berättelsen om Sverige består av tankeväckande och inspirerande texter och vi får möta personer som på ett eller annat sätt försöker förändra.
Patrik Lundberg tar med läsaren på en resa genom Sverige i dag. Från fotbollsklubbar till flyktingar, från Flashback till skolbibliotek, från feminister till nationalister.
Berättelsen om Sverige är läsning för alla, både för de som känner sig inkluderade i majoritetssamhället och de som inte gör det.

Berättelsen om Sverige: Texter om vår demokrati av Patrik Lundberg kom ut 22 augusti 2018. Patrik Lundberg är en svensk författare, journalist och föreläsare som debuterade 2013 med Gul utanpå. Han är kolumnist på Aftonbladet och vice ordförande Sveriges Författarförbund.

Jag fick ett mejl från förlaget med en fråga om jag ville läsa den här boken. Jag har tidigare läst Gul utanpå av Patrik Lundberg (då och det var något i beskrivningen som gjorde mig intresserad av Berättelsen om Sverige. Kanske är det så enkelt som att dottern är förstagångsväljare, och sonen engagerar sig politiskt.

Berättelsen om Sverige: Texter om vår demokrati är en oerhört intressant och extremt viktig bok att läsa i dagens Sverige. Målgruppen är Unga vuxna, men den håller för en mycket större målgrupp. Den är lättläst och har en bra blandning av texter av olika typer.

Det är svårt att beskriva innehållet i några få ord men det finns en del att säga om framställningen. Framförallt så uppskattade jag sakligheten i Berättelsen om Sverige. I dagens debatt så är det många känslor och påståenden, men här är det just saklighet och fakta som står i fokus. Patrik Lundberg använder inte texten för att trumma in ett politiskt budskap som har någon viss inriktning, utan går tillbaka till det basala om människors lika möjligheter i en demokrati. Trots att Berättelsen om Sverige inte innehåller några nyheter för mig, inte minst för att jag arbetar inom statlig förvaltning, så är det mycket tänkvärt.

Berättelsen om Sverige: Texter om vår demokrati handlar om hur man kan påverka sin egen framtid, hur man påverkar samhället vi lever i. Det är så lätt att glömma grunden vi står på – demokratin – och de oändliga möjligheter det här ger oss. Det borde idag vara en bok som alla läser. Den är aktuell nu inför valet, men är viktig att läsa närsomhelst. Inte minst för ungdomar.

Omdöme: Lättläst och mycket tänkvärt om demokrati och det svenska samhället
Betyg: 4+

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: raben & sjögren
Sidor: 139
Betyg på Goodreads: 4,0 baserat på 3 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 2 september 2018.

Hjerteknuser av Geir Tangen

Från förlagets hemsida: Journalisten Viljar Ravn Gudmundsson og politietterforsker Lotte Skeisvoll har akkurat begynt å komme seg etter saken med seriemorderen som kalte seg selv Maestro, idet en ny kriminalsak ryster dem begge. I et av Haugesunds finere villastrøk blir en ung jente funnet drept etter en fest. Nærmere undersøkelser avdekker et mye tyngre ungdomsmiljø enn noen hadde kunnet forestille seg, en dødelig cocktail av høyreekstremisme, eksperimentell sex og narkotika. Og midt i dette: Viljars egen 17 år gamle sønn. For en usikker ungdom er avstanden mellom himmel og helvete farlig kort, og hvert nye skritt et potensielt feilsteg.

Hjerteknuser av Geir Tangen kom ut 2017. Den svenska översättningen är planerad att komma ut i februari 2019. Geir Tangen är en norsk författare, bokbloggare (Bokbloggeir) och gymnasielärare. Han har tidigare arbetat som frilansjournalist för tidningar, radio och tv. Han debuterade 2016 med Maestro som är den första delen i serien om Viljar Ravn och Lotte Skeisvoll, där Hjerteknuser är den andra delen.

Jag läser ju mer än gärna norsk krim, och eftersom Geir Tangen också är bokbloggare hade jag koll på att han skulle ge ut en deckarserie. I februari i år så läste jag den svenska översättningen av hans första bok, Maestro, och blev mycket förtjust (min recension finns här). När vi var på väg hem från Norge i somras så hittade jag del två i pocket på flygplatsen på Oslo – det var ju då bara ett givet köp! Och jag kunde inte låta bli att läsa den ganska omgående.

Hjerteknuser är en välskriven och lättläst deckare. Den har alla de komponenter som en bra deckare ska ha – ett bra mysterium, flyt i historien, bra kapitellängd som sätter tempot och bra karaktärsbeskrivningar. Precis som i Maestro så använder Geir Tangen sin kunskap om samtida norsk krim, fast på ett annat sätt än i Maestro. En hel del uppfattar jag, men jag tror att en del referenser kan gå mig förbi eftersom min kunskap inte är lika stor (eller så är mitt minne inte lika bra?). Hjerteknuser är en bra andrabok i en serie, men når inte upp till samma nivå som Maestro. Det spelar inte så stor roll, för den är ju bra! Om man kan uttala sig redan efter två böcker, så är det här en av mina favoritserier just nu.

Karaktärsteckningarna är bra, främst av Viljar och Lotte. På ett realistiskt sätt plockar Geir Tangen upp de trådarna som lämnades i slutet av Maestro, och lika realistiska känns Viljars och Lottes sätt att hantera händelserna. Dynamiken i ungdomsgänget är väl beskriven. Vad gäller mysteriet så är det ett bra och klurigt, där jag definitivt inte lyckades lista ut allt i förväg. Men tyvärr så är det lite för många sammanträffanden i historien. Ett av dem syns ju redan i baksidestexten – att Viljars son Alexander står mitt i detta. Helt kan jag inte utesluta att det också är en blinkning åt ett av de vanligaste dragen i moderna deckare, men även om det skulle vara så så är det till nackdel för min upplevelse av Hjerteknuser.

En tredje avslutande del i serien är på gång och den ska jag givetvis läsa. Förmodligen på norska… I november i år kommer Geir Tangen till Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall och då hoppas jag verkligen få chans att lyssna på honom också!

Omdöme: Välskriven norsk krim med blinkningar till genren
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bjørnebok, Tine sin blogg och My criminal mind

Du kan läsa mer om boken här eller här.
Förlag: Gyldendal
Sidor: 414
Betyg på Goodreads: 3,44 baserat på 77 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt i Norge
Utläst 9 augusti 2018.

Bjørnen av Gard Sveen

Från förlagets hemsida: Høsten 2016: Den spiondømte Arvid Storholt blir drept hjemme i huset sitt. Storholt var kjent som Norges største spion og ble arrestert i 1987. Storholt ble tilbudt betydelig strafferabatt om han hjalp den norske sikkerhetstjenesten med opplysninger om en annen sovjetisk spion som ble kalt Bjørnen. 
Politietterforsker Tommy Bergmann blir sendt på en labyrintisk jakt i sporene etter den kalde krigen – en som vil lede ham til den største spionen Norge har hatt, mannen som kom seg unna: Bjørnen.

Bjørnen av Gard Sveen kom ut våren 2018. Gard Sveen är en norsk författare som debuterade 2013 med Den siste pilegrimen, den första i serien om Tommy Bergmann, som vann Rivertonpriset 2013 och Glasnyckeln 2014. Den svenska översättningen nominerades till Svenska Deckarakademins pris 2016. Bjørnen är den fjärde delen i serien om Tommy Bergmann.

Gard Sveen tillhör mina favoriter bland norska krimförfattare och en ny bok av honom är autobuy. Jag trodde hans förra bok, Blod i dans, var den sista i serien, så jag blev glad när jag såg att det kommit en ny! Under sommarresan till Kristiansand var den här ett måste att inhandla trots att den endast fanns som inbunden, och jag började (nästan) omedelbart läsa den.

Bjørnen är en spännande och mycket välskriven deckare. I serien om Tommy Bergmann så har böckerna gradvis blivit mörkare och mörkare, men i Bjørnen tycker jag Gard Sveen är mer tillbaka till stämningen i den första boken, Den siste pilegrimen. Det är både språk, stämning och tema – spionage – som liknar. Men ändå så är språket och stämningen i Bjørnen speciell. I början har jag lite svårt för en av huvudpersonerna, Christel, som jag upplevde som en konstig person. Men efterhand så blev både karaktärerna och berättelsen mer och mer intressanta, och jag sträckläste Bjørnen. Upplägget, som i sig är vanligt, med två olika historier tycker jag fungerar alldeles utmärkt. Att den ena utspelar sig på 70-talet är förstås ingen nackdel.

Temat är intressant, och här märks Gard Sveens bakgrund som statsvetare och tjänsteman på departement (seniorrådgivare på Försvarsdepartementet). Det är ingen tvekan om att han här är på hemmaplan, samtidigt som han använder sin fantasi att sätta historien i rullning. Det är en intressant del av Norges historia även detta tidsmässigt. Naturligtvis ligger liknelserna med Arne Treholt nära tillhands, men det är inget som stör. Spionromaner brukar inte vara mina favoriter, men den här vinklingen gillar jag.

Jag tycker det är ett utmärkt drag att förflytta Tommy Bergmann flera år framåt i tiden från historien i Blod i dans. Det gör förändringarna trovärdiga, och utan att man får veta detaljerna förstår man att mycket har hänt med honom. Det är en annorlunda men ändå samma person, en mognare och inte lika trasig. Jag gillar den utvecklingen. I övrigt finns det flera intressanta karaktärer, även om jag som sagt var har lite svårt för Christel i början.

Berättelsen är intressant i sig och jag upplever också Bjørnen som spännande, även om det inte är en extrem bladvändare.

Alltså jag förstår inte varför inte Gard Sveens böcker översätts till svenska. Nu är det inget problem för mig, men ändå. De verkar däremot vara översatta till engelska! Själv hoppas jag på fler böcker av honom att läsa förstås.

Omdöme: Välskrivet och spännande om spionage i Norge
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bjørnebok och Tine sin blogg

Mer om boken kan du läsa här .
Förlag: Cappelen Damm
Sidor: 335
Betyg på Goodreads: 3,82 baserat på 11 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt i Kristiansand.
Utläst 30 juli 2018.

Kod 400 av Sophie Divry

Från förlaget: En morgon finner bibliotekarien en läsare som blivit inlåst över natten i bibliotekets källare. Hon inleder ett enkelriktat samtal som snart svämmar över av frustration, iakttagelser och ångest. Men även om hon klagar högt på Deweys orubbliga klassificeringssystem, utstrålar svadan framför allt en lidelsefull och ovillkorlig kärlek till böcker.
En liten bok om de känsloskatter och drömmar som göms i sinnet på en medelålders lantsortsbibliotekarie. Kod 400 ger röst åt den tysta och anonyma bibliotekarie vi alla känner, i en bitterljuv monolog där besvikelser alltid balanseras upp av hopp och av en evig tro på skönheten i det skrivna ordet.

Kod 400 av Sophie Divry kom ut på svenska september 2012 2010. I original heter den La cote 400 och kom ut. Sophie Divry är en fransk författare och journalist som debuterade med La cote 400.

Kod 400 förekom på en del bloggar när den kom ut 2012. Jag lockades, önskade mig den och fick den i julklapp. Men så blev det en hyllvärmare, vilket ni kan se i Hett i hyllan #21. Sophie Divry har också länge funnits i min Boktolva. Nu behövde jag en bok jag kunde läsa ut på en dag, och då passade den här bra.

Kod 400 är en mycket kort underfundigt skriven… ja, är det en roman eller är det en novell? Gränsfall. Men jag räknar det som en bok i alla fall. Hela boken är en monolog, och jag tycker den är mycket skickligt uppbyggd och välskriven. Man kan tycka att en monolog på 90 sidor skulle bli tjatigt, men jag är mest fascinerad över allt som Sophie Divry lyckas få fram om bibliotekarien som är huvudpersonen, den hon talar till och andra i bibliotekariens närhet. Jag läser korta bitar av den åt gången för att få med mig allt. Tankarna går hit och dit och man får gradvis veta allt mer, och i några fall så lyckas hon på dessa få sidor gradvis ändra min syn på de personer som beskrivs. Sen är den alldeles lagom lång – en längre berättelse i det här formatet tror jag inte hade fungerat lika bra.

Givetvis så är det lite extra roligt för mig, som har gott om bibliotekarier i släkten, att läsa en bok om Dewey decimalsystem. För på så vis är jag nog nördig nog att tycka det är underhållande och intressant. Kopplingen till litteratur och läsning, ”god” och ”dålig” litteratur, olika sätt att närma sig läsandet är också något som bidrar till den positiva upplevelsen av boken.

Någon mer bok av Sophie Divry verkar inte finnas översatt och jag tänker inte ge mig på något på franska…

Omdöme: Underhållande berättelse om en bibliotekaries liv skriven i monologform
Betyg: 4

Bloggat om boken har Bokdamen, Eli läser och skriver, Books ABC, A Room of My Own, Lyrans Noblesser och Ugglan & Boken

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Sekwa
Originaltitel: La cote 400
Översättare: Marianne Öjerskog
Sidor: 93
Betyg på Goodreads: 3,2 baserat på 2152 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Utläst 21 juli 2018.

Mot en mörkgrön kuliss av Daniel Waluszewski

Från förlagets hemsida: Som son till en skogsbonde låter sig Holger Flygt förföras av stadens locktoner. Han tar värv som uppköpare för ett av de stora skogsbolagen och märker snart att hans verbala förmåga gör honom som klippt och skuren för jobbet. Utrustad med brännvin och klingande guldmynt kuskar han runt i byarna och köper skogsmark av ovetande bönder. Hans framgångar leder till ett raskt inträde i stadens societet och när han förälskar sig i den unga kvinnan, Maria, är hans lycka gjord. Skogsbolagens allt sämre rykte efter den famösa Baggbölerättegången får dock Holger att börja grubbla över framgångarnas baksida och när han på nära håll tvingas uthärda en fattigbondes misär sätts hans moral på prov. Strax därpå avlider fadern i kolera, något som får familjen att splittras och Holgers bröder att slåss om att bli husbonde. Holger å sin sida försöker desperat att freda sin mor som hamnar i kläm när bröderna träter om vem som ska få ta över gården. De allt svårare samvetskvalen plågar Holger när Maria plötsligt en dag försvinner. Holger börja nysta i sin kärestas liv och det visar sig snart att hon inte är den hon utgett sig för. Skakad upptäcker Holger att han befinner sig mitt i en maktkamp som utspelar sig med den ständigt närvarande barrskogen som mörkgrön kuliss.  

Mot en mörkgrön kuliss av Daniel Waluszewski kom ut 26 maj 2018. Daniel Waluszewski är en svensk författare som arbetar som tjänsteman inom regeringskansliet. Han debuterade 2012 med Med en blick över axeln. Mot en mörkgrön kuliss är hans andra bok.

Hösten 2012 blev jag kontaktad av Daniel Waluszewski som undrade om jag ville läsa hans bok Med en blick över axeln. Det tackade jag ja till, och jag gillade boken- min recension finns här. Nu blev jag igen kontaktad av författaren, och sa ja till att läsa hans nya bok. Det finns en speciell lockelse att läsa om Sundsvall och den närliggande regionen, även i format av en historisk roman – en genre som annars inte är riktigt min grej.

Mot en mörkgrön kuliss är en bra och välskriven historisk roman. Normalt så brukar historiska romaner inte vara något som jag uppskattar, men i och med att den här utspelar sig i Sundsvall och regionen så blir jag intresserad. För att uppskatta den här så tror jag att man bör vara relativt intresserad av skogsindustrin och dess utveckling, och de norrländska förutsättningarna. Ur det perspektivet är den intressant. Språket är anpassat till epoken, det är på något sätt gammaldags, fast ändå modernt.

Historien kring Holger och Maria innehåller ett spänningsmoment, där man som läsare ska undra vad som hänt Maria. Trots detta så upplever jag inte berättelsen som särskilt spännande, det är inte ”vad som hänt” som driver mitt läsande, utan snarare intresset för karaktärerna. I grunden är Mot en mörkgrön kuliss en mycket tragisk berättelse, och där finns det något som berör mig.

Den karaktär som man mest får känna är Holger, de övriga tycker jag inte man kommer så nära. Jag är rätt förtjust i när man blandar in verkliga personer i berättelsen, som i det här fallet träpatronen Fredrik Bünsow. Varje dag på väg till jobbet går jag förbi Bünsowska tjärnen (ni som följer mig på Instagram har sett bilder därifrån) och det område där villan låg. Det och alla beskrivningar från Sundsvall på 1800-talet och regionen ger det lilla extra för mig i läsningen.

Personligen så tycker jag mer om Med en blick över axeln, vilket jag tror beror på ett mer personligt anslag i berättandet. Men jag läser gärna fler böcker av Daniel Waluszewski i framtiden.

Omdöme: Tragisk historisk roman om sågverk, skogsbruk och träpatroner.
Betyg: 4-

Jag har inte hittat någon annan som bloggat om boken.

Du kan läsa mer om boken här eller här.
Förlag: Bokförlaget mormor
Sidor: 266
Betyg på Goodreads: Boken är inte inlagd på Goodreads.
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från författaren
Utläst 21 juli 2018.

Världens lyckligaste kvinna av Jessica Knoll

Från förlagets hemsida: Hennes perfekta liv är en fullkomlig lögn…
Som high school-elev vid prestigefyllda Bradley School fick Ani FaNelli utstå en chockerande, offentlig förnedring efter en serie omskakande och brutala händelser. Något som väckte ett desperat behov av en ny identitet.
I dag har hon ett glamouröst jobb på The Women’s Magazine i New York, en dyr garderob och en snygg framgångsrik fästman – hon är så nära att leva det perfekta liv hon arbetat så hårt för att förverkliga.
Men tonårens förnedring är inte Anis enda sår. Hennes förflutna rymmer också en smärtsam hemlighet. Något som fortsätter att hemsöka henne, som hotar att komma upp till ytan och förstöra allt.
Vad händer om Ani bryter sin tystnad: Skulle det till sist kunna befria henne – eller bara slå allt hon kämpat för i spillror?

Världens lyckligaste kvinna av Jessica Knoll hade recensionsdatum 31 augusti 2016. I original heter den Luckiest Girl Alive och kom ut 2015. Jessica Knoll är en amerikansk författare som tidigare arbetat som redaktör, bl.a. vid Cosmopolitan. Hon debuterade med Världens lyckligaste kvinna och hennes andra bok, The Favorite Sister, kom ut 2018.

Världens lyckligaste kvinna kom överraskande med posten från förlaget men har hunnit bli en hyllvärmare hos mig. I min ambition att beta av en del författare på min Boktolva så valde jag den här som sommarläsning.

Världens lyckligaste kvinna är en välskriven tragisk berättelse om pressen att vara perfekt. Den saluförs som en spänningsroman och psykologisk thriller, och det får mig att fundera över vad som är egentligen definierar en spänningsroman/thriller. Jag upplever inte Världens lyckligaste kvinna som någon nagelbitare, även om läsningen drivs av att man vill veta mer exakt vad som hänt TifAni när hon var ung. Det är ett tragiskt drama, och TifAni har verkligen en skev och hemsk självbild, redan innan händelserna som förändrade hennes liv. Hon verkar otrevlig, men verkar också vilja framställa sig själv som det. Som läsare är det bara hennes egen syn på sig själv vi får ta del av.

Jag gillar Jessica Knolls sätt att bygga upp historien. Världens lyckligaste kvinna är välskriven och kräver uppmärksamhet av läsaren, men är ändå lättläst. Ingenting är riktigt som man tänkt sig, och det gäller att ha koll på detaljerna. Det är lite för ”vanligt” tema, och jag saknar den där riktiga originaliteten som gör att boken sticker ut från mängden. Alla karaktärer får man lära känna genom Anis ögon, och det gör att det är en relativt vinklad berättelse, vilket man inser efterhand. Ingen karaktär är sympatisk, alla har sin egen agenda och sina egna negativa sidor.

En fundering kring titeln – Världens lyckligaste kvinna och Luckiest Girl Alive har lite olika betydelser och betonar olika delar av romanen.

Jessica Knoll har kommit ut med en roman till, och jag skulle kunna tänka mig att läsa den också.

Omdöme: Välskrivet tragiskt drama om självbild och självförtroende
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, Booze´n´Books, Läsa & Lyssna, Boken är tankens barn, hyllan och Johannas deckarhörna

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Modernista
Originaltitel: Luckiest Girl Alive
Översättare: Eva Mazetti-Nissen
Sidor: 350
Betyg på Goodreads: 3,49 baserat på 114 161 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 19 juli 2018