Mörkret av Ragnar Jónasson

Från förlagets hemsida: En ung kvinna hittas död på en enslig strand. Här sökte hon skydd, men fann i stället sin grav i vågorna. En förhastad polisutredning bedömer händelsen som självmord.
Hulda Hermannsdóttir, kriminalinspektör vid Reykjavikpolisen, tvingas till en tidig pension. Men innan dess får hon möjlighet att åta sig ett sista fall. Hon vet exakt vilket hon ska välja. Och vad hon upptäcker i sin utredning är något betydligt värre än självmord. Ändå har hon svårt att få ut ens den mest elementära information i fallet. När Huldas egna kollegor försöker bromsa utredningen finns till sist bara ett sätt kvar. För att avslöja sanningen måste hon riskera sitt eget liv.

Mörkret av Ragnar Jónasson hade recensionsdag 6 oktober 2018. I original heter den Dimma och kom ut 2015. Ragnar Jónasson är en prisbelönt isländsk författare som debuterade 2009 med Fölsk nóta, den första i en serie Dark Iceland. Mörkret är hans sjunde bok och den första i serien Hidden Iceland om Hulda Hermannsdóttir. Hans böcker har sålts till 23 länder och han är en av grundarna till den isländska deckarfestivalen Iceland Noir.

Den här boken dök upp överraskande från förlaget. Sen började den synas på en del bloggar och när jag fick veta att författaren skulle komma till Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall så prioriterade jag den. Den fick följa med på minisemestern på höstlovet.

Mörkret är en mycket välskriven och lättläst nordisk deckare. Jag gillade både språket och uppbyggnaden av berättelsen. Den kändes fräsch både ur miljö och ur berättarsynpunkt, även om utgångspunkten är ett välanvänt grepp i deckare – ung kvinna hittas död på öde strand. Det har tagit mig lång tid att läsa böcker den senaste tiden, men den här läste jag ut på en dag! Språket, berättelsen och längden på boken gjorde det möjligt. Och tiden att läsa på en minisemester.

Det är en obehaglig stämning genom hela boken, en underliggande obehagskänsla vilket i deckarsammanhang faktiskt är något positivt. Berättelsen är mörk och det är verkligen inte de bästa sidorna som människorna i Mörkret visar. Mysteriet är bra uppbyggt och slutet är oväntat på så många plan. Jag var tvungen att fundera om det är ett hemskt eller ett genialiskt slut. Jag lutar åt det sistnämnda.

Hulda Hermannsdóttir är en ovanlig karaktär i deckarsammanhang, inte minst för att hon är en kvinna på väg in i pensionen. Inte många huvudkaraktärer som är det. Hon har haft ett tufft liv, och ett yrkesliv som tärt på henne, hon har slagit i glastaket många gånger. Ett mycket ovanligt grepp i den här serien är att de senare böckerna (det har kommit ut två till i serien på isländska) utspelar sig tidigare i Huldas liv, så vi backar kronologiskt. Det ska bli väldigt spännande att se om jag upplever den yngre Hulda som lika intressant.

Efter att jag läst den här boken var jag på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall där Ragnar Jónasson var en av gästerna. Det var mycket intressant att lyssna när han pratade om sitt författarskap och sina böcker. Han har ju gett ut en serie innan den här som vore spännande att läsa också. Men först hoppas jag att förlaget skyndar sig att ge ut de två följande delarna på svenska också!

Omdöme: Välskriven och lättläst isländsk deckare med ett oväntat slut
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bokmalen.nu

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Modernista
Originaltitel: Dimma
Översättare: Arvid Nordh
Sidor: 361
Betyg på Goodreads: 3,60 baserat på 980 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 24 oktober 2018.

Annonser

Wild Fire av Ann Cleeves

Från förlagets hemsida: Shetland: Welcoming. Wild. Remote.
Drawn in by the reputation of the islands, an English family move to the area, eager to give their autistic son a better life.
But when a young nanny’s body is found hanging in the barn of their home, rumours of her affair with the husband begin to spread like wild fire.
With suspicion raining down on the family, DI Jimmy Perez is called in to investigate, knowing that it will mean the return to the islands of his on-off lover and boss Willow Reeves, who will run the case.
Perez is facing the most disturbing investigation of his career. Is he ready for what is to come?

Wild Fire av Ann Cleeves kom ut i början av september 2018. På svenska heter den Vild eld och kom ut i slutet av september. Ann Cleeves är en brittisk författare som skrivit c:a 30 böcker i flera deckarserier. Mest känd i Sverige är hon för serien om Vera Stanhope och Shetlandsserien, vilka bägge har filmatiserats. Den första boken i Shetlandsserien, Raven Black, kom ut 2006. Wild Fire är den åttonde och avslutande delen i Shetlandsserien.

Jag ”upptäckte” Shetlandskvartetten när de första böckerna kommit ut. Jag läste dem och älskade dem. Ända tills den fjärde boken. Det slutet … ja, jag var arg och upprörd på författaren. Sen började hon om på serien och även om de inte når upp till nivån hos de fyra första så är de auto buy hos mig. Wild Fire är den fjärde i den andra vändan och åttonde totalt och tydligt den avslutande boken i serien. Den blev ett spontanköp vid ett besök i Stockholm och jag prioriterade den i läskön.

Wild Fire är en välskriven och lättläst brittisk deckare. Det är inget andlöst högt tempo, utan mer en långsam och väl uttänkt berättelse. Jag älskar att läsa de här böckerna på engelska, då det förstärker känslan av Shetlandsöarna för mig. En av Ann Cleeves styrkor är att ta miljön och vädret till hjälp för att få fram stämningar, och så är även fallet i Wild Fire. Jag hade förväntat mig ett tydligare eldtema eftersom miljön i de tidigare böckerna varit kopplade till titeln. Eld spelar en roll på flera sätt, men inte lika genomgående.

Berättelsen i Wild Fire handlar mycket om relationer och mänskliga egenskaper. Det är också en av Ann Cleeves styrkor – att utveckla karaktärerna och låta läsaren genom små medel dras in i en relation till karaktärerna. De blir högst levande för mig som läsare, vilket också gör att man engagerar sig i historien. Det är inte särskilt sympatiska karaktärer i Wild Fire, men realistiska och mänskliga. Jag tycker om hur Ann Cleeves låter Jimmy, Sandy och Willow landa i sina beslut och känslor. Cassie är betydligt mer osynlig i historien än tidigare böcker.

Mysteriet är inte andlöst spännande, men det är bra uppbyggt, och innehåller inga konstiga sammanträffanden. Bra detektivarbete och jag blir faktiskt överraskad av upplösningen.

Det är med kluvna känslor jag lägger i från mig den utlästa boken. Det här är som sagt var en av mina favoritserier, och det känns sorgligt att det nu är helt slut. Jag är inte odelat förtjust i Jimmy Perez och hans butterhet, men att inte läsa någon mer bok med honom i känns konstigt. En bra avslutning har ändå Ann Cleeves fått till.

Omdöme: Välskrivet brittiskt om vad som finns under ytan.
Betyg: 4

Bloggat om den svenska utgåvan har hyllan

Mer om boken kan du läsa här eller här. (svenska här eller här)
Förlag: Macmillan
Sidor: 398
Betyg på Goodreads: 4,33 baserat på 1 928 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt på Akademibokhandeln i Stockholm
Utläst 31 oktober 2018.

Vänförfrågan av Laura Marshall

Från förlagets hemsida: ”Du har fått en vänförfrågan från Maria Weston.”
Mejlet från Facebook gör Louise Williams bestört och illamående. Maria Weston har varit försvunnen i över 25 år. Senast hon sågs var på avgångsklassernas avslutningsfest 1989. Sedan den kvällen har hon varken setts till eller hörts av och alla befarar att hon är död. Louise har levt hela sitt vuxna liv med känslan av att hon bär skulden till Marias mystiska försvinnande. Nu är Maria tillbaka – eller? Louise tvekar först men nyfikenheten tar överhand och hon bekräftar vänförfrågan och klickar sig in på Maria Westons profilsida. Det blir början på en mardröm.

Vänförfrågan av Laura Marshall kom ut 8 oktober 2018. I original heter den Friend Request och kom ut 2017. Laura Marshall är en engelsk författare som studerade engelska på universitetet innan hon anmälde sig till en kurs i romanskrivande. Vänförfrågan är hennes debutroman som har sålts i över 300 000 exemplar och getts ut i fler än femton länder.

Det kom ett mejl från förlaget med en fråga om jag ville läsa Vänförfrågan. Trots en gigantisk läshög så tackade ja, och nu när jag behövde något som jag trodde kunde vara lättläst fick den gå före i kön.

Vänfrågan är en lättläst bladvändare med högt tempo. I tider när så många lever genom sociala medier så känns den väldigt modern. Historien bygger på att man kan vara i stort sett anonym på nätet, skapa sina egna alias, och man kan aldrig vara säker på vem som står bakom. Jag som kört fast i flera böcker den senaste tiden, och har svårt att fokusera på en bok, drogs med och läste rätt snabbt och intensivt. Vill du ha en bladvändare att sträckläsa så är Vänförfrågan rätt bok.

Spänningen bygger på att Louise inte vet, att hon bara gissar. Stundvis blir jag irriterad på henne, hon dras med av sin egen skräck såpass att hon inte tar ett steg bakåt och faktiskt undersöker lite mer vem som står bakom. Men varför hon agerar så får delvis sin förklaring mot slutet av boken. Mer kan jag inte säga om historien.

Språket är relativt enkelt och det är i stort sett jag-formen rakt igenom. Karaktärsteckningarna är ganska schablonartade, och ytliga. Dock är tempot i Vänfrågan så att jag kan bortse från de svagheterna. Det är ingen thriller med något speciellt djup, utan just en fartfylld historia, som man kan behöva ibland. Det som lever kvar är just känslan av att vara förföljd och vilket skydd nätet kan ge för personer som har ont uppsåt.

Omdöme: Lättläst bladvändare i modern tappning
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Bokmysan

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Nona förlag
Originaltitel: Friend Request
Översättare: Ingela Jernberg
Sidor: 361
Betyg på Goodreads: 3,83 baserat på 23 476 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 24 oktober 2018.

Kindred av Octavia E Butler

Från Goodreads: Having just celebrated her 26th birthday in 1976 California, Dana, an African-American woman, is suddenly and inexplicably wrenched through time into antebellum Maryland. After saving a drowning white boy there, she finds herself staring into the barrel of a shotgun and is transported back to the present just in time to save her life. During numerous such time-defying episodes with the same young man, she realizes the challenge she’s been given: to protect this young slaveholder until he can father her own great-grandmother.

Kindred av Octavia E Butler kom ut 1979. Octavia E Butler var en amerikansk författare som är mest känd för sina böcker inom science fiction. Hon gav ut ett 20-tal böcker och hennes första bok var Patternmaster som kom ut 1976. Kindred beskrivs som science fiction, historisk fiktion och Afro-Amerikansk litteratur. Det är också en unik form att berätta om slaveri. Butler själv har klassat den som fantasy. Den verkar inte vara översatt till svenska, vilket är anmärkningsvärt.

Det här verkar vara en känd bok, i alla fall i USA, men jag hade inte hört talas om den förrän maken köpte den i USA förra året. Han gillade den så mycket så den hamnade i Makeutmaningen där den blev oktober månads bok.

Kindred är en intressant och välskriven bok. Jag var initialt lite skeptisk, såg likheter med Gabaldons böcker, men det visade sig att den var betydligt mer intressant. I själva verket så tycker jag Octavia E Butler har hittat ett genialiskt sätt att berätta en historia om slaveri med en modern röst. I en del böcker så stör jag mig på just det, att berättande känns för nutida. I och med att Dana kommer från 70-talet och placeras i den här miljön så känns det helt naturligt. Jag gillade språket i Kindred, det är välutvecklat och passar historien.

Berättelsen i Kindred sätter fingret på något som tyvärr fortfarande är aktuellt. Det är lätt att sätta sig till doms över andra och säga att ”jag hade aldrig gjort så”. Dels så förekommer det genom att man fördömer sina förfäder genom att tycka att de borde sett vad som var fel agerande, dels så har vi ofta tendensen att moralisera över hur man beter sig i andra kulturer än den vi befinner sig i. Genom Danas ögon låter Octavia E Butler läsaren uppleva hur svårt det är att bryta sig ur ett mönster som är självklart, eftersom man aldrig sett något annat. Mycket tänkvärt och ett unikt sätt att berätta en historia om slaveri. För mig råkade läsningen också sammanfalla med diskussioner i samband med dotterns skoluppgift om Rasism i USA med exempel från The Help och To Kill a Mockingbird.

Karaktärsteckningarna i boken är intressanta och välgjorda. Hela boken berättas ur Danas perspektiv, men de andra karaktärerna framträder tydligt. Det är också en relationsroman, och ingen enkel sådan. Alla karaktärerna är komplexa, och visar både ”onda” och ”goda” sidor.

Science fiction är inte min favoritgenre, men det händer då och då att jag läser någon bok i den genren. Jag skulle kunna tänka mig att läsa mer av Octavia E Butler

Omdöme: En skakande berättelse om slaveri ur en modern kvinnas synvinkel.
Betyg: 4

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Beacon Press
Sidor: 264
Betyg på Goodreads: 4,22 baserat på 63 359 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av maken
Utläst 20 oktober 2018.

The Orphan´s Tale av Pam Jenoff

Från Goodreads: Sixteen-year-old Noa has been cast out in disgrace after becoming pregnant by a Nazi soldier and being forced to give up her baby. She lives above a small rail station, which she cleans in order to earn her keep… When Noa discovers a boxcar containing dozens of Jewish infants bound for a concentration camp, she is reminded of the child that was taken from her. And in a moment that will change the course of her life, she snatches one of the babies and flees into the snowy night. 
Noa finds refuge with a German circus, but she must learn the flying trapeze act so she can blend in undetected, spurning the resentment of the lead aerialist, Astrid. At first rivals, Noa and Astrid soon forge a powerful bond. But as the facade that protects them proves increasingly tenuous, Noa and Astrid must decide whether their friendship is enough to save one another—or if the secrets that burn betweenthem will destroy everything.

The Orphan´s Tale av Pam Jenoff kom ut 2017. På svenska heter den Cirkusflickan och kom ut i juni 2018. Pam Jenoff är en amerikansk författare som bl.a. arbetat vid Utrikesdepartementet med frågor som rör Förintelsen. Hon debuterade 2007 med The Kommandant’s Girl. The Orphan´s Tale är hennes tionde bok.

Jag hade inte hört talas om The Orphan´s Tale förrän maken köpte den. Den hamnade i Makeutmaningen och blev oktober månads bok.

The Orphan´s Tale är en fin berättelse om starka kvinnor berättad med känsla och omtanke. Jag är kluven både till språket och till själva historien, men efterhand så dras jag in i berättelsen. Det är en historia som inte liknar något jag tidigare läst, fast den känns ändå inte helt unik. Det som framförallt är unikt är cirkusmiljön. Språket är något för ”fattigt” för min smak i den bemärkelsen att författaren inte utnyttjar språket fullt ut för att förstärka berättelsen, men eftersom jag läste på engelska så fungerade det ändå.

Det tog ett tag innan jag fastnade för karaktärerna, men när jag läst ut boken så märkte jag att både Noa och Astrid hade berört mig och fastnat. Det är två i grunden mycket starka kvinnor och Pat Jenoff förmår att förmedla deras historia. Fakta i berättelsen känns underbyggt, vad gäller såväl cirkusmiljön som situationen för judar under den här perioden. Det är svårt att greppa det stora steg som Noa gör, från att aldrig ha kastat sig i en trapets, till att kunna uppträda på cirkus. Det känns lite för mycket som ett sammanträffande att hon har den begåvningen.

Jag hade ingen aning om att Pam Jenoff skrivit så många böcker. Till svenska verkar det finnas två översatta? Även om hon inte är en ny favoritförfattare så skulle jag kunna tänka mig att läsa mer av henne.

Omdöme: Finstämd berättelse om starka kvinnor under andra världskriget
Betyg: 4-

Bloggat om den svenska översättningen har Boklysten och Bina’s Books

Mer om boken kan du läsa här eller här. (svenska här eller här)
Förlag: Mira Books
Sidor: 342
Betyg på Goodreads: 4,01 baserat på 36 032 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av maken
Utläst 23 september 2018.

Det som göms i snö av Carin Gerhardsen

Från förlagets hemsida: Ett otroget kärlekspar sätter sig i bilen för att hitta en avskild mötesplats. En ung, vilsen kvinna får oväntat lift av en främling. En man kör för fort på de snötäckta vägarna. Alla inblandade har passerat samma ravin. Men bara en har kört någon av vägen, bara en har lämnat någon att dö.  
Från att inte ha känt till varandra knyts de samman av en eskalerande våldsspiral, och fastän ingen av dem känner till hela bilden är det ändå någon som vet tillräckligt för att berätta historien.    

Det som göms i snö av Carin Gerhardsen kom ut 29 september 2018. Carin Gerhardsen är en svensk deckarförfattare som är mest känd för Hammarbyserien som sålt i mer än tre miljoner exemplar. Hon debuterade 2008 med Pepparkakshuset, den första boken i serien. Det som göms i snö är hennes nionde bok, och en fristående psykologisk thriller.

Jag har läst alla böcker i Hammarbyserien, och den är en av mina favoritserier. Ett extra plus också till en författare som ”vågar” avsluta en serie i tid! När jag såg att Carin Gerhardsen skulle komma ut med en ny bok så visste jag omgående att jag ville läsa den. Förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar.

Det som göms i snö är en riktigt välskriven psykologisk thriller. Den är spännande och Carin Gerhardsen förmår verkligen att bygga upp stämningen. Boken har relativt korta kapitel, och trots att jag ständigt är trött så gick Det som göms i snö bra att läsa i korta stycken varje kväll. Det är en speciell ton i berättandet, mer skriftspråk än talspråk. Bitvis stör det lite, men när jag läst klart så får även det greppet sin förklaring.

Berättelsen är bra och invecklad. Inte för svårt för att hänga med som läsare, men tillräckligt invecklad för att man ska bli överraskad. Att det dessutom finns en ”berättelse i berättelsen” är något som tilltalar mig. Mer tänker jag inte avslöja, eftersom det är en del av charmen med boken. Att det är olika personer som berättar om samma händelser ur olika perspektiv, är en del av spänningen, och något att fundera på som läsare.

Carin Gerhardsen har ett intressant persongalleri, där alla karaktärerna känns levande, även om de inte alltid är lätta att förstå sig på. Till slut är det Sandra som jag känner mest för, men generellt så är kvinnoporträtten bra.

Jag hoppas Carin Gerhardsen fortsätter skriva spänningsromaner, och jag väntar ivrigt på att få läsa mer av henne.

Omdöme: Välskriven psykologisk thriller med starkt persongalleri
Betyg: 4+

Bloggat om boken har hyllan, boktok73, Mias bokhörna, Bokraden, och dagarna går, Boklysten och Romeo and Juliet

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Bookmark
Sidor: 366
Betyg på Goodreads: 3,85 baserat på 39 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 6 oktober 2018.

Mittvatten av Arne Dahl

Från förlagets hemsida: Sam Berger är misstänkt för ett mord han inte har begått, och partnern Molly Blom ligger i koma. Han flyr till skärgården och väntar på direktiv från Säpos högste chef. Ett terrordåd hotar Stockholm och en jagad mördare – som nu har kidnappat en flicka – kan gå fri. Är Berger lösningen eller en del av problemet?

Mittvatten av Arne Dahl hade recensionsdatum 31 augusti 2018. Arne Dahl är den pseudonym under vilken författaren Jan Arnald gett ut 11 böcker i deckarserien om A-gruppen och 4 deckare om gruppen Opcop. Mittvatten är den tredje i en serie om Sam Berger och Molly Blom. Den första, Utmarker, kom 2016.

Som deckarläsare borde jag förstås ha läst mer av Arne Dahl, men det var först med den första i den här serien, Utmarker, som jag verkligen upptäckte hans författarskap. Även andra delen, Inland, har jag läst, och blev glad när jag kunde få den tredje delen från förlaget. Den gick som följetong i tidningen, och jag hade sett att det förekom ett lokalt ortsnamn.

Mittvatten är en välskriven deckare, med hög språklig kvalitet. Den här serien är något att sätta i händerna på de som pratar föraktfullt om deckare och kritiserar just språket. Arne Dahl kan skriva deckare med spänning, men han förmår också måla med språkets hjälp. I de tidigare delarna i serien har jag kunnat uppskatta just de språkliga vindlingarna och liknelserna, men när jag läste Mittvatten var jag för trött. Texten krävde ett fokus som jag inte hade i början, vilket gjorde att första halvan kändes tungläst. Det var först när jag en lördag kunde fokusera och sträckläsa som jag förmådde uppskatta boken och läsningen flöt.

Det är inte bara språkligt avancerat, det är också en bok fylld av referenser, inte minst litterära sådana. I synnerhet hade det varit en fördel att veta mer, och kanske ha läst, James Joyes Ulysses. Alla referenser var inte klara för mig, och då är jag ändå ganska beläst.

Mittvatten är den tredje delen i en serie, och även om det finns en del hänvisningar till tidigare historier, så får man den inte serverad. Det kan vara en fördel, men för mig var det här en nackdel, då jag inte fullt kom ihåg hela historien i Utmarker och Inland. Det gjorde att det tog tid för mig att ta mig in i historien. De tre böckerna utspelar sig i direkt följd tidsmässigt, så de bör med fördel läsas så också – i tät följd.

Historien är spännande – Arne Dahl vet hur man bygger en spänningsroman – men det var först i andra halvan av boken som jag verkligen tyckte att det tog fart. Då rätades mina frågetecken ut och jag fick ihop historien. Mittvatten ska läsas som en ”god historia”, för den är på många sätt fullständigt osannolik.

Ett av skälen till att jag ville läsa den var att jag trodde den skulle utspela sig i mitten av Sverige, dvs i Sundsvallstrakten. Det gjorde den tyvärr inte…

Mitt intryck är att det här är den sista boken i en serie, men jag hittar inga uppgifter om det är det eller inte. Kommer det ytterligare en bok i serien så kommer jag i alla fall att vilja läsa den.

Omdöme: Välskriven spänningsroman med språkliga vindlingar
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Mysterierna

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Albert Bonnier förlag
Sidor: 384
Betyg på Goodreads: 3,7 baserat på 53 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 29 september 2018

Hon som inte vet av Karen Cleveland

Från förlagets hemsida: Vad gör du när allt du tar för givet kanske är en lögn?
CIA-analytikern Vivian Millers uppdrag är att avslöja ryska spionceller i USA. Hon kommer över en hemlig mapp som innehåller bilder på infiltratörer som lever i landet under täckmantel. Ett par klick senare är allt som betyder något för henne hennes jobb, hennes man, till och med hennes barn hotade. Vivian har svurit på att försvara sitt land mot alla fiender, men nu står hon inför ett omöjligt val. Hon slits mellanplikttrogenhet och förräderi, kärlek och misstänksamhet. Vem kan hon lita på?

Hon som inte vet av Karen Cleveland hade recensionsdatum 4 juni 2018. I original heter den Need to Know och kom ut i januari 2018. Karen Cleveland är en amerikansk författare som har jobbat som analytiker på CIA i åtta år, de sista sex inom området antiterrorism. Hon som inte vet är hennes debutroman.

Den här hade jag missat i utbudet men när jag fick chans att låna några böcker för att läsa inför en kväll när jag skulle framträda på bokhandeln för att prata om böckerna i Låna & Läs, så var det här en av de som jag valde utifrån rekommendation av en vän.

Hon som inte vet är en mycket lättläst och spännande bladvändare. Den är svår att lägga ifrån sig, och läsandet blir något av hetsläsande. Trots att Hon som inte vet är väldigt spännande så var berättelsen tunnare än jag förväntat mig utifrån vad jag hört innan. Efteråt så får jag känslan av att boken inte har så mycket mer än spänning och driv. Vilket i sig kan vara precis vad man behöver i vissa stunder. Den är god avkoppling för en thriller- och deckarälskare.

Historien är Vivians berättelse (i jag-form) av händelserna, och här får jag ett problem. Allt eftersom jag läser blir jag mer och mer irriterad på Vivian. Jag tycker hon agerar oprofessionellt, utan logik och helt orealistiskt, vilket jag har svårt för. Däremot gillar jag att berättelsen innehåller många scener från vardagslivet, samtidigt så har jag svårt att få ihop bilden av Vivian. Övriga karaktärer får man lära känna helt genom Vivians ögon och de blir svåra att få grepp om.

Hon som inte vet är en thriller som bygger på amerikanernas rädsla för ”ryssarna” vilket för en svensk kan vara svårt att helt och hållet förstå. Men samtidigt är det utifrån aktuella händelser i amerikansk politik klart att den rädslan lever och frodas. För att uppleva berättelsen som spännande måste man till stor utsträckning köpa den bilden/vinklingen av det amerikanska samhället och mentaliteten. Författaren är själv analytiker på CIA, vilket bör innebära att bilden av Vivians vardag på CIA och hennes arbetsuppgifter är riktig.

Slutet är förmodligen en vattendelare vad gäller intrycket av boken. Jag gillar verkligen slutet och tycker det höjer slutintrycket.

Jag skulle kunna tänka mig att läsa mer av Karen Cleveland, om hon kan få till en thriller med samma tempo. Men ännu hellre skulle jag se en filmatisering av Hon som inte vet.

Omdöme: Mycket lättläst amerikansk thriller med högt tempo.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Vargnatts bokhylla, Zellys bokhylla, malins bokblogg, och dagarna går och Bokhyllan

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Norstedts
Originaltitel: Need to Know
Översättare: Jessica Hallén
Sidor: 316
Betyg på Goodreads: 3,87 baserat på 12 800 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av en vän
Utläst 25 augusti 2018.

Räddaren av förlorade ting av Ruth Hogan

Från förlagets hemsida: En gång var Anthony Peardew en hyllad författare, men på ålderns höst vårdar han främst sin samling av förlorade ting: brottstycken av andra människors liv. Det är saker som han under många, långa år har tagit hand om, för att gottgöra för ett löfte han en gång bröt.
När han inser att tiden håller på att springa ifrån honom lämnar han över sitt hus och alla dess omhändertagna, förlorade skatter till sin assistent Laura – den enda person han litar på kan överta ansvaret att återförena dessa ting med deras rättmätiga ägare.
Men de förlorade tingens vårdares sista önskan visar sig ha oförutsägbara återverkningar, som i sin tur leder till en rad slumpmässiga och lyckosamma möten …

Räddaren av förlorade ting av Ruth Hogan kom ut i juni 2018. I original heter den The Keeper of Lost Things och kom ut i januari 2017. Ruth Hogan är en brittisk författare som tidigare varit HR-chef inom kommunen och receptionist och skrivit på fritiden. Under en cancerbehandling började hon skriva på allvar, och resultatet blev Räddaren av förlorade ting som är hennes debutroman.

Den här boken hade jag sett på en del bloggar, bl.a. inne hos Bokföring enligt Monika som brukar gilla samma typ av böcker som jag i stort sett. När jag fick chans att låna några böcker för att läsa inför en kväll när jag skulle framträda på bokhandeln för att prata om böckerna i Låna & Läs, så var det här en av de som jag valde.

Räddaren av förlorade ting är en välskriven och lättläst feelgood. Det är en charmig och fin historia som berör som Ruth Hogan berättar. Jag gillar att berättelsen cirklar kring historierna om de små förlorade sakerna som Anthony samlat på sig. Man får som läsare på ganska få rader en känsla för flera människoöden som är tänkvärda var och en på sitt sätt. I en feelgood ska det finnas delar som får en att le och känna hopp, men också en del svärta. Båda delarna finns i Räddaren av förlorade ting.

Det finns några saker som jag inte är så förtjust i. Mitt huvudproblem är de delar som snuddar vid övernaturliga förklaringar. Jag har svårt för den typen av resonemang i verkliga livet, och även i böcker där det ska förklara saker i verkligheten (fantasy är en annan sak). Jag har också svårt för Laura till viss del, och det gör att jag har svårt att hålla fokus på berättelsen hela vägen.

Det är något schablonartade karaktärsbeskrivningar, exempelvis en person med Downs syndrom. Men det finns också en värme, som uppväger schablonerna. Jag gillar dåtidshistorien mer än nutidshistorien, men uppskattar att de vävs ihop fint på slutet.

Jag skulle gärna läsa mer av Ruth Hogan, Räddaren av förlorade ting är en lovande debut. Tydligen finns det en bok till av henne – Wisdom of Sally Red Shoes. Den vill jag läsa!

Omdöme: Fin feelgood om livets förgänglighet och slumpens betydelse.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, Endast e-böcker, hyllan, Västmanländskans bokblogg och Bina´s Books

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Lind & Co
Originaltitel: The Keeper of Lost Things
Översättare: Fredrika Spindler
Sidor: 312
Betyg på Goodreads: 3,83 baserat på 55 828 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av en vän
Utläst 22 augusti 2018.

Skuggorna ruva av Jonas Moström

Från förlagets hemsida: Det är den kallaste vintern på decennier och kylan slår hårt mot det lilla jämtländska samhället Svartviken. Byns uppskattade luciafirande står för dörren, men själva lucian, sextonåriga Ebba Lindgren, dyker inte upp till sin egen kröning. Hon lämnade hemmet för att gå de femhundra meterna till kyrkan, men kom aldrig fram.
Nya och gamla konflikter blossar upp när alla plötsligt misstänker alla. Efter fem dagar lägger polisen i Östersund ner sökandet efter Ebba. Dagen därpå hittas hennes lärare brutalt knivhuggen till döds i sitt kök.
När dagarna går utan att den lokala polisen närmar sig en lösning kallas Nathalie Svensson, Johan Axberg och de andra medlemmarna i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp in.
Det blir en svår utredning där de snabbt inser att de måste nå in i byns innersta för att ha en chans att lösa fallen.

Skuggorna ruva av Jonas Moström kom ut i september 2018. Jonas Moström är en svensk författare och läkare som debuterade 2004 med Dödens pendel, den första i hans deckarserie med kriminalkommisarie Johan Axberg och läkare Erik Jensen som utspelar sig i Sundsvall med omnejd. Himlen är alltid högre, som var den första i en serie om psyktatriker Nathalie Svensson, som utspelar sig i Uppsala/Stockholm, kom 2014. Därefter har de två serierna sammansmält till en serie. Skuggorna ruva, som är Jonas Moströms trettonde bok, är den femte boken om Nathalie Svensson, Johan Axberg och deras kollegor.

Jag har har läst alla Jonas Moströms böcker, dels för att jag är en deckarfantast, dels för att de utspelat sig i kända miljöer för mig som Sundsvall och Uppsala. När jag såg att Skuggorna ruva skulle komma i september så kom den upp på min önskelista, och förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar.

Skuggorna ruva är en lättläst deckare som i många avseenden är typiskt svensk. Såväl beskrivningen av samhället och dess strukturer som naturen och vädret poängterar det svenska. Jonas Moströms böcker brukar utspela sig i miljöer som jag väl känner till, men den här gången utspelar den sig i ett fiktivt litet samhälle i Jämtland, 10 mil norr om Östersund. Man kan känna igen sig i beskrivningen av den svenska landsbygden på vintern, men annars är igenkänningsfaktorn låg. Det är en nackdel eftersom jag brukar gilla den biten i Jonas Moströms böcker, men det är en fördel eftersom man inte behöver hitta saker som inte stämmer…

Vad gäller miljön så handlar det dels om naturen, samhällets geografi, servicefunktioner och annat. Där är miljön realistiskt beskriven. Men vad gäller samhällsstrukturer och relationer tycker jag att författaren i viss mån faller i fällan att beskriva landsortsbor som fördomsfulla, inte minst mot det okända i form av statsbor eller flyktingar. Det lilla samhället kan förvisso ha sina baksidor, men det behöver inte dominera.

Karaktärsteckningarna blir något stereotypa av invånarna i samhället, de är extrema åt antingen det ena eller andra hållet i sitt sätt. Vad gäller huvudpersonerna Johan och Nathalie så är jag aningen trött på dem, och deras tankar (mest Nathalies) men jag gillar slutet. Dessutom ligger fokus mer på karaktärerna i det lilla samhället än på relationerna i utredningsgruppen.

Att placera utredningen på en ort dit ingen av utredarna har någon koppling höjer kvaliteten och gör att boken inte hamnar i den vanliga fällan att det visar sig att mysteriet är kopplat till utredarna, som det varit i tidigare böcker i den här serien. Jag lyckas inte lista ut upplösningen i förväg trots att det fanns ledtrådar på vägen.

Skuggorna ruva är en bra bok för den som önskar en lättläst svensk deckare till julklapp. För den gör sig förmodligen bättre när det är kallt ute. Jag kommer definitivt att vilja läsa nästa bok i den här serien, även om den enligt den här artikeln mer handlar om Nathalie och Johan personligen.

Omdöme: Lättläst mysterium om relationer i ett litet svenskt samhälle
Betyg: 4-

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Lind & Co
Sidor: 423
Betyg på Goodreads: Inga betyg satta på Goodreads
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 15 september 2018.