Handling från förlagets hemsida: Violette Toussaint är vaktmästare på en kyrkogård i en liten by i Bourgogne. Tillfälliga besökare och lokala invånare samlas gärna i hennes kök för en kopp kaffe, en pratstund, en gråtstund eller ett förlösande skratt. Violette är en tystlåten kvinna som föredrar att lyssna på andra. Få vet egentligen varför hon lever här ensam, mellan sin vackra trädgård och den välskötta kyrkogården, bara att hon verkar vara tillfreds och sprider lugn och värme omkring sig.
Tidigt en morgon får Violette ett ovanligt besök. En förbryllad man, poliskommissarie till yrket, förklarar att hans nyligen avlidna mor har önskat att få bli begravd på just denna kyrkogård, långt borta från hemmet och bredvid en för honom helt okänd man. I takt med att Violette hjälper honom att reda ut mysteriet kring hans mor, fattar kommissarien tycke för Violette men börjar även att gräva i hennes förflutna. Det blir slutet på Violettes stillsamma tillvaro …
Boken: Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin kom ut på svenska i maj 2022.
Varför jag läste den: Jag skulle på läsretreat i Varberg, och vi skulle ha bokcirkel om Färskt vatten till blommorna. Det blev så att jag inte kunde vara med på själva bokcirkeln men boken hade jag redan läst.
Vad jag tyckte om den: Färskt vatten till blommorna är en fransk roman som toppat bästsäljarlistor, och utnämnd till Italiens mest populära ”lockdown-roman”. När jag började läsa så upplevde jag den som svår att komma in i. Jag känner igen det från en del andra franska (översatta) romaner jag har läst, men kan inte sätta fingret på exakt vad det beror på. Det finns något otydligt och svävande, där texten vindlar fram och tillbaka på ett sätt som inte fungerar för mig. Det är bitvis elegant formulerat, men det går inte på djupet för mig. När jag insåg att boken var över 400 sidor (och dessutom läste jag den på mobilen) så funderade jag ett tag på att ge upp. Men så fortsatte jag, och sakta så vände det.
Det är många trådar i berättelsen, och i början så kändes allting väldigt lösryckt. När så trådarna sakta började vävas ihop så vaknade mitt intresse. Efter hand så kunde jag förstå varför boken började som den gjorde, och mer och mer ville jag se hur författaren skulle få ihop allt på slutet. Det blev nästan ett mysterium av det hela, och jag är imponerad av hur Valérie Perrin får ihop det.
Jag tyckte om hur författaren närmar sig frågor kring döden och livets meningsfullhet som ibland känns mer meningslöst. Violette växer som karaktär, och allt mer förstår jag hennes beteende, och känner med henne. Det är en väldigt tragisk berättelse, men ändå lyckas Valérie Perrin förmedla hopp.
Det hade varit intressant att diskutera den, men nu blev det inte så. Men jag börjar fundera på att leta upp annan fransk litteratur än av det slaget jag läst hittills.
Bloggat om boken har Lyrans noblesser, Stories from the city Stories from the sea och EvelineS bokcirkel
Betyg: 3+
Mer info:
Förlag: Éditions J.
Sidor: 437
Betyg på Goodreads: 4,29 baserat på 39 773 betyg
Hur jag fick tag på den: Book Beat
Utläst: 21 januari 2023
Lottens Bokblogg 