Kod 400 av Sophie Divry

Från förlaget: En morgon finner bibliotekarien en läsare som blivit inlåst över natten i bibliotekets källare. Hon inleder ett enkelriktat samtal som snart svämmar över av frustration, iakttagelser och ångest. Men även om hon klagar högt på Deweys orubbliga klassificeringssystem, utstrålar svadan framför allt en lidelsefull och ovillkorlig kärlek till böcker.
En liten bok om de känsloskatter och drömmar som göms i sinnet på en medelålders lantsortsbibliotekarie. Kod 400 ger röst åt den tysta och anonyma bibliotekarie vi alla känner, i en bitterljuv monolog där besvikelser alltid balanseras upp av hopp och av en evig tro på skönheten i det skrivna ordet.

Kod 400 av Sophie Divry kom ut på svenska september 2012 2010. I original heter den La cote 400 och kom ut. Sophie Divry är en fransk författare och journalist som debuterade med La cote 400.

Kod 400 förekom på en del bloggar när den kom ut 2012. Jag lockades, önskade mig den och fick den i julklapp. Men så blev det en hyllvärmare, vilket ni kan se i Hett i hyllan #21. Sophie Divry har också länge funnits i min Boktolva. Nu behövde jag en bok jag kunde läsa ut på en dag, och då passade den här bra.

Kod 400 är en mycket kort underfundigt skriven… ja, är det en roman eller är det en novell? Gränsfall. Men jag räknar det som en bok i alla fall. Hela boken är en monolog, och jag tycker den är mycket skickligt uppbyggd och välskriven. Man kan tycka att en monolog på 90 sidor skulle bli tjatigt, men jag är mest fascinerad över allt som Sophie Divry lyckas få fram om bibliotekarien som är huvudpersonen, den hon talar till och andra i bibliotekariens närhet. Jag läser korta bitar av den åt gången för att få med mig allt. Tankarna går hit och dit och man får gradvis veta allt mer, och i några fall så lyckas hon på dessa få sidor gradvis ändra min syn på de personer som beskrivs. Sen är den alldeles lagom lång – en längre berättelse i det här formatet tror jag inte hade fungerat lika bra.

Givetvis så är det lite extra roligt för mig, som har gott om bibliotekarier i släkten, att läsa en bok om Dewey decimalsystem. För på så vis är jag nog nördig nog att tycka det är underhållande och intressant. Kopplingen till litteratur och läsning, ”god” och ”dålig” litteratur, olika sätt att närma sig läsandet är också något som bidrar till den positiva upplevelsen av boken.

Någon mer bok av Sophie Divry verkar inte finnas översatt och jag tänker inte ge mig på något på franska…

Omdöme: Underhållande berättelse om en bibliotekaries liv skriven i monologform
Betyg: 4

Bloggat om boken har Bokdamen, Eli läser och skriver, Books ABC, A Room of My Own, Lyrans Noblesser och Ugglan & Boken

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Sekwa
Originaltitel: La cote 400
Översättare: Marianne Öjerskog
Sidor: 93
Betyg på Goodreads: 3,2 baserat på 2152 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Utläst 21 juli 2018.

Annonser

Ready Player One av Ernest Cline

Från webben: A world at stake. A quest for the ultimate prize. Are you ready? It’s the year 2044, and the real world has become an ugly place. We’re out of oil. We’ve wrecked the climate. Famine, poverty, and disease are widespread. Like most of humanity, Wade Watts escapes this depressing reality by spending his waking hours jacked into the OASIS, a sprawling virtual utopia where you can be anything you want to be, where you can live and play and fall in love on any of ten thousand planets. And like most of humanity, Wade is obsessed by the ultimate lottery ticket that lies concealed within this alternate reality: OASIS founder James Halliday, who dies with no heir, has promised that control of the OASIS – and his massive fortune – will go to the person who can solve the riddles he has left scattered throughout his creation. For years, millions have struggled fruitlessly to attain this prize, knowing only that the riddles are based in the culture of the late twentieth century. And then Wade stumbles onto the key to the first puzzle. Suddenly, he finds himself pitted against thousands of competitors in a desperate race to claim the ultimate prize, a chase that soon takes on terrifying real-world dimensions – and that will leave both Wade and his world profoundly changed.

Ready Player One av Ernest Cline kom ut 2011. Ernest Cline är en amerikansk författare och manusförfattare som även tävlat i ”National Poetry Slam”. Ready Player One är hans debutroman, och den har även filmatiserats.

Det här är den första boken som jag läser i Makeutmaningen 2018-2019. Att den blev augusti månads bok beror på att jag har en aning om att filmen snart kommer att hitta hem till oss.

Ready Player One är en fascinerande och väldigt spännande bok. Den liknar ingenting annat jag läst. Jag måste säga att jag var mycket förvånad över att jag gillade den så mycket, då den till ”det yttre” hade en del som talade emot den. För det första hade jag fördomsfullt inga högre förväntningar på en bok som utspelar sig i hög grad i en virtuell värld. Sen är den skriven på ett sätt som normalt brukar göra att jag får taggarna utåt. Det är jag-form och den innehåller sida upp och sida ned med ytterst detaljerade beskrivningar av miljöer som i huvudsak är virtuella.

Vad är det då som gör den så bra? De detaljerade beskrivningarna fungerar utmärkt eftersom de ger mig en tydlig bild av spelen (som jag inte känner till hälften), miljöerna och händelserna. Det är så ingående beskrivet att jag får påminna mig om att det inte ens i boken är den verkliga omgivningen, utan något virtuellt. Trots att jag har begränsad kunskap om spel, så räcker min erfarenhet och kunskap för att jag ska kunna förstå vad det rör sig om, exempelvis när olika typer av spel beskrivs i facktermer. Sen ska jag inte sticka under stol med att dominansen av 80-talets popkultur gör en hel del för att jag ska gilla boken. 80-talet är ju mitt tonårsårtionde. Det finns en hel del av musiken och filmerna som jag inte känner till, men boken lockar till att leta information, vilket jag då och då gör. Inte minst efter läsningen, då jag hamnar på de mest nördiga sajterna.

Boken är relativt välskriven, men det är framförallt spänningen och tempot som gör att jag inte kan sluta läsa. Jag sträckläste, vilket inte är vanligt att jag gör med böcker i den genren. Ernest Cline har verkligen lyckats bygga en spännande historia.

Jag gillar hur karaktärerna i boken utvecklas, i synnerhet Wade/Parzival. Det är förhållandevis få karaktärer, och de flesta möter Wade bara i den virtuella världen. Där kan ju alla vara jämlika, man behöver inte ha en avatar som ser ut och agerar som man gör i verkliga världen, vilket ger intressanta reflektioner kring fördomar om kön/etnicitet och andra faktorer. Boken innehåller väldigt få kvinnliga karaktärer, och även om de som finns upplevs som starka och jämbördiga, så är det en svaghet.

En annan svaghet är att det är alldeles för lite om den verkliga dystopiska världen. Jag förstår att det hela handlar om att man (Wade) vill fly från verkligheten, men det hade varit intressant att få veta mer om den. Det hade gett mera djup till historien.

Eftersom Ernest Clines andra bok, Armada, hittat hem till oss kan det hända att jag läser den såsmåningom. Beroende på vad maken tycker om den. Filmen har vi inskaffat så den kommer vi att se mycket snart.

Omdöme: Otroligt spännande virtuellt 80-talsinfluerat äventyr.
Betyg: 5-

Bloggat om boken har Bokbabblaren, Carolina läser, Tickmick´s Bokblogg och Bokhyllad

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Arrow Books
Sidor: 372
Betyg på Goodreads: 4,29 baserat på 617 120 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av maken.
Utläst 2 augusti 2018.

Samarbete med fluga och andra noveller av Lydia Davis

Från förlagets hemsida: I sin fjärde novellsamling, Samarbete med fluga, spänner Lydia Davis bågen i noveller som antar alla upptänkliga former, från sociologiska studier till kortfattade dikter. Hon berör ämnen som våra fem sinnen, fjärdeklassares brevskrivningsförmåga, vad som är god smak och tropiska oväder. Begreppet sömnlöshet ger hon en ny innebörd och hon låter oss möta Kafka när han våndas i köket. Hon funderar över hur långt man bör gå för att rädda livet på en fjärilslarv, redogör för ett samlag, åker buss, resonerar kring vad som egentligen är äktenskaplig trohet och avslöjar hemligheterna bakom ett långt och lyckligt liv. Här är inte en novell den andra lik, men i dem alla utmanar Lydia Davis vår syn på världen genom att se bortom våra fördomar mot en bisarr sanning till vår förtjusning och förvåning.

Samarbete med fluga och andra noveller kom ut på svenska 2012. I original heter den Varieties of Disturbance och kom ut 2007. Lydia Davis är en amerikansk prisbelönt författare, framförallt känd för sina noveller. Hon är även översättare från franska.

Samarbete med fluga och andra noveller fick jag i present av en vän tillsammans med en bunt andra böcker (se här i Hett i hyllan). 2017 hade jag satt Lydia Davis i Boktolvan och började läsa en bit i boken. Jag hade svårt att förstå mig på novellerna, och la ifrån mig boken. Nu under sommaren bestämde jag mig för att göra ett nytt försök då jag hade kvar Lydia Davis i Boktolvan även 2018.

Samarbete med fluga och andra noveller är en samling berättelser som inte liknar någonting annat jag läst. Och tyvärr är det inte positivt. Lydia Davis är, läser jag efteråt, en författare som är känd för att experimentera med former utöver det vanliga. Hon är en av de främsta användarna av s.k. ”Flash Fiction”. Det fungerar inte alls för mig – jag fattar verkligen ingenting av hennes noveller.

En novell för mig ska fånga min uppmärksamhet på ganska kort tid, hålla uppmärksamheten, och gärna överraska. Eller ha ett fängslande språk. Novellerna i den här boken tycker jag rätt igenom är tråkiga, de talar inte alls till mig. Om de talar till läsaren, så förstår jag att de kan upplevas starkt. Men det här var inte alls en bok för mig.

Vad gäller experimenterandet med formen så är det uppenbarligen inte heller något för mig – kanske jag är för fyrkantig. En av novellerna består av mycket korta meningar och sen en stor mängd fotnötter där allt förklaras i detalj. I en annan novell beskrivs i detalj ur ett språkligt och grammatiskt perspektiv ett antal brev som en klass barn skriver. De beskrivs verkligen in i minsta detalj. Andra noveller är bara en mening. Här är två exempel på två noveller. För mig är det inte noveller, mer lyrik. Och den andra är förstås lite underfundig:

Idé till en kort dokumentärfilm: Representanter för olika livsmedelstillverkare försöker öppna sina egna förpackningar.

Samarbete med fluga: Jag skrev det där ordet på papperet, men han lade till apostrofen.

Efter två försök beslutade jag mig för att ge upp boken, och då hade jag läst 91 sidor av 281. Ja, fast en del sidor är då bara en mening…

Omdöme: Noveller där författaren experimenterar med formen
Betyg: 1

Bloggat om boken har Kulturloggen och Bokmania

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Sekwa
Originaltitel: Varieties of disturbance
Översättare: Malin Bylund Westfelt
Sidor: 281 (jag läste 91)
Betyg på Goodreads: 3,81 baserat på 1 831 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Avslutad: 21 juli 2018.

Mot en mörkgrön kuliss av Daniel Waluszewski

Från förlagets hemsida: Som son till en skogsbonde låter sig Holger Flygt förföras av stadens locktoner. Han tar värv som uppköpare för ett av de stora skogsbolagen och märker snart att hans verbala förmåga gör honom som klippt och skuren för jobbet. Utrustad med brännvin och klingande guldmynt kuskar han runt i byarna och köper skogsmark av ovetande bönder. Hans framgångar leder till ett raskt inträde i stadens societet och när han förälskar sig i den unga kvinnan, Maria, är hans lycka gjord. Skogsbolagens allt sämre rykte efter den famösa Baggbölerättegången får dock Holger att börja grubbla över framgångarnas baksida och när han på nära håll tvingas uthärda en fattigbondes misär sätts hans moral på prov. Strax därpå avlider fadern i kolera, något som får familjen att splittras och Holgers bröder att slåss om att bli husbonde. Holger å sin sida försöker desperat att freda sin mor som hamnar i kläm när bröderna träter om vem som ska få ta över gården. De allt svårare samvetskvalen plågar Holger när Maria plötsligt en dag försvinner. Holger börja nysta i sin kärestas liv och det visar sig snart att hon inte är den hon utgett sig för. Skakad upptäcker Holger att han befinner sig mitt i en maktkamp som utspelar sig med den ständigt närvarande barrskogen som mörkgrön kuliss.  

Mot en mörkgrön kuliss av Daniel Waluszewski kom ut 26 maj 2018. Daniel Waluszewski är en svensk författare som arbetar som tjänsteman inom regeringskansliet. Han debuterade 2012 med Med en blick över axeln. Mot en mörkgrön kuliss är hans andra bok.

Hösten 2012 blev jag kontaktad av Daniel Waluszewski som undrade om jag ville läsa hans bok Med en blick över axeln. Det tackade jag ja till, och jag gillade boken- min recension finns här. Nu blev jag igen kontaktad av författaren, och sa ja till att läsa hans nya bok. Det finns en speciell lockelse att läsa om Sundsvall och den närliggande regionen, även i format av en historisk roman – en genre som annars inte är riktigt min grej.

Mot en mörkgrön kuliss är en bra och välskriven historisk roman. Normalt så brukar historiska romaner inte vara något som jag uppskattar, men i och med att den här utspelar sig i Sundsvall och regionen så blir jag intresserad. För att uppskatta den här så tror jag att man bör vara relativt intresserad av skogsindustrin och dess utveckling, och de norrländska förutsättningarna. Ur det perspektivet är den intressant. Språket är anpassat till epoken, det är på något sätt gammaldags, fast ändå modernt.

Historien kring Holger och Maria innehåller ett spänningsmoment, där man som läsare ska undra vad som hänt Maria. Trots detta så upplever jag inte berättelsen som särskilt spännande, det är inte ”vad som hänt” som driver mitt läsande, utan snarare intresset för karaktärerna. I grunden är Mot en mörkgrön kuliss en mycket tragisk berättelse, och där finns det något som berör mig.

Den karaktär som man mest får känna är Holger, de övriga tycker jag inte man kommer så nära. Jag är rätt förtjust i när man blandar in verkliga personer i berättelsen, som i det här fallet träpatronen Fredrik Bünsow. Varje dag på väg till jobbet går jag förbi Bünsowska tjärnen (ni som följer mig på Instagram har sett bilder därifrån) och det område där villan låg. Det och alla beskrivningar från Sundsvall på 1800-talet och regionen ger det lilla extra för mig i läsningen.

Personligen så tycker jag mer om Med en blick över axeln, vilket jag tror beror på ett mer personligt anslag i berättandet. Men jag läser gärna fler böcker av Daniel Waluszewski i framtiden.

Omdöme: Tragisk historisk roman om sågverk, skogsbruk och träpatroner.
Betyg: 4-

Jag har inte hittat någon annan som bloggat om boken.

Du kan läsa mer om boken här eller här.
Förlag: Bokförlaget mormor
Sidor: 266
Betyg på Goodreads: Boken är inte inlagd på Goodreads.
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från författaren
Utläst 21 juli 2018.

Världens lyckligaste kvinna av Jessica Knoll

Från förlagets hemsida: Hennes perfekta liv är en fullkomlig lögn…
Som high school-elev vid prestigefyllda Bradley School fick Ani FaNelli utstå en chockerande, offentlig förnedring efter en serie omskakande och brutala händelser. Något som väckte ett desperat behov av en ny identitet.
I dag har hon ett glamouröst jobb på The Women’s Magazine i New York, en dyr garderob och en snygg framgångsrik fästman – hon är så nära att leva det perfekta liv hon arbetat så hårt för att förverkliga.
Men tonårens förnedring är inte Anis enda sår. Hennes förflutna rymmer också en smärtsam hemlighet. Något som fortsätter att hemsöka henne, som hotar att komma upp till ytan och förstöra allt.
Vad händer om Ani bryter sin tystnad: Skulle det till sist kunna befria henne – eller bara slå allt hon kämpat för i spillror?

Världens lyckligaste kvinna av Jessica Knoll hade recensionsdatum 31 augusti 2016. I original heter den Luckiest Girl Alive och kom ut 2015. Jessica Knoll är en amerikansk författare som tidigare arbetat som redaktör, bl.a. vid Cosmopolitan. Hon debuterade med Världens lyckligaste kvinna och hennes andra bok, The Favorite Sister, kom ut 2018.

Världens lyckligaste kvinna kom överraskande med posten från förlaget men har hunnit bli en hyllvärmare hos mig. I min ambition att beta av en del författare på min Boktolva så valde jag den här som sommarläsning.

Världens lyckligaste kvinna är en välskriven tragisk berättelse om pressen att vara perfekt. Den saluförs som en spänningsroman och psykologisk thriller, och det får mig att fundera över vad som är egentligen definierar en spänningsroman/thriller. Jag upplever inte Världens lyckligaste kvinna som någon nagelbitare, även om läsningen drivs av att man vill veta mer exakt vad som hänt TifAni när hon var ung. Det är ett tragiskt drama, och TifAni har verkligen en skev och hemsk självbild, redan innan händelserna som förändrade hennes liv. Hon verkar otrevlig, men verkar också vilja framställa sig själv som det. Som läsare är det bara hennes egen syn på sig själv vi får ta del av.

Jag gillar Jessica Knolls sätt att bygga upp historien. Världens lyckligaste kvinna är välskriven och kräver uppmärksamhet av läsaren, men är ändå lättläst. Ingenting är riktigt som man tänkt sig, och det gäller att ha koll på detaljerna. Det är lite för ”vanligt” tema, och jag saknar den där riktiga originaliteten som gör att boken sticker ut från mängden. Alla karaktärer får man lära känna genom Anis ögon, och det gör att det är en relativt vinklad berättelse, vilket man inser efterhand. Ingen karaktär är sympatisk, alla har sin egen agenda och sina egna negativa sidor.

En fundering kring titeln – Världens lyckligaste kvinna och Luckiest Girl Alive har lite olika betydelser och betonar olika delar av romanen.

Jessica Knoll har kommit ut med en roman till, och jag skulle kunna tänka mig att läsa den också.

Omdöme: Välskrivet tragiskt drama om självbild och självförtroende
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, Booze´n´Books, Läsa & Lyssna, Boken är tankens barn, hyllan och Johannas deckarhörna

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Modernista
Originaltitel: Luckiest Girl Alive
Översättare: Eva Mazetti-Nissen
Sidor: 350
Betyg på Goodreads: 3,49 baserat på 114 161 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 19 juli 2018

Drakarnas dans av George R R Martin

Från förlagets hemsida: De sju konungarikenas framtid är osäker. Det jäser överallt i Västeros. I öster regerar Daenerys Targaryen, hennes många fiender är villiga att riskera allt för att oskadliggöra henne och hennes tre drakar. Men en ung man beger sig frivilligt iväg för att söka upp henne av helt andra skäl. Samtidigt tvingas Tyrion Lannister att fly med ett pris på sitt huvud, och det märkliga sällskap som blir hans allierade är inte vad de utger sig för att vara.
Intriger och förräderi, maktspel och ond bråd död är ständigt närvarande. Fredlösa och präster, riddare och soldater, ädlingar och slavar, ingen går säker, ingen slipper undan. Många kommer att gå under, andra växer sig starkare i skuggan av mörkret. I tider av omvälvande förändring för ödets vindar och kampen om tronen dem samman till den mäktigaste dansen på liv och död som någonsin skådats.

Drakarnas dans av George R R Martin kom ut på svenska 2012. I original heter den A Dance With Dragons och kom ut 2011. George R R Martin är en amerikansk fantasyförfattare som förutom sin populära serie A Song of Ice and Fire skrivit manus till TV och film. Han har även givit ut ett antal noveller.

Samtliga delar av den berömda serien Sagan om is och eld har ingått i Makeutmaningen, så det var ingen överraskning att den hittills sista delen skulle dyka upp också. Jag började läsa den i januari, som brukar vara en bra läsmånad, men fick ge upp då jag inte orkade så långt. Sen gjorde jag ett till försök under våren. När det var maj så insåg jag att jag inte skulle orka, och med andra ord inte skulle kunna slutföra Makeutmaningen inom 10 månader. Men skam den som ger sig. I juli så började jag på ungefär sid 250 (där jag tidigare avslutat) och lyckades ta mig igenom alla dryga 1000 sidorna.

Drakarnas dans är en omfattande och oerhört detaljrik berättelse. Min upplevelse av boken färgas förmodligen rätt starkt av att jag körde fast två gånger. I grunden så tycker jag att historien är bra, men den drunknar helt i detaljer. Det är bisarrt många personer och platser att hålla reda på, långt fler än jag klarar av. Detaljnivån är extrem, varenda del i berättelsen innehåller detaljerade beskrivningar av miljöerna och de olika banden mellan personerna. Det är först när jag börjar strunta i att ens försöka förstå hur allt hänger ihop som läsningen börjar flyta. Trots att jag missar en hel del av detaljerna så kan jag ändå följa med i huvuddragen i historien, och ha ett visst utbyte av den. Det är en intressant värld som George R R Martin byggt upp, och det är noggrant gjort. När man läser en bok såpass länge som dryga 700 sidor tar så kommer man in i världen.

En sak som jag gillar är George R R Martins sätt att använda olika POVs (berättarperspektiv). Det skapar ett visst driv i berättandet, och ger olika perspektiv till vad som händer. Bok fyra och fem har olika POVs under samma tidsperiod. Jag är precis som tidigare förtjust i Daenerys berättelse, där jag också tycker att detaljnivån är något lägre, och jag kan hänga med. Även Jon Snows berättelse är intressant. Det jag inte gillar är att i den här boken inför George R R Martin även flera POVs som inte är ”de vanliga”, har annorlunda rubriker och som det tar ett tag innan man förstår. Den här boken utspelar sig parallellt med bok nummer fyra, men eftersom jag minns alltför lite av den påverkar det inte läsandet varken positivt eller negativt.

George R R Martin är känd för att inte ha några hämningar att ”ta livet” av karaktärer, och även om jag är sur på honom för att några favoriter försvinner från berättelsen, så tycker jag ändå att det skapar en spänning – att man som läsare aldrig vet riktigt vad man ska vänta sig.

Nu har det inte kommit några fler delar i den här serien, så det lär dröja innan jag läser något mer av George R R Martin. Om jag någonsin gör det. Däremot har vi börjat se serien igen. Den är så mycket bättre än böckerna! (och ja, jag vet det är en hädelse att skriva så…)

Omdöme: Extremt detaljerad berättelse om en annan värld, fylld av konflikter och misstänksamhet.
Betyg: 3-

Bloggat om boken har Fantastiska berättelser och Zellys bokhylla

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Månpocket
Originaltitel: A Dance With Dragons
Översättare: Louise Thulin, Molle Kammert Sjölander, Ylva Spångberg
Sidor: 1062
Betyg på Goodreads: 4,32 baserat på 464 146 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av dottern.
Utläst 16 juli 2018.

Prästens lilla flicka av Susan Casserfelt

Från förlagets hemsida: 16-åriga Josefin kommer aldrig hem efter sin sånglektion. En skallgång med frivilliga söker efter den kände Modotränarens dotter. Situationen försvåras ytterligare av den snöstorm som lamslår Höga kusten.
Fallet med den försvunna flickan sätter polisstyrkan i Örnsköldsvik på prov. Den oerfarna polisaspiranten Kajsa Nordin upptäcker att ju djupare hon gräver i fallet, desto fler hemligheter verkar det finnas kvar att upptäcka.
Samtidigt dras den kända konstnären Zeta på Mariatorget i Stockholm in i dramat när en ung, utlandsfödd man ringer på hos henne. Mannen är på flykt, men från vad? Den excentriska Zeta, just hemkommen från New York i ett desperat försök att rädda sin dalande stjärna, behöver verkligen inte ytterligare ett problem.
Vad har hänt Josefin – och vad döljer Prästens lilla flicka?

Prästens lilla flicka av Susan Casserfelt kom först ut 2013 på eget förlag. Det är den första delen i Höga Kusten serien. Del ett och två i serien har senare kommit ut som pocket på Mima förlag. Susan Casserfelt är en svensk författare och journalist som debuterade med Prästens lilla flicka. 

Jag hade noterat den här serien eftersom den utspelar sig i Örnsköldsvik. Dessutom hade jag stött på författaren på evenemang här i stan. När böckerna kom ut på Mima förlag så fick jag både del ett och två överraskande med posten. Jag satte upp Susan Casserfelt i Boktolvan och nu när jag skulle ut och resa passade pocket bra.

Prästens lilla flicka är en välskriven och mycket lättläst bladvändare. Av någon anledning så hade jag inte så höga förväntningar, och därför är det extra roligt att skriva att Prästens lilla flicka överträffade mina förväntningar med råge. Visserligen läste jag den på semestern, men den var en bok som var svår att lägga i från sig. Oerhört spännande, även om temat är mycket obehagligt. Sen är det slutet. Där vet jag faktiskt inte vad jag ska tycka. Och det kan ju vara bra ibland.

Karaktärerna i Prästens lilla flicka är intressanta på flera sätt. Jag gillar polisen Kajsa, hur hennes tankar och funderingar beskrivs, och vad det innebär för henne att komma tillbaka till barndomsmiljön. Det är en karaktär jag gärna skulle läsa mer om. De andra poliserna är lite för schablonartade Zeta är svår att få grepp om, hon är minst sagt underlig. Sten-Åke är extremt obehaglig, och hans fru Gunvor är som en skuggfigur genom hela boken ända till slutet. Visserligen stämmer det med karaktären, men jag hade gärna läst ännu mer om henne.

Jag ska inte sticka under stol med att en del av charmen med den här boken handlar om miljön för min del. Jag har vistats en hel del i Örnsköldsvik med omnejd, tillräckligt för att känna igen det mesta som nämns i boken. I boken så åker Kajsa och hennes kollega ut till Skeppsmalen, och den vägen har vi åkt många gånger då en god vän har sommarstuga där ute. Jag tycker också om Ö-vik som stad, och läser gärna en bok som utspelar sig där. Det handlar också om att författaren låter hockey spela en stor roll i boken, precis som det gör i Ö-vik.

En liten sak som jag undrar över är att en av personerna funderar på att gå ner till ”Mittuniversitetets campus” och sätta sig. Nu är jag inte helt säker på när boken ska utspela sig, men jag trodde det var ungefär när boken är skriven, och Mittuniversitetets campus i Ö-vik las ner 2007. Det finns viss forskning kvar, men det som är för studenter hör till Umeå universitet. Men det kan ju hända att boken ska utspela sig tidigare och jag missat det.

Jag är mycket nyfiken på nästa bok i serien, Den tatuerade cirkeln, och som en händelse så står den faktiskt i hyllan och väntar.

Omdöme: Spännande bladvändare som utspelar sig i Ö-vik
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Annikas litteratur- och kulturblogg, Mias bokhörna, Mysterierna, Bokraden, Kajsas bokblogg och Mest Lenas Godsaker

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Mima förlag
Sidor: 377
Betyg på Goodreads: 3,3 baserat på 67 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 8 juli 2018.

Att vara kvinna av Maria Lang

Kvinnoklubben, som består av 50 kvinnor som är representanter för olika yrken, åker till Blacksta gård i Bergslagen för att ha kongress. En av deltagarna är operasångerskan Camilla Martin. Diverse kontroverser uppstår mellan kvinnorna under mötet. Sent en natt hör Camilla Martin ett skrik och går upp för att undersöka vad som hänt, och hittar då en av deltagarna död. Hon ringer sin pojkvän kriminalkommissarie Christer Wijk, som kommer dit, och ganska snart kan konstatera att det handlar om mord. Men att undersöka vad som verkligen hänt visar sig inte vara så enkelt för Christer.

Att vara kvinna av Maria Lang kom ut 1961. Det är den trettonde boken i serien om Christer Wijk. Maria Lang är pseudonym för Dagmar Lange, en svensk författare som är mest känd för sina kriminalromaner om Christer Wijk och Puck Bur

Att vara kvinna är en välskriven deckare som känns ”före sin tid”. Den är, i vanlig ordning som Langböcker är, ett intressant tidsdokument, här i den aspekten att det i stor grad handlar om förutsättningarna för kvinnor att ha en yrkeskarriär under den tidsperioden boken är skriven. Trots att den är ett tidsdokument så känns den bitvis obehagligt dagsaktuell vad gäller yrkesarbetande kvinnor och hur de tas emot i såväl arbetslivet som i privata relationer. De fördomar som syns i Att vara kvinna finns även idag, och ”hur en kvinna ska vara” har sorgligt nog inte ändrat sig så mycket.

Det är inte mysteriet som är styrkan i Att vara kvinna, utan det är beskrivningarna av relationerna, i synnerhet mellan kvinnorna i Kvinnoklubben. Mot slutet av boken tar mysteriet över och då blir den faktiskt lite svagare, och lite mer overkligt.

Jag gillar ju böckerna med Christer Wijk, men i Att vara kvinna så visar han en del sidor som inte är allt för smickrande. Han är fördomsfull i hur han tycker en kvinna ska bete sig och hur han agerar när han förhör kvinnorna. Samtidigt så vill han ge Camilla Martin utrymme att ha en karriär, och den konflikten för honom märks tydligt. Den sista dialogen i boken dem emellan är så typisk Maria Lang med sin underfundiga humor och ställningstagande. Jag kan inte annat än tro att hon var före sin tid.

Det kommer naturligtvis att bli fler böcker lästa i den här serien. Några finns redan i hyllan.

Omdöme: Feministiskt präglad deckare.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Ett hem utan böcker och Feministbiblioteket

Förlag: P A Norstedt & Söner Förlag
Sidor: 207
Betyg på Goodreads: 3,22 baserat på 36 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Utläst 6 juli 2018.

Vår sång blir stum av Maria Lang

Från Goodreads: Studentfestens muntra glädjeyra förbyts i sin motsats innan majnatten hunnit bli ljusan dag. Ett egendomligt mord på en osannolik plats och med ett osannolikt mordvapen, det är vad Christer Wijk har att ta ställning till när han anländer till hemstaden Skoga. Och många känner sig kallade att vittna om egendomliga händelser i staden – alltför många…

Vår sång blir stum av Maria Lang kom ut 1960. Det är den tolfte boken i serien om Christer Wijk. Maria Lang är pseudonym för Dagmar Lange, en svensk författare som är mest känd för sina kriminalromaner om Christer Wijk och Puck Bure.

Sommarlov innebär ett besök i Örebro hos svärmor, och under den vistelsen läser jag ofta en bok eller två av Maria Lang. I år blev det inget besök i Nora för att fylla på lagret av Lang-böcker, men jag hade med mig två böcker i serien, där jag nu hunnit till bok nr 13 (och ja, det är många kvar…)

Vår sång blir stum är en välskriven och spännande deckare. Som vanligt med Maria Langs böcker så är det också ett bra tidsdokument. Inte bara för att studentexamen som den var då inte finns kvar, utan också för de sociala relationerna och koderna är intressanta. Språkligt så märks det visserligen att det är ett tag sedan den skrevs, men den är lättläst utan tunga formuleringar eller omskrivningar.

Jag gillar upplägget med att de olika personerna får beskriva händelserna i sina vittnesmål utan att man vet vem som ”talar” sanning och vem/vilka som ljuger. För naturligtvis finns det flera som döljer något. Även greppet på slutet där några av de som är med och undersöker får presentera sina teorier gillar jag. Jag hade heller inte listat ut i förväg vem som var mördaren eller varför.

I Vår sång blir stum finns både Christer Wijk och Puck Bure med. Puck spelar en mindre roll, vilket jag tycker är en fördel, min favorit är Christer. Sen är det (förstås) oprofessionellt av honom att såväl Eje som Puck omedelbart avskrivs från alla misstankar och får vara med och undersöka.

Ett plus för boken är referenserna till Uppsala och studentliv, och sången som titeln kommer från har jag förstås sjungit ett otal gånger.

Jag vet inte om det är att det var ett tag sedan jag läste någon bok av Maria Lang, eller om den är bra, men jag gillar verkligen Vår sång blir stum. Jag fortsätter mitt läsande av den här serien. Faktum är att jag läste en till direkt efter. Recension kommer…

Omdöme: Välskriven pusseldeckare med studenttema
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Marikas bokdagbok

Förlag: P A Norstedt & Söners förlag
Sidor: 199
Betyg på Goodreads: 3,38 baserat på 39 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Utläst 6 juli 2018.

Sargad av Flynn Berry

Från förlagets hemsida: Nora tar tåget från London till sin syster på den engelska landsbygden. Men den mysiga helgen som hon förväntat sig förvandlas till en mardröm när hon hittar Rachel brutalt knivmördad i sitt hus. Polisens frågor väcker minnen av den okände man som attackerade Rachel för femton år sedan. Är han tillbaka?
Nora tror att hon vet allt om sin syster, men när hon börjar göra egna efterforskningar visar det sig att Rachel har många hemligheter.

Sargad av Flynn Berry kom ut 21 augusti 2017. I original heter den Under the Harrow och kom ut 2017. Flynn Berry är en amerikansk författare, och Sargad är hennes debutroman.

Sargad dök överraskande upp från förlaget hösten 2017. Den blev inte läst då, men jag satte upp Flynn Berry på Boktolvan. Eftersom jag läst en positiv recension inne hos Bokföring enligt Monika så blev den mitt val när jag ville ha något spännande och något från Boktolvan.

Sargad är en av de obehagligaste psykologiska thrillers jag läst på senaste tiden. I början kommer jag lite på kant med boken, då det återigen är en bok i jag-form. Men mycket snart så inser jag att det är precis det som gör boken så innerligt otäck. Jag tycker verkligen inte om huvudpersonen, Nora. Hon känns opålitlig, oförutsägbar och rätt otrevlig. Eftersom känslan blir att som att man befinner sig inne i Noras huvud, så vet man inte vad som är sanning och vad som är lögn. Det är hennes bild av hela skeendet, och man får läsa rätt mycket mellan raderna, vilket är ett plus. Hela känslan i Sargad är att något är galet, och man ser sig över axeln hela tiden. Vem kan man egentligen lita på? Vad har hänt på riktigt?

Karaktärsteckningen i Sargad är inte så utförlig, det är mest Nora man får en bild av. Övriga karaktärer framstår så som hon tolkar dem, och blir aldrig riktigt verkliga. På ett sätt är det en nackdel, på ett annat sätt så förstärker det spänningen. Miljön är brittisk, liksom vädret, vilket alltid är ett plus för mig som älskar den typen av miljö.

Det enda jag inte är så förtjust i är slutet på Sargad. Här tycker jag att författaren tar en enkel utväg, och att twisten inte stämmer med den stämning som byggts upp.

Jag kan definitivt tänka mig att läsa mer av Flynn Berry. Tydligen kommer hon med en ny bok i år, A Double Life.

Omdöme: Obehaglig psykologisk thriller där man inte vet vem man kan lita på.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, Fru E:s böcker, Beas bokhylla, Bokraden och Läsa & Lyssna

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Louise Bäckelin förlag
Originaltitel: Under the Harrow
Översättare: Rebecca Alsberg
Sidor: 236
Betyg på Goodreads: 3,42 baserat på 8 197 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 5 juli 2018.