Röd drottning av Victoria Aveyard

Från förlagets hemsida: I sjuttonåriga Mare Barrows värld är samhället inte uppdelat efter klass, religion, ras eller kön, utan efter blod. De silverblodiga – de silvriga – är supermänniskor med häpnadsväckande förmågor, som regerar över de vanliga röda och använder dem som soldater, arbetare och tjänare.
Mare hör till den röda delen av befolkningen och ser inga tecken på att den världsordning hon växt upp med någonsin kommer att rubbas. Men när hon genom en ödets nyck börjar arbeta som tjänare vid det kungliga Solpalatset förändrats allt. Till sin egen och hovfolkets stora förvåning upptäcker Mare att hon själv besitter en unik och dödlig förmåga, trots sitt röda blod.
Kung Tiberias inser snart att Mare utgör ett hot mot den maktbalans hans rike vilar på. Men medan han smider en plan för att oskadliggöra Mare ser hon en möjlighet att krossa silverregimen inifrån – och öppna dörren till en ny värld. Samtidigt har hennes hjärta börjat dra henne åt helt fel håll…

Röd drottning av Victoria Aveyard hade recensionsdag 10 september 2015. I original heter den Red Queen och kom ut 2015. Victoria Aveyard är en amerikansk författare och manusförfattare. Hon har en examen i Writing for Film & Television från University of Southern California’s School of Cinematic Arts. Röd drottning är hennes debut, och den första i en serie på fyra böcker.

Fantasyböcker upptäcker jag sällan på egen hand, och det här är inget undantag. Maken läste Röd drottning och gillade den så mycket att den hamnade i Makeutmaningen där den blev november månads bok.

Röd drottning är en lättläst och rätt underhållande fantasybok. Victoria Aveyard har lyckats bygga en fascinerande värld, på ett målande sätt som gör att jag undrar om hon haft en filmatisering i åtanke. Det är många spektakulära scener som jag tror skulle göra sig bra som film. Tyvärr blir det lite mycket fokus på just ”action” och händelserna, och för lite fokus på den värld som Victoria Aveyard har skapat. Språket flyter bra, men i jag-formen känns Mare naiv och det förstärker det egocentriska i hennes karaktär.

Karaktärerna är något schablonartade uppbyggda, och jag blir inte särskilt förvånad över de som visar sig vara falskare än vad man kunde tro. De riktigt intressanta personerna tycker jag man finner bland bikaraktärerna, t.ex. Julian. Världen som Victoria Aveyard byggt är intressant, och jag blir nyfiken på att veta mer om hur världen blev som den blev, och varför människorna är så segregerade. Jag tolkar det (framförallt från det som Julian berättar) som att berättelsen utspelar sig på jorden, där något dramatiskt hänt som förändrat alla förutsättningar. Röd drottning är som en blandning av dystopi, fantasy och science fiction.

Mitt problem med Röd drottning är att jag saknar det riktigt unika. Trots att jag inte läser så väldigt mycket fantasy så känns det här som en bok som är en blandning av flera andra – Divergentserien, Rött upprorserien, Hungerspelen – osv osv. Nu tog jag några av de mer kända serierna jag läst. Det är samma, eller i alla fall liknande, recept med olika samhällsklasser där hjältinnan kommer från den lägre klassen men visar sig ha oanade egenskaper. Hon blir en symbol för upproret. Det finns unga män som är (oförklarligt) dragna till henne. Ja, jag skulle kunna göra listan längre. Det gör att boken inte ”står ut” bland andra, och jag kommer nog att blanda ihop den med andra såsmåningom. Det som jag saknar är också djupet i förklaringar kring varför världen ser ut som den gör, och varför vi har rödblodiga och silverblodiga. Men det kanske kommer i senare delar.

Jag skulle kunna tänka mig att läsa nästa del i den här serien, för att se vad som händer med karaktärerna och världen, men jag kommer inte att kasta mig över den.

Omdöme: Lättläst och underhållande fantasy i en intressant uppbyggd värld.
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Zellys bokhylla, Bokhuset, Nilmas bokhylla, Fridas bokhylla, Vargnatts bokhylla, Bokfrossa, Bokpandan, Bokstund, Carolina läser och Enligt O

Mer om boken kan du läsa här eller här
Förlag: Modernista
Originaltitel: Red Queen
Översättare: Katarina Falk
Sidor: 379
Betyg på Goodreads: 4,07 baserat på 406 006 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av maken
Utläst 25 november 2018.

Annonser

Vaxade juveler och brända hjärtan av Ewa Klingberg

Från förlagets hemsida: Snön faller tät över den småländska bygden och julen närmar sig med stormsteg. Marika försöker på bästa vis få in känslan av jul i sin lilla hyresstuga. Den nyinköpta adventsljusstaken sprider ett stämningsfullt ljus, men när det kommer till att baka pepparkakor blir det bara brända hjärtan. De får Marika att reflektera över sitt liv och det hon har lämnat bakom sig: dottern och kärleken. Vad gör hon egentligen hemma i Sverige? Efter många år som anställd i hotellbranschen världen över har hon på grund av sin hopplösa stolthet hamnat djupt inne i en småländsk skog och arbetar som kyrkvaktmästare. Från att ha vistats i miljöer med vajande palmer och paraplyförsedda cocktails tar Marika hand om växter och putsar ljusstakar.
Under en middag med nya vänner leder samtalet till 1800-talet, till en vaxblekares dotter som för att rädda sin familj från fattighuset tar lagen i egna händer och startar en imponerande affärsrörelse.

Vaxade juveler och brända hjärtan av Ewa Klingberg kom ut i oktober 2018. Det är den tredje delen i Huskvarnaserien. Ewa Klingberg är en svensk författare om tidigare har arbetat som lärare. Hon skriver romaner såväl som noveller för veckopressen samt är medarbetare i tidningen Släkthistoria. Hon driver även bloggen Holavedsbrudar. Den första boken i Huskvarnaserien, Manglade dukar och vikta servetter kom 2016 och tidigare i år kom Lånat silver och krossat glas.

Vaxade juveler och brända hjärtan är en mycket välskriven och lättläst feelgood. Det är en mjuk och fin berättelse men med en historia som inte är helt sockersöt utan berör. Precis som feelgood ska vara i mina ögon! Jag sträckläste Vaxade juveler och brända hjärtan och njöt av läsningen! Den utspelar sig också i jultider, och det var inte helt fel att få lite julstämning i mörka november.

Jag brukar säga att historiska romaner inte är ”min grej”, och det brukar det faktiskt inte vara. Så därför brukar jag undvika den genren. Men i Ewa Klingbergs böcker så är den historiska delen ett plus. I Vaxade juveler och brända hjärtan så skulle jag gå så långt som att säga att det är den delen jag gillar bäst.

En styrka med hela den här serien är karaktärsteckningarna av starka självständiga kvinnor, som bryter mot fördomar och samhällsstrukturer. De funderar ofta över hur deras agerande ska landa, men går efter sin övertygelse. I den här boken framstår Marika som mycket osäker i det mesta, och det kan vara en bidragande orsak till att jag gillar Karolinas berättelser mer. Berättelsen om vaxblekningen känns helt unik, och jag är nyfiken på om det finns en verklig historia bakom. Just det faktum att de historiska delarna handlar om kvinnor som bryter normer tror jag också är en bidragande del till mitt positiva intryck trots mina ”fördomar” mot historiska romaner.

I år kom Ewa Klingberg med två böcker i den här serien, och jag hoppas det inte dröjer länge till nästa bok. För det här är verkligen bra feelgood!

Omdöme: Välskriven feelgood med en intressant och berörande historia
Betyg: 4+

Bloggat om boken har och dagarna går, Västmanländskans bokblogg och Johannas deckarhörna

Mer om boken kan du läsa här eller här
Förlag: Historiska media
Sidor: 344
Betyg på Goodreads: 3,73 baserat på 15 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst 18 november 2018.

Ögonvittnet av Anna Bågstam

Ett brutalt mord har begåtts i pittoreska fiskeläget Lerviken vid Öresund. En kvinna har avrättats och fått sina ögonlock upptejpade. Mordet sker dagen efter att Harriet Vesterberg flyttat in i sin pappas hus, ett stenkast från brottsplatsen. Plötsligt är Lerviken långt från den idyll där hon tillbringade sin barndoms somrar. Harriet har precis lämnat Stockholm och en havererad kärleksrelation bakom sig för en nystart som utredare hos polisen i Landskrona. Men hon förstår snabbt att hon inte är så välkommen på stationen som hon hade önskat och att hennes idéer inte uppskattas. Hon bestämmer sig för att gå sin egen väg, men den leder in henne på ett spår som hon snart desperat ångrar att hon började följa. Kan mördaren vara någon hon känner?

Ögonvittnet av Anna Bågstam hade recensionsdatum 23 april 2018. Anna Bågstam är en svensk författare och jurist som jobbar på Sveriges riksdag. Hon debuterade 2017 med ljudbokserien Stockholm Psycho. Ögonvittnet är hennes första roman.

Den här boken hade jag läst en massa gott om på bloggar. Trots att jag var sen på bollen så var förlaget vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar.

Ögonvittnet är en lättläst deckare med högt och bra tempo. Spänningen är hög, och det finns gott om överraskningar i berättelsen. Jag hade inte kunnat förutsäga upplösningen av mysteriet, vilket är ett plus i deckargenren. Cliffhangern på slutet heter duga vilket gör att det finns goda chanser till en andra bok om Harriet.

Tyvärr så kommer huvudpersonen Harriet och jag på kant omedelbart. Så händer det ibland, och om jag ska likna det vid något så irriterar jag mig på Harriet lika mycket som jag irriterar mig på Erika Falck, om än av andra skäl. Kanske beror detta på att såväl Harriet som hennes chef har utmejslade drag på gränsen till klichéer.

I början av boken så börjar Harriet på nytt jobb och det är i den miljön som jag tycker hon beter sig både irriterande och oprofessionellt. På väldigt små händelser så målar hon för sig själv och sin vän Lisa en nidbild av sin chef som får stå oemotsagd ända till slutet av boken när man förstår mer om Margareta. Hon tar inte saken i egna händer, utan klagar bara på de andra på jobbet. Allt är de andras fel och hon läser in väldigt mycket i allas agerande de allra första dagarna. Omoget och också då och då fördomsfullt. Ibland så känns det som om Harriet inte är en vuxen och välutbildad kvinna. Naturligtvis så kan man bli mobbad/utesluten på arbetsplatsen, men jag tycker att Harriet läser in väldigt mycket i en dels agerande. Tonen i Harriets berättande är också naiv, och jag tycker hon springer iväg på ett tjurigt sätt på egen hand utan att prata med sina arbetskamrater. Oprofessionellt och ibland farligt (och därav liknelsen med Erika). Givetvis så behöver man som läsare inte tycka om karaktärerna för att gilla en bok, men i det här fallet påverkar det hur jag tycker fallet hanteras.

Det finns andra saker med Harriet som jag gillar, t.ex. att hennes ätande och medföljande skuldkänslor får ta plats, eller hennes funderingar kring familj och vänner. Harriets privata situation med sin pappa som verkar förvirrad slår an en sträng hos mig. Den berör och känns äkta. Jag gillar också miljön i Ögonvittnet. Även om jag inte har någon direkt relation till Landskrona med omnejd så får jag som läsare en känsla för natur och klimat.

Trots att min irritation på Harriet och agerande som framstår som slarvigt och ogenomtänkt, så är jag nyfiken på vad som kommer att hända med henne härnäst – inte minst utifrån cliffhangern. Och kanske hon rent utav mognar i nästa bok. Tempo lär det bli om man ska utgå från Ögonvittnet.

Omdöme: Svensk deckare med högt tempo
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Vargnatts bokhylla, och dagarna går, Zellys bokhylla, Bokhyllan och Nilmas bokhylla

Mer om boken kan du läsa här eller här
Förlag: Norstedts
Sidor: 403
Betyg på Goodreads: 3,89 baserat på 38 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 16 november 2018.

Camino Island av John Grisham

Från författarens hemsida: A gang of thieves stage a daring heist from a secure vault deep below Princeton University’s Firestone Library. Their loot is priceless, but Princeton has insured it for twenty-five million dollars.
     Bruce Cable owns a popular bookstore in the sleepy resort town of Santa Rosa on Camino Island in Florida. He makes his real money, though, as a prominent dealer in rare books. Very few people know that he occasionally dabbles in the black market of stolen books and manuscripts.
     Mercer Mann is a young novelist with a severe case of writer’s block who has recently been laid off from her teaching position. She is approached by an elegant, mysterious woman working for an even more mysterious company. A generous offer of money convinces Mercer to go undercover and infiltrate Bruce Cable’s circle of literary friends, ideally getting close enough to him to learn his secrets.
     But eventually Mercer learns far too much, and there’s trouble in paradise as only John Grisham can deliver it.

Camino Island av John Grisham kom ut 2017. På svenska gavs den ut i juni 2018 med samma titel. John Grisham är en amerikansk författare som debuterade 1989 med A Time to Kill. Camino Island är hans trettioandra roman, och han har dessutom gett ut faktaböcker, noveller och ungdomsböcker.

John Grisham är en av mina favoritförfattare och det avspeglar sig minst sagt i vår bokhylla. Dessutom har maken några av ungdomsböckerna. Länge så hittade varenda bok av Grisham hem till oss och alltid på engelska, men nu ligger jag lite efter i flödet, då jag tycker han haft några böcker som inte varit så bra. Camino Island fick jag av maken till min födelsedag i januari, och den fick följa med på en resa i början av november. Praktiskt med pocket.

Camino Island är en lättläst roman med högt tempo. För ovanlighetens skull så rör sig Grisham inte i en miljö med advokater och domstolar, utan här är det författarnas värld som är ramen. Det är signeringar i bokhandlar, turnéer, hur man skriver säljande litteratur, hur man skriver ”god” litteratur, vad man gör åt skrivkramp och mycket mer som behandlas. Det har spekulerats i om det är Grisham som själv skrivit den här boken, beroende på berättarstilen och miljön. Jag struntar i vilket, och konstaterar att jag tycker att det här är en av de bättre böckerna av Grisham, i alla fall vad gäller det är underhållning för stunden och en bra miljöbeskrivning. I mina ögon är det extra roligt att läsa om författare och böcker, och kopplingen till F Scott Fitzgeralds manuskript är en extra krydda.

Karaktärsbeskrivningen är inte speciellt djup, varken vad gäller huvudkaraktären Mercer eller Bruce som spelar en stor roll i handlingen, eller bifigurerna. Men det är tillräckligt intressanta personligheter för att driva historien framåt. John Grisham är riktigt bra på att låta läsaren sväva i okunnighet om vad som döljer sig under ytan och individernas agerande och drivkrafter blir för mig som läsare tydliga först mot slutet. Det borgar för underhållning och spänning hela vägen.

Jag känner mig nu igen uppmuntrad i att läsa mer av John Grisham, och har ett antal olästa böcker att ta fram när andan faller på.

Omdöme: Lättsamt underhållande om författare, skrivande och lurendrejeri.
Betyg: 4-

Mer om boken kan du läsa här eller här (på svenska här eller här)
Förlag: Hodder
Sidor: 308
Betyg på Goodreads: 3,73 baserat på 60 541 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare.
Utläst 10 november 2018.

Sthlm Grotesque av Hanna Lindberg

Från förlagets hemsida: Guldkocken är krogarnas egen Oscarsgala och alla som räknas är på plats. Även den egensinniga journalisten Solveig Berg. Kvällen slutar i kaos när en okänd gärningsman skjuter hennes chefredaktör. Solveig börjar gräva i fallet, men ju närmare sanningen hon kommer desto farligare blir det. Vem försöker tysta henne?

STHLM Grotesque av Hanna Lindberg hade recensionsdatum 23 oktober 2017. Hanna Lindberg är en svensk författare och journalist. Som digital redaktör på Bonnier Tidskrifter har hon under många år bevakat krogvärlden. Hon debuterade 2014 med STHLM Confidential, den första i serien med Solveig Berg och Lennie Lee. STHLM Grotesque är den andra boken i samma serie.

Den här boken dök upp som en överraskning från förlaget i oktober 2017. Tyvärr har jag inte läst den tidigare, och heller inte första delen i serien. Men när nu Hanna Lindberg skulle komma på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall så fick den här följa med på minisemester veckan innan. Trots att det är del två i en serie… Hanna Lindberg finns också med i min Boktolva så nu fick jag en till författare där.

STHLM Grotesque är en underhållande och lättläst deckare. Utan att exakt kunna sätta fingret på det vad som är orsaken så känns det som en typisk svensk deckare. Samtidigt så känns det nytt och fräscht med en miljö som inte är vanlig i deckare. Det märks att Hanna Lindberg kan sin sak vad gäller krogmiljön, även den som är skymd bakom en fasad.  Det är en underhållande beskrivning men samtidigt obehaglig på många sätt. Tempot är riktigt högt och bra, och det var en deckare som jag läste ut på relativt kort tid under en spavistelse.

Jag valde att börja med andra boken i en serie, och det var inga större problem att komma in i historien och de återkommande personerna. Men ibland kände jag att jag skulle fått ännu mer ut av STHLM Grotesque och karaktärernas utveckling om jag läst STHLM Confidential. I synnerhet så gäller det Lennie Lee och hans bakgrund. Egentligen så är jag inte vidare förtjust i karaktärerna, utan irriterar mig rätt rejält på dem, i synnerhet Solveig. Men de känns realistiska med alla sina fel och brister, både Solveig och Lennie.

Det finns ett bra tempo i berättelsen, och miljöskildringarna är intressanta. Miljön handlar dels om själva restaurangbranschen, och dels beskrivningarna av Stockholm. Mysteriet är OK, men det är inte det i grunden som får mig att läsa vidare.

Veckan efter träffade jag Hanna Lindberg på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall. Det var intressant att lyssna på henne, och jag blev definitivt nyfiken på nästa del i serien. För en sådan är på gång.

Omdöme: Svensk spänning med högt tempo i en fascinerande miljö.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Boklysten, Bokraden, Johannas deckarhörna, Crime Garden och Malin booknerd

Mer om boken kan du läsa här eller här
Förlag: Norstedts
Sidor: 436
Betyg på Goodreads: 4,33 baserat på 1 928 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare (recensionsexemplar)
Utläst 3 november 2018.

Mörkret av Ragnar Jónasson

Från förlagets hemsida: En ung kvinna hittas död på en enslig strand. Här sökte hon skydd, men fann i stället sin grav i vågorna. En förhastad polisutredning bedömer händelsen som självmord.
Hulda Hermannsdóttir, kriminalinspektör vid Reykjavikpolisen, tvingas till en tidig pension. Men innan dess får hon möjlighet att åta sig ett sista fall. Hon vet exakt vilket hon ska välja. Och vad hon upptäcker i sin utredning är något betydligt värre än självmord. Ändå har hon svårt att få ut ens den mest elementära information i fallet. När Huldas egna kollegor försöker bromsa utredningen finns till sist bara ett sätt kvar. För att avslöja sanningen måste hon riskera sitt eget liv.

Mörkret av Ragnar Jónasson hade recensionsdag 6 oktober 2018. I original heter den Dimma och kom ut 2015. Ragnar Jónasson är en prisbelönt isländsk författare som debuterade 2009 med Fölsk nóta, den första i en serie Dark Iceland. Mörkret är hans sjunde bok och den första i serien Hidden Iceland om Hulda Hermannsdóttir. Hans böcker har sålts till 23 länder och han är en av grundarna till den isländska deckarfestivalen Iceland Noir.

Den här boken dök upp överraskande från förlaget. Sen började den synas på en del bloggar och när jag fick veta att författaren skulle komma till Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall så prioriterade jag den. Den fick följa med på minisemestern på höstlovet.

Mörkret är en mycket välskriven och lättläst nordisk deckare. Jag gillade både språket och uppbyggnaden av berättelsen. Den kändes fräsch både ur miljö och ur berättarsynpunkt, även om utgångspunkten är ett välanvänt grepp i deckare – ung kvinna hittas död på öde strand. Det har tagit mig lång tid att läsa böcker den senaste tiden, men den här läste jag ut på en dag! Språket, berättelsen och längden på boken gjorde det möjligt. Och tiden att läsa på en minisemester.

Det är en obehaglig stämning genom hela boken, en underliggande obehagskänsla vilket i deckarsammanhang faktiskt är något positivt. Berättelsen är mörk och det är verkligen inte de bästa sidorna som människorna i Mörkret visar. Mysteriet är bra uppbyggt och slutet är oväntat på så många plan. Jag var tvungen att fundera om det är ett hemskt eller ett genialiskt slut. Jag lutar åt det sistnämnda.

Hulda Hermannsdóttir är en ovanlig karaktär i deckarsammanhang, inte minst för att hon är en kvinna på väg in i pensionen. Inte många huvudkaraktärer som är det. Hon har haft ett tufft liv, och ett yrkesliv som tärt på henne, hon har slagit i glastaket många gånger. Ett mycket ovanligt grepp i den här serien är att de senare böckerna (det har kommit ut två till i serien på isländska) utspelar sig tidigare i Huldas liv, så vi backar kronologiskt. Det ska bli väldigt spännande att se om jag upplever den yngre Hulda som lika intressant.

Efter att jag läst den här boken var jag på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall där Ragnar Jónasson var en av gästerna. Det var mycket intressant att lyssna när han pratade om sitt författarskap och sina böcker. Han har ju gett ut en serie innan den här som vore spännande att läsa också. Men först hoppas jag att förlaget skyndar sig att ge ut de två följande delarna på svenska också!

Omdöme: Välskriven och lättläst isländsk deckare med ett oväntat slut
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bokmalen.nu

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Modernista
Originaltitel: Dimma
Översättare: Arvid Nordh
Sidor: 361
Betyg på Goodreads: 3,60 baserat på 980 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 24 oktober 2018.

Wild Fire av Ann Cleeves

Från förlagets hemsida: Shetland: Welcoming. Wild. Remote.
Drawn in by the reputation of the islands, an English family move to the area, eager to give their autistic son a better life.
But when a young nanny’s body is found hanging in the barn of their home, rumours of her affair with the husband begin to spread like wild fire.
With suspicion raining down on the family, DI Jimmy Perez is called in to investigate, knowing that it will mean the return to the islands of his on-off lover and boss Willow Reeves, who will run the case.
Perez is facing the most disturbing investigation of his career. Is he ready for what is to come?

Wild Fire av Ann Cleeves kom ut i början av september 2018. På svenska heter den Vild eld och kom ut i slutet av september. Ann Cleeves är en brittisk författare som skrivit c:a 30 böcker i flera deckarserier. Mest känd i Sverige är hon för serien om Vera Stanhope och Shetlandsserien, vilka bägge har filmatiserats. Den första boken i Shetlandsserien, Raven Black, kom ut 2006. Wild Fire är den åttonde och avslutande delen i Shetlandsserien.

Jag ”upptäckte” Shetlandskvartetten när de första böckerna kommit ut. Jag läste dem och älskade dem. Ända tills den fjärde boken. Det slutet … ja, jag var arg och upprörd på författaren. Sen började hon om på serien och även om de inte når upp till nivån hos de fyra första så är de auto buy hos mig. Wild Fire är den fjärde i den andra vändan och åttonde totalt och tydligt den avslutande boken i serien. Den blev ett spontanköp vid ett besök i Stockholm och jag prioriterade den i läskön.

Wild Fire är en välskriven och lättläst brittisk deckare. Det är inget andlöst högt tempo, utan mer en långsam och väl uttänkt berättelse. Jag älskar att läsa de här böckerna på engelska, då det förstärker känslan av Shetlandsöarna för mig. En av Ann Cleeves styrkor är att ta miljön och vädret till hjälp för att få fram stämningar, och så är även fallet i Wild Fire. Jag hade förväntat mig ett tydligare eldtema eftersom miljön i de tidigare böckerna varit kopplade till titeln. Eld spelar en roll på flera sätt, men inte lika genomgående.

Berättelsen i Wild Fire handlar mycket om relationer och mänskliga egenskaper. Det är också en av Ann Cleeves styrkor – att utveckla karaktärerna och låta läsaren genom små medel dras in i en relation till karaktärerna. De blir högst levande för mig som läsare, vilket också gör att man engagerar sig i historien. Det är inte särskilt sympatiska karaktärer i Wild Fire, men realistiska och mänskliga. Jag tycker om hur Ann Cleeves låter Jimmy, Sandy och Willow landa i sina beslut och känslor. Cassie är betydligt mer osynlig i historien än tidigare böcker.

Mysteriet är inte andlöst spännande, men det är bra uppbyggt, och innehåller inga konstiga sammanträffanden. Bra detektivarbete och jag blir faktiskt överraskad av upplösningen.

Det är med kluvna känslor jag lägger i från mig den utlästa boken. Det här är som sagt var en av mina favoritserier, och det känns sorgligt att det nu är helt slut. Jag är inte odelat förtjust i Jimmy Perez och hans butterhet, men att inte läsa någon mer bok med honom i känns konstigt. En bra avslutning har ändå Ann Cleeves fått till.

Omdöme: Välskrivet brittiskt om vad som finns under ytan.
Betyg: 4

Bloggat om den svenska utgåvan har hyllan

Mer om boken kan du läsa här eller här. (svenska här eller här)
Förlag: Macmillan
Sidor: 398
Betyg på Goodreads: 4,33 baserat på 1 928 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt på Akademibokhandeln i Stockholm
Utläst 31 oktober 2018.

Vänförfrågan av Laura Marshall

Från förlagets hemsida: ”Du har fått en vänförfrågan från Maria Weston.”
Mejlet från Facebook gör Louise Williams bestört och illamående. Maria Weston har varit försvunnen i över 25 år. Senast hon sågs var på avgångsklassernas avslutningsfest 1989. Sedan den kvällen har hon varken setts till eller hörts av och alla befarar att hon är död. Louise har levt hela sitt vuxna liv med känslan av att hon bär skulden till Marias mystiska försvinnande. Nu är Maria tillbaka – eller? Louise tvekar först men nyfikenheten tar överhand och hon bekräftar vänförfrågan och klickar sig in på Maria Westons profilsida. Det blir början på en mardröm.

Vänförfrågan av Laura Marshall kom ut 8 oktober 2018. I original heter den Friend Request och kom ut 2017. Laura Marshall är en engelsk författare som studerade engelska på universitetet innan hon anmälde sig till en kurs i romanskrivande. Vänförfrågan är hennes debutroman som har sålts i över 300 000 exemplar och getts ut i fler än femton länder.

Det kom ett mejl från förlaget med en fråga om jag ville läsa Vänförfrågan. Trots en gigantisk läshög så tackade ja, och nu när jag behövde något som jag trodde kunde vara lättläst fick den gå före i kön.

Vänfrågan är en lättläst bladvändare med högt tempo. I tider när så många lever genom sociala medier så känns den väldigt modern. Historien bygger på att man kan vara i stort sett anonym på nätet, skapa sina egna alias, och man kan aldrig vara säker på vem som står bakom. Jag som kört fast i flera böcker den senaste tiden, och har svårt att fokusera på en bok, drogs med och läste rätt snabbt och intensivt. Vill du ha en bladvändare att sträckläsa så är Vänförfrågan rätt bok.

Spänningen bygger på att Louise inte vet, att hon bara gissar. Stundvis blir jag irriterad på henne, hon dras med av sin egen skräck såpass att hon inte tar ett steg bakåt och faktiskt undersöker lite mer vem som står bakom. Men varför hon agerar så får delvis sin förklaring mot slutet av boken. Mer kan jag inte säga om historien.

Språket är relativt enkelt och det är i stort sett jag-formen rakt igenom. Karaktärsteckningarna är ganska schablonartade, och ytliga. Dock är tempot i Vänfrågan så att jag kan bortse från de svagheterna. Det är ingen thriller med något speciellt djup, utan just en fartfylld historia, som man kan behöva ibland. Det som lever kvar är just känslan av att vara förföljd och vilket skydd nätet kan ge för personer som har ont uppsåt.

Omdöme: Lättläst bladvändare i modern tappning
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Bokmysan

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Nona förlag
Originaltitel: Friend Request
Översättare: Ingela Jernberg
Sidor: 361
Betyg på Goodreads: 3,83 baserat på 23 476 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 24 oktober 2018.

Kindred av Octavia E Butler

Från Goodreads: Having just celebrated her 26th birthday in 1976 California, Dana, an African-American woman, is suddenly and inexplicably wrenched through time into antebellum Maryland. After saving a drowning white boy there, she finds herself staring into the barrel of a shotgun and is transported back to the present just in time to save her life. During numerous such time-defying episodes with the same young man, she realizes the challenge she’s been given: to protect this young slaveholder until he can father her own great-grandmother.

Kindred av Octavia E Butler kom ut 1979. Octavia E Butler var en amerikansk författare som är mest känd för sina böcker inom science fiction. Hon gav ut ett 20-tal böcker och hennes första bok var Patternmaster som kom ut 1976. Kindred beskrivs som science fiction, historisk fiktion och Afro-Amerikansk litteratur. Det är också en unik form att berätta om slaveri. Butler själv har klassat den som fantasy. Den verkar inte vara översatt till svenska, vilket är anmärkningsvärt.

Det här verkar vara en känd bok, i alla fall i USA, men jag hade inte hört talas om den förrän maken köpte den i USA förra året. Han gillade den så mycket så den hamnade i Makeutmaningen där den blev oktober månads bok.

Kindred är en intressant och välskriven bok. Jag var initialt lite skeptisk, såg likheter med Gabaldons böcker, men det visade sig att den var betydligt mer intressant. I själva verket så tycker jag Octavia E Butler har hittat ett genialiskt sätt att berätta en historia om slaveri med en modern röst. I en del böcker så stör jag mig på just det, att berättande känns för nutida. I och med att Dana kommer från 70-talet och placeras i den här miljön så känns det helt naturligt. Jag gillade språket i Kindred, det är välutvecklat och passar historien.

Berättelsen i Kindred sätter fingret på något som tyvärr fortfarande är aktuellt. Det är lätt att sätta sig till doms över andra och säga att ”jag hade aldrig gjort så”. Dels så förekommer det genom att man fördömer sina förfäder genom att tycka att de borde sett vad som var fel agerande, dels så har vi ofta tendensen att moralisera över hur man beter sig i andra kulturer än den vi befinner sig i. Genom Danas ögon låter Octavia E Butler läsaren uppleva hur svårt det är att bryta sig ur ett mönster som är självklart, eftersom man aldrig sett något annat. Mycket tänkvärt och ett unikt sätt att berätta en historia om slaveri. För mig råkade läsningen också sammanfalla med diskussioner i samband med dotterns skoluppgift om Rasism i USA med exempel från The Help och To Kill a Mockingbird.

Karaktärsteckningarna i boken är intressanta och välgjorda. Hela boken berättas ur Danas perspektiv, men de andra karaktärerna framträder tydligt. Det är också en relationsroman, och ingen enkel sådan. Alla karaktärerna är komplexa, och visar både ”onda” och ”goda” sidor.

Science fiction är inte min favoritgenre, men det händer då och då att jag läser någon bok i den genren. Jag skulle kunna tänka mig att läsa mer av Octavia E Butler

Omdöme: En skakande berättelse om slaveri ur en modern kvinnas synvinkel.
Betyg: 4

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Beacon Press
Sidor: 264
Betyg på Goodreads: 4,22 baserat på 63 359 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av maken
Utläst 20 oktober 2018.

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri

från förlagets hemsida: En pappa återvänder till Sverige för att hälsa på familjen som han en gång övergav. Hans dotter är gravid med fel man, hans neurotiske son har fått egna barn och vill att pappan som nu är farfar ska ta hand om sig själv. Pappaklausulen måste omförhandlas. Men går det? Inte utan krig. 

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri hade recensionsdatum 31 augusti 2018. Jonas Hassen Khemiri är en svensk författare och dramatiker vars prisnominerade böcker översatts till ett femtontal språk. Flera av hans böcker är prisbelönta, bl.a. belönades Allt jag inte minns 2015 med Augustpriset. Han debuterade 2003 med Ett öga rött.

Jag har läst två böcker av Jonas Hassen Khemiri (Jag ringer mina bröder och Allt jag inte minns). Bägge gjorde stort intryck på mig, och när jag såg att han kommit med en ny bok så ville jag läsa den. I samband med den kvällen på Akademibokhandeln när jag pratade böcker så fick jag möjlighet att låna Pappaklausulen.

Pappaklausulen är en välskriven bok med ett helt unikt språk. Den är både sorglig och vacker på samma sätt. Jonas Hassen Khemiri har ett speciellt sätt att skriva, och jag tror att hur man mottar det är helt avgörande för om man tycker om hans böcker eller inte. Jag är djupt imponerad av att man kan skriva en hel bok utan namn på personerna och ändå få fram karaktärerna. Tänkvärt! Det är heller inget problem att hålla reda på vem som är vem, eftersom alla beskrivs genomgående på samma vis. Jonas Hassen Khemiri är en mästare på att genom sitt språk fånga detaljer och samtidigt måla den stora bilden.

Jag hade lite svårt att komma in i Pappaklausulen till att börja med, och det var först när jag kunde ha lite mer fokus på boken som jag kände att jag riktigt kom in i den. Då nästan sträckläste jag. Det är på sätt och vis en sorglig historia om hur föräldrar och barn kan missförstå varandra och glida isär. Samtidigt finns det något vackert i den, ett underliggande stråk av hopp. Den är mycket gripande, jag blir djupt berörd. Det kan också bero på att det här är något jag ofta funderar på – relationerna föräldrar-barn och vilken betydelse det har.

Genom att låta personerna i boken ”berätta” om samma händelser, som de ofta upplever på helt olika sätt, så växer karaktärerna fram. Karaktärsteckningarna är speciella men det känns som om man lär känna personerna, i alla fall deras känslor och reaktioner. Samtidigt så överraskas man ibland. Även barnen får egna kapitel och de är underhållande, inte minst fyraåringens klarsynta iakttagelser.

Jonas Hassen Khemiri lyckas beskriva vardagen för en urban modern småbarnsfamilj väl. Allt från könsroller och krav på att leva miljövänligt till den krassa vardagen med all stress. Här ryms både humor och tragik. En del ler jag igenkännande åt, även om det nu är många år sedan man stod mitt upp i det.

Jag kommer definitivt att vilja läsa mer av Jonas Hassen Khemiri. Efter tre böcker så kan jag säga att han är en av mina favoritförfattare.

Omdöme: Gripande berättelse om föräldrar-barn med ett helt unikt språk.
Betyg: 5-

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, hyllan, Feministbiblioteket och Bokdivisionen

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidor: 365
Betyg på Goodreads: 4,07 baserat på 235 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av en vän
Utläst 14 oktober 2018.