En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson

Från förlagets hemsida: De är en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i en fin villaförort utanför Lund och på ytan tycks deras tillvaro perfekt. Men en dag raseras allt. Stella anklagas för mord och hamnar i häktet.
Kvar finns de förtvivlade föräldrarna som inte förstår vad som har hänt eller vad de ska ta sig till. De är båda beredda att göra allt för att hjälpa Stella, men frågan är bara om de egentligen känner sin dotter. Eller varandra.
I tre olika delar får vi följa fadern, modern och dottern, och bit för bit avslöjas sanningen om vad En som egentligen hände.

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson har recensionsdatum idag, 20 juni 2018. Mattias Edvardsson är en svensk författare och gymnasielärare i svenska och psykologi som debuterade 2012 med Dit drömmar färdas för att dö. En helt vanlig familj är hans sjätte bok. Den har redan sålts till 29 länder.

Jag minns precis var jag satt när jag läste min första bok av Mattias Edvardsson. Jag minns också känslan av att det här var en berättelse som gick rätt in i mig, och jag fick nästan gåshud. Sen dess har jag med skräckblandad förtjusning sett fram mot varje ny bok av honom. Ska jag tycka om den här också? Jag har läst alla hans böcker och hittills verkligen gillat alla. När en ”okorrigerad förhandsutgåva” av En helt vanlig familj dök upp så blev jag enormt glad. Men också lite nervös – hur skulle det bli den här gången då?

En helt vanlig familj är en spännande och mycket välskriven berättelse. Jag älskar Mattias Edvardssons sätt att skriva. Varje ord är väl valt, det finns inte ett enda onödigt ord, och läsandet flyter obehindrat. Med tanke på att det här var ett ”okorrigerat” exemplar så undrar jag om det var några ändringar alls till den slutliga versionen…

För varje bok så byter Mattias Edvardsson i någon mån genre, han tar inga säkra vägar genom att upprepa saker eller knep från tidigare böcker. En helt vanlig familj är en psykologisk thriller, och det visar sig att han behärskar den genren också. Historien är spännande och väl uppbyggd. Och så slutet. Jag kan inte riktigt smälta slutet (i synnerhet det som kommer precis innan epilogen)… det blir en dissonans som gör att jag funderar över hur allt framställts från början till slut.

Som läsare får vi berättelsen genom tre röster – först pappa Adam, sen dotter Stella och sist mamma Ulrika. Greppet är mycket vanligt och något uttjatat, men i En helt vanlig familj fungerar det bra. Det känns verkligen som tre olika röster, och tre olika livsperspektiv. Som läsare har man en bild i början av boken, och en annan mot slutet.

Men även om En helt vanlig familj är spännande så är det något annat som gör att den lever kvar efter att jag läst ut den. Den berör mig starkt, faktiskt så starkt att jag får tårar i ögonen stundvis. Beskrivningen av föräldraskap och hur barn utvecklas är klockren. Nu har jag en dotter på 18 år, bara ett år yngre än Stella, och det gör förstås sitt till att berättelsen kommer så nära mig. En helt vanlig familj är både fascinerande och tankeväckande.

Under läsningens gång kommer jag då och då att tänka på Malin Persson Giolitos Störst av allt. Jag har ingen aning om varför, för det finns inga uppenbara likheter i historien.

I vanlig ordning ser jag nu fram mot nästa bok av Mattias Edvardsson. Och har ni inte läst något av honom så är det hög tid.

Omdöme: Välskrivet och ytterligt berörande om föräldraskap, sanning och lögn.
Betyg: 5

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Forum
Sidor: 455
Betyg på Goodreads: Inga betyg satta.
Hur jag fick tag på den: Okorrigerad förhandsutgåva från författaren/förlaget.
Utläst 5 juni 2018.

Annonser

När du vänder dig om av Pernilla Ericson

Från förlagets hemsida: En kvinna blir brutalt våldtagen av en okänd man i sitt eget hem på Södermalm i Stockholm. Förövaren kan gripas på plats och vid första anblicken ser det ut som ett enkelt ärende. Men ingenting är som det verkar. Det fanns en inbjudan. Ett meddelande om hårdhänt sex.
När Erlagruppen åter samlas, tar de sig an ett fall präglat av kvinnohat. Utredningsteamet jagar någon, eller några, som inte skyr några medel för att terrorisera kvinnor. En stulen identitet på nätet blir ett effektivt vapen. Och skräcken sprider sig.Samtidigt kämpar polis Liv Kaspi med sitt privatliv. Hon älskar en man med en bakgrund i den undre världen – men kan hon lita på honom?

När du vänder dig om av Pernilla Ericson kom ut i juni 2018. Pernilla Ericson en svensk författare och journalist som bland annat arbetat på OKEJ, på Aftonbladet och med produktioner för TV4. Hon debuterade 2016 med Spåren vi lämnar efter oss, den första boken i serien om Erlagruppen. När du vänder dig om är tredje boken i samma serie.

Jag har läst de två tidigare böckerna i den här serien och verkligen gillat dem. Blev därför mycket glad när förlaget skickade När du vänder dig om och den fick prioritet.

När du vänder dig om är en mycket välskriven bladvändare. De som inte är förtjusta i deckare brukar bl.a. påstå att deckare och välskrivna böcker på något sätt står i motsats till varandra. Jag har väl aldrig förstått det, och om jag nu skulle sätta en bok i händerna på dessa människor för att motbevisa så skulle det kunna vara När du vänder dig om. Läsningen flyter helt obehindrat och dessutom är spänningen såpass hög att jag faktiskt längtade efter att fortsätta läsa den på kvällarna (inte så vanligt just nu för mig…). Jag tycker Pernilla Ericson har hittat en bra balans och serien om Erlagruppen är definitivt en av mina nuvarande favoritserier i deckargenren.

Temat i När du vänder dig om känns oerhört aktuellt. Inte bara det faktum att det här skrämmande bygger på verkliga händelser, utan att det tar upp utsatthet på nätet och det enorma kvinnohat som fått fritt spelrum i dagens samhälle. När du vänder dig om är inte ”bara” en deckare, den är också ett inlägg i samhällsdebatten, och bara ur den synvinkeln rekommenderar jag den.

När jag skrev recension av den förra boken i serien, Jag ska hitta dig, så konstaterade jag att det på ett sätt var befriande att läsa en deckare som inte fylldes med groteska scener. Det samma gäller När du vänder dig om. Och ändå så är den obehagligare läsning än många andra deckare. Kvinnornas utsatthet och hjälplöshet stannar kvar hos mig även efter avslutad läsning.

Erlagruppen är en intressant sammansättning av människor och karaktärsteckningarna är bra. Speciellt gillar jag att det är Aminah och hennes historia som får lite mer utrymme. Det här är människor man skulle vilja ha på sin sida i verkliga livet.

Nu ser jag fram mot nästa bok i serien. För jag hoppas verkligen det blir en sådan!

Omdöme: Välskriven bladvändare om kvinnohat och nätets baksidor.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna och Boktokig

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Harper Collins Nordic
Sidor: 281
Betyg på Goodreads: 4,67 baserat på 6 satta betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 12 juni 2018.

Snap av Belinda Bauer

Från Goodreads: On a stifling summer’s day, eleven-year-old Jack and his two sisters sit in their broken-down car, waiting for their mother to come back and rescue them. Jack’s in charge, she said. I won’t be long.
But she doesn’t come back. She never comes back. And life as the children know it is changed for ever.
Three years later, mum-to-be Catherine wakes to find a knife beside her bed, and a note that says: I could have killed you.
Meanwhile Jack is still in charge – of his sisters, of supporting them all, of making sure nobody knows they’re alone in the house, and – quite suddenly – of finding out the truth about what happened to his mother.
But the truth can be a dangerous thing . . .

Snap av Belinda Bauer kom ut i maj 2018. Belinda Bauer är en brittisk författare som tidigare arbetat som journalist och manusförfattare till pjäser. Hon debuterade 2010 med Blacklands och Snap är hennes åttonde bok.

Belinda Bauer är en s.k. ”auto-buy-författare” för mig. När hon kommer ut med en ny bok kan jag inte hålla mig. När vi var i Uppsala sista helgen i maj blev det som vanligt ett besök i Uppsala English Bookshop. Då låg den här boken där, helt oemotståndligt. Och högt i läshögen hamnade den.

Snap är en lättläst och välskriven psykologisk thriller. Jag tycker om Belinda Bauers språk, läsningen flyter obehindrat och jag njuter av det brittiska. Belinda Bauers styrka är det outtalade, det som skapar obehaglig stämning. Mer än en gång så går det rysningar av hennes beskrivningar. Snap är en obehaglig berättelse. Det är också på många sätt en mycket sorglig bok. Jack och hans familj gör det ont i hjärtat att läsa om, men också några av poliserna är på sätt och vis sorgliga personer.

Jag sträckläste Snap mer eller mindre, men ändå så tycker jag att den saknar det där lilla extra som Belinda Bauers första böcker innehöll. I mitt tycke är det här en av hennes svagare böcker, det känns stundvis som om den är ihoprafsad snabbt. Men det är ändå en bra bok.

Karaktärsteckningarna är intressanta och välgjorda. Ingen av personerna är särskilt sympatiska, men det jag gillar är att personerna utvecklas på oväntade sätt. De jag ogillar i början gillar jag mer på slutet och vice versa. Vad gäller mysteriet så är det inga större överraskningar som presenteras men Belinda Bauer lämnar ledtrådar om detaljer i berättelsen på ett sätt som är skickligt (och som jag i alla fall missar).

Det finns några saker som stör mig lite. Redan i början så tänker Jack att pappan minsann skulle haft en telefon med sig när han var ute och åkte bil. Men händelsen utspelar sig 1998. Nu vet jag inte hur mycket före man var i Storbritannien men när vi skaffade mobil 1999 så var vi hyfsat tidiga. Långt ifrån alla hade det, och jag upplever Jacks familj som fattiga. (Edit: Efter kommentar här så får jag redigera min uppfattning. Vi var nog inte tidiga. Dock undrar jag om det var i ”var mans hand” 1998 i England. Jag hittade statistik på nätet som säger att det var 20 % i Storbritannien som då hade mobil.) En annan sak är att samhället som det hela utspelar sig beskrivs som relativt litet, och den lokala polisen känner till familjerna och var de bor. Borde inte någon ha reagerat på barnens situation? Att de inte går i skolan?

Tyvärr har Belinda Bauers senaste böcker inte helt fallit mig i smaken men ändå så kommer hennes nästa bok säkert att flytta in hos oss såsmåningom.

Omdöme: Välskrivet med en obehaglig underton om hur en familj går under.
Betyg: 4-

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Transworld
Sidor: 335
Betyg på Goodreads: 4.31 baserat på 298 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt på Uppsala English Bookshop
Utläst 9 juni 2018.

Lånat silver och krossat glas av Ewa Klingberg

Från förlagets hemsida: Jeanette begraver sin förolyckade man och känner sig framför allt lättad. Nu behöver hon inte ta tag i pappersarbetet och bodelningen som den planerade skilsmässan skulle innebära. Men knappt är maken i graven förrän Jeanettes besvärliga svärmor kräver att få flytta in i huset. Jeanette flyr då upp till husets vind, som behöver rensas ut. Där gör hon ett oväntat fynd – något som för henne samman med ett gripande livsöde i slutet av 1800-talet.

Lånat silver och krossat glas av Ewa Klingberg hade recensionsdatum 26 maj 2018. Ewa Klingberg är en svensk författare om tidigare har arbetat som lärare. Hon skriver romaner såväl som noveller för veckopressen samt är medarbetare i tidningen Släkthistoria. Hon driver även bloggen Holavedsbrudar. Förra året kom hennes feelgoodroman Manglade dukar och vikta servetter ut, och Lånat silver och krossat glas utspelar sig också i Huskvarna.

Förra året läste jag Manglade dukar och vikta servetter och tyckte mycket om den. Fin svensk feelgood! Därför blev jag glad när det från förlaget kom en fråga om jag ville läsa den fristående uppföljaren Lånat silver och krossat glas.

Lånat silver och krossat glas är en välskriven och finstämd roman. Läsningen flyter obehindrat, och den ”rätta” stämningen infinner sig fort. Berättelsen i nutid är fin och modern, men jag är mest förtjust i Mathildas historia. Det känns som om hon är en kvinna före sin tid. Jag gillar hur Ewa Klingberg blandar den historiska romanen med feelgood. För mig som är en något skeptisk läsare av historiska romaner (fråga mig inte varför!) fungerar detta alldeles utmärkt. Bra feelgood ska innehålla ett visst mått av svärta och tänkvärda saker att bryta mot känslan att det finns hopp i världen – det har Lånat silver och krossat glas.

Karaktärsteckningen är bra, i synnerhet kvinnorna, som ju också står i centrum för historien. Jeanette reagerar konstigt i många situationer och jag har svårt att komma henne in på livet. Det är nästan som jag kan känna mer sympati för Gun. Min favorit är, som jag redan skrivit, Mathilda.

En sak jag reagerar på i Lånat silver och krossat glas är Jeanettes reaktion, eller snarare brist på reaktion, när Kjell dör. Har man en gång älskat varandra så är min erfarenhet att just ett dödsfall innebär att man tänker och sörjer, även om man inte varit ett par på många år. Här är de precis uppe i processen. Givetvis kan alla sörja på olika sätt, men det är svårt att se Jeanettes sorg i berättelsen. Sen undrar jag vem som sköter allt det praktiska som måste göras när någon dör – det är oerhört många beslut som måste fattas och byråkrati som måste skötas.

Jag ser till min glädje att nästa bok i den här serien, Vaxade juveler och brända hjärtan, kommer i oktober. Den står redan på ”måstelistan” för hösten!

Omdöme: Välskriven och finstämd feelgood med historiska inslag
Betyg: 4+

Bloggat om boken har A Room of my Own, och dagarna går, Västmanländskans bokblogg och med näsan i en bok

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Historiska media
Sidor: 350
Betyg på Goodreads: bara två betyg satta
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 29 maj 2018.

The Craftsman av Sharon Bolton

Från förlagets hemsida: Devoted father or merciless killer?
His secrets are buried with him.
Florence Lovelady’s career was made when she convicted coffin-maker Larry Glassbrook of a series of child murders 30 years ago. Like something from our worst nightmares the victims were buried…ALIVE.
Larry confessed to the crimes; it was an open and shut case. But now he’s dead, and events from the past start to repeat themselves.
Did she get it wrong all those years ago? 
Or is there something much darker at play?

The Craftsman av Sharon Bolton kom ut i maj 2018. Sharon Bolton är en brittisk författare som 2008 debuterade med Sacrifice. För den svenska publiken blev hon känd för sin serie om Lacey Flint. The Craftsman är hennes elfte bok, och är fristående. Den kommer ut på svenska i oktober i år under titeln Hantverkaren.

Sharon Bolton tillhör de författare som numera är ”auto-buy” för min del då hon är en av mina favoritdeckarförfattare. Naturligtvis hade jag spanat in den här, och när hon själv la ut på Facebook att den var billig på Amazon så slog jag till. Trots alla recensionsexemplar fick den hyfsad prioritet i läslistan.

The Craftsman är en välskriven deckare med en väl uppbyggd historia. Sharon Bolton är en författare som i mitt tycke vet hur man ska hålla läsaren uppmärksam och visa att en deckare inte (som många verkar tro) har låg språklig kvalitet. Även om jag gillade serien om Lacey Flint så tycker jag att hon kommer mer till sin rätt i de fristående romanerna där hon får utveckla nya karaktärer. Det finns inte återkommande fysiska beskrivningar av karaktärerna som det gjorde i serien. Överhuvudtaget så innehåller The Craftsman många intressanta karaktärer, även om jag inte kan påstå att jag egentligen tycker någon är särskilt sympatisk. Ja, rätt många är direkt osympatiska.

Berättelsen börjar i nutid, men har en grund i en historia på 80-talet. I boken hoppar berättelsen mellan de två tidsåldrarna. Ett mycket vanligt grepp i deckare, och något uttjatat, men Sharon Bolton klarar det bra. Det kan möjligen bero på att just 80-talet betydde en hel del för mig och alla tidsreferenser fungerar bra. De är t.o.m. till fördel för berättelsen. Det är också intressant att läsa om hur det är att vara kvinna inom polisväsendet då.

Miljön är den brittiska landsbygden, ett mindre samhälle med alla dess för- och nackdelar, där alla tycks känna varandra. Miljöbeskrivningarna är bra, och man får en känsla för miljön och människorna. Brottshistorien innehåller en hel del grymma element och jag kan knappt läsa om ungdomarna som begravs levande (eftersom det ingår i beskrivningen av boken kan det knappast vara en spoiler) – det är en av de värsta mardrömmarna jag kan tänka mig.

I berättelsen finns vissa inslag som jag inte alls är förtjust i, utan att jag här vill avslöja vilka inslag det är. Tyvärr blir de mer och mer framträdande mot slutet, vilket gör att jag inte är så förtjust i slutet. De tar också bort fokuset från vad jag tycker är styrkorna i boken, som mycket handlar om föräldraskap och vad du gör för dina barn.

Jag ser förstås fram mot nästa bok av Sharon Bolton. Men innan dess så hoppas jag få gå på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall i höst där hon ska vara en av gästerna!!!

Omdöme: Välskriven och obehaglig berättelse om mörker och ondska.
Betyg: 4+

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Trapeze
Sidor: 216
Betyg på Goodreads: 4,38 baserat på 355 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt på Amazon
Utläst 27 maj 2018.

Innan snön faller av Helena Kubicek Boye

Från förlagets hemsida: Höstens mörker sänker sig över den mytomspunna rättspsykiatriska kliniken i Säter. Bakom byggnadernas vackra fasader sitter de brottslingar som bedöms vara för sjuka för att kunna avtjäna sitt straff i vanligt fängelse. Den nyutexaminerade psykologen Anna Varga har fått en tjänst vid kliniken i Säter, och lämnar med glädje Stockholmslivet bakom sig.
Annas glädje försvinner snabbt då hon nås av hotfulla meddelanden. Kort därefter hittas en patient död, och driven av sin nyfikenhet ger sig Anna ut på en jakt som leder henne bakåt i tiden, då gränsen för sjukt och friskt styrdes av kön och social tillhörighet. Hoten mot Anna blir allt allvarligare och det är tydligt att någon inte vill att hon ska gräva djupare. Vem kan Anna egentligen lita på? Och kommer hon någonsin att få reda på sanningen om vad som försiggår på Säter?

Innan snön faller av Helena Kubicek Boye kom ut i januari 2018. Helena Kubicek Boye är en svensk författare, psykolog och föreläsare. Hon är utbildad psykolog och gjorde sin PTP-tjänstgöring inom öppenvårdspsykiatrin i Säter. Hon har skrivit fyra fackböcker, och Innan snön faller är hennes skönlitterära debut.

Den här boken kom som en överraskning i brevlådan. Ett tag tyckte jag den var ”överallt” i mitt flöde. När jag behövde någonting lättläst efter att jag kört fast i en bok så bestämde jag mig för att prova den.

Innan snön faller är en mycket lättläst bok med snabbt tempo. Det är otroligt korta kapitel, mellan en sida och ett par-tre sidor, vilket snabbar upp läsningen. Perspektivet växlar mellan de olika personerna i boken, vilket också gör att det blir lättläst. Ur den synvinkeln så var det också precis den typ av bok som jag behövde för att komma igång med läsningen igen.

Det jag gillar mest med Innan snön faller är miljön den utspelar sig, som passar utmärkt för genren. Det är en intressant historia som är grunden, och det finns många paralleller till nutiden. Berättelsen om hur man hanterade ”obekväma kvinnor” väcker många tankar.

Innan snön faller är lättläst, men språket är för enkelt för mig. Det fungerar för att få ett driv i berättelsen, men hos mig väcker det inga känslor. Berättelsen känns ytlig, vilket jag tycker är synd på en så bra grundmiljö och historia.

Jag har svårt att relatera till karaktärerna i boken. Det är något i språket som jag gör att jag inte kommer dem nära, det är som berättelsen är ”utifrån”, vilket gör att de inte får något djup. Det kortfattade berättandet förstärker också den känslan. Sexscenerna känns inslängda som något extra, men det bekräftar bara klichéer. Det är återkommande underligt beteende av personer som ska vara professionella inom vården, och det är som om Anna inte riktigt bryr sig. Jag har svårt att ta personerna och relationerna på allvar. På det sätt Annas arbetssätt återges så känns det oprofessionellt. Å andra sidan så är ju författaren legitimerad psykolog, och vet naturligtvis hur det går till. Det kan vara så enkelt att det kortfattade berättandet, och bristen på detaljer kring behandlingarna gör att jag inte får en rättvisande bild.

Jag tycker att miljön är intressant, och det verkar som om det skulle kunna komma en uppföljare som utspelar sig på Säter? Jag är fortfarande nyfiken på Anna, och skulle kunna tänka mig att läsa om henne igen om jag fick veta mer om hur hon arbetar.

Omdöme: Lättläst men enkel spänningsroman i en fascinerande miljö
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Romeo and Juliet, Läsa & Lyssna, Vargnatts bokhylla, Boklysten, hyllan och Bokhyllan

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Bokfabriken
Sidor: 332
Betyg på Goodreads: bara två betyg satta
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 19 maj 2018.

Under två timmar av Hanna Landahl

Från förlagets hemsida: Under två timmar är ett varmt och humoristiskt samtidsdrama med en samhällskritisk underton. Den utspelar sig i Göteborg och ställer frågan hur långt en vuxen människa egentligen är beredd att gå för att passa in, för att vara någon som betyder något. För betyder något gör man ju bara om man är en sådan som tar ansvar för sin kropp och håller den i trim, genom att satsa hårt och göra som alla andra – springa långt, snabbt och helst dagligen!  
Staffan är inte en sådan man. Han tränar inte alls faktiskt. Därför är han ansvarslös. Och dessvärre också betydelselös, , åtminstone i sina egna ögon. Någonstans bland blöjbyten, fotbollsträningar och alltför långa, grå myndighetskorridorer på Migrationsverket där han prövar asylärenden har han tappat bort sig själv och den status han en gång hade. Men nu är det dags att ändra på det. Staffan bestämmer sig, uppumpad av Håkan Hellströms musik, för att göra det alla andra gör. Han ska springa Göteborgsvarvet och han ska göra det med bravur – på under två timmar.

Under två timmar av Hanna Landahl kom ut i april 2018. Hanna Landahl är en svensk författare som debuterade 2016 med Välkommen till Himmelsta. Hon har en magisterexamen i statsvetenskap, är legitimerad gymnasielärare i samhällskunskap och har arbetat under många år med migrationsfrågor.

Jag läste Hanna Landahls debut Välkommen till Himmelsta och var imponerad av den. Därför blev jag mycket glad när jag fick ett mejl från hennes nya förlag med en fråga om jag ville läsa hennes nya bok.

Under två timmar är en mycket välskriven och tänkvärd bok. Den är också på många sätt rätt underhållande, framförallt ur ett igenkänningsperspektiv. Staffan är visserligen en bra bit yngre än jag, men det är en vass och träffande beskrivning av vardagen mitt i livet för en ”typisk” svensk familj. Dessutom lyckas Hanna Landahl sätta det ”typiskt” svenska i perspektiv mot det som borde vara lika typiskt svenskt, men som tyvärr inte är det. En styrka i bägge böckerna av Hanna Landahl är hennes kunskap om migrationsfrågor, och förmågan att väva in dem så man som läsare kan reflektera. Hon gör det på ett vardagsnära och medmänskligt sätt.

Karaktärsteckningarna är bra, men herregud vad jag vill ruska om den där Staffan. Väldigt ofta. Det självömkande har jag väldigt svårt för, samtidigt som jag tycker Hanna Landahl får fram konflikten inom Staffan vad gäller att visa känslor. Staffan och hans fru har verkligen kommit in i en negativ spiral som de bägge behöver bryta! Jag förstår hans frus reaktioner, även om de också bidrar till det negativa.

Musik är en integrerad del av historien och det gillar jag. Tyvärr så rör det sig här om en artist vars storhet jag inte förstår, och jag har ingen relation till musiken. Hade jag haft det så hade jag gillat boken ännu mer. Däremot så kan jag förstå Staffans relation till musiken och artisten.

Precis som Välkommen till Himmelsta innehåller Under två timmar en unik historia som är väl berättad. Det gillar jag som läser så mycket – ofta känner man igen både ett och annat böcker emellan. Det gör jag inte här. Det enda jag inte kan förlika mig med är slutet. Jag förstår det, men jag gillar det inte.

Jag rekommenderar Hanna Landahls böcker och ser fram mot att läsa hennes nästa bok.

Omdöme: Välskrivet och underhållande om en medelålders man, moral och etik
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Just nu just här,

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Polaris
Sidor: 282
Betyg på Goodreads: bara två betyg satta
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 12 maj 2018.

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck

Från förlagets hemsida: Charlotte är för ung för att vara änka, för ung för att förlora den hon älskar. I sitt vilsna tillstånd tar hon en paus från sitt framgångsrika företag och söker ro på den skånska landsbygden. Men så får hon får ett oväntat besked, hon har ärvt ett hus i London av en moster hon knappt visste att hon hade. Och huset inrymmer en bokhandel.
Inställd på att sälja huset flyger Charlotte till England, där den konkursfärdiga Riverside Bookshop och den excentriska personalen verkar bortom all räddning. Men trots att Charlotte inte vet något om hur man driver en bokhandel växer snart en gemenskap med den motsträviga personalen fram.
Samtidigt som Charlotte kämpar för att rädda bokhandeln inser hon att det är något som inte riktigt stämmer. Varför har Charlotte aldrig fått träffa sin moster och vad är det för mörk hemlighet som döljer sig i huset?

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck kom ut 21 mars 2018. Frida Skybäck är en svensk författare och gymnasielärare i historia och språk. Hon debuterade 2011 med den historiska romanen Charlotte Hassel. Bokhandeln på Riverside Drive är hennes femte roman och den första i feelgoodgenren.

Jag fick ett mejl från författaren med en fråga om jag ville läsa den här boken. Det kom i en hektisk tid och det var först när den här boken började dyka upp på bloggar som jag letade upp mejlet. Som tur var kunde förlaget skicka ett exemplar ändå (eller två, det var rätt struligt med postgången, det första exemplaret kom aldrig fram).

Bokhandeln på Riverside Drive är perfekt feelgood. I mina ögon ska bra feelgood ha en historia att berätta, ha ett djup, ha viss svärta som kontrast till det mjuka. Men mest av allt ska den ge den där mjuka fina känslan som framkallar ett leende och en tro på att det mesta ordnar sig. Kärlek, men framförallt äkta vänskap är också en bra komponent. Allt detta uppfyller Bokhandeln på Riverside. Läsningen flyter obehindrat och det är en bok som jag längtar till när jag inte läser den. Precis vad jag behövde!

Det är klart att en historia som utspelar sig i en charmig bokhandel redan där har min uppmärksamhet som sann boknörd. Den handlar om läsning och böcker, men på ett sätt som gör att man inte behöver vara helt insatt i allt innan, utan snarare bli inspirerad till läsning. Jag gillar hur historien byggs upp av Charlottes historia i nutid och Saras och Kristinas historia i 80-talets London. Det är snyggt gjort, och det innehåller också ett visst spänningsmoment. Att väva in musikreferenser från 80-talet är också ett knep som fungerar på mig! Jag gillar också att det är vänskapen som är i fokus, även om det finns en hel del kärlek.

Karaktärerna är trovärdiga, även om det ibland blir som i många böcker i genren, att man har lite lust att skaka om dem och säga ”jamen, PRATA med varandra istället för att tro saker”…  T.o.m. katten är en personlighet (och jag är ingen kattmänniska…).

Det här är min första bekantskap med Frida Skybäcks författarskap. Jag är inte den rätta läsaren av historiska romaner, och Frida Skybäcks tidigare böcker är i den genren. Men läsningen av Bokhandeln på Riverside Drive lockar till mer läsning, och jag hoppas det kommer mer av Frida Skybäck i genren svensk feelgood – det behövs!

Omdöme: Perfekt svensk feelgood som dessutom innehåller böcker och läsning.
Betyg: 5

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Enligt O, Fru Es böcker, hyllan, Boklysten, och dagarna går, Fiktiviteter, Vargnatts bokhylla och Zellys bokhylla

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Louise Bäckelin förlag
Sidor: 444
Betyg på Goodreads: 3,83 baserat på 30 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget (via mejl från författaren)
Utläst 8 maj 2018.

Pakt av Anna Roos

Från förlagets hemsida: En kvalmig högsommardag ses Beatrice Solstjärna kliva ut genom slottsporten för sista gången. Efter sig lämnar hon en sörjande familj, bestörta vänner och ett vemodigt blogginlägg. I pressen omnämns den unga kvinnan som försvunnen, men polisen hittar inga spår. Tio år senare publicerar hon ett nytt inlägg på sin blogg.
Alexandra Jonsson har lämnat både landsbygden och sitt förflutna bakom sig. Målmedvetet klättrar hon i karriären. Men när ett nytt inlägg en dag läggs upp på den blogg där hon var medskribent som ung, tvingas hon vrida tillbaka klockan – till en sommar då lögner blev till sanningar och sanningar till väl bevarade hemligheter.
På nätet kallade de sig för »stjärnorna på slottet«, en handfull vänner som träffats om somrarna sedan de var barn. Solen strålade lika intensivt på livet som på deras brunbrända kroppar. Till den dagen då ett av deras infall får oanade konsekvenser och allt ställs på sin spets.
En för alla och alla för en. Eller?

Pakt av Anna Roos hade recensionsdag 28 april 2018. Anna Roos är en svensk författare och civilekonom som debuterade 2017 med Spel. Pakt är hennes andra roman.

Jag läste Anna Roos debutroman Spel förra året och gillade den. Jag hade noterat Pakt som en bok jag gärna ville läsa och blev glad när den dök upp som en överraskning från förlaget.

Pakt är en mycket välskriven och spännande roman. Tempot i berättelsen är högt, något som förstärks av relativt korta kapitel med olika berättare. Det är två tidslinjer i berättelsen – dels nutiden där Alexandra är huvudpersonen, dels tiden runt Beatrice försvinnande där vi får möta olika huvudpersoner i berättandet. Det är i sig ett ganska vanligt drag i spänningsromaner numera, men jag tycker Anna Roos behärskar det väl, och utnyttjar det på rätt sätt.

Det finns en grundläggande ton som jag gillar, liksom den svarta humorn och självironin som genomsyrar berättelsen. I synnerhet så gäller det när berättaren är Alexandra. Karaktärsteckningen är bra, och även om det inte finns någon i berättelsen som är rätt igenom sympatisk, så får man som läsare efter hand en allt större förståelse för flera av dem.

Historien har ett spänningsmoment som driver läsaren framåt. I grunden så handlar Pakt om makt och relationer och det är det som jag funderar efter att avslutat läsandet.

I en tid av serier så gillar jag att Anna Roos vågar sig på att skriva fristående böcker. Och böcker som inte är tegelstenar – man kan få fram mycket i en bok på knappt 250 sidor… Gemensamt för Spel och Pakt är överklassmiljön, där det finns en eller flera personer som inte känner sig hemma, och de konflikter som kommer ur det.

Jag ser fram mot nästa bok av Anna Roos – den kommer omedelbart att hamna på läslistan.

Omdöme: Välskriven berättelse med högt tempo om makt och relationer.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Violens boksida

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Modernista
Sidor: 247
Betyg på Goodreads: 4,33 baserat på 3 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 4 maj 2018.

Rött uppror av Pierce Brown

Från förlagets hemsida: Darrow tillhör de röda, en medlem av den lägsta klassen i det färgkodade samhället i framtiden. Precis om alla andra röda arbetar han i gruvorna under Mars. Övertygad om att han och hans folk gör planetens yta beboelig för kommande generationer. Det är det de sliter och offrar sina liv för, en bättre värld för sina barn.
Men Darrow och hans sort har svikits och lurats. Snart upptäcker de att Mars har varit möjligt att bo på under en lång tid. Stora städer och vackra parker finns spridda över planeten. De röda och Darrow är inget annat än slavar som tjänar en dekadent härskande klass.
Driven av hämnd och med längtan efter rättvisa offrar Darrow allt för att infiltrera det legendariska institutet, en skola för den dominerande klassen guld.
Han tvingas slåss för sitt liv och hela civilisationens framtid mot de bästa och mest brutala av samhällets framtida härskare. Han kommer att ta till alla medel för att besegra sina fiender. Även om det innebär att han måste bli en av dem för att göra det.

Rött uppror av Pierce Brown hade recensionsdatum 9 februari 2015. I original heter den Red Rising och kom ut 2014. Pierce Brown är en amerikansk författare som tidigare varit bl.a. chef för sociala medier på ett nystartat högteknologiskt företag och medhjälpare på en senators valkampanj. Rött uppror är hans debut, och den första i en trilogi.

Rött uppror är en bok som jag har väldigt svårt att komma in i. Mitt största problem med Rött uppror är språket, som ibland är irriterande banalt. Jag har svårt för jag-formen i vissa böcker, och Rött uppror är en sådan bok. I början så överöses man som läsare med nya begrepp och benämningar (dessutom gärna med stor bokstav som egennamn). Hela konceptet för boken är att allt utspelar sig i en framtidsvärld, och det är som om Pierce Brown vill klämma in alla förklaringar för läsaren alldeles i början. Han verkar dessutom ha bestämt sig för att komplicera det mesta. Det är så mycket så jag har svårt att komma in i boken, jag får inga bilder av vad som händer eller av hur världen/Mars ser ut. Kartan i början (som kopplar till senare delen av boken) hjälper inte på långa vägar.

Men så en bit in i boken så vänder det. Antalet begrepp minskar, historien tar fart, och det blir en bra balans mellan action och strategi. ”Spelet” (eller vad man nu ska kalla det) är spännande. Karaktärerna byggs också upp, och de och deras roller blir mer intressanta. Vissa vändningar i historien överraskar mig rejält. Sen är jag svag för greppet att blanda in mytologi och gudar i berättelsen! Våldet är dock rejält rått i Rött uppror, och ibland går det över gränsen. Samtidigt är det en del av beskrivningen av den här världen, där man inte längre ser hur rått och brutalt det är.

Det är en rätt intressant värld som Pierce Brown bygger upp, både rent tekniskt och mänskligt. I grunden handlar det förstås om makt och hur man kan lura andra. Jag kan inte låta bli att tycka att han snott rätt friskt från andra dystopier, som Hungerspelen och Divergentserien. Och en del Flugornas herre.

Trots den mycket sega inledningen och språket så är helhetsintrycket relativt bra. Men någon större lust att läsa del två, som dessutom inte fått lika bra omdöme, har jag inte (nu).

Omdöme: Dystopi fylld av action, intriger och våld, med en relativt trög början.
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Fridas bokhylla, Litteraturkvalster, Carolina läser, Bokhyllan, Bokhuset, Läsfåtöljens bokblogg och Boktycke

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Norstedts
Originaltitel: Red Rising
Översättare: Patrik Hammarsten
Sidor: 388
Betyg på Goodreads: 4,26 baserat på 155 397 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av maken
Utläst 29 april 2018.