My Lady Jane av Cynthia Hand, Brodi Ashton och Jodi Medows

Från Goodreads: The comical, fantastical, romantical, (not) entirely true story of Lady Jane Grey. In My Lady Jane, coauthors Cynthia Hand, Brodi Ashton, and Jodi Meadows have created a one-of-a-kind fantasy in the tradition of The Princess Bride, featuring a reluctant king, an even more reluctant queen, a noble steed, and only a passing resemblance to actual history—because sometimes history needs a little help.
At sixteen, Lady Jane Grey is about to be married off to a stranger and caught up in a conspiracy to rob her cousin, King Edward, of his throne. But those trifling problems aren’t for Jane to worry about. Jane is about to become the Queen of England.

My Lady Jane av Cynthia Hand, Brodi Ashton och Jodi Meadows kom ut 2016. Det är den första i en serie, The Lady Janies, som är alternativa återberättelser av kända ”Janes” i historien. Cynthia Hand är en ungdomsboksförfattare som bl.a. är känd för sin serie Unearthly. Brodi Ashton och Jodi Meadows är också ungdomsboksförfattare som givit ut böcker tidigare.

När vi var i Salt Lake City i somras så köpte min man flera böcker, varav en var My Lady Jane. Vi har bägge intresserat oss för Lady Jane Greys öde sen vi för många år sedan var i London och såg The Execution of Lady Jane Grey av Paul Delaroche på National Gallery. Vi har läst både fakta och skönlitterära berättelser om unga Lady Jane Grey som var Englands drottning i nio dagar innan hon halshöggs. My Lady Jane kom i Makeutmaningen och blev september månads bok.

My Lady Jane är en lättläst, underhållande och charmig bok men en underlig blandning av olika genres. Det är en ungdomsbok, den är historisk, den är romance, den är fantasy och den har ett stort mått av glimten i ögat. I början hade jag svårt att komma in i den, jag hade trott något annat och var alldeles för trött för att förstå mig på den minst sagt bisarra historien. Sen kom helgen, och jag kunde ägna mig mer åt boken, och då dröjde det inte länge innan jag var fast. Jag läste den med ett stort leende på läpparna och läsningen flög fram.

Även om My Lady Jane baseras på Lady Jane Greys öde, så är det minst sagt en fri tolkning, eller närmare bestämt en omskrivning av historien. Jane i boken är en riktig bokmal, hon går ingenstans utan en bok, och redan där så gillar jag henne! Överhuvudtaget så gillar jag flera av huvudpersonerna, eftersom de beskrivs med humor och självironi.

Det är svårt att skriva om historien utan att avslöja för mycket, men det finns alltså rejäla element av fantasy och magi. Dessutom så är det här charmig romance, där man efterhand blir övertygad om att det ska sluta lyckligt. Men med tanke på den verkliga historiebakgrunden är det inte säkert. Jag är imponerad över hur författarna lyckats väva in de historiska elementen, med kontroverserna och striden om tronen som ägde rum, för de finns där.

My Lady Jane passar säkert inte alla, och jag var först tveksam. Men tillslut blev jag verkligen charmad av den. Lite sugen är jag på att läsa de andra delarna, men eftersom jag inte kan den verkliga historien om Jane Eire eller Calamity Jane så är jag inte helt säker.

Omdöme: Lättläst och charmig romantisk fantasy
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Tickmicks bokblogg

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Harper Teen
Sidor: 491
Betyg på Goodreads: 4,12 baserat på 16 115 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånade den av maken som köpte den i Salt Lake City i somras.
Utläst 10 september 2017.

Annonser

Visheten vaknar av Elin Säfström

Från förlagets hemsida: Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, vättar och älvor. De flesta människor ser dem inte – tack vare Tilda. Det är nämligen hennes ansvar att rådare och människor hålls ifrån varandra. Det är svårt nog i vanliga fall, utan att trollen springer omkring på stan och beter sig som huliganer. Det visar sig att deras stora högtid, Vishetens dag, närmar sig och det går rykten om att den innefattar en förfärlig rit. Tilda måste se till att ingen skadas samtidigt som hon försöker få ordning på känslorna för Hakim och rädda sin vänskap med Imane. Ingenting blir lättare av att en attraktiv vittra behöver Tildas hjälp och att relationen till Natta börjar bli oväntat komplicerad.

Visheten vaknar av Elin Säfström har recensionsdatum idag, 13 september 2017. Elin Säfström är en svensk författare och programmerare med stort språkintresse. Hon debuterade 2016 med En väktares bekännelser, den första i serien om Tilda. Visheten vaknar är den andra boken i serien.

Det var med viss tveksamhet jag bestämde mig för att läsa En väktares bekännelser av Elin Säfström, för det lät ju inte alls som en bok för mig, fylld med tomtar, troll och andra varelser. Men jag föll pladask! När jag såg att det skulle komma en uppföljare hamnade den högt på önskelistan. Förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar. Tusen tack!

Visheten vaknar är en välskriven ungdomsroman, skriven med glimten i ögat. Den gör mig på gott humör! Det här är en roman jag gärna skulle sätta i händerna på någon som ser ner på ungdomslitteratur, för att bevisa hur fel de har. Elin Säfström har verkligen lyckats med sin huvudkaraktär, Tilda. Tilda är träffsäker i sina reflektioner och hon sätter den humoristiska tonen i berättelsen med sin självironi. Men ibland blir det lite väl mycket av den egencentrerade tonåringen, allt utgår från hennes problem och ibland skapar hon problem där de inte finns. Som en äkta tonåring förvisso, men i läsningen kan det bli lite mycket.

Den här gången var jag mer beredd på vad jag skulle möta i form av väktare, troll och andra magiska varelser mitt i storstaden Stockholm. Det är liksom i En väktares bekännelser riktigt bra gjort. Jag är svag för böcker med blandning av en verklig miljö och det magiska mitt i det verkliga, som i Engelsforstrilogin, där det magiska bara är synligt för vissa och har andra förklaringar för de som inte ”ser” magin. I En väktares bekännelser var den kombinationen klockren. I Visheten vaknar tycker jag magin får ta överhanden, och det blir stundvis alltför långa beskrivningar, i synnerhet av trollens värld. Det är ju en smaksak vilken balans man tycker är den bästa, och för många läsare tror jag det här passar utmärkt.

Det ska tilläggas att innan jag hann läsa Visheten vaknar hade den 17-åriga dottern, som läst och gillat En väktares bekännelser, snott boken. Hon plöjde den på en eftermiddag och gillade den enormt mycket. Värt att säga eftersom hon också är närmare den målgrupp som förlaget satt till 12-15 år.

Jag gillar den här serien, och ser fram mot fler böcker om Tilda och hennes familj. Inte minst med cliffhangern på slutet i den här boken.

Omdöme: Välskriven ungdomsfantasy med humor
Betyg: 4

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Lilla Piratförlaget / Gilla böcker
Sidor: 319
Betyg på Goodreads: För få betyg satta ännu.
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget. Tack Christina för det!
Utläst 26 augusti 2017.

Vi mot er av Fredrik Backman

Från förlagets hemsida: Det är så enkelt att få människor att hata varandra att det är obegripligt att vi någonsin gör något annat.
Efter de fruktansvärda händelser som skakade Björnstad i första boken berättar Vi mot er historien om månaderna efteråt. De bästa vännerna Maya och Ana lever ut sommaren på en gömd ö och försöker lämna omvärlden bakom sig, men ingenting blir som de hoppas. Rivaliteten mellan Björnstad och grannstaden Hed växer till en ursinnig kamp om pengar, makt och överlevnad som exploderar när städernas hockeylag möts. Samtidigt avslöjas en ung spelares innersta hemlighet och ett helt samhälle tvingas visa vad det egentligen vill stå för. Det kommer sägas att våldet kom till Björnstad det här året, men det är en lögn. Våldet fanns redan här.

Vi mot er av Fredrik Backman hade recensionsdatum 21 augusti 2017. Fredrik Backman är en svensk författare som debuterade 2012 med En man som heter Ove, som gjort succé och även filmatiseras. Vi mot er är hans sjätte bok, och den andra i en serie som börjde med Björnstad.

Jag har läst alla Fredrik Backmans böcker utom en, och han tillhör onekligen en av mina favoritförfattare. När jag såg att han skulle komma med en ny bok så hamnade den omedelbart på läslistan. Tyvärr meddelade förlaget först att de inte hade möjlighet att skicka recensionsexemplar. Men så blev jag kontaktad på Instagram med frågan om jag fortfarande var intresserad. Jag blev verkligen jätteglad och sa förstås ja!

Vi mot er är en stark beskrivning av hat och vad det gör med oss människor. Fredrik Backman har en alldeles egen stil i språk och hur han bygger en historia som jag tycker är imponerande. Jag gillar flera av hans ”tricks” (som jag nu känner igen från bok till bok), som exempelvis att smyga in vad som händer med karaktärerna i framtiden. Jag som är hopplös på att smygtitta i slutet av böcker och undra vad som händer sen, uppskattar det.

Men ändå så är det något med mig och Vi mot er. Vi klickar inte. Jag har för ovanlighetens skull (för att vara en bok av Fredrik Backman) jättesvårt att komma i den. Jag dras inte med i formuleringarna som i tidigare böcker, det blir för mycket av samma, för många speciella uttryck. Hans sätt att repetera uttryck blir inte charmigt utan bara repetetivt. Först de sista 100 sidorna så börjar jag sluka boken, vilket är rätt sent för en bok på drygt 500 sidor. För ovanlighetens skull så blir det heller ingen emotionell berg- och dalbana med skratt och tårar. Jag blir alltigenom ledsen av Vi mot er. Det är inget fel i sig, men det är inte vad jag förväntade mig. Inte heller berör den på djupet på samma sätt som Björnstad gjorde.

Vi mot er handlar om saker och relationer som går i kras, hur hat och desperation förstör människor och deras samspel. Även om jag inte dras med på samma sätt som vanligt så finns det en del beskrivningar som dyker upp då och då som är rent briljanta. En av dem är hans beskrivning av ett äktenskap som är på väg åt fel håll, där han beskriver betydelsen av små ord och små gester. Att kunna notera sådant och sen beskriva det i en bok är inte många som förmår. Likaså träffar hans beskrivningar av hjälplösheten i föräldraskapet mig mitt i hjärtat.

Fredrik Backman är också riktigt bra på att skapa levande karaktärer. I Vi mot er får man både veta mer om några av karaktärerna från Björnstad, och lära känna några nya. Alla berör på något sätt, och deras smärta känns.

När jag skulle läsa Björnstad så var jag skeptisk, då den ”handlade om idrott”. Men idrotten var där bara en ram. Så upplever jag inte att det är i Vi mot er. Den handlar alldeles för mycket om idrott för min smak. Visst handlar den om andra saker, som vänskap, utanförskap, gemenskap, föräldraskap och en massa andra -skap. Men det döljs mer av idrotten. Jag förstår att en författare inte alltid kan visa på alla sidor av ett fenomen, utan använder vissa sidor för att driva hem en poäng. Men för mig som aldrig idrottat i lag, aldrig kommit in det, aldrig haft begåvningen för det så handlar idrott också om de som alltid står utanför, de som aldrig får vara med. För idrotten kan vara väldigt exkluderande också genom att man bara utesluter och ignorerar. I boken synliggörs problematiken med skuldbeläggande och hur man försöker dölja sin egen oförmåga med att kalla de som man upplever som annorlunda med fula ord. Men de som ”bara” är utanför, aldrig kommer in, aldrig ens blir sedda (aldrig får raklödder i skorna…), de saknar jag i orten Björnstad. Alla som beskrivs är på något sätt starkt berörda av hockeyn. Min upplevelse är att vara bra i idrott skapar en respekt i skolan, en respekt i kompisgänget och det är svårt att stå utanför. Karaktären Zachariasär den som närmast skulle kunna representera detta, men han lyckas då i något annat som är av tävlingskaraktär och får respekt av det.

Jag är kluven till Vi mot er. Å ena sidan finns det äkta Backmanska där, å andra sidan så har jag svårigheter att ta till mig berättelsen. Oavsett detta så kommer jag att vilja läsa nästa del om Björnstad, för karaktärerna i det här samhället berör och jag vill veta vad händer med dem.

Omdöme: Starkt men något trögstartat om hat, vänskap och sorg
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Just nu just här, Fantastiska berättelser och och dagarna går,

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Forum
Sidor: 519
Betyg på Goodreads: 4,28 baserat på 54 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget. Tack Sofia för det!
Utläst 3 september 2017.

Lilac Girls av Martha Hall Kelly

Från Goodreads: New York socialite Caroline Ferriday has her hands full with her post at the French consulate and a new love on the horizon. But Caroline’s world is forever changed when Hitler’s army invades Poland in September 1939—and then sets its sights on France.
 An ocean away from Caroline, Kasia Kuzmerick, a Polish teenager, senses her carefree youth disappearing as she is drawn deeper into her role as courier for the underground resistance movement. In a tense atmosphere of watchful eyes and suspecting neighbors, one false move can have dire consequences.
 For the ambitious young German doctor, Herta Oberheuser, an ad for a government medical position seems her ticket out of a desolate life. Once hired, though, she finds herself trapped in a male-dominated realm of Nazi secrets and power.
 The lives of these three women are set on a collision course when the unthinkable happens and Kasia is sent to Ravensbrück, the notorious Nazi concentration camp for women. Their stories cross continents—from New York to Paris, Germany, and Poland—as Caroline and Kasia strive to bring justice to those whom history has forgotten.

Lilac Girls av Martha Hall Kelly kom ut i april 2016. Den är inte översatt till svenska, men finns däremot på norska. Martha Hall Kelly är en amerikansk författare som tidigare arbetat som copywriter. Lilac Girls, som är hennes debutroman, baseras på verkliga händelser, vilket man kan läsa mer om på hennes hemsida.

Min make inhandlade Lilac Girls när vi var i Denver i somras, och läste den under vår resa. Den hamnade i Makeutmaningen och blev augusti månads bok.

Lilac Girls är en välskriven och tänkvärd bok. Av någon anledning tog det mig tid att komma in i boken, och läsningen lossnade först efter drygt halva boken, då jag bara ville läsa mer. Möjligen berodde detta på språket, då det bitvis var komplicerat och på tok för ordrikt, i synnerhet de stycken som handlar om Caroline. Martha Hall Kelly lyckas verkligen med de tre olika berättarrösterna. Det är inte bara berättelserna som skiljer, utan ordval, meningsbyggnad och värderingar blir olika – det är tre olika karaktärer som kommer till tals.

Det är svårt att ta in bitar av Lilac Girls, att människor kan bete sig så grymt. I synnerhet då det tydligt framgår att historien baseras på verkliga händelser. Herta är så osympatisk att jag inte vet vart jag ska vända mig när jag läser hennes berättelse. Jag kan tycka att det är lite synd att författaren inte vågar sig på att borra lite djupare i Hertas bevekelsegrunder, det är så lätt att avfärda henne som ett undantag och något extremt, trots att vi vet att som hon agerar inte är unikt.

Lilac Girls har ett mycket viktigt tema, och alla berättelser som handlar om den grymma behandlingen av olika grupper av människor under andra världskriget är viktiga. Vi får ju inte glömma! Lilac Girls har dessutom fokus på kvinnorna (i Ravensbruck) och berättelsen är helt ur deras perspektiv, vilket jag uppfattar inte är så vanligt i berättelser om andra världskriget. Martha Hall Kelly verkar ha lagt en enorm vikt vid att göra grundlig ”research”.

Jag brukar säga att omslagen inte spelar någon roll för mig, men i det här fallet gjorde det det. Jag noterade omslaget då min make köpte boken och läste den (då ser man ju omslaget utifrån) och drog några förhastade slutsatser om vad Lilac Girls skulle handla om. Det gjorde att jag väntade på att saker skulle hända som aldrig hände, vilket blev något av en besvikelse.

Lilac Girls var faktiskt lite av en utmaning för mig, då jag sällan läser historiska böcker, och inte precis brukar välja böcker som utspelar sig under andra världskriget. Dessutom så tog den ett tag att vänja sig vid. Men när jag väl kom in i den så tyckte jag om den.

Lilac Girls är Martha Hall Kellys debutroman så det är svårt att säga om det blir något mer läst av henne. Enligt hennes hemsida håller hon på med två ”prequels” till Lilac Girls.

Omdöme: Välskriven men något trögstartad roman om grymhet, vänskap och lojalitet.
Betyg: 4

Jag har inte hittat några svenska recensioner av boken.

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Ballantine Books
Sidor: 483
Betyg på Goodreads: 4,31 baserat på 58 521 betyg
Hur jag fick tag på den: Mitt exemplar lånade jag av maken som köpt den i Denver.
Utläst 21 augusti 2017.

Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde

Från förlagets hemsida: Nahid träffar Masood den kväll de firar att hon kommit in på universitetets läkarlinje. De är båda 18 år. Han berättar om sin tro på frihet och om övertygelsen att gamla strukturer måste rivas ner. För Nahid blir frihetskampen som en barnslig dröm. Revolutionen kommer över dem som ett stjärnregn. De smyger runt i staden och delar ut flygblad, sprider sitt budskap. De vet att de riskerar allt, men det är roligt, kittlande, skrämmande. De är odödliga. Ett folk av sten. Men det är innan de tvingas leva under jorden.
Den dagen allt förändras har Nahid fallit för lillasyster Noorahs tjat och låtit henne följa med dem. En demonstration pågår och tusentals människor skriker slagord på gatorna. Men allt blir långt mer allvarligt och våldsamt än de kunnat föreställa sig och för ett ögonblick släpper hon sin systers hand. Allt som händer efteråt bär färg av det.
För lånade pengar flyr de till Sverige med falska pass. Det gör det för sin egen skull, och för att dottern ska få en framtid. I Sverige skapar hon sig en ny tillvaro, men tryggheten här har en mörk baksida.
30 år senare är Nahid arg – på sjukdomen, på sjukhuspersonalen, på livet, på sina vuxna barn. Allt det där ingen förstår i Sverige fast de vet så mycket. Allt som har med förlust och kamp att göra. Men ett barnbarn är på väg och ett hopp tänds. Kanske var inte allt förgäves ändå? ”Om jag får det här vill jag inte ha någonting mer.” Men det visar sig bli en kamp mot klockan.

Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde har recensionsdatum idag, 31 augusti 2017. Golnaz Hashemzadeh Bonde är en svensk författare som debuterade 2012 med Hon är inte jag. Hon är grundare och VD på Inkludera Invest och bor i Stockholm. Som treåring flydde hon med sina föräldrar från Iran. Hon har examen från Handelshögskolan i Stockholm.

För snart fem år sedan läste jag Golnaz Hashemzadehs bok Hon är inte jag. Den knockade mig fullständigt på alla plan, och jag brukar återkomma till den som en av de starkaste böcker jag läst. Jag har då och då undrat och hoppats att det skulle komma en ny bok. Men ändå höll jag på att missa den här. Tack och lov gjorde jag inte det. Och dessutom skickade förlaget ett recensionsexemplar. Stort tack!

Det var vi är en enormt stark och berörande bok. Jag gillar det korta och kärnfulla språket, det blir en styrka i det som understryker känslorna. Vilket i sig är lite underligt, det är inte alls alltid jag gillar korta meningar, men här hör det ihop med vad boken vill säga och med Nahids personlighet.

Det finns många styrkor med boken, men det finns också delar som jag av personliga skäl har svårt för. Det var vi är en berättelse om att ständigt vara på flykt, att aldrig höra hemma någonstans. Den känns viktig i en tid när mycket fokus ligger på flyktingar, mottagande och integrering. Det var vi visar en komplexitet som är lätt att glömma bort. Språket är målande, och beskrivningarna om att vara ett folk av sand eller ett folk av rötter går rätt in. Jag funderar rätt mycket under läsningen på om den här delen är baserad på författarens föräldrars erfarenheter.

Jag kan inte förmå mig att tycka om Nahid. Det finns mycket att säga om allt hon varit med om, men det verkar som om hon alltid varit egoistisk, ända sen uppväxten. Hennes inställning till föräldraskap stör mig. Närmare bestämt så tycker jag hon och Masood fullständigt missar det ansvar man har som förälder och jag mår fysiskt illa av det sätt de behandlar dottern på.

Lyckligtvis så handlar Det var vi i huvudsak om just flykt, om Nahids ungdom i en tid av revolution och om hennes föräldraskap. Men den handlar också om Nahids upplevelse av cancer och där har jag stora svårigheter. Mycket beror på mina egna tankar och erfarenheter från de månader mellan att min pappa fick en cancerdiagnos till att han dog. Precis som för Nahid så satte sig cancern såsmåningom på hjärnan och han försvann innan han försvann. Här tycker jag boken går för långt. Att beskriva Nahids tankar när hon försvinner in i dimman, det har jag enormt svårt att köpa. Det är så omöjligt att beskriva inifrån. Jag tror helt enkelt att tankarna försvinner, de blir inte formulerbara i ord.

Eftersom mina invändningar mot boken främst gäller de delar som handlar om sjukdomen och de är i hög grad baserade på mina egna erfarenheter så ger jag ändå nästhögsta betyg, 5-, till boken. För det är en omtumlande upplevelse att läsa den, och den kommer med all säkerhet att leva kvar länge i mitt sinne. Nu hoppas jag det tar mindre än fem år till nästa bok av Golnaz Hashemzadeh Bondes nästa bok.

Omdöme: Omtumlande och starkt om flykt, föräldraskap och en sjukdom om förgör
Betyg: 5-

Bloggat om boken har Feelgoodbiblioteket.

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Wahlström och Widstrand
Sidor: 220
Betyg på Goodreads: Endast fåtal betyg satta
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 28 augusti 2017.

The Travelers av Chris Pavone

Från Goodreads: Meet Will Rhodes: travel writer, recently married, barely solvent, his idealism rapidly giving way to disillusionment and the worry that he’s living the wrong life. Then one night in Argentina a beautiful woman makes him an offer he can’t refuse. Soon Will’s bad choices – and dark secrets – take him across Europe, from a Bordeaux chateau to a midnight raid in Paris, from a Dublin dive-bar to a mega-yacht in the Mediterranean and an isolated cabin perched on the cliffs of Iceland.
As Will is drawn further into a tangled web of international intrigue, it becomes clear that the network of deception ensnaring him is part of an immense and deadly conspiracy with terrifying global implications – and that the people closest to him may pose the greatest threat of all.

The Travelers av Chris Pavone kom ut 2016. Den är inte översatt till svenska. Chris Pavone är en amerikansk författare med en mångårig bakgrund i förlagsbranschen. Han var bl.a. spökskrivare innan han debuterade 2012 med The Expats, som är översatt till 20 språk. The Travelers är hans tredje bok.

The Travelers valdes till sommarens bok i bokcirkeln som jag är med i. Jag hade inte tidigare hört talas om vare sig författare eller böcker.

The Travelers är en thriller med många tvister och bra tempo. Den är annorlunda än någonting jag läst tidigare. Det är svårt att sätta ord på vad jag upplever som unikt, men jag tycker författaren har lyckats få till något eget i uppbyggnad av historien. Nu ska sägas att även om jag läser mycket spänningslitteratur så läser jag sällan rena thrillers numera, så det kan hända att det finns liknande historier. Den som jag tycker den mest liknar är Slutet av kedjan av Fredrik T Ohlson.

The Travelers är en lättläst bok, men det tog ändå rätt lång tid att läsa. Dels så är den relativt många sidor, och den hade vunnit på att vara betydligt kortare. Dels var det också så att även om jag upplevde den som lättläst och det gick fort när jag väl läste så var det ingen bok jag längtade efter att läsa vidare, så jag gjorde mycket ”emellan”.

Det går inte att säga så mycket om handlingen, utan risk för spoilers. Så det får bli kort. Jag gillade historien och alla turer hit och dit men allt var (naturligtvis) helt osannolikt. Framförallt så upplevde jag det som osannolikt att man skulle kunna dölja saker för vänner och familj på det sättet som några av personerna i boken gör. På sätt och vis var boken som en film, uppbyggd i scener. Jag hade inga problem att visualiera varje ”scen” i boken, inte minst utifrån actionfilmer.

The Travelers var en intressant läsupplevelse men jag tvivlar på att jag kommer att läsa något mer av Chris Pavone.

Vad vi tyckte i bokcirkeln får jag komplettera med när vi haft vårt möte.

Omdöme: Osannolikt invecklad men lättläst thriller.
Betyg: 3+

Jag hittar ingen svensk bloggare som bloggat om boken.

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Faber Faber
Sidor: 433
Betyg på Goodreads: 3,6 baserat på 3731 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånade på biblioteket
Utläst: 12 augusti 2017

Winter av Marissa Meyer

Från Goodreads: Princess Winter is admired by the Lunar people for her grace and kindness, and despite the scars that mark her face, her beauty is said to be even more breathtaking than that of her stepmother, Queen Levana.
Winter despises her stepmother, and knows Levana won’t approve of her feelings for her childhood friend–the handsome palace guard, Jacin. But Winter isn’t as weak as Levana believes her to be and she’s been undermining her stepmother’s wishes for years. Together with the cyborg mechanic, Cinder, and her allies, Winter might even have the power to launch a revolution and win a war that’s been raging for far too long.

Winter av Marissa Meyer kom ut 2015. Det är den fjärde och avslutande delen i The Lunar Chronicles (Månkrönikan). Marissa Meyer är en amerikansk författare som debuterade 2012 med Cinder, första delen i Månkrönikan. Hon har tidigare arbetat som bl.a. redaktör och korrekturläsare och skrivit fanfiction.

När jag läste Cinder 2012 så blev jag mycket positivt överraskad och bestämde mig genast för att läsa de övriga delarna i serien. Det visade sig inte vara så lätt. Del två, Scarlet, kom ut 2013. Men sen bytte man svenskt förlag, så det dröjde till 2015 innan del tre, Cress, kom ut. Sen dess har dottern och jag väntat på del fyra, Winter. I slutet av våren så mejlade jag förlaget med en fråga om de tänkte ge ut den på svenska, och fick ett nekande svar. Då tog vi skeden i vacker hand och köpte den på engelska (åt dottern) i Salt Lake City på vår USA-resa. Och nu har vi bägge läst den!

Winter är en välskriven ungdomsroman, och en värdig avslutning på Månkrönikan. Jag är djupt fascinerad av Marissa Meyers förmåga att ta traditionella sagor (Askungen, Rödluvan, Rapunzel och Snövit) och omsätta dem till en helt annan miljö, en modern sci-fi/fantasyvärld (nej, jag vet inte exakt hur jag ska kategorisera den här världen…). Tre av sagorna har jag inbillat mig att jag har haft rätt bra koll på, men såsmåningom insett att det inte är originalen utan moderna barnvänliga tappningar som Disneys. Winter är en bra bit från Disneys variant av Snövit kan man säga! Flera gånger så kollar vi upp hur sagorna egentligen är.

Winter är den fjärde och sista delen i själva Månkrönikan, och det är en rejäl tegelsten. I mitt tycke hade den kunnat vara ett antal sidor kortare, en bit i mitten så tycker jag det är en del upprepningar och nästan lite långtråkigt. Men som tur är så är inte den sista biten det minsta tråkigt. Och jag gillar verkligen slutet! Jag gillar också humorn i boken.

Fokus i Winter borde vara just prinsessan Winter, men Marissa Meyer ägnar minst lika mycket tid åt Cinder, Scarlet och Cress för att knyta ihop hela berättelsen. Det lider boken en del av, men eftersom min absoluta favorit av de fyra är Cinder, så är jag inte speciellt ledsen för det. Som tur är så får också Iko också vara med!

Man kan säkert ha synpunkter på kvinnorna och männens roller i den här serien, men jämfört med de traditionella varianterna på sagorna så skapar Marissa Meyer kvinnliga karaktärer som i mångt och mycket är de drivande i kampen. I synnerhet då Cinder och Scarlet.

Winter är som sagt var den avslutande delen, men det finns två till böcker om det här universumet: Fairest och Stars Above. Eftersom Fairest finns i dotterns bokhylla redan så blir nog den läst såsmåningom.

Omdöme: Välskriven ungdomsfantasy skickligt baserat på en klassisk saga
Betyg: 4+
(kommentar: 17-åriga dottern håller med om att det är en verkligt bra bok)

Bloggat om boken har Fridas bokhylla, C R M Nilsson, Boktycke och Ewelinas bokblogg

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Feiwel and Friends
Sidor: 823
Betyg på Goodreads: 4,49 baserat på 111 206 betyg
Hur jag fick tag på den: Mitt exemplar lånade jag av dottern som fick den i Salt Lake City.
Utläst 30 juli 2017.

Hon som vakar av Caroline Eriksson

Från förlagets hemsida: Författaren Elena har nyligen separerat från sin man och bor tillfälligt i ett radhus utan mycket kontakt med omvärlden. Den enda hon träffar regelbundet är sin syster, men deras relation är ansträngd och fylld av hemligheter.
Håglös och med skrivkramp börjar hon iaktta grannfamiljen tvärs över gården. Bakom den prydliga fasaden tycks ett mörkt drama pågå mellan mannen och hustrun. Elena kan inte motstå impulsen att följa familjen Storm i smyg och ju längre hon går i sina ansträngningar, desto större blir oron för att något fruktansvärt är på väg att ske.
När tonårssonen Leo söker kontakt med Elena får hon direktinsyn i familjens liv. Det blir tydligt att hans mamma är en kvinna med ett mörkt förflutet, en kvinna kapabel till fruktansvärda handlingar. Elena dras in i en karusell som snurrar allt snabbare och som snart hotar att leda till katastrof för både henne och familjen Storm.

Hon som vakar av Caroline Eriksson har recensionsdatum idag, 23 augusti 2017. Caroline Eriksson är en svensk författare och socialpsykolog som debuterade som författare 2013 med Djävulen hjälpte mig. Både Djävulen hjälpte mig, och hennes andra roman Inga gudar jämte mig, är historiska spänningsromaner som baseras på verkliga mord. 2015 kom hennes psykologiska thriller De försvunna som sålts till 26 länder. Hon som vakar är hennes fjärde skönlitterära bok.

Jag har läst två av Caroline Erikssons böcker – Djävulen hjälpte mig och De försvunna. I synnerhet den andra tyckte jag var mycket bra. Så när jag fick ett mejl med frågan om jag ville läsa Hon som vakar så blev jag mycket glad.

Hon som vakar är en vansinnigt spännande och välskriven psykologisk thriller. En riktig bladvändare, som jag läste ut på en dag. Fast jag var tvungen att pausa och andas då och då… Caroline Eriksson är otroligt bra på att bygga upp en obehaglig hjärtklappningsstämnig av till synes vardagliga situationer. Redan efter första sidan så var jag fast. Jag som läser många deckare tycker det är befriande att läsa en bok som inte är blodig, inte är grotesk men ändå så oerhört spännande och obehaglig. Allt bygger på stämningar. Boken är också förhållandevis kort, men definitivt tillräckligt lång för att bygga en historia.

Det är bra karaktärsbeskrivningar, men grunden i en spänningsroman av den här sorten är förstås att man inte riktigt ska lita på de som berättar sina historier. Så det går inte riktigt att säga att man kommer någon in på livet. Jag gillar hur berättelsen växlar i berättarröster, det driver historien framåt. Någonstans i mitten av boken så slår det mig hur det ligger till. På sätt och vis visar det sig stämma när jag läst hela boken, men ändå så har jag inte alla delar vilket skapar överraskning. Dessutom gillar jag verkligen slutet på flera plan. Mer kan jag inte säga utan att spoila.

Hon som vakar är mer än bara spänning, det finns en hel del att fundera på om relationer. Vad man ser utifrån vad gäller relationer mellan andra människor är inte alltid rättvisande, och man ska inte dra alltför många slutsatser som utomstående. Just den delen är något jag funderat en hel del på i sommar, med anledning av en del händelser i min närhet. Man är så snabb på att dra slutsater och döma i dagens samhälle. Och just det bygger Hon som inte vakar på, för även jag som läsare inser att jag dragit vissa förhastade slutsatser.

Och jo Caroline – den där fjärde boken lyckades du verkligen med 😉 Jag ser fram emot den femte boken och hoppas den redan är på gång. Tillsvidare så ser jag fram mot Svenska deckarfestivalen i Sundsvall.

Omdöme: Vansinnigt spännande psykologisk thriller om vad som kan dölja sig under ytan.
Betyg: 5-

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Forum
Sidor: 238
Betyg på Goodreads: Recensionsdag idag, för få betyg.
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget. Tack för det.
Utläst: 20 augusti 2017

Pappas pojke av Emelie Schepp

Från författarens hemsida: En varm sommarkväll ringer sexårige Jonathan till sin pappa Sam som är på väg hem. Skräckslagen berättar han att någon har tagit sig in i familjens hus i Norrköping. Det är det sista Sam hör från pojken innan han försvinner spårlöst.
Åklagare Jana Berzelius leder förundersökningen av det komplicerade fallet. Tillsammans med kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander försöker hon ta reda på vad som har hänt Jonathan. Spåren leder bakåt i tiden, och ju längre Jonathan är borta desto mer personlig blir utredningen för Jana. Hon inser att det är bråttom, mycket bråttom att hitta pojken.
Samtidigt begär den skoningslöse Danilo Peña att Jana ska besöka honom i häktet. När hon till slut går med på att träffa honom kastas hon in i en fruktansvärd kamp på liv och död, där allt sätts på spel och ingen går säker.

Pappas pojke av Emelie Schepp har recensionsdatum idag, 21 augusti 2017. Det är den fjärde delen i serien om Jana Berzelius och hennes kollegor. Emelie Schepp är en svensk författare och föreläsare som tidigare arbetat som projektledare inom reklambranschen. Hon debuterade 2013 med Märkta för livet, den första i serien om Jana Berzelius, då som egenutgivare.

Mitt första ”möte” med Emelie Schepp var när jag fick ett mejl från henne med en fråga om jag ville läsa Märkta för livet. Hon var då egenutgivare, och jag brukar inte så ofta tacka ja till sådana erbjudanden. Men nu gjorde jag det och det är jag himla glad för – för så upptäckte jag en författare som nu tillhör mina favoriter i deckargenren. Jag blev glad när hennes nya bok kom från förlaget! Först fick jag en förhandsutgåva men innan jag hann läsa den så kom den slutliga versionen, så recensionen handlar om den.

Pappas pojke är en vansinnigt spännande bladvändare. Jag kunde helt enkelt inte släppa den, och läste ut den på en dag. Pappas pojke är mycket välskriven. Det finns ingenting överflödigt i texten, men ändå så upplever jag den som fyllig. Det här är helt enkelt Emelie Schepps bästa bok hittills. Och då har jag ju gillat de tidigare böckerna.

Då och då i de tidigare böckerna har det dykt upp scener som jag upplevt som lite väl dramatiska och groteska, men det gör det inte i Pappas pojke. Ändå är den nog dramatisk. Jana, som jag inte alls gillade i början, har blivit mer samlad, även om hon är fortsatt sargad av sin uppväxt och en olycklig person som stöter bort andra. Men det blir mer och mer förståeligt varför hon gör som hon gör. Däremot kan jag inte med karaktären Mia, och det skulle jag inte i verkligheten heller.

Historien i Pappas pojke är väl sammanhållen, spännande och dessutom tänkvärd. Slutet är mycket snyggt, och jag går och tänker på slutet och historiens olika bottnar långt efter att jag läst ut boken. Berättelsen berör helt enkelt.

Det finns ett problem. Det dröjer alldeles för länge till nästa bok i serien. För det blir väl fler böcker???

Omdöme: Spännande bladvändare om föräldraskap, relationer och att utnyttja andra människor.
Betyg: 5-

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Harper Collins Nordic
Sidor: 394
Betyg på Goodreads – inte satt ännu.
Hur jag fick tag på den: Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tusen tack för det.
Utläst: 31 juli 2017.

Room av Emma Donoghue

Från Goodreads: To five-year-old Jack, Room is the entire world. It is where he was born and grew up; it’s where he lives with his Ma as they learn and read and eat and sleep and play. At night, his Ma shuts him safely in the wardrobe, where he is meant to be asleep when Old Nick visits. 
Room is home to Jack, but to Ma, it is the prison where Old Nick has held her captive for seven years. Through determination, ingenuity, and fierce motherly love, Ma has created a life for Jack. But she knows it’s not enough…not for her or for him. She devises a bold escape plan, one that relies on her young son’s bravery and a lot of luck. What she does not realize is just how unprepared she is for the plan to actually work. 

Room av Emma Donoghue kom ut 2010. Den utgavs först i Sverige under namnet Inlåsta. I samband med att filmen släpptes 2016 kom en nyutgåva med titeln Room. Emma Donoghue är en irländsk-kanadensisk historiker och författare som debuterade 1994 med Stir Fry. Hon har skrivit romaner, noveller, pjäser och filmmanus, bl.a. till filmatiseringen av Room.

I december 2016 så såg vi en bra film – Room. Så bra att jag satte betyg 5 på den. Jag visste då att den var baserad på en bok, men tänkte att jag nog ändå inte skulle läsa den. Men när jag såg boken i Barnes and Noble i Salt Lake City så kunde jag ändå inte motstå den.

Room är en väldigt speciell historia, och det speglar Emma Donoghue i språket och uppbyggnaden av berättelsen. Vi får hela berättelsen genom Jacks ögon. Han är fem år och har vuxit upp i rummet som är hela hans värld. Det gör hans språk begränsat och speciellt, för alla delar i rummet har namn och egenskaper. Jag upplevde språket som jobbigt, det tog en bra stund innan jag vande mig, och det förstörde upplevelsen en del. Vad som ännu mer förstörde, var att jag sett filmen innan. Min bild av personerna och deras egenskaper blandades ihop med karaktärerna i filmen, och jag kom även ihåg skillnader mellan film och bok. Det gjorde också att jag såg inte upplevde händelserna enbart genom Jack.

Room väckte många funderingar hos mig. I synnerhet är det Jacks mamma som jag tänker på. Hon är en komplex blandning av en stark person och kanske i viss mån också en egoistisk person. Det är svårt att beskriva utan att spoila en del av handlingen. Jag tycker boken är betydligt bättre i andra delen. Den blir mer komplex, och relationen mellan Jack och hans mamma sätts i ett annat perspektiv i brytningen mot miljön.

Jag hade gärna velat läsa Room samtidigt som någon annan, t.ex. i en bokcirkel, för att kunna diskutera den utan att förstöra handlingen. Room är en unik bok och trots att den till det yttre verkar anspela på verkliga händelser så går den på djupet och blir inte sensationslysten.

När jag höll på att läsa Room dök Emma Donoghues Miraklet upp som en överraskning i posten. Den hoppas jag kunna läsa utan att det dröjer alltför länge.

Omdöme: Om föräldraskap och obegriplig grymhet i ett unikt berättarperspektiv.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Att leva loppan, Vargnatts bokhylla, Mias bokhörna och Enligt O

Mer om boken kan du läsa här eller här. (svenska: här eller här)
Förlag: Little, Brown and Company
Sidor: 321
Betyg på Goodreads: 4,03 baserat på 556 175 betyg
Hur jag fick tag på den: Mitt exemplar var nyinköpt i Salt Lake City.
Utläst 26 juli 2017.