Från A till Ö: Okej

O – Okej. En bok som inte var dålig, men inte särskilt bra heller.
Den här boken fick dig att säga ”Meh” och rycka på axlarna. Den var liksom bara okej.

Jodå, sådana böcker dyker upp då och då. I min betygssättning har jag översatt betyg 3 till ”En helt OK bok”. En bok som fick det betyget är Not that kind of girl av Lena Dunham. Så här skrev jag i recensionen:

Not that kind of girl är en mycket lättläst bok, jag läste ut den på bara ett par dagar, trots bristande läsflyt. Den har vissa poänger, men jag upplever den som tjatig, då samma tema upprepas om och om igen. Den är hoppig och ostrukturerad, men jag har ändå viss behållning av den.

Framförallt bygger Not that kind of girl på två komponenter – en kvinnas enorma dåliga självförtroende och sex. Väldigt mycket sex. Det känns som om hon har hur många män som helst, men det kan vara ett fåtal som hon återkommer till, det är oklart för mig. Allt eftersom jag läser blir jag mer och mer frustrerad över att det inte blir mer än detta. Inga reflektioner, och inga förklaringar, bara en massa anekdoter. Det verkar i beskrivningen som detta är en feministisk bok, men jag upplever den inte alls så, just pga bristen på egna reflektioner. Ska man läsa en bättre bok, så rekommenderar jag Catlin Moran.

Annonser

Från A till Ö: Nostalgi

N – Nostalgi. En bok du läste som barn.
Den här barndomsboken får dig att le och önska att du var liten igen.

Jag har då och då på bloggen skrivit om mina läsupplevelser som barn och tonåring. En bok som jag nämnt rätt ofta är Historien om Någon av Åke Löfgren. Minns den med en form av skräckblandad förtjusning, det är ju som en deckare för barn. Var glad när även dottern som liten gillade den här boken. Mer ska jag inte säga, för alla detaljer blir ju spoilers 😉

Från A till Ö: Mörk

M – Mörk. En bok med mörka toner.
Det är inte Fifty Shades of Grey vi snackar om här. Nej, den här boken hade inte kunnat bli mörkare ens om du läste den på natten. Skräck, sorg, ilska. Den här boken levererar.

Jag läser ju ofta deckare och en del av dem är mörka. En serie av deckare som är riktigt mörka är Gard Sveens serie om Tommy Bergmann. Jag har läst alla tre på norska, men den första i serien finns översatt till svenska: Den siste pilgrimen. Som exempel i just det här inlägget väljer jag den sista boken: Blod i dans.

Så här skrev jag i min recension: Blod i dans är lättläst norsk krim. Lättläst i språk och uppbyggnad – en bladvändare. Men inte helt lättläst i stämningen. Gard Sveens böcker är mörka. Synen på mänskligheten är mörk och det finns få ljusglimtar. Det är bitvist brutalt och rått, han backar inte för att gräva i människors mörkaste delare. Blod i dans är inte en bok för någon som vill ha lättläst cosy crime. Jag är fascinerad av hur Gard Sveen lyckas beskriva så väl vad som kan föregå i huvudet på personer som uppenbart har problem och någon form av psykisk störning. När jag träffade honom på Svenska Deckarfestivalen 2016 var det just en av sakerna vi pratade om.

Från A till Ö: List

L – List. En ovanligt smart bokkaraktär.
Den här karaktären bara måste vara släkt med Einstein. Hur annars kan h*n vara så smart?

Det finns ju gott som smarta personer i deckare, eller i alla fall personer som är bra på att lösa gåtor. Mitt val blir en klassiker – Sherlock Holmes. Och illustrationen får bli den prisbelönta Från Holmes till Sherlock av Mattias Boström. Ett måste för alla Sherlocknördar.

 

Från A till Ö: Klocka

K – Klocka. En bok om tidsresor.
Det kan vara framåt eller bakåt i tiden. Vad föredrar du?

Tidsresor är inte något som jag letar efter i böcker, det är snarare så att jag förhåller mig rätt skeptisk. Jag kan ge fler exempel på när man inte alls lyckas skriva om detta. Men en serie jag hade stor behållning av där tidsresor är en stor del är en serie i kategorin ungdomsfantasy var Ädelstenstrilogin av Kerstin Gier . Första delen heter Rubinröd. Den har f.ö. också filmatiserats.

Gwendolyn Shepherd lever med sin stora och speciella familj i London. I väntan på att hennes malliga kusin ska göra sin första tidsresa, fördriver Gwen tiden med att plugga och hänga med sin bästa kompis efter skolan. Ända tills den dag hon plötsligt befinner sig i det viktorianska London i slutet av 1800-talet! 
Gwendolyn finner sig snart indragen i hemliga planer och mystiska intriger som ett uråldrigt ordenssällskap under ledning av 1700-talsgreven av Saint Germain planerar. Tillråga på allt så utses den några år äldre Gideon, snygg men värsta stroppen, till hennes ledsagare för att hjälpa henne med de första tidsresorna.
En familj med många hemligheter… och den största hemligheten är Gwen själv. 

Den här serien har jag skrivit om förut vad gäller omslag. Omslagen bytte utseende mitt i serien. Bilden ovan är det omslag som var först, det som vi har i hyllan.

Från A till Ö: Jul

J – Jul. En bok som bör läsas när det snöar.
Marken där ute är täckt av snö och du vill inget hellre än att krypa upp i soffan där inne och läsa om boken.

Jamen se där – ett passande tema. Fast inte helt enkelt, för jag har ingen given julbok, jag är ju dålig på att läsa om. Men jag tar en bok som jag ändå starkt förknippar med jul sen jag var liten: Tomten av Viktor Rydberg

Midvinternattens köld är hård,
 stjärnorna gnistra och glimma.
 Alla sova i enslig gård
 djupt under midnattstimma.
 Månen vandrar sin tysta ban,
 snön lyser vit på fur och gran,
 snön lyser vit på taken.
 Endast tomten är vaken.

Det här var den här utgåvan som fanns hemma hos oss:

Från A till Ö: Ilska

I – Ilska. En karaktär som gjorde dig frustrerad.
Ibland förstår man inte hur karaktärerna tänker. Just den här karaktären gjorde dig extra frustrerad.

Det är sällan jag ger en bok lägsta betyg – 1. Det gör jag faktiskt bara när jag inte klarat av att slutföra en bok. Den boken kan förstås passa någon annan utmärkt. Den senaste boken som jag inte klarade att läsa ut var Grace av Anthony Doerr. Ett av mina problem var huvudkaraktären David Winkler (det andra problemet hör inte hemma i det här inlägget). Jag tyckte han var oerhört frustrerande, där han gick och tyckte synd om sig själv och hade ångest över att han skulle drömma sanndrömmar igen. Sån ångest att han behandlade alla runt omkring sig illa dessutom. Självömkande karaktärer i en bok har jag väldigt svårt för!

Från A till Ö: Humor

H – Humor. Den roligaste boken du någonsin läst.
Här strömmade tårarna av en helt annan anledning. Du kunde inte sluta skratta när du läste den här boken.

Av någon anledning så är det sällan jag skrattar så mycket till en bok. Däremot TV-serier och film, då kan jag vrida mig av skratt. Undrar varför det är så? Dessutom är det så att böcker som beskrivs som ”komiska” sällan fungerar så för mig, de känns oftast överdrivna. Nåja, en bok där jag i alla fall satt och skrattade högt då och då när jag läste är (förstås) Fredrik Backmans En man som heter Ove. Vad jag tyckte kan ni läsa här.

Från A till Ö: Gråt

G – Gråt. En bok som lämnade dig i tårar.
Tårarna slutade inte strömma när du läst den här boken.

Det kan låta okänsligt men tårarna strömmar sällan när jag läser en bok. Jag gråter över verkliga händelser som jag upplever. Sen kan jag bli djupt berörd och ledsen över saker jag läser. I synnerhet när det är just beskrivningar av verkliga händelser. En bok som jag tror jag faktiskt grät över när jag läste var Rosario är död av Majgull Axelsson. Det var långt innan jag började blogga (någon gång i början av 90-talet) så jag kopierar in beskrivningen av den:

En liten flicka dör i ett land långt borta. Vad angår det oss? I synnerhet när det gått tjugofem år sedan det hände. Rosario Baluyot var bara elva år när hon dog. Hon levde som gatubarn i Olongapu i Filippinerna där hon blev ett offer för den hänsynslösa sexturismen. 

Majgull Axelsson träffade aldrig Rosario i verkligheten men flickan fanns inom henne och i drömmar kunde hon höra hennes frågor »Vad var det för en värld jag föddes till? Vad är det att vara människa om det som hände mig får lov att hända?» 

I dokumentärromanen Rosario är död har Majgull Axelsson rekonstruerat Rosarios korta liv. Boken utkom första gången 1989 och är fortfarande aktuell.

Från A till Ö: Fattig

F – Fattig. En bok med en fattig huvudkaraktär.
Den här stackars huvudkaraktären har det inte lätt i livet. Kanske det blir bättre senare?

Det första jag tänker på är någon skildring av fattigdom i Sverige under 1800-talet, som exempelvis Utvandrarna. Men mitt val faller på en modernare skildring av fattigdom i Sverige. För vi glömmer så lätt att det finns fattigdom här och nu, även i välfärdssamhället Sverige. Boken är en som jag ofta skrivit om på bloggen, eftersom den gjorde enormt intryck på mig när jag läste den: Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson. Det handlar om Miira som växer upp i Gårdsten utanför Göteborg. Så här skrev jag på bloggen i recensionen:

Hon är arg för att lärarna gett upp hoppet redan i förväg. Hon är arg för att ingen tror hon kan något, att hon inte kan bli något. Att tjejer alltid är mindre värda en killar, och finnar mindre värda än svenskar. Hon som vill läsa smartböcker, bli hjärnkirurg, inte slita med tappstädning som sin mamma eller på Volvofabriken som sin pappa. Men smartböckerna får hon sno, precis som kläder, för pengar är det ont om. Hon hänger med sina finska klasskompisar, eller svenska Vera, som alla har det eländigt hemma, mycket värre än Miira. Tillsammans snattar, röker och super de för det måste man ju i Gårdsten.

Och i mitt omdöme:

Boken är skriven som en människa tänker, det är tankar som irrar sig hit och dit, men ändå så lyckas man få en mycket beskrivande bild av Miiras eländiga liv. Det är fördomar, droger och fattigdom mitt i folkhemssverige. Intressant tycker jag att beskrivningen av hennes relation till föräldrarna är. De, i synnerhet mamman, vill egentligen ge Miira hela världen men har ingen aning om hur de ska göra. De litar på henne, och accepterar hennes egenhet. För det finns hopp för Miira, hon har en obändlig vilja, en stryka och ett rättvisepatos. Hon tar ingen skit.

I jämförelse med andra skildringar av uppväxter under samma tidsperiod som jag läst nyligen så känns den här som helt unik, den speglar ett helt annat Sverige. Skrämmande och fascinerande. Skicklig invävt så framträder också ett tydligt ställningstagande av författaren, mot segregering av invandrare, mot könsfördomar, och för allas rätt att behandlas lika. Ett budskap som känns aktuellt ännu idag.