Från A till Ö: Verklighet

V – Verklighet. En bok utan övernaturliga inslag.
Här finns inget av varken övernaturliga varelser, gömda kungadömen eller magi. Vilken är den bästa och mest verklighetstrogna bok du har läst?

Oj, den här borde jag har många att välja mellan för! Jag väljer en som är ren fiktion men som jag ändå upplevde som en parallell verklighet när jag läste den: Jag älskar dig inte av Christina Stielli. Att jag fastnade för den berodde på att huvudpersonen heter Lotten. Christina Stielli är en författare jag varmt rekommenderar!

Så här skrev jag i min recension (hela hittar ni här):

Att läsa den här boken är en oerhört intensiv upplevelse. Det är som att befinna sig inuti Lottens (ja, inte mitt;-) huvud. Jag märkte hur jag läste och läste, för att sen titta upp och inse att det inte var min verklighet, utan allt utanför boken var mycket bättre. Jag var nog rätt odräglig vissa dagar, för jag var så påverkad av boken.

Det är en ledsam bok på sätt och vis. Den handlar om ett äktenskap som alls inte varit bra, fast det utåt sett verkat normalt. Väldigt verklighetstroget tycker jag! Det handlar om svek och sorg, om en kvinna som ändrat på sig själv för att anpassa sig till äktenskapet och sin egen bild av äktenskapet. Men det är också en bok som ger hopp, för Lotten är i grund och botten en stark kvinna, omgiven av vänner. Visst kan man stundvis bli riktigt arg på Per och frustrerad på Lotten men samtidigt så tror jag att det är just så här fler förhållanden än man kan tro fungerar i någon utsträckning.

Annonser

A till Ö: Ungdom

U – Ungdom. En ungdomsbok du avgudar.
Hinduismen har tusentals gudar. Det finns tusentals ungdomsböcker i världen. Vilken ungdomsbok avgudar du mest?

Hm, de ungdomsböcker jag läste och verkligen tyckte om när jag var barn/ungdom är inte riktigt sådana som jag minns med sådan passion… Så jag tar faktiskt en bok som jag läst i vuxen ålder. Det har varit roligt, att upptäcka all bra ungdomslitteratur som faktiskt finns. Den här boken vet jag inte om jag hade gillat fullt lika mycket i tonåren, men den gjorde stort intryck på mig, och är en av de ungdomsböcker som jag tror betytt allra mest för väldigt många ungdomar. Det märker jag om inte annat när jag pratar litteratur med yngre. Ja, det är förstås Harry Potter och de vises sten av J K Rowling. Jag läste den först själv, och läste den några år senare högt för barnen.

Från A till Ö: Trend

T – Trend. En boktrend du vill upplysa.
Böcker, speciellt ungdomsböcker, har gått igenom en massa trender. Ett år är det vampyrer, det andra är det sjöjungfrur. Vilken trend föredrog du?

Jag vet inte om jag ska tolka det här som enbart trender i ungdomsböcker, men gör det ändå…. Jag läste många böcker/serier i liknande koncept. Ung käck flicka som möter motgångar men med glatt mod och är självuppoffrande. Ett exempel på en sån serie är den som går under namnet Fröken Sprakfåle. Så här skrev jag i ett äldre inlägg som handlar om min mormors, min mammas, mitt och min dotters läsande:

En serie som förenade min mammas och min läsning var Fröken Sprakfåle av Lisa Eurén-Berner. Den första boken är från 1932, den tjugonionde och sista från 1963. Fröken Sprakfåle är en upptågsrik flicka, en ny tids flicka. Den vilda flickan växer upp, tar studenten, passar barn, gifter sig med sin Greger, får barn och böckerna fortsätter med barnens uppväxt och senare deras giftermål. Glad och infallsrik som en sprakfåle skulle man vara, inte tyngas av sorger. Att man uppoffrade sig skulle inte märkas, det man gjorde för andra skulle falla sig naturligt.

 

 

Från A till Ö: Spoiler

S – Spoiler. En bok du blev spoilad om slutet på.
Argh, det är så frustrerande! Vilken bok blev du mest spoilad på?

Hm, den här var svårare än jag trodde. Jag kommer liksom inte ihåg vilka böcker som jag blivit spoilad på innan läsning. Mitt val blir en hel serie, som gjorts TV-serie på som i sin tur varit en snackis i varenda fikarum känns det som. Inte minst hur TV-serien skiljer sig från böckerna… Det handlar om George R R Martins serie Sagan om is och eld.

Från A till Ö: Rekommendation

R – Rekommendation. Den bok du senast blev rekommenderad.
Hade ingen sagt åt dig att läsa den här boken hade du förmodligen knappt tittat på den.

Ni som följer min blogg vet att vi varje år kör en ”Makeutmaning” där min make väljer 10 böcker som jag ska läsa på 10 månader. Eftersom han läser en del genrer som jag normalt inte väljer själv, så tycker jag den senaste boken som jag läste i just den utmaningen får anses kvala in här. Boken är Rött uppror av Pierce Brown. Tyvärr så blev det här ingen ny favorit. Min recension hittar ni här.

Så här beskrivs boken på förlagets hemsida:

Darrow tillhör de röda, en medlem av den lägsta klassen i det färgkodade samhället i framtiden. Precis om alla andra röda arbetar han i gruvorna under Mars. Övertygad om att han och hans folk gör planetens yta beboelig för kommande generationer. Det är det de sliter och offrar sina liv för, en bättre värld för sina barn.
Men Darrow och hans sort har svikits och lurats. Snart upptäcker de att Mars har varit möjligt att bo på under en lång tid. Stora städer och vackra parker finns spridda över planeten. De röda och Darrow är inget annat än slavar som tjänar en dekadent härskande klass.
Driven av hämnd och med längtan efter rättvisa offrar Darrow allt för att infiltrera det legendariska institutet, en skola för den dominerande klassen guld.
Han tvingas slåss för sitt liv och hela civilisationens framtid mot de bästa och mest brutala av samhällets framtida härskare. Han kommer att ta till alla medel för att besegra sina fiender. Även om det innebär att han måste bli en av dem för att göra det.

Från A till Ö: Quagga

Q – Quagga. En bok som dog ut snabbt.
Quaggan dog ut under senare halvan av 1800-talet. Vilken bok känner du var hypad under en kort period, men sedan glömdes bort.

Allt är ju relativt, och vem som ”hypar” kan ju vara olika. En bok som slogs upp rätt stort marknadsföringsmässigt var Den andalusiske vännen av Alexander Söderberg. Det talades om en ny Stieg Larsson, och filmrättigheterna såldes till Hollywood. Enligt marknadsföringen så såldes boken till ett trettiotal länder innan den ens kommit ut på svenska. Stor hype!

Den andalusiske vännen var första delen i en serie. Den kom 2012, och nu när jag kollade så ser jag att del två och del tre har kommit ut – något som jag helt missat. Kan ju också bero på att det inte var en bok i min stil – mitt omdöme finns här. Jag kan inte hitta att den blivit film. Än.

 

Från A till Ö: Papegoja

P – Papegoja. En bok du känner härmade en annan.
Du känner att författaren var starkt inspirerad av en annan mer känd bok när du läste den här boken.

Jag tror den här var den svåraste av alla hittills i den här tagen! Jag kan inte komma på någon så där omedelbart. Det är ju inte sällan i deckare som man känner igen mönstret och ibland verkar det nästan gå mode i vissa drag (som förra året läste jag flera deckare där det fanns ”hemvändare”). Sen är det ofta som författare som slår igenom med en bok som har ett visst upplägg inte vågar ändra konceptet utan alla deras böcker har samma upplägg. En sådan författare är Dan Brown. Så här skrev jag om den senaste jag läste av honom: Inferno.

Inferno är en intressant bok i typisk Dan Brown-stil. Det är både en fördel och en nackdel att alla böcker om Robert Langdon är uppbyggda enligt samma mönster. Det är en gåta med symboler som Langdon ska lösa i en stad någon stans i Europa med många kulturella landmärken, och till sin hjälp har han en ung kvinna. På köpet får läsaren en detaljerad utbildning i konsthistoria, litteraturhistoria, lokal geografi och modern teknik.

Från A till Ö: Okej

O – Okej. En bok som inte var dålig, men inte särskilt bra heller.
Den här boken fick dig att säga ”Meh” och rycka på axlarna. Den var liksom bara okej.

Jodå, sådana böcker dyker upp då och då. I min betygssättning har jag översatt betyg 3 till ”En helt OK bok”. En bok som fick det betyget är Not that kind of girl av Lena Dunham. Så här skrev jag i recensionen:

Not that kind of girl är en mycket lättläst bok, jag läste ut den på bara ett par dagar, trots bristande läsflyt. Den har vissa poänger, men jag upplever den som tjatig, då samma tema upprepas om och om igen. Den är hoppig och ostrukturerad, men jag har ändå viss behållning av den.

Framförallt bygger Not that kind of girl på två komponenter – en kvinnas enorma dåliga självförtroende och sex. Väldigt mycket sex. Det känns som om hon har hur många män som helst, men det kan vara ett fåtal som hon återkommer till, det är oklart för mig. Allt eftersom jag läser blir jag mer och mer frustrerad över att det inte blir mer än detta. Inga reflektioner, och inga förklaringar, bara en massa anekdoter. Det verkar i beskrivningen som detta är en feministisk bok, men jag upplever den inte alls så, just pga bristen på egna reflektioner. Ska man läsa en bättre bok, så rekommenderar jag Catlin Moran.

Från A till Ö: Nostalgi

N – Nostalgi. En bok du läste som barn.
Den här barndomsboken får dig att le och önska att du var liten igen.

Jag har då och då på bloggen skrivit om mina läsupplevelser som barn och tonåring. En bok som jag nämnt rätt ofta är Historien om Någon av Åke Löfgren. Minns den med en form av skräckblandad förtjusning, det är ju som en deckare för barn. Var glad när även dottern som liten gillade den här boken. Mer ska jag inte säga, för alla detaljer blir ju spoilers 😉

Från A till Ö: Mörk

M – Mörk. En bok med mörka toner.
Det är inte Fifty Shades of Grey vi snackar om här. Nej, den här boken hade inte kunnat bli mörkare ens om du läste den på natten. Skräck, sorg, ilska. Den här boken levererar.

Jag läser ju ofta deckare och en del av dem är mörka. En serie av deckare som är riktigt mörka är Gard Sveens serie om Tommy Bergmann. Jag har läst alla tre på norska, men den första i serien finns översatt till svenska: Den siste pilgrimen. Som exempel i just det här inlägget väljer jag den sista boken: Blod i dans.

Så här skrev jag i min recension: Blod i dans är lättläst norsk krim. Lättläst i språk och uppbyggnad – en bladvändare. Men inte helt lättläst i stämningen. Gard Sveens böcker är mörka. Synen på mänskligheten är mörk och det finns få ljusglimtar. Det är bitvist brutalt och rått, han backar inte för att gräva i människors mörkaste delare. Blod i dans är inte en bok för någon som vill ha lättläst cosy crime. Jag är fascinerad av hur Gard Sveen lyckas beskriva så väl vad som kan föregå i huvudet på personer som uppenbart har problem och någon form av psykisk störning. När jag träffade honom på Svenska Deckarfestivalen 2016 var det just en av sakerna vi pratade om.