Bloggpaus

Nu blir det sommarlov här på bloggen några veckor. Jag har inte förprogrammerat inlägg så det kommer med all sannolikhet att vara tyst här till någon gång i slutet av juli. Det kan nog hända att det blir viss aktivitet på mitt Instagramkonto om allt fungerar som det ska. Men här på bloggen säger jag Trevlig sommar och på återseende senare.

 

Topp Tio Tisdag: De bästa böckerna jag läst så långt 2017

I veckans Top Ten Tuesday har The Broke and the Bookish satt temat till: Best Books You’ve Read In 2017 So Far (break it down however you want — by genre, strictly 2017 releases, whatever!)

Det här temat har fördelen att jag kan gå tillbaka och se vilka betyg jag satt på böckerna. Fast det är ju ingen exakt vetenskap ändå. 1:an fick en 5:a, 2-5 fick en 5- och 6-10 är ett urval av de som fick 4+.

10. En väktares bekännelser av Elin Säfström
9. De mörkermärkta av Mattias Leivinger och Johannes Pinter
8. Jag ska hitta dig av Pernilla Ericson
7. Fixaren av Gabriella Ullberg Westin.
6. Manglade dukar och vikta servetter av Eva Klingberg
5. Syndafloder av Kristina Ohlsson
4. Den tunna blå linjen av Christoffer Carlsson
3. Ärren vi bär av Caroline Engvall
2. Häxan av Camilla Läckberg
1. The Dry av Jane Harper

Cold Earth (Mörk jord) av Ann Cleeves

Från det svenska förlagets hemsida: Under den mörka vintern på Shetlandsöarna framkallar det häftiga regnet ett jordskred. Våldsamma vattenmassor och lervälling spridersig över vägen från Lerwick till Sumburgh ochut mot havet. När Jimmy Perez kör till en väns begravning får han syn på en stuga som förstörts av vattenmassorna. Han utgår först från att stugan är övergiven, men när han stiger in hittar han en död kropp: en mörkhårig kvinna i röd klänning. Jimmy, som får intrycket attden döda kvinnan precis som han själv har rötter i medelhavsområdet, blir som besatt av att ta reda på vem hon var. Så småningom kommer det fram att kvinnan sannolikt blivit mördad och att hon var död redan innan jordskredet nådde huset. Jimmy Perez är beredd att göra allt för att ta reda på hennes identitet– och hur hon dött.

Cold Earth av Ann Cleeves kom ut 2016. På svenska heter den Mörk jord och kom ut i maj 2017. Cold Earth är den sjunde delen i Ann Cleeves Shetlandsserie, varav den första, Raven Black, kom ut 2006. Ann Cleeves är en brittisk författare som skrivit c:a 30 böcker i flera deckarserier. Mest känd i Sverige är hon för serien om Vera Stanhope och Shetlandsserien, vilka bägge har filmatiserats.

Från början så var Shetlandsserien en kvartett och jag älskade de böckerna. Ända tills slutet av den fjärde. Sällan har jag varit så arg på en författare. Det var med blandade känslor jag tog emot beskedet att det skulle bli fler böcker i serien. Även om de inte är så bra som de första fyra så är de ändå såpass bra att jag läser dem så fort de kommer ut. På engelska. Cold Earth fick jag i födelsedagspresent och jag förstår ärligt inte varför den blivit liggande till nu.

Cold Earth är en lättläst deckare i lugnt Shetlandstempo. Den här serien handlar inte om mysterierna, det handlar om personerna (Jimmy Perez och hans kollegor/vänner) och framförallt handlar det om Shetlandsöarna, både miljön och mentaliteten. Jag förväntade mig ett lugnt tempo, och ingen bladvändare, och det var vad jag fick. Det är i stort en ganska medelmåttig bok, men jag charmas av språket och miljön.

Miljöskildringarna är verkligen fantastiska i Cold Earth, man förflyttas till en miljö där vädrets växlande förutsättningar styr. Jag känner mig både blöt och kall och imponerad av kraften i vädret. Mysteriet däremot är inget att hurra för, och upplösningen tycker jag är underlig.

Jag gillar i stort huvudpersonerna, men ärligt talat börjar jag bli lite less på Jimmy Perez. Vad är charmen med honom egentligen? Han är butter och inåtvänd mest hela tiden, och tänker mer på sig själv än andra. I den här boken är han heller inte den som leder och kommer med genombrotten. Jag gillar att Sandy får ta mer plats, och att han utvecklats. Magnus Tait vars begravning boken inleder med var ju en av huvudpersonerna i den första boken, Raven Black, och jag gillar hur historien knyts ihop.

En sak som jag funderar på när jag läser är Cassies ålder. Cassie har ju funnits med sen första boken, men hon beskrivs ändå som väldigt ung, ungefär som hon precis börjat skolan. Raven Black kom ut 2006 så rimligen borde det gått 10 år? Kan Cassie vara 12-13 år? Inte alla som sätter sig och leker med Lego, eller bara accepterar att ignoreras?

Jag kommer att fortsätta läsa den här serien, för jag gissar att det kommer en till bok som har ”Fire” i titeln? (de tre sista heter Dead Water, Thin Air och Cold Earth så ett element fattas). Definitivt på engelska, för en del av charmen är det brittiska inklusive språket.

Omdöme: Lättläst och lugnt om Shetlandsöarna.
Betyg: 4-

Bloggat om boken (den svenska) har Johannas deckarhörna

Mer om boken kan du läsa här, här, här elller här
Förlag: Macmillan
Sidor: 387

Mitt exemplar var en födelsedagspresent i januari.
Utläst 25 juni 2017.

Bokbloggsjerka 23-26 juni: Flest böcker av..

Det är så lätt att jag glömmer bokbloggsjerkan om jag inte gör den på fredagen. Men det sträcker sig ju över hela helgen. I veckans Bokbloggsjerka frågar Annika: Vilken författare förekommer mest i din bokhylla?

Med bokprogrammet Collectorz.com så är ju detta en baggis. Viktigt är dock vad ”din bokhylla”. Vi delar ju bokhyllor jag och maken. Så det får bli två svar 😉 Sen vi efter flytten plockade upp och rensade bland våra ungdomsböcker och då också registrerade dem så ändrades svaret.

Ska jag gå på vilken författare jag har flest böcker av så är det Merri Vik. Jag äger 31 böcker i Lotta-serien.

Går vi på gemensam samling av böcker så blir svaret John Grisham. Av honom har vi också 31 böcker (maken har 3, jag har 28).

Den gode lögnaren av Nicholas Searle

Från förlagets hemsida: Han är en man som har ljugit i hela sitt liv. Svindlaren Roy Courtnay, drygt åttio år gammal, bor i en engelsk förort och står inför sitt livs största kupp: Han ska förföra den rika änkan Betty, som han fått kontakt med via en dejtingsida, för att lura åt sig hennes pengar.
Men vem är Roy Courtnay? Vad har han tvingats gå igenom för att klara av att leva med alla sina lögner? Och varför tycks Betty vara så villig att bli hans nästa offer?
Steg för steg börjar historien nystas upp, i en psykologisk thriller som tar sin början i Berlin 1938 och sträcker sig över nästan ett sekel, en tid med inslag av ofattbar ondska, kraftfullt motstånd och anmärkningsvärd godhet.

Den gode lögnaren av Nicholas Searle kom ut i 2016. I original heter den The Good Liar och kom ut 2016. Nicholas Searle är en brittisk kriminalförfattare som arbetat med säkerhetsfrågor som statstjänsteman. Den gode lögnaren är hans debutroman.

Den här boken dök upp som ett överraskningsexemplar från förlaget. Lite senare under hösten blev den nominerad till Svenska Deckarakademins pris för bästa till svenska översatta kriminalroman. Nicholas Searle hamnade också på min Boktolva 2017.

Den gode lögnaren är en spännande och riktigt bra thriller. Jag visste verkligen inte alls vad den här skulle handla om och hade nästan inga förväntningar, vilket visade sig vara riktigt bra. Intrigen överraskade mig och den var betylidgt bättre än väntat. Redan från början fastnade jag i berättelsen, och fann den ovanligt lättläst. Tyvärr så var det en svacka i mitten, sen tog den fart igen, för att landa i ett slut som jag tyckte var ett antiklimax.

Tidshopp är otroligt vanliga i spänningsromaner (och även andra genrer) och det fungerar olika bra. I Den gode lögnaren är tidshoppen till olika tidsåldrar, knutet till vad som händer i nutid snarare än kronologiska. Det gör att man som läsare inte förrän i slutet har en komplett bild av Roy och Betty. Jag gillar greppet, och tycker Nicholas Searle behärskar det.

Karaktärsteckningen är inte den bästa. Roy är en högst osympatisk karaktär, och det finns egentligen ingen som jag riktigt gillar, inte ens Betty. Man behöver ju inte gilla karaktärerna men jag engagerar mig inte i personerna i berättelsen, utan bara vad som händer personerna. Nutidstråden är den tråkigaste, och beskrivningen av åldrande är inte särskild bra, bara deprimerande.

Jag skulle nog kunna tänka mig att läsa mer av Nicholas Searle, även om jag tror att mitt positiva intryck av Den gode lögnaren i hög grad baseras på överraskning och låga förväntningar.

Omdöme: Intressant och invecklad historia om förräderi, lögner och bedrägeri.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Mest Lenas godsaker och Beas bokhylla

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: The Good Liar
Förlag: Louise Bäckelin förlag
Översättare: Boel Unnerstad
Sidor: 320

Mitt exemplar var ett överraskningsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 17 juni 2017.

Helgfrågan v. 25: Tröglästa böcker

I veckans helgfråga frågar Mia: Vad gör du när du råkar ut för en trögläst bok? Gärna exempel på en sådan. Bonusfråga: Hur firar du midsommar? 

Tja, det beror på hur trögläst och hur jag fått tag på boken. Är det ett recensionsexemplar som jag bett om så kämpar jag mig igenom boken, även om det tar tid. Är det en bok i Makeutmaningen likaså. Annars beror det på. Om den är extremt trögläst och inte tilltalar mig alls så ger jag upp. Känner jag att det mer beror på att jag är trött, stressad och att det kanske kan bli bättre så fortsätter jag läsa och hoppas på att det blir bättre. Har ingen lust att ge exempel, det är ju så individuellt och jag gillar inte ”negativ reklam”.

Bonusfrågan: Inte alls.
Vi har köpt god mat (utan midsommartema) som vi ska äta. Som en extra lördag. När barnen var små brukade vi försöka åka någonstans där det var firande, men vi har aldrig riktigt fått någon entusiasm i vår familj för den här högtiden. Ingen av oss kommer med några traditioner och det finns inget tryck från den närmsta familjen. En skön tredagarshelg helt enkelt.

Hett i hyllan #50

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Det är på sluttampen på 2013, närmare bestämt i mellandagarna. Vid ett besök på Vängåvans bokhandel träffar jag Monica som ger mig en kasse med sju böcker – alla från Sekwa och Etta förlag – som present. Tyvärr så står fem av dem olästa i hyllan. Fyra av dem har jag redan tagit upp i Hett i hyllan. I sista Hett i hyllan innan semestern så är det dags för den sista boken lämpligt nog. Det är Dagar utan hunger av Delphine de Vigan.

Laure är 19 år, hon är anorektiker. När hon blir inlagd i sjukdomens slutstadium börjar hon efter hand förstå hur det kunde gå så långt. Dagar utan hunger återger tre månaders sjukhusvistelse, tre månader för att blåsa nytt liv i en utmattad kropp, tre månader för att kapitulera, för att bli frisk. Laures tillfrisknande är också berättelsen om hennes möte med den läkare som tar hand om henne, kanske den ende som kan ta till sig hennes smärta, den del av hennes barndom som hon inte kan frigöra sig ifrån.

Ja, den här har jag ju läst om i alla fall. Inbillar mig att det kan vara en rätt jobbig men viktig bok att läsa.

Spel av Anna Roos

Från förlagets hemsida: Sol lämnar Sverige och svär på att aldrig komma tillbaka. Men när hennes tvillingbror Gustavs kropp hittas i Årstaviken och hans död avskrivs som självmord återvänder hon motvilligt. Med ett fingerat CV får hon anställning vid Handelshögskolans bibliotek. I korridoren träffar hon Erik, studenten som är lite bättre än alla andra och har en likadan tatuering som den hon sett på sin brors döda kropp.
Sol drog nitlotten redan vid födseln. Medan Gustav växte upp på gåslever i deras pappas nya hus på Lidingö blev hon kvar i förorten med sin mentalt instabila mamma. Och om hon har haft svårt att behålla sina jobb, har hennes bror snarare haft problem med vilket han ska välja efter sin examen från Handelshögskolan.
Vad var det egentligen som hände Gustav? Jakten på svar tar Sol djupare in i hans värld. Ur sprickorna i den putsade fasaden börjar mörka sanningar sippra fram, och Sol dras in i ett spel där bara slumpen avgör vem som är vinnare och vem som är förlorare.

Spel av Anna Roos hade recensionsdatum 27 maj 2017. Anna Roos är civilekonom. Hon har arbetat på kasino och bott en period i Atlanta. Spel är hennes debutroman.

Den här boken hade jag noterat i någon avisering av nya böcker, men inte direkt skrivit upp. Därför var det en trevlig överraskning när förlaget skickade den till mig.

Spel är en välskriven och lättläst bok, med en spännande och annorlunda intrig. Jag kan faktiskt inte påminna mig om att jag läst något liknande, och då läser jag många spänningsromaner. Spel är också befriande kort, bara ca 220 sidor, något som inte är så vanligt i den här genren. Det är bra driv i berättelsen, och mitt intresse hålls uppe hela tiden.

Spel är lättläst med ett drivet språk. Jag brukar inte vara så förtjust i jag-formen, men det här är Sols berättelse, och jag tror den hade förlorat i intensitet om den beskrivits i tredje person. Sol är en kvinna som varit med om mycket, trots sina unga år, och jag tycker det framgår väl utan att jag som läsare skrivs på näsan om det. Ibland kan jag nästan uppleva det tvärtom, som att jag får ”gissa” mig till lite väl mycket. Sol är cynisk så det räcker och blir över, och dessutom ganska elak mot andra. Det är inte lätt att tycka om henne, men det är däremot lätt att förstå att det blivit så. De andra personerna i berättelsen väcker också mitt intresse och jag hade gärna läst mer om dem.

Intrigen i Spel handlar mycket riktigt om spel. Och här är min enda invändning. Jag är inte riktigt säker på att jag greppar vad spelet går ut på, det är något som jag känner att jag inte fattar. Vad är det Gustav egentligen gjort? Vad är poängen? Jag kan inte skriva så mycket mer utan att spoila… Efter avslutad läsning så känns det … lite oavslutat.

Spel är en mycket lovande debut och jag hoppas få läsa mer av Anna Roos.

Omdöme: Välskrivet i snabbt tempo om familjerelationer, spel och att utnyttja andra.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Boktanken

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Samarbete mellan Modernista och Louise Bäckelin förlag
Sidor: 224

Mitt exemplar var ett överraskningsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 13 juni 2017.

Topp Tio Tisdag: Tio serier jag (kanske) tänkt börja på men inte har

I veckans Top Ten Tuesday har The Broke and the Bookish satt temat till: Top Ten Series I’ve Been Meaning To Start But Haven’t

Det här temat är ju lite bedrägligt. Jag behöver ju inte tio serier till att läsa… Det skulle vara lättare att lista serier där jag läst första boken men inte mer. Jag la till ett ”kanske” i titeln för jag är inte säker på om jag vill börja. Av de serier jag listade sist det här temat var i Top Ten Tuesday har jag faktiskt börjat på nio av tio.

1. Roslund & Hellströms serie om Ewert Grens.
2. Cilla & Rolf Börjlinds serie om Tom Stilton och Olivia Rönning.
3. Anders de la Mottes serie MemoRandom.
4. Anna Jakobson Lunds serie Systemet.
5. Cecilia Samartins serie Señor Peregrino.
6. Richard Castles serie om Nikki Heat.
7. Någon av Ingrid Hedströms serier.
8. Åsa Hellbergs serie Sonja.
9. Stuart Mac Brides serie om Ash Henderson.
10. Hjorth & Rosenfeldts serie om Sebastian Bergman.

Hm, ja detta kanske kan vara en slags påminnelselista för egen del.

Sommarläsningsenkät

Trött måndag. Mycket att göra. Visst låter det som enkätdags? Det är visserligen en månad sen Lyran gjorde en sommarläsningsenkät, men sommaren har ju dröjt, så jag kanske kan vara ursäktad?

1. Brukar du läsa mer eller mindre, eller som vanligt på sommaren?
Jag brukar läsa mer, juli brukar vara min bästa månad. Vi är ju en läsande familj så även när vi har semester tillsammans så brukar vi läsa. Jag befarar att i år kommer det inte att bli lika mycket läst som vanligt i juli.

2. Läser du samma typ(er) av böcker som under övriga delar av året, eller läser du något speciellt på sommaren?
Förr så var sommaren vikt för deckare, men nu läser jag ju deckare året runt. Jag försöker välja bara efter lust och peta undan dåliga samveten. Och kanske våga mig på lite tjockare böcker.

3. Beskriv den ultimata sommarläsningsplatsen! Inkludera gärna smaker, dofter o s v.
Jag gillar vår balkong, men den passar för läsning på morgnarna, på eftermiddagen kan det bli lite hett. Annars gillar jag att läsa på stranden, och höra vågor som kluckar. Eller på en utservering med en cappuccino till.

4. Vilken bok är perfekt för en slö dag på stranden/i hängmattan?
Alla böcker 😉 Deckare eller feelgood. Gärna med sommartema. I år så rekommenderar jag Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg. Inte för att den har sommartema, utan för att den är riktigt bra feelgood.

5. Berätta om en bra bok som utspelar sig på sommaren!
Sommaren utan regn av Maggie O’Farrell. Den utspelar sig i London sommaren 1976 när England drabbades av en extrem värmebölja.