Tre personer i olika delar av Frankrike råkar ut för obehagliga händelser. En man, endrömbokhandeln enstöring med kända alkoholproblem, kommer svårt medtagen utstapplande från skogen. Vad som egentligen hänt vill han inte avslöja. En flerbarnsmor kör av vägen på ett oförklarligt sätt och skadas allvarligt. En man slutar gå sin vanliga morgonpromenad och verkar rädd för något.
I Paris har Francesca och Ivan öppnat bokhandeln Au Bon Roman med en speciell inriktning. De säljer bara bra romaner. Francesca är en arvtagerska med italienskt påbrå som brinner för litteratur. Ivan har arbetat i bokhandlar tidigare, och älskar böcker. En topphemlig kommitté hjälper dem att välja ut de allra främsta mästerverken. Konceptet visar sig vara oerhört provocerande och väcker stor uppmärksamhet i media. De får också motta hot som snart eskalerar.

Drömbokhandeln av Laurence Cossé kom ut 2012 på svenska. På franska heter den Au Bon Roman och kom ut 2009. Laurence Cossé är en fransk författare som tidigare arbetat som journalist, litteraturkritiker och radioproducent. Hon debuterade 1981 med Les Chambres du Sud och har skrivit ett tiotal romaner, en novellsamling och en teaterpjäs.

Drömbokhandeln är november månads val i min Tre på tre utmaning med tema Frankrike.

Den här boken är – förstås – väldigt fransk. Den utspelar sig i Paris till större delen så den franska miljön, det franska kulturlivet och inte minst den franska mentaliteten är mycket tydlig. Men det finns också något mer. Det är en språkdräkt och en stämning som jag uppfattar som väldigt fransk. Meningarna är inte extremt korta, men det finns något korthugget i den. Stundvis uppskattar jag det, men stundvis så tilltalar det inte alls.

Boken är lättläst, vilket gör att trots att den är drygt 450 sidor så läser jag den snabbt. En del kritiker har tydligen kommenterat ”det olinjära berättandet” som något negativt, men jag tycker det tillför en hel del till berättelsen. Boken är lite kluven, det finns en ambition att skapa en form av spänningsmoment som så småningom utvecklas till resonemang om god litteratur och vänskap. Spänningen försvinner mer eller mindre tycker jag.

Innan jag började läsa så var jag lite fundersam kring att det här var en bok med många litterära referenser till ”god litteratur”. Det är det, men det faktum att jag inte känner till särskilt många av böckerna hindrar mig inte i läsandet, det krävs inte av läsaren. Däremot tror jag det är en fördel om man tycker om litteratur, tycker om att läsa.

Berättarperspektivet förbryllade mig. För det första är det ett annorlunda grepp. För det andra vet man inte vem som berättar. Vem det är får man inte reda på förrän alldeles i slutet av boken, och när man väl fått det så fick i alla fall inte jag ihop det med vad man tidigare fått reda på om den personen. Vad säger ni som läst den?

Temat kring ”god litteratur” känns som alltid aktuellt. För inte så länge sedan blossade det upp en debatt kring detta på svenska bloggar, om man kan prata om god litteratur och vem som i så fall kan avgöra. Jag tycker egentligen att begreppet är oväsentligt, jag är mer inne på att det är viktigt att man läser mycket och gärna på ett sätt som gör att man får olika infallsvinklar. Men likafullt kan jag förstå Francescas och Ivans ambitioner. Visserligen engagerar begreppet, men skulle känslorna ha svallat så här höga i verkliga livet? Inte i Sverige i alla fall tror jag.

Omdöme: Franskt om god litteratur, avundsjuka och vänskap.
Betyg: 4-

Några andra som bloggat om boken är Bokmania, Fiktiviteter, Bokmalen, Bokparet, Läsresan och Bokslukarbloggen.

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Mitt exemplar fick jag julen 2012 av svärmor.

Annonser