Jag gillar utmaningar men den här hösten har min lästid minskat dramatiskt så inför 2015 ska jag vara mer restriktiv. En av mina favoritutmaningar är Pocketlovers Tre på tre, den håller en lagom ambitionsnivå och tidsomfattning. Man väljer själv tre böcker som man ska läsa på tre månader, september-november.

Det här var tredje året jag hakade på. Första året valde jag tema Asien, och förra året tema Frankrike. I år så valde jag 3 x Varg Veum. Tanken var att jag på så sätt skulle beta av tre hyllvärmare i samma serie. I efterhand så undrar jag om det var ett så klokt beslut. Det finns ändå skäl till att jag inte kastat mig över den här serien, och det blev rätt tungt trots att böckerna inte är tjocka. Om jag är med nästa år så tror jag att jag ska välja mer som jag gjorde första året, så det blir variation på böckerna.

Mina tre böcker i utmaningen och vad jag tyckte om dem sammanfattar jag nedan.

September: Din til døden av Gunnar Staalesen.
Utdrag ur recensionen: Varg Veum är typiskt för genren, med de korta meningarna kryddade med Vargs uttryck och förmåga att använda ord. Jag gillar Varg och hans jargong men en sak som till slut står mig upp i halsen är alla dessa liknelser. Jag vet inte hur många gånger ordet ”som” används. Det finns nästan ingen beskrivning som inte ska liknas vid något annat. Särskilt tydligt är det i början av boken.
Jag gillar Bergenmiljön i böckerna och tänker ofta under läsningen på att det här är den Bergenmiljön som jag själv upplevde under slutet av 70-talet när min pappa just flyttat dit.
Omdöme: Hårdkokt norsk 70-tals deckare, fylld med liknelser, om kärlek, otrohet och svek.
Betyg: 3+

Oktober: Tornerose sov i hundre år  av Gunnar Staalesen.
Utdrag ur recensionen:
Genren ”hårdkokt privatdetektiv” som dricker, har otur i kärlek och ska vara känslig innerst inne är inte riktigt min genre. Men antingen har jag vant mig vid stilen i serien om Varg Veum eller så har den här en bättre grundhistoria.
Det är bra driv i storyn, det går framåt hela tiden. Trots att jag sett filmatiseringen så tycker jag att Tornerose sov i hundre år var rätt spännande. I alla fall OK.
[…] så tycker jag att att Varg (eller är det författaren?) har en underlig kvinnosyn. Det är väldigt mycket bröst när en kvinnlig karaktär ska beskrivas. Det första intrycket utgår hela tiden från det kroppsliga
Omdöme: Norsk hårdkokt deckare om olycka, åtrå och missbruk med alltför många liknelser.
Betyg: 3+

November: Falne engler  av Gunnar Staalesen.
Utdrag ur recensionen:
Mitt största problem med boken är kvinnosynen som får mig att nästan vilja kräkas. När Varg och Jakob är ute och ”festar” så betraktar de kvinnor. Sida upp och sida ner så beskrivs kvinnor utifrån deras bröst och andra delar av kropparna. […]. Sorry – jag får inte ihop det och det gör historien bara jobbig.
Serien om Varg Veum utspelar sig i Bergen, vilket är en miljö som jag tillbringade mycket tid i när jag växte upp eftersom min pappa bodde där. Det gör att jag underhålls av beskrvningarna av de områden där jag rört mig, som t.ex. Minde och Åsane.

Omdöme: Norsk kriminalroman med unken kvinnosyn om gamla synder och ofattbart svek.
Betyg: 2-

Nu är inte ”hårdkokt deckare” min typ av genre, men i början så gillar jag Vargs kommentarer och jargong. Men efter tre böcker så klarar jag inte ens det, men det är mest beroende på att många av hans kommentarer övergår från att vara rent självironiska till att handla om andra människor. Jag gillar 70- och 80-talsmiljöerna, och Bergen är en av mina favoritstäder. Språket innehåller på tok för många liknelser, och lämnar för lite till läsaren. Spänningsmomenten kan inte kompensera för det och för den underliga synen på kvinnor.

I recensionen av Falne engler så skrev jag att jag nu gör slut med den här serien. Inga inköp av flera böcker. Bara filmerna. Jag tror jag kan hålla det löftet. Ganska länge i alla fall…