The Guardians av John Grisham

Handling från Goodreads: In the small north Florida town of Seabrook, a young lawyer named Keith Russo was shot dead at his desk as he worked late one night. The killer left no clues behind. There were no witnesses, no real suspects, no one with a motive. The police soon settled on Quincy Miller, a young black man who was once a client of Russo’s.

Quincy was framed, convicted, and sent to prison for life. For twenty-two years he languished in prison with no lawyer, no advocate on the outside. Then he wrote a letter to Guardian Ministries, a small innocence group founded by a lawyer/minister named Cullen Post.

Guardian handles only a few innocence cases at a time, and Post is its only investigator. He travels the South fighting wrongful convictions and taking cases no one else will touch. With Quincy Miller, though, he gets far more than he bargained for. Powerful, ruthless people murdered Keith Russo, and they do not want Quincy exonerated.

They killed one lawyer twenty-two years ago, and they will kill another one without a second thought.

Boken: The Guardians av John Grisham kom ut 2020.

Varför jag läste den: Jag ville ha något lättläst som kunde följa med på resa, och The Guardians är en hyllvärmare som passade bra.

Vad jag tyckte om den: The Guardians är en välskriven Grishamroman i stil med hans första böcker. Det är det här som John Grisham gör bäst – skildra ett rättsfall och låta historien cirkulera kring bevis, försvar, och inte minst orättvisor i det amerikanska rättssystemet. Jag blir riktigt upprörd när jag läser The Guardians – hur kan det få gå till på det här sättet? Dessutom är grundhistorien baserat på ett verkligt fall, även om John Grisham vävt in det i en annan kontext, och det gör mig inte mindre upprörd. För mig är basen i ett rättssystem att alla har rätt till en rättvis behandling, och att lagens företrädare har stor integritet. Ja, som ni förstår så är det motsatsen i The Guardians.

Berättarrösten i The Guardians är hela tiden advokaten/pastorn Cullen Post som gjort det till sin uppgift tillsammans med några andra att företräda personer som hamnat på Death Row men är oskyldiga. Det finns sådana organisationer även i verkligheten som tur är, som The Innocence Project. Berättarrösten är rätt speciell, Cullen Post visar engagemang och passion, men ”pratar” samtidigt ganska uppfostrande. Som tur är med viss självironi, men ibland blir jag lätt irriterad. Samtliga andra karaktärer är det Post som beskriver, och med hans ögon som vi får lära känna dem. Tycker han att de är godhjärtade så tycker läsaren det också, och tycker han de är avskyvärda så gör läsaren det också. Det är en effektiv karaktärsteckning för att berätta en historia, men jag hade gärna velat kunna bilda mig en egen uppfattning.

Historien har bra tempo, och är spännande. Jag gillar hur man gradvis får reda på bevisen, i takt med att Post och hans medarbetare får det. Det är en bra byggd berättelse. Med Grishams böcker kan man inte heller vara helt säker på hur de ska sluta, för i verkliga livet är allt inte lyckligt.

The Guardians är en av Grishams bättre böcker. Jag har fortfarande fler olästa Grisham i hyllan, och de ska också bli lästa.

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika,

Betyg: 4

Mer info:
Förlag: Hodder Paperbacks
Sidor: 370
Betyg på Goodreads: 4,14 baserat på 105 010 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Utläst: 22 mars 2024