Isberg av Niklas Turner Olovzon

Handling från förlagets hemsida: Fyra hemligheter. En mörk familjesaga.

I Tassby, Dalarna, där hockey hålls högt och hemligheter långt under ytan, sväljs en bärplockare plötsligt av de mörka skogarna. Samtidigt tänds lamporna i den övergivna herrgården på andra sidan viken. Outsidern Lars-Inge blir föremål för misstankar från byns centralgestalt Liss-Kulla. Men vad döljer han egentligen?

Där Bottenviken letar sig in vid stålverk och stad i Luleå försvinner en femårig pojke och hans mamma Elin inleder en desperat jakt. Har pojken gått genom isen eller har någon tagit honom? Samtidigt drar taxichauffören Andreas omkring på stadens snöiga gator och drömmer om att hämnas barndomen i Tassby.

När dessa personers begär korsas stiger mörka familjehemligheter till ytan och hotar många fler människors liv.

Boken: Isberg av Niklas Turner Olovzon kom ut i oktober 2022.

Varför jag läste den: Jag var nyfiken på Isberg, så när jag fick en fråga från författaren på Instagram om jag ville läsa boken sa jag ja. Efter en del problem med leveransen kom den till slut, och jag började läsa relativt snart därefter.

Vad jag tyckte om den: Isberg är en imponerande debut ur alla perspektiv. I grunden finns ett karaktärsbygge som jag tycker är helt unikt, det är sällan jag blir så tagen som när jag läser Isberg. Jag tycker om språket i Isberg, det är välkomponerat och berättande på ett träffsäkert sätt. Läsningen flyter helt obehindrat. I en deckare ska det också finnas en spänningsfaktor, och det gör det i Isberg. Niklas Turner Olovzon är mycket skicklig på att bygga historien så att intresset hålls uppe. Isberg är över 500 sidor, vilket jag brukar tycka är för mycket för en deckare, men i det här fallet så kan jag bara inte sluta läsa, och jag är glad över att den är så omfattande.

Karaktärsteckningarna är styrkan i Isberg, och jag är verkligen imponerad över vad Niklas Turner Olovzon lyckas åtstadkomma. Berättelsen rör sig främst kring fyra karaktärer – Lars-Inge, Liss-Kulla, Elin och Andreas, men även en del av bikaraktärerna är viktiga för berättelsen. Personerna är sargade, misshandlade av livet, egoistiska, allvarligt störda eller bara på villovägar. I många scener vill jag bara ruska om dem, eller kanske läxa upp dem. Men ändå så väcker de sympati på något märkligt sätt. Kanske för att det är precis så här människor är, långt ifrån perfekta och tilltufsade, men märkligt levande. Isberg är en mörk historia om familjehemligheter, och fördomar, men det finns ändå något hoppfullt i den.

Miljöskildringarna i Isberg är starka. Jag har bara viss kunskap om Luleå efter ett antal besök, men känner mig förflyttad dit. Likaså den lilla fiktiva orten Tassby är väl tecknad, både rent miljö/naturmässigt och utifrån hur det är på en liten ort där alla känner alla. Jag blir helt övertygad om att Tassby finns på riktigt när jag läser om den. Hockey spelar en relativt stor roll, inte minst för att beskriva de sammanhållande krafterna som också kan splittra. Jag tycker Niklas Turner Olovzon får fram vilken betydelse en sport kan ha, och vad det gör med de som står utanför.

Att sätta en titel på en bok är inte enkelt. Isberg är en sådan där jag tycker man lyckats väl, när man läser boken blir det uppenbart vad titeln står för. Symboliken är klockren, det finns så mycket under ytan i Isberg.

Samma helg som jag läste Isberg så fick han utmärkelsen Årets deckardebut av Crimetime. Den utmärkelsen är välförtjänt, och förhoppningsvis får fler personer upp ögonen för Niklas Turner Olovzons författarskap. Jag väntar ivrigt på nästa bok som jag läst någonstans kommer i vår. Jag är nyfiken på vad Doldasviten ska innehålla, hur böckerna kommer att hänga ihop.

Bloggat om boken har hyllan, annabokmal och Kapprakt

Betyg: 4+

Mer info:
Förlag: Harper Collins
Sidor: 535
Betyg på Goodreads: 3,70 baserat på 94 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst: 2 oktober 2023