Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

Från förlagets hemsida: ”Folk säger att Samuel och Laide var själsfränder, att deras kärlekshistoria var helt jävla magisk, att dom var menade för varandra. Folk säger att Samuel gjorde det för att hämnas, för att han var svartsjuk, för att han ville tvinga Laide att minnas honom. Folk säger att det aldrig hade hänt om inte Vandad hade blandat sig i, att det var Vandads fel, att Vandad gjorde vad som helst för pengar.”

Allt jag inte minns är en roman om kärlek och ekonomi. Om vänskap och våld. Om Samuel som lever vidare i allas minnen, nu när Vandad sitter inspärrad, Laide har lämnat landet och huset är förstört.
Ett antal öden krockar i rasande fart i dagens Stockholm. Bakom alla röster om Samuel skymtar en person på flykt från sig själv. Vems minnesbilder går att lita på? Och vad döljer sig i det som vi inte minns?

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri hade recensionsdaturm 18 september 2015. Jonas Hassen Khemiri är en svensk författare och dramatiker vars prisnominerade böcker översatts till ett femtontal språk. Han debuterade 2003 med Ett öga rött. Allt jag inte minns belönades med 2015 års Augustpris för Årets svenska skönlitterära bok.

Jag har läst en bok tidigare av Jonas Hassen Khemiri – Jag ringer mina bröder – och den gjorde enormt stort intryck. Så när jag fick erbjudande från Augustpriset att läsa de nominerade böckerna så var det här en av de som jag valde.

Allt jag inte minns är en stark och berörande bok som skakar om mig som läsare. Från början till slut så finns det något obönhörligt. Återigen så imponeas jag av Jonas Hassen Khemiris språk och textuppbyggnad. Styckena är bedrägligt korta, och även om boken är lättläst så kräver det en koncentration. I början så är jag tveksam till berättelsen men efterhand så dras jag in i.

Texten är uppbyggd i korta stycken där vi varannan gång får höra Vandads berättelse, varannan gång någon annans berättelse. Vem det är som lyssnar är inte klart förrän mot slutet. Det är ett tidsgap i stort sett hela tiden mellan Vandads berättelse och de övrigas, så man kastas fram och tillbaka i tiden. Det borde vara frustrerande, men det är mest suggestivt, det ger texten en unik rytm.

Mot slutet av läsningen känner jag mig vimmelkantig. Fast på ett bra sätt. Finns det något verkligt? Vad är sanning? Vad säger det här om hur man tolkar skeenden och agerande? Vem är det som har en skev världsbild? Det finns ingen sanning i boken, utan mycket lämnas till läsaren. I slutändan så undrar jag om det är så viktigt vems världsbild som var ”riktigast”. Det som känns viktigt är var de ”rätta” känslorna fanns.

Trots komplexiteten som sakta växer fram så är det Vandad jag fastnar mest för. En karaktär som jag rimligen inte borde känna så för. Samuels och Laides historia greppar jag inte. Den känns inte som den stora kärlekshistoria den ska vara.

Med två böcker lästa så anser jag nu officiellt att Jonas Hassen Khemiri tillhör mina favoritförfattare. Huruvida jag ska läsa någon av hans äldre böcker eller inte har jag inte bestämt.

Omdöme: Suggestivt om komplicerade förhållanden, trasiga människor och sanningen.
Betyg: 5

Bloggat om boken har Fiktiviteter, Bokblomma, Kulturbloggen och Enligt O 

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Albert Bonniers förlag

Mitt exemplar fick jag från Augustpriset. Tack för det!
Utläst 10 november 2015.