Med bergens andetag av Therese Widenfjord

Handling från förlagets hemsida: Den New York-baserade fotografen Nick Turner återvänder till sin barndoms fattiga bergstrakter i Appalacherna när hans far blir sjuk. Det är hans sista chans att försonas med sitt förflutna. Men Nicks svek visar sig inte vara glömda. För hur mycket kan en familj egentligen förlåta?
I samma trakt finns även Ellie, en äldre kvinna som förlorat sitt hem och måste kämpa för att överleva. När Nicks och Ellies vägar korsas, förändras deras liv för alltid.

Boken: Med bergens andetag av Therese Widenfjord hade recensionsdag 10 januari 2024.

Varför jag läste den: På läsretreatet i Varberg som jag var på första helgen i februari skulle vi ha bokcirkel om Med bergens andetag. När förlaget skickade ett exemplar av boken började jag läsa den ganska omgående.

Vad jag tyckte om den: Med bergens andetag är en välskriven och tilltalande debutroman. Språket är välavvägt och fint, med en bra balans av det övergripande och detaljerna. Med bergens andetag har ett driv som gör att man slukas upp av boken, men det finns också tid i texten att fundera. Det är en lyhörd berättelse där naturen och människorna samspelar, där de enorma skillnaderna i USA mellan olika människor ekonomiskt och socialt blir uppenbara. Men helt utan pekpinnar, det finns en värme i beskrivningen, oavsett vem och vad det handlar om.

Natur- och miljöskildringarna i Med bergens andetag är oerhört fina. Jag bodde under ett par år i Knoxville, Tennessee som också ligger i Appalacherna, och vi åkte runt både i Tennessee och närliggande stater som Kentucky. Therese Widenfjord målar upp naturen och människorna som lever där på ett sätt som gör att jag förflyttas tillbaka till den perioden i mitt liv. Det är klockrent beskrivet, och då inte bara det yttre utan även själen i det här området.

Karaktärsteckningarna i Med bergens andetag är starka. Kapitlen växlar POV mellan de två huvudpersonerna Ellie och Nick, och det är framförallt de två man får lära känna. Båda får berätta sin historia i jag-perspektiv och det fungerar mycket bra. Det är inte så ofta som det fungerar och det kan skapa en obalans, men här är det två distinkta röster, och två distinkta personligheter. Jag brukar vara lite extra skeptisk när personer med utmaningar som jag upplever Ellie har ska tecknas, så jag blev positivt överraskad att jag inte bara tycker att det är en bra personteckning utan jag kan förstå och uppskatta Ellies värld. På ett sätt så är den ju mycket enklare och rakare än Nicks.

När vi bokcirklade om den var Therese Widenfjord med och det var oerhört intressant att höra om såväl hur hon fått inspirationen som processen från idé till en färdig bok. Vi fick en inblick i hur en bok kan bli till, men fick också prata om vad som var viktigt för henne att få fram. Jag som hade fått boken av förlaget hade med mig ett kuvert som följde med boken där det stod ”Nicks bilder”. Det var ett antal svartvita bilder som för mig stämde bra med hur jag tänkte mig att Nick såg på världen. De visade sig vara helt AI-genererade. Både skrämmande och imponerande. Cred till förlaget som lagt ner tid på en sådan detalj.

Jag kommer definitivt att vilja läsa mer av Therese Widenfjord.

Bloggat om boken har Enligt O, och dagarna går och malins bokblogg

Betyg: 4+

Mer info:
Förlag: Romanus & Selling
Sidor: 428
Betyg på Goodreads: 4,18 baserat på 49 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst: 28 januari 2024