Sanning med modifikation av Sara Lövestam

Kouplan behöver hålla sig undan från uppmärksamhet och framförallt hålla sig undan polisen. Han sätter in en annons på Blocket om att han erbjuder hjälp som privatdetektiv om polisen inte kan hjälpa till. Han blir kontaktad av Pernilla som säger att hennes dotter Julia, sex år, har försvunnit spårlöst. Det är oklart varför hon inte har kontaktat polisen men Kouplan frågar inte heller. Han påbörjar efterforskningarna som ganska snart leder honom till Stockholms undre värld. Samtidigt kan han inte släppa känslan av att det är något underligt i Pernillas förflutna. Något som påverkar sanningen. Eller sanningen med modifikation.

Sanning med modifikation av Sara Lövestam kom ut 18 mars 2015. Det är den första boken om Kouplans överlevnad. Sara Lövestam är en svensk författare, radioröst, debattör och lärare som debuterade 2009 med Udda. Sanning med modifikation är hennes femte roman.

Jag fick ett mejl från förlaget med erbjudande om att läsa den här boken. Den har saluförts som roman, men de första recensenterna tyckte den skulle kategoriserats som deckare. Förlaget ville starta en diskussion om genrer och om klassificeringar är bra eller inte. Jag har tidigare läst Hjärta av jazz av Sara Lövestam och har varit sugen på att läsa mer av henne. Dessutom så intresserade frågeställningen mig.

Sanning med modifikation är en välskriven roman. Eller en psykologisk thriller kanske? För en utpräglad deckare är det inte. Men mer om det längre fram.

Jag tycker om Sara Lövestams sätt att uttrycka sig. Det är finstämt och eftertänksamt, vilken sorts historia hon än tycks välja. Det finns något i tonen i Sanning med modifikation som jag känner igen från det jag tidigare läst, något i presentationen av personerna. Språket flyter fram, och används tydligt och skickligt får att få fram stämningar.

Karaktärerna i Sanning med modifikation är rätt speciella, allt från huvudpersonerna Kouplan och Pernilla till bifigurerna. Sara Lövestam är bra på att beskriva de tilltufsade, de som inte riktigt passar in i mallen. Jag gillar hur man gradvis lär sig mer om dem, utan att kanske inte ens vid bokens slut helt lärt känna dem eller ens fått förståelse för dem. En papperslös antihjälte som huvudperson tillhör inte vanligheterna.

Jag läser många deckare, och jag skulle inte placera in Sanning med modifikation rakt av i det facket. Däremot tycker jag den ligger i närheten av de psykologiska thrillers som kommit de senaste åren, de som inte är som en klassisk amerikansk thriller, utan mer baseras på känslospänningar och osäkerhetsmoment. Vem är man, vad gör man, vad rör sig under ytan och ser man hela människan? Sanning med modifikation är också en roman, men om jag plockade upp den utan vetskap om att den rör sig i gränslandet mot en form av spänningsroman så kanske jag skulle bli besviken.

Frågan om genrer då? På sätt och vis så tycker jag en klassificering är onödig, för det kan komplicera. Klassas en bok som ungdomsbok så kanske en del vuxna missar en god läsupplevelse. Klassar man en bok som deckare så kan man också förlora läsare. Och är den inte tillräckligt spännande så blir vana deckarläsare irriterade. Eftersom gränserna inte är klockrena så blir det problem. Men å andra sidan… Jag är en typ av läsare som använder mig av genreklassningar i viss mån när jag ska välja bok. Vill jag inte veta något om handlingen så vill jag ju helst undvika att läsa för mycket om boken innan. Så om jag är på humör för en spännande bok men inte vill läsa om handlingen, hur gör jag då? Jo, jag kikar på de böcker som är klassificerade som deckare eller spänningslitteratur. Vill jag ha något lättsamt och glatt så sneglar jag på feelgood.

Sanning med modifikation är en flört med deckar/thrillergenren med utnyttjande av en del av de grepp som är vanligt förekommande. Dessutom finns det en sorts cliffhanger i boken som inte förekommer så ofta i ”vanliga” serier/romaner. Roman eller psykologisk thriller hade jag valt som genre. Om det nu behöver väljas…

Jag tycker om Sara Lövestams ton och kommer att vilja läsa mer av henne. Nu är jag dessutom nyfiken på Kouplans kommande utveckling, så jag ser fram mot nästa bok.

Omdöme: Välskrivet och suggestiv om hur man uppfattar sanningen.
Betyg: 4

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Piratförlaget.

Några som bloggat om boken är Bloggbohemen, Annika Koldenius, Den glada försökskaninen, Beas bokhylla och Bokgalleriet.

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 23 mars 2015.