Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar hittar du här.
Veckan som har gått har varit väldigt intensiv, både det ena och andra behövde plockas upp efter semesterveckan. Så det är väldigt skönt med en fyradagarshelg! Fredagen tillbringade jag mer eller mindre med att läsa, och äntligen läste jag ut Kråkornas fest av George R R Martin. Kort därefter började jag på nästa bok – Häxan av Camilla Läckberg. Den är ju även den en bit över 600 sidor, men oj vilken skillnad det är i lästempo för mig. Det här är den tionde boken i Fjällbackaserien, men smakbiten handlar inte om mysteriet alls, men däremot något som kunde varit skrivet om mig, fast på ett annat forum och en något annan frågeställning. Reaktionen var dock densamma.
Smakbiten kommer från sid 69
Ibland fick Erica dåligt samvete över hur mycket hon njöt av friden på kvällen. När Maja var liten hade hon gått in på nätforumet ”Familjeliv” för att försöka hitta likasinnade och för att skriva av dig lite. Hon hade tänkt att det måste vara fler än hon som kände en konflikt mellan att vara mamam och behovet att emellanåt få vara sig själv. Men hatstormen som drabbade henne när hon skrev ärligt om sina känslor hade fått henne att aldrig gå in där igen. Hon hade blivit fullkomligt tagen på sängen av alla de tillmälen och okvädningsord som andra mammor använde för att förklara för henne vilken fruktansvärd människa hon var som inte älskade varje minut av amning, nattvak, blöjbyten och gallskrik.
Lottens Bokblogg 
Oj, det där verkar ju vara taget direkt ur Camilla Läckbergs verklighet, efter vad hon har berättat. Modigt att erkänna något som säkert de allra flesta känner, men det är ju inte riktigt OK att säga så. Och återigen är det kvinnor som är elaka mot kvinnor…
GillaGilla
lämpligt att läsa om häxor nu
GillaGilla
Om folk vore bara hälften så fantastiska som de vill framställa sig själva, så skulle världen vara en mycket bättre plats. Tack för smakbiten!
GillaGilla
Takk for smakebiten.
GillaGilla
Tack för smakbiten! Kände på något vis igen det från någon intervju med Läckberg som handlade om hennes egna erfarenheter, eller kanske var det då bokens handling det då rörde sig om? Blev lite osäker nu. ”Häxjakt” är nog tyvärr rätt vanligt, hur mycket man än önskar att så inte vore fallet. Det finns alltid en risk med att vara alltför ärlig på vissa områden.
GillaGilla
En smakbit som är väldigt i verkligheten.
Det är säkert jobbigt för många när någon talar om det som finns bakom alla fasader – men att bemöta det med hat? Hemskt!
GillaGilla
Tack för smakbiten! Jag vill läsa den här boken.
GillaGilla
Jag som tänker mig att skilsmässa med barnen varannan vecka verkar vara ganska idealt… (har inga barn, men tänker att det låter ganska skönt att inte behöva ha dem hela tiden).
GillaGilla
säkert känner många igen sig. tack för smakebiten!
GillaGilla
Det där existerar inom många områden och intressen. Det som gäller är att man definitivt inte ska vara alltför ärlig… Tack för smakbiten!
GillaGilla
Åh den här vill jag läsa snart. Tack för smakbiten.
GillaGilla
Tack för smakbiten! Kan tänka mig att det finns många som känner igen sig i den.
GillaGilla
Ja, det är nog många som kan känna igen sig. Får se om det blir någon mer Läckberg för mig, men blev lite mer positivt inställd efter din smakbit. Tack!
GillaGilla
Märkligt hur vissa människor känner ett behov av att gadda ihop sig och kritisera andra. Undrar om de känner sig nöjda efteråt, eller om de ångrar sig och skäms? Och sorgligt att många som egentligen känner samma sak som den som blir påhoppad, inte vågar säga det, av risk för att själv bli kritiserad.
Själv förvånas jag över hur många det är som älskar bebisar, både egna och andras, men när bebisarna växer upp och blir egna individer med egna åsikter, då är det plötsligt inte lika intressant längre. Jag älskade förstås våra bebisar, som kom till oss när de var två och sex månader, men det blir bara roligare och mer spännande ju äldre de blir, med egna viljor och åsikter. Jag lär mig mycket av dem och vi har väldigt roligt ihop. Det var inte så väldigt länge sedan de inte kunde lämnas utan uppsikt en sekund (gäller särskilt en av dem, som hunnit med en hel del våghalsiga äventyr), så nu njuter jag verkligen av att ha mer tid för mig själv och att kunna ta tillbaka mina egna intressen.
GillaGilla
Ja, Familjeliv är nog inte rätta sidan om man vill söka stöd…
GillaGilla