Titel:
Arrival
Originaltitel: Arrival
Regissör: Denis Villeneuve
Manus: Eric Heisserer, Ted Chiang (novellen den är baserad på)
Skådespelare: Amy Adams, Jeremy Renner, Forest Whitaker m.fl.
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: USA
Genre: Drama,Sciene Fiction
Premiär i Sverige på bio: 2 december 2016
Utgiven i Sverige på DVD: 17 april 2017
Vi (maken, sonen, dottern och jag) såg den på DVD 22 april 2017.
Från SF: Ett antal mystiska rymdskepp landar samtidigt på olika platser över hela världen. I USA sätts en elitstyrka samman under ledning av expert inom lingvistik, Dr Louise Banks, för att undersöka om rymdskeppets besättning har fientliga avsikter eller inte. Hon och hennes team arbetar dock under extrem tidspress då utomjordingarnas besök orsakat globala krisstituationer. Banks måste ensam fatta ett beslut som kan hota hennes liv – och förmodligen hela mänskligheten.
Arrival hade gått mig mer eller mindre spårlöst förbi, medan resten av familjen tydligen kände till den från trailers. Maken inhandlade den när vi var iväg och handlade mat, och samma dag valde sonen ut den som kvällens film. Mina förväntningar var därför ungefär lika med noll, även om ordet ”aliens” inte direkt fick mig att jubla.
Arrival är en mycket välgjord film som överraskade mig mycket positivt på många sätt. Uttrycket ”you’re messing with my head” kom upp flera gånger i mitt huvud medan vi tittade, för det här är en film som utmanar tankeförmågan. Det är imponerande långsamt tempo jämfört med vad jag trodde, vad det brukar vara i thrillers/science fiction. Det är dramatiskt men mer på ett psykologiskt plan än den andlösa typen av spänning med jaktscener.
I science fiction där det förekommer utomjordingar så är det alltid ett avgörande ögonblick för mig när man första gången får se dem. Ska det bli komik av det hela eller blir det övertygande. En kort stund i Arrival står det och balanserar, men väldigt fort så köper jag konceptet. Förmodligen är det mycket tack vare den mycket starka scenen precis innan när de kommer in i rymdskeppet och vad de då upplever som de med sina mänskliga tankar och förutsättningar inte kan greppa.
Jag gillar filmer där man mot slutet eller efter att man sett klart den inser att man får omvärdera saker som hänt i början av filmen. Vi resonerade väldigt mycket i familjen om vad det var som egentligen hände, och vad det var vi hade sett. Det var en blandning av förvirring och tolkningar. Tyvärr så vill jag inte här skriva exakt vad som hände, eftersom jag tror det kan förstöra upplevelsen av filmen.
Filmen handlar allra mest om Louise Banks, spelad av Amy Adams som gör ett mycket bra jobb. Jag köper henne helt och hållet. Maken gav exempel på andra filmer vi sett henne i, och jag känner igen henne vagt, men är glad att jag inte kopplar henne till någon annan roll. Därefter är det mest Jeremy Renner och Forest Whitaker som syns mest, och de är också bra. Övriga är mer eller mindre statister.
Jag gillar att man satt en linguist i fokus istället för det vanliga med någon med tekniska kunskaper. Det finns också en hel del humoristiska ögonblick mitt i allvaret – plus för det.
Oavsett om du brukar gilla science fiction eller inte så rekommenderar jag den här filmen!
Omdöme: Välgjord science fiction som ställer begreppet tid på ända
Filmbetyg: 8,0
På IMDB får filmen betyg 8,0 baserat på 322 002 betyg.
På Filmtipset får filmen betyget 5 baserat på 2002 betyg.
Recension finns på DN, SVT, SVD och Moviezine
