Helgfrågan v. 21: Bokönskelista

I veckans helgfråga så frågar Mia: Hur ser din bokönskelista ut? Veckans bonusfråga(förutom tips på hur man botar huvudvärk): Vad ska du köpa till din mamma på mors dag? 

Just nu har jag faktiskt (!) ingen färdig bokönskelista men här är några som jag definitivt vill läsa så snart de kommer (och förmodligen införskaffa på något vis):

• Dead Woman Walking av Sharon Bolton (bara ett klick borta…)
• Vi mot er av Fredrik Backman (kommer i augusti)
• Hon som vakar av Caroline Eriksson (kommer i augusti)
• Allt eller inget av Simona Ahrnstedt (kommer i november)
• Krokas av Elin Olofsson (kommer i september)
• Blod i dans av Gard Sveen (bara ett klick borta…)
• Alla böcker i serien om Christer Wijk och Puck Bure av Maria Lang fr.o.m. En främmande man

Bonusfrågan passar jag på då vi inte brukar ge saker på mors dag (min mamma fyller år i morgon så fokus ligger mer där…).

Huvudvärk brukar jag försöka med Alvedon, värmekudde, mycket vätska, salta snacks, choklad… Ja, det beror på varför jag har huvudvärk. Hemskt är det så nu hoppas jag Mias gått över!

Kulturkollos utmaning: Mina hobbyer

Det var länge sedan nu jag var med i Kulturkollos veckoutmaning, men den här veckan kändes det lämpligt. Frågan är: Ägnar du dig åt någon hobby, vad är det och hur började ditt intresse för just den hobbyn? Finns det någon hobby du inte testat än (eller i alla fall inte håller på med nu), men är sugen på att utforska?

Jag är en sådan där person som ständigt har någon hobby på gång, men är inte särskilt trogen. Jag går också ”all in” och inhandlar typ allt som finns inom den genren. Under årens lopp så har jag ägnat mig åt kalligrafi, virkning, stickning, klädsömnad, quiltning och pärlandet. Hela släkten har tavlor jag textat, virkade dukar, quiltalster osv. Jag har sålt quiltprodukter och smycken. När vi flyttade nu gjorde jag mig av med garner och tyger, men behöll pärlorna och de bästa quilttygerna.

De första hobbyerna minns jag inte hur jag kom in på faktiskt. Men quiltningen minns jag. Vi hade precis flyttat till ny ort, vi kände inga personer. Jag anmälde mig till en kurs på Medborgarskolan i quiltning och började sen surfa på nätet. Strax därefter så kom första barnet, och när jag var föräldraledig fortsatte jag att quilta, och det blev bara mer och mer. Pärlandet började med att jag hälsade på en vän i Stockholm, och på kvällen så visade hon mig pärlande och vi pärlade tillsammans. Sen var jag fast.

Just nu tar bloggen och läsandet det mesta av min fritid men det som jag fortfarande gör är att pärla. Jag har också kvar min säljsajt, den hittar ni här. Glanssmycken.se

Just nu så har jag inte något nytt jag är sugen på.  Däremot är jag sugen på att ta upp quiltningen igen, och pärla mer. Det var länge sedan nu jag quiltade något men det har jag lust att ta upp igen. Även om jag när jag var som mest insatt gjorde hyfsat avancerade saker så finns det mycket att lära. Vet inte om det räknas som hobby direkt, men jag skulle också vilja komma tillbaka till simningen. Just nu är det svårt med ryggen, men det är mitt mål.

Tillägg: Kom just på att jag ju har en hobby till, ganska nyfunnen. Och det är målarböcker för vuxna (eller vad man nu ska kalla det)!

Kunde inte låta bli att rota i bildarkivet. Här kommer några bilder. Rätt många faktiskt… Bilder på smycken hittar ni på glanssmycken.se. Ibland lägger jag också ut bilder på Instagram.

Kläder. 

 

QuiltprodukterRyggsäckar

Babyquilt

Duk

Dockskåpstäcke

Underlägg

Kuddfodral

Överkast

Och så några stickade tröjor

Hett i hyllan #46

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Nu är vi på sluttampen på 2013, närmare bestämt i mellandagarna. Vid ett besök på Vängåvans bokhandel träffar jag Monica som ger mig en kasse med sju böcker – alla från Sekwa förlag – som present. Tyvärr så står fem av dem olästa i hyllan så nu vet ni vad Hett i hyllan kommer att handla om de närmaste veckorna 😉

Först ut är Bombyx av Anne Rambach. Så här står det om den boken.

Frilansreportern Diane Harpmann försöker döva sorgen efter en personlig tragedi genom att skriva ytliga livsstilsreportage. Under ett jobb på restaurang Bombyx i Paris Chinatown hamnar hon mitt i en blodig eldstrid. Hon klarar sig undan med livet i behåll och engångskameran full med avslöjande foton. Tillsammans med en kollega ger hon sig in i en livsfarlig undersökning med tvära kast mellan kinesiska triader, amerikanska spioner, rysk maffia och fransk säkerhetstjänst. Hot, vittnen som försvinner, manipulation, statslögner mot bakgrund av industrispionage och bioterrorism och snart blir Diane själv måltavla.

Jag får lov att erkänna att jag hade ingen aning om att detta var en thriller/deckare och att Anne Rambach beskrivs som en av Frankrikes främsta deckarförfattare! Generellt så är jag dålig på att läsa fransk litteratur, men den här kanske jag borde prioritera?

Eragon av Christopher Paolini

Från förlagets hemsida: ”Jag ser mäktiga krafterna i vårt land kämpa om kontrollen över din vilja och ditt öde. Oräkneliga är de möjliga framtider som väntar dig men bara en kan bringa dig lycka och fred. Akta dig för att tappa bort din egen väg, för du är en av de få som är verkligt fri att välja sitt eget öde.”
Den fattige bondpojken Eragons liv förändras helt när han en dag hittar en vacker blå sten som visar sig vara ett drakägg. Ägget kläcks och drakungen Saphira och Eragon blir i vänner i hemlighet. Från den dagen knyts deras öden för alltid till varandra.

Eragon av Christopher Paolini kom ut på svenska 2005. I original heter den också Eragon och kom ut 2002. Christopher Paolini är en amerikansk författare som var bara 15 år när han skrev Eragon, den första boken i serien Arvtagaren. Han gick inte i skolan utan utbildades av sina föräldrar, som bägge var författare. Eragon gavs först ut på föräldrarnas förlag, men blev senare uppköpt av Random House och blev en internationell succé. Christopher Paolini var då 19 år. Totalt består serien av fyra böcker. Eragon är också filmatiserad.

Efter att ha läst Ärren vi bär av Caroline Engvall hade jag ett stort behov av att läsa något helt fiktivt, långt från verkligheten. Då passade det bra att plocka upp den sista boken i Makeutmaningen 2016/2017, nämligen Eragon av Christopher Paolini. Jag är sist ut i familjen att läsa den.

Eragon är mycket lättläst fantasy och en skön verklighetsflykt. Jag brukar ha problem med persongalleriet i fantasy som brukar kunna vara.. tja, rikligt. I Eragon är det lagom med karaktärer för att jag ska kunna hänga med. Plus också förstås för kartan i början av boken, även om den kunde varit något mer detaljerad.

Det är väldigt detaljerade beskrivningar av utseenden och miljöer. Lite för detaljerat för min smak, men man får i alla fall en bild av om det är överdådigt, ödsligt, torrt, fuktigt, hotande osv. Men lite färre beskrivande ord hade varit passande. Det tråkar ut med alla detaljer.

Eragon är en ungdomsbok skriven av en femtonåring och det kan förklara att jag upplever språket som lite torftigt (fast många ungdomar kan skriva målande) och hela historien naiv. Det är också något som gör att jag har svårt att känna med Eragon. Jag berörs inte riktigt av hans öde och är inte speciellt nyfiken på hur historien ska utveckla sig.

Men trots mina invändningar så var de över 500 sidorna förvånansvärt lättlästa och den blev den verklighetsflykt jag hade väntat mig. Om nästa bok i serien är lika lättläst skulle jag nog kunna tänka mig att läsa den. Men prioriterat är det inte.

Omdöme: Lättläst men något oengagerande ungdomsfantasy
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika och Bokparadiset

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Bonnier Carlsén
Sidor: 519

Mitt exemplar lånade jag av sonen.
Utläst 16 maj 2017.

Från A till Ö: Cirkus

C – Cirkus. En bok som det hände mycket i.
Saker hände hela tiden i den här boken. Du hängde knappt med.

Jag hade verkligen svårt att hitta en bok som passade in här. Mitt problem brukar sällan vara att det händer för mycket i en bok. Däremot kan jag ha problem med att det blir för många karaktärer, och för många olika ”småhändelser” som inte har så stor betydelse. Därför föll mitt val på en bok av George R R Martin. Egentligen kunde det varit vilken som helst av de jag läst, men den första i Sagan om is och eld får illustrera det jag menar. I Kampen om järntronen så är det en mängd människor att hålla reda på, släkter hit och dit, banér, strider och många detaljer. Så jag hängde knappt med.

Film: Kungens val

Titel: Kungens val
Originaltitel: Kongens nei
Regissör: Erik Poppe
Manus: Jan Trygve Røyneland, Harald Rosenløw Eeg, Alf R. Jacobsen (boken den är baserad på)
Skådespelare: Jesper Christensen, Anders Baasmo Christiansen, Tuva Novotny, Karl Markovics, Katharina Schüttler  m.fl.
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: Norge
Genre: Drama, Romantik
Premiär i Sverige på bio: 21 april 2017
Utgiven i Sverige på DVD: 21 augusti 2017
Vi (maken, sonen och jag) såg den på bio 14 maj 2017.

Från SF: Filmen tar sin början 9 april 1940, tiden för nazisternas invasion av Norge, och handlar om det svåra och ödesdigra val som Kung Haakon VII ställs inför för landets väl.

Boken Kongens Nei har stått i min hylla sen hösten 2014 när jag köpte den i Oslo. Jag brukar inte vara historieintresserad, men just de här dagarna i Norges historia intresserar mig av någon anledning, och jag gjorde ett historiearbete i gymnasiet kring Tysklands ockupation av Norge. Nåja, när jag skulle skriva i Hett i hyllan om den här boken så upptäckte jag att den skulle filmatiseras. Det kan tyckas konstigt, men det som är nytt med boken är alltså att Alf R Jacobsen har använt en del innan okända källor för att försöka ta reda på vad som verkligen hände, och filmen utgår från boken. När det nu visade sig att filmen kommit till Sundsvall så föreslog jag för familjen att vi skulle gå, och maken och sonen hakade på.

Kungens val är en typ av film som jag normalt inte brukar gilla, och faktiskt inte brukar se, så jag kan inte riktigt sätta den till relation till andra filmer jag sett. Men det som slog mig främst är det lugna tempot hela filmen igenom, trots att detta är en mycket dramatisk tid. Filmen handlar mer om kung Haakon, kungafamiljen, den norska regeringen och det tyska sändebudet än om själva striderna. Den är mer reflekterande och fundersam, även om det förekommer en del strider i den. Det jag saknar i filmen (och kanske även boken då?) är reflektioner kring vad Kungens nej, vad det gjorde för det norska folket. Ett ja eller nej får ju ändå konsekvenser.

Jag är mycket svag för det som kommer från Norge i form av film och TV, jag gillar helt enkelt det mesta norska som produceras. Kungens val är inget undantag. Den är snyggt filmat, bra regisserat och så är det några riktigt bra skådespelare. Kung Haakon var dansk och han porträtteras av Jesper Christensen som gör ett helt enkelt strålande jobb. Även Anders Baasmo Christiansens gestaltning av kronprins Olav är mycket bra. Jag är personligen inte så förtjust i Karl Markovics, men hans roll är förstås mer komplex och svårare att framställa. Det är helt klart mest män i filmen, men jag gissar att det ganska realistiskt återspeglar grupperingarna det handlar om.

Kungens val var den mest besökta filmen i Norge 2016, den sågs av över 713 000 personer.  Filmen var en av nio filmer som blev kortlistade i kategorin bästa icke-engelskspråkiga film, för nomineringarna vid Oscarsgalan 2017. I salongen i Sundsvall var vi totalt sex personer två dagar efter premiär… Väldigt synd! Sen kan jag inte begripa varför man översatt Kongens nei till Kungens val?

Jag håller precis nu på att läsa boken, och det jag märkt hittills är att man tagit bort en hel del i form av personer och krigshändelser (exempelvis bombningen av Fornebu), men det är ju naturligt i en filmatisering. Man har också introducerat en person som har stor betydelse för händelserna, som så vitt jag kan bedöma hittills inte hade det (men jag har inte läst boken).

Jag rekommenderar filmen, men förmodligen behöver man ha ett visst intresse för händelserna och för komplexiteten i det som hände för att verkligen uppskatta den. En annan norsk film om ockupationen som jag rekommenderar är för övrigt Max Manus.

Omdöme: Välgjord norsk film i relativt lugnt tempo om några dramatiska dygn.
Filmbetyg: 7,0

På IMDB får filmen betyg 7,4 baserat på 2 276 betyg.
På Filmtipset får filmen betyget 4 baserat på 31 betyg.

Recension finns på GP, SVT, Metro, SVD och Moviezine

En smakebit på søndag – Kongens nei

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar hittar ni här.

Maj. Det är mycket nu. På många plan. Men idag ska jag få en av mina födelsedagspresenter från i januari, nämligen en dag på spa med goda vänner. Så det känns bra.

Förra söndagen var jag med son och make på bio, vi såg den norska filmen Kungens val (recension kommer). Det är historiska händelser, men filmen baseras på den version som presenteras i boken Kongens nei av Alf R Jacobsen. Den boken läste jag om i En smakebit på søndag för flera år sedan, och blev så sugen så jag köpte den i Oslo hösten 2014. Men den blev en hyllvärmare. Egentligen har jag typ en miljon recensionsexemplar att läsa, men när vi nu sett filmen blev jag inspirerad att läsa boken. Den handlar alltså om Tysklands invasion av Norge, i synnerhet händelserna 10 april 1940. Jag läser sällan historiska böcker men just den här tiden i Norge intresserar mig.

Smakbiten kommer från sid 31:

Statsminister Johan Nygaardsvold hadde personlig påtatt seg å forklare kong Haakon hvorfor det var nødvendig å dra, og monarken forsto straks alvoret. Adjutant Ording og tjenerstaben ble satt til å pakke det mest nødvendige, mens kongen selv ringte Skaugum for å orientere kronprinsen, som for lengst var blitt alarmert av sin adjuntant, venn og sportslærer, major Nikolai Ramm Østgaard. 
”Det var verken tid eller sted for å diskutere,” fortalte han til Jo Benkow i boken Olav – menneske og monark. ”Min far tok seg riktignok tid til å vurdere situasjonene. Men etter å ha tenkt seg om bestemte han seg raskt.”
Han la til i intervjuet: ”Far tok seg alltid tid til å tenke seg om. Det er nok en medvirkende årsak til at han i alle viktige situasjoner gjorde det som seinere viste seg å vere riktig. Å ta seg tid til å bruke hodet er ikke det samme som tidsspille.”

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman

Från förlagets hemsida: Farfar och Noah sitter på en bänk och pratar. Under bänken växer hyacinter, just de blommor som farmor odlade i sin trädgård.
Farfar och Noah kan prata med varandra om allt. Om livets alla frågor, både de största och de minsta. Under samtalet med Noah kan farfar inte låta bli att minnas hur det var att förälska sig i farmor, och hur det var att förlora henne. Han kan fortfarande se henne framför sig och fruktar den dag då han inte längre kommer att minnas henne. 
Farfar inser att den värld han känner håller på att förändras. Därför vill han stanna här på bänken med Noah, där doften av hyacinter fortsätter vara så stark. Men minnena blir allt svårare att fånga och farfar och Noah är nu tvungna att lära sig att göra det svåraste av allt: ta farväl. 

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman hade recensionsdatum 15 maj 2017. Fredrik Backman är en svensk författare som debuterade 2012 med En man som heter Ove, som gjort succé och även filmatiseras. Fredrik Backman driver även en framgångsrik blogg. Och varje morgon blir vägen hem längre och längre, som är en novell som Fredrik Backman publicerade på nätet först, är hans sjätte bok. Alla intäkter för boken går till Hjärnfonden.

Det kom ett mejl från förlaget. Ville jag läsa Fredrik Backmans nya bok? Eh… JO! Jag har läst och tyckt mycket om nästan alla hans böcker, så naturligtvis ville jag läsa den här. Jag hade läst om den, när den kom på nätet, men aldrig kommit mig för att klicka mig vidare.

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre är en ömsint betraktelse över vad det gör med en människa och anhöriga när minnet börjar svika. Det upphör aldrig att förvåna mig, hur skicklig Fredrik Backman är med det skrivna ordet. Han utnyttjar språket så att man på 64 sidor (egentligen färre, för några är bara bilder), hinner både le och känna sig sorgsen. Och varje morgon blir vägen hem längre och längre handlar om människans fantasi, något som Fredrik Backman förmår beskriva. Det är snyggt och berör. Och titeln. Jag bara älskar titeln!

Det starkaste med boken är för mig bandet mellan farfar och Noah, men också Noahs pappas roll i det hela. På de få sidorna hinner man förstå så mycket om familjen, deras respektive uppväxter och vilken skillnad det kan vara på relationen till barn och till barnbarn.

Men jämfört med övrigt jag läst av honom så upplever jag inte riktigt samma känslomässiga berg- och dalbana, vilket förvånar mig eftersom jag funderat mycket över det här att förlora minnet. Det handlar både om funderingar över föräldragenerationen och ens egen generation (vilket blev tydligt när jag läste boken Fortfarande Alice). Men det är som om det är lite för mycket bilder, lite för mycket fantasi. Bitvis saknar jag det den frustration, ilska och ledsamhet man känner när ens förälder försvinner. Den finns där, men inte i centrum, som den varit i mina tankar. Jag tror dock att många som läser den här boken kommer att gråta.

Nästa bok av Fredrik Backman, Vi mot er, kommer i höst, och den står väldigt högt upp på önskelistan.

Omdöme: Ömsint betraktelse över minnets förgänglighet.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Lexie läser

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Forum
Sidor: 64

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 16 maj 2017.

Helgfråga v. 20: Sämsta läsmånaden & Bokbloggsjerka 19-22 maj: Vad läser jag nu

I veckans helgfråga frågar Mia: Vilken är din sämsta läsmånad och varför tror du det är så? Bonusfråga: Vad läser du just nu?

Sen jag började blogga och började föra statistik så har det varit februari. Kortaste månaden kanske helt enkelt? Förra året var det dock juni, då flyttade vi från hus till lägenhet och det fanns noll tid för läsning kändes det som. I år så var det dåligt flera månader i rad i början av året, var så jättetrött hela tiden. Trötthet, mycket på jobbet och tid, detta eviga problem, avgör.

Tillägg: Även Annika frågar i sin Bokbloggsjerka: Denna vecka blir det en suuperlätt fråga: vad läser du just nu? Så här kommer det kombinerade svaret:

Jag läser Kongens Nei av Alf R Jacobsen. Vi såg filmen i söndags, boken är en hyllvärmare och Boktolva, så jag passade på när jag kände mig inspirerad. Trots alla recensionsexemplar…

Hett i hyllan #45

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Alltså  julafton 2013 verkar ha varit julen då jag fick böcker som inte blev lästa. Då i alla fall. Nu är det dags för den tredje boken från den julaftonen som står oläst i hyllan. Jag tror faktiskt det var min mamma som helt på egen hand snokade upp den och gav mig den. Jag hade planer på att läsa den, men den verkar inte helt lättläst. Efter att jag fått den och den kom på svenska dök den upp på en hel del bloggar, och det var en hel del som inte gillade den. Vilken bok? Jo, Canada av Richard Ford. Jag har läst tidigare böcker av honom, bl.a. The Sportswriter.

”First, I’ll tell about the robbery our parents committed. Then about the murders, which happened later.”
When fifteen-year-old Dell Parsons’ parents rob a bank, his sense of normal life is forever altered. In an instant, this private cataclysm drives his life into before and after, a threshold that can never be uncrossed.
His parents’ arrest and imprisonment mean a threatening and uncertain future for Dell and his twin sister, Berner. Willful and burning with resentment, Berner flees their home in Montana, abandoning her brother and her life. But Dell is not completely alone. A family friend intervenes, spiriting him across the Canadian border, in hopes of delivering him to a better life. There, afloat on the prairie of Saskatchewan, Dell is taken in by Arthur Remlinger, an enigmatic and charismatic American whose cool reserve masks a dark and violent nature.
Undone by the calamity of his parents’ robbery and arrest, Dell struggles under the vast prairie sky to remake himself and define the adults he thought he knew. But his search for grace and peace only moves him nearer to a harrowing and murderous collision with Remlinger, an elemental force of darkness.