Från förlagets hemsida:deforkladda Efter att ha fött tre flickor bestämmer sig Azita, en kvinnlig politiker i Afghanistan, för att förvandla sin fjärde dotter till en son. Hennes yngsta dotter får sitt långa hår avklippt och kläs i byxor och en jeansskjorta. Maken blir också nöjd – han blir inte längre baktalad som ett misslyckad far till enbart fyra döttrar, i ett samhälle där pojkar och män är det enda som räknas.
De kallas ”bacha posh” – flickorna som kläs ut till pojkar av föräldrar som har ett desperat behov av söner. I förklädnad kan flickorna röra sig friare i ett hårt segregerat samhälle. De kan också arbeta och gå i skolan, tills puberteten sätter stopp och tvingar dem att bli kvinnor som gifts bort mot sin vilja.
När journalisten Jenny Nordberg först berättade om det okända fenomenet i New York Times 2010 blev de förklädda flickorna en världsnyhet. Boken fortsätter att följa flera familjer på nära håll i Kabul och är en fascinerande historia om uppfinningsrikedom och kollektivt självbedrägeri, men blir också ett skakande reportage om hur lite en kvinnas liv är värt efter tretton års krig i Afghanistan.
I sökandet efter hemligheter i en krigszon ställer författaren förbjudna frågor om sex och könsidentitet, om Gud och religiösa lagar, och om vad skillnaden mellan pojkar och flickor – eller män och kvinnor – egentligen består i. Det hon till slut finner i ett av världens farligaste länder lär oss något om vår egen historia och om människors vägran att acceptera förtryck genom alla tider.

De förklädda flickorna i Kabul kom ut i mars 2015. Jenny Nordberg är en undersökande och prisbelönt journalist och författare bosatt i New York. De förklädda flickorna i Kabul är hennes andra bok.

Den här boken hade jag noterat och var nyfiken på. Blev därför positivt överraskad när den blev vald i bokcirkeln jag är med i.

De förklädda flickorna i Kabul är en välskriven bok, med en bra blandning av det personliga och faktamässiga stycken. Det är oerhört omskakande läsning, och mycket svårt att förstå. Samtidigt drog jag hela tiden paralleller till liknande företeelser, om än lika extrema. För även i mer jämställda länder så klär sig många kvinnor (och en del män) för att anpassa sig till en mansdominerad miljö, och de anpassar även sitt beteende. Ta t.ex. kvinnor i ledande ställning i större organisationer, de är oftast klädda för att smälta in bland de kostymklädda männen. Jo, jag vet, detta är inte samma sak, men det är för mig ändå olika symptom på samma grundproblematik kring vad som är normgivande.

Det som jag funderar mest på under läsningen är vad detta gör för de flickor som kläs ut, vilka svårigheter de får senare i livet. Visserligen hävdar en del i boken att det inte behöver ha så stor betydelse om man går tillbaka tillräckligt tidigt, men jag undrar ändå.  En av de mest intressanta sakerna i boken är också fädernas roll, där några framstår som progressiva. Som alltid när jag läser en bok av den här sorten slås jag av hur långt vi kommit på många plan, och hur glad jag är att leva i ett samhälle där jag i de flesta avseenden har samma rättigheter som en man.

I början av boken så gick läsningen lätt och blandningen mellan fakta och personliga berättelser var bra. Men drygt halvvägs in i boken så tyckte jag den blev tyngre, och även spretigare, vilket gjorde att jag fastnade. Men mot slutet så tog den sig igen.

Det var en bra bok för en bokcirkel, vi hade bra diskussioner om innehållet. Varje gång jag läser en bok av den här typen så känner jag att jag borde läsa fler.

Omdöme: Intressant och skakande läsning om fenomenet bacha posh.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Annas bokblogg, C R M Nilsson, Enligt O, Feministbiblioteket, Kulturbloggen och Ms Hisingen

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Albert Bonniers förlag

Mitt exemplar lånade jag som e-bok på biblioteket.
Utläst 14 december 2016.

Annonser