Februari 2017

Lästa böcker:

Antal lästa böcker: 5
Antal sidor: 1289

6. Adrian McKinty, Kall, kall jord, 144 sidor (avslutade i förtid)
7. Elin Säfström, En väktares bekännelser, 284 sidor
8. Carrie Fisher, The Princess Diarist, 246 sidor
9. Jan Wong, Red China Blues, 398 sidor
10. Ian McEwan, Nötskal, 217 sidor

Språk som jag läst på: Svenska: 3, Engelska: 2
Originalspråk: Engelska: 4, Svenska: 1

Ursprungsland: Sverige: 1, USA: 1, Kina/Kanada: 1, Storbritannien: 2

Kvinnliga författare: 3
Manliga författare: 2
Författare jag inte läst tidigare: 4

Boktolva: 2 (Jan Wong och Elin Säfström)
Makeutmaningen: 1 (Red China Blues)

Recensionsexemplar: 3
Hemifrån – hyllvärmare: 1
Hemifrån – ganska eller helt ny: 1
Lånad på e-lib: 0
Lånad på biblioteket: 0
Lånad av vän: 0
Lånad på jobbet: 0

Inbunden/storpocket/pocket/e-bok/PDF: 3/2/0/0/0

Deckare/spänning/thriller: 2
Skräck: 0
Drama: 0
Feelgood: 0
Romance: 0
Biografi: 2
Fantasy: 1
Science fiction: 0
Non-fiction: 1
Pjäs: 0

Månadens bästa: En väktares bekännelser
Månadens mest spännande: –
Månadens överraskning: En väktares bekännelser
Månadens besvikelse: Kall kall jord

Kommentarer:

• Månadens bästa: Humoristisk och välskriven
• Månadens mest spännande: Ingen som var spännande i mina ögon.
• Månadens överraskning: På pappret såg den inte ut att vara min typ av bok men det var den verkligen.
• Månadens besvikelse: Avslutar jag en bok i förtid så måste den nog betecknas som en besvikelse.
• Allmänt: Trött, trött, trött även den här månaden. Red China Blues var bra men tog oändligt lång tid att ta sig igenom.

Sedda filmer och avslutade säsonger av TV-serier.

Försöker mig på en betygsskala med 10 steg plus halva…:

• The 100, säsong 2. Recension kommer.
• Quantum Solace. Förvirrande Bondrulle med oerhört många obegripliga slagsmål Betyg: 4,0/10
• Assassins Creed. Välgjord och snyggt filmad science fiction, som övergick till förutsägbar våldsdyrkan. Betyg: 6,0/10
• Vågen. Recension här. Betyg: 6,5/10

Många påbörjade TV-serier, men såväl trött vardag som Melodifestivalen har trängt undan en del TV-tittande.

Annonser

Film: Vågen

Titel: Vågen
Originaltitel: Bølgen
Regissör: Roar Uthaug
Manus: John Kåre Raake, Harald Rosenløw-Eeg
Skådespelare: Kristoffer Joner, Ane Dahl Torp, Jonas Hoff Oftebro m.fl.
Utgivningsår: 2015
Produktionsland: Norge
Genre: Drama, Thriller, Action
Premiär i Sverige på bio: –
Utgiven i Sverige på DVD: 18 januari 2016
Vi (maken, sonen, dottern och jag) såg den på DVD 25 februari 2017.

Från Discshop: Larmet går i geologcentret – jordskredet geologerna länge har fruktat är ett faktum och en gigantisk flodvåg är på väg mot norska Geiranger!
Den erfarna geologen Kristian Eikjord (Kristoffer Joner) befinner sig plötsligt mitt i en mardröm. Han skiljs från sin familj och inom kort når ett forsande inferno platsen han befinner sig på. En gastkramande kamp mot tiden utbryter, innan de mäktigaste naturkrafterna Norge skådat slå till med full kraft mot land…

Den här läste jag om inne hos Bokföring enligt Monika och eftersom jag har en svaghet för allt i film-, TV- och bokväg som kommer från vårt grannland som i stort sett innebär autobuy så satte jag upp den på min lista över filmer som eventuellt skulle inköpas. Och jo, att Monika gav den högt betyg spelade roll.

Vågen är en katastroffilm. Och jag gillar ju egentligen inte katastroffilmer, de får mig att bli orolig och få lätt ångest. Varför jag inte tänkte på det innan jag köpte den här vet jag inte. Har man den minsta skräck för naturens styrka och fenomen som tsunami så ska man inte se den här filmen. För den är otroligt skickligt gjord.

Vågen är mycket snyggt uppbyggd, långt i från dess amerikanska motsvarigheter, varför den också blir svårare att hålla i från sig. Det kommer oerhört nära på alla sätt och vis. Jag gillar verkligen det lugna tempot i början, ja faktiskt i större delen av filmen. Det innebär inte att det blir tråkigt, tvärtom, det skapar en stark psykologisk spänning. Man lär känna människorna, man får en känsla för bygden och man förstår fascinationen och respekten för krafterna i naturen. När det dramatiska kommer är det lite väl mycket av datoranimation, men i och med att man i det läget står så nära människorna så blir det enormt obehagligt.

Att detta baseras på ett möjligt verkligt scenario i Åkernes och att man inleder med en historik av verkliga norska fall är ytterligare en komponent som gör att Vågen späder på min rädsla.

Det finns flera ologiska saker i filmen, det var ovanligt många kommentarer från alla oss fyra i stil med ”varför..?” och ”så kan det ju inte vara..?” men ändå inte så att filmen berör mindre. Och hur man egentligen agerar i sådana här situationer är svårt att förutsäga.

Vi har sett såpass mycket norskt att flera av skådespelarna var välkända för oss, som Ane Dahl Torp (som ju också spelat i Morden i Sandhamn), Fridtjov Såheim, Thomas Bo Larsen, Laila Goody m.fl. Överlag så gör skådespelarna en bra insats, de känns naturliga.  Ett stort plus till hur man porträtterat huvudpersonernas relation, och att både mamman och pappan får agera. Miljön är andlöst vacker, precis som det är i de norska fjordarna, vilket gör katastrofen så mycket starkare.

Det här är en verkligt bra gjord katastroffilm, och en bra actionfilm. Men i och med att den är så bra så inser jag hur verkligt illa berörd jag blir av detta. I en verklig katastrof dör en stor mängd människor och det blir omöjligt att inte tänka på när man ser Vågen.

Omdöme: Skickligt gjord norsk katastroffilm.
Filmbetyg: 6,5

På IMDB får filmen betyg 6,7 baserat på 17 435 betyg.
På Filmtipset får filmen betyget 4 baserat på 302 betyg.

Recension finns på Moviezine, VG och p3.no

Bloggat om filmen har Bokföring enligt Monika.

En smakebit på søndag – Fyrtio dagar utan skugga

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar hittar du här.

Även den här veckan har präglats av magsjuka, nu har vi tagit tre av fyra utsträckt på en period av två och en halv vecka. Men vi har också gjort roliga saker. I fredags var jag och maken på konsert. Det var Stiftelsen och Takida som hade gemensam konsert. Dessutom med två förband – All that is left (innan Stiftelsen) och Ryan Star (innan Takida). Sammanlagt så var det fyra timmar. Jag älskar Stiftelsen och Takida visade sig vara ett riktigt bra liveband. Efter konserten tittade jag lite på hur deras turné recenserats i media, och det gör mig riktigt irriterad. Här har vi en konsert som säljer slut på flera orter, en publik som sjunger med och två band som säljer skivor bra. Men kritikerna har hela tiden skrivit ner dessa två band som banala och idiotförklarar genom det deras publik. Det får mig att tänka också på deckargenren som inte anses ”fin”, eller andra böcker som säljer fantastiskt bra men som skrivs ner av recensenter. Nåja, det är kanske ett helt annat inlägg. Längst ner har jag lagt in två Youtubeklipp från Takida och Stiftelsen. Hela konserten från igår finns på Youtube 🙂

Men till böcker då. Igår läste jag ut Nötskal av Ian McEwan och påbörjade Fyrtio dagar utan skugga av Olivier Truc som är boken vi ska läsa i bokcirkeln på jobbet. Får se om jag hinner klart innan torsdag när vi ska prata om boken. Huvudpersonerna är två renpoliser uppe i nordligaste Norge/Sverige.

Smakbiten kommer från sid 13

Det var den märkvärdigaste dagen på hela året, den som bar mänsklighetens alla förhoppningar. I morgon skulle solen återfödas. I fyrtio dagar nu hade kvinnorna och männen från vidda varit berövade den källan till liv och överlevt genom att ödmjuka själen. 
Klemet, som var polis och rationell, ja, rationell eftersom han var polis, såg i detta det oantastliga tecknet på en arvssynd. Varför skulle människor annars påtvingas ett sådant lidande? Fyrtio dagar utan att lämna någon skugga efter sig, reducerade till marknivån, som krälande insekter.

 

 

 

 

En väktares bekännelser av Elin Säfström

Från förlagets hemsida: Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, vättar och älvor. De flesta människor ser dem inte – tack vare Tilda. Det är nämligen hennes ansvar att rådare och människor hålls ifrån varandra.
I vanliga fall delar Tilda jobbet som stans väktare med sin mormor, men eftersom hon är i Norrland på ett särskilt uppdrag, är allt upp till Tilda nu. Ett angrepp av jordvättar i skolans källare hade räckt gott, och när det börjar rapporteras i nyheterna om folk som försvinner är det verkligen för mycket för en femtonåring, med bara en skabbig gammal hund till hjälp (även om han kan lukta sig till magiska överträdelser). I skolan finns dessutom Hakim, killen med världens brunaste ögon. Om han bara inte var helt trollbunden av överjordiskt vackra Natta, som av någon outgrundlig anledning verkar vilja bli vän med Tilda.

En väktares bekännelser av Elin Säfström hade recensionsdatum 21 september 2016. Elin Säfström är en svensk författare och programmerare med stort språkintresse. En väktares bekännelser är hennes debut.

Jag fick ett mejl i höstas från författaren om den här boken. Nog för att den lät trevlig, men jag brukar inte vara rätt målgrupp för böcker som innehåller övernaturliga fenomen, som jag uppfattade att den här gjorde. Men så började recensionerna komma, och jag funderade på om jag missbedömt det hela, så jag kontakade författaren igen som var vänlig nog att ordna ett exemplar.

En väktares bekännelser är en humoristisk och mycket välskriven debut. Det här är ungdomslitteratur med hög kvalitet! Det som charmar mig och drar med mig in i historien är den fullkomligt obetalbara tonen i berättandet. Jag brukar säga att jag inte gillar ”jag-formen” men här passar det utmärkt. Stundvis skrattar jag högt, och jag har inte tråkigt en sekund. Dessutom är boken lättläst, vilket var vad jag behövde. Skämmas över mina fördomar får jag också – övernaturligt funkar hur naturligt som helst i den här boken.

Tilda är på många sätt en helt vanlig tonåring, men också högst ovanlig. Just hennes humor, och Elin Säfströms förmåga att blanda in det övernaturliga i Tildas tonårsvardag (med tonårsbekymmer) är en styrka i boken. Den typen av fantasy är den som jag lättast rycks med i och gillar. Jag brukar vara högst tveksam till övernaturliga, men här dras jag fullständigt med.

Själva spänningsfaktorn är inte jättestor, men jag är hela tiden nyfiken på hur det ska gå och hur det ska sluta. Till skillnad från en del andra som läst boken så listade jag inte ut alla delar av upplösningen utan blir överraskad av vissa detaljer. Däremot så förstod jag innan Tilda några viktiga detaljer om andra personer.

Målgruppen är 12-15 år och jag ville absolut att vår 17-åriga dotter skulle läsa den då hon brukar uppskatta fantasy med humor. Hon gillade den väldigt mycket – hennes omdöme är att den är underbar med en bra blandning mellan en urban miljö och en övernaturlig värld.

Jag blev glad av att läsa En väktares bekännelser och skulle verkligen vilja läsa mer av Elin Säfström. Och gärna mer om Tilda!

Omdöme: Lättläst och mycket humoristisk ungdomsfantasy.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, Romeo and Juliet, Boklysten, C R M Nilsson, Zellys bokblogg, Ms Hisingen, hyllan och Bokhuset

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Gilla böcker.

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar som jag fick via författaren.
Utläst 12 februari 2017.

Helgfrågan v. 8: Läsplats och planer

I veckans helgfråga skriver Mia:  Har ni några planer för helgen ? Hur ser er favoritläsplats ut? Eller har ni fler?

Jag börjar med favoritläsplatsen så här på vintern: Soffhörnet. Notera filten – jag älskar att krypa in under den, det är en ren njutning.

Planer? Vågar knappt planera något, de senaste veckorna har planerna gång på gång kullkastats av magsjuka i familjen. Det vi har inplanerat är att maken och jag ska på konsert ikväll – Stiftelsen och Takida kör gemensamt. Det ser jag fram mot!

Resten av helgen består bara av de ”vanliga” helgsysslorna, det är mycket man ska hinna på helgen av praktiska saker. Förhoppningsvis får jag tid att läsa också, och då hoppas jag hinna klart Nötskal av Ian McEwan som jag håller på med. Om jag också hinner färglägga lite så kommer jag att vara nöjd – det var många veckor sen nu.

Bokbloggsjerka 24-27 februari: Impulskontroll

I veckans bokbloggsjerka frågar Annika: Jag kan inte gå in på en bokhandel utan att köpa böcker som jag känner ett absolut tvång att äga just där och då. Jag utgår ifrån att alla känner igen sig (eller har jag fel?), var tror du att detta tvång/denna impuls bottnar i?

Om jag känner igen det? Bajsar björnarna i skogen? Jo tack, igenkänningsfaktorn är hög. Det är ofta jag kommer ut från bokhandlar med böcker jag måste ha just där och då. Ofta känner jag att jag har usel impulskontroll och har utvecklat ett form av beroendebeteende. Men i så fall brukar jag tänka – nog finns det värre beroenden? Jag tror det bottnar i den tillfredställelse man känner när man läser och som man vet/tror att man ska få uppleva rätt snart. Eller att man vill fly från något i verkligheten som helt enkelt är för jobbigt.

Hett i hyllan #33

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi rör oss fortfarande 2013, nu har vi kommit fram till den 19 juli (enligt vårt utmärkta registreringsprogram 😉 ). Då var jag tydligen nere i bokhandeln Vängåvan och träffade Monika som jobbade där. Med mig hem fick jag en bok av henne som jag fick behålla – De gömda rummen av Care Santos. Så här beskrivs den:

Violeta Lax, konstintendent och barnbarn till den spanske konstnären Amadeo Lax, har ägnat sitt liv åt sin farfars konstnärskap. Det finns inget hon inte känner till om honom. När hon får veta att farfaderns stora hus i Barcelona ska bli ett museum tillägnat hans verk skyndar hon genast dit. En stor muralmålning behöver tillfälligt tas ner för att underlätta renoveringen och bakom den upptäcks en dörr utan handtag. Där innanför hittas en mumifierad katt och en död kvinna.

I chock reser Violeta vidare till Comosjön i Italien där hon stämt möte med en kvinna som säger sig ha något viktigt att berätta. När pusselbit läggs till pusselbit i farfaderns liv inser Violeta att hon i själva verket inte har haft någon aning om sin familjs sanna historia …

Den här har hamnat i glömska i våra hyllor och varför kan jag inte förklara. De senaste spanska böckerna jag läst har inte fallit mig i smaken, och det gör att jag inte omedelbart tänkt att jag ska läsa flera spanska. Trots att det handlar om olika författare.

Lottens bokblogg på Cisions topplista över svenska bokbloggar 2017

Lite roliga nyheter för mig så här en helt vanlig onsdagskväll. Cison har rankat bokbloggar och det roliga är att Lottens bokblogg dyker upp på tionde plats! Jag är i otroligt fint sällskap – hela listan kan ni se här.

Before the Fall av Noah Hawley

Från Goodreads: On a foggy summer night, eleven people–ten privileged, one down-on-his-luck painter–depart Martha’s Vineyard headed for New York. Sixteen minutes later, the unthinkable happens: the passengers disappear into the ocean. The only survivors are Scott Burroughs–the painter–and a four-year-old boy, who is now the last remaining member of a wealthy and powerful media mogul’s family. With chapters weaving between the aftermath of the tragedy and the backstories of the passengers and crew members–including a Wall Street titan and his wife, a Texan-born party boy just in from London, a young woman questioning her path in life, and a career pilot–the mystery surrounding the crash heightens. As the passengers’ intrigues unravel, odd coincidences point to a conspiracy: Was it merely dumb chance that so many influential people perished? Or was something far more sinister at work? Events soon threaten to spiral out of control in an escalating storm of media outrage and accusations–all while the reader draws closer and closer to uncovering the truth.
The fragile relationship between Scott and the young boy glows at the heart of this novel, raising questions of fate, human nature, and the inextricable ties that bind us together.

Before the Fall av Noah Fawley kom ut i maj 2016. Den kommer ut på svenska i mars 2017 med titeln Före fallet. Noah Hawley är en amerikansk film- och TV-producent, manusförfattare, kompositör och författare. Han har bl.a. skrivit och producerat TV-serien Bones som är en TV-version av Kathy Reichs böcker. Han debuterade som författare 1998 med The Conspiracy of Tall Men. Before the Fall är hans femte roman.

När vi var i London våren 2013 så köpte jag ett antal böcker av för mig okända författare som såg intressanta ut. The Good Father av Noah Hawley var en av dem, och det visade sig vara ett riktigt lyckokast. Vad jag tyckte kan du läsa här. När jag såg att Before the Fall skulle komma ut och läste synopsis så hamnade den överst på min önskelista. Till min födelsedag hittade den hem till mig och jag började omedelbart läsa.

Before the Fall är en intressant och välskriven bok där historien träder fram på ett snyggt sätt. Jag gillar sättet som Noah Fawley har strukturerat kapitlen där man gradvis får lära känna de som om omkommit i kraschen, omväxlande med kapitel som handlar om Scott Burroughs och om utredningen som görs. Jag är svag för sådana berättartekniska strukturer, och Noah Fawley lyckas i alla fall leda mig vilse några gånger i ”vad hände egentligen”. Karaktärerna i Before the Fall är intressanta och vältecknade, men det är svårt att hitta någon helt sympatisk.

Men ändå så lever Before the Fall inte upp till mina extremt höga förväntningar. Den är lättläst och välskriven och jag vill veta vad som hänt, men ändå tar det mig rätt lång tid att läsa den. Den höll mig inte fängslad. Den är inte tillräckligt spännande i detaljerna och Noah Fawley ger sig ut på en del sidospår i berättandet som jag har svårt för. Vart han egentligen vill komma, och om han har någon sensmoral vet jag inte.

Jag tyckte The Good Father var betydligt starkare, den väckte så många tankar hos mig om skuld och föräldraskap. Men jag kommer definitivt att hålla utkik efter fler böcker av Noah Fawley.

Omdöme: Välskriven thriller om åtaganden, ärlighet och lögner.
Betyg: 4

Mer om boken kan du läsa här och här (den svenska här).
Förlag: Hodder & Stoughton

Mitt exemplar var en helt ny födelsedagspresent från min mor.
Utläst 30 januari 2017.

Topp Tio Tisdag: Tio böcker jag tyckte mer/mindre om än jag trodde jag skulle

I veckans Top Ten Tuesday har The Broke and the Bookish satt temat till Ten Books I Loved Less/More Than I Thought I Would (recently or all time) — or you could do something like books I liked more/less than everyone else.

Jag har varit lite kräsen vad gäller Top Ten Tuesday, orkar liksom inte ta de som kräver att jag måste krysta fram svaren. Men den här veckan är jag på. Exemplen är alla böcker som jag läste 2016. Utan inbördes ordning förstås.

Mer:
1. Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand
2. och sen Paulette av Barbara Constantine
3. The 100 av Kass Morgan
4. Odinsbarn av Siri Pettersen
5. Monster av Jørgen Jæger

Mindre:
6. Ung i ghettot av David Safier
7. Jävla John av Eva Dozzi
8. Den femte vågen av Rick Yancey
9. Ljus ljus ljus av Vilja-Tuulia Huotarinen
10. Vanishing games av Roger Hobbs