Mios blues av Kristina Ohlsson

OBS! Kan innehålla spoilers om du inte läst Lotus blues!

Martin Benner har fått i uppdrag av Lucifer att ta reda på vad som hänt med Lucifers och Sara Tells son Mio. Om han gör det så ska han, Lucy och Belle lämnas i fred. Samtidigt så försöker Martin bringa reda i alla de bevis som hopas mot honom i ett antal mord som begåtts. Polisen verkar övertygad om att det är han som begått dem, och så väl teknisk bevisning som vittnen talar för det. Sakta går det upp för honom att genom att leta efter Mio så kan han utsätta sig själv för ännu större fara, men om han inte letar efter Mio kommer Lucifer att straffa honom. Hur mycket kan han offra, och vem är det som tycks veta allt han tar för sig, i bland nästan i förväg?

Mios blues av Kristina Ohlsson hade recensionsdatum 15 april 2015. Det är den andra delen i serien om Martin Benner, där Lotus blues är den första. Kristina Ohlsson, har arbetat som säkerhetspolitisk analytiker på Rikspolisstyrelsen och är utbildad statsvetare. Hon debuterade som författare 2009 med Askungar.

Jag var lätt skeptisk till Lotus blues när den kom förra året. Byta serie? Jag ville veta mer om Fredrika Bergman? Hårdkokt? Nja? Men så läste jag ändå Lotus blues, och drogs med fullständigt. Att läsa Mios blues kändes helt nödvändigt efter det.

Mios blues är en otroligt välskriven och makalöst spännande deckare. Jag var som trollbunden av hela historien, kunde knappt släppa boken och läste ut den på bara två (helg)dagar. En riktig bladvändare och en av de bästa deckare jag läst den senaste tiden.

Mios blues borde inte passa mig. Hårdkokt deckare med en skitstövel (Martin Benner) i huvudrollen? Men jag blir totalt uppslukad av den osannolika historien som jag köper med hull och hår. Det är spännande och jag blir överraskad av slutet. Den är hårdkokt och Kristina Ohlsson tar verkligen ut svängarna och använder hela artelleriet. Det är en drift med genren, skriven med glimten i ögat, men samtidigt så professionell att den verkligen blir hårdkokt.

Precis som i Lotus blues så fångas jag av farten och spänningen. De insprängda intervjustyckena bidrar även här mycket skickligt till att bygga spänningen.

Martin Benner är som sagt var egentligen en skitstövel men man kan inte låta bli att känna sympati med honom. Förmodligen har det med Belle att göra. Genom att visa på Martins totala, om än motvilliga, lojalitet med henne så blir han en annan person.

Jag ger inte så ofta högsta betyget till deckare, men den här har allt jag vill ha. Den är mycket välskriven, har djup, enorm spänning, bra personteckningar. Jag vill dessutom påstå att Kristina Ohlsson tillhör toppskiktet av de svenska deckarförfattarna just nu. Kanske hon är den allra bästa. Det känns i alla fall alldeles för länge tills jag får läsa en till bok av henne.

Omdöme: Välskriven och sanslöst spännande hårdkokt svensk deckare om svek och lojalitet.
Betyg: 5

Några som bloggat om boken är Bokmalen.nu, Johannas deckarhörna, Fantastiska berättelser och och dagarna går.

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Piratförlaget.

Mitt exemplar lånade jag av en vän.
Utläst 19 april 2015.