Topp Tio Tisdag: Tio böcker som nyligen tillkommit på att-läsa-listan.

I veckans Top Ten Tuesday har The Broke and the Bookish satt temat till Ten Books You Recently Added To Your To-Be-Read List.

Det har inte varit så många böcker den senaste tiden som jag känt ”den måste jag läsa NU” men i ett långt perspektiv så finns det ju en del böcker som jag såsmåningom tänker läsa och som kanske tillkommit nyligen.

1. Andra delen i serien om Ellen Tamm av Mikaela Bley. Den första var såpass bra att jag definitivt vill läsa nästa när den kommer. Men det dröjer väl eftersom den första just kommit ut!
2. Nästa i serien om Helena Waller av Kristina Appelqvist. Den andra i den serien är ju helt ny, så det lär väl också dröja, men nu vet jag att jag är väldigt sugen på nästa del. Redan nu.
3. Dödergök av Katarina Wennstam är jag sugen på efter att äntligen ha tagit mig för att läsa Smuts.
4. Dödssynden av Harper Lee. Jag skrev om den i en tematrio och flera kommenterade att de rekommenderade den.
5. Insurgent av Veronica Roth. Egentligen har den stått på läsalistan sen jag läste Divergent men med filmen ute så borde jag läsa den väldigt snart känner jag.
6. Den nionde graven av Stefan Ahnhem. När jag äntligen tog tag i Offer utan ansikte så visade det sig ju att det var en deckare i min stil. Och snart kommer andra delen.
7. Sheltering rain av Jojo Moyes. Ett impulsköp i februari som förstås står på läslistan.
8. Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin har jag lagt märke till i flödet av nya böcker och jag är sugen på att läsa den. Sen har jag den ju inte än…
9. Djävulen hjälpte mig av Caroline Eriksson. Jag har sprattlat men tillslut övertygats av alla positiva recensioner. Nu ligger den och väntar.
10. Dit drömmar färdas för att dö av Mattias Edvardsson. En av mina favoritförfattare men pga temat har jag undvikit boken. Men så hittade jag den på rean…

Sanning med modifikation av Sara Lövestam

Kouplan behöver hålla sig undan från uppmärksamhet och framförallt hålla sig undan polisen. Han sätter in en annons på Blocket om att han erbjuder hjälp som privatdetektiv om polisen inte kan hjälpa till. Han blir kontaktad av Pernilla som säger att hennes dotter Julia, sex år, har försvunnit spårlöst. Det är oklart varför hon inte har kontaktat polisen men Kouplan frågar inte heller. Han påbörjar efterforskningarna som ganska snart leder honom till Stockholms undre värld. Samtidigt kan han inte släppa känslan av att det är något underligt i Pernillas förflutna. Något som påverkar sanningen. Eller sanningen med modifikation.

Sanning med modifikation av Sara Lövestam kom ut 18 mars 2015. Det är den första boken om Kouplans överlevnad. Sara Lövestam är en svensk författare, radioröst, debattör och lärare som debuterade 2009 med Udda. Sanning med modifikation är hennes femte roman.

Jag fick ett mejl från förlaget med erbjudande om att läsa den här boken. Den har saluförts som roman, men de första recensenterna tyckte den skulle kategoriserats som deckare. Förlaget ville starta en diskussion om genrer och om klassificeringar är bra eller inte. Jag har tidigare läst Hjärta av jazz av Sara Lövestam och har varit sugen på att läsa mer av henne. Dessutom så intresserade frågeställningen mig.

Sanning med modifikation är en välskriven roman. Eller en psykologisk thriller kanske? För en utpräglad deckare är det inte. Men mer om det längre fram.

Jag tycker om Sara Lövestams sätt att uttrycka sig. Det är finstämt och eftertänksamt, vilken sorts historia hon än tycks välja. Det finns något i tonen i Sanning med modifikation som jag känner igen från det jag tidigare läst, något i presentationen av personerna. Språket flyter fram, och används tydligt och skickligt får att få fram stämningar.

Karaktärerna i Sanning med modifikation är rätt speciella, allt från huvudpersonerna Kouplan och Pernilla till bifigurerna. Sara Lövestam är bra på att beskriva de tilltufsade, de som inte riktigt passar in i mallen. Jag gillar hur man gradvis lär sig mer om dem, utan att kanske inte ens vid bokens slut helt lärt känna dem eller ens fått förståelse för dem. En papperslös antihjälte som huvudperson tillhör inte vanligheterna.

Jag läser många deckare, och jag skulle inte placera in Sanning med modifikation rakt av i det facket. Däremot tycker jag den ligger i närheten av de psykologiska thrillers som kommit de senaste åren, de som inte är som en klassisk amerikansk thriller, utan mer baseras på känslospänningar och osäkerhetsmoment. Vem är man, vad gör man, vad rör sig under ytan och ser man hela människan? Sanning med modifikation är också en roman, men om jag plockade upp den utan vetskap om att den rör sig i gränslandet mot en form av spänningsroman så kanske jag skulle bli besviken.

Frågan om genrer då? På sätt och vis så tycker jag en klassificering är onödig, för det kan komplicera. Klassas en bok som ungdomsbok så kanske en del vuxna missar en god läsupplevelse. Klassar man en bok som deckare så kan man också förlora läsare. Och är den inte tillräckligt spännande så blir vana deckarläsare irriterade. Eftersom gränserna inte är klockrena så blir det problem. Men å andra sidan… Jag är en typ av läsare som använder mig av genreklassningar i viss mån när jag ska välja bok. Vill jag inte veta något om handlingen så vill jag ju helst undvika att läsa för mycket om boken innan. Så om jag är på humör för en spännande bok men inte vill läsa om handlingen, hur gör jag då? Jo, jag kikar på de böcker som är klassificerade som deckare eller spänningslitteratur. Vill jag ha något lättsamt och glatt så sneglar jag på feelgood.

Sanning med modifikation är en flört med deckar/thrillergenren med utnyttjande av en del av de grepp som är vanligt förekommande. Dessutom finns det en sorts cliffhanger i boken som inte förekommer så ofta i ”vanliga” serier/romaner. Roman eller psykologisk thriller hade jag valt som genre. Om det nu behöver väljas…

Jag tycker om Sara Lövestams ton och kommer att vilja läsa mer av henne. Nu är jag dessutom nyfiken på Kouplans kommande utveckling, så jag ser fram mot nästa bok.

Omdöme: Välskrivet och suggestiv om hur man uppfattar sanningen.
Betyg: 4

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Piratförlaget.

Några som bloggat om boken är Bloggbohemen, Annika Koldenius, Den glada försökskaninen, Beas bokhylla och Bokgalleriet.

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 23 mars 2015.

En smakebit på søndag – Alla kan se dig

Då var det redan söndag igen, och det känns lite som om jag upprepar mig när jag säger att det varit en intensiv vecka. Mycket på jobbet och privat så har mycket handlat om förberedelser inför min mans 50-årsfest i går kväll. Förberedelser i hemlighet dessutom. God mat, trevligt sällskap och i alla fall lite dans (fast för lite). Verkligen skoj att träffa alla trevliga människor. Men att ha det kvällen/natten innan sommartidsomställningen var väl inte det smartaste draget *gäsp*.

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av Flukten fra virkeligheten. Det har verkligen blivit minimalt läst den här veckan, jag har haft för mycket annat att göra. Men eftersom jag också tror det beror på att jag inte orkar med annat än väldigt lättlästa böcker så har jag fattat ett ovanligt beslut för att vara jag. Jag ska byta bok fast jag inte läst klart. Inte för att den jag börjat på var dålig, utan bara för att jag inte orkar. Istället ska jag börja med Alla kan se dig av Anna Jansson och det är den jag ska ge en smakbit från.

Smakbiten kommer från de första raderna i boken.

Sten Hörsne hade olyckligtvis upplyst om polisen att han ämnade slå ihjäl sitt grävlingarsle till advokat. Det är sånt man säger när man förlorar humöret. Det var ren otur att det sedan blev som det blev. Valda delar av advokatens kropp hade under natten hängts upp i julgranen på Stora torget medan resterande delar placerats i en container inte långt därifrån.

20 inte helt bokrelaterade frågor

När orken är begränsad så passar en enkät bra. Här kommer en som jag hittade inne hos C R M Nilsson.

1. Om du fick välja att leva i en tv-serie, vilken skulle du välja att leva i då?
Eftersom jag mest tittar på deckare så är det sällan jag tänker så. Att jagas av bovar eller mördare lockar liksom inte. Men en serie jag skulle kunna tänka mig att leva i är Gilmore Girls. Fast Lorelei kanske gör sig bäst i mindre doser?

2. Vad ville du bli när du blev stor, när du var barn?
De två första yrken jag minns att jag drömde om var bibliotekarie och busschaufför, men från tidig skolålder var det sen lärare.

3. Vilken är din favoritdoft?
Jag har svårt för starka dofter som parfymer eller blommor, men en doft som betyder oerhört mycket för mig är rakvattnet Tabac som min pappa använde under många år. Det är trygghetens doft.

4. Om du var en stor stenbumling, var skulle du vilja ligga still då?
Någonstans där det är ett vackert tillskott till naturen och inte något man måste spränga undan.

5. Du får veta att jorden kommer gå under om tolv timmar. Vad gör du?
Vilket gräslig fråga. Jag skulle vilja vara med familjen.

6. Vad tror du skulle vara annorlunda i ditt liv om du var av det motsatta könet?
Jag tror en hel del skulle vara annorlunda eftersom ens personlighet i mycket präglas av omgivningens reaktioner. Och hur långt vi än kommit så agerar vi olika om den vi växelverkar med är en man eller en kvinna. Jag tror faktiskt ingenting skulle vara som det är nu.

7. Vilket är ditt favoritverktyg?
Tänger av olika slag. Ovärderligt när man tillverkar smycken.

8. Vad gör du om tio år?
För mig är det här en ganska skrämmande fråga, för så oerhört mycket kan hända så snabbt. Men om jag fick önska så skulle jag resa mer med min man, umgås med mina vuxna barn, kanske rent utav ha mina första barnbarn, o.ch trivas på jobbet lika bra som jag gör nu.

9. Vilken är din bästa danslåt?
Finns många! Beror lite på humör. Men nära hjärtat ligger Dancing Queen.

10. Om du var skitbra på att sy, vad skulle du sy då?
Jag är skitbra på att sy;-) Eller var i alla fall, det var länge sedan jag sydde nu. Men en period sydde jag festkläder, och jag tror det är det som jag skulle vilja göra mer av.

11. Hur skulle du hantera det om du vann typ 108 560 000 euro?
Finns det något bra svar på detta? Investera, spara till barnen, resa och skänka till välgörenhet är väl ett svar som inte är det minsta ovanligt.

12. Vad tycker du om ordet hen?
Jag var rätt skeptisk till att börja med men min dotter gav mig bra exempel på när det är praktiskt att använda. Så i vissa situationer tycker jag det kan fylla sin funktion, där man pratar om en person som man verkligen inte vet vilket kön personen har. Men när man läser om föräldrar som kallar sina barn för hen för undvika könsroller, då förhåller jag mig skeptisk.

13. Vilket är ditt bästa recept och varför?
Ett recept på kolakakor som är så slitet så jag knappt kan läsa det. De kakorna funkar i alla lägen, blir alltid uppskattade, och numera kan barnen baka från det själva.

14. Vad tycker du om köttkonsumtion?
Inga åsikter. Jag äter kött.

15. Är du beroende av något?
Böcker, latte och choklad.

16. Vilken musik triggar din nostalgiska sida mest och varför?
Det är väldigt många olika artister och låtar. Abba förstås, jag var sju år när de vann och det genomsyrade raster, roliga timmen och fritiden. Jag vill vara din Margareta, en svensktoppsdänga som var min första skiva. Latin Quarter som min man och jag lyssnade på när vi blev ett par för väldigt länge sedan. If you were the woman and I was the man av Cowboy Junikes som vi spelade på vårt bröllop. Affirmation av Savage Garden som vår dotter alltid somnade till som baby. Jag kunde fortsätta den här listan läääänge.

17. Vad gör dig riktigt förbannad?
Det finns en hel del men det som kommer upp först är brott mot barn.

18. Har du något riktigt bra husmorstips?
När man bränner fast något i kastrullen kan man få bort det brända genom att gnida med sockerbitar.

19. Finns det någon reklam du tycker är riktigt bra?
För det mesta har jag ingen aning om vad folk pratar om på jobbet när de diskuterar reklam. Jag tycker Volvoreklamen med Zlatan är snyggt gjort. Ganska underhållande är den som Claes Malmberg gjort för företaget AJ om ”Varierande arbetsställning”.

20. Är du lik dig nu, som du var när du var barn?
Ja, det är jag. Utseendemässigt framförallt.

Bokbloggsjerka 27-30 mars: Karaktärer att bli förtjust i

Fredag och det känns som om jag skulle kunna gå och lägga mig redan nu. Men mycket som ska göras innan. Som att delta i bokbloggsjerkan. Idag skriver Annika: Är det bara jag som kan bli ”sjukligt” förtjust i en karaktär i en bok eller på tv/film?

Idag får mitt svar handla om TV-serier, det känns som om det är enklast för min urtrötta hjärna

Som mest hände väl det när jag var lite yngre, jag var ju minst sagt förtjust i både Luke och Vargtass i Familjen Macahan.

Numera har jag svårt att skilja på ”karaktären” och när det är skådespelaren jag gillar. Det är det väl mer att jag kan uppskatta en serie mer för att det är någon av skådespelarna som jag tycker gör en riktigt bra insats. Och kanske är något extra att fästa ögonen på också.

• En TV-serie som definitivt blev mycket bättre av huvudpersonen är serien om Varg Veum där Trond Espen Seim höjer underhållningsvärdet en hel del.
• En serie som vi ser just nu där jag tycker huvudpersonerna är en hel del av behållningen är Grantchester.
• I Gilmore Girls så är det hela uppsättningen av karkaktärer som gör serien så härlig (och dialogen förstås) men det är ändå Lorelai och Rory som är de karaktärer som jag är allra mest förtjust i.
• Och sist men inte minst – en serie där Mads Mikkelsen spelar får alltid min uppmärksamhet.

Lycke av Mikaela Bley

På TV4 arbetar kriminalreportern Ellen Tamm. Hon får uppdraget att bevaka en händelse som väckt hennes chefs uppmärksamhet trots att det inte är klart om något brott begåtts. Det är den 8-åriga flickan Lycke som försvunnit spårlöst. Hon har släppts av vid Kungliga Tennishallen och har sedan dess inte setts till. Hennes föräldrar är skilda, och hennes pappa har en ny familj. Ellen blir som besatt av Lyckes försvinnande och blir efterhand mer och mer frustrerad över det oengagemang som föräldrarna och polisen visar. För Ellen så är händelsen alldeles för lik en händelse i hennes egen familj för många år sedan, och hon kan inte släppa taget. Hon leds in i en härva av familjehemligheter, lögner och vuxna som sviker barn.

Lycke av Mikaela Bley har recensionsdatum idag, den 26 mars 2015. Det är den första i en serie om kriminalreportern Ellen Tamm. Mikaela Bley är en svensk författare som som tidigare jobbat som inköpare på TV4.

Den här boken dök upp i vårfloden av böcker. Det var nog en blandning av att den plockades upp av flera bloggare som intressant samt beskrivningen av den från förlaget som gjorde att jag fastnade. Och förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar.

Lycke är en svensk lättläst deckare. Den har ett bra flyt och kliver lätt in bland de svenska moderna deckarna.  Boken följer delvis den mall som med åren blivit rätt vanlig bland svenska deckarförfattare, men samtidigt så har den egen ton som gör att mitt intresse hålls uppe hela boken ut (och det är det inte alltid fallet numera). Jag läste den i en period när jag var på humör för just svenska lättlästa deckare, vilket gör att jag också kunde uppskatta den. Kanske lite mer än jag gjort vid ett annat tillfälle.

Författaren har en bakgrund från TV4 och det utnyttjar hon väl genom att placera Ellen i just den miljön. Det ger en äkthet till beskrivningen av jobbet, kryddat med en del kändisnamn.

Det som intresserar mig mest är huvudkaraktären Ellen. Det finns en grundton i beskrivningen av henne som är mycket mörk, och det ger också en dissonans till historien som gör den speciell.  Överhuvudtaget så har alla de vuxna karaktärer mörka drag i sina personligheter. I Lycke så fungerar det utmärkt med Ellen som huvudkaraktär men det kan bli en utmaning för författaren att följa upp detta i nästa del av serien, då hennes karaktär och bakgrund kopplat till själva mysteriet ger en spänning som går att bygga på. Risken finns att Ellen inte fungerar lika bra i nästa bok – den fällan är det mer än en författare som fallit i.

Vad gäller själva ”mysteriet” så har jag antingen läst för många deckare eller så är jag alltför misstänksam, för upplösningen kommer inte som någon överraskning. Motivet väcker vissa intressanta funderingar kring aktuella samhällsfrågor (mer specifik tänker jag inte vara!)

Lycke är en intressant deckardebut som var precis den underhållning jag behövde. Jag är spänd på att läsa uppföljaren.

Omdöme: Svensk spänningsroman om föräldraskap, trygghet och svek.
Betyg: 4-

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Lind & Co

Mitt exemplar är ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 20 mars 2015.

Flickan framför muren av Kristina Appelqvist

Det drar ihop sig till årshögtid och promotion vid Västgöta universitet. Prorektor Tommy Wessman, som har ryckt in för den föräldralediga rektorn, har bråda dagar. Utnämningen av Dorothea Schiller som hedersdoktor är kontroversiell pga hennes positiva inställning till Östtyskland, och dessutom har en utredning påbörjats om huruvida universitetet ska slås ihop med högskolorna i Borås och Trollhättan. Forskaren Helena Waller ska ingå i ett forskningsprojekt med Dorothea Schiller och hennes kollega Otto Haffner och engagerar sig också i arbetsgruppen som ska jobba med sammanslagningen. När Tommy Wessman får ta emot hot så trappas säkerheten under högtiden upp. Ändå slutar ceremonin i en fullständig katastrof. Helena Waller upptäcker strax därefter att en kollega burit på en hemlighet, och börjar söka i det förflutna.

Flickan framför muren av Kristina Appelqvist har recensionsdatum 25 mars 2015. Det är den andra boken i serien om litteraturforskaren och talskrivaren Helena Waller. Den första delen, Minns mig som en ängel, kom ut 2014. Kristina Appelqvist är författare och kommunikationskonsult. Hon har bl.a. arbetat som kommunikationschef på Högskolan i Skövde. Hon debuterade 2009 med Den svarta löparen.

Jag ”upptäckte” Kristina Appelqvist när hennes första bok var relativt nyutkommen och jag har läst samtliga böcker, både de fyra i hennes första serie och Minns mig som en ängel. Att få ett recensionsexemplar av Flickan framför muren gjorde mig riktigt glad.

Flickan framför muren är en lättläst och underhållande deckare i akademisk miljö. Jag njuter av läsningen och slukar den på två dagar! Att jag blir så förtjust i den så jag sträckläste den har nog flera förklaringar.

En förklaring är att jag plockade upp den som första bok efter att ha läst Cloud Atlas som jag hållit på med i två veckor. Mitt behov av bra och lättläst underhållning på svenska var enormt! En annan förklaring, som också i stor utsträckning påverkar varför jag gillar alla hennes böcker, är den akademiska miljön. För er som följer min blogg har det kanske framgått att jag jobbar i högskolevärlden. Och Kristina Appelqvist kan verkligen sin sak! Det är sammanslagning av högskolor (högaktuellt i dagens Sverige). Det är planering av årshögtiden. Det är prefekten, prorektorn, forskarna och informationsavdelningen som ska växelverka. Det är förutsättningarna för att forska. Jag kunde fortsätta uppräkningen, men slutsatsen är att jag är imponerad av hur väl det är beskrivet, och det är mer än en gång som jag frustande skrattar till av träffsäkerheten. I efterordet tackar hon vår nuvarande universitetskansler för hjälpen men förmodligen så gör hennes egna tidigare erfarenheter en hel del också.

Språket gör boken lättläst och håller en god kvalitet. Personteckningen är något schablonmässig, men inte så att jag stör mig. Intrigen är inte enormt komplicerad, men innehåller ett visst mått av politiska reflektioner som gör att den blir mer intressant. Jag kunde i alla fall inte förutsäga upplösningen. Det är heller inget frossande i blodiga detaljer, utan mer ”cosy-crime”.

Jag kommer definitivt att läsa mer av Kristina Appelqvist och jag tror jag nu vet vilket humör jag bör vara på för att uppskatta hennes böcker!

Omdöme: Lättläst och underhållande deckare om mörka hemligheter i universitetsmiljö.
Betyg: 4

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Piratförlaget.

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 17 mars 2015.

Topp Tio Tisdag: Tio böcker från min barndom

I veckans Top Ten Tuesday har the Broke and the Bookish satt temat till: Top 10 Books From My Childhood (Or teen years) That I Would Love To Revisit

Jag har skrivit om mina barn- och ungdomsböcker tidigare (t.ex. här och här) men här kommer några som gjorde stort intryck. Sen läser jag numera inte om böcker, så ”återbesöka” vet jag inte. Men känslan när man läser de där böckerna för första gången skulle jag vilja återbesöka. Här är några exempel från min barndom och tidiga tonår.

1. Lotta-böckerna av Merri Vik
2. Resan till landet för längesen av Elsa Beskow
3. Barn 312 av Hans-Ulrich Horster
4. Historien om Någon av Åke Löfgren
5. Fröken Sprakfåle-böckerna av Lisa Eurèn-Berner
6. Serien om Cherry Ames av Julie Tatham och Helen Wells
7. Serien om Anne på Grönkulla av Lucy Maud Montgomery
8. Serien om Kulla-Gulla av Martha Sandwall-Bergström
9. Puss och Kram av Hans-Eric Hellberg
10. Lilla mamma av Sharon Kane

Dag 15: Favoritkaraktär – manlig [30 dagar]

Dag 14 i 30 dagar med böcker är temat: Favoritkaraktär – manlig

Oj, svårt. Ytterligare en sak som varierar. Och minnet är kort. Så jag gör det enkelt för mig och väljer Ove. Det tror jag inte jag är ensam om. För vi har ju alla lite av Ove inom oss. Och förmodligen så känner vi också någon Ove.

En smakebit på søndag – Sanning med modifikation

Redan söndag. Helgen har tillbringats i Stockholm men nu är vi på hemmaplan igen. Vi hade en bra helg och hann med en hel del men höjdpunkten var en konsert med Halestorm. Tyvärr är videoklippen för stora så det blir ett foto som smakbit därifrån:

 

Idag så firar vi en 50-åring här hemma så det blir inte så mycket läst skulle jag tro. Men både på tågresan dit och hem så läste jag. Eftersom det är söndag så innebär det att jag på bloggen deltar i En smakebit på søndag i regi av Flukten fra virkeligheten. I morse började jag på en ny bok: Sanning med modifikation av Sara Lövestam, som jag fått av förlaget med anledning av en diskussion om genrer. Är det en deckare eller inte? Recensenterna är inte eniga. Sexåriga Julia är försvunnen och hennes mamma Pernilla anlitar Kouplan för att leta reda på henne.

Smakbiten kommer från sid 42:

Måndagar är de värsta dagarna. Alla lägenhetsdörrar släpper ut människor, en fördämning brister över hela stan. För varje människa finns det dubbelt så många ögon, för varje öga hundra miljoner tappar och stavar som kan ta in honom, analysera honom, springa raka vägen till sina angivningstelefoner, och så ser det ut om han låter sina tankar gå för långt. Jag är bara en av dem, tänker han och låter sitt blod forsa mindre, glida mer, genom kroppen. Lugn mitt hjärta, slösa inte bort alla slagen innan du fyllt trettio.