toptentuesdayI veckans Top Ten Tuesday har The Broke and the Bookish satt temat till: Top Ten Most Unique Books I’ve Read (maybe the MC was really different, maybe it was the way it was written, a very unique spin on a genre or topic, etc.)

Åh, vilket svårt tema. Nästan lika svårt som förra veckan, när jag hoppade över Top Ten Tuesday. Men jag gör ett försök ändå.

1. Alice i underlandet av Lewis Carroll. Jag förstod den aldrig som barn, men när jag läste den för mina egna barn så gick det upp ett och annat ljus. Men, alltså hur kommer man på en sådan historia?

2. Dagarnas skum av Boris Vian. Den absolut mest bisarra och surrealistiska boken jag någonsin läst. Recension kommer.

3. Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri. Skickligt använt berättarteknik där hela boken är uppbyggd kring telefonsamtal.

4. Tusen bitar av James Frey. Sida upp och sida ner av beskrivningar av hur en man är arg och spyr när han ska bli kvitt sitt drogberoende. Men det intressanta är att detta är en fiktiv biografi som fick mycket kritik när den avslöjades. Läs mer om det i min recension.

5. Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson är en bok som lever kvar. Den har ett helt eget och fantastiskt språk. Själv fastnar jag för smartböcker, stoltskämmas, tankehälsa, sorgskämmas och många andra målande nya ord.

6. Midvinterblod av Mons Kallentoft. När den första boken i Kallentofts serie kom så kändes det verkligen speciellt och unikt att låta mordoffret ta en så aktiv del i handlingen. Efter flera böcker med samma grepp så har jag personligen tröttnat på det.

7. Ett litet snedsprång av Denise Rudberg. Författaren karakteriserar detta som elegant crime, en ny genre. Genre eller inte, men jag kan inte komma på någon annan i deckargenren som har en 50+ kvinna som pimplar vin, äter pizza bakfull, har en fantastisk analysförmåga och ett aktivt kärleksliv som huvudperson. Tyvärr tycker jag.

8. Slumdog Millionaire – Vem vill bli miljardär av Vikas Swarup. Det finns många böcker där historien går fram och tillbaka men jag kan inte komma på någon som gör det på samma sätt som Swarup, som bygger upp det kring frågor i en tävling i ett TV-program och på ständigt oväntade sätt knyter ihop historien.

9. Plats av Pija Lindenbaum. Den här historien tycker jag utmärker sig både vad gäller handling och språk. I ett extremt avskalat språk får hon fram galenskap på ett obehagligt sätt. En extra notering även till hur omslaget är utformat. Man måste känna på boken.

10. Brasilien berättar. Ljud av steg. Detta är en novellsamling och det är givetvis några av novellerna jag i synnerhet tänker på. Olivia Tandpetare av Veronica Stigger var en extremt underlig historia som gav mig obehagskänslor. Navelsträngslikt av João Anzanello Carrascoza var unik i meningsuppbyggnad där varje mening innehöll både mammans och sonens tankar.