Marianne Jidhoff har isolerat sig i över ett år i sin lägenhet sedan hennes make Hans Larson dog. Hans var riksåklagare, med smak för kvinnor, och deras äktenskap var minst av allt lyckligt. Marianne jobbade som åklagarsekreterare och sågs av många kollegor som hjärnan bakom Hans, som bidrog till att flera fall löstes.

En dag blir Marianne uppsökt av sin kollega Olle Lundqvist som mer eller mindre kräver att hon ska komma tillbaka från sin tjänstledighet och hjälpa honom att skapa en ny mindre enhet, utan läckor. Hon beslutar sig för att göra ett försök. Hennes pappa Harry och hennes barn Nina, Sigrid och Peder är nöjda. Men återkomsten blir mer abrupt än hon kunde tänka sig, hon kastas genast in i ett fall. Christoph Turin har blivit brutalt överkörd av en bil, och det visar sig vara mord. På order av Olle så jobbar Marianne tillsammans med Torsten Ehn på Rikskrim och hans helt nya kollega Augustin Madrid.

Parallellt får vi följa Paula Steen, en uttråkad hemmafru som lever i ett dåligt äktenskap med Jens. Hon börjar få obehagliga SMS av en anonym avsändare och misstänker snart att hon är bevakad av någon okänd person.

Denise Rudberg har annonserat att den här boken är den första i en serie om Marianne Jidhoff i en ny genre ”elegant crime”. Jag ser inget nytt i stilen, att den utspelar sig i de finare kvarteren i Stockholm har förvisso sin betydelse, men är inget nytt grepp egentligen. Men utan att ha läst något av Denise Rudberg tidigare så gillar jag hennes debut som deckarförfattare. Boken är väldigt detaljerad, och vi introduceras till en mängd personer, som flera säkert återkommer i följande böcker. Utöver Marianne och hennes familj får vi en detaljerad inblick i Torstens Ehns privatliv samt i relationerna på Mariannes och Torstens arbetsplatser. För mig så lyckas Denise Rudberg genom det sätt hon skriver göra personerna sympatiska, och mycket mänskliga och verkliga i sina tankar och funderingar, och det är vad som gör att jag gärna läser nästa bok i serien. Själva ”mysteriet” är ganska simpelt, och spänningen inte så stor, men det spelar inte så stor roll i det här fallet. Det enda jag riktigt irriterar på mig är att hon påstår att en ”sekt” som spelar viss roll för handlingen använder sig av mindfulness. Där är hon dåligt påläst! Men det är en mindre detalj i en underhållande bok. 

I mitt tycke är detta småmysig, småspännande sommarläsning.

Betyg: 4