I lilla Skoga kan man inte prata om annat än det stundande bröllopet mellan Anneli Hammar och 20131030_163207Joakim Kruse. Alla involveras i förberedelserna. Dagen innan bröllopet ska Anneli till floristen och titta på brudbuketten av liljekonvaljer som hennes blivande man beställt. Utanför står hennes vän Dina och väntar. Men Anneli kommer inte ut, och när Dina och Joakim går in så säger floristen att Anneli aldrig varit där. Kriminalkommissarie Christer Wijk, som är i Skoga för att vara med på bröllopet dras ofrivilligt in i sökandet efter Anneli. När utredningen plötsligt blir en mordutredning så hamnar Christer Wijk mitt uppe i den.

Kung Liljekonvalje av dungen av Maria Lang kom ut första gången 1957, och är den åttonde boken i serien om Christer Wijk. Maria Lang är en pseudonym för Dagmar Lange. Hon debuterade med den första boken i serien om Christer Wijk, Mördaren ljuger inte ensam, 1949. Kung Liljekonvalj av dungen har filmatiserats två gånger, först 1961 om Ljuvlig är sommarnatten, andra gången 2013.

Jag har tidigare bara läst Mördaren ljuger inte ensam i serien om Christer Wijk, och borde kanske ha fortsatt med serien ”i ordning”. Men av någon anledning har man valt att filmatisera böckerna ”i fel ordning” och jag ville gärna läsa böckerna innan vi ser filmerna jag fick i julklapp.

Det här är en en riktig klassisk pusseldeckare, med ett begränsat antal misstänkta och en upplösning värdig Agatha Christie. Det är faktiskt också en bladvändare om man gillar pusseldeckare. Jag gillar sådana, och det här var precis den typen av bok jag kände för under julledigheten. En bok att krypa upp med i soffan och försjunka i. Orealistisk på många sätt, men när jag läser den här typen av bok är jag inte ute efter realism. Lättläst var den också, jag läste ut den på två dagar.

När jag läste Mördaren ljuger inte ensam så tyckte jag både språk och ”mysteriet” var gammaldags. I den här boken är det inte alls lika gammaldags språk, trots att den är från 50-talet. Visserligen är min upplaga från 80-talet, kanske något omarbetats? Mysteriet och dess upplösning är aningen mer ”klassiskt”, och skulle nog kunna förekomma i en deckare från idag med liknande ingredienser men inte i samma form.

Efter att ha läst två deckare av Maria Lang så får jag också säga att jag föredrar den här, där Puck är frånvarande, och man kan njuta av Christer Wijks lugna sätt. Men inte är det Ola Rapace jag ser framför mig! Snarare någon som liknar Christer Ulfbåge 😉

Förresten – visst är omslaget på mitt exemplar obehagligt med de där ögonen?

Det här var god underhållning för stunden. Orealistiskt men charmigt och lättläst.

Omdöme: Klassisk pusseldeckare om kärlek, besatthet och konventioner.
Betyg: 4

Några andra som bloggat om boken är Bokomaten, flickan & böckerna och Ett hem utan böcker.

Boken finns att köpa på antikvariat.net.

Mitt exemplar fick jag av Anders på Sundsvalls Antikvariat.