”Mördaren ljuger inte ensam” av Maria Lang

Puck Ekstedt blir bjuden av Rutger Hammar och hans fru Ann-Sofi till deras stuga på en ö mitt i Bergslagen. Hennes favoritförfattare Carl Herman Lindensiöö, samt två andra bekanta, Lili Arosander och Einar Bure, är också inbjudna. Speciellt glad är Puck över att Einar ska vara där. När de anländer till Ön i sjön Uvlången så visar det sig att Lili tagit med sig skådespelaren George Malm, Jojje, och dessutom anländer överraskande Viveka Stensson och Marianne Wallman. De flesta i sällskapet är mer eller mindre bekanta från universitetet i Uppsala. Stämningen är tidvis spänd men de försöker göra det bästa av den svenska sommaren och umgänget. Tills Puck gör ett gräsligt fynd. Under en gran hittar hon Marianne död. Men när hon ska visa liket är det borta. Som tur var tar Einar henne på allvar och tillkallar sin vän Christer Wijk, en kommissarie från Skoga. Han tar genast itu med frågan. Var finns Marianne, och vem är hennes mördare?

Mördaren ljuger inte ensam är Maria Langs debutbok från 1949. I den här boken dykerhennes karaktärer Puck och Christer upp för första gången. Maria Lang är en pseudonym för Dagmar Lange som var litteraturvetare och lektor. Hon skrev 43 böcer för vuxna från 1949 till 1990. Flera av böckerna utspelas i det fiktiva Skoga, vars förebild är Nora där Dagmar Lange växte upp och dit hon senare återvände.

Den här boken blev jag väldigt glad för. Samma vecka som jag var i Istanbul i somras så var resten av familjen i Örebro. Under en utflykt till Nora så skulle de köpa en present till mig. Och vad är då bättre än en bok? Och dessutom den allra första boken av Noras stolthet Maria Lang.

Mördaren ljuger inte ensam är en behändig liten sak, på endast 192 sidor. Befriande kort, och mycket lättläst! Det är en pusseldeckare av klassiskt format, i stil med Agatha Christie och andra. En begränsad uppsättning misstänkta, en polis som har en osviklig känsla för hur han ska nysta upp mysteriet, en huvudperson som är inblandad men står utanför all misstanke. Alla de rätta ingredisenserna.

Den är också ett tidsdokument från slutet av 40-talet. Språket är förstås gammaldags (men som sagt var – lättläst). Det är niande, och det är de sociala koderna och mönstren från den tiden, allt mycket annorlunda än idag. Med det i bakhuvudet så tycker jag ändå att den håller måttet än idag. Lite besviken är jag på upplösningen och framförallt motivet, men även den delen ska naturligtvis sättas i relation till när boken är skriven och i vilket samhälle den utspelar sig i. Jag blir sugen på att läsa någon mer Lang, i synnerhet om jag behöver omväxling till dagens deckare, som ofta är betydligt mer mörka och tunga.

Andra som skrivit om boken är: Ett hem utan böcker och  Marias bokliv.  Hos Fiktiviteter hittar man mer om Marias Lang.

Omdöme: Lättläst pusseldeckare från 40-talet om fördomar, förvecklingar och förälskelse.
Betyg: 4-