Den 7 augusti 2013 släpptes filmen Kung Liljekonvalj av dungen på DVD. Den hade inte gått på bio innan dess. Jag fick DVDn i julklapp och vi såg den 4 januari 2014.
Så här beskrivs filmen:
Dagen före bröllopet går den blivande bruden in i en blomsteraffär och försvinner 
sedan spårlöst. När hon till sist dyker upp igen är det Christer som finner henne. Hon ligger död utanför sitt hem med en bukett liljekonvaljer i handen. Alla i brudens närmaste omgivning blir misstänkta, inte minst hennes bästa väninna, som Christer just inlett en flört med. Alla verkar ha något att dölja. Frågan är om det har med mordet att göra?
Efter att ha läst Mördaren ljuger inte ensam och sedan sett filmen så önskade jag mig flera av de andra filmatiseringarna av Maria Langs böcker. Jag bestämde mig också för att läsa böckerna. I slutet av december så läste jag Kung Liljekonvalj av dungen och den 4 januari så såg vi alltså filmen.
Att filmatisera en bok är alltid knepigt, och till att börja med så satt jag och ojade mig över det som inte stämmer mellan bok och film. Det som framförallt irriterade var förstås att Puck och Einar spelar en relativt stor roll i filmen, medan de inte alls är med i boken!
Efterhand så kunde jag dock acceptera de ändringar de gjort, som några personer som inte är med, några personer som har lite andra förhållanden till varandra, och några detaljer. En sak på slutet tyckte jag var helt onödigt. Historien är inte mer avancerad än boken, dvs ganska simpel och schablonmässig, vilket blir tydligare i filmen. Men liksom boken så tycker jag den håller som underhållning för stunden. I alla fall om man läst boken.
Annars är mitt största problem med de här filmatiseringarna dels Ola Rapace som Christer Wijk och så den ”elektricitet” de lagt mellan Puck och Christer.
En del är filmat på plats i Nora, som är förebilden till böckernas Skoga, vilket gör att miljön känns mycket autentisk. De ständiga rökandet och kläderna ger också en stark 50-tals känsla.
Boken är f.ö. filmatiserad en gång tidigare, under titeln Ljuvlig är sommarnatten, 1961.
Recension finns på Moviezine.
Lottens Bokblogg 
[…] Filmerna skulle förstås ses i ordning, och den andra blev då Kung Liljekonvalj av dungen. Det här skrev jag då: Att filmatisera en bok är alltid knepigt, och till att börja med så satt jag och ojade mig över det som inte stämmer mellan bok och film. Historien är inte mer avancerad än boken, dvs ganska simpel och schablonmässig, vilket blir tydligare i filmen. Men liksom boken så tycker jag den håller som underhållning för stunden. I alla fall om man läst boken. Vad jag tyckte står mer i detalj här. […]
GillaGilla