Topp Tio Tisdag: Tio bästa böckerna 2013

På nyårsafton passar det bra med en summering och eftersom det dessutom är tisdag så får det bli i regi av Top Ten Tuesday. Dagens tema hos The Broke and the Bookish är: Top Ten Books I Read In 2013.

Tack och lov för betygssättningen jag gjort på bloggen, för den hjälper mitt minne. Här kommer de bästa böckerna jag läst 2013.

 

10. Livrädd av S J Bolton. Det här var året jag upptäckte S J Bolton, en ny favoritförfattare. Läskigt spännande.

9. Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Stora förväntningar som uppfylldes. Snygg avslutning på en mäktig trilogi.

8. En lång dag i Athen av Theodor Kallifatides. Som alltid tänkvärt. Kallifatides är en av mina favoritförfattare. Fortfarande.

7. Honour av Elif Shafak. Spännande och välskrivet om hedersmord.

6. Och bergen svarade av Khaled Hosseini. Magisk berättarkonst.

5. Polis av Jo Nesbø. Herregud vilken bladvändare! Andlöst spännande.

4. Allt för din skull av Christina Stielli. Uppslukande, upprörande och engagerande.

3. Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman. Ingen Ove, men ack så bra. Sjukt underhållande.

2. Ru av Kim Thúy. Ömsint och vackert. Och vips så fick jag en ny favoritförfattare.

1. Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind. Fascinerande epos. Årets läsupplevelse helt enkelt.

Utsuddade spår av Dror Mishani

Den 12-årige Ofers mamma kommer till polisen. Hon är orolig eftersom Ofer verkar vara försvunnen. Polisinspektör Avraham Avraham säger att risken är mycket liten,  att Ofer snart kommer hem och ber henne inte oroa sig. Men nästa dag är hon tillbaka. Ofer är fortfarande försvunnen och en utredning påbörjas. Avraham är plågad över att han inte tog hennes oro på allvar och får ansvar för efterforskningarna. Ofers granne Ze’ev Avni har varit privatlärare åt Ofer. Han verkar mycket ivrig att få prata med Avraham. Nästan lite väl ivrig. Vet han något om Ofers försvinnande? Varför verkar han så besatt? Och vad har egentligen hänt Ofer…?

Utsuddade spår av Dror Mishani kom ut på svenska 2013. I original heter den TIK NE’EDAR och kom ut 2011. Det är den första i en planerad trilogi. Dror Mishani är en israelisk författare som är redaktör på ett bokförlag. Han är också översättare och forskar i litteratur, speciellt deckare. Utsuddade spår är hans debut.

Utsuddade spår utsågs 2013 av Svenska Deckarakademin till bästa till svenska översatta kriminalroman med motiveringen ”Ett intensivt engagerande familjedrama i lågmäld ton”. I och med att jag var med när Svenska Deckarakademin tillkännagav sina nomineringar så var jag extra nyfiken på vilka de skulle utse i år. Såpass intresserad så jag önskade mig pristagarnas böcker i julklapp 🙂

Utsuddade spår har en lågmäld ton, precis som sägs i motiveringen. Den är välskriven och språket förstärker på något sätt stämningen i boken. Det är en tragisk och sorglig stämning och även historia. Boken igenom så sitter jag med en klump i magen, det är som att se en film där man från början förstår på musiken och bilderna att det här ”kan inte gå bra”.

Styrkan i boken tycker jag inte handlar om själva kriminalgåtan. I själva verket tycker jag inte det är mycket till gåta. Det är författarens förmåga att bygga upp stämningen som är styrkan. Visserligen utspelas boken i en för mig annorlunda miljö, men mycket känns igen. Det är på sätt och vis en klassisk polisroman, med polisarbete i fokus. Avraham som person är annorlunda. Han verkar ha ett gott rykte som polis, men samtidigt framställs han som rätt ostrukturerad. Dynamiken i gruppen av poliser är intressant, och det finns mycket kvar att ta av där för kommande romaner.

Historien vindlar fram och tillbaka och ibland blir jag lite irriterad på stickspåren. Jag förstår mig inte på vad Avrahams resa ska tjäna till egentligen, mer än att han är borta från utredningen. Hans äventyr i Belgien intresserar inte alls. Det finns också andra delar som jag inte förstår mig på (men som blir spoilers om jag skriver om den). En annan sak som jag har svårt för är de litterära dubbeltydigheterna där Avrahams specialintresse av deckare vävs ihop med upplösningen av historien och dessutom med författarens specialkompetens. Det blir lite väl tydligt.

Jag konstaterar att i huvudsak är det här inte min typ av kriminalroman. Jag hade mycket hellre sett Jo Nesbøs Polis som vinnare av priset (den var också nominerad). Utsuddade spår fångar mig inte alls på samma sätt. Men likafullt får jag i efterhand erkänna att det är en välskriven bok som lämnar en klump i magen. Stämningen lever kvar efter att jag läst ut boken. Jag är också nöjd med att ha läst en israelisk deckare. Det händer inte ofta.

Omdöme: Välskrivet och obehagligt om en ung pojkes försvinnande.
Betyg: 4-

En annan som bloggat om boken är Bokmoster

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Mitt exemplar fick jag i julklapp av min man.

Summering av utmaningar 2013: Boktolvan 2013

I min summering av utmaningar har turen kommit till den sista, Boktolvan 2013.

Boktolva 2013

Initiativtagare till den här utmaningen var Enligt O. Jag valde ut rätt många författare som jag aldrig läst förut, varav jag skulle läsa minst 12 under 2013. Nedan syns alla författare, och länkar till böckerna jag läste.

Aravind Adiga
Tove Alsterdal
Laurence Cossé – Drömbokhandeln. November 2013.
Sarah Dessen – Mycket mer än så. Juli 2013.
Sophie Divry
Eva Dozzi
Sissel-Jo Gauzan
Anna Gavalda – En dag till skänks. Oktober 2013.
Amanda Hellberg – Döden på en blek häst. Mars 2013.
Jørn Lier Horst – Nøkkelvitnet. Maj 2013.
Roona Jaffes
Carsten Jensen
Dorothy Koomson – Godnatt, finaste. November 2013.
Justine Lévy – Vi ses på Place de la Sorbonne. September 2013.
Unni Lindell
Merethe Lindström
Tara McKinley
Marissa Meyer – Cinder. Januari 2013. Scarlet. Juni 2013.
Catlin Moran – How To Be a Woman. Juli 2013.
Haruki Murakami – Sputnikälskling. Mars 2013.
Marlene van Niekerk – Aagat. Januari 2013.
Louise Penny – Still Life. April 2013.
Tore Renberg – Charlotte Isabel Hansen. Maj 2013.
Sofie Sarenbrandt – Vila i frid. September 2013.
Lionel Shriver
Tom Rob Smith – Child 44. Augusti 2013.
Felicia Stenroth
Jonathan Tropper – The Book of Joe. April 2013.

Redan i september var jag klar, dvs jag hade läst 12 författare. Jag fortsatte att läsa några till och kom totalt upp i 16 författare.

Mest besviken blev jag på Agaat (Marlene van Niekerk). Catlin Moran, Haruki Murakami och Anna Gavalda hade jag också större förhoppningar på. Nya favoriter är Tom Rob Smith och Marissa Meyer. Även en del av de andra kan jag tänka mig att läsa fler av.

Det här är min favoritutmaning, det stimulerar mig i mitt läsande på ett positivt sätt, och eftersom jag redan har böcker av en del av författarna så blir det också ett sätt att beta av sådana som nästan är på väg att bli hyllvärmare.

Mina nomineringar till Bokbloggarnas litteraturpris

För fjärde året i rad så håller Breakfast Bookclub i Bokbloggarnas litteraturpris. Det är bokbloggare som nominerar och sedan röstar fram den populäraste boken 2013.

Så här gör man:
Du skickar dina nomineringar, en eller flera, till pjp@breakfastbookclub.se, tillsammans med en länk till din bokblogg, senast 31 december 2013. Böckerna du nominerar ska vara utgivna i Sverige under 2013.

Mina nomineringar i år blev:
Vägen till Bålberget av Therése Söderlind
Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman
Polis av Jo Nesbø
Och bergen svarade av Khaled Hosseini
Allt för din skull av Christina Stielli

Giganternas fall av Ken Follett

Från 1911 till 1924 får vi följa fem familjer i Wales, England, USA, Tyskland och Ryssland. De har olika bakgrund, från fattiga gruvarbetare till rika adelsmän. Alla påverkas de på olika vis av de dramatiska händelserna i Europa som utbrottet av första världskriget, ryska revolutionen och kampen för kvinnlig rösträtt. De befinner sig i Washington, Sankt Petersburg, kolgruvorna i Wales, maktens korridorer i London och i diplomatins tjänst i Tyskland. Deras öden vävs samman på de mest oväntade sätt.

Giganternas fall av Ken Follett kom ut 2010. På engelska heter den Fall of Giants och kom ut samma år. Det är den första delen i en trilogi, där andra delen, Världens vinter, kom ut 2012 och den tredje delen (Edge of Eternity) ska komma ut i september 2014. Ken Follett är en bästsäljande brittisk författare som slog igenom ordentligt 1978 med Nålens öga.

Förra julen läste jag min första bok av Ken Follett, Svärdet och spiran, som en del av Makeutmaningen. Även det här året fick en bok av honom plats i Makeutmaningen, nämligen Giganternas fall. Lite snällt eftersom jag var sugen på att läsa mer av Follett. Man kan konstatera att hans tegelstenar (Giganternas fall är nästan 900 sidor) passar bra att läsa på lov! I början gick det segt, eftersom jag var sjuk men när jag började orka läsa igen så kom jag in i den på riktigt.

Egentligen så borde Folletts böcker ligga utanför min bekvämlighetszon. Jag är vanligtvis inte så förtjust i historiska romaner och jag är numera inte så pigg på att läsa tegelstenar. Släktkrönikor däremot gillar jag. Och det kanske är det som gör att jag fångas av den här boken trots att jag inte ”borde”, och tycker den är riktigt bra!

Styrkan i Giganternas fall tycker jag främst är personerna som man lär känna. Mest intressant är gruvarbetarfamiljen i Wales/England med Billy och Ethel i centrum, och de som intresserar minst är familjen Pesjkov i Ryssland. En del av personerna tycker jag inte alls man kommer in på livet, men styrkan är just förmågan att låta personernas liv bli en del av världshistorien. Follett tänjer på gränserna när han låter dessa fiktiva personer interagera med verkliga personer, men eftersom det driver historien framåt så köper jag det ändå. Däremot att en del av de fiktiva personerna stöter på varandra lite väl ofta av en slump gillar jag inte. Lite avskräckt blir jag i början av listan på alla personerna, men inte ens jag som är dålig på namn har svårt att hålla reda på dem…

Jag är inte så historieintresserad, och ganska obildad på den fronten. Men Follett lyckas i båda böckerna jag läst av honom få mig intresserad och mer bildad. I det här fallet lär jag mig en hel del om orsakerna till första världskriget, diplomati, brittisk politik, kvinnors rösträtt och uppkomsten av ryska revolutionen. Dock så blir jag ibland rätt förvirrad av alla turerna kring revolutionen, det är svårt att hålla reda på aktörerna.

Jag har stor lust att börja läsa den andra delen, Världens vinter, där man får möta samma personer och framförallt deras barn. Men den är ytterligare en tegelsten, och det finns fler böcker på läslistan…

Omdöme: Fascinerande tegelsten om historiska händelser i början av 1900-talet.
Betyg: 4+

Några andra som bloggat om boken är hyllan, Pocketblogg, Böcker emellan, Boklysten och Skrivande.

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Mitt exemplar lånade jag av maken.

Summering av utmaningar 2013: Författarfemman 2013

Under årets sista dagar återstår nu att på bloggen summera två utmaningar. Den näst sista är Författarfemman 2013:

Författarfemman 2013

Det var hos Malin som jag hittade Författarfemman.

Den gick ut på att återuppta bekantskapen med författare som man läst någon bok av som man gillat, men inte läst mer av ändå. Mina val blev följande författare, och ni kan också se vilka böcker som blev lästa:

I bokstavsordning:
1. Kristina Appelqvist
2. Arne Dahl – Viskleken. December 2013.
3. Kerstin Ekman
4. Jonas Gardell – Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen. Januari 2013. Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden. Augusti 2013
5. Carin Hjulström
6. Theodor Kallifatides- En lång dag i Athen. November 2013.
7. Stephen King
8. Val McDermid – Trick of the Dark. December 2013.
9. David Nicholls
10. Jeanette Winterson – Oranges are not the only fruit. April 2013.

Totalt sett så läste jag just fem författare, och klarade därför utmaningen. Gardell och Winterson läste jag mina första böcker av 2012 så det var väl egentligen lite tidigt att ta med dem. De kommer jag definitivt att läsa mer av. Kallifatides förstår jag inte varför jag inte läser mer av, för varje gång så blir det ju en läsupplevelse. Dahl och McDermid blev jag lite besviken på.

Den här utmaningen var nog inte riktigt min typ av utmaning. Visserligen så fick den mig att läsa några hyllvärmare, men å andra sidan så stimulerade den inte min läslust, det blev mer ett tyngande krav. Det syns också i att jag tog tag i den i november/december…

Tomten levererade

Jomen, det går inte att klaga på den här leveransen!

Från min man kom Agent 6 av Tom Rob Smith, Utsuddade spår av Dror Mishani, Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson samt Sycamore Row av Johan Grisham. Från min mor kom Canada av Richard Ford och Bones of the Lost av Kathy Reichs.

Dessutom fick jag dessa två filmatiseringar av Langböcker av min son:

Men tro det eller ej – jag fick inte flest böcker i familjen! Men vi är nog inte riktigt vanliga, julaftonskvällen tillbringades med varsin bok….

 

God Jul 2013!

Önskar er alla en riktigt

GOD JUL 2013,

med mycket lästid!

 

Guld av Chris Cleave

Kate och Zoe har tränat cykling tillsammans sen de var 19 år. De är vänner men de är också rivaler som kämpar om medaljer på nationell och internationell nivå. Kates man Jack är också tävlingscyklist på elitnivå och tar även han medaljer. Nu är det snart dags för OS i London och både Kate och Zoe är ute efter medalj. Men så visar det sig att reglerna har ändrats. Då ändras även balansen dem emellan, de har olika mycket att förlora och olika mycket att vinna. Samtidigt försöker Kate och Jack balansera ett vardagsliv där deras dotter Sophie kämpar mot leukemi. Vad är framgång värt och vilka val tvingas de göra?

Guld av Chris Cleave kom ut på svenska 2013. På engelska heter den Gold och kom ut 2012. Chris Cleave är mest känd i Sverige för sin bok Little Bee. Han är en brittisk författare som debuterade med romanen Incendiary.

Tidigare i år så läste jag Little Bee av Chris Cleave. Jag tyckte om den, men var långt ifrån så tagen som många andra i bloggosfären. Tvärtom var jag nästan lite besviken efter höga förväntningar. Trots att det var en bra bok. Så mina förväntningar var inte enorma på den här boken, och om jag jämför med vad andra skrivit om boken så tror jag det var till fördel. För jag tyckte verkligen verkligen om Guld.

Är jag intresserad av velodromcykling? Inte det minsta. Behövs det för att tycka om boken. Inte det minsta tycker jag. För mig är cyklingen bara exemplet som används för att få fram den extrema tävlingsinstinkt som färgar triangeldramat Zoe-Kate-Jack. Det kunde varit vilken sport som helst. Nu lyckas Chris Cleave t.o.m. få mig att tycka sporten verkar intressant, trots att jag brukar zappa förbi den på TV.

Jag är tämligen nyutbildad i Star Wars-världen, och möjligen är det till fördel för mig. Med två barn som under en period var helt besatta av Star Wars har jag sett alla sex filmerna flera gånger, varit på utställning, byggt lego osv. Det gör det enklare att förstå precis vad det är Sophie flyr in i. Men egentligen så skulle det kunna vara vilken fantasivärld som helst.  Många har som barn drömt oss in i en fantasivärld. Sophie gör det bara mer än vissa andra, hon behöver det mer.

Berättelsen hoppar i tid och berättarröst, men jag har inga problem med att hålla reda på hoppen, och i och med det tycker jag det stärker berättelsen. Zoes barndom och deras gemensamma historia växer fram på ett naturligt sätt. Jag tycker också om personerna, de blir levande, kanske allra mest tränaren Tom och så förstås Sophie.

Jag brukar säga att jag inte orkar läsa böcker om cancer. Inte om sjuka barn heller. När en av de centrala figurerna är en flicka med leukemi, då gör det ont, och blir nästan för mycket för att läsa. Men ändå. Sophie och framförallt Kates och Jacks sätt att hantera hennes sjukdom, deras försök till vardag som balanseras mot ett dåligt samvete är så bra beskrivna, med en sådan värme, att det inte blir övermäktigt den här gången.

Omdöme: Varmt och intensivt om vänskap, kärlek, föräldraskap och uppoffringar.
Betyg: 4+

Några andra som bloggat om boken är och dagarna går, Litteraturkvalster och småtankar, Västmanländskans bokblogg och Nobelprisprojektet.

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Mitt exemplar är ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!

Vanmakt av Thomas Erikson

Lilla Andy Smythe försvinner spårlöst när han och hans barnflicka Liga är ute på promenad. Men lika plötsligt som han försvann, lika plötsligt dyker han upp i sin barnvagn på sin pappas jobb. Några dagar senare försvinner han igen och då även hans barnflicka Liga. Sen försvinner tonårsdottern Kelly. Mamman Helen är borta i alkoholdimmorna och blir mer och mer panikslagen. Pappan William Smythe, som är diplomat på den brittiska ambassaden är den enda som utåt tycks behålla lugnet. Granne med familjen bor beteendevetaren Alex King, och genom honom tar de försiktigt kontakt med poliserna Nina Mander och Gabriel Hellmark, som försöker förstå vad som hänt. Hellmark måste förhålla sig till säkerhetspolisen som dras in men inte vill säga något, och Alex och Ninas förhållande är frostigt. Allt medan någon har utarbetat en djävulsk plan för familjen Smythe.

Vanmakt av Thomas Erikson kom ut i oktober 2013. Det är hans tredje bok om beteendevetaren Alex King, den första, Bländverk. kom ut 2011. Thomas Erikson är en svensk författare men även konsult specialiserad på beteenden, coach och föredragshållare.

Jag har läst såväl Bländverk som den andra delen om Alex King, Illdåd, och gillade båda väldigt mycket. Därför såg jag mycket fram mot den tredje delen, Vanmakt. Så mycket så när den väl kom som recensionsexemplar så blev den liggande ett tag. Jag var rädd att bli besviken.

Men nej, besviken blir jag inte. Det här är fartfylld action, men också en bok om människors beteenden och hur man kan uppfattas av andra människor. Jag gillar Thomas Eriksons språk, det är rappt och kort utan att bli för kortfattat. Det passar thrillergenren.

Det är fart och fläkt, och jag förstår faktiskt inte riktigt hur det hela hänger ihop förrän mot slutet. Eller snarare, jag anar väl tidigare vem man ska anse vara hjärnan bakom det hela, men när jag slår igen boken så är det fortfarande en del jag tycker lämnas öppet för tolkning. Å ena sidan ökar det spänningen, å andra sidan så skapar det viss frustration. Men vägen dit är så spännande att det blir en bladvändare. En lättläst sådan dessutom.

Det finns en sak jag inte gillar och det är utvecklingen av förhållandet mellan Alex och Nina. För att vara beteendevetare och expert på folks beteenden så är Alex mer än lovligt naiv. Vad hände med att fråga folk vad som hänt istället för att lägga in en massa tolkningar? Jag skulle också föredragit om boken inte tagit vid exakt där Illdåd slutade. Däremot gillar jag att Gabriel Hellmark får ta plats och utvecklas.

Boken är inte lika starkt berörande som Illdåd, och jag är ju inte lika överraskad som jag var när jag läste Bländverk, men Vanmakt är ändå en bra svensk thriller. Minst fyra böcker ska det bli i serien. Ja tack!

Omdöme: Fartfylld svensk spänning om maktfullkomlighet och människors beteenden
Betyg: 4+

Några andra som bloggat om boken är Fru E:s böcker, Bokälskaren, Bokhyllan och Cum libris non solus.

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Mitt exemplar är ett recensionsexemplar. Tack för det.