Godnatt, finaste av Dorothy Koomson

Nova Kumalisi och Mal Wacken är barndomsvänner, de bodde grannar som små och har alltid stått varandra nära. De har en så nära vänskap att det inte är lätt för deras respektive att förstå sig på den. Mal och hans fru Stephanie vill ha barn, men Stephanie kan inte få barn och de undersöker andra möjligheter. Till slut bestämmer de sig för att fråga Nova om hon vill vara surrogatmamma åt deras barn. Hon går med på det, men mitt i graviditeten så säger Mal och Stephanie att de inte längre vill ha barnet. Det är Stephanie som i hemlighet hittat ett SMS som Mal skickat till Nova, som lyder Godnatt, finaste och hon tror att hon aldrig kommer att sluta känna sig hotad av deras förhållande. Nova väljer att uppfostra Leo själv, utan kontakt med Mal eller Stephanie. Men när Leo åtta år gammal hamnar i koma känner hon sig tvingad att ta kontakt med Mal som ändå är den biologiska pappan.

Godnatt, finaste av Dorothy Koomson kom ut på svenska 2010. I original heter den Goodnight, Beautiful och kom ut 2008. Dorothy Koomson är en brittisk författare som debuterade 2003 med The Cupid Effect. Godnatt, finaste är hennes femte roman.

Godnatt, finaste ingår i vår Bokcirkel på jobbet där vi är några som turas om att välja böcker. Jag tyckte det var ett bra val som min arbetskamrat gjorde eftersom Dorothy Koomson ingick i min Boktolva 2013.

I bokcirkeln har vi gjort så att vi läst halva, diskuterat, läst resten och sen diskuterat. I det här fallet blev det rätt långt mellan gångerna vilket gjorde att det gick mer än en månad mellan läsningarna för mig. Om det var till bokens fördel eller inte vet jag inte. Kanske var det en fördel, för när jag hade läst första halvan var jag rätt irriterad och less. När jag plockade upp den igen och fortsatte läsa blev jag inte lika irriterad. Men å andra sidan tror jag att jag hunnit glömma en del detaljer.

Först ska det sägas att en bok som börjar med att en 8-åring hamnar i koma är nog inte en bok för mig. Det är ju en av de värsta skräckscenarior man kan tänka sig som förälder, och det finns väldigt få författare som kan förmedla den desperation som en förälder kan känna i ett sådant läge. Jag tycker inte Dorothy Koomson är inte en av dem.

Hela historien irriterar mig på något sätt. Den känns absurd och samtliga personer, dvs Nova, Mal och Stephanie vill jag ruska om rejält och undra vad de egentligen pysslar med. Så många missförstånd dem emellan och så många tillfällen då de mest tänker på sig själva. På sätt och vis är det nog Stephanie som jag när boken är utläst ändå har lättast att förstå som person.

Språket är OK, och om det inte var för historien skulle jag kunna uppskatta det mer. Men bitvis är det för enkla beskrivningar av de enorma känslor som måste drabba personerna i boken. Jag tror jag skulle uppskatta det mer i en bok som är mer av chick-lit typ. Det är som om författaren blandar två olika genrer då hon väljer att behandla så seriösa teman (barn som blir sjuka och surrogatskap) i en delvis lättsam ton.

En spoiler då. Jag tror att Stephanie missförstår SMSet. Vad tror ni? Och slutet? Vad var det? Då blev jag riktigt irriterad på Nova!

Vi diskuterade boken i bokcirkeln i torsdags direkt efter jobbet och det blev en mycket trevlig afton. Boken passade bra som diskussionsunderlag, även om vi svävade ut i våra diskussioner. Många tyckte att den var väldigt lättläst, och de hade sträckläst den. Det är ju gott betyg. Att ställa upp att vara surrogatmamma åt en kompis undrade vi om man verkligen skulle göra? Flera upplevde det som om karaktärerna ändrades under bokens gång, att en person som först beskrevs som elak inte var det, att någon som beskrevs som galen inte var det osv. Det var flera som hade svårt att förstå sig på karaktärerna. Vi konstaterade också att vi två som hade haft svårast med själva historien var vi med yngst barn, och det kunde ha med det att göra.

Kommer jag att läsa fler böcker av Dorothy Koomson? Jodå, jag har Marshmallows till frukost stående i hyllan och den har jag planer på att läsa.

Omdöme: Småirriterande brittiskt om att släppa taget, om vänskap och om att vara en familj.
Betyg: 3

Några andra som bloggat om boken är Enligt O, Kusiin Vitamin, Bokfavoriter och TidningsIda.

Boken finns att köpa på Adlibris.

Mitt exemplar inhandlade jag på Bokia inför bokcirkeln.

Bokbloggsjerka 29 november – 2 december: En kram och en rejäl omskakning

Med en lättnadens suck konstaterar jag att ordningen är återställd. Fredag=bokbloggsjerka! Annikas blogg har genomgått en tjusig makeover och vi får jerka igen. Idag ställer hon frågan:

Vilken karaktär och/eller författare skulle du vilja slå på käften alternativt ge en kram?

Nåväl, slå på käften är att ta i, men en karaktär som jag skulle vilja skaka om rejält är Nova i Dorothy Koomsons Godnatt, finaste. Jag blir helt enkelt tokig på henne och Mal när jag läser. Recension av den boken kommer i morgon här på bloggen.

En karaktär jag skulle vilja ge en kram är Karoline i Christina Stiellis Allt för din skull. Egentligen vet jag inte om hon behöver den, för trots allt måste hon vara en enormt stark person när hon klarar att gå igenom det hon gör utan att bli helt galen. Fast å andra sidan kan alla behöva en kram då och då.

För en gångs skull tänkte jag inte breda ut mig mer än så!

Primtalsutmaning

Inne hos Sara hittade jag för ett bra tag sen den här utmaningen.

Utmaningen går till såhär:
Gå till din bokhylla, börja längst upp till vänster och räkna.
Stanna på varje primtal, ta ut boken och gå till sidan med primtalets nummer och notera meningen med samma nummer.
Låt oss då ta ett exempel. Vi tar fram boken som står på plats nummer tre och går till sidan nummer tre och skriv ned mening nummer tre.

Jag ”fuskade” lite eftersom vi har böckerna i dubbla rader, där pocket står bakom de inbundna. Jag tog bara de inbundna och räknade. Likaså tog jag bara ur den hyllan där böckerna på svenska står.

De olika stilarna hos författarna framgår rätt bra tycker jag 🙂

1. Joe Abercombie. Det lockande stålet.
Logen störtade fram mellan träden, barfota, halkande på den slippriga jorden, sörjan, de blöta tallbarren, med andan raspande i bröstet och blodet bultande i huvudet.
2. Joe Abercombie. Man bör förlåta.
Hundman väntade sig knappast att de skulle slösa tid på att försöka skilja en vänligt sinnad nordman från en fientlig.
3. Joe Abercombie. Det yttersta argumentet.
Jaså.
5. Mia Ajvide. Mannen som föll i glömska.
Gästerna som kom till Myntholm hade rätt till något annat.
7. Hans Alfredson. Lagens långa näsa.
Innan han gick till matsalen denna dag hade han smort in sig med bananskalen och i mörkret och paniken hade han ålat sig ut genom den smala ventilationstrumman i korridorsnutten alldeles innanför gallerdörren.
11. Lars Andersson. Snöljus.
Hon avslöjade honom, det var ju han som gick där med den överlastade kärran och den pinsamma uniformsklänningen.
13. Tonni Arnold. En biografi över Marie Krøyer. Balladen om Marie.
Robert skulle med tiden ärva sin del av faderns och farbroderns tobaksföretag och då kunna gå i faderns fotspår som konstmecenat.
17. Margaret Atwood. Den berömde poetens grav och andra noveller.
Vad hade Betty för rätt att vara munter?
19. Jane Austen. Emma.
(fanns inte 19 meningar på sid 19 så jag fortsatte. Så långa meningar så jag hamnade 3 sidor längre fram!)
Hennes glada och okonstlade sätt och hennes förnöjda och tacksamma  natur gav henne vänner överallt och var glädjekällor för henne själv.
23. Majgull Axelsson. Aprilhäxan.
Jag behöver inte mer material.
29. Hjalmar Bergman.Markurells i Wadköping.
(även här hamnar jag på nästa sida)
Brevkatastrofen hade kastat ett visst lättfärdigt skimmer över hennes vackra person.

Julkalender hos Boken är tankens barn

Bloggen Boken är tankens barn arrangerar en julkalender.

Det låter vansinnigt spännande med frågor, poängsamling och olika kategorier. Ja, det är väl bara att försöka svara och se hur långt man kommer.

Nämnde jag att det finns böcker att vinna? Många olika dessutom.

Vill ni veta mer och/eller delta så hittar ni alla detaljer här.

Topp Tio Tisdag: Tio saker jag är tacksam för

I veckans Top Ten Tuesday hos The Broke and the Bookish är temat: Top Ten Things I Am Thankful For (could be bookish or not — up to you)

Visserligen är det en bokblogg men jag väljer att lista tio saker som inte är bokrelaterade, med något undantag. Det blir nog mest självklarheter.

1. Min familj.
2. Mina vänner
3. Att jag har ett jobb.
4. Att jag lever i en demokrati.
5. Att det är gratis att gå i skolan och vi har skolplikt.
6. Att sjukvården är tillgänglig för alla.
7. Gratis sjukvård och tandvård för barn
8. Att jag har råd att köpa mat.
9. Att jag kan läsa.
10. Att jag har möjlighet att skaffa böcker och annat att läsa utan censur.

Tematrio – prisvinnare

Måndag och Lyrans Tematrio. I dag skriver hon: Jag måste erkänna att jag i år varit ovanligt ointresserad av de Augustprisnominerade författarna. Men i fredags fick jag mail från dotterns lärare om att man i klassen skulle läsa Snöret, fågeln och jag av Ellen Karlsson och Eva Lindström. Därför känns det nu så klart extra roligt att just den boken tidigare ikväll prisades. Temat denna vecka blir därför prisvinnare, välj bland August eller andra priser. Berätta om tre prisade böcker du läst eller har lust att läsa.

Jag kan inte påstå att Augustprisvinnarna de senaste åren har väckt mitt intresse men det finns ju andra priser:-)

1. Varje år utnämner Svenska Deckarakdemin Årets bästa svenska kriminalroman. I lördags så tillkännagav de årets vinnare som är Christoffer Carlssons Den osynlige mannen från Salem. Den har jag väldig lust att läsa!

2. Augustpriset har som sagt var inte intresserat mig de senaste åren men 1993 gick det till Händelser vid vatten av Kerstin Ekman som jag tycker är en oerhört bra och spännande bok.

3. Man Booker Prize är ett pris som jag ibland brukar kika efter och se vilka böcker som har fått det. 1997 gick det till The God of Small Things av Arundathi Roy – en mycket bra bok.

#fiktivnovember del 4

Nu är det dags för del 4 i Fiktiviteters novembertävling.

Fråga 4: Berätta om något du ser fram emot bortom november!

Nu är vi snart ute på andra sidan hörrni! Snyggt jobbat av oss! Därför tänkte jag att vi ska blicka framåt och tala om längtan. Själv ser jag mycket fram emot min teaterresa till London och Stratford i januari. Och lussekatter. Och våren… Ni?

Närmast ser jag fram mot julledigheten. Med betoning på ledighet. Och familjeliv. Och en massa lästid. För trots att jag i högsta grad ogillar både mörker, kyla och snöskottning så är det något speciell med julen. Nästa hållpunkt får bli sommaren med förhoppning om någon bra resa. Kanske dags att drömma sig bort och surfa runt på några bra resesajter?

En smakebit på søndag – The Prisoner of Heaven

Nu rullar helgen mot sitt slut, alldeles för fort har det gått, och som vanligt inte tillräckligt med lästid. Scouthelg för barnen = Taxirörelse för mamman. På bloggen är det förstås idag En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten.

Jag har tillbringat en stor del av veckan i Engelsfors och håller sakta på att återvända till verkligheten. Idag ska jag börja läsa The Prisoner of Heaven av Carlos Ruiz Zafón. Det är november månads val i min Makeutmaning.

Så här står det på nätet om boken: Det är strax före jul i slutet av 50-talet. Daniel och Bea bor med sin son ovanför bokhandeln, där trotjänaren Fermín är i full färd med att förbereda sitt förestående bröllop. En morgon kommer en gammal man in i bokhandeln och vill köpa en värdefull bok, en ovanlig och exklusiv förstautgåva av Greven av Monte Cristo. Men han tar den inte med sig – istället lämnar han boken med en dedikation: ”Till Fermin Romero de Torres, som återvänt från de döda och har nyckeln till framtiden.”

Smakbiten kommer från första sidan eftersom jag inte börjat läsa boken än.

That year at Christmas time, every morning dawned laced with frost under leaden skies. A bluish hue tinged the city and people walked by, wrapped up to their ears and drawing lines of vapour with their breath in the cold air. Very few stopped to gaze at the shop window of Sempere & Sons; fewer still ventured inside to ask for that lost book that had been waiting for them all their lives and whose sale, poetic fancies aside, would have contributed to shorting up the bookshop’s ailing finances.

Nu har Svenska Deckarakademin korat sina vinnare!

Som ni kanske minns var jag med för några veckor sedan när Svenska Deckarakademin tillkännagav sina nomineringar för Årets bästa svenska kriminalroman och Årets bästa till svenska översatta kriminalroman. Jag höll i frukostsamtal som ni kan läsa mer om här.

Idag har det nu, inom ramen för Deckarveckan i Eskilstuna, tillkännagetts vilka pristagarna är.

 

Årets bästa svenska kriminalroman:

Christoffer Carlsson: Den osynlige mannen från Salem (Pirat)
Motiveringen löd: ”Stark noirroman med förtätad stämning av vemod och uppgivenhet”

Årets bästa till svenska översatta kriminalroman:

Dror Mishani: Utsuddade spår (övers: Nils Larsson, Brombergs)
”Ett intensivt engagerande familjedrama i lågmäld ton” var motiveringen.

Årets debutant:

Thomas Engström: Väster om friheten (Bonniers)
”Fullgången internationell thriller i en väl skildrad Berlinmiljö” var motiveringen till debutpriset.

Faktabokpriset:
Mattias Boström: Från Holmes till Sherlock (Pirat) för sin personliga skildring av Sherlock Holmes genom 125 år.

Svenska Deckarakademins hemsida hittar ni här.

Speciellt grattis till Mattias och Christoffer som jag träffat. Jag hade gärna sett Nesbøs Polis i bästa översatta men nu ska jag förstås läsa den som blev utsedd 🙂

Drömbokhandeln av Laurence Cossé [Tre på tre]

Tre personer i olika delar av Frankrike råkar ut för obehagliga händelser. En man, en enstöring med kända alkoholproblem, kommer svårt medtagen utstapplande från skogen. Vad som egentligen hänt vill han inte avslöja. En flerbarnsmor kör av vägen på ett oförklarligt sätt och skadas allvarligt. En man slutar gå sin vanliga morgonpromenad och verkar rädd för något.
I Paris har Francesca och Ivan öppnat bokhandeln Au Bon Roman med en speciell inriktning. De säljer bara bra romaner. Francesca är en arvtagerska med italienskt påbrå som brinner för litteratur. Ivan har arbetat i bokhandlar tidigare, och älskar böcker. En topphemlig kommitté hjälper dem att välja ut de allra främsta mästerverken. Konceptet visar sig vara oerhört provocerande och väcker stor uppmärksamhet i media. De får också motta hot som snart eskalerar.

Drömbokhandeln av Laurence Cossé kom ut 2012 på svenska. På franska heter den Au Bon Roman och kom ut 2009. Laurence Cossé är en fransk författare som tidigare arbetat som journalist, litteraturkritiker och radioproducent. Hon debuterade 1981 med Les Chambres du Sud och har skrivit ett tiotal romaner, en novellsamling och en teaterpjäs.

Drömbokhandeln är november månads val i min Tre på tre utmaning med tema Frankrike.

Den här boken är – förstås – väldigt fransk. Den utspelar sig i Paris till större delen så den franska miljön, det franska kulturlivet och inte minst den franska mentaliteten är mycket tydlig. Men det finns också något mer. Det är en språkdräkt och en stämning som jag uppfattar som väldigt fransk. Meningarna är inte extremt korta, men det finns något korthugget i den. Stundvis uppskattar jag det, men stundvis så tilltalar det inte alls.

Boken är lättläst, vilket gör att trots att den är drygt 450 sidor så läser jag den snabbt. En del kritiker har tydligen kommenterat ”det olinjära berättandet” som något negativt, men jag tycker det tillför en hel del till berättelsen. Boken är lite kluven, det finns en ambition att skapa en form av spänningsmoment som så småningom utvecklas till resonemang om god litteratur och vänskap. Spänningen försvinner mer eller mindre tycker jag.

Innan jag började läsa så var jag lite fundersam kring att det här var en bok med många litterära referenser till ”god litteratur”. Det är det, men det faktum att jag inte känner till särskilt många av böckerna hindrar mig inte i läsandet, det krävs inte av läsaren. Däremot tror jag det är en fördel om man tycker om litteratur, tycker om att läsa.

Berättarperspektivet förbryllade mig. För det första är det ett annorlunda grepp. För det andra vet man inte vem som berättar. Vem det är får man inte reda på förrän alldeles i slutet av boken, och när man väl fått det så fick i alla fall inte jag ihop det med vad man tidigare fått reda på om den personen. Vad säger ni som läst den?

Temat kring ”god litteratur” känns som alltid aktuellt. För inte så länge sedan blossade det upp en debatt kring detta på svenska bloggar, om man kan prata om god litteratur och vem som i så fall kan avgöra. Jag tycker egentligen att begreppet är oväsentligt, jag är mer inne på att det är viktigt att man läser mycket och gärna på ett sätt som gör att man får olika infallsvinklar. Men likafullt kan jag förstå Francescas och Ivans ambitioner. Visserligen engagerar begreppet, men skulle känslorna ha svallat så här höga i verkliga livet? Inte i Sverige i alla fall tror jag.

Omdöme: Franskt om god litteratur, avundsjuka och vänskap.
Betyg: 4-

Några andra som bloggat om boken är Bokmania, Fiktiviteter, Bokmalen, Bokparet, Läsresan och Bokslukarbloggen.

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Mitt exemplar fick jag julen 2012 av svärmor.