Den lilla konsthallen i Skövde har genom den nya chefen Catrin Palmgren fått fyra stycken van Goghtavlor i en unik utställning. Sent en lördagkväll så smyger sig två personer in i konstmuséet som ligger vägg i vägg med biblioteket. Det är Ludvig och Ricky, båda universitetsanställda, som beslutat sig för att stjäla tavlan ”Det gula huset”. På väg ut till bilen, som körs av kollegan Vickan, ska de ta hissen. När hissdörrarna går upp så får de en chock. Där ligger Helena Oscarsson, chefredaktör för Skaraborgs Allehanda, mördad.

Kriminalkommissarie Filip Alexandersson ska tillsammans med sin kollega Urban utreda fallet med den stulna tavlan. Till sin hjälp får de Jonny och Sylvia från Rikskriminalen i Stockholm. När de upptäcker att det dessutom har begåtts ett mord på samma plats så vidgas utredningen. Ganska snart uppdagas det att Helena på fredagkvällen träffat sina goda vänner i sällskapet ”De blå damerna”. Det är konstmuséets chef Catrin, det är gymnasieläraren Johanna Brandell, Lotta Jacobsson som är chef för TV4 Skaraborg och den nytillträdda konstprofessorn Bodil Glans. Filip inser snart att hans fru Emma, rektor för Västgöta universitet i Skövde, har en koppling till sällskapet genom att hon är mycket god vän med Lotta och har varit studiekamrat med Bodils man Gilbert. Helena har också i sitt jobb som journalist visat intresse för universitetets arrangemang av forskningskonferenser.

De blå damerna är Kristina Appelqvists fjärde deckare om universitetsrektorn Emma Lundgren och kriminalkommissarien Filip Alexandersson, som har recensiondatum idag (23/10-12). Den första, Den svarta löparen, kom 2009.  Kristina Appelqvist har tidigare arbetat med press- och informationsfrågor på Högskolan i Skövde.

Jag läste Den svarta löparen för några år sedan och tyckte den var underhållande men har sen ”glömt bort” den här serien. Mina förväntningar på De blå damerna baserades mycket på att jag läst en bok tidigare i serien, och de uppfylldes ganska väl.

Det här är en klassisk pusseldeckare, med en begränsad skara misstänkta, förvecklingar hit och dit, relationer mellan de olika misstänkta och huvudpersonerna som är helt igenom goda och står utanför de misstänktas skara. Den är också underhållande. Varken mer eller mindre än vad jag förväntar sig. Uppbyggnaden är tämligen enkel men förvecklingarna roar mig. Men jag ska också erkänna att jag förmodligen roas lite mer än många andra läsare, då jag till vardags jobbar på ett universitet. Det gör att vid varje beskrivning av rektors våning, styrelserummet, matsalen, informationsavdelningen, forskningskonferenser, så ler jag lite extra. För det är faktiskt riktigt bra beskrivet, och dessutom lite parodiskt med glimten i ögat.

Karaktärerna blir lite platta, det är svårt att se dem som verkliga personer även om deras problem är nog så verkliga, men i den här genren av deckare så stör det mig inte så mycket. För det intressanta blir mer hur författaren ska lyckas sy ihop allt i slutet, ska det bli några extra knorrar, eller ska det falla platt. Realismen saknas i upplösningen, men förvecklingar är det in i det sista. Miljöerna, den lilla orten med det lilla universitetet, väger till viss del upp det orealistiska för mig. Det här är cosy-crime.

Omdöme: En pusseldeckare i universitetsmiljö om förväntningar och livslång vänskap.
Betyg: 4

Boken är ett recensionsexemplar från Alfabeta förlag.