Svinehunde av Lotte och Søren Hammer (Nordisk läsutmaning)

Tidigt en måndag morgon första dagen efter ett skollov, så gör två barn en hemsk upptäckt i skolans gymnastiksal. Från taket dinglar fem döda män. Det hela liknar en avrättning och de är lemlästade till oigenkännelighet. Polisinspektör Konrad Simonsen och hans team från Köpenhamn tar sig an uppgiften att identifiera de fem männen och leta efter deras mördare. Ganska snart därefter dör ytterligare en man och det visar sig att offret har kopplingar till de andra fem.  Konrad, hans team med bl.a. Arne, Pauline och Nicole, kallad ”Grevinnan”, står inför en stor utmaning vilken inte blir mindre när de såsmåningom inser att alla de fem männen är pedofiler. Starka krafter har satts i rörelse bakom kulisserna och utnyttjar media till sin alldeles egen agenda. Snart har de mobiliserat en stor del av det danska folket i sin sak, vilket försvårar polisens arbete.

Svinehunde är Lotte och Søren Hammers debutroman från 2010. Det är den första i en serie om Konrad Simonsen och hans grupp. Svinehunde och de efterföljande böckerna (fyra stycken hittills) har utkommit i 19 länder. Lotte och Søren Hammer är ett danskt syskonpar.  Søren är lärare och Lotte är sjuksköterska, men nu skriver de på heltid. Boken är nyligen utkommen på svenska, och då heter den Svinen.

Ett av mina mål för 2012 har varit att återigen läsa något på danska, då det var länge sen. När jag var i Köpenhamn i mars låg pocketupplagan av Svinehunde etta på försäljningslistan så jag inhandlade den. När det nu i september var dags för Danmark i den Nordiska läsutmaningen gav jag mig i kast med den. Det var inte enkelt, men ändå enklare än jag trodde att läsa på danska, mycket beroende på att jag läst en hel del på norska.

Det här är riktigt bra nordiskt krim tycker jag! På framsidan står det ”Dansk krimi på svensk nivaeu” men ärligt talat så tycker jag det här är bra mycket bättre än en del svenska deckare… Att läsa på danska tar längre tid för mig, men det gör också att jag läser mer noggrant, och det färgar förmodligen mitt intryck av boken.

Jag gillar jargongen och växelverkan mellan poliserna. Där finns humor och ärlighet men också en värme. De har alla sina brister och svagheter men också sina styrkor. De är mänskliga. I början var jag orolig att boken skulle vara för grotesk, med tanke på början, men ganska snart får boken ett annat fokus. Den är obehaglig men på ett annat plan och av andra orsaker. Trots att man redan från början vet betydligt mer än poliserna så hålls spänningen uppe hela vägen, då det inte bara är ”vem som är mördaren” som driver historien framåt.

Författarna tar upp ett komplext problem och de gör det med bravur. Man förstår i någon mån både poliserna och mördarna. De sätter fingret på problemet på om det kan finnas förståelse för hemska brott. Kan det finnas goda orsaker? Eller får man aldrig ta lagen i egna händer? Vad händer med vårt samhälle då? Boken är också modern, och hur mördarna och även poliserna använder sig av media, som samtidigt har en egen agenda, är väl beskrivet. Jag kan inte den danska lagen men jag gissar att detta även är ett tydligt inlägg i den danska politiken.

Det finns ingen tvekan. Jag ska definitivt läsa nästa bok i serien!

Omdöme: Dansk krimi på högsta nivå, med fokus på om det någonsin kan vara rätt eller i alla fall förståeligt att ta lagen i egna händer.
Betyg: 4+

Annonser

En smakebit på søndag – Torsdagsänkorna

Söndag igen. Det är dags för En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Vi delar med oss av utdrag ur böckerna vi läser just nu. Veckans bidrag kan du hitta här.

Är inne i en intensiv jobbperiod, måste t.o.m. åka en sväng och jobba lite i eftermiddag (suck), och förutom att jag är toktrött av resande och jobb så hinner jag ju inte läsa tillräckligt! Så först igår kväll läste jag ut förra veckas smakbit (Svinehunde – recension kommer senare). Nu har jag precis börjat på nästa bok och ur den kommer bidraget.

Boken är Torsdagsänkorna av Claudia Piñeiro. Så här står det på webben om boken: Tre döda kroppar hittas på botten av en pool i ett exklusivt bostadsområde utanför Buenos Aires. De döda männen brukar träffas på herrmiddag varje torsdag. Grannarna är chockade över att det hänt mitt ibland dem. De lever omgärdade av höga stängsel för att stänga ute omvärlden. Bland dem finns ingen fattigdom eller våld – bara perfekta trädgårdar och glittrande pooler.

Eftersom jag precis börjat läsa så kommer smakbiten från sidan 17.

Ronie satte händerna mot huvudet och började gråta, en stilla, gnyende gråt som efter en stund övergick i kvävda hulkningar. Jag såg på honom i backspegeln, hopkrupen, hjälplös. Jag försökte lugna honom, men det var omöjligt, och efter en stund hade jag vant mig vid hans hulkande. Som man vänjer sig vid en smärta som successivt smyger sig på, eller vid samtal fulla av tomma ord.
När vi kom fram till sjukhuset hörde jag inte min mans gråt längre. Men gråten fanns där. ”Varför gråter ni?” frågade jourhavande läkare. ”Gör det mycket ont?” ”Jag är rädd”, svarade Ronie.

Cybermingel Lördag 29/9: Din bokhöst

Då kör vi sista kvällen av cybermingel. Några av er har hakat på och det tycker jag är jätteskoj! Kul att få en personlig bild av er!

Som vanligt får ni gärna ge en bild av er lördag. Har ni häckat inomhus med en god bok eller har ni mest längtat efter att läsa för ni har haft fullt upp? Kanske ni har haft bättre väder än vi och kunnat vara ute?

Sen är jag lite nyfiken på vad ni ser fram mot bokmässigt den här hösten? Kanske någon bok som ni sett ska komma ut i höst? Något inlägg från bokmässan eller en recension på nätet som gjort er nyfikna? Eller någon hyllvärmare som ni ser fram mot att äntligen gripa er an?

Då kör vi!

Bokbloggsjerka 28 september-1 oktober: Vad man kan lära sig av deckare

I veckans bokbloggsjerka skriver Annika så här:

Återigen har jag hämtat inspiration till veckans jerka från ett av Peter Rozovskys inlägg på Detectives Beyond Borders: ”What have you learned from Crime Novels?”

Då jag är väl medveten om att långt ifrån alla vurmar för deckargenren så kan ni naturligtvis applicera frågan på vilken genre ni vill.

Ja, det är ju en fråga som tål att fundera lite på. Nu läser jag ju inte bara deckare men eftersom jag läser rätt många så ägnar jag huvuddelen av mitt svar åt den genren.

Generellt så lär man sig mycket från böcker, särskilt när författaren bemödat sig med research eller talar om sina egna upplevelser. Från Red Azalea som jag just läst så lärde jag mig en hel del om Kina under Mao, från En halv gul sol lärde jag mig mycket om Nigeria och Biafra, av Torka aldrig tårar utan handskar lärde jag mig om attityden mot homosexuella så sent som på 80-talet i Sverige. Ja, exempellistan kan göras lång. Men deckare är en speciell genre.

Vissa deckarförfattare bemödar sig med en ganska omfattande research. En av de författarna är Anna Jansson. I hennes näst senaste så var temat glasbruk, och i den senaste var det lajv som var det ”extra” som läsaren fick sig till godo.

Sen är det huvudpersonens yrke. Är det en polis så lär man sig förhoppningsvis en hel del om deras vardag, oavsett vilket land det är i. I Thomas Engers böcker om Henning Juul så är det journalisten på en webbtidning och medievärlden som man lär sig något om. I Kathy Reichs böcker får man detaljerade kunskaper om antropologi och undersökningsmetoder hos en ”forensic antropologist”.

I Thomas Eriksons senaste, Illdåd, lärde jag mig mer än jag egentligen vills veta om hur våldtäktsoffer behandlas i det svenska rättssystemet. Sällan har jag varit så upprörd efter att ha läst en bok som klassas som spänningsroman.

En deckare kan vara ganska banal och lättsmält i sitt upplägg, och i värsta fall lär man sig inget mer än att detektiver i allmänhet är otrevliga suputer som grovt missköter sitt jobb men ändå kommer undan med allt eftersom de klarar upp brotten. Men i bästa fall så får man ytterligare kunskaper om någon del av det samhälle som den utspelar sig i. Och då kan det vara riktigt bra.

Cybermingel Fredag 28/9: Det här med bokbloggeri

På bokmässan minglas det i montrarna men för er som inte är där eller för er som är där och har ork kvar så kör vi mer mingel. Eller aw kanske? Tyvärr inga snacks men trevligt sällskap.

Om du inte vet vad du ska prata om så hör jag gärna vad du gjort idag? Och har du bokbloggat? Varför bokbloggar du? Vilka för och nackdelar ser du?

 

Cybermingel Torsdag 27/9 – Ett första försök…

Jamen då kör vi då.
Eller provar i alla fall…

Cybermingeldags.

I synnerhet för oss som inte hänger på årets bokmässa.

Fritt fram att ”prata” i kommentarsfältet! Som ni skulle prata på ett mingel eller i ert fikarum.

Jag kastar ut första frågan: Vad har ni gjort idag? Har ni hunnit läsa eller göra något bokrelaterat eller läsrelaterat? Eller har det varit fullt upp med annat?

”En halv gul sol” av Chimamanda Ngozi Adichie

Nigeria under 60-talet. Olanna och Kainene är tvillingsystrar men de är olika till både utseende och beteende. Olanna ses som den vackra, hon har ärvt mammans utseende. Hon uppfattas också som behaglig. Men i viss mån har hon gjort uppror, för hennes kärlek är Odenigbo, en man som inte passar in i familjens mönster. Han är intellektuell och med tiden blir han allt mer politiskt engagerad. De lever dessutom ihop utan att vara gifta. Kainene är systern med affärssinne som hon har ärvt av pappan. Hon uppfattas inte alls lika vacker som sin syster. Men Richard, en engelsman som kommit till Nigeria tycker hon är stilig och otroligt tilltragande och de inleder ett förhållande.

Nigeria genomgår omfattande politiska förändringar under 60-talet. Olanna, Odenigbo, deras dotter Baby, Kainene och Richard har tillhört de priviligierade i landet, och blir starkt påverkade av förändringarna. De slits upp från hus och hem och deras lojaliteter sätts på prov. Likaså för Odenigbos unga tjänare Ugwu, som setts som en del av familjen, får inbördeskriget som bryter ut förödande konsekvenser.

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie kom ut 2006 och belönades 2007 med The Orange Prize. Chimamanda Ngozi Adichie är uppvuxen i Nigeria, och bor nu omväxlande i Nigeria och USA. Hon debuterade 2004 med Lila Hibiskus.

En halv gul sol är en bok på nästan 700 sidor och på mer än ett sätt en omfattande bok. Jag hade läst om den på diverse bokbloggar och det var en av böckerna som fick följa med på sommarens utlandsresa, då man har gott om tid att fördjupa sig i en bok. Utifrån var jag läst så trodde jag att det här definitivt skulle vara en bok för mig.

Boken var intressant och för mig som inte är så bevandrad i historia så väckte den definitivt intresse för att ta reda på mer fakta om inbördeskriget och Biafra. Från när jag var liten så mindes jag endast frasen ”tänk på barnen i Biafra”. Boken är välskriven, och greppet med tidshoppen mellan tidigt 60-tal och sent 60-tal uppskattade jag. På ett sätt så tyckte jag om boken, och stundvis var den riktigt bra.

Men trots detta så var inte boken den fantastiska upplevelse som jag har hoppats på. Jag hade för höga förväntningar som inte infriades. I början så kändes karaktärerna platta. Även om de växte efterhand allt eftersom man fick veta mer, så tog det tid. Mitt dåliga minne gjorde också att jag hade svårt att komma ihåg namnen…  Det var nog helt enkelt inte den ideala semesterlitteraturen, för ämnet är tungt, med verkliga händelser, och det är ingen munter beskrivning av mänskligt beteende. Jag var lätt nedstämd när jag läst klart boken. Det behöver i sig inte vara negativt, men boken förmådde inte hålla min uppmärksamhet hela vägen.

Många har bloggat om boken, här är ett urval: och dagarna går, Pocketblogg, Feministbiblioteket, Lyrans Noblesser, Violens boksida, hyllan och Bokmania.

Omdöme: Omfattande episk berättelse om lojalitet och familj mitt i inbördeskrigets Nigeria på 60-talet.
Betyg: 4-

”Mördaren ljuger inte ensam” av Maria Lang

Puck Ekstedt blir bjuden av Rutger Hammar och hans fru Ann-Sofi till deras stuga på en ö mitt i Bergslagen. Hennes favoritförfattare Carl Herman Lindensiöö, samt två andra bekanta, Lili Arosander och Einar Bure, är också inbjudna. Speciellt glad är Puck över att Einar ska vara där. När de anländer till Ön i sjön Uvlången så visar det sig att Lili tagit med sig skådespelaren George Malm, Jojje, och dessutom anländer överraskande Viveka Stensson och Marianne Wallman. De flesta i sällskapet är mer eller mindre bekanta från universitetet i Uppsala. Stämningen är tidvis spänd men de försöker göra det bästa av den svenska sommaren och umgänget. Tills Puck gör ett gräsligt fynd. Under en gran hittar hon Marianne död. Men när hon ska visa liket är det borta. Som tur var tar Einar henne på allvar och tillkallar sin vän Christer Wijk, en kommissarie från Skoga. Han tar genast itu med frågan. Var finns Marianne, och vem är hennes mördare?

Mördaren ljuger inte ensam är Maria Langs debutbok från 1949. I den här boken dykerhennes karaktärer Puck och Christer upp för första gången. Maria Lang är en pseudonym för Dagmar Lange som var litteraturvetare och lektor. Hon skrev 43 böcer för vuxna från 1949 till 1990. Flera av böckerna utspelas i det fiktiva Skoga, vars förebild är Nora där Dagmar Lange växte upp och dit hon senare återvände.

Den här boken blev jag väldigt glad för. Samma vecka som jag var i Istanbul i somras så var resten av familjen i Örebro. Under en utflykt till Nora så skulle de köpa en present till mig. Och vad är då bättre än en bok? Och dessutom den allra första boken av Noras stolthet Maria Lang.

Mördaren ljuger inte ensam är en behändig liten sak, på endast 192 sidor. Befriande kort, och mycket lättläst! Det är en pusseldeckare av klassiskt format, i stil med Agatha Christie och andra. En begränsad uppsättning misstänkta, en polis som har en osviklig känsla för hur han ska nysta upp mysteriet, en huvudperson som är inblandad men står utanför all misstanke. Alla de rätta ingredisenserna.

Den är också ett tidsdokument från slutet av 40-talet. Språket är förstås gammaldags (men som sagt var – lättläst). Det är niande, och det är de sociala koderna och mönstren från den tiden, allt mycket annorlunda än idag. Med det i bakhuvudet så tycker jag ändå att den håller måttet än idag. Lite besviken är jag på upplösningen och framförallt motivet, men även den delen ska naturligtvis sättas i relation till när boken är skriven och i vilket samhälle den utspelar sig i. Jag blir sugen på att läsa någon mer Lang, i synnerhet om jag behöver omväxling till dagens deckare, som ofta är betydligt mer mörka och tunga.

Andra som skrivit om boken är: Ett hem utan böcker och  Marias bokliv.  Hos Fiktiviteter hittar man mer om Marias Lang.

Omdöme: Lättläst pusseldeckare från 40-talet om fördomar, förvecklingar och förälskelse.
Betyg: 4-

Tematrio – Nordisk litteratur

I Veckans Tematrio skriver Lyran så här: Nu är det riktigt snart dags för årets Bokmässa, en mässa som har Norden i fokus. Tyvärr drabbades jag av lite överexponering och har inte alls haft lust att läsa nordiskt i år. Men nog kan jag skrapa ihop tre författare att tipsa om. Berätta om tre favoriter från Norden – författare eller böcker!

Min första tanke var att köra en helnorsk variant men så kom jag på att det har jag ju redan gjort. I maj i Tematrio så var det tema norsk litteratur och mina tre tips hittar du här. De gäller fortfarande, även om de kunde kompletteras med flera norska tips.

Eftersom jag läser mycket norskt, men ganska lite från de andra nordiska länderna så gjorde jag det omedelbart svårare för mig själv. Men här kommer tre tips som varken är från Sverige eller Norge, utan alla från Danmark.

1. Kalak av Kim Leine är hans självbiografiska roman från 2007. Den utspelar sig till stora delar på Grönland där Kim arbetade under många år, men också i Danmark. Min recension kan du läsa här.

2. Skæbneanekdoter av Karen Blixen är en novellsamling från 1958. En av novellerna är Babettes gästabud, som blev mer känd när den blev film 1987.

3. Frøken Smillas fornemmelse for sne (Fröken Smillas känsla för snö) av Peter Høeg är hans internationella genombrott  från 1992. Smilla är halvt dansk och halvt grönländsk och den utspelar sig delvis på Grönland. Den filmatiserades 1997.

En smakebit på søndag – Svinehunde

Då var det söndag igen. I dag är bägge barnen på scouttävling och det är väldigt tyst i huset. Får se vad vi hittar på. Tillsvidare så ägnar jag mig en kort stund åt bloggen för att delta i En smakebit på søndag som bloggen Flukten fra virkeligheten lägger upp varje söndag. Vi delar med oss av utdrag från böckerna vi läser. Här kan du hitta de andras bidrag den här veckan.

I den Nordiska utmaningen som jag deltar i är det i september dags för Danmark och därför har jag precis börjat på Svinehunde av Lotte och Søren Hammer. Läser den på danska och bara det är något av en utmaning för mig;-). Det är deras debutbok och är en deckare.

Här kommer smakbiten. Den är hämtad från sidan 18:

Arne Pedersen gennemgik nøgternt, opremsende og præcist, startende med den tyrkiske mor, der afleverede sine to børn klokken cirka 6.15 ved cykelstativet till højre for skolens indkørsel. Han fortsatte:
– Det är første dag efter efterårsferien, og skolen er åben. Børnene går til deres respektive klasselokaler og hænger overtøjet, hvorefter de mødes ved gymnastiksalen i fløj B for att spille bold. I salen opdager de fem lig. Storesøsteren leder forgæves efter en voksen, men finder ingen, derefter ringer hun 112 fra lærerværelsets telefon og bliver omstillet til Gladsaxe Politi. Opkaldet indgår klokken 6.41.