Bokbloggsjerka 30 november-3 december: Bokliga julklappar

Fredag och det finns stor risk att jag somnar på soffan under kvällen så det är bäst att ta itu med fredagsuppgiften: Annikas bokbloggsjerka. I dag frågar hon: Nu står snart julen för dörren och då är frågan vad du önskar dig för bokliga saker i julklapp?

Trots att det är minst sagt fullt i bokhyllan så önskar jag mig en del böcker, i synnerhet några på engelska. Några av de som står högt upp på listan är Dark Places av Gillian Flynn, Bones are forever av Kathy Reichs, How to be a woman av Catlin Moran och Child 44 av Tom Rob Smith.

En prenumeration på tidningen Vi läser finns också på listan, eftersom jag för det mesta köper lösnummer av den.

Något som vore coolt att ha är en reliefstämpel för att kunna stämpla sina böcker, som en form av ex-libris.

Känner att den här veckans jerka kan bli farlig för längden på önskelistan…

Bokens Afton med Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg och Kristina Sandberg

I dag var det dags för det jag och 12-åriga dottern sett fram mot ett tag, nämligen Bokens Afton med tre riktigt bra författare. Författarna till Cirkeln och Eld, Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, och författaren till Att föda ett barn och Sörja för de sina, Kristina Sandberg. Nåja, de har ju skrivit andra böcker, men det var de här böckerna som stod i fokus.

Först ut var Kristina Sandberg som har vuxit upp i Sundsvall. Hon berättade om att hon alltid velat skriva, även om hon dels gått i konstnärsskola och dels utbildat sig till psykolog. Hon ville rekommendera alla att läsa skönlitteratur och inspireras av andra. Även om man ”tar” mycket från någon annan så skapar man sin egen berättelse.

Hon berättade att i senaste tidningen Vi läser så nämns hennes bok som ”Årets roman” medan hennes mans (Mats Kempe) novellsamling lovordats i samma tidning. De läser varandras alster och eftersom de bägge också ger skrivarkurser kan de ge konstruktiv kritik till varandra.

Kristinas författarskap fokuserar mycket på mödraskap, och i de två senaste böckerna framförallt på mödraskap ur en moders perspektiv, vilket inte är så vanligt. Idén till trilogin föddes ur ett samtal med mormodern. Den har beskrivits som en husmorsthriller utan mord. Den tredje boken kommer att ta oss in i 70-talet men tyvärr kommer den inte förrän hösten 2014!

Samtalet med Sara och Mats tog sin början i författarskap. Sara sommarpratade i somras under temat ”Mitt liv som nörd” (länken hittar ni här) där hon bl.a. berättade om sin kärlek till fantasy, science fiction och skräck på ett originellt sätt.  Hennes första försök till skrivande inspirerades av ett program på SVT som hette Skrivklådan men blev väl inte helt lyckat…

Mats är också krönikör i Aftonbladet Söndag och har i 7 år skrivit totalt 350 krönikor. De träffades när Sara jobbade för ett filmbolag och skulle intervjua Mats. Cirkeln och Eld har sålts till 25 länder och de kan inte riktigt smälta det. De gav några riktigt underhållande exempel på problem i översättningen, som ”det känns som ett kassaskåp över huvudet” eller ”Folkpark”.

De skriver två kapitel var, byter kapitel med varandra, redigerar tillsammans. När de skrivit fyra på det sättet så börjar de på nästa fyra kapitel. De har utvecklat ett gemensamt språk. Vad de också har gemensamt är kärleken till musik (med speciella spellistor på Spotify).

Nyckeln kommer först hösten 2013 (till bokmässan) men redan 2 april kommer del 2.5, ett specialutvecklat seriealbum som utvecklar historien, och som utspelar sig både före och under böckerna.

På slutet var det en ganska lång frågestund med många bra frågor. Bl.a. hade dottern förberett 8 frågor varav hon ställde 3.

1. Vilken är din favoritkaraktär? Egentligen tycker de om alla på olika sätt men Mats nämnde Mona Månstråle och så Viktor.

2. Vilken bok läser du just nu? Mats läser en bok som han tycker är jättebra, Stewart McBrides Halfhead. Sara nämnde en serie, Lock and key, första delen i en serie, City of bones, samt Megan Abbotts Dare me.

3. Vilken är din favoritbok? Egentligen ville de nog passa på den frågan;-) men i år så tyckte Sara att Erin Morgensterns The night circus tillhörde de bästa och Mats nämnde Gillian Flynns Gone girl (som jag recenserat här). Bägge nämnde också Karin Tidbecks Amatka.

På slutet var det signering av böcker och vi fick fina autografer av alla tre. Dottern har läst Cirkeln och Eld åtta gånger och Sara och Mats ställde snällt upp på bild;-)

Mycket underhållande kväll med tre författare som bjöd på sig själva!

Slumdog millionaire av Vikas Swarup (Makeutmaning och Tre på tre)

Den unga pojken Ram Mohammad Thomas befinner sig på polisstationen i Dharavi. Han är anklagad för fusk. Han har precis deltagit i det nya stora indiska frågeprogrammet Vem vill bli miljardär och svarat rätt på alla 12 frågorna. Såväl arrangörerna av programmet som polisen tycker det är självklart att han måste haft en medhjälpare eller på annat sätt fuskat. För inte kan en föräldralös pojke från slummen kunna svaret på alla dessa komplicerade frågor. Ram torteras när det kommer en ung kvinnlig advokat inrusande. Smita Shah säger att hon är Rams advokat. För att bevisa sin oskuld för sin advokat så tittar Ram och Smita på filminspelningen av programmet, och inför varje fråga får Ram berätta vilka händelser i hans liv som lett honom fram till det rätta svaret. Sakta målas bilden av Rams händelserika liv upp. Men ska det hjälpa honom när han ska bevisa att han är oskyldig?

Slumdog millionaire – Vem vill bli miljardär av Vikas Swarup kom ut 2005. Den engelska titeln är Q & A. Det är den indiske författaren Vikas Swarups första roman och den har översatts till 42 olika språk. Filmatiseringen av boken kom 2008 och belönades bl.a. med 8 Oscars. Vikas Swarup är i grunden diplomat och skrev boken när han var posterad i London. Han är numera generalkonsul i Japan.

Det här var en av böckerna i min Makeutmaning som jag såg fram lite extra mot att läsa. För att uppmuntra mig ytterligare så valde jag den också som en del i Pocketlovers utmaning Tre på tre.  Jag har tidigare läst Sex misstänkta av Vikas Swarup (recension här) och gillade den. Filmen Slumdog Millionaire tillhör en av mina favoritfilmer dessutom.

När jag började läsa boken så tänkte jag först att det här kommer inte att gå, jag kommer bara att se bilder från filmen framför mig. Men till min förvåning så utvecklas en helt annan historia än den i filmen. Eller egentligen inte en helt annan. Fast ändå en helt annan. Låter det underligt? Konceptet är detsamma med den fattige pojken som vinner tävlingen och ska förklara sig genom att berätta sitt livs historia. En del scener återfinns men de är invävda i något som  faktiskt i grunden är en annan historia. Och boken är riktigt bra.

Det finns mycket jag gillar med boken. Den har ett driv framåt hela tiden, som läsare är man otroligt nyfiken på Ram som person och på hans liv. Och naturligtvis på hur det ska gå i slutändan. Det är en styrka i boken att kapitlen baseras på frågorna men förklaringarna ges av olika delar av Rams liv, vilket gör att de hoppar fram och tillbaka i tiden. Först när man läst hela boken har man en helhet vad som ledde fram till vad för Ram. Hur det hela knyts ihop är skickligt gjort.

Bilderna man får av det indiska livet är intressanta och målande, man inbillar sig att man får en känsla för det kaotiska och speciella. Hur riktig bilden är är förstås svårt att avgöra, men han beskriver Indien målande.

Boken är lättläst och spännande och jag läste ut den snabbt. Uppdelningen i kapitel där man i slutet får själva frågan i tävlingen där historien förklarar hur han kan svaret gör det näst intill omöjligt att inte tänka att man bara måste läsa färdigt kapitlet. Och ett till. Trots att de är ganska långa.

Andra om bloggat om boken är Vitgulstrumpa, Gealachs bokblogg och Bibliotekariens bästa

Omdöme: Spännande indisk roman om fattige Rams försök att vända på sitt liv.
Betyg: 4

Betvingade av Simona Ahrnstedt

Kristi Himmelsfärd, maj 1349. Riddare Markus Järv, kung Magnus Erikssons närmaste hand, är på väg hem med sitt följe. De slår läger och Markus ber en ung soldat, Philippe, att hämta en kvinna som flirtat med Markus på vägen. Philippe återvänder med en ung kvinna, men helt fel. Det är Illiana Henriksdotter, en stormannadotter som tagit sig ett dopp i en tjärn i närheten. Markus bestämmer sig för att återbörda Illiana till sin familj, men när de möter en av hennes bröder på vägen hem så missförstår han situationen och attackerar. Genom en olyckshändelse så dör brodern och familjen vill straffa Markus för det. Straffet som kungen tillslut utmäter drabbar både Markus och Illiana på ett högst oväntat sätt. Ett sätt som i kombination med fortsatta intriger kommer att ändra deras liv.

Betvingade är Simona Ahrnstedts andra bok, utkommen 2012. Den första, Överenskommelser, kom ut 2010. Bägge böckerna är del av en trilogi av fristående böcker om slottet Wadenstierna. Simona Ahrnstedt är i grunden leg. psykolog och kbt-terapeut, men är nu också Sveriges okrönta drottning inom genren romance. Hennes egen blogg hittar ni här.

Genom tips på diverse bokbloggar så upptäckte jag Simona Ahrnstedts första bok, Överenskommelser. Vad jag tyckte kan ni läsa här. Trots att jag påstår att romance inte riktigt är ”min” genre (fast jag börjar undra vad som är min genre och inte…) så tvekade jag inte när jag stod framför hyllan i Bokcirkeln på jobbet och skulle byta bok. För jag var ändå ganska säker på att jag genom Betvingade skulle få en avkopplande läsupplevelse.

Och Simona Ahrnstedt levererar. För det här är riktigt välskriven romance. Det är ömhet, det är känslor, det är förvecklingar av den typen man förväntar sig (och blir sååå frustrerad över!) och det är en hel del ganska uttryckliga (men ändå fint beskrivna) kärleksscener.  Jag tycker att författaren har lyckats bättre den här gången i beskrivningarna av personerna, både Markus och Illiana är väl tecknade. Mycket handlar om konflikten mellan vilken person andra tror man är och vilken person man egentligen är. Det yttre bedrar på många sätt.

Den här boken fyller för mig ett behov av att läsa något behagligt, ett behov av avkoppling. För jag läser och läser, vänder blad, ler och myser med förväntan att allt ska lösa sig i slutändan. För det gör det ju i romance. Det är nog så mycket dramatik, död och elände, men det är inte våld för våldets skull. Som i all romance så blir jag fruktansvärt frustrerad av de onödiga missförståenden mellan huvudpersonerna, som på sätt och vis är kärnan i storyn. Men här finns också mer, t.ex beskrivningarna av relationerna mellan föräldrar och barn. Lite extra förtjust blir jag över hur historien med lilla Ester hanteras. Men mer detaljer om vad jag tycker om själva historien får ni inte här. Läs boken!

Andra som bloggat om boken är Heart Fantasy, Eli läser och skriver, Fiktiviteter, hyllan, Sandras bokhylla och Bookis.

Omdöme: Svensk välskriven romance med intriger, förvecklingar, kärlek och åtrå.
Betyg: 4

Tematrio – Böcker och filmatiseringar

I den här veckans tematrio så har Lyran inspirerats av filmen Atonement, som är en filmatisering av Ian McEwans bok, och skriver så här: Berätta om tre filmer som lever upp till boken – eller inte!

För en gångs skull har jag lite svårt att välja. Har skrivit en del inlägg tidigare under kategorin TV och film här på bloggen.

1. Om man läst en bok man tyckt väldigt mycket om så är det ibland med viss oro man ser filmatiseringen. En film som faktiskt levde upp till mina förväntningar var Flyga drake som bygger på den mycket läsvärda boken med samma namn av  Khaled Hosseini.

2. Ibland så kan filmen faktiskt vara bättre än boken. Jag var inte förtjust i boken Hungerspelen av Suzanne Collins (min recension finns här). Men filmen tyckte jag var spännande och sevärd. Läs mer om vad jag tyckte här.

3. För det mesta så brukar jag försöka läsa boken innan jag ser filmen. Men i fallet Slumdog millionaire så visste jag inte ens att det var en bok av Vikas Swarup. Jag gillade verkligen filmen så jag var lite skeptisk innan jag läste boken nu i min Makeutmaning i november. Döm om min förvåning när det skiljer så mycket mellan filmen och boken, och ändå är bägge väldigt bra. Recension av boken kommer senare i veckan.

En smakebit på søndag – Betvingade

Veckorna går fort, nu är det söndag igen. Veckan har varit lite upp och ner, och helgen likaså. Försöker ladda inför fyra tokstressiga veckor som ligger framför mig men det går bara sådär. Nu ska vi börja söndagen med att åka och bada i alla fall.

På söndagar håller bloggen Flukten fra virkeligheten i En smakebit på søndag. Förödande för den där ”läslistan” men förstås väldigt inspirerande. Veckans smakbitar hittar du här.

Efter att ha plöjt mig igenom en eländigt dålig bok så kände jag att jag behövde något som skulle uppfylla min förväntningar och dessutom vara ren avkoppling. Vi har en bokcirkel på jobbet (jag har skrivit mer om den här) och sist snodde jag med mig Simona Ahrnstedts andra bok Betvingade. Jag har läst den första, Överenskommelser, och även om romance inte är min favoritgenre så kände jag att det här var vad jag behövde. Med Simonas böcker så vet man också att man får vad man förväntar sig. Bra skriven svensk romance alltså.

Stormannadottern Illiana Henriksdotter är vid en skogstjärn för att bada då hon blir överfallen och bortförd. Det är Markus Järvs klantige soldat som hämtat fel kvinna. Markus är en ökänd riddare som står kungen mycket nära. När han ska föra tillbaka Illiana så stöter de på hennes bröder. Då börjar problemen för Markus och Illiana på riktigt.

Smakbiten kommer från sid. 57-58

”Har jag verkligen sagt något så dumt?” frågade han och lyfte handen.
Hon blundade för örfilen som hon var säker på skulle komma. Hon väntade, med ögonen hopknipna.
”Illiana?”
Försiktigt öppnade hon ögonen. Han såg på henne, och för första gången någonsin såg hon att han var bragt ur fattning. ”Vad?” sa hon.
Men han bara skakade på huvudet. Han lyfte handen igen – långsamt – och la den mot timret bakom henne. Han såg henne hela tiden i ögonen och sedan var hon fast, mellan honom och huset.
”Vill du det?” frågade hon honom till slut. Hjärtat rusade men hon var inte rädd på samma sätt längre. Märkligt nog så var han mindre skrämmande så här på nära håll, mer mänsklig.

Bokbloggsjerka 23-26 november: 10 favoritförfattare

I veckans bokbloggsjerka utmanar Annika oss med följande fråga: Lista 10 författare som du håller som favoriter just nu. Naturligtvis gör det ingenting om du även nämner den bok du värdesätter högst av var och en.

Den här frågan fick jag nästan lite ångest av. Vad definierar en favoritförfattare? Ska man ha gillat alla böcker av författaren? Är det dem man läser nu, eller hur gör jag med ”gamla meriter”? Ska jag ha läst minst ett antal böcker för att de ska vara favoritförfattare?

Till slut landade jag i att jag ska ha läst minst två böcker av författaren vilket innebär att en del mycket lovande debutanter, eller författare jag nyss upptäckt ryker. Jag tar dock med en del ”gamla” favoriter på listan men däremot inte de vars serier jag tröttnat på. En del som jag inte läst på länge som Karin Boye, Sven Delblanc, Nevil Shute, Bruce Chatwin etc kom inte heller med.

Så, utan inbördes ordning:

1. Theodor Kallifatides. Jag älskar hans språk, det är vackert. En bok som jag kan rekommendera är Det gångna är inte en dröm.

2. Lizzie Doron. Två fantastiska självbiografiska böcker i en planerad trilogi har kommit ut på svenska. Börja att läsa Varför kom du inte före kriget?

3. Linda Olsson. Upptäckte jag förra året, och min favorit är nu vill jag sjunga dig milda sånger.

4. Belinda Bauer. Nyupptäckt för min del och jag har läst alla tre böckerna. Än så länge så platsar hon på listan. Bäst gillar jag Blacklands, den första boken.

5. Thomas Enger. En ny författare, och vad han kommer att göra av sin serie om Henning Juul återstår att se. Börja med den första, Skendöd.

6. John Grisham. Den författare som jag har näst flest böcker av. Det är svårt att välja en, men den som fick mig att fastna för hans böcker är hans debut A time to kill.

7. Peter Robinson. Den författare som jag har flest böcker av. Visserligen kan jag inte påstå att alla hans böcker om Alan Banks håller samma kvalitet, men de flesta av dem är riktigt bra. Eftersom jag tycker man ska börja en serie från början så rekommenderar jag Gallows View.

8. Peter James. Ännu en författare som vi har alla böcker av. Hans böcker om Roy Grace är också en serie och den första är Dead Simple.

9. Carol Goodman. En författare som jag nämnt väldigt ofta här på bloggen. Hennes böcker är fristående men min favorit är nog ändå den första, The lake of dead languages.

10. Kristina Ohlsson. Vid läsningen av den första boken av henne, Askungar, var jag inte övertygad, men Tusenskönor tog mig med storm.

Berg har inga rötter av Manne Fagerlind

Lasse sitter ensam i sin lägenhet framför sin skrivmaskin. Nu ska han skriva den där boken som ska ge honom revansch. En deckare. Boken som ska visa att han är något att räkna med, inte bara en misslyckad konstvetare. Framförallt är det sin f.d. chef Carl-Johan Broman som han ska visa.

Lasse skriver och minns. Minns hur det var när han var gift med Olga, när hans söner Mats och Markus var små. Numera kommer sönerna bara förbi då och då. Den försiktiga Mats som vill vara till lags, och Markus som mest tänker på att tjäna mer pengar och som inte alls vill handla mat åt pappa. Efterhand så glömmer Lasse om han handlat eller inte, om han ringt sina söner, vilken dag det är. Han inser att något är fel och tar sig till läkaren. Där får han diagnosen Alzheimer.

Berg har inga rötter är Manne Fagerlinds debutroman, utkommen 2012. Manne Fagerlind har innan han blev författare arbetat inom hemtjänsten, som språklärare och nu som systemutvecklare.

Vid ett biblioteksbesök så stod boken där. Boken som jag läst om på diverse bloggar och tidningar. Så den fick följa med mig hem. Sen låg den där ett tag. Men som tur var så läste jag den tillslut.

Berg har inga rötter är en intensiv bok som Alzheimer ”från insidan” men som ändå också lyckas få fram en hel del av omgivningens reaktioner. Historien vindlar sig fram i Lasses alltmera luddiga minne, där fantasi och verklighet såsmåningom inte går att skilja åt, där berättelsen om Lasses liv ändras allt efter hand.

Författaren har lyckats på många sätt. Språket är lätt och flyter bra, som läsare leds man allt längre in i Lasses värld, utan att man riktigt vet hur det går till. Ibland blir jag frustrerad, undrar ”jamen vilken historia är sanningen då?” eller undrar ”är det verkligen så här att ha Alzheimer?”.

Ett exempel på hur man blir förvirrad som läsare är historien om Lasses arbetsliv. Till att börja med så blir jag vansinnigt arg när jag läser de styckena, för mobbing på arbetsplatsen (ja, mobbing överhuvudtaget…) är något jag går igång på. Men allt eftersom historien ändras så blir jag mer osäker. Hur var det egentligen? Hur mycket var det i Lasses huvud det hela hände? Underligt! Det är också intressant att se hur Lasses minnen ändras och på så sätt ger en annan bild av honom som människa.

Det är också en väldigt plågsam bok att läsa, det är ibland som jag inte riktigt klarar av det. För det är en stor skräck, att sakta glida in i dimman, och tappa kontrollen över livet och samtidigt ibland vara medveten om att det är det som händer. Eller att stå utanför och se sin älskade tappa greppet. Samtidigt är det också det som är bokens styrka, att författaren får mig att  köpa att det är så här det är att ha Alzheimer. Och då spelar det kanske inte så stor roll vad som är sanning eller inte, för i Lasses värld är det sanning.

Andra som bloggat om boken är: Bokbiten, Enligt O, Boktokig, Breakfast bookclub och i min bokhylla.

Betyg: 4
Omdöme: Roman som berör om Alzheimer från insidan, där minnen glider iväg och lever sitt eget liv

Bokens Afton med Tove Alsterdal och Åke Edwardson

Häromdagen så fick jag ett ”offer you can’t resist” – jag blev bjuden på en Bokens Afton. Det var en sanslöst stressig dag med logistik på hög nivå, så med andan i halsen anlände jag till Bokia.

Kvällens gäster var Tove Alsterdal och Åke Edwardson.

Först ut att intervjuas  och berätta var Tove.

Hon berättade om sina två böcker, Kvinnorna på stranden och I tystnaden begravd som bägge är kriminalromaner. Intressant att höra om två så till det ”yttre” olika böcker där den ena utspelar sig i Spanien och den andra i Tornedalen. För den senare är hon nominerad till Svenska Deckarakademins pris i år.

Det visade sig att hon är god vän med Liza Marklund och de läser varandras böcker innan publicering.  Hon skriver också manus för pjäser, och är journalist i botten. Hon pratade också om hur mycket hon flyttat runt och hur det präglat vem hon är.

Därefter var det dags för Åke Edwardson

Han berättade om den långa vägen tillbaka från när han gick in i väggen strax efter att den förra Winterboken var färdig, och varför det tog fyra år innan den nya kom. Han avslöjade också att det kommer en till som ska heta Den smutsiga floden som ska utspela sig Malaysia.

Det var intressant att höra hur han påverkar Erik Winter och hur Erik Winter påverkar honom. Inte minst i fråga om jazz där vi fick höra en bit av Coltranes Love Supreme. Han pratade en del om hur musiken används som avkoppling för huvudpersonerna ofta i kriminalromaner, men inte för Winter.

Det jag tycker är intressantast är när författare reflekterar över den genre de skriver i. Det gjorde bägge här. Det handlade dels om kriminalromanens status där Tove tyckte att status var ointressant, och Åke menade att den svenska kriminalromanen är inne i en svacka vad gäller kritikers omdömen igen.

De pratade också om kriminalromanens möjligheter till att skapa historier med flera lager, då intrigen ofta bygger på att människor ljuger. Intressant!

Nackdel? Tja, min plånbok blir lidande och våra bokhyllor likaså. Tre böcker med hem, fast två under alibi ”julklappar”…

Nästa torsdag blir det Bokens Afton igen. Vilka som kommer? Det kan ni läsa här.

Tidernas bästa svenska deckare – nomineringar

För en tid sedan fick jag ett mejl från Sydsvenskan där de bad mig vara med och nominera tidernas bästa svenska deckare. En lista på tre stycken kunde jag skicka in.

Efter en hel del ångest och vånda blev min lista så här:

1. Händelser vid vatten av Kerstin Ekman
2. Tusenskönor av Kristina Ohlsson
3. Villospår av Henning Mankell

Det var väldigt svårt att komma på bra kriterier för hur jag skulle välja men tillslut så utgick jag från att det var böcker jag tyckte var bra när jag läste dem och som jag tror står sig en längre tid.

Har du varit med och nominerat? Vad nominerade du? Vad skulle du ha nominerat?

Feministbibliotekets nomineringar hittar du här.