Polis av Jo Nesbø

I en sal på ett sjukhus ligger en man. Han är svårt skadad och i koma. Vem är han? Vad heter han? Varför vaktas han dygnet runt av poliser som inte ens de får veta vem det är? Vad är det för hemligheter som döljs?

Någonstans i Oslo hittas en polis mördad. Det är samma plats som ett annat mord begåtts, som han varit med och utrett. Dessutom är det på samma datum som det ursprungliga mordet, som har förblivit olöst. Är det någon som vill hämnas? När så nästa polis mördas och man inser att det är samma mönster så ökar polisens insats, och ledningen blir pressad. Samtidigt så saknar polisen sin allra bästa utredare, han som genade och ofta var omöjlig, men alltid löste sina fall. Så vilka knep ska man då ta till?

Polis av Jo Nesbø är hans tionde bok som utspelar sig i polismiljön i Oslo, och det är en uppföljare till hans förra bok, Gengångare (min recension av den kan du läsa här). Polis har svenskt recensionsdatum i dag, 12 juni 2013. På norska heter den Politi och i Norge kom den ut 6 juni. Jo Nesbø är en norsk författare som debuterade 1997 med Fladdermusmannen, den första boken i serien om Harry Hole. Han har också skrivit en omtyckt serie barnböcker om Doktor Proktor, där den senaste, Doktor Proktor och den stora guldkuppen, kom ut tidigare i vår.

När jag började läsa Nesbøs serie om Harry Hole hade han kommit ut med många av dem redan så jag läste dem rätt snabbt, nästan på rad. Alldeles för snabbt, för jag tröttnade på konceptet, jag tröttnade på Harry Hole. Faktum är att jag inte ens läst den åttonde boken, Pansarhjärta. Hans fristående bok, Huvudjägarna, gillade jag inte alls särskilt (den gjorde sig bättre som film). Men så fick jag den nionde boken om Harrry Hole, Gengångare, av förlaget och var fast igen. Och med det slutet så visste jag att jag skulle läsa nästa bok, om det skulle bli någon sådan. Så när jag fick Polis av förlaget (på PDF) så blev jag oerhört glad.

Först och främst – det är nästan omöjligt att skriva om den här boken utan spoilers. Det skulle bli: Läs den!

Har du inte läst Gengångare, så ska du definitivt försöka undvika recensioner av Polis! När jag talat om att jag läst den här boken så får jag frågan ”Är det en Harry Hole bok?”. Ja, se den frågan svarar jag inte på. Läs, så får du se.

Så till mina tankar om boken. Alltså, det här är sanslöst bra krim! Det är så spännande så jag blir andfådd av att läsa det. Jag märker hur jag för varje kapitel sitter och håller andan och andas ut när kapitlet är slut. För att sedan genast börja läsa nästa kapitel. Han bygger upp stämningen och otäckheten med så små medel men gör det så skickligt. Jag vet inte hur många gånger han vänder på historien. Man tror att nu så vet man. Och så i nästa stycke/kapitel vänds allting upp och ner igen.

Normalt när jag läser deckare så brukar jag fundera över om det är realistiskt (inom ramen för en deckare), om personerna utvecklas osv. Men här blir jag så fängslad av historien att jag inte funderar så mycket på det. Jag gillar språket, hur han utnyttjar nyanserna. Är det realistiskt? Nej, det finns nog en hel del som man skulle kunna klaga på. Är det groteskt? Ja, stundvis alldeles för groteskt för min smak och jag undrar varför jag läser vidare. Vid ett ställe i boken så blir jag faktiskt gråtfärdig – så får det ju inte vara! Men ändå. Jag tycker den är så bra. Spännande, spännande och ännu mera spännande.

Man måste nog ha läst serien för att kunna förstå och uppskatta den här boken. Framförallt så måste man ha läst Gengångare, för den hänger starkt ihop med den. Många personer återkommer och jag tycker Nesbø låter de olika historierna kring dessa personer utvecklas. Det finns många som inte är särskilt sympatiska, många ambitionslystna och många skadade människor.

Själva mysteriet då? Nja, det är faktiskt, som jag skriver ovan, lite för groteskt för mig, och jag kan inte riktigt köpa upplösningen. Men vägen dit är så ohyggligt spännande att jag denna gång överser med det.

Boken är ett recensionsexemplar från Piratförlaget. Tack för det! Jag fick den som PDF så jag läste den på min platta, vilket blev en egen upplevelse. En del av spänningen som byggdes upp berodde nog på att jag inte kunde tjuvkika några sidor längre fram som jag gör när jag läser en pappersbok.

På Piratförlagets hemsida kan ni läsa en del citat från recensioner i norsk press. Två norska bokbloggare som skrivit om boken är Bokbloggberit och Tine’s blogg

Boken finns att köpa på Adlibris, Bokus och Bokia.

Omdöme: Andlöst spännande norskt krim om trasiga människor, ofattbar ondska och rättsväsendet.
Betyg: 5