Från förlagets hemsida: En person hittas mördad i sitt hem. Kroppen är tömd på blod och polisen upptäcker bitmärken på halsen. Kan det handla om vampyrism – ett mycket omdiskuterat begrepp inom psykiatrin. Före detta utredaren Harry Hole övertalas att hjälpa till med fallet. Han vet bättre än många andra vad vissa människor är kapabla till, och flera av kriminalhistoriens värsta seriemördare var väl diagnostiserade som just vampyrister?
Men Harry har ett eget motiv för att hjälpa polisen – att fånga mannen som kom undan. Jaktinstinkten väcks till liv och återigen tvingas Harry offra något av sig själv i jakten på den gäckande mördaren.

Törst av Jo Nesbø hade recensionsdatum 21 mars 2017.  I original heter den Tørst och kom ut samtidigt i Norge som i Sverige. Jo Nesbø är en norsk författare som är mest känd för sin deckarserie om Harry Hole, men han har också skrivit fristående spänningsromaner och ungdomsböcker. Törst är den elfte boken om Harry Hole.

När jag för många år sedan började läsa serien om Harry Hole blev jag inte omedelbart frälst. Men efterhand tyckte jag mer och mer om den, och numera så står en Harry Hole bok definitivt på ”auto-read”. Den tionde boken i serien, Polis, tyckte jag var fantastiskt bra. Men jag trodde nog också det skulle vara den sista, och blev lite förvånad över att det skulle komma en ny. Jag ville gärna läsa den och blev verkligen glad över att få ett recensionsexemplar från förlaget.

Törst är en mycket lättläst och välskriven norsk deckare/krim. Jo Nesbø förnekar sig inte, han är en mycket skicklig författare. Jag gillar hur Törst är uppbyggd, och hur olika karaktärer får komma till tals på ett sätt som driver berättelsen framåt. Jag var som sagt var lite tveksam till en fortsättning på Polis, men jag gillar den ”nya” Harry Hole som fått sin Rakel. Törst innehåller många snygga vändningar, och Jo Nesbø har lyckats komplettera det gamla galleriet av karaktärer med ett antal nya intressanta personligheter.

Så till det som störde mig. I den första delen av boken finns ett antal mycket sexistiska schabloner som nästan gjorde att jag la ifrån mig boken ett tag. Den typen av grepp i en karaktärsbeskrivning irriterar mig mycket. Karriärkvinnorna i boken beskrivs raljerande och elakt vilket jag har mycket svårt att förstå. De mest stötande beskrivningarna finns alldeles i början, sedan försvinner de.

Det andra som drar ner betyget är att boken bitvis är alldeles för långrandig och innehåller för många ”filosofiska” förklaringar. Karaktärerna har långa utläggningar, i synnerhet psykologerna, där de ska förklara saker för kollegor och läsarna. De förklaringarna hade kunnat redigerats rejält för att hålla uppe tempot. Sen är det där med vampyrism lite för underligt och bisarrt för mig.

Trots mina invändningar är lyckas Jo Nesbø hålla mitt intresse i nästan 600 sidor och jag kunde inte sluta läsa på kvällarna. Fick upp ett läsintresse och läsflyt och bara det är gott betyg.

Jag brukar inte reagera på omslag, men det här förstår jag inte. Det norska omslaget förstår jag relaterat till boken. Kan någon kanske ge mig en tolkning?

Lite tveksam är jag till om det ska vara fler Harry Hole böcker. Samtidigt så finns det ingen tvekan om att om det kommer en ny så kommer jag definitivt att vilja läsa den.

Omdöme: Välskriven norsk deckare med bisarra inslag.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Romeo and Juliet

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: Tørst
Förlag: Albert Bonniers förlag
Översättare: Per Olaisen

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tusen tack för det!
Utläst 29 mars 2017.

Advertisements