Sjuka själar av Kristina Ohlsson

Från förlagets hemsida: Först sattes träd i brand. Sedan öppnades portarna till helvetet.
Lukas försvinner några dagar innan han ska ta studenten. Tre veckor senare hittas han medvetslös med stora skador. Ingen förstår vad som hänt honom. Inte ens han själv. Det enda han och alla andra vet är att ytterligare två personer försvunnit på samma sätt. Men Lukas är den enda som har kommit tillbaka.
Tio år senare återvänder han till sitt föräldrahem, plågad av ovissheten om vem som en gång förstörde hans liv. På andra sidan gatan bor en man som aldrig förlikat sig med att han inte fick veta vad som hände hans dotter Fanny. Och som tror att Lukas har svaret.
Samtidigt flyttar Anna och David in i den gamla prästgården. Här ska de börja sitt nya liv. Men huset väcker stark oro hos Anna. När hon senare hittar ett järnkors nedgrävt i trädgården förstår hon att det finns någon som vill dem illa. Riktigt illa. Anna försöker vettskrämd rädda både sig själv och David. Men är det redan för sent?

Sjuka själar av Kristina Ohlsson hade recensionsdatum 20 januari 2016. Kristina Ohlsson har arbetat som säkerhetspolitisk analytiker på Rikspolisstyrelsen och är utbildad statsvetare. Hon debuterade som författare 2009 med Askungar. Sjuka själar är hennes första skräckroman.

Kristina Ohlsson är en av mina absoluta favoritförfattare i deckargenren. Jag vill påstå att hon är en av de bästa i Sverige just nu. Men skräck? Det är ju inte min grej? Så jag tvekade. Men så läste jag lite mer om den, och bestämde mig för att chansa. Förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar.

Sjuka själar är en otroligt välskriven och andlöst spännande roman. Jag kan bara inte sluta läsa. Till slut läser jag så fort att jag inte riktigt kan ta till mig hela historien. Det är en riktig bladvändare.

Kristina Ohlsson har inte bara ett skickligt driv och vet hur man bygger spänning, hon vet också hur man bygger karaktärer. Jag kan inte påstå att jag gillar någon av karaktärerna i Sjuka själar men på många sätt kan jag förstå mig på flera av dem. De som inte är galna förstås… Men det är heller inte givet från början, och är det något som skrämmer mig till vanvett så är det människor som verkar helt normala och sedan döljer en galenskap eller kanske rent utav ondska. Det är oerhört skrämmande!

Blir jag överraskad av slutet? Tja, både ja och nej. Har flera alternativ på hur det låg till och delar av upplösningen hade jag funderat på. Men definitivt inte allt. Men den var spännande till sista sidan.

Men så måste jag skriva något om genren. Jag förstår verkligen inte på vilket sätt detta är en skräckroman. Kan någon förklara vad det är som gör att den kategoriseras så? Vad är det som gör att detta inte är en psykologisk thriller eller spänningsroman? Det är ju ingen deckare i den bemärkelse att det inte finns någon polis eller annan yrkeskategori som ska lösa ett brott. Men om man t.ex. jämför denna med Caroline Erikssons De försvunna? Nåja. Om detta är skräck så är tydligen skräck min grej trots allt. Eller så är det bara att Kristina Ohlsson alltid är min grej.

Jag sätter sällan högsta betyg på spänningsromaner men den här är så välskriven så jag kan inte låta bli…

Nästa gång Kristina Ohlsson kommer ut med en bok så kommer jag att läsa den. Oavsett genre. Inne hos Romeo and Juliet läser jag att Kristina Ohlsson håller på med en ny bok om Fredrika Bergman et al!

Omdöme: Välskriven och andlöst spännande om ondska.
Betyg: 5

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Vargnatts bokhylla och Maddes bokblogg

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Piratförlaget

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 30 januari 2016.