Från förlagets hemsida: skuggornaSlår man upp ordet ”talionsprincipen” får man veta att det är en juridisk grundsats enligt vilken brottslingen tillfogas lika stor skada som den han åstadkommit. Populärt uttryckt i Andra mosebok: ”liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, bränt för bränt, sår för sår, skråma för skråma”. Man kanske kan säga att den fortfarande tillämpas som idé: ju grövre brott, desto längre straff.
Men för ”skuggorna” är fängelse eller böter inte nog.
För dem gäller bränt för bränt, sår för sår.
Bokstavligen.

I Katarina Wennstams nya roman får vi möta en annorlunda sorts brottslingar. De ser sig mer som rättsinstans. Om en man blivit dömd för ett brott, suttit av sitt straff och kommit ut igen, är det inte säkert att skuggorna tycker att han sonat sin skuld till samhället. För om det är en man som misshandlat eller förgripit sig på en kvinna så står de där och väntar på honom, på att få slå till och tillfoga sår för sår, brännmärke för brännmärke, syra för syra. De är starka, snabba och osynliga, och lika snabbt som de dyker upp ur skuggorna försvinner de igen. Det blir Charlotta Lugns uppgift att spåra och gripa dem. Och försvarsadvokat Shirin Sundin ställs inför ett både moraliskt och juridiskt dilemma: vem är offer och vem är förövare i de här fallen?

Skuggorna av Katarina Wennstam kom ut 2014. Katarina Wennstam är en svensk författare och journalist som slog igenom 2002 med reportageboken Flickan och skulden. Hennes första skönlitterära bok, Smuts, kom 2007. Skugggorna är den tredje fristående delen i en serie om Shirin Sundin, och den nominerades till Svenska Deckarakademins pris för Årets bästa svenska kriminalroman 2014.

Normalt så är jag noga med att läsa böcker i ordning, och efter att ha läst Smuts tidigare i år så hade jag planen att läsa Katarina Wennstams böcker i ordning. Då hade det tagit ett tag innan jag kom till den här boken. Men så ville det sig så att den här boken valdes i bokcirkeln jag är med i. Och då läser jag ju så klart.

Skuggorna är väldigt bra, välskriven och spännande. Jag är mycket imponerad av Katarina Wennstams förmåga att blanda verkliga skrämmande händelser, med deckarformatet utan gå över en gräns där det blir för likt ”true crime”. Temat i Skuggorna är fruktansvärt aktuellt. De fall som är grunden till historien upplever jag som ytterst verklighetstrogna och förstår att författaren gjort en grundlig research. Men det är inte förrän vi diskuterar den i bokcirkeln som jag förstår att det ÄR verkliga fall! Vad sen Skuggorna gör är inte verklighetsbaserat men känslan är att det här skulle kunna hända.

Jag funderar mycket över det här med hämnd. I grunden så anser jag att det är staten som ska straffa brottslingarna. Annars övergår vi i något annat. Men samtidigt märker jag att en liten del av mig själv kan tycka att de här männen får vad de förtjänar. Och det i sig är skrämmande nog.

Skuggorna är en mycket spännande bok, även om det jag främst tar med mig är att den är mycket skakande. Det är en bra balans mellan det samhällsaktuella och spänningsmomentet. Historien om Skuggorna, vilka de är och deras bakgrundshistoria får man som läsare gradvis, och det håller spänningen uppe ända till de sista sidorna. Jag gillar också twisterna som överraskar.

Det är en bra blandning mellan miljöer och personer. Oavsett vilken miljö som beskrivs – den invandrartäta förorten eller den akademiska universitetssstaden, så är det bra gjort. Huvudpersonerna är inte helt igenom sympatiska, men ytterst mänskliga, och det är lätt att känna sympati med dem. Alla huvudpersonerna är kvinnor, vilket är mycket medvetet och tyvärr ovanligt i deckare. Det enda jag saknar i boken är någon man som faktiskt är sympatisk. Jag hittar en enda som verkar (vad jag har läst) vara någorlunda, och det är Mats.

I bokklubben så hade vi PhotoGrid_1449911424243Nobeltema eftersom träffen var den 10 december🙂. Vi tyckte alla att den var lättläst och engagerande, och var imponerade av hur författaren höll läsarens intresse uppe. Vi pratade om männen i boken, bredden i karaktärer, vilka som var skyldiga (och till vad). Utöver detaljer om boken så diskuterade vi rättssamhället, hämnd, våld mot kvinnor. Såsmåningom så konstaterade vi att det måste baseras på riktiga fall (olika deltagare kände igen olika fall) – något som jag missat. En väldigt bra bok för en bokcirkel!

Redan nu kan jag avslöja att jag läst nästa bok i serien, Skymningsflickan. Jag kommer definitivt att läsa fler böcker. Om jag läser de äldre böckerna har jag inte bestämt än, då man i den här boken får läsa en del om vad som hänt i de tidigare. Att jag har en ny favoritförfattare är i alla fall klart.

Omdöme: Välskrivet och omskakande om våld och hämnd, i deckarformatet.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Kulturbloggen, hyllan, Boktanken, Eli läser och skriver och Johannas deckarhörna.

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Albert Bonniers förlag

Mitt exemplar har jag lånat som e-bok på biblioteket.
Utläst 27 november 2015.