I går, 9 november, startade årets upplaga av Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall – Sveriges första deckarfestival, vi kör nu fjärde året i rad. Dagen inleddes med seminarier. Jag kunde tyvärr inte vara med på dagen men anslöt till kvällens programpunkt: ”Gränslösa brott”. Kerstin Bergman var moderator tillsammans med föreningens ordförande Tomas Melander.

Först ut på scenen var Katarina Wennstam, och som Kerstin sa så behöver väl hon knappast någon utförligare introduktion. Diskussionen började i frågeställningen varför hon väljer deckaren som format för att nå ut med sina budskap. Katarina liknade fackboken som en spujtspets medan fiktionen blir en matta som breds ut. Man når en större publik och det blir en annan grund för diskussion då.
I boken Skuggorna så är det män som blir attackerade, och de pratade om styrkan i att använda de motsatta händelserna som ett medel att lyfta det absurda i att skuldbelägga offren. Hon berättade hur den centrala scenen med en presskonferens där polisen rekommenderar männen att stanna inne var det hon skrev boken runt.

dsc_0057

Därefter tog den norska författaren Gard Sveen plats på scenen. Han debuterade nyligen i Sverige med Den siste pilgrimen (min recension hittar ni här) men i Norge har han just gett ut sin tredje bok i serien om Tommy Bergmann (jag håller just på att läsa den andra!). När han började skriva så arbetade han som seniorrådgivare på Försvarsdepartementet men där har han precis slutat, och skriver nu på heltid. Den siste pilgrimen baseras på den norska motståndsmannen Kai Holst livsöde. Han hittades död i en lägenhet på Gärdet i Stockholm, och fallet avskrevs som självmord. Många, däribland Gard Sveen, är övertygade om att det var mord.
Diskussionen handlade också om svårigheten att ha en huvudperson som är kvinnomisshandlare, och svårigheten att skriva en uppföljare, bok 2. Den andra boken har en seriemördare, Anders Rask, med och publiken var snabb på att dra paralleller till en verklig person…

dsc_0064

Tredje författaren som intervjuades var Lisa Bjurwald. Hon är journalist och har nyligen debuterat som deckarförfattare med Tills bara aska återstår. Lisa Bjurwald tillbringade en tid som journalist i Italien där hon skrev om trafficking. Det gav henne så mycket material att hon valde deckarens format, och precis som Katarina Wennstam ser hon fördelarna med att nå en bredare publik. Samtalet på scenen handlade om hennes huvudkaraktär Rebecka Born, överklassdragen, Värmland som miljö, hur vidskepelse och religion kan användas som maktmedel. Hon håller nu på att skriva på sin andra bok om Rebecka Born.

dsc_0078

Sen var det dags för paus, och i vanlig ordning kunde man köpa böcker och få de signerade av samtliga författare.

img_20161109_201014

Efter pausen så kom Olivier Truc upp på scenen. Det blev för moderatorerna en ofrivillig lektion i det franska utttalet  ;-) även om samtalet fördes på svenska. Olivier Truc är en fransk journalist som mest intresserade sig för frågor i Mellanöstern. Men så mötte han en svensk tjej från Robertsfors och flyttade till Sverige. Han blev ganska snart förvånad över hur lite det skrivs om våra norra delar i svenska rikstidningar, och inte minst om frågor som rör samer. Han började undersöka frågor som rör renägare och det resulterade i sex artiklar i den franska tidningen Libération och en fransk TV-dokumentär. Han hade sen tänkt skriva en reportagebok men det blev en deckare om en renpolis. Fyrtio dagar utan skugga. Han har just gett ut den tredje boken i serien i Frankrike, de första två finns översatta till svenska.

dsc_0099

Sist upp för kvällen var en norsk författare, Jørn Lier Horst. I Norge har han gett ut tio böcker om William Wistling, men i Sverige finns fyra översatta (och serien är inte översatt från början!). Han skriver också barn- och ungdomsböcker. Han arbetade som efterforskningsledare i polisen 1995-2013, och debuterade som författare 2005. Han baserar sina böcker på situationer han mött i sitt yrkesliv, bl.a. är hans första bok, Nøkkelvitnet, baserat på ett fall som han stötte på sin första arbetsdag. Han har inspirerats av Kurt Wallander efter att ha läst Mördare utan ansikte. Samtalet på scenen handlade bl.a. om William Wistling, som är så ovanligt (i litteraturen) som en polis som inte är korrupt och inte har uttryckliga laster. Vi fick också höra en del om hur han tagit fram delar av historien i Blindgång.
Jørn Lier Horst pratade också på dagen och om det kan ni läsa här.

dsc_0103

Allt som allt en mycket trevlig och intressant kväll. Jag fick också möjlighet att prata lite extra efteråt med de två norska författarna, och fick höra lite mer om hur det är att se tillbaka på de första böckerna man skrivit, eller hur man skriver uppföljaren. Med Gard Sveen diskuterade jag också en del om Helvete åpent som jag just nu läser.